Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 91 1970
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E. N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Tideström, Gunnar Brandeil
Redaktor: Docent U lf Wittrock, Hällbyg. 34 C, 752 28 Uppsala
Printed in Sweden by
Övriga recensioner
201
och fö r att m an m åste. D å b lir h an d lin g en till en akt av s jä lv fö rv e rk lig a n d e och, om den är g o d , sam tid ig t n å g o t som kan h jä lp a m e d m än n iskan . D e n rik tig a h a n d lin g e n sträcker sig m o t ett m å l i fram tid en . O m den fö ljs av andras b lic k a r, a v deras b ifa ll e lle r o p p o sitio n är k o m p le tt lik g iltig t.
D e t är alld eles u p p en b art, att Sartre u p p v isa r ett sådant fö re stä lln in g sk o m p le x o ch att h an u n d e rfu n d ig t o ch m ed vetet le k e r m ed am b ivalen sen i skådespelarens situation . D e n n e m åste ju spela u p p in fö r ett au d ito riu m och m ed n ö d v ä n d ig h e t v a ra »acteur» m en få r då och då tillfä lle att d ä rjä m te v a ra »agent» och p å scenen illu stre ra v e rk lig a h an d lin g ar. P o ä n g e n ä r nu, att Sartre m yck et o fta i sin a d ram er iro n isk t v isa r den m o ra lisk a ih å lig h e te n hos m än n isk o r som b eh ö ve r en p u b lik fö r att h an dla. O restes i Les m ou ches och G o etz i L e d iab le et le bon D ie u fö re sin a resp ek tive » o m vän d elser» , H u g o i Les m ain s sales, K e a n , N e k ra sso v , Fran z i L es séquestrés d ’A lto n a är sådan a ak tö rer och po sörer. D e b eh ö ve r ett fo lk e lle r en G u d e lle r en p a p p a e lle r n å g on an n an att im p o n era p å e lle r p iru ettera in fö r. Ib lan d , isom t. ex. i M äster P ie rre P a telin -farsen N e k ra sso v e lle r i ad ap tio nen a v A le x a n d r e D u m a s ’ K e a n m ed dess u t studerade »sp el i sp elet» , ä r iro n in m est g o d m o d ig , i H u is G lo s d är a lla tre k o n trah en tern a sp elar in fö r »le regard de 1’autre» d ärem ot b lo d ig och b itan de. D e v e rk lig a h jä lta rn a i Sartres d ram atik återigen ä r ag en ter e lle r b lir det, O restes och G o etz till slu t och H o ed erer a llti gen om . M e n ju lä n g r e Sartre sk riv e r d ram atik, desto ty d lig a re m ä rk e r m an att det fa lle r ett tv iv e la k tig t lju s ö v e r a llt slags h an d lan d e p å hans scen. D e n store p jä sm a k a re n som h aft sin lu st i att g ö ra in try ck p å p u b lik e n u n d er de k o rta tim m ar en p jä s le v e r u p p p å tiljo rn a h ar b ö rja t sätta fråg eteck en fö r teatern som ko n st ö v e r h u vu d taget. O ch d är knyts Sartres tv iv e l in fö r teatern ih o p m ed v a d h an tän k t i Les m o ts o m litteratu ren : kon sten g e r in g en frä lsn in g , in g e t rä ttfä rd ig a n d e av v å rt liv (m ed e g e n d o m lig fren esi å terv än d er Sartre till den g a m la r a r t-p o u r -l’art-d rôm m en o m » frä ls n in g g en o m k o n sten », som han m åste ha trott p å en g å n g i tid en m en tap p at tro n p å ). Ä n d å m åste k o n st fo rtsätta att skapas, d ä rfö r att den b ju d e r en k ritisk sp egel åt oss sjä lv a , m en utan a ll en tusiasm och u tan a lla fa lsk a fö rv ä n tn in g a r.
D o ro th y M c C a ll h ar in te u tan ta lan g fr ila g t dessa b e sv ä rlig a m en v ik t ig a m o tiv k retsar hos Sartre. K a n s k e g ö r h on lite v ä l m yck et av sp e g e lfä k te rie t och p o seran d et i Sartres d ram er, o ch ib la n d drabbas m an a v m isstan k en att hon e g e n tlig e n sk riv e r om n å go t h elt an nat än »agent- och aktö r »-tem at, n ä m lig e n det n ä rb e släktad e filo s o fis k a p ro b le m e t o m au ten ticitet
och » m au vaise fo i» . H u r som h elst har hon sett något, som kan sk e äv en m ån g a an d ra sett m en inte sk riv it b ö ck er om .
T h u re Stenström
G ö ra n L in d strö m : A tt läsa dramatik. G le e ru p s F a lk ö p in g 1 9 6 9 . — G ö ra n L in d strö m : Strin d berg om drama och teater. U n isk o l. Sth lm 19 6 8 . O m G ö ra n L in d strö m s b o k » A tt lä sa dram atik» kan sägas att den fy lle r ett lä n g e k än t b ehov. B e h o v e t av en k o rtfattad , p e d a g o g isk t u p p stä lld och sk riv e n , k ritisk t h å lle n u tre d n in g om d ra m atu rg ien s elem enta. B o k en s centrala av sn itt fö l jer och u tv eck lar en an aly sm o d ell som b eh an d la r ( 1 ) det d ram at h an d lar om e lle r S to ffe t (m ed g ru n d b e g re p p e n fa b el, m o tiv , tem a, m il jö ), (2 ) h u r sto ffe t är u tfo rm at e lle r Fo rm en (m ed g ru n d b e g re p p e n in trig , m ä n n isk o sk ild rin g , sp råk och stil, sym b o l och tem a) sam t (3 ) h u r och v a rfö r d ram at u ppstått, dess gen es, e lle r B a k g ru n d e n (m ed g ru n d b e g re p p e n t ill ko m sth istoria, s to ffk ä llo r, fo rm fö re b ild e r). S am t lig a b e g re p p ko n cist d efin ierad e.
A v dessa tre h u vu d sy n p u n k ter in tar den sista ett sa k lig t m in d re b eak tan svä rt u trym m e än m an i a llm ä n h e t fö re stä lle r sig. L itteratu ren om d ram atik er och d ram atik är r ik p å m e r e lle r m in d re fa n ta sifu lla , m yck et su b je k tiv a u tlä g g n in g a r om p å v e rk n in g a r och av sik ter m en de b id rag en kan uteslutas frå n seriös fo rsk n in g . Sh akesp eare h ar som b ek an t ägn ats m ån g a h y ll m eter trots att h an tillh ö r de d ram atik er v i v e t m in st o m ; am atö rer och lä rd a h ar ö v e rb ju d it v a ra n d ra i frå g a om gåtors lösan d e. L in d strö m p å p ek ar att v i fö rst frå n och m ed an d ra h ä lf ten a v 17 0 0 - ta le t h ar n å g o rlu n d a p å lit lig a u p p g ifte r om d ram atiska fö rfattares avsik ter och m iljö , om k ä llo r till deras v erk . G å r v i ett sekel tillb a k a , till M o liè re s tid , b ö rja r det b li k n ep ig t, och retire rar m an ytte rlig a re , e x e m p e l v is till den nyss n ä m n d e Sh ak esp eare, ä r d o k u m en ten fö ra rg lig t få och diskreta. T a u tre d n in g ar om » H a m let» . So m fö rla g o r till d ram at an gavs lä n g e Sa xo G ram m a ticu s och B e lle fo re st, fastän in g a b ev is h ar k u n n at fö reb rin g as att Sh a k e speare k än d e till n ågon d era. V a d s jä lv a H am let- d ram at a n g år fö r e lig g e r det i tv å k varto-u p p - la g o r och en fo lio -u p p la g a ; m e lla n fö rsta k va rto n och fo lio n lig g e r 2 0 år. D e ssa tre tex ter ä r v a ra n d ra m yck et o lik a . O m Sh akesp eare sk u lle anse en a v dem m era h am letsk ( = m est m o tsvaran d e hans in ten tio n er) än de ö v r ig a och i så fa ll v ilk e n ä r en frå g a som tills v id a re kan av fö ra s. D e t H am let-d ra m a som g ä lle r fö r att v a ra » Sh akespeares H am let» ä r en efter- h an d sk on stru k tio n ; h u r m an än b ä r sig åt, m åste
202 Övriga recensioner
m an g ö ra ett u rv a l p å u n g e fä r lig a grun d er. B orto m Shakesp eare fo rtsätter d u n klet; d är »kan v i bara röra oss m ed en stän d igt v ä x a n d e o säkerh etsm argin al» sk rive r L in dström .
H am let-d ram at h ar L in d strö m an le d n in g att referera till i sk ild a sam m anhan g. B la n d annat b egagn ar h an det som lä ro rik t exem p el då han diskuterar det v a n sk lig a p erip eti-b egrep p et, v il ket »spritt stor fö r v ir rin g i dram atu rgin , där det — utan m er in g åen d e analys av in n e bö rd en — flit ig t h ar k o m m it till an v ä n d n in g » . L in d strö m p resen terar n ågra H am let-an alyser d är p erip etin h än föres till o lik a scener m en in gen av u ttolkarn a har p å ett o em o tsäg lig t sätt fö rm ått g e b e lä g g fö r sin u p p fa ttn in g ; sam tid ig t kan m an konstatera att in g en to lk n in g ä r o rim lig . N å g r a h ar h ävd at att den avgö ran d e v ä n d pu n kten är scenen då k u n g C la u d iu s avb ryter teaterfö reställn in gen in fö r hovet. A n d ra att ku ngen s av ruelse fy lld a bönestun d ä r det. E n tred je to lk n in g ser H am lets m o rd p å P o lo n iu s som dram ats p erip eti. S jä lv b id rar L in d strö m i did aktiskt syfte m ed ett fjä rd e fö rslag : H a m lets m öte m ed faderns v å ln a d då den n a u p p m an ar h onom att häm nas.
D e scener p erip eti-b e g rep p et ap p liceras p å hör till dram ats fakta, det v il l säga de in g å r i b esk riv n in g en av dram at. M en n är m an sk all fö rsö k a bestäm m a v a r p erip etin i »H am let» fin n s, så g å r m an ö ver från b e sk riv n in g till fö r k la rin g , och fö rk la rin g a r ä r inte sälla n , till sk illn ad från b e sk riv n in g a r, b e sv ä rlig a utsagor. D etta g ä lle r i h ögsta g rad fö r u tlä g g n in g a r om ett dram as tem a, dess grun d tan k e. A n slu tan d e sig till estetikerna M o n ro e C . B eard sley och M o rris W e itz h äv d a r L in d strö m att en tem a- u tto lk n in g inte ä r sann e lle r fa lsk , den är i bästa fa ll inte m er än »adekvat».
L in d strö m h ar inte n ö jt sig m ed att bara p rö v a sin an alysm od ell p å en sk ild h eter i k än d a dram er. H an p rö v a r den till slu t p å en hel pjäs. E n fö r tr ä fflig idé, fö r vars gen om fö ran d e han g jo rt ett fö r tr ä fflig t v a l: Strin d b ergs »P aria». D e t lilla d ram at är k o rt och fast k o m ponerat. V a d L in d strö m k a lla r en in trig s in re u p p b y g g n a d avteckn ar sig ty d lig t i dess m o t vara n d ra relativ t skarp t av grän sad e m om en t, som L in d strö m fö r ö versik tligh eten s sk u ll n u m rerat och till v ilk a han an k n yter in d e l n in gen i Freytags p y ra m id . O ch det ä r ett d ram a sk rive t av en m o d ern fö rfattare, som v a r frik o stig m ed u p p g ifte r om sig s jä lv och sina p erso n lig a u p p le v e lse r, om sin a in sp ira tio n s k ä llo r — m än n isk o r, böcker och annat. » B a k grun den » är således in te svår att studera, även om gen esen n a tu rlig tv is b ju d e r p å p ro b lem . »Paria» är lä tt att p lace ra i Strin d b ergs litterära m iljö . V i v et m yck et om den situation han b e fan n sig i då h an sk rev dram at. V i k än n er
m ed säk erh et till åtm instone en av sto ffk ä llo rn a , O la H ansson s n o v e ll »E n P a ria » . O ch v i kan rä k n a u t v ilk a fo rm fö re b ild e r S trin d b e rg m ed a ll san n o lik h e t h aft: en aktare av den typ som odlades p å A n to in es T h é â tre L ib re i P aris.
D e t senare in d ic erar Strin d b erg s essä »O m m o d ern t dram a och m o d ern teater», som tryck tes 1 8 8 9 , i sam m a m ån ad som »Paria» gav s p å den sk an d in av isk a fö rsö ksteatern i K ö p e n h a m n , Strin d b erg s p lan erad e m o tsv arig h et till A n to i nes exp erim en tscen . I den n a essä (som b ö r ha h aft ett b etydande in fo rm a tio n sv ä rd e fö r teater- intresserade p å den tid en) talar S trin d b e rg om den k o rta en aktaren, quart d ’heure, som en p jä sty p fö r den m o d ern a p u b lik e n ; fo rm atet m ed g er u tsp el a v de starkaste k o n flik te r, i p jä ser a v den sorten kan fö rfa tta rn a in rik ta sig p å det v äse n tlig a ste, som ä r » själarn as strid» e lle r »det d ju p a g rä v a n d e t i m ä n sk o sjä le n » . D e t v a r sådan a am b itio n er som e n lig t Strin d b erg g jo rd e Z o la s » T h érèse R a q u in » — n a tu ra lis m ens debu td ram a — a n m ä rk n in g sv ä rt.
E n in tressan t och syn p u n k tsrik studie. D e n återfin n es i det u rv a l av Strin d b erg s dram a- essäistik G ö ra n L in d strö m sam m a n ställt u n d er titeln » S trin d b e rg om dram a och teater». Jä m t e det k lassisk a fö retalet till » F rö k en Ju lie » är essän om den m o d ern a teatern det cen trala ak t stycket i an to lo g ien , v ilk e n v ittn a r o m re d i geraren s p ed a g o g isk a b lick. S a m lin g e n in n e h å l ler fö r ö v rig t in extenso texten till de två fö rsta b rosch yrern a i In tim a T eatern s p u b lik a tionsserie, » M em oran d u m » och » H a m le t» ; v i dare u tsn itt u r de fö lja n d e brosch yrern a: fu n d e rin g a rn a om tea terk ritik och skåd esp elarkon st, M acbeth -stud ien , fö ro rd e t till » h istorisk a d ra m erna» sam t de fram sy n ta r e fle x io n e rn a som scen b ild en i Faust-essän.
G ö ra n L in d strö m h ar fö rsett an to lo g ien m ed en in stru k tiv, v ä ls k riv e n in le d n in g om d ram a tik ern Strin d b erg s arbetsm etod er. B o k e n a v slu tas m ed fö rk laran d e k o m m en tarer och till v a rje uppsats h ö r en o rien teran d e in gress.
Ja rl W. D on n er
B o B e n n ic h -B jö rk m a n : T erm en litteratur i sven skan 17 5 0 - 1 8 5 0 . (M ed d . u tg. a v A v d e ln in g e n fö r litteratu rso cio lo g i v id L itteratu rh isto risk a in stitu tion en i U p p sa la . N r 4 ) L u n d eq u istsk a b o k h an d eln , U p p sa la (d istr.). U p p sa la 1 9 7 0 . B o B en n ic h -B jö rk m a n s g e n o m g å n g av o rd et lit teraturs sk iftan d e in n eb ö rd e r u n d er ett å rh u n d rade h ar gett en in tressan t och n y ttig stu die till resultat. D e n k an k allas en g ig a n tisk S A O B - artik el. M e n p å ett sätt som ä r o m ö jlig t i en o rd b o k få n g as h ä r en k o m p lic era d u tv eck lin g , som i sig sam tid ig t in ry m m e r en stor p o rtio n
