ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
“Vi ser i princip aldrig en äldre kvinna bli våldsutsatt”
En kvalitativ studie om hur personal på kvinnohus upplever fenomenet våld i nära relation bland äldre kvinnor
Författare: Fanny Stolth & Karolin Wakji
”VI SER I PRINCIP ALDRIG EN ÄLDRE KVINNA BLI VÅLDSUTSATT”
- En kvalitativ studie om hur personal på kvinnohus upplever fenomenet våld i nära relation bland äldre kvinnor
ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Studien syftar till att belysa våld i hemmet mot äldre kvinnor, och lyfta fram skillnader och likheter i arbetet med yngre och äldre våldsutsatta kvinnor på kvinnohus. Vidare syftar stu-dien till att diskutera hur äldre kvinnor som utsätts för våld i hemmet kan stödjas och upp-muntras att söka stöd för våldsutsattheten. Studien vilar på en hermeneutisk grund och datain-samlingen har skett i form av kvalitativa intervjuer, för att kunna skapa en djupare förståelse av fenomenet våld i nära relation bland äldre kvinnor. De sex genomförda intervjuerna analy-serades med hjälp av perspektivet intersektionalitet och begreppet ålderism där tre olika te-man identifierades. De identifierade tete-mana är: hjälpmöjligheter, drivkrafter för hjälpsökande och inkludering. Resultatet visar att det föreligger svårigheter med att nå ut till äldre kvinnor, det finns likheter och skillnader i våldstyper och resurser när våld i nära relation förekommer samt att det behöver ske förändringar i verksamheter för att kunna bemöta äldre kvinnors be-hov på ett effektivt vis. Resultatet påvisar att det finns skäl till fortsatta studier kring fenome-net våld i nära relation, i synnerhet bland äldre kvinnor, för att medvetandegöra stereotypa föreställningar som förekommer och vilken påverkan det har i arbetet med äldre våldsutsatta kvinnor. Slutligen diskuteras praktiska implikationer för socialt arbete i förhållande till studi-ens resultat.
Nyckelord: Intersektionalitet, ålderism, etnicitet, klass, ålder, kön och genderkonstruktioner, kvinnohus samt våld i nära relation.
”WE BASICALLY NEVER SEE AN ELDERLY WOMAN BEING ABUSED”
- A qualitative study of how staff in women’s shelters experience the phenomenon of domes-tic violence among elderly women
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Autumn 2020
Abstract
The aim of this study was to shed light on the occurrence of domestic violence against older women, and highlight differences and similarities in the work with younger and older women exposed to domestic violence in womens’s shelters. Furthermore, the study aimed to investi-gate how older women who are exposed to domestic violence can be supported and encour-aged to seek support. The study is based on a hermeneutic basis and the data collection has taken place in the form of qualitative interviews, in order to create a deeper understanding of the phenomenon of domestic violence among older women. The six interviews conducted were analyzed using the perspective Intersectionality and the concept of ageism where three different themes were identified. The identified themes were: opportunities for help, drive for help-seeking and inclusion. The results show that there are difficulties in reaching out to older women, there are similarities and differences in types of violence and resources when violence occurs and that there needs to be changes in activities to be able to meet the needs of older women in an effective way. The results show that there are reasons for further studies on the phenomenon regarding domestic violence, especially among older women, in order to raise awareness of stereotypical perceptions that occur and what impact it has in the work with older women exposed to violence. Finally, practical implications for social work in rela-tion to the results of the study are discussed.
Keywords: Intersectionality, ageism, ethnicity, class, age, gender and gender constructions, women's houses and domestic violence.
Förord
Inledningsvis vill vi rikta ett tack till medverkande intervjupersoner och deras engagemang, samt de uppmuntrande ord som sagts kring vårt val av ämne. Vidare vill vi tacka vår handle-dare Lia Ahonen som har stöttat oss under processens gång och trots tidsskillnad svarat snabbt på våra hundratals hysteriska mail och frågor. Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete och för att vi har lyft och peppat varandra under denna period.
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
PROBLEMFORMULERING ... 2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
BEGREPPSDEFINITIONER ... 3
Åldersdefinition ... 3
Kvinnohus ... 3
Våld i nära relation ... 4
FORSKNINGSLÄGET ... 4
TILLGÅNG TILL SOCIALT STÖD ... 4
SKILLNADER MELLAN YNGRE OCH ÄLDRE VÅLDSUTSATTA KVINNOR ... 5
ANPASSADE INSATSER ... 5
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER OCH BEGREPP ... 6
INTERSEKTIONALITET ... 6 Kön och genderkonstruktioner ... 7 Ålder ... 7 Klass ... 7 Etnicitet ... 8 ÅLDERISM ... 8 METOD ... 9
VETENSKAPSTEORETISK ANSATS OCH METOD ... 9
LITTERATURANSKAFFNING ... 9
DATAINSAMLINGSMETOD ... 10
URVALSMETOD ... 10
GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER OCH TRANSKRIBERING AV DATAMATERIAL ... 11
ANALYSMETOD ... 11
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 12
STUDIENS TILLFÖRLITLIGHET ... 13
RESULTAT OCH ANALYS ... 14
HJÄLPMÖJLIGHETER ... 14
Kunskap om kontaktvägar ... 14
Olika generationer ... 15
DRIVKRAFTER FÖR HJÄLPSÖKANDE ... 16
Socialt nätverk ... 17
Olika förutsättningar att börja om ... 18
INKLUDERING ... 19
Komplexa livssituationer ... 20
Underlätta kontakt ... 20
DISKUSSION ... 21
STUDIENS SVAGHETER OCH STYRKOR ... 23
PRAKTISKA IMPLIKATIONER FÖR SOCIALT ARBETE ... 24
FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 24
1
Inledning
Våld i nära relation är en konstaterad global folkhälsofråga då individer som utsätts för våld lider av både fysisk och psykisk ohälsa. Sedan år 2002 har Världshälsoorganisationen (WHO) klassat mäns våld mot kvinnor som ett allvarligt samhällsproblem. För de individer som ut-sätts för våld i nära relation genererar våldet i många fall allvarliga sociala konsekvenser som exempelvis ekonomiska problem, isolering samt arbetslöshet. Mäns våld mot kvinnor betrak-tas dessutom som ett jämställdhetsproblem då utsattheten hämmar kvinnors möjligheter att uppbära sina mänskliga rättigheter. Målsättningen för den svenska jämställdhetspolitiken är att våldet ska upphöra och att alla människor ska ha samma rätt till kroppslig integritet (Soci-alstyrelsen, 2016, s. 15). Under årens lopp har forskningen kring kvinnor som utsätts för våld i nära relation haft ett bristande fokus på äldre kvinnors utsatthet (Leisey, Kupstas & Cooper, 2009, s. 143), vilket försvårar arbetet för professionella som i vissa fall saknar kunskap. Under år 2019 uppskattades en femtedel av alla anmälda brott i Sverige röra våldsbrott där kvinnor haft en parrelation med våldsutövaren (Brottsförebyggande rådet, 2020), och om-kring 25% söker någon form av hjälp (Brottsförebyggande rådet, 2009, s. 8). Det är vanligt att äldre kvinnor osynliggörs i statistiken, och det saknas forskning om den här åldersgruppen (Cook, Dinnen & O’Donnell, 2011, s. 1077). Äldre kvinnor tenderar att exkluderas i studier om våld och därmed är det problematiskt att ge en representativ bild av hur vanligt förekom-mande våldet är för målgruppen. En av de riskfaktorer som nämns för en ökad risk för våld i hemmet är om mannen har ett ekonomiskt övertag och kvinnan befinner sig i en beroende-ställning (WHO, 2002, s. 99). Detta kan relateras till många äldre kvinnor som kan befinna sig i en alltmer ekonomiskt utsatt situation. Vidare har våld i nära relation uppskattats vara ett vanligare fenomen bland yngre kvinnor i jämförelse med äldre kvinnor (Cook et al., 2011, s. 1077). Det kan förklaras genom att äldre kvinnor antas rapportera utsatthet av våld i mindre utsträckning, vilket kan bero på en systematisk underrapportering av våldserfarenheter. Un-derrapporteringen kan vara en konsekvens av att det finns en rädsla för negativa sanktioner från omgivningen eller att äldre kvinnors socialisation påverkar deras förmåga eller vilja att avslöja våldet (Stöckl, Watts & Penhale, 2012, s. 2558). Det kan också vara svårare för äldre kvinnor att söka hjälp, både för att de tillbringar mer tid hemma än yngre kvinnor, samt att de har större svårigheter att finna kontaktvägar (Cook et al., 2011, s. 1077).
Våld i hemmet är ett problem som finns i alla samhällsklasser och åldersgrupper och Sverige ratificerade år 2014 Istanbulkonventionen, vilken är konventionen om förebyggande arbete och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Våld i hemmet definieras som varje fall av fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld som utövas i hemmiljön (Socialstyrel-sen, 2016, s. 9; NCK, 2016, s. 17, 39). För brottsoffer finns det olika aktörer att få hjälp av, exempelvis ideella organisationer. Då ideella organisationer inte arbetar med myndighetsut-övning har de möjlighet att bistå med personligt stöd till exempelvis våldsutsatta kvinnor. Kvinnohus är ideella föreningar som finansieras med hjälp av både statliga och kommunala bidrag och verksamheterna ansöker om medel årsvis. Det bedrivs tre olika former av arbeten inom kvinnohus, vilka är att erbjuda skyddat boende till våldsutsatta individer, stöd och råd samt opinionsbildning som syftar till att sprida kunskap om våld mot kvinnor. Kvinnor som söker sig till kvinnohus är ofta i yngre ålderskategorier. Äldre kvinnor har ofta en benägenhet att ha föreställningen om att hjälpinsatser ska vara otillgängliga och att professionella ska vara oförstående för problematiken (Luoma, Koivusilta, Lang, Enzenhofer, Donder, Verté, Reingarde, Tamutiene, Ferreira Alves, Santos & Penhale, 2011, s. 8). Andra orsaker till var-för äldre kvinnor är mindre benägna att söka hjälp kan vara generationsbetingade faktorer som exempelvis kan innefatta uppfattningen om att privata familjeangelägenheter inte disku-teras med utomstående. Trots tillgången av stödjande insatser tenderar äldre kvinnor, jämfört
2 med yngre, som utsätts för våld att inte söka hjälp eller berätta om våldet för någon (Am-stadter, Cisler, McCauley, Hernandez, Muzzy, Acierno, 2010, s. 48), vilket försvårar för pro-fessionella att erbjuda de resurser som finns.
Äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relation är en målgrupp som först på senare år har uppmärksammats som en särskilt sårbar grupp, vilket innebär att det ofta saknas förståelse bland yrkesverksamma för att äldre kvinnor kan ha andra behov av stöd än yngre kvinnor. Särskild sårbarhet kan beskrivas med hjälp av tre kriterier: gruppens förhöjda risk att utsättas för brott, konsekvenserna av brott samt gruppens förmåga att utnyttja sina resurser för att kunna förändra sin livssituation (Lindgren, Pettersson & Hägglund, 2004, s. 20). Samhället betraktar äldre individer som en homogen grupp då den utmärkande egenskapen primärt an-ses vara åldern (Socialstyrelsen, 2016, s. 22). En konsekvens av att betrakta äldre, oavsett ål-dersspann, som en homogen grupp kan vara att individerna stereotypiseras och generaliseras utifrån tillskrivna egenskaper (NCK, 2016, s. 22). Äldre individer tenderar att vara mer bero-ende av personer i sin omgivning, vilket således kan generera i att äldre kvinnor hamnar i en beroendeställning i hemmiljön då de är i behov av hjälp i sin vardag, och detta minskar där-med deras möjligheter att ta sig ur destruktiva relationer (Socialstyrelsen, 2016, s. 22). Synen på, och upplevelsen av våld, kan också påverkas av och skiljas åt beroende på generations-skillnader, kulturell kontext och mellan olika samhällsklasser. I vissa traditionella samhällen finns en större acceptans för våld genom att befintliga normer tillåter män att använda våld mot kvinnor av exempelvis disciplinära skäl samt att kvinnor kan uppleva känslor av stigma-tisering och utanförskap om de berättar om våldet (WHO, 2002, s. 95). Däremot har äldre kvinnor i tidigare studier uttryckt ett intresse och ett behov av att dela med sig av sina egna erfarenheter och upplevelser till andra äldre kvinnor som också är våldsutsatta. Detta förfa-rande kan minska känslan av isolering (Beaulaurier, Seff, Newman & Dunlop, 2007, s. 752ff; Leisey, Kupstas & Cooper, 2009, s. 150), men också vara till hjälp för professionella att be-möta målgruppen på ett fördelaktigt sätt.
Problemformulering
Våld mot kvinnor i nära relation är ett samhällsproblem världen över, och i alla åldrar. Trots det har äldre kvinnors upplevelser av våld exkluderats i forskningssammanhang (Leisey et al., 2009, s. 143). Det vanligaste är att yngre kvinnor inkluderas i studier, och kunskapen som genereras visar då en felaktig bild av hur utbredd problematiken är också för äldre kvin-nor. Äldre rapporterar utsatthet av våld i mindre utsträckning än vad yngre kvinnor gör, och det finns flera möjliga förklaringar till det. Bland annat kan det vara svårare för äldre kvinnor att finna kontaktvägar till följd av att de exempelvis spenderar mer tid i hemmet. Äldre kvin-nor kan i ännu större utsträckning än yngre kvinkvin-nor vara beroende av människor i sin omgiv-ning (Cook et al., 2011, s. 1078). Hur våld upplevs påverkas av kulturell kontext, generat-ionsskillnader samt olika samhällsklasser och det är inte ovanligt att äldre kvinnor upplever känslor förenade med skam och utanförskap i samband med att avslöja våldet. Tidigare forsk-ning fastslår att det föreligger ett behov av vidare forskforsk-ning kring likheter och skillnader mel-lan yngre och äldre kvinnors våldsutsatthet och hur deras behov av stöd förstås och uppfylls. Äldre kvinnors särskilda sårbarhet för våld i hemmet har uppmärksammats på senare tid och det ingår i det sociala arbetets praktik att stödja och stötta våldsutsatta kvinnor oavsett ålder. Därmed behövs ytterligare kunskap om hur yrkesverksamma, inom exempelvis socialt arbete, bemöter och arbetar med målgruppen för att på så sätt kunna identifiera vad som behövs för att äldre våldsutsatta kvinnor ska få adekvat hjälp, inte minst mot bakgrund av den ständigt växande andelen äldre i samhället.
3
Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att belysa våld i hemmet mot äldre kvinnor, och lyfta fram skillnader och likheter i arbetet med yngre och äldre våldsutsatta kvinnor på kvinnohus. Vi-dare syftar studien till att undersöka hur äldre kvinnor som utsätts för våld i hemmet kan stödjas och uppmuntras att söka stöd för våldsutsattheten. Studiens syfte har brutits ner till följande frågeställningar:
1. Hur vanligt förekommande är det att äldre kvinnor söker kontakt med kvinnohus och hur sker kontakten?
2. Vilka likheter och skillnader kan personalen identifiera i att arbeta med äldre våldsutsatta kvinnor jämfört med yngre våldsutsatta kvinnor?
3. Vilka hinder och möjligheter ser personalen till att anpassa verksamheten efter just äldre kvinnors behov?
Begreppsdefinitioner
I det här avsnittet beskrivs hur begrepp i den aktuella studien definieras, det vill säga ålders-definition, kvinnohus och våld i nära relation.
Åldersdefinition
Åldersdefinitioner skiljer sig åt mellan olika samhällen och länder, vilket innebär att vad som betraktas som en äldre person är olika. Inom västerländska samhällen anses en äldre person normalt vara omkring pensionsåldern, 60–65 år. I utvecklingsländer tas andra faktorer i beak-tande och pensionsålder anses inte vara signifikant. Hänsyn tas istället till de olika sociala roller som en individ ingått i under sin livstid och förmågan att fortsatt leva upp till dessa rol-ler, exempelvis sin tidigare yrkesroll eller att sköta om hushåll och familj. Då dessa skillnader finns beroende på geografisk plats kan det vara svårt att jämföra våldsutsatthet bland äldre kvinnor mellan studier och mellan länder (WHO, 2002, s. 125). I föreliggande studie har va-let gjorts att definiera äldre kvinnor som kvinnor i åldern 65 och äldre. Detta för att det är den vanligaste utgångspunkten för att definiera äldre ålder inom västerländska samhällen och det ger därmed en tydlig avgränsning kring vilka kvinnor som ämnas studeras.
Kvinnohus
Kvinnohus är oftast ideella organisationer som finns till för att våldsutsatta kvinnor ska kunna söka hjälp och stöd. En ideell organisation beskrivs som en verksamhet som grundas utanför civilsamhället genom en gemensam idé. Verksamheterna grundar sitt arbete i ett specifikt in-tresseområde och besitter resurser med expertis kring området. Ideella organisationer kan be-skrivas i form av exempelvis trossamfund, stiftelser samt ideella föreningar och finansieras med hjälp bidrag och gåvor. Arbetet som bedrivs inom ideella organisationer utövas främst på ideell basis utan vinstdrivande syfte. Personal volontärarbetar inom verksamheterna men dessa kan i en del fall ha anställda yrkesutövare som exempelvis kuratorer och föreståndare. De verksamheter som är inriktade på att ge stöd till våldsutsatta kvinnor, har ofta personal med specialkompetens och förutsättningar som offentliga verksamheter saknar och kan där-med bistå den våldsutsatta där-med hjälp och personligt stöd (Kunosson, 2019, s. 357fff). Per-sonalgruppen på kvinnohus består ofta av någon eller ett par anställda, inom vissa verksam-heter finns en kontrakterad kurator, men de som tillbringar mest tid inom verksamverksam-heterna är volontärer. Det ansågs därför vara av intresse att inkludera både personal och stadigvarande volontärer i studien, då alla möter de våldsutsatta kvinnorna och kan därmed bidra på olika sätt.
4 Våld i nära relation
Den mest välkända definitionen av våld i nära relation ges av WHO (s. 89) och avser alla be-teenden inom en nära relation som orsaker fysisk, psykisk eller sexuell skada. Fysiskt våld förknippas exempelvis med slag eller knuffar och psykiskt våld genom förödmjukelser och hot i verbal form. Vidare kan sexuellt våld förklaras genom sexuellt ofredande och ekono-miskt våld genom att vara ekonoekono-miskt beroende av sin partner. Förövaren använder sig av olika manipulativa och kontrollerande beteenden, som kan generera i känslor av maktlöshet, rädsla och hopplöshet hos offren och våldet sker oftast i kvinnors hemmiljö av en man som de känner (Johnsson-Latham, 2019, s. 24ff, 171; Lazenbatt, Devany & Gildea, 2013, s. 29). Vidare beskriver Johnsson-Latham (2019, s. 29f) vardagsvåld genom att brottsoffret och våldsutövaren besitter olika under- och överordnade roller. Våldsutövaren har makten och varje incident eller mönster som innefattar kontrollutövat beteende, tvång eller hot gentemot den våldsutsatta, indikerar på ett våldsrelaterat förhållande.
Forskningsläget
I följande avsnitt presenteras forskningsläget för att få en överblick av våld i nära relation som fenomen, då det finns mycket begränsad forskning om våldsutsatta äldre kvinnor speci-fikt. Inledningsvis redovisas hur våldsutsatta kvinnor söker hjälp och faktorer som påverkar benägenhet att söka hjälp, för att sedan övergå till likheter och skillnader mellan olika åldrar och vad våldsutsatta kvinnor har för specifika behov.
Tillgång till socialt stöd
Det finns många olika instanser att vända sig till vid utsatthet av våld i nära relationer, men många våldsutsatta kvinnor tenderar dock att få socialt stöd först efter att våldet pågått i flera år. Våldsutsatta kvinnor väljer ofta att berätta om våldet för en familjemedlem eller vän före professionella (Fanslow & Robinson, 2010, s. 936). Benägenheten att berätta för någon när-stående är större vid upplevelser av fysiskt våld än exempelvis sexuellt våld, där kvinnor of-tare hemlighåller sin situation. Responsen tenderar att vara negativ och många kvinnor upple-ver att ingen försöker hjälpa dem efter att de öppnat upp sig. En frekvent rapporterad anled-ning till att inte söka hjälp för sin våldsutsatthet är att kvinnorna ofta upplever att våldet inte är tillräckligt allvarligt eller att det är förenat med känslor av skam att söka hjälp av profess-ionella (Fanslow & Robinson, 2010, s. 936ff; Evans & Feder, 2014, s. 19). Våldsutsatta kvin-nor som vänder sig till professionella har vanligtvis den initiala kontakten med polisen till följd av någon våldsincident i hemmet, följt av hälso- och sjukvården. Kontakt med exempel-vis yrkesverksamma inom socialt arbete är den minst vanliga kontaktvägen att först välja när våldsutsatta kvinnor söker hjälp eller stöd av samhället (Fugate, Landis, Riordan, Naureckas & Engel, 2005, s. 295).
Det finns ett flertal möjliga förklaringar till varför det är svårt att söka hjälp och varför det finns ett motstånd. En förklaring är exempelvis att vissa är av tron att det inte ska vara hjälp-samt och vill därför istället hantera situationen själv. En annan barriär som hindrar våldsut-satta kvinnors möjligheter att söka hjälp är social isolering och begränsning att ta sig utanför hemmet (Fugate et al., 2005, s. 298). Evans och Feder (2014, s. 19) lyfter olika faktorer som påverkar brottsoffer att söka hjälp från verksamheter som exempelvis kvinnohus när de befin-ner sig i våldsamma relatiobefin-ner. Våldsutsatta kvinnor kommer till exempel i kontakt med pro-fessionella verksamheter både genom informella och formella kontaktvägar. Den formella kontaktvägen kan exempelvis vara att få information om att vända sig till kvinnohus av polis som har blivit inblandade till följd av våldsutsattheten, för att få hjälp och stöd. Vidare
5 förklaras vänner och familj som informella kontaktvägar, vilka är essentiella för våldsutsatta kvinnor då dessa bidrar med råd och stöd. Våldsutsatta kvinnor söker sig främst till vänner för att få emotionellt stöd medan familjen oftare bidrar med instrumentellt stöd i form av ex-empelvis en plats att sova på eller ekonomiskt stöd. Närstående beskrivs i en del avseenden som stöttande vad gäller kontakt med professionella för att få hjälp i sin situation. Samtidigt rapporterar ett stort antal kvinnor om en okunskap kring vilka kontaktvägar som faktiskt finns och vart de ska vända sig för att få rätt stöd av samhället (Fugate et al., 2005, s. 298f).
Skillnader mellan yngre och äldre våldsutsatta kvinnor
Våld i nära relation kan te sig på olika vis beroende på ålder, där yngre kvinnor är mer be-nägna att både berätta för någon i sin närhet att de är utsatta för våld samt för exempelvis po-lisväsendet än vad äldre kvinnor är, vilket därmed innebär att äldre kvinnor som utsätts kan vara problematiska att upptäcka (Scriver, Mears & Wallace, 2013, s. 307). Det finns skillna-der mellan yngre och äldre kvinnor avseende rapportering av våld, och äldre kvinnor har fun-nits rapportera fysiskt och sexuellt våld i lägre utsträckning (Zink, Jacobson, Regan, Fisher & Pabst, 2006, s. 856). Det framgår att äldre våldsutsatta kvinnor upplever flera olika typer av våld samtidigt, då majoriteten av dem som utsätts för exempelvis fysiskt våld även utsätts av psykiskt våld (Scriver et al., 2013, s. 304). Det psykiska våldet är ett utbrett problem bland både yngre och äldre kvinnor, men har en benägenhet att eskalera med åren. Med tiden för-ändras ofta relationen och därmed även hur våldet utövas. Det kan bland annat handla om att männens förutsättningar att utöva fysiskt våld förändras med högre ålder och därmed övergår våldet till att bli av psykisk karaktär (Zink et al., 2006, s. 856f). Detta gör att det blir ännu svårare att fånga upp dessa kvinnor, eftersom de inte längre ser sig som våldsutsatta på grund av att våldet ändrat karaktär, och inte längre alltid är fysiskt.
När äldre kvinnor rapporterar våld framgår det ofta att våldet har pågått i många år och det har länge varit en del av deras vardag. En faktor som kan påverka våldsutsatta kvinnors benä-genhet att till slut söka hjälp kan vara att de vill reducera den sociala isoleringens omfattning eller skydda familjemedlemmar från våldet. Yngre våldsutsatta kvinnor har generellt kontakt med ett större antal hjälpinstanser och oftare en etablerad samtalskontakt med exempelvis en kurator, medan äldre kvinnor upplever färre möjligheter att nå samhällets sociala skyddsnät (Lundy & Grossman, 2009, s. 304). Socialarbetare kan identifiera skillnader mellan yngre och äldre kvinnor när dessa söker hjälp eftersom det kan upplevas som att det är svårare att stötta äldre kvinnor emotionellt. De förklarar det genom att äldre kvinnor ofta ingått i sina de-struktiva relationer under lång tid och kan därmed ha svårare att förändra tankemönster och bryta sig loss (Yechezkel & Ayalon, 2013, s. 388; Evans & Feder, 2014, s. 64), vilket tyder på att professionella uppfattar yngre och äldre våldsutsatta kvinnor olika.
Anpassade insatser
Äldre våldsutsatta kvinnor som kommer i kontakt med hjälpinstanser kategoriserar sig ofta inte som våldsutsatta och information samt stödinsatser kan därmed behöva anpassas, vilket ställer krav på ett flexibelt förhållningssätt hos yrkesverksamma som möter dessa kvinnor i arbetet. En majoritet av äldre våldsutsatta kvinnor är lågutbildade och de flesta har inte en av-slutad gymnasieutbildning, vilket är ytterligare en anledning till att det finns ett behov av an-passning hos yrkesverksamma (Lundy & Grossman, 2009, s. 300). Professionella anser sig generellt ha få erfarenheter av att möta äldre våldsutsatta kvinnor i sitt arbete, då den norma-tiva föreställningen är att det är unga individer som utsätts. Det uttrycks att medvetenheten kring våld i nära relation i äldre ålder är begränsad och att det finns behov av ytterligare kun-skap för att bemöta målgruppen på ett fördelaktigt sätt. Inom ideella organisationer som
6 kvinnohus finns ett behov av utökad kunskap bland yrkesutövare kring äldre kvinnors känslor och upplevelser av våld, för att minska känslor av stigma och skam eftersom våld betraktas som tabubelagt bland äldre kvinnor (Dackweiler, Schäfer, Merkle & Peters, 2019, s. 187). Uppfattningen är att äldre inte når hjälpinstanser på grund av bristande resurser eller stöd i sitt sociala nätverk och samverkan mellan olika professioner anses därmed vara nödvändigt för att äldre kvinnor ska få adekvat hjälp (Brossoie & Roberto, 2015, s. 5ff). Äldre kvinnor som befinner sig i våldsamma relationer gynnas av samhällen som har etablerade och utveck-lade sociala myndigheter som kan hjälpa dem och tillgodose deras behov (Straka & Mont-miny, 2006, s. 256).
Utifrån forskningsläget framgår det att det saknas forskning kring hur ideella verksamheter arbetar med äldre våldsutsatta kvinnor och i vilken utsträckning de når ut till målgruppen. Vi-dare tyder den tidigare forskningen på att det finns en kunskapslucka avseende vilka specifika behov äldre våldsutsatta kvinnor har och hur insatser kan behöva anpassas för att dessa kvin-nor ska kunna ta del av samhällets resurser i samma omfattning som yngre kvinkvin-nor. Baserat på det ovanstående kan rimligtvis föreliggande studie motiveras och bidra med ny kunskap om fenomenet våld i nära relation bland äldre kvinnor.
Teoretiska utgångspunkter och begrepp
Följande avsnitt beskriver studiens teoretiska utgångspunkter, och vilka begrepp som kom-mer användas för att analysera studiens resultat. Då syftet med studien var att bättre förstå vilka utmaningar och möjligheter personal på kvinnohus möter i arbetet med äldre kvinnor, valdes intersektionalitet som analysverktyg. Intersektionalitet ansågs lämpligt eftersom det ger möjlighet att förstå fenomenet våld i nära relation bland äldre kvinnor, i en större kontext. Det förekommer ett antal centrala begrepp inom intersektionalitet och i föreliggande studie kommer kön, ålder, klass och etnicitet att användas. Vidare valdes begreppet ålderism i syfte att synliggöra stereotypa föreställningar samt fördomar gentemot äldre individer som leder till diskriminering. Ålderism betraktades som ett lämpligt analysverktyg då begreppet möjlig-gör en djupare förståelse kring synen på äldre människor.
Intersektionalitet
Intersektionalitet handlar om att synliggöra hur olika maktstrukturer i samhället påverkar och samspelar med varandra för att därigenom kategorisera människor i hierarkiska ordningar. Kategorier som är utmärkande inom perspektivet är kön, sexualitet, klass och etnicitet. Ytter-ligare en kategori som kan inkluderas vid en intersektionell analys är ålder. Samtliga katego-rier kan analyseras separat men de är även sammanvävda med varandra och påverkar
varandra olika mycket beroende på sammanhang. Genom att belysa hur kategorier samspelar med varandra kan man synliggöra hur maktobalans skapas och hur människor påverkas av detta i olika situationer (Mattsson, 2015, s. 19). Beroende på kontext kan vissa kategorier vara mer relevanta än andra, men utgångspunkten är att sammanvävningen kategorier emel-lan bidrar till att upprätthålla och konstruera ojämlikhet melemel-lan människor och inom olika grupper (Mattsson, 2015, s. 21). Kategorisering av människor är en konsekvens av sociala konstruktioner som skapas genom mänskliga interaktioner. Det innebär att gemensamma fö-reställningar formas om vad som exempelvis är manligt respektive kvinnligt och detta i sin tur påverkar hur verkligheten tolkas. Utifrån detta tenderar människor att förklara och förstå sociala fenomen med utgångspunkt i de gemensamma uppfattningarna, som även är föränder-liga över tid (Mattsson, 2015, s. 31f).
Det kan även beskrivas som nödvändigt att utforma kategorier för att skapa ordning och logik i vardagen och samhället. Genom att människor kategoriseras kommer bemötandet och
7 interaktionen påverkas, då det finns över- och underordnade kategorier. De över- och under-ordnade kategorierna kan förstås genom motsatspar, exempelvis man och kvinna, där det uppstår ett maktövertag hos den överordnade. Motsatspar kan anses skapa mening och under-lätta förståelsen för hur människor förväntas vara, och till följd skapas ett tabu kring eventu-ella gråzoner. De kategorier som är utmärkande inom perspektivet betraktas dessutom som tvingande kategorier i den bemärkelsen att människor ofrivilligt placeras inom en kategori och till följd av det definieras utifrån vissa egenskaper som anses vara kännetecknande för kategorin. Det innebär således att människor riskerar att bli stereotypifierade och begränsas till de antaganden som finns, trots att det inte stämmer överens med verkligheten (Mattsson, 2015, s. 41ff).
I föreliggande studie används specifikt följande centrala begrepp: Kön och genderkonstruktioner
Kön kan definieras som något biologiskt bestämt eller som något som konstrueras och som en individ socialiseras in i. Kön som social konstruktion refereras ofta till gender och i före-liggande studie används därför termen gender framför kön, eftersom det är mer omfattande och inkluderande. Genderkonstruktioner är förändringsbara över tid och påverkas av kontext. Denna konstruktion tar ofta avstamp i vad som tolkas vara feminint och maskulint, oavsett vilken kropp som utför olika handlingar. Samhället gör skillnad mellan könen och människor socialiseras in i de förväntningar och uppfattningar som finns kopplat till både biologiskt kön och socialt konstruerat gender redan vid födseln (Mattsson, 2015, s. 47f). Således konstrueras kön ständigt genom att det finns olika förväntningar på hur män och kvinnor ska agera i olika sammanhang, där oönskade beteenden osynliggörs och normerna om femininitet och mas-kulinitet synliggörs. Genom språket och hur människor agerar skapas föreställningar om gen-der och vi bidrar till konstruktionen genom att förhålla oss till de tillskrivna normerna. Det finns dock olika sätt att agera och vara på som kvinna eller man, och det är genom att synlig-göra och uppmärksamma detta som det går att förändra och påverka de normer och förvänt-ningar som finns (Mattsson, 2015, s. 49).
Ålder
Ålder har en stark inverkan på hur människor behandlas och bemöts. Dessa åldersrelaterade förväntningar baseras ofta på breda kategorier såsom ung eller gammal. Maktaspekten blir central på det sätt att det skapas en över- och underordning mellan åldrarna där äldre vuxna individer positioneras lägre än yngre vuxna som därmed blir dominerande (Karlsson, 2016, s. 123). Ålder påverkar människors attityder och hur olika grupper av människor förhåller sig till varandra utifrån de sociala roller som människor inom olika ålderskategorier förväntas ingå i. Vad som betraktas vara kännetecknande för yngre respektive äldre ålder är inte, precis som för gender, bestående utan har förändrats över tid, vilket innebär att ålder kan anses vara både ett biologiskt fenomen och något socialt konstruerat (Karlsson, 2016, s. 121f, 127). Klass
Klass är ett komplext begrepp och handlar om mer än enbart ekonomiska förhållanden och tillgångar. Det kan bland annat handla om möjligheten till utbildning eller människors sociala kontaktnät som i olika grad kan vara gynnande eller missgynnande. Klass inbegriper känslan av tillhörighet och något som blir en del av människors identitet, samtidigt som det även är något som tilldelas människor. Klasspositionen påverkar vilka möjligheter som finns att till-godogöra sig kunskaper och färdigheter som påverkar den egna identiteten. Detta i sin tur på-verkar vilken riktning människor tar i livet. Det finns över- och underordnade
8 klasstillhörigheter och olika klasser uppfattas och framställs olika i samhället, vilket kan in-nebära att människor stereotypifieras utifrån de föreställningar som finns av klass (Mattsson, 2015, s. 75ff). Samhället kategoriserar människor i olika klasspositioner som därigenom skapar olika förutsättningar för människor att exempelvis erhålla samhällets resurser och skyddsnät (Mattsson, 2015, s. 80).
Etnicitet
För att få en förståelse för hur ojämlikhet mellan människor skapas blir ett centralt begrepp etnicitet. Etnicitet är ett svårdefinierat begrepp men kan bland annat beskrivas genom att det finns processer i samhället som skapar en känsla av samhörighet både mellan och inom olika grupper av människor. Grupperna kategoriseras utifrån hierarkiska ordningar, där det uppstår ett förtryck mot underordnade grupper (Mattsson, 2015, s. 83). Tillhörigheten till en etnisk grupp påverkar människors identitet och hur de kommer att uppfatta sig själva. Etnisk samhö-righet är sammankopplat med exempelvis födelseplats, språk, religion, seder och bruk samt gemensamma levnadsförhållanden. Etnicitet kan vidare förstås som något som konstrueras genom människors föreställningar om likheter och skillnader, vilket innebär att känslan av att tillhöra en etnisk grupp påverkas beroende på sammanhang och kontext (Mattsson, 2015, s. 85). Därigenom skapas även känslan av ett vi och dem, där människor definierar likheter och skillnader i jämförelse med andra och skapar en gräns däremellan. Genom att “de” definieras, det vill säga det avvikande, konstrueras även det som anses vara det normala och resulterar i en maktobalans mellan olika människor och grupper (Mattsson, 2015, s. 87).
Ålderism
Ålderismen är ett begrepp som förekommer redan flera decennier tillbaka, men som först på senare tid fått genomslag. För ungefär 50 år sedan introducerade Butler (1969, s. 243) ål-derism och beskrev det som ett växande socialt problem som handlar om fördomar från en åldersgrupp gentemot andra åldersgrupper. Det återspeglar hur yngre människor känner en oro inför att åldras, och associerar det med exempelvis sjukdom och maktlöshet. Dessa tankar upprätthålls och förstärks genom samhällets attityder gentemot äldre. Med tiden har definit-ionen av ålderismen expanderat och innefattar nu beståndsdelar som fördomar, stereotyper och diskriminering. Ålderism har definierats på olika sätt men en definition som inbegriper alla beståndsdelar är att ålderism handlar om stereotypa föreställningar eller människors för-domar som utgår från en människas ålder, och som kan leda till diskriminering (Andersson, 2008, s. 11f). För att skikta olika åldrar används uttrycket kronologisk ålder, vilket handlar om att skilja olika stadium åt. Vissa åldrar är sammankopplade med olika stadium i livet, ex-empelvis att börja skolan eller gå i pension (Andersson, 2008, s. 41). Den kronologiska ål-dersskiktningen innebär även att människor tenderar att stereotypifieras, och detta påverkas bland annat av samhällsstrukturen. Ålderismen innehåller både positiva och negativa stereo-typer av äldre, exempelvis uppfattningen om att en äldre person är hjälpsam och fridfull eller att en äldre person är ensam och hjälpbehövande (Andersson, 2008, s. 46). Numera återfinns således även positiva stereotyper och en mer positiv form av ålderism, men forskningen är fortfarande bristande i detta avseende (Levy & Macdonald, 2016, s. 6). Vad som upplevs po-sitivt för en person kan upplevas negativt för en annan, och det finns därmed ingen möjlighet att skapa korrekta bilder. Samtidigt blir en konsekvens av stereotypifiering att människor ka-tegoriseras utifrån föreställningen om att en grupp, exempelvis äldre, är homogen och därmed tas det inte hänsyn till individuella skillnader och förmågor (Andersson, 2008, s. 55). Det in-nebär således att människors självbild och uppfattning om dem själva kan påverkas negativt beroende på vilka stereotypa bilder som internaliseras. Ålderismen inbegriper en systematisk diskriminering av människor och förekommer i samhället i stort, vilket påverkar hur exem-pelvis gruppen äldre behandlas och bemöts (Andersson, 2008, s. 48).
9
Metod
I följande avsnitt kommer alla delar gällande metod, etiska överväganden samt studiens till-förlitlighet att presenteras. Inledningsvis presenteras de kvalitativa metoder som har legat till grund för studien. Vidare beskrivs informationssökning till följd av datainsamlingsmetoden i form av semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av en kvalitativ analysme-tod. Slutligen diskuteras studiens kvalitet och generaliserbarhet och avsnittet avslutas med att beskriva etiska överväganden på ett grundligt vis.
Vetenskapsteoretisk ansats och metod
Syftet med föreliggande studie är att studera hur personal som arbetar på kvinnohus beskriver sitt arbete med äldre kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation. För att kunna skapa en fördjupad förståelse av deras uppfattningar och förhållningssätt, har en hermeneutisk ansats med en kvalitativ metod valts som utgångspunkt i studien. Den kvalitativa metoden förknip-pas med att kunna skapa en djupare förståelse av individers sociala verklighet och genererar subjektiva erfarenheter. Hermeneutiken fokuserar på tolkning och förståelse snarare än för-klaring när ett fenomen studeras. Ett kvalitativt förhållningssätt ingriper materialets mening med en induktiv ansats, då teori utvecklas av forskningsresultaten (Bryman, 2011, s. 340f). Vidare blir begreppet dubbel hermeneutik relevant då det handlar om att tolka en redan be-fintlig tolkning. Genom att studera hur respondenterna uppfattar världen, möjliggörs en in-blick i världsuppfattningen och erfarenheter från den enskilde. Att studera ett tolkat material kan däremot vara problematiskt då meningsinnebörden från materialet kan förändras då fors-karen gör ytterligare en tolkning av respondenternas tolkningar (Gilje & Grimen, 2007, s. 177f). Under analysstadiet är det viktigt att kritiskt reflektera över den egna förförståelsen som kan påverka bearbetningen av materialet, då vi kommer att tolka respondenternas tolk-ningar av det studerade fenomenet. Gilje och Grimen (2007, s. 179f) förklarar förförståelse som individers tidigare upplevelser och erfarenheter, som kan påverka nya kunskaper genom kommunikation. Genom att vi själva har kommit i kontakt med våldsutsatta kvinnor genom vårt arbete med ekonomiskt bistånd, men enbart bland yngre kvinnor, är vi medvetna om att vi innehar en förförståelse om fenomenet som kommer påverka tolkningen av materialet. Fö-religgande studie kan argumenteras sakna objektivitet då nya kunskaper och erfarenheter av respondenternas information, kan påverka tolkningen av materialet. Det är därmed viktigt att vara medveten om egna föreställningar och erfarenheter för att synliggöra hur den egna för-förståelsen kan påverka tolkningar.
Litteraturanskaffning
I föreliggande studie har litteratur inhämtats genom att använda söktjänsten Primo samt de elektroniska databaserna Social Services Abstract och SwePub. Utifrån syftesformulering och frågeställningar har relevanta ord valts ut för att underlätta sökningen i databaserna, och årta-len begränsades från år 2000 och framåt för att få fram aktuell forskning. Sökorden som an-vänts har först formulerats på svenska och därefter tillämpats på engelska, såväl enskilt som i varierade kombinationer. Följande sökord har använts: Socialt arbete, Äldre kvinnor, Våld i nära relation, Hjälp, Hjälpsökande, Yngre kvinnor, Professionella, Behov, Konsekvenser. På engelska användes följande sökord: Social work, Elderly women, Domestic violence, Help, Help-seeking, Younger women, Professionals, Needs, Consequences. Alla artiklar som val-des ut är vetenskapligt granskade och har funnits tillgängliga i fulltext. Litteratur har även an-skaffats genom att artiklars referenslistor har granskats samt utifrån böcker från Örebro uni-versitets huvudbibliotek. Inklusionskriterier har bestått av att studierna ska beröra våld i nära relation i hemmet, då våld mot kvinnor utövas i många olika kontexter. Då forskningsfältet har ett bristande fokus på äldre kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation blev det
10 nödvändigt att tänka brett kring vilka studier som inkluderades, för att således få en överblick av våld i nära relation som fenomen. Exklusionskriterier har bestått av att forskningen inte ska vara äldre än från år 2000 för att det ska vara relevant för nuvarande forskningsläge. Stu-dier som berör våld mot äldre kvinnor i andra sammanhang, som på exempelvis särskilda bo-enden, har också exkluderats. Vi är medvetna om att våld i nära relation även är aktuellt på boenden och att paret inte nödvändigtvis behöver bo tillsammans, men vi behövde smalna av och hålla oss till en kontext för att samla in relevant data.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsmetoden i en studie avgörs alltid av de ställda forskningsfrågorna, och hur dessa bäst kan besvaras. Inom kvalitativ forskning är semistrukturerade intervjuer en använd-bar och flexibel datainsamlingsmetod som förknippas med att respondenten har möjligheten att tala fritt om egna upplevelser och erfarenheter kring det studerade fenomenet. Semistruk-turerade intervjuer kännetecknas av specifika teman som utgångspunkt, för att sedan delas upp i detaljerade frågor som skrivs in i en intervjuguide. Genom att använda sig av semi-strukturerade intervjuer finns det möjlighet att frångå ordningen på frågorna i intervjuguiden och vara följsam beroende på i vilken riktning svaren går. Respondenten har friheten att ut-forma samt uttrycka sina svar och det finns även utrymme att utforska vidare kring sådant som berörs och är intressant men inte finns utformat i intervjuguiden (Bryman, 2011, s. 412fff). Vid utformandet av intervjuguiden formulerades först några bakgrundsfrågor för att sedan leda in på ämnet, där guiden strukturerades upp genom att teman skapades utifrån frå-geställningarna. Genom temana skapades möjligheten att på ett tydligt sätt beröra respektive frågeställning och formulera frågor som ansågs vara relevanta för att dessa skulle kunna bes-varas.
Urvalsmetod
Respondenterna i studien bestod av personal som arbetar på olika kvinnohus. Målet var att genomföra intervjuer för att skapa en bredare förståelse kring hur personalen bemöter äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Kvinnohus innefattar ofta skyddade boenden, och det kan vara utmanande att få kontakt med intervjupersoner. För att på bästa möjliga sätt re-spektera den skyddade miljön, kontaktades kvinnohusen först genom deras publika emaila-dresser. Efter några dagar följdes mailen upp genom att kvinnohusen kontaktades via telefon. Responsen på telefonsamtalen var god och två respondenter valdes ut. För att nå ut till fler kvinnohus användes Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sveriges hemsida där de listat kvinnohus i samtliga regioner och kontaktuppgifter till dessa. På grund av rå-dande pandemi gjordes valet att genomföra intervjuer digitalt via Zoom för att fortfarande ha möjlighet att göra intervjuerna mer lika en vanlig intervju. Det innebar även att geografisk plats inte hade någon betydelse vid val av kvinnohus och således kunde telefonkontakt tas med kvinnohus från olika regioner, vilket resulterade i ytterligare fyra respondenter.
Intentionen var först att intervjua kuratorer som arbetar på kvinnohus då de kommer i kontakt med kvinnorna som söker sig dit. Efter kontakten med kvinnohusen blev det dock tydligt att långt ifrån alla kvinnohus har kuratorer i sin verksamhet. Urvalet av respondenter ändrades då till att innefatta personal på kvinnohus som på olika sätt kommer i kontakt med kvinnorna som söker stöd. Urvalet baserades därmed på ett målinriktat urval, vilket syftar till att strate-giskt välja forskningsdeltagare som är relevanta för forskningsfrågan (Bryman, 2011, s. 434). Inklusionskriterier för deltagande i studien var därmed att respondenterna ska vara anställda eller arbeta volontärt på kvinnohusen. Under urvalsprocessen framkom att vissa yrkesverk-samma ansåg sig ha för kort erfarenhet av att arbeta inom liknande verksamhet för att kunna
11 bidra till datainsamlingen, och de rekommenderade därför mer erfarna. Detta togs hänsyn till och blev ett exklusionskriterium. Slutligen bestod urvalet av totalt sex respondenter från sex olika kvinnohus. Nedan presenteras en tabell som tydliggör vilka intervjupersoner som är yr-kesverksamma inom verksamheterna och vilka som arbetar som volontärer:
Kvinnohus 1 Intervjuperson 1 Yrkesverksam, beteendevetare
Kvinnohus 2 Intervjuperson 2 Yrkesverksam, personalvetare
Kvinnohus 3 Intervjuperson 3 Yrkesverksam, sociolog
Kvinnohus 4 Intervjuperson 4 Yrkesverksam, sjuksköterska
Kvinnohus 5 Intervjuperson 5 Volontär
Kvinnohus 6 Intervjuperson 6 Volontär
Genomförande av intervjuer och transkribering av datamaterial
Sex intervjuer genomfördes varav två av dessa ägde rum samma dag. Övriga fyra intervjuer var utspridda på olika dagar men samtliga sex genomfördes inom en veckas tid. Vid samtliga intervjuer användes intervjuguiden som utgångspunkt, med teman relaterade till studiens syfte- och frågeställningar. Respondenterna gavs möjlighet att ta del av intervjuguiden i för-väg om de så önskade. Vid utformandet av intervjuguiden var utgångspunkten att formulera öppna frågor för att undvika någon värdering i utformningen och därmed generera fria svar. På grund av rådande pandemi gjordes valet från början att genomföra samtliga intervjuer på distans. Det var upp till varje intervjuperson om Zoom eller telefonintervju var att föredra, och samtliga respondenter valde att genomföra sina intervjuer via Zoom. Intervjuerna var mellan 35-50 minuter långa och spelades in med utrustning tillhandahållen av Örebro univer-sitet. Vid ett tillfälle avbröts intervjun av att intervjupersonen mottog ett telefonsamtal. När telefonsamtalet avslutats återupptogs intervjun genom att vi ställde om frågan som besvara-des innan avbrottet, detta för att skapa struktur och tydlighet. En annan intervju avbröts två gånger på grund av att uppkopplingen bröts. Detta var dock i början av intervjun när vi pre-senterade oss, vilket innebar att vi enkelt kunde fortsätta där vi slutade när uppkopplingen bröts och det påverkade inte strukturen på intervjun. För att få utvecklande svar kring vissa utsagor ställdes följdfrågor som utgick från varje enskild intervju, och de var därmed inte på förhand bestämda. Intervjuerna resulterade i ett omfattande datamaterial grundat på fördju-pade subjektiva berättelser.
Intervjuerna transkriberades ordagrant från början till slut. Information om personuppgifter och/eller namn på verksamheter har anonymiserats för att upprätthålla kravet på konfidentia-litet. Intervjupersonerna har benämnts som intervjuperson följt av en siffra (1 till 6), och vid de tillfällen verksamhetens namn har yttrats har dessa istället benämnts som ”*kvinnohusets namn*”. Citat som använts i resultat- och analysavsnittet har till viss del redigerats för att göra materialet läsvänligt. Innebörden eller innehållet i utsagorna har inte förändrats då det främst handlat om att utelämna ord som exempelvis ”eh” och ”hm”, vilka kan störa flytet i läsningen. Det innebär således att tillförlitligheten till studiens resultat inte påverkats då me-ningen i uttalandena fortfarande är oförändrat.
Analysmetod
Tematisk analys en form av metod som med fördel kan implementeras vid kvalitativa inter-vjuer och materialet som analyseras är oftast transkriberade interinter-vjuer. Att tillämpa tematisk analys som analysmetod, innebär att förstå materialets mening från datainsamlingen med
12 hjälp av olika tekniker, exempelvis meningskoncentrering. Denna form av analysmetod syftar till att koda samt komprimera intervjuer och resultatet genererar i sin tur i kortfattade formu-leringar som presenterar textens väsentliga delar där huvudinnebörden finns kvar. Genom meningskoncentrering kan empirin struktureras och även ett omfattande intervjumaterial kan överblickas. Vidare förknippas meningskoncentrering med att identifiera meningsenheter ur materialet som formulerar olika övergripande teman. Genom granskningar av datamaterialet, kan forskaren skapa sig en helhetsuppfattning om materialet och urskilja gemensamma fak-torer, meningar eller upprepningar som presenteras i olika teman och påvisar de mest centrala delarna i intervjuerna. Dessa tolkas sedan med hjälp av teorier och centrala begrepp (Bryman, 2011, s. 528; Kvale & Brinkmann, 2014, s. 245f). Meningskoncentrering som analysmetod anses vara lämplig i föreliggande studie då den är av kvalitativ karaktär och de semistrukture-rade intervjuerna kan bli komplexa och omfattande till följd av intervjuns flexibilitet. Analys-metoden var fördelaktig för den aktuella studien på så sätt att den ger möjlighet att skapa struktur i materialet och identifiera mönster (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 246). Parallellt med detta är det av vikt att betona att det primära i analysen blir själva tolkningen, vilket kan påverkas av den egna förförståelsen. Det kan innebära att förutfattade meningar påverkar och styr vad som sedan kommer att betraktas som centrala och utmärkande teman i materialet, vilket blir något att förhålla sig till under hela tolkningsprocessen. Enligt Westlund (2015, s. 80) kan ett sätt att tydliggöra och bli uppmärksam på sin förförståelse vara att reflektera över egna erfarenheter av det som studeras för att därefter vara observant på hur dessa erfarenheter möjligtvis kan ha en inverkan på bearbetningen av materialet.
I den aktuella studien tematiserades datamaterialet genom att inledningsvis läsa igenom samt-liga intervjuer grundligt, för att få en helhetsuppfattning av innehållet. Därefter identifierades meningsenheter, det vill säga uttalanden från respondenterna som kunde sammankopplas med studiens syfte och frågeställningar. För att skapa struktur kategoriserades uttalandena och ge-mensamma faktorer gav sedan upphov till ett övergripande tema i relation till någon av studi-ens tre frågeställningar. Nästa steg bestod av att ställa frågor till meningsenheterna med ut-gångspunkt i studiens specifika syfte. Ett exempel på frågor som ställdes är “Vad säger detta uttalande oss om äldre kvinnors benägenhet att söka hjälp?”. Se bilaga 2.
Etiska överväganden
Våld i nära relation betraktas som ett rådande samhällsproblem. Det framgår dock av forsk-ningsfältet att äldre kvinnors erfarenheter inte presenteras i samma utsträckning som yngre kvinnors (Leisey et al., 2009, s. 143). Föreliggande studie ämnar skapa en förståelse gällande personals erfarenheter kring arbetet med äldre kvinnor inom olika skyddsorganisationer, och mer specifikt kvinnohus. I föreliggande studie har Brymans (2011, s. 131f) grundläggande forskningsetiska principer tagits i beaktande avseende anonymitet, frivillighet, integritet samt konfidentialitet. Informationskravet syftar till att respondenterna ska informeras om syftet med forskningen, rätten till att avbryta sitt deltagande när som helst samt att medverkandet sker på frivillig basis. Samtyckeskravet förknippas med den bestämmanderätt som respon-denterna har över sitt deltagande i studien. Konfidentialitetskravet handlar om att deltagarnas personuppgifter hanteras med största möjliga konfidentialitet, för att säkerställa att obehöriga inte kan komma åt dem. Slutligen handlar nyttjandekravet om att de uppgifter som forskare samlar in till sin studie, enbart får användas till forskningens ändamål.
De forskningsetiska principerna som har tagits i beaktande vid processerna när deltagarna delgetts information om studien, liknar även intervjuprocessernas gång. Inledningsvis fick re-spondenterna grundlig information, både muntligt och skriftligt, om studiens syfte, frivillig-het samt konfidentialitet om de valde att medverka i studien genom informations- och
13 samtyckeskravet (se bilaga 3). På grund av rådande pandemi (Covid-19) kunde inga inter-vjuer genomföras fysiskt, varför vi enbart genomförde digitala. Respondenterna fick således samtycka muntligt till sitt medverkande i studien, och även detta spelades in. Då medver-kande respondenter delade med sig av egna beskrivningar samt erfarenheter av såväl arbetet med kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation samt verksamheten de arbetar inom, var konfidentialitetskravet i stort fokus. I syfte att minimera risken att röja både respondenternas personuppgifter och kvinnohusens placering och information, har både personernas namn samt verksamhet anonymiserats. I resultatdelen redovisas inte heller de olika verksamheter-nas geografiska placering. Vidare delgavs respondenterna information om att det inspelade och transkriberade materialet enbart ska användas för studiens syfte, endast författarna till studien och handledaren har tillgång till materialet, och att materialet sedan ska förstöras efter färdigställande av studien. Under intervjuernas gång fick respondenterna information om vår roll samt studiens syfte. Innan vi påbörjade insamling av data, föregick detta av att vi läste upp informations- och samtyckeskravet som respondenterna fick samtycka muntligt till. Re-spondenterna fick vidare information om inklusion- och exklusionskriterierna för studien och hur det insamlade datamaterialet skulle hanteras. Hantering och information om datain-samlingsmetoden har således tagit hänsyn till de fyra etiska principerna på ett noggrant och grundligt vis.
Studiens tillförlitlighet
För att en studie ska innefatta hög kvalité behöver den vara genomförd och skapad med god kompetens och noggrannhet av forskaren. För att kunna säkerställa kvalité i en studie är det av vikt att genomföra studien på ett systematiskt vis. Forskaren ska dessutom inta ett kritiskt förhållningssätt under studiens gång, som exempelvis innebär att ifrågasätta metodval och re-sultat. God kvalitet i en studie förknippas med tillförlitlighet som består av bland annat möj-lighet att konfirmera, trovärdighet samt pålitmöj-lighet. Studiens möjmöj-lighet att konfirmera innebär att forskaren ska vara medveten om de egna värderingarna inte ska påverka resultatet då det inte går att vara fullständigt objektiv under studiens gång. Vidare syftar studiens trovärdighet till i vilken mån resultatet anses vara trovärdigt för läsaren. Pålitlighet förklaras genom att alla delar i studien ska vara redovisade på ett grundligt vis. Processen ska beskrivas tydligt, för att öka studiens kvalité (Bryman, 2011, s. 354ff). För att föreliggande studie skulle vila på en god kvalité genomgående, valde vi att ifrågasätta samt kritiskt granska innehållets me-ningar flertal gånger, noggrant beskriva olika val i studien samt varför valen gjorts. Vi har valt att bearbeta alla delar i samstämmighet och redovisa samtliga delar på ett transparent sätt, för att öka studiens trovärdighet och pålitlighet. Under hela förfarandet har vi varit med-vetna om utmaningen att bibehålla objektivitet och att vi har haft en stor inverkan på hur materialet har analyserats. Vi har dock strävat efter att vara så objektiva som möjligt genom att kritiskt reflektera över detta under hela analysprocessen.
Kvalitativa studier kritiseras oftast vad gäller möjligheter till generalisering då kvalitativa forskningsresultat är kontextbundna och kan därmed vara svåra att överföra till andra situat-ioner eller populatsituat-ioner. Däremot kan resultaten i en kvalitativ studie öka förståelsen av den subjektiva erfarenheten för det undersökta fenomenet (Bryman, 2011, s. 369). Föreliggande studies syfte ämnar bidra till en ökad förståelse av personals erfarenheter av att arbeta med äldre kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation. De subjektiva upplevelserna och kun-skaperna bidrar således till en insikt i fenomenet och vilka eventuella förändringar som behö-ver genomföras i praktiken för att stödja äldre kvinnor på ett effektivt sätt.
14
Resultat och analys
I följande avsnitt presenteras studiens resultat från de kvalitativa intervjuerna. Analysens struktur är formad på så vis att de olika frågeställningarna besvaras i turordning. Resultaten är uppdelade i tre olika teman som följs av kategorier som har identifierats från det transkribe-rade materialet. Resultaten analyseras löpande i texten med utgångspunkt i intersektionalitet, ålderism och tidigare forskning.
Hjälpmöjligheter
Äldre kvinnors möjligheter till att få hjälp och stöd för våldsutsattheten påverkas av faktorer som kunskap om kontaktvägar, livserfarenheter och olika praktiska faktorer.
Kunskap om kontaktvägar
Hur vanligt förekommande det är att äldre kvinnor söker sig till kvinnohusen varierade, men gemensamt för samtliga var att det sällan sker, och verksamheterna når inte ut till äldre kvin-nor som de önskar. Flera respondenter förklarar hur sociala medier och chattforum blivit allt vanligare för att sprida information om kvinnohusens arbete, och äldre kvinnor använder inte digitala forum i särskilt stor utsträckning. Nedan beskrivs ett exempel på hur kontaktmöjlig-heterna upplevs:
Där tänker jag att även vi kvinnojourer runt om i landet har misslyckats med att kunna nå ut till den målgruppen och faktiskt visa att de är välkomna att höra av sig till oss. Det är ju väldigt uppenbart att vi, men väldigt många kvinnojourer också runt om i landet, inte… vi kommer inte i kontakt med de här kvinnorna och det säger ju någonting om att vi har misslyckats med att nå ut. (Intervjuperson 3)
När äldre kvinnor väl tar kontakt med kvinnohus är det vanligaste att kvinnorna får känne-dom om kvinnohus via vårdcentraler, där läkare informerar om verksamheter som finns till för att stödja våldsutsatta. Om våldet resulterar i att polisen blir inkopplad är det på det sättet som kvinnorna blir upplysta. Information om kvinnohus kan även nå ut till äldre kvinnor ge-nom vårdpersonal. De äldre kvinnorna tar kontakt via telefon i samtliga fall, då det betraktas som det enklaste tillvägagångssättet. Följande citat visar hur källor till information beskrivs:
Det kan vara vårdcentral, sen kan det också vara... där polisen faktiskt hade gett då för att de hade fått komma hem för att hon hade blivit misshandlad, så att då är det polisen som har gett henne numret. Vårdcentral, när jag tänker på äldre så är vårdcentral nog det van-ligaste. Sen hade vi ju utbildningar för *stads* personal, alltså vårdbiträden, hemsjukvård och så. Då kanske det också kom lite den vägen att hemtjänstpersonal kände till att det fanns kvinnojourer, alltså att vi inte har en åldersgräns. Så då kanske det blev lite mer att det ringde kvinnor som va äldre. (Intervjuperson 1)
Kännedomen om kvinnohusens verksamheter och hur kontakt tas är bristande, vilket även framhävs i Fugate et al., (2005, s. 298f) studie. Utifrån resultatet kan det utläsas att äldre kvinnor hamnar i skymundan. Det kan eventuellt förstås genom att äldre kvinnor har en låg position i samhället, och kan förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv. Kombinationen av att de är kvinnor samt den äldre åldern, 65 år eller äldre, innebär rimligtvis att de blir extra utsatta och blir därmed underordnade i flera avseenden (Karlsson, 2016, s. 123). Yngre kvin-nor har stor tillgång till olika informationskällor i jämförelse med äldre kvinkvin-nor, och yngre kvinnors utsatthet för våld i nära relation blir således dominerande och får samhällets huvud-sakliga fokus. På grund av denna dominans kan det förstås som att äldre kvinnor glöms bort, vilket även kan förklara varför äldre kvinnor upplever att de inte har tillräcklig kunskap om
15 möjligheterna att söka hjälp. Vidare kan det tänkas att resultatet i likhet med Fugate et al., (2005, s. 295) konstaterande om att den sista kontaktvägen bland våldsutsatta kvinnor när dessa söker hjälp, är verksamheter som bedriver socialt arbete, eftersom äldre kvinnor saknar kunskapen om dessa kontaktmöjligheter. Samtidigt finns känslan av att misslyckas med att nå ut till äldre kvinnor där, vilket möjligtvis kan förklaras i relation till ålderism. Detta för att det i samhället sker en systematisk diskriminering av äldre utifrån att de begränsas i en sådan fundamental rättighet som att ha tillgång till samhällets sociala skyddsnät i samma utsträck-ning som övriga människor (Andersson, 2008, s. 48). Det kan vara en förklaring till varför ideella organisationer som kvinnohus inte når ut till målgruppen. Kvinnohus är ideella verk-samheter som är i behov av samhällets ekonomiska stöd, och de får inte tillräckliga verktyg för att nå ut till kvinnor inom alla åldersgrupper. Att anpassa och utveckla informationsvägar för alla kvinnor kan sägas bortprioriteras då det mestadels görs satsningar på att utveckla ka-naler som inte når äldre, och det påverkar därmed hur yrkesverksamma kan bemöta och be-handla de äldre våldsutsatta kvinnorna i samhället.
Olika generationer
Yrkesverksamma tillhör ofta en yngre generation än de äldre kvinnor som de möter i arbetet. Det kan påverka arbetet i både positiv och negativ riktning. En respondent beskriver hur äldre kvinnor har föreställningen om att deras upplevelser inte kommer tas på allvar, samt att äldre upplever mer än yngre kvinnor att insatser inte är åldersanpassade. Som en del av detta upp-levs det som att samhället har misslyckats med att skapa möjligheten för äldre kvinnor att identifiera sig som våldsutsatta. Däremot uttrycker flera respondenter att äldre kvinnor, när de väl söker hjälp, är tacksamma för den hjälp de får och att de känner sig sedda. Benägen-heten att söka hjälp påverkas av att äldre kvinnor har lång livserfarenhet och att yngre yrkes-verksammas hjälp kan betraktas som otillräcklig. Nedan följer ett exempel på hur detta besk-rivs:
Alltså det första jag kom att tänka på där är att det finns ju ganska mycket föreställningar om ålder, och det är klart att det kan märkas om jag och en äldre kvinna träffas så där så kan hon säga har du precis slutat gymnasiet eller så, alltså kom inte nära, men om man tar det på telefon så ser man ju inte ålder och man märker inte ålder, då blir det jättefina möten ganska ofta… Men det är klart ett första möte så här så kan det ju bli att en äldre gärna inte träffar en liten flicksnärta, om ni fattar vad jag menar… Det kan vara lite kom inte här och berätta för mig hur livet är, för jag vet hur livet är. (Intervjuperson 1)
Ur ett intersektionellt perspektiv kan möjligtvis begreppen klass och ålder förklara varför äldre kvinnor har föreställningen om att hjälpinsatser inte är tillräckligt åldersanpassade. Utö-ver åldersskillnader uppstår en maktobalans till följd av olika klasstillhörigheter. Olika klass-tillhörigheter uppstår ofta naturligt till följd av olika utbildningsnivå och status exempelvis. De yrkesverksamma besitter någon form av högre utbildning och därmed blir klasstillhörig-heten baserad på kompetens aktuell, som även försätter dem i en överordnad position. Äldre kvinnor innehar således en underordnad position både utifrån klass och ålder, där den yrkes-verksammas dominerande position förstärks medan de äldre kvinnornas position blir för-tryckande på flera plan, vilket även innebär att äldre kvinnors inställning till hjälpinsatser kan förstås. Det kan även kopplas samman med Mattssons (2015, s. 42) förklaring på stereotypa föreställningar. Det finns en föreställning om att äldre kvinnor inte alls är våldsutsatta i samma utsträckning som yngre kvinnor. Genom att placeras inom denna stereotyp begränsas äldre kvinnor till det de förutsätts vara även om det inte stämmer överens med verkligheten. Att inte identifiera sig som våldsutsatt kan därmed vara en konsekvens av samhällets be-stämda bild av äldre kvinnor, som formar deras egen självbild och identitet.
16 Praktiska faktorer
Gemensamt för flera respondenter är upplevelsen av att det hos äldre våldsutsatta kvinnor finns praktiska aspekter som kan vara försvårande och begränsande när det handlar om att bryta upp från en destruktiv relation. Nedan följer två citat där det tydligt framgår hur prak-tiska faktorer påverkar:
Och kvinnor med barn hjälper ju samhället i alla fall i de flesta fall på ett annat sätt ef-tersom barnen inte ska utsättas. Men äldre kvinnor har ju inte det… har ju varken det stö-det eller den ekonomiska hjälpen så att hon kan komma loss på stö-det viset, stö-det går inte. Och ska man då gå till en boendedelare… så kostar ju det pengar och eftersom han inte betalar så får hon ju betala hans del också i början, så att en bodelning och få en försälj-ning kan ju ta fyra år, och var skulle hon ta vägen under de åren… ja då kryper hon till-baka… Så, så är det nog, yngre kvinnor har nog ett bättre nätverk på det sättet skulle jag säga. (Intervjuperson 5)
Det som är jätteviktigt också är allt det praktiska runt. Många vet inte hur en skilsmässa går till, vad händer och så vidare… hur lång tid tar det? Måste jag lämna nu eftersom han står på kontraktet? Det finns så mycket sådana felaktiga uppfattningar. (Intervjuperson 2) För att få en förståelse för de svårigheter som äldre våldsutsatta kvinnor möter kan samspelet mellan gender och klass vara relevant. Respondenterna är eniga om att äldre kvinnor tenderar att ha en ansträngd ekonomisk situation, till följd av att exempelvis erhålla pension. Tradit-ionellt sätt och speciellt inom den äldre generationen tjänar kvinnor sämre än män i genom-snitt, vilket gör att äldre kvinnor tenderar att ha lägre pension. Även om mannen då inte för-söker hindra henne från att använda pengarna har hon ändå mer ansträngd ekonomi. Detta kan förstås vara en faktor till varför äldre kvinnor får det problematiskt att bryta sig loss ur en våldsam relation. De praktiska kostnaderna runt om kan därmed bli en kvarhållande faktor, då dessa inte är anpassade beroende på inkomst. Äldre kvinnors klassposition påverkar deras förutsättningar att få ta del av samhällets resurser, och därmed möjligheten att bli fri från vål-det (Mattsson, 2015, s. 80). Som tidigare nämnt skapas olika klasskategorier till följd av eko-nomi, utbildningsnivå och relationer i yrkeslivet bland annat. Konsekvensen av detta kan för-stås bli att äldre kvinnor oftare hamnar i en lägre social klass som innebär svårigheter att ta del av de resurser som finns. Det kan exempelvis bero på att de inte sällan har låg utbildning eller att de inte har kapacitet att få fram information om vart de kan få hjälp. Utöver klass och gender på ett mer generellt plan finns det generationsskillnader om uppfattningar kring att bryta upp från långvariga relationer och det finns olika förväntningar. Äldre kvinnors uppfatt-ningar om skilsmässor kan eventuellt förklaras genom de olika förväntuppfatt-ningar som finns på män och kvinnor i samhället. Äldre kvinnor präglas rimligtvis av samhällets föreställningar om att äldre kvinnor inte separerar från sina män. Männen har en överordnad position och äldre kvinnors oro inför att en separation ska vara till mannens fördel genom att han exempel-vis får behålla gemensamma tillgångar, kan förstås genom de normativa föreställningarna som råder.
Drivkrafter för hjälpsökande
Hur arbetet med äldre våldsutsatta kvinnor som kommer i kontakt med kvinnohus ser ut på-verkas av kvinnornas sociala nätverk samt deras olika förutsättningar att börja om. Dessa fak-torer är centrala delar i att förstå våldsutsatta äldre kvinnors drivkrafter att söka hjälp av sam-hället, eller brist på sådana.
