Chopin Sonat i h-moll 1a sats : Historia och analys

Handledare: David Thyrén

Examinator: Peter Berlind Carlson

David Sundberg

Chopin Sonat i h-moll

1a sats

Historia och analys

Skriftlig reflektion inom självständigt arbete Till dokumentationen hör även följande inspelning: xxx

Konstnärlig kandidatexamen

Institutionen för klassisk musik

Chopins tredje pianosonat i h-moll op.58 är inte alls lika spelad som hans andra sonat i b♭-moll.

Anledningen är kanske att det finns en djupare historia bakom hans andra sonat medan den tredje är ett verk som han komponerade för att tysta vissa kritiker men också för att tillägna verket sin släkt. Chopins tredje sonat kan uppfattas som ett av de mest fantastiska och berättande verken inom pianolitteraturen och om man jämför med andra sonater från samma epok så anser jag att även denna sonat förtjänar mer uppmärksamhet. En av anledningarna till att den inte är så spelad kan nog vara att det är ett av Chopins mest krävande verk.

1. Inledning………. 4

1.1 Syfte………. 5

2. Metod………. 5

3. Historisk bakgrund………. 6

3.1 Chopin pianosonat nr 3 i h-moll……….. 7

4 Analys……… 9

5 Slutreflektion……….. 20

1. Inledning

Jag har valt att skriva om ett av mina absoluta favoritverk i den klassiska pianorepertoaren, Chopins tredje pianosonat. Verket tycks nästan vara bortglömt om man jämför med den samtida

kompositören F. Liszts h-mollsonat. Chopins h-moll sonat har alltid fascinerat mig otroligt mycket och speciellt då första satsen. Den första satsen har en narrativ kvalitet som få andra musikstycken uppvisar och det har väckt mitt intresse för att analysera detta verk. Jag minns första gången jag hörde sonaten, jag var 14 år och hörde den på radion när jag satt i bilen. Jag blev fängslad av

musiken och var otroligt imponerad över att ett musikstycke kunde ha ett sådant berättande. Det var som att man kunde sätta ord på varje fras i musiken utan större ansträngning att hitta rätt ord, speciellt första satsen.

Jag började spela piano när jag var sex år gammal och älskade det verkligen.

När jag blev tonåring ägnade jag mycket tid åt annat och kom ifrån mitt pianospel i ganska långa perioder. Den klassiska repertoaren hade jag ganska god kännedom om och jag lyssnade ofta på romantisk pianomusik. Jag kommer ihåg att ett av mina absoluta favoritverk var Franz Liszt sonat i h-moll. Jag tyckte också väldigt mycket om F. Chopins lite ”kändare” eller mer spelade sonat som går i b♭-moll men hade ingen aning om att det fanns en h-mollsonat skriven av samma tonsättare

som dessutom var komponerad ungefär samtidigt som F. Liszt skrivit sin h-moll sonat. När jag hörde den på radio första gången var jag mycket förvånad över att jag hade missat ett sånt fantastiskt verk inom pianolitteraturen. Jag började drömma om att en dag kunna spela Chopins sonat så jag beställde som 14-åring hem noterna. Jag kommer ihåg hur jag satt och försökte traggla mig igenom de första takterna men det var helt enkelt för svårt.

Jag har regelbundet arbetat med verk av Chopin men valt att vänta med just h-mollsonaten. När jag genom mina studier på Kungl. Musikhögskolans kandidatprogram fick i uppgift att utföra ett konstnärligt examensarbete om ett verk var mitt val ganska givet. Jag tänkte direkt att jag skulle skriva om Chopins h-mollsonat.

Jag har i skrivande stund endast spelat den första satsenoch har därför valt att rikta in mitt arbete på enbart första satsen.

1.1 Syfte

Syftet med examensarbetet är att undersöka och analysera första satsen ur F. Chopins tredje pianosonat i h-moll, opus 58. Därigenom åsyftas att fördjupa min interpretation i framförande av verket som pianist. Jag vill särskilt undersöka den första satsens narrativa kvaliteter. Min

forskningsfråga lyder: vad är det som gör att man upplever ett berättande så starkt inom detta stycke musik?

2. Metod

Jag har valt att göra en musikalisk analys av den första satsen för att få en djupare insikt i den och på så sett även få en större förståelse. Jag har även valt att inkludera en historisk bakgrund kring F. Chopins liv fram tills att han komponerade detta verk.

I analysexemplet har jag hämtat notmaterial från utgåvan Shirmer förlags urtext-utgåva (publicerad 1895) som är editerad av Carl Mikuli. Det är dock inte samma utgåva som jag har arbetat med när jag själv har spelat verket, men de är relativt lika. När jag spelar verket har jag en utgåva (urtext) editerad av Ewald Zimmermann, utgiven av G. Henle Verlag.

I min musikanalys har jag valt att ha med samtliga motiv och teman men inte återtagningen eftersom att den i princip är identisk med genomföringen förutom att återtagningen slutar i huvud-tonartens variant H-dur.

I den historiska bakgrundsdelen har jag inhämtat information från tre olika böcker. Dessa är: Pam Browns biografi Fredric Chopin från 1994 i svensk översättning av Pär Svensson på bokförlaget Libris i Örebro; Axel Strindbergs porträttering av Chopin från 1966 på förlaget Bok och Bild; en bok om Chopins liv och verk med Enzo Orlandi som redaktör. Den utkom 1968 i svensk

3. Historisk bakgrund

Fredric Francois Chopin föddes år 1810 i byn ´Zelazowa Wola strax utanför Warszawa i Polen. Chopin rörde sig tidigt i adliga kretsar då hans far arbetade som lärare och informator för olika adelsfamiljer. Chopin lärde sig snabbt att imponera genom sitt pianospel. Vid tio års ålder var han redan känd bland adelsmännen som den unga naturbegåvning han var. Han konserterade redan då regelbundet och hans pianospel var på en väldigt hög nivå. Chopins uppväxt var präglad av den omskakande tid Polen gick igenom. Efter Napoleons fälttåg in i Europa hade Polen och Warszawa äntligen befriats från sin tidigare preussiska och ryska ockupation. Men när Napoleon störtades i slaget vid Waterloo hamnade Polen återigen i rysk och preussisk ockupation. 1

Polackerna som tidigare förbjudits från att tala polska och fira sina högtider på grund av den rådande ockupationen hade en väldigt stark nationalkänsla som vägrade försvinna. Den polska nationalandan märks mycket tydligt hos Fredric Chopin trots att hans far var immigrant från Frankrike. Chopins allra första komposition var en polonäs (en polsk folkdans) och den komponerade han redan vid åtta års ålder. 2

Chopin började sedan studera i Warszawa dit hela hans familj flyttat och på konservatoriet fick han beröm för sina enastående färdigheter i improvisation. Pianotekniken tycktes han dessutom ha väldigt lätt för. År 1829 gav sig Chopin ut i Europa och reste till Wien. I Wien blev han snabbt uppskattad i mer kultiverade kretsar och sällskap. Samma sällskap som bl.a. Beethoven hade rört sig i några år tidigare. Chopin reste sedan tillbaka till sitt älskade hemland Polen men hösten 1830 bestämde han sig för att lämna landet för en Europaturné. Samma höst som Chopin gav sig av ockuperades Polen av den ryska tsaren Alexander. Chopin återvände aldrig hem efter det. Hans liv i exil och hemlängtan till Polen präglade hans musik oerhört mycket. Chopin kom sedan till Paris där han till största delen tillbringade sin tid, han blev känd och rörde sig i de finaste av kretsar. Efter några år av konserterande och komponerande reste han till Mallorca och gick igenom en svår sjukdomstid. När Chopin sedan återvänder till Frankrike är han mer produktiv i sitt komponerande än någonsin tidigare. Under åren 1839-1844 tillbringade Chopin vintrarna i Paris och somrarna på slottet Nohant. Han ägnade somrarna mestadels till komponerande och vintrarna till undervisning och konserterande. Många av hans mest kända verk skrivs under denna period av hans liv och 1844 färdigställdes hans tredje pianosonat i h-moll. 3

Brown (1994) 1 Orlandi [red.] (1968) 2 Brown (1994) 3

3.1 Chopin pianosonat nr 3 i h-moll

Chopin skrev sammanlagt tre pianosonater och den enda likheten mellan dessa sonater är egentligen formen. Chopin som var ganska konservativ i sitt komponerade förhöll sig ständigt ganska strikt till den klassiska sonatform i sitt komponerande, i alla fall om man jämför med andra samtida

tonsättare. Chopin hade tidigare fått en del kritik för sin andra pianosonat och han ville nu revanscherna sig på kritikerna. Chopin tog till sig av viss kritik och den tredje pianosonaten blev som ett slags gottgörande. Sonaten komponerades 1844 efter att ha besökt vänner till familjen i Paris. Sonaten är även tillägnad grevinnan Emilie de Parthuis. Chopin påbörjade sitt komponerande av sin tredje pianosonat i augusti 1844 och redan i december samma år tillkännagav han sitt arbete till förlaget i Paris. 4

Strindberg (1966)

4. Analys

Sats 1 Allegro maestoso

Detta stycke går i fyra-fjärdedels-takt från början till slut och har beteckningen Allegro maestoso. Huvudtonart är h-moll men tonarten varieras i återtagningen till H-dur. Formen på stycket är den klassiska sonatformen eftersom Chopins karaktär var konservativ.

Första satsen börjar med en nedåtgående rörelse som bryts av med ackord. Hela inledningen är otroligt nobel och majestätisk precis som Chopins musik nästan alltid är. Denna nedåtgående rörelse kan först uppfattas som en oviktigt introduktion men i själva verket så är det ett ständigt

återkommande motiv som genomsyrar hela den första satsen. Ackorden som svarar på denna rörelse gör det hela till ett berättande.

Ex1

Efter att detta majestätiska tema presenterats återkommer det i en ny fras och börjar denna gång på tonen H (grundtonen) istället för tonen G. Temat bryts sedan av med ackord igen fast nu utformat mer som ett svar på den första frasen. Återigen får man den starka känslan av ett berättande i musiken. Än så länge håller sig Chopin till huvudtonarten h-moll.

Plötsligt avbryts flödet med ett sforzando och huvudtemat byter tonart och nyans från h-moll till e-moll. Det majestätiska temat presenteras nu mer tillbakahållet. Detta är ytterligare ett tecken på hur viktigt detta huvudtema är och vad det har för betydelse för denna första sats.

Ex3

Sedan sker en fortspinning som leder fram till en triol-rörelse som kommer först i pianistens högra hand (h.h) och sedan som ett eko i vänsterhand (v.h). Denna triol-rörelse blir som en euforisk upplösning av hela huvudtemat och berättandet i musiken bryter sig loss och leder fram till mer lättsamma och virtuosa rörelser.

Musiken strömmar vidare i form av nedåtgående parallella kvarter i h.h. och en ters i v.h. Denna passage är mycket spelteknisk svår och sätter pianistens tekniska kapacitet på prov.

Ex5

Skalorna fortsätter ner i v.h. och stycket går oväntat in i en annan fas. Helt plötsligt så har all resolution övergått i något sökande. Ett sökande som är svårt att hänga med i och att begripa. De kromatiska skalorna i v.h. som möter den lyriska, klagande melodin i h.h. tycks nästan vara som ett störande moment. Musiken i detta skede kan uppfattas som kuslig och oroväckande.

Stycket byter tvärt karaktär och det lite mer lättsamma, glatta som nu kommer har en underliggande sarkasm som likt D. Shostakovich musik kan uppfattas som politisk och otroligt sarkastiskt.

Ex7

Musiken bryter sedan sin karaktär igen till något otroligt dramatiskt och spänningsfyllt. Detta dramatiska, spänningsfyllda parti är som en enda utdragen ”cliffhanger”. Man väntar otroligt spänningsfyllt på något stort. Hela det majestätiska huvudtemat som kastat sig in i totalt olika känslor, kombinerat med ett sökande, det är som gjort för att något stort ska komma.

denna sonat. Det är brutna ackord (likt en nocturne) som ackompanjerar den lyriska, vackra och sköra melodistämman. Detta sidotema spelas på många olika sätt men det finns två generella drag som skiljer sig ganska mycket från varandra. Det ena sättet är att spela det väldigt lyriskt och långsamt, nästan som om det vore en av Chopins berömda nocturner. Det andra sättet är ett mer rörligt tempo med en lite mer operalik karaktär på melodistämman. Självklart så är det nästan ingen som enbart väljerdet ena eller andra sättet men man kan oftast höra vilken av de två vägarna som pianisten tycker är mer ”rätt”. Jag föreslår ett mer rörligt tempo i detta sidotema och det gör jag eftersom det känns mer ”svävande” snarare än ”slumrande” vilket jag föredrar i mitt konstnärliga val.

Det som kommer efter sidotemat är ett nocturne-liknande motiv. Det är en kontrast till sidotemat och är för mig ytterligare en anledning varför sidotemat bör spelas mer rörligt. Denna passage är tillbakahållen, inåtvänd och reflekterande. Den leder till något slags klimax-liknande motiv.

Ex10

Följande motiv är ett klimax som växer fram till att det helt plötsligt och tvärt avbryts av ett förminskat ackord. Efter det förminskade ackordet kommer ett leggiero. Hela passagen klingar musikaliskt överväldigande. Denna passage är otroligt skicklig och pianistiskt skriven, vilket gör det väldigt bekvämt att spela detta motiv.

Sedan övergår det hela till en slags coda-liknande del som avslutning på expositionen. Denna del är otroligt vacker och lyrisk med brutna ackord i v.h. och tvåstämmigt i h.h. Det är ett typiskt

”Chopin-motiv”. Man känner igen detta sätt av komponerande i många av hans verk. Det finns ett otroligt vemod och en längtan efter något i detta motiv.

Ex12

Expositionen är otroligt lång och innehållsrik (precis som hela denna sats). Det medför att de flesta pianister väljer att inte spela reprisen även om det anges i noterna. Om jag enbart spelar första satsen på konsert så spelar jag med repris.

Genomföringen inleds med ett mystiskt parti som lite här och var får små utbrott i form av sextondels-rörelser som liknar de fallande sextondelarna som inleder huvudtemat. Denna del av genomföringen är kanske den mest svårbegripliga i hela satsen och det är lätt att partiet uppfattas som en sökande transportsträcka som växer sig fram till någon slags bearbetning av det majestätiska huvudtemat.

Ex13

Bearbetningen av det majestätiska huvudtemat‚ som Chopin valt att ägna denna genomföring åt, inleder han med att först enbart bearbeta den fallande sextondels-rörelsen som inleder hela satsen. Det gör han genom att skriva sekvenser på detta motiv samtidigt som han skriver sextondelar som konstant avlöser varandra i båda händerna samt ackord som får en melodisk funktion i allt detta. Bearbetningen (genomföringen) fortsätter sedan med de majestätiska ackord som huvudtemat till största delen bygger på. Denna bearbetning skrivs genom ett motiv som likt sekvenser växer för att sedan leda fram till det vackra återhållsamma nocturne-liknande motiv som först presenterats efter sidotemat i expositionen. Chopin bearbetar även detta nocturne-liknande motiv genom ett antal modulationer men det mest fascinerande är att han inte ger det minsta utrymme för sidotemat att göra sig hört i hela denna genomföring.

Överledningen till återtagningen är satsens mest diffusa parti. Det är som ett improviserande utan någon riktning. Man har ingen aning om var man hamnar och plötsligt kastas man tillbaka till de virtuosa kvartskalor som känns igen från expositionen. Återtagningen är en repris på expositionen precis som i den klassiska sonatformen.

Slutet på sonatens första sats är väldigt fantasirikt och drömsk. Det byggs upp till något större för varje takt och sedan kommer de otroligt majestätiska slutackorden som ett perfekt slut på denna otroligt innehållsrika och komplexa sats.

5. Slutreflektion

Tidigare när jag lyssnat på och studerat detta verk har jag alltid förundrats över den klassiska form som ändå är så innehållsrik och komplex. För Chopin själv kanske det var ett sätt att visa upp sina kunskaper och färdigheter inom komposition. När jag gjort en grundläggande analys som jag har med i detta arbete har jag fått en annan inblick och en djupare förståelse för verket och det har hjälp mig enormt.

Sannolikt är även denna komposition precis som resten av alla Chopins verk enormt präglad av saker som hände i hans liv. Det har varit lätt att ta reda på och hitta fakta kring Chopins liv, även kring vissa specifika verk men otroligt svårt att hitta information kring just denna sonat annat än det som nämns i arbetet.

Chopin ville visa upp sin kunskap inom komposition och var otroligt skicklig på att genom den framföra ett berättande som få andra kompositörer lyckats med och jag fantiserar ofta om vad det olika motiven har för betydelse eller vad de vill säga. Som i exempel 10 i min analys där

högerhanden spelar en otroligt vacker melodi som är tillbakahållen, inåtvänd och reflekterande mot vänsterhandens nocturne-liknande ackompanjemang.

Att djupdyka in i ett stycke musik är nästan ett måste för varje musiker varje gång man tar sig an ett verk. Men att sätta ord på det man gör, tänker och upplever är något som var väldigt främmande för mig. Jag har stött på många hinder under detta arbete med hur jag ska försöka utrycka mig på det sätt som för mig är självklart men det har i det stora hela varit en nyttig uppgift. Det största arbetet sker annars i övningsrummet och där behöver man varken förklara eller sätta begripliga ord på sitt genomförande eller sina iakttagelser för någon annan.

Partitur

Chopin, Frederic (1844/1895) Complete works for the piano book XI Sonatas [Carl Mikuli]. New York: G. Shirmer.

Chopin, Frederic (1844/1976) Klaviersonate h-moll [Ewald Zimmermann]. München: G. Henle Verlag.

Litteratur


Brown, Pam (1994) Fredric Chopin [sv. övers. Pär Svensson]. Örebro: Libris Media AB. Strindberg, Axel (1966) Chopin: porträtt av en diktare i toner. Stockholm: Bok och Bild.

Orlandi, Enzo [red.] (1968) Chopin: hans liv och verk: Gestalter och öden ur världshistorien [sv. övers. Elisabeth Åkesson]. Malmö: Allhems Förlag.