Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 93 1972
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E . N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: Docent U lf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Villavägen
752 36 Uppsala
Printed in Sweden by
Övriga recensioner
3 0 5Literary Style: A Sym posium . E dited and (in part) translated by
Seymour C. Chatman. Oxford
Univ. Press, 19 71.
U n der titeln Literary Style: A Sym posium , har i en gelsk v e rsio n u tg iv its de fö re d ra g som h ö lls av en fram ståen d e sa m lin g litteratu rfo rsk are och lin g v iste r v id V i lla S e rb e llo n i i augusti 19 6 9 m ed stöd av R o c k e fe lle r stiftelsen . F ö re dragen cirk u lerad es i sam m a n d rag in n an de hölls, v ilk e t led d e till ett in itie ra t m en in g su t byte efter v a rje fram träd an d e, och u tg iva ren har p å ett fö r tjä n s tfu llt v is lå tit en sam m an fattn in g av d isk u ssio n e rn a fö lja v a rje föredrags- text.
V o ly m e n in led s m ed ett stilteoretisk t p arti med R ola nd Barthes som fö rsta b id rag sg iv are. D en ne fö rk la ra r att den ep isk a strukturan alys han sysslat m ed h elt b y g g e r p å ö verty g elsen att m an kan ö v e rfö ra en litterär text till ett m eta språk e lle r en sch em atisk fo rm , u tan att v ä sentligen fö rä n d ra dess ep isk a k arak tär. P ro ces sen b esk rivs m ed fö lja n d e m etafo r: fö r att kom m a åt den ep isk a » g ram m atik en » är det n ö d vän d ig t att sk ala b o rt den stilistisk a » fil men» frå n den u n d e rlig g a n d e sekun d ära
(episka) betyd elsestru ktu ren . I fr å g a om den se nare är stilistisk a d rag irrelev an ta. B arth es har i sin an alys av B alzacs n o v e ll Sarrazin e ( Sf Z.
Paris 1 9 7 0 ) k u n n at b lo ttlä g g a en v ä x e lv e rk a n m ellan fe m o lik a s. k. k o d er (u n g e fä r h an d lings-, m y stifik atio n s-, sem an tisk , ku ltu r- och sym bolkod) u tan att ta h än syn till stilfråg o r. Ä n d å m en ar h an att det v o re fe l att betrakta texten som en b in ärstru k tu r beståen de av fo rm
(signifiant) och in n e h å ll (sign ifié), efterso m tex ten inte är d u b b elsk ik tad u tan m å n g fa ld ig — tillspetsat u ttryck er han saken så, att texten består en b art av en m å n g fa ld fo rm e r utan in n e håll. D e tta sk all fö rm o d lig e n förstås så, att varje sign ifié (in n e h å ll) v id n ä rm are betraktelse visar sig v a ra en signifiant (fo rm ) som p ek ar m ot ett nytt in n e h å ll, osv. R eferen ssy stem et fö rsv in n er b o rt i o än d ligh ete n . S til är, m en ar Barthes, ett h isto risk t och icke tid löst b eg rep p . Dess fu n k tio n i den k lassisk a litteratu ren v a r att n atu ralisera, att fö rtro lig g ö ra ett m ed d e lande; i fr å g a om den nyaste litteratu ren v isa r det sig v a ra h art n är o m ö jlig t att tillä m p a stil begreppet. Sed an tar han u p p o p p o sitio n en m e l lan n o rm och a v v ik e lse elle r, som han u ttrycker saken, m e lla n kod och m ed d elan d e. H a n e fte r lyser i fö rsta h an d en det litte rä ra språkets gram m atik. D e t litte rä ra ko llek tiv sy stem ets egen skap er b ö r gran sk as in n an den en sk ild e författarens id io le k t (p e rso n lig a sp råk) b eh an d las. H an u n d erstry k er v ik te n av att u n d ersö k a inte k ä llo r u tan m odeller, dvs. syn tagm atiska
m önster, typ iska m en in g sfrag m en t, fo rm ler, osv. v ars u rsp ru n g inte kan b elä g g as m en v ilk a tillh ö r det litterära k o llek tiv m in n et. B arth es m en ar att stilistisk a d rag bör und ersökas som tran sform ation er av k o lle k tiv a fo rm le r eller som m etafo risk a fö rv a n d lin g a r. D e t g ä lle r att söka efter m o d eller, ty »style is essen tially a citation al process . . . » (s. 9 ).
Pierre G irau d u tv eck lar m o tsättn in gen m e l lan trad itio n ell stilistik , fö reträd d av B a lly — dvs. den som v id textstudium häm tar sin a de fin itio n e r ifrå n »koden» e lle r det u tan fö r lig g an d e litterära sp råk et — och den nya Stilisti k en , fö reträd d av P rag stru k tu ra listern a v ia J a kobson, som h äm tar sin a d efin itio n er u r en b e sk riv n in g av verkets in tern a struktur, den s. k. im m an en ta m etoden. Tzvetan T odor ov be rö r p ro b lem et stil som sam m an h an g (cohe rence) och stil som avvik else, v a rv id han åb e rop ar Sam u el L e v in s an vän d b a ra d istin k tio n m ellan k va n titativ a v vik else (frek ven s) och k v a lita tiv av v ik e lse (og ram m atik alite t), liksom »syntagm atisk» a v vik else (frå n den ak tu ella textn orm en ) och » paradigm atisk» avvik else (frå n en u tan fö r lig g a n d e n o rm ). L ik so m fle r talet b id ra g sg iv a re u n d erstryker T o d o ro v att ett drag, fö r att v a ra stilistisk t intressant, m åste ä g a sam ban d m ed v ä se n tlig a d rag p å an dra stru k tu rn ivåer, annars är u p p lysn in g e n en bart triv ie ll. Joseph in e M iles’ b id ra g fö rv å n a r gen om hen nes u p p rep ad e påståend e att en fö rfattare kan b efin n as äg a »no style», t. ex. om han sk riv e r utan m ark erad p ro fil. M e n detta m åste rim lig tv is betraktas som den betecknande eg en skapen fö r ju st hans stil! I detta sam m an h an g kan n äm nas att N ils Erik Enkvist, i sin v ä rd e fu lla stilm o n o g ra fi On d efin in g style i Lingu s tics and stylistics ( 19 6 4 , senaste om tryck 1 9 7 1 ) citerar en litteratu rfo rsk ares påståend e att »m ostly in the sonnets o f M ilto n there is no style» ! (s. 1 3 ) .
E n k v ist in le d er v o lym en s an d ra a v d eln in g , som h ar Stilistiken och an grän san d e fo rsk n in g s om råd en som tem a, m ed att s k riv a om den plats b eg rep p et stil intar in o m o lik a lin g v istisk a teorier. H a n p å p ek ar att lin g visten är p å jakt efter allm än n a, m a x im a lt g iltig a u tsagor m e dan filo lo g e n och litteratu rfo rsk aren fö rd ju p a r sig i det sp ecifik a, den en sk ild a texten. L in g v isten drar sig fö r att syssla m ed stilistik för- såvitt stilk o m p o n en ten betraktas som språkets estetiska e lle r k än slolad d ad e sfär, eftersom han saknar en fast och a llm ä n g ilg ig k la ssific e rin g av k än slo r och estetiska reaktioner. B e rö rin g s p u n kter fin n s dock m e lla n lin g v istik och litte ratu rveten skap och E n k v ist m en ar att om stil sk all jäm ställa s m ed sp rå k lig t val, är det an tag lig e n tran sform a tion sg ram m atik en som h ar de
bästa fö ru tsä ttn in garn a att rita u p p h ela v a l system ets m ö jlig h e te r. T G tar h än syn till p å ytan o sy n lig a d rag, ellip se r, osv., och dess se m an tisk a m atriser kan tänkas b li an vän d b a ra v id m etafo rstu d ium . E tt stilistisk t v a l kan ses som en a v vik else frå n en n orm , och b eg rep p et av vik else h ar två dim en sio n er. D e ls fin n s den gram m a tisk a av v ik e lse n som g er u p p h o v till ut tryck av typ D y la n T h o m a s’ »
a grief ago
» och E. E. C u m m in g s’ »he danced his did
», och som är ett resu ltat av regelb ro tt. D e ls fin n s stil- statistisk a v vik else som inte b ryter m o t gram - m atisk a re g le r m en som g ö r selek tivt b ru k av dessa, så att en del nyttjas flitig t, en del inte alls. E n k v ist p å p ek ar att lin g v istik e n trad itio n e llt sysslar m ed språk stru k tu rer som rym s in o m den en sk ild a m en in g en m ed an Stilistiken h ar att u n d ersö k a det in börd es fö rh ållan d et m en in g a r em ellan . H a n tro r att Stilistiken kan b eh ö va lin g v istik e n s h jä lp fö r att u tfö ra sin u p p g ift u n d er tre ru b rik er:ämne,
dvs. o rd fö r råd och äm n esfält,fokussering,
dvs. v a le t av fu n k tio n fö r ord och o rd g ru p p e r in o m sats och m en in g , och slu tlig ensammanlänkning,
dvs. b ru k av k o n ju n k tio n er, p ro n o m in a, k o n k ord an s, tem pussekvens, osv.
Louis
T .Milic
v ä lje r att i sitt b id ra g spalta u p p den process v a rig e n o m en fö rfattare fra m b rin g a r sitt a r bete i två k ateg orier: i ) den som sk u lle bestå av en serie om edvetna eller reflex artad e stilis tiska v a l, i stort sett konstan ta gen om hans sam lade p ro d u k tio n , och 2 ) den som består av m ed vetn a reto risk a v a l anpassade till den g iv n a textsituationen . D e t fö re fa lle r em ellertid m ycket o sa n n o lik t att d istin k tio n en m e lla n m ed vetet och om edvetet v a l sk ulle k u n n a g e n o m föras, än m in d re att den sk u lle v is a sig fru k tb ar, v ilk e t också p åp ekades u n d er den p å fö lja n d e diskussio n en av M ilic s fö red rag . D ä r em ot fin n s a lla sk äl att u n d ersö k a en fö rfa tta res kon stan ta k o n tra hans v a ria b la stileg en sk a per.
E tt m er e lle r m in d re ren o d lat struk tu ralis tiskt b id ra g g er
Lubomir Dolozel
i sitt fö r sla g till en in n e h å llslig strukturteori fö r sk ö n litterär prosa. H a n h äv d a r att den lin g v istisk t o rien terad e stilistiken s största svag h et h ar le g a t i dess ö vertagan d e av sp råk veten sk ap lig a term er och m o d eller fö r b e sk riv n in g e n av tex t strukturer. D etta fö rfa rin g ssä tt bortser ifr å n att texten ä r en autonom sem iotisk stru ktur vars egen sk ap er blo tt d elvis kan fö rk laras m ed h jä lp a v en sp råk teo ri. E n särsk ild textteori är av nö d en och den h ö r h em m a in o m sem iotiken . D o lo z e l u tv eck lar en an aly sm od ell som arb e tar m ed en elem entär- e lle r b asenh et in o m te x ten u n d er n am n etmotiv,
dvs. den m in sta m ö j lig a fö rd eln in g sen h eten in o m det tem atiska m a terialet (h an citerar T o m a sh e v sk ijs d efin itio n »the m in im a l dissection o f th e th em atic m a te ria l» ). M o tiv e n kan äg a o lik a relatio n er till v a ra n d ra — de kan v a ra id en tisk a, ek v iv alen ta, k o n trasteran de, osv. N ä r v i citerar ett m otiv d irek t u r texten få r v i dess
textur,
n ä r v i gör en m e ta lin g v istisk o m s k riv n in g av det få r vi enparafras.
D o lo z e l m en ar att det ä r i m o ti vets te x tu re lla u tfo rm n in g v i fin n e r stilistisk v ariatio n , m ed an p a rafra sen u ttryck er m otivet som in n e h å llslig konstant. M e d an d ra ord kan sam m a p a rafra s p assa till ett an tal o lik a mo- tivtextu rer. L ik so m E n k v is t m en ar att trans fo rm atio n sg ram m atik en sk u lle k u n n a dem onst rera de sp rå k lig a m ö jlig h e te r frå n v ilk a fö rfa t taren g ö r sitt v a l, tä n k er sig D o lo z e l att en in n e h å llslig stru kturteori sk u lle g ö ra det m ö j lig t att fastslå v ilk a m o tiv isk a g ru n d stru k tu rer ett v e rk äger, fö r att sedan titta p å den textu re lla u tfo rm n in g e n a v dessa. So m konkret exem p el p å sin a n aly sm o d ell e rb ju d e r han i en b ila g a en an alys a v H e m in g w a y s n ovell The Killers.
Stephen Ullmanns
b id ra g h an d lar om stili stik och sem an tik. H a n u tg å r ifr å n den neutrala d e fin itio n e n stil = u ttry ck sfu llh et, till sk illn ad frå n k o g n itiv b etydelse, och hans sträv an är att id e n tifie ra de »exp ressiva» v ä rd e n a hos vissa o rd och o rd sa m m an ställn in g a r sam t att u n d er söka eg en sk ap ern a som fä rg a r ett ords sem an tisk a in n eb ö rd och fö rstä rk e r dess v erk an . H an g e n o m g å r sn abbt o lik a o rd v a lsm o tiv e rin g a r (fo netiska, m o rfo lo g is k a & sem an tiska) och disku terar b eg rep p en v ag h et, o lik a sorters associativ stäm n in g , p o ly se m i och h o m o n y m i. Slu tlig en tar han u p p p a ra d ig m a tisk a och syn tagm atiska o rd relatio n er; ett o rd står i ett parad igm atiske fö rh å lla n d e till a lla an d ra ord som också skulle k u n n a fö re k o m m a i dess ställe och i ett syntag m atisk t fö rh å lla n d e till a lla de ord som b ild ar dess k o n k reta k o n tex t, e lle r som Sau ssu re u t trycker saken: syn tag m atisk a relatio n e r fu n ge rarin praesentia,
p a ra d ig m a tisk ain absentia.
U llm a n n illu stre ra r sin b eg rep p sap p arat m ed m å n g a citat och e xem p el. F o n etik ern
Ivan Fö-
nagy
lä m n a r i a v d e ln in g e n o m s tild ra g{style
features)
v o lym es a v g jo rt m est psyk o an alytisk a b id rag . Så t. ex. to lk a r h an en artik u lato risk stöt i a g g ressiv a term er o ch sam m an län k ar m u sk u lä ra sa m m a n d ra g n in g a r i h alsen{glottis)
m ed an al sam m a n d rag n in g . H a n ta lar om en ö v e r fö r in g av an al lib id o till den g lo tta la n i v å n hos den artik u leran d e m ä n n isk a n och p å p ek ar att det in te ä r en h än d else att det är u n d er den fa llisk a p e rio d e n b arn lä r sig arti k u le ra r-lju d et, som fö ru tsä tter en k r a ftig tu n g erek tion . H a n citerar E lis e R ic h te rs berättelse om lä k a ren som had e fö r v a n a att k raftig t
Övriga recensioner
3 0 7»rulla» sin a r-lju d in fö r u n d ero rd n ad e p erso ner. » R u lln in g e n » a v to g alltefterso m den t ill talades sociala status steg o ch fö rsv an n helt inför den S erb isk a d ro ttn in gen . F ö n ag y h ä v dar att tun gsp ets-r (apical r) fö rek o m m er b e tydligt o fta re i a g g ressiv a och erotisk a dikter än i id y llisk a d ik ter av en och sam m a fö rfa t tare. H a n b etraktar in ton atio n en hos en m e nin g som en m o d e ll av sp ä n n in g och u p p löst spän ning: röstens höj d läg e ä r en p ro d u k t av glottaltryck o ch stäm b an d ssp ä n n in g, och d ik taren an vän d er sig o fta sk ic k lig t av detta fa k tum fö r att g en o m sin versstru k tu r p å v e rk a det fy sio lo gisk a sp ä n n in g stillstå n d e t hos läsaren s talorgan. U p p lö sn in g e n av ett sp än n in g still- stånd är a lltid lu stb eton ad och k an ses redan i barnets b ab b la n d e, som h elt d om in eras av lust- och u p p re p n in g sp rin c ip e rn a . H a n ställer frågan h u r d en n a sorts »autistiska» le k fö r vandlas till k o m m u n ik atio n och v ä n d e r sig till fo n o stilistiken fö r svar. F ö n a g y b etraktar ta let m ed dess o lik a k än n eteck en som ett dram a som u tspelas i det m ik ro k o sm o s som består av glo ttis, fa ry n x , m un- och näskavite- terna. S til, säg er h an , tycks sp ela en lik a v ik t ig roll som d rö m m a r i fö rh å lla n d e till det m ä n sk liga psykets jä m v ik t.
L in g v iste n M . A . K . H a llid a y fastslår att språket ä g er en fu n k tio n e ll p lu ra lite t, och han föreslår tre b a sfu n k tio n e r v id u n d e rsö k n in g av det litterära sp råk et, n ä m lig e n 1 ) den id ém ä s siga (ideational), som in o m sig rym m er jagets u p p levelse av s ig s jä lv t och o m v ä rld e n sam t logiska relatio n e r i fo rm av k o o rd in a tio n , a p position , osv., 2 ) den m e lla n m ä n sk lig a (inter personal) , som b in d e r b erättaren i ett relations- fö rh ållan d e t ill lä saren /å h ö raren , sam t 3 ) den textu ella fu n k tio n en . D e n n a senare h ar sam band m ed språkets fö rm å g a att alstra en text som igen k än n s som en sådan av åh ö raren / läsaren. T e x te n ä r en s p r å k lig en het, v a re sig det g ä lle r en h aik u e lle r ett H o m e risk t epos. D et är också texten och icke n ågon id ealm e n in g (super sentence) som är den relev an ta en heten i fr å g a om stilu n d ersö k n in g a r. H a llid a y und erstryker att texten u p p stå r gen o m fö r fa t tarens v a l in o m sam tlig a tre fu n k tio n ssfärer, v ilk a u tgö r ett en d a n ä tv erk . D e t v o re d ä rfö r felak tigt att s k ilja u t en a v fu n k tio n ern a, exem p elvis den m e lla n m ä n sk lig a e lle r »exp res siva», såsom rep resen teran d e den »stilistiska» kom ponen ten , ty »there are no regio n s o f langu age in w h ic h style does n ot reside» (s. 3 3 9 ) . D e t g ä lle r em ellertid att fa stställa rele v an sk riterier i stilstu d iet så a tt v i kan u tesluta det tr iv ie lla e lle r e n b art statistiska och sk ilja m ellan den s p rå k lig a reg elb u n d en h e t som i och för sig är o in tressan t och den som är litterärt
b etyd elsefu ll. K a n m an p å ett rik tig t sätt sam m an lä n k a lin g v istisk a m ön ster (gram m atiska, le x ik a lisk a & fo n o lo g isk a ) m ed språkets u nder- lig g a n d e fu n k tio n er, fin n e r m an detta k riteriu m och kan därm ed s k ilja m e lla n ett b etydelse fu llt fram h äva n d e (foregrounding) och en kel statistisk förekom st. Foregrounding är ett n y ck elb eg rep p hos H a llid a y . H a n konstaterar att lin g v iste r o fta v a rit o b en äg n a att in lå ta sig p å litteratu rk ritik eftersom de v a rit m ed vetn a om att påståend en om lin g v istisk h ö g frek ven s
{prom inence) in te i och fö r sig u tg ö r något k rite riu m p å litte rä rt värd e. So m d em on stra tio n so b jek t tar han W illia m G o ld in g s rom an
T h e Inheritors och fin n e r i detta fa ll sitt »re levan ta» stilistisk a m aterial främ st hos språkets id ém ä ssig a fu n ktio n . R o m a n e n h an d lar om en g ru p p N e an d erth a lm än n isk o rs m öte m ed en m er avancerad m än n isk otyp , dvs. h om o sa pien s. H a llid a y återger tre u td rag u r rom an en v a ra v den fö rsta (A ) sp eg la r N ean d erth a lm än - n iskan L ok s u p p fa ttn in g av o m v ärld en , det an d ra (B ) in n eh åller ö verg ån g sställe t i rom a nen m ellan den g a m la och den nya m än n isk an s sy n vin k el, och det tred je (C ) h an d lar om det nya fo lk et. Satsanalys g er v id han den att de 5 6 satserna i stycke A i stor u tsträck n in g är h an d lin g s- e lle r placerin gssatser, v erb en i betydande u tsträck n in g in tran sitiv er och tem pus m est en k elt preteritu m . M an få r in tryck av ett fo k som h an d lar m en dock inte p å verk ar sin o m g iv n in g . S yn taxen sägs sp egla en k o m b in atio n av a k ti v itet och m aktlösh et. H ä r v id la g m en ar H a lli day inte att dessa m än n isk o r var h jä lp lö sa — v i sk u lle in te s jä lv a b esk riv a dessa h an d lin g ar och h än d elser p å sam m a g ram m atisk a v is — m en G o ld in g s fra m stä lln in g uttrycker »den se m an tisk a strukturen hos L ok s u n iv e rsu m » . E n intressant iakttagelse är att det g ram m atisk a su b jektet i h älften av satserna i stycke A u t g ö rs an tin g en av k ro p p sd ela r e lle r liv lö sa fö re m å l, t. ex. » his nose exa m in ed this stu ff and did n ot lik e it». I stycke C tillsk riv s k ro p p s d elarn a in g a tanke- eller k än slo fö rm ö g en h eter, dessa tillfa lle r n u m era den in teg rerad e p erso n lig h eten . E n av g ö ran d e sk illn ad m ellan styckena A och C är att det senare h ar ett h ögt an tal tran sitiv a satser. H a llid a y talar om en stru k tu rerin g av rom an en som g er tran sitivi- tetsb egrep p et en fo rg ru n d sp la c e rin g — m ä n n i skan kom m er m er och m er att b eh ärsk a sin o m g iv n in g . D e t ä r fr å g a om två k o ntrasteran de liv såsk åd n in g ar, den N ea n d e rth a lsk a och den n ya m än n isk an s, och arten och u tsträck n in g en av tran sitivitet sp eg la r två sk ild a o rsak släro r, två sätt att o rg a n isera erfaren h eten .
D e t har inte v a rit m ö jlig t att referera alla b id rag en , m en det torde ha fram g ått att de
rep resen terar en m än g d o lik a in fa llsv in k la r. N o te rn a in n eh åller en rik ed o m p å b ib lio g r a fisk a h ä n v isn in g a r och v o ly m e n m åste b etrak tas som v ä se n tlig fö r a lla som in tresserar sig fö r stilfo rsk n in g . Sista o rd et kan lä m p lig e n läm n as åt
René Wellek
som slår fast att in g en gru n d fö r to ta lv ä rd e rin g a v ett litterärt v e rk k an erh ållas g en o m v are sig lin g v istisk eller s tilistisk an alys, äv en om ett in trik at lju d m ö n s ter, en tät g ram m a tisk struktur och en k ra ftig m etafo risk v ä v fö rvisso b id ra r till den estetiska helheten. B e trä ffa n d e R o m a n Ja k o b so n s och C la u d e L évi-S trau ss’ bekan ta an alys av Baude- laireson ettenLes Chats
sk riv e r han, »they have dem onstrated the p a rallelism s, corresp on d en ces, reiteration s, and contrasts c o n vin c in g ly, b u t I fa il to see that they h ave or cou ld have established an y th in g about the aesthetic v alu e o f th e poem » (s. 7 3 ) . D e t är ju st det som är den sp rin g an d e pu n kten . N a tu r lig tv is kan v a r ken Stilistiken eller lin g v istik e n ge ett u ttöm m an d e svar i frå g a om estetiskt värd e. D ä r em ot k an dessa v eten sk ap er eller m etod er p å ett intressant sätt b lo ttlä g g a fa k tisk a fö rh å lla n den i texten och därm ed b id ra till v å r fö r ståelse av hur den estetiska e ffek ten uppnåtts.Karin Petherick
E r ik E k elu n d :
Litteraturforskning. Några me
todiska riktlinjer och ledande forskare.
C W K G le e ru p . T a m m e rfo rs 1 9 7 1 .C a rl Feh rm an :
Forskning i förvandling. Män
och metoder i svensk litteraturvetenskap
. S v e n ska h u m an istisk a fö rb u n d et 8 2 . P. A . N o rsted t & Sön er. Sth lm 1 9 7 2 .U n g e fä r sam tid ig t h ar p ro fesso rern a E r ik E k e lu n d och C a rl Fe h rm an p u b lic era t v a rsin k o rt fattad h isto risk ö v e rsik t ö ver sven sk litte ra tu rfo rsk n in g frå n rom an tik en och fram å t; i E k elu n d s fa ll rym m er ö versik ten också u tb lic k ar över eu ro p e isk litteratu rfo rsk n in g . K a n sk e är det de senaste årens liv lig a diskussio n er om litteratu rveten skap en s m å l och m ed el som har fö ran lett dessa h isto riska återb lickar. D e båd a böckernas syfte och u p p lä g g n in g ä r dock n ågot o lika .
E k elu n d s fra m stä lln in g , u rsp ru n g lig e n en fö reläsn in gsserie v id Å b o akad em i, g e r en e le m en tär presen tation av »de v ik tig aste m etod is k a rik tn in g a rn a sp ec iellt in o m nyare litteratu r fo rsk n in g » , fö r att citera fö rord et. D e n b eh an d la r sålu n d a, i h isto riskt p ersp e k tiv , socio lo g isk (in k lu siv e m a rx istisk ), k o m p arativ , b io g ra fisk och p sy k o lo g isk litteratu rfo rsk n in g , litteratu r h isto ria som
Geisteswissenschaft
och slu tlig enestetisk fo rm an aly s frå n den rysk a fo rm a lis m en till den n y a k ritik e n (»stru ktu ralism en » u p p m ärksam m as dock in te). U n d e r dessa ru b ri k e r g e r E k e lu n d en serie re fe ra t av de olika fo rsk arn as insatser.
F e h rm an h ar g iv it sin b o k u n d ertiteln »M än och m etod er i sven sk litteratu rveten sk ap » , och bo ken , som b y g g e r p å n å g ra rad io fö re d ra g , be står av en rad fo rsk arp o rträtt lik a m yck et som, e lle r m era än , en red o g ö relse fö r o lik a v eten s k a p lig a m etod er. F o rsk a rg a lle rie t o m fattar At- terbom , H e n rik Schiick, O scar L e v e rtin , M a r tin L am m , A lb e rt N ilss o n , Jo h n Lan d q u ist och F re d rik B ö ö k . I ett av slu tan d e kapitel, ru b ricerat » F o rsk n in g i fö r v a n d lin g » , g e r F e h r m an dessutom en u tb lic k ö ver de senaste de cen n iern as sven ska litte ra tu rfo rsk n in g . H an iakttar h är att det alltsed an 19 3 0 -ta le t har fram trätt ten den ser att gen tem o t den tid igare syn kretism en h ä v d a m era p ro file ra d e fo rsk n in g sm o d eller av p sy k o a n a ly tisk , m arxistisk och fo rm a listisk typ. M e n det är e n lig t F e h r m an k arak teristisk t fö r den sven ska litteratu r fo rsk n in g e n att den så sm ån in g o m h ar assim i lerat äv en sådan a m o d e lle r i m o d ererad form , F ram tid en tycks dock n å g o t o ro a Fehrm an, och hans syn p u n k ter i slu tk ap itlet rym m er ock så ett slags p ro g ra m e lle r b u dskap. »Bakom den äld re litte ra tu rfo rsk n in g e n fa n n s» , säger han, »som en sjä lv k la r , a ld r ig ifrå g a sa tt fö ru t sättn in g en h u m an istisk id e o lo g i, en v a k th å ll n in g k r in g d ikten s h u m an a och estetiska v ä r den ». D essa v ä rd e n v ill också F e h rm an slå v a k t om gen tem o t h o tfu lla n ya ten den ser som han b lan d an n at e x e m p lifie r a r m ed det intresse fö r e m p irisk a och k v a n tita tiv a m etod er som kom till u ttryck i b o k en
