BARNDOM, UTBILDNING OCH SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet fritidspedagogik
15 högskolepoäng, grundnivå
Autism: en undersökning av pojkar och
flickors olika möjligheter till
undervisning.
Autism: a study of boys' and girls' different opportunities for
education
.Nina Nilsson
Åsa Salmose
Förord
Vi har gjort följande uppdelning av uppsatsarbetet: Nina har letat och sökt efter forskning som är relevant till vårt examensarbete. Åsa har haft kontakt med personer som skulle intervjuas och organiserat intervjuerna. I övrig har arbetet fördelats lika och haft gott samarbete.
Abstrakt
Bakgrunden för detta arbetet ligger i diskussionen om flickor med autism får sin diagnos senare än pojkar, samt hur detta kan påverka flickors möjlighet till lärande. I detta arbete undersöks teorin att flickor diagnostiseras senare än pojkar, och vad detta möjligen har för konsekvenser på fritidshemmet, både för personal, övriga elever och de elever med autism. Varför och vilka möjliga skillnader det finns som kan påverka diagnostiseringen för flickor. Ett återkommande problem med att göra denna studie var bristen av empiri och därav svårigheten med att dra säkra slutsatser inom området.
Syftet med arbetet är att besvara om flickor diagnosticeras senare än pojkar och om detta leder till konsekvenser av olika slag på fritidshemmet. Följande frågeställningar är utformade för att besvara syftet;
• Hur visar sig diagnosen autism hos flickor?
• Finns det skillnader i diagnosen mellan flickor och pojkar? • Vilka konsekvenser får detta för flickorna på fritidshemmet?
Arbetet beskriver vidare om vilka konsekvenserna blir på fritidshemmet både för fritidshemmet och eleven själv. Resultatet visar att flickor med autism på fritidshem är ett område som tidigare inte är utforskat i större utsträckning.
För att besvara dessa frågeställningar har pedagoger i skolverksamhet och personer med erfarenhet av flickor med autism utöver skolverksamhet deltagit i denna studie. Att finna individer med erfarenhet var en utmaning då många inte hade haft kontakt med diagnosticerade flickor, samt att de själva ansåg sig ha lite kunskap inom området. En del av de informanter som deltog kände att de inte hade tillräckligt med kunskap om flickor med autism, och/eller flickor med autism på fritidshemmet. Resultatet visar även att flickor med autism som inte får stöd riskerar utveckla psykisk ohälsa som exempelvis ångest och depression.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...6
2. Syfte och frågeställningar ur ett pedagogiskt perspektiv ...8
2.1 Definition av autism som funktionsnedsättning...8
3. Tidigare forskning ...10
3.1 Autism...10
3.2 Forskning om autism på fritidshemmet...13
4. Teoretiska perspektiv ...15
5. Metod...17
5.1 Den kvalitativa metoden och analysmetod. ...17
5.2 Etiska ställningstaganden ...18
5.3 Urval...19
6. Resultat och analys ...21
6.1 Hur visar sig diagnosen autism hos flickor? ...21
6.2 Finns det skillnader i diagnosen mellan flickor och pojkar?...23
6.3 Vilka konsekvenser uppstår på fritidshemmet när flickor med autism inte får sin diagnos? ...25
7. Avslutande diskussion...28
7.1 Varför flickor möjligen diagnosticeras senare än pojkar. ...28
7. 2 För- och nackdelar med fritidshem för flickor med autism...30
1. Inledning
Projektarbetet undersöker om möjliga skillnader i flickors autismdiagnos jämfört med pojkars, om detta leder till att flickor får senare diagnos. På så sätt behandlar arbetet den återkommande diskussionen om möjliga skillnader mellan flickor och pojkars autismdiagnos, och om detta leder till att flickor får sin autismdiagnos senare. Det som väckte intresset för fenomenet var boken
Flickor med ADHD av Nadeau, Littman och Quinn (2015). Där hävdar författarna att flickor med
ADHD och/eller med diagnosen Autism, diagnostiseras senare än pojkar med samma
funktionsvariation. Detta menar exempelvis Backer van Ommeren, et. al. (2017) som stödjer teorin att flickor diagnostiseras senare och även diskuterar skillnaden mellan flickors och pojkars symtom. Svenny Kopp (2010) utförde en studie på 100 flickor som även den visade att flickor inte fick adekvat diagnos, eller fick diagnosen senare ställd än pojkar. Kopp kom fram till att hälften av flickorna hade autism eller autismliknande störningar samt ADHD. Kopps
undersökning visade även att flickor många gånger blir feldiagnoserade med depression eller ospecifika funktionshinder. Utfallet är intressant eftersom flickorna i de flesta fall i studien var normalbegåvade och utan sociala missförhållande i sitt vardagsliv.
Denna studie fördjupar sig i diskussionen om risken finns att flickors diagnoser förbises och misstolkas, samt vilka konsekvenser det får för flickornas utbildning och skolgång. Studien bedrivs inom fritidshemsområdet. Med största sannolikhet kommer personalen att stöta på flickor inom autismspektrumet, därför krävs kunskap om diagnosen och det ställer högre krav på
personalen. Skolverkets (2018) statistik visar att 83,8 % av folkbokförda barn i åldrarna 6–9 år var inskrivna i fritidshemmets verksamhet. I åldrarna 6–12 år var 12,5 % barn inskrivna i fritidshemsverksamhet. Detta visar att en stor del av Sveriges barn är inskrivna på fritidshem.
Sökningen efter relevant forskning om flickor med autism på fritidshemmet var ogynnsam. Detta har det gjort det svårt att svara på de frågeställningar som ställs i studien. Förhoppningsvis kan denna studie skapa intresse för vidare forskning om hur flickor med autism, och hur vistelse på fritidshemmet påverkar deras lärande och hälsa. Hur kan pedagoger upptäcka autism hos flickor, och om det finns några möjliga skillnader mellan flickor och pojkars diagnos. Skillnader mellan
autismdiagnos hos flickor jämfört med pojkar finns det olika teorier om. Vi utgick ifrån hypotesen att flickor diagnostiseras senare än pojkar för autism, och att detta beror på de
skillnader som finns i hur diagnosen ter sig hos flickor jämfört med pojkar. Utifrån detta får vi en bra bas som gör att vi inte börjar med att undersöka om det finns skillnader mellan könen, vi kan fokusera på vad dessa skillnader är. Exempelvis tar Kopp & Gillberg (2018) upp teorin om att flickor kamouflerar sina funktionssvårigheter genom att härma beteenden som deras kamrater svarar positivt på. Detta då för att passa in i gruppen. Som bland annat Gillberg & Kopp, (1992) skrivit om finns det stöd för att det finns skillnader mellan flickor och pojkars autismdiagnos.
2. Syfte och frågeställningar ur ett
pedagogiskt perspektiv
Det övergripande syftet är att studera möjligheten att flickors autismdiagnos skiljer sig från pojkars vilket kan leda till att flickor får en senare diagnos ställd. Samt vilka möjliga
konsekvenser det får på fritidshemmet, för personal, övriga elever och de flickor med diagnos. Syftet besvaras med hjälp av följande frågeställningar;
• Hur visar sig diagnosen autism hos flickor?
• Finns det skillnader i diagnosen mellan flickor och pojkar? • Vilka konsekvenser får detta för flickorna på fritidshemmet?
2.1 Definition av autism som funktionsnedsättning
Autismspektrumtillstånd är i flera fall omfattande funktionsnedsättningar som innefattar
begränsningar i att vara social och kommunikativ med andra. Autismsymtomen visar sig inte lika för alla människor. Om en person har autism är det vanligt att hen har nedanstående svårigheter: • Svårt att skaffa nya kontakter ex. nya kompisar – De autistiska barnen har svårt med
sociala interaktioner, det kan handla om att ha ögonkontakt eller minspel.
• Begripa hur andra känner eller hur de tänker – Barn med autistiska svårigheter har
problem med kroppsspråk och gester vilket kan bli svårt i lekar med andra barn när de ska läsa av situationen.
• Förstå vad det är som andra menar – Svårt att förstå sammanhang och kontext i det
som andra säger
• Svårt att starta ett samtal eller veta vad hen ska säga i samtal med någon person –
svårt att initiera ett samtal samt svårigheter och att föra en konversation (BUP, 2014).
Eftersom statistiken pekar på att 6-12 åringar går på fritids. Är andelen hög och slutsatsen kan dras att autism är något som pedagoger kommer att stöta på både medvetet och omedvetet.
3. Tidigare forskning
Vi har använt oss utav både nationell och internationell forskning, detta för att skapa en bredare kunskapsbas. Den tidigare forskningen som presenteras är både internationell och nationell. Vi har använt oss utav databaserna ERIC och DIVA. De sökord som vi främst använt är Autism, flickor, neuropsykiatriska funktionshinder både på svenska och på engelska. När vi la till ordet fritidshem uppkom inga resultat med relevans för arbetet. Utifrån våra frågeställningar finns det relevant forskning om skillnader mellan flickor och pojkar och hur det påverkar flickors
diagnostisering. Det som inte finns relevant forskning om är hur konsekvenserna blir för flickorna på fritidshemmet.
3.1 Autism
Som stöd för individer med autism sätter man vanligen in icke-autistiska individer, både i skolmiljö och vid habilitering. Detta för att individen med autism ska utveckla dess nedsatta funktioner oftast relaterade till de sociala. Hanna Bertilsdotter Rosqvist (2019) tar upp ämnet om stöd av icke-autistiska till autistiska är det bästa och ifrågasätter funktionen av denna process. Hon argumenterar att de autistiska individerna huvudsakligen tränar på sina
funktionsnedsättningar och inte på individens styrkor. Stöd från en individ som delar samma diagnos, och erfarenheter, ger möjligheten att lära sig om sina egna styrkor, funktioner och inlärning. Därav är stöd från både individer utan och med autismdiagnos gynnsamt för en individ med autismdiagnos. Individen har möjligheten att styrka förmågor som kan upplevas som svaga, samtidigt som hen lär sig uppskatta sina styrkor och befinner sig i en förstående miljö med samma erfarenheter.
Statistik från Cage, DI Monaco & Newell, (2017) visar att unga vuxna med autism är
deprimerade och/eller har ångest i större utsträckning än unga vuxna utan diagnos. Samma studie visade en stark koppling mellan social acceptants och hur upplevelsen att inte bli socialt
accepterad ofta leder till depression. Även att kamouflering/maskering av autism kunde leda till mental ohälsa. Det riskerar även uppstå en ond cirkel av utanförskap då mental ohälsa kan vara
en exkluderande faktor, eller försvåra sociala situationer (Cage, DI Monaco & Newell, 2017). Det saknas forskning som visar på kopplingen mellan mental ohälsa och utmanande beteende. Dock finner Painter, Hastings, Ingham, Trevithick och Roy (2018) i deras forskningsrapport att kopplingen mellan dessa faktorer är stark. Undersökningen visade stark statistisk support för att mental ohälsa ledde till utmanande beteenden, men ansåg också att området fortfarande behöver utforskas vidare.
Enligt Diana Lorenz (2018) kan stress nedsätta funktionsförmågor hos en individ med autism, samt öka sinnesintryck vilket påverkar individen negativt och överbelastar individen mentalt. Oro och stress är inte del av autismsymptomen utan uppstår från svårigheter med att leva ett liv med en funktionsnedsättning som kanske inte alltid uppfattas av andra, utan man upplevs endast som underlig. Bemötanden anpassas inte och förståelse blir förbisett av andra.
Kamouflageteorin är en teori som beskrivs i Svenny Kopps avhandling och som ligger till grund för vårt arbete. Den är intressant då den riktar sig specifik till flickor med autism och varför de diagnosernas senare. Teorin utgår ifrån tesen att autismdiagnosen hos flickor utgår helt om de blir feldiagnostiserade. Att flickor och kvinnor kamouflerar sina funktionsnedsättningar leder till att autismdiagnosen inte uppmärksammas på samma vis som hos män (Kopp & Gillberg, 2018). Inom det teoretiska perspektivet kamouflageringsteorin beskriver Gould och Ashton-Smith (2011) vidare att; flickor med autism påvisar en bredare förmåga att följa och förstå socialt handlande genom att observera hur andra människor gör. Flickor som har autism är benägna att fortare be om förlåtelse när de begår misstag. Detta gör att deras udda beteende utjämnas och glöms av de andra personerna
För att fördjupa frågeställningen om flickor diagnostiseras senare än pojkar undersöktes om flickors diagnos kan skilja sig från pojkars diagnos. Forskning av Van Ommeren et. al., (2017) visar att flickor med autism har mindre sociala svårigheter än pojkar med autism. Flickor med autism har uttryckt samma vänskapsnivåer som flickor utan autism. Rapporten ”Gender
Differences in the Social Motivation and Friendship Experiences of Autistic and Non-autistic Adolescents”menaratt flickor med autism var mindre konfliktbenägna i sina
och behålla vänskapsförhållande enligt Sedgewick, Hill, Yates, Pickering, Pellicano (2015). Enligt Kopps forskning är det fem gånger större sannolikhet att pojkar utreds och får en diagnos, än flickor (Kopp, 2010).
Flertal av de personer som har diagnosticerats med neuropsykiatriska funktionshinder har tidigare kategoriserats med schizofreni, borderline eller i viss mån utvecklingsstörda, vilket har resulterat i felaktiga bemötande och ej lämpliga åtgärder (Beckman et. al. ,1998). Enligt Cooper, Smith och Russell (2018) forskning visar det att kvinnliga deltagarna hade lägre självförtroende i sin femininet än vad de manliga deltagarna hade i sin maskulinitet. Gould och Smith (2011) hävdar att flickor är mer medvetna och behöver mer sociala möjligheter än pojkar vilket leder till att de oftare söker sig till lekar och andra sociala integrationer. Men det är sällan de själva startar en egen aktivitet med andra. Vilket kan kopplas till vår frågeställning till fritidshemmets roll.
1992 skrev Kopp och Gillberg sin första artikel tillsammans om flickor med autism. Sedan dess har de arbetet tillsammans inom ämnet flickor med autism och/eller ADHD. I deras
gemensamma avhandling från 1992 beskriver de att det är möjligt att flickors diagnos ter sig annorlunda än pojkarnas. Flickorna ansågs högfunktionella och därför diagnostiserades dem inte av specialister, trots att flickorna visade tecken som bland annat milda motoriska svårigheter redan innan två års ålder (Kopp & Gillberg, 1992).
2009 gav Kopp och Gillberg ut en artikel om hur genetiken ser ut hos personer med autism. Forskningen är fortfarande inriktad på flickor, och åter igen undersöker de om det finns
skillnader mellan flickor och pojkar (Kopp & Gillberg, 2009). Redan 2011 satte deras forskning ord på vad skillnaderna kunde vara, exempelvis var hög beslutsamhet och umgås mest med yngre barn.
Kopp och Gillberg menade att det var fortfarande spekulativt om dessa skillnader berodde på kön eller annan påverkan. Dock ville forskarna bredda frågorna som sker under diagnostisering, för att bättre kunna fånga upp flickor med autism (Kopp & Gillberg, 2011). Deras arbete har fortsatt, men mer inriktning på ADHD hos kvinnor. Kopp och Gillberg (2019) publicerade en artikel om kronisk smärta hos kvinnor med autism, och/eller ADHD. Deras senaste studie bekräftar
skillnaden mellan flickor och pojkars diagnos.
3.2 Forskning om autism på fritidshemmet.
Forskningen som redovisats tidigare har inte haft fritidshemmet i fokus, därför fokuserar detta avsnitt på just det. Vi har haft svårt att fördjupa oss i denna problematik då vi ej har funnit relevant forskning om flickor med autism och fritidshemmet. Vi fann att det var tunt med empirisk forskning som undersöker hur fritidslärare praktiskt arbetar med denna grupp av elever.
Inom det specialpedagogiska fältet är förhållningssätt mellan människor av stor vikt och
framförallt hur man möter och bemöter människor. Det pedagogiska förhållningssättet på fritids avgör relationen för både lärare och elever. Texten tar upp det specialpedagogiska perspektivet. Författarna beskriver vidare om att klara uppdraget på fritidshemmet, ställer krav på personalen samt att de har kunskap, medvetenhet och använder sig utav verkliga lärargärningar. Utmaningar kan finnas i möten och samspel mellan lärare och elever samt elever emellan (Bruce et. al., 2016).
En rapport med rekommendationer för barn med autism i after-school program (Haney, 2011), samt en rapport som visar på hur man kan skapa inkluderande after-school program för barn med autism, och hur det kan vara gynnsamt för dem (Earl, 2013). Rapporterna är från USA, och tillhör därav den internationella forskningen som vi har använt för att fördjupa oss inom detta ämne. Earl (2013) lägger även fram rekommendationer för att öka elever med autism aktivitet på fritidshemmet (after-school). Ett exempel på detta är att lära elever utan autism strategier för hur de kan interagera med klasskamrater som har autism, samt hur de kan hjälpa till att skapa en strukturerad miljö för att underlätta för de elever med autism. Earl (2013) menar att lära eleverna med autism interagera med elever med autism skapar en miljö med större möjligheter för elever med autism att delta socialt. Vilket kan kopplas till Haney (2011) som skriver att elever med autism ofta har låg möjlighet att utveckla sina sociala förmågor. Detta då deras umgängeskrets ofta är liten och består av familj, lärare och andra elever med autism.
Fritidshemmets roll
Många anser att fritidshemmet är en fri miljö där barn och vuxna möts i en skapande och självbestämmande verksamhet. Det finns en tvetydighet om fritidshemmets uppdrag. Idag kan man se en förskjutning där fritidshemmet har gått från att vara en verksamhet som kompletterar hemmet till en kompletterande verksamhet till skola och ska stimulera lärande (Pihlgren, 2013). Fritidshemmet ska även ge en meningsfull fritid och ge omsorg till eleven. Fritidshemmet har även som uppdrag att uppfylla förväntningar hos eleven, samt läroplanen och dess kunskapsmål. Exempelvis är målet förmåga att lära tillsammans genom lek försvårat för elever med autism, då det kan kopplas till de sociala svårigheter diagnosen medför. Även målet att initiera, organisera och delta i aktiviteter är nedsatt för dem med autism (Skolverket, 2011). För att kunna hjälpa elever utvecklas borde pedagoger ha kunskap om individers förutsättningar. En försenad diagnos kan skapa problematiska situationer för elever i dessa sociala sammankomster. Fritidshemmets verksamhet inriktar sig på elevernas sociala förmågor och utveckling. Fritidshemmet anses vara en viktig pedagogisk arena för eleverna att lära sig olikheter som är viktiga i ett demokratiskt tänkande. Individer med autism har svårare att knäcka sociala koder och strategier.
Fritidshemmet är en frivillig verksamhet. I dag är fler elever inskriva i fritidshemsverksamhet än i gymnasieskolan. Detta rör sig om cirka en halv miljon barn (Falkner & Ludvigsson, 2018). Detta innebär att fritidshemmet är en stor del av många svenska barns vardag och har som uppdrag att utveckla och uppfylla alla elevers behov, till den utsträckning som är möjlig.
På fritidshemmet kan eleverna med autism många gånger ha uppleva svårigheter i skolan då deras svårigheter påverkas av miljön de befinner sig i vilket inkluderar skola och fritidshem. Elever vistas i lokaler med flertal andra personer vilket skapar en mängd olika intryck för de elever som har autism, ex. ljud, rörelser, synintryck osv. Under fritidstiden får eleverna en stor mängd information och instruktioner som de ska komma ihåg och utföra. De förväntas även delta i sociala samspel av olika slag under fritidstiden (Aspeflo & Almsenius, 2019).
4. Teoretiska perspektiv
I denna del beskriv de teoretiska perspektiv och begrepp som kommer vara studiens huvudfokus, samt hur dessa begrepp och perspektiv kommer att användas.
Utifrån bland annat Kopp & Gillberg (1992) finner vi det troligt att flickors autismdiagnos kan skilja sig från pojkars, vilket kan leda till att flickor får sin diagnos senare i livet än pojkar. Kopp & Gillberg menar även att en av skillnaderna som kan vara anledningen att flickors diagnos upptäcks senare är att flickor med autism inte är lika utåtagerande som pojkar med autism. Även att flickor med autism generellt sett visar mer specialkompetens, och socialt behov, än vad som oftast förväntas av individer med autism. Detta är teorier som kommer att användas i
analysarbetet.
Även kamouflageringsteorin som bland annat skrivs av Gould och Ashton-Smith (2011) samt Kopp (2018/2019) kommer att användas i analysen. Kamouflageringsteorin menar att flickor med autism kamouflerar sina funktionssvårigheter för att passa in i skolan. Att flickor
kamouflerar sina funktionssvårigheter teoretiseras leda till att flickors funktionssvårigheter upptäcks senare än pojkars. Då pojkar generellt sett inte kamouflerar sina funktionssvårigheter gör att pedagoger kan upptäcka dessa svårigheter och hjälpa pojkarna. Till skillnad från flickorna där funktionssvårigheterna inte upptäcks och flickorna kan inte få den hjälp de behöver, både i skolan men även i hemmet.
Att flickors diagnos upptäcks senare än pojkar kan leda till att flickornas behov inte förstås eller uppmärksammas av deras omgivning. Vilket i sin tur kan leda till att flickornas behov inte möts i skolan eller på fritidshemmet. Vad detta får för konsekvenser för flickorna under och efter deras vistelse på fritidshemmet kommer även detta arbete att behandlas bland att utifrån bland annat Cage, DI Monaco & Newell, (2017) statistik som visas i deras studie om acceptants för autism och mentalhälsa hos vuxna individer med autism.
DI Monaco & Newell, (2017) studie där man fann att låg socialacceptans kunde kopplas till mental ohälsa hos individer med autism. Vårt arbete kommer att huvudsakligen fokusera på den socialacceptans elever med autism får eller inte får från andra elever i deras liv. Hur påverkar låg socialacceptans de elever med autism, framförallt deras mentala hälsa och hur upplever de individer som har deltagit i studien detta fenomen. Inte bara hur de upplever att låg acceptants påverkar autistiska elever utan även om det är ett fenomen som sker ofta, eller om elever med autism upplever normal socialacceptans i skolverksamheten.
5. Metod
I följande stycke redogör vi för de metodval som gjorts, varför den kvalitativa metoden användes, hur vi valde ut informanter och analysering av insamlingsdata och de etiska
ställningstagandena. De informanter vi intervjuade var personer som hade arbetserfarenhet eller personlig erfarenhet med autistiska personer. Det var en utmaning att finna personer med rätt kvalifikationer då flertalet inte har varit i kontakt med flickor som har en autismdiagnos.
Empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Pedagoger som har olika
yrkeskategorier samt föräldraskap som har erfarenhet utav flickor med autism kommer att delta.
5.1 Den kvalitativa metoden och analysmetod.
Den kvalitativa metoden är vald för arbetet och intervjuer används som metod. Detta för att besvara syfte och frågeställningar. Genom att intervjua individer med erfarenhet av flickor med autism fick vi veta hur de uppfattar sin värld och sitt liv utifrån de ämne som vi har valt. Dock är det svårt att generalisera utifrån en kvalitativ metod (Kvale & Brinkmann, 2017). Dock kommer empirin från individer som arbetar med barn/elever dagligen, och vi anser att det är till stor del att ta tillvara på dessa individers erfarenheter och åsikter. Detta ger en djupare förståelse för hur individer i vardagen upplever detta fenomen de arbetar/lever med dagligen.
Vi har använde oss utav semistrukturerade intervjuer för att besvara frågeställningarna. De semistrukturerade intervjuerna utgick ifrån att ett fåtal frågor ställdes till deltagarna som utgick ifrån våra frågeställningar, men de lämnade rum för deltagarna att tolka och utveckla sina svar utan infall av intervjuarna. Det gav oss även möjlighet att undersöka hur de olika informanterna svarade på samma frågor. Vi undersökte vilka olika infallsvinklar som fanns på informanters erfarenheter och teoretiska kunskaper. På så vis kunde vi göra en jämförelse med den nationella och internationella forskningen och komplettera den statistiska forskningen som gjorts tidigare. Vi använde oss av kvalitativ innehållsanalys när vi bearbetade empirin. Efter vi läst igenom insamlad empiri jämförde vi och diskuterade våra egna tolkningar och hur vi kunde koppla dem
till den tidigare forskning vi används oss av. Citaten valdes efter de fraser och meningar som var relevanta till syftet och kunde kopplas till frågeställningarna. Alla citaten delades in i kategorier som var utifrån den fråga som besvarades. Sedan delades den tidigare forskningen in i
kategorierna för att underlätta när vi sedan jämförde vår empiri med den tidigare forskning som finns.
Intervjuerna analyseras utifrån de teoretiska perspektiv och begrepp som beskrivs under del 4 teoretiska perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2017). Genom att jämföra den insamlade empirin med den tidigare forskningen, samt internt mellan informanterna gav empirin stor hjälp i att besvara syftet med studien.
5.2 Etiska ställningstaganden
Intervju ger en större förståelse för hur det ser ut i vardagen och inte bara på ett statistiskt sätt. På så vis kan nya infallsvinklar göras synliga och kunskapsluckor inom ämnet blir tydligare. Vi utgick ifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002).
Informationskravet
Redan vid första kontakt var vi noga med att informera syfte och frågeställningar, i vilket syfte studien utförs (examensarbete) och om de hade några frågor eller önskemål var det bara att kontakta oss. Detta för att deltagarna skulle göra välgrundade beslut om de ville delta i studien eller inte. Anledningen att vi valde en förälder var att vi inte vill sätta eleven i en stressad
situation som kan uppkomma när de ska prata om sig själva. Deltagarna fick information genom ett mejl där intervjufrågorna var inkluderade.
Samtyckeskravet
Informanterna skrev även under en samtyckesblankett där det står beskrivet de kan ta tillbaka sitt samtycke och uppgifterna får då inte bevaras eller behandlas vidare. Där står också att
informanten har rätt till att ta del av det som registrerats om dem och ha synpunkter om detta. Det som vi poängterade noga till alla informanter var att de har rätt till att ta del av vårt arbete och komma med synpunkter till oss. De var uppbyggda på öppna frågor till alla deltagarna utom
till föräldern som deltog. Föräldern hade mindre strukturerade frågor för att ge hen möjlighet att dela information som hen var bekväm med. Eftersom etiska problem förekommer under hela processen har vi beaktat de etiska frågorna redan från början av arbetet (Kvale & Brinkman 2017).
Konfidentialitetkravet
Vi var tydliga med att det fanns en möjlighet att vara helt anonym i undersökningen. Det gav en positiv respons till oss eftersom de informanter vi valde hade önskemål om att vara anonyma. Detta upplevde vi gav ett lugn hos informanterna då deras svar inte kommer att kunna härledas till dem och på så vis kunde de prata mer öppet om frågorna.
Nyttjandekravet
Åter igen informerades informanterna att de uppgifter vi samlar in kommer endast användas för forskningsändamål. Informantion kommer inte att användas för kommersiellt bruk eller för beslut/åtgärder som kommer att påverka dem (exempelvis åtgärder som vård) utan deras medgivande först.
5.3 Urval
De personer som deltog i studien var följande: två pedagoger som har många års erfarenhet i skolverksamhet och kommer att kallas P1 och P2 i detta arbete, samt P3 en psykolog som har arbetat i många år med barn på autismspektrumet och diagnostisering, och P4 en rektor som arbetar på en särskola. Vi hade även möjligheten att intervjua en förälder med en dotter som befinner sig på autismspektrumet och kommer att kallas F1. Vi har valt att använda dessa
förkortningar för att skydda deltagarnas identiteter och skapa hel anonymitet. Detta uppskattades av deltagarna och de kunde vara med öppna med sina svar då de kände trygghet i av att svaren inte kunde spåras tillbaka till dem.
En utmaning som uppstod i sökandet efter informanter var att finna individer i med personlig erfarenhet av flickor med autism, framförallt diagnosticerad autism.
6. Resultat och analys
Det som framkommit under intervjuerna är att p1 och p2 som arbetar i skola som pedagoger ansåg sig själva ha låg kunskap om autistiska flickor och specifikt på fritidshemmet. Både ur teoretiskt och erfarenhetsbaserat perspektiv. De kunde däremot sätta sig in i situationen och teoretisera samt göra antaganden utifrån sina personliga erfarenheter. P4 som är rektor på särskola, och har erfarenhet av flickor med autism, förmedlade mer både teoretisk och
erfarenhetsbaserad kunskap. På samma sätt hade P3 mycket kunskap om autism hos flickor, men hade ingen erfarenhet av flickor med autism på fritidshemmet. Föräldern visade kunskapsbas från både det teoretiska och erfarenhetsbaserade på fritidshemmet. Detta då hen varit i kontakt med BUP och habiliteringen under många år samt att hen har haft barn på fritidshem.
6.1 Hur visar sig diagnosen autism hos flickor?
”Jag kände igen vissa drag hos min dotter som min son har ” (F1).
“För det första tror jag att det kan ha att göra med att deras symptom inte är lika utåtagerande
som pojkars. Därför syns det mindre” (P1).
“Har haft en flicka med autism, dock blev hon inte diagnoseras förrän mellanstadiet på grund av motsträviga föräldrar” (P2).
“Jag tror det handlar om genus: Utifrån dem jag har träffat visar pojkar tydligare och oftare autistiska drag” (P3).
“Flickor döljer sina svårigheter bättre än pojkar och är mer introverta” (P4).
Pedagogerna P1 och P2 ansåg sig inte ha den rätta evidensbaserade kunskapen för att svara på frågorna med säkerhet. Dock upplevde de båda att där fanns skillnader men att de inte hade
någon omfattande kunskap inom ämnet. De ville därför inte göra några större antagande i frågan. Resultatet visar på att personal inom skola ofta känner att de inte har någon större erfarenhet utav att möta flickor med autism och därför ingen större kunskap i hur diagnosen visar sig hos flickor. Framför allt flickor som är högfunktionella och ligger lågt på den autistiska skalan.
Föräldern har sett hur diagnosen visar sig då hon har en son sen tidigare med autismdiagnos. och menar på att diagnosen utmärkte sig redan vid 5 års åldern. Informanten berättar att dottern gick på en fritidsverksamhet där hon växte upp i miljön samt att föräldrar var välkomna att delta. Enstaka dagar ville flickan inte gå innanför dörren till verksamheten då hon inte ville att någon skulle titta på henne. ” Hon tyckte bara inte om det” (F1 2020). Dottern uttryckte aldrig ett behov av att leka med andra barn eftersom hon inte hade ork till lek på fritiden i hemmet. Även andra dagar ville hon leka själv trots personalen på fritids frågade om hon skulle vara med. De sociala sambanden i yngre åldrar var komplicerade då hon ville undvika ögonkontakt. Samtal som handlade om tjejen skapade inre ångest även om de var positiva.
Informanterna beskrev nästan samma sak när det kom till hur diagnosen visade sig hos flickor. De svarade att diagnosen visade sig genom beteendestörningar/samsjuklighet samt
specialanpassningar och ett begränsat intresse. Det fanns även symtom som tvångsbeteende (P3 2020). En av informanterna menar att det flera gånger finns dubbeldiagnos och det överlappar symtomen. Hen menar därav att vi bör vara mer uppmärksamma på eleverna. Har eleven en diagnos kan det vara att hon även har autism som inte är synlig under skoltiden. Samma
informant menar att det är en fråga som endast uppmärksammas de senaste tio åren. Därav är det en fråga som behöver lyftas och diskuteras. P1 och p2 menade att det var sällan deras personal stöter på diagnostiserade flickor med autism. De menar att det är intressant att de inte stöter på flickor med autism lika ofta som pojkar då de anser att det borde vara 50/50 % som har
diagnosen. Dock finns det ingen statistik eller forskning som visar att det är lika stor andel flickor som har autism som pojkar.
P3 påpekar att flickorna misslyckas i sociala förmågor samt att de har svårt med sociala
förmågor i yngre ålder. När flickorna blivit äldre eller kommit i vuxen ålder får de en förståelse varför det är så. Hen menar att flickor kastar sig in i farliga situationer och testar saker utan att
tänka på konsekvenserna. De förstår inte samspel eller samtolkningar och kan bli överraskade i sociala situationer och undrar vad som är fel på dem själva. Konsekvenserna för detta blir att de får ångest, depression eller andra åkommor.
P4 berättar utifrån hens erfarenhet att när flickor med autism hamnar i konflikt med sina
kamrater ser dem inte att det kan vara konsekvenser av sitt eget handlande. Hen berättar även om flickor som man har trott haft problem med magen då de vägrade att gå på toaletten och
personalen tolkade det som fysiska/medicinska problem. Efter utredning framstod svårigheterna att vara somatiska besvär som en bieffekt av autismen.
6.2 Finns det skillnader i diagnosen mellan flickor och
pojkar?
Den generella utgångspunkten som alla pedagoger hade var att flickor inte är lika utåtagerande som pojkar. De är mer introverta och på så vis döljer de sina svårigheter. Pojkar som har svårigheter i grupp lägger man mer märke till eftersom flickor oftare går i par inte i grupp. Då blir risken mindre att sociala komplikationer uppstår. Flickorna följer gärna en vuxen till skillnad från pojkar och det kan leda till att de sociala svårigheterna inte blir lika synliga. P1 tog upp att flickorna med autism ofta är högpresterande och klarar sina betyg till skillnad från pojkar med autism därav förbises symtomen i skolan men kan märkas mer hemma. ”Hade en tjej som klarade sina betyg, till skillnad från pojkar. Därav såg vi inte symptomen medan föräldrarna märkte det hemma, och sökte därav hjälp” (P1). P2 nickade då hen höll med. När
kamouflageteorin kom upp under intervjun delade både P1 och P2 sina åsikter. ”Jag tror teorin med att de kan kamouflera sig är en del av det” (P1). P2 anser att kamouflageteorin är intressant då hen har haft elever som lärt sig gömma sin dyslexi. Något som sedan visar sig under senare år av utbildning, exempelvis gymnasietiden. Hen teoretiserade att detta kunde vara liknande en situation som kamouflageteorin beskriver. ”Kamouflage teorin är intressant då jag har varit med om elever som har haft dyslexi men har lärt sig gömma detta, så det har inte upptäckts förrän gymnasienivå” (P2).
närstående (P4 2020). P3 noterar att föräldrar ofta är en bidragande faktor att utredningarna görs senare i livet. ”De anser att sin lilla ”prinsessa” är snällast och finast och då förstår de inte varför deras lilla flicka är annorlunda”, (P3 2020). Det framkom också i en av intervjuerna att pojkar brukar självmedicinera sig för sin autism till skillnad från flickorna. P4 berättade också att eftersom flickorna diagnostiseras sent lägger omvärlden mer ansvar och krav på dem. Krav som man då förutsätter att de klarar av. Något som många gånger inte sker för pojkar då de oftast får sin diagnos tidigare. Detta leder många gånger till att flickor med autism har svårt att gå till skolan, då de inte får något stöd för att hantera skoldagen. Detta medför ofta stor skolfrånvaro från flickorna under längre perioder (P4 2020).
Enligt p3 lider flickors autism oftare till ångest, depression samt andra övergripande problem. Detta stöds av Lorenz (2018) samt Cage, DI Monaco & Newells, (2017) forskning som visar att individer med autism oftare lider ångest och depression än individer utan autism. Detta beror oftast på grund av de sociala ansträngningar som uppstår. Samt att individer med autism hamnar i miljöer de själva upplever har låg socialacceptans, eller förståelse för deras diagnos. ”De förstår inte samspel/samtolkning och blir då förvånade och tänker vad det är för fel på dem. Detta leder i sin tur till att de får ångest, depression eller andra övergripande problem” (P3). Detta stämmer med Goulds och Ashton-Smiths forskning om att flickor med autism är mer socialt medvetna än pojkar med autism, kan det argumenteras att flickorna upplever sig mindre socialt accepterade än pojkarna generellt gör. P3 berättade också att flickor med autism kan feldiagnostiseras på grund av det dåliga mående som uppstår vid uteblivet stöd. ”Det som händer då är att flickan får ångest eller blir deprimerad och det kan vara en av orsakerna till feldiagnosering” (P3).
Resultatet av detta kan vara psykisk ohälsa i större utsträckning för flickorna. Enligt p3 diagnostiseras alla barn utifrån samma kriterier och tester, oavsett könstillhörighet. Kopps forskning visar att det är fem gånger så stor sannolikhet att flickor feldiagnostiseras eller inte utreds till skillnad från pojkar. En anledning kan vara att flickors autismdiagnos skiljer sig från pojkars och fångas därav inte upp av testerna som gör vid diagnostisering.
Forskningen av Sedgewick, Hill, Yates, Pickering & Pellicano (2015) menar att flickor med autism är mindre konfliktbenägna än pojkar med autism. Detta kan kopplas till med vad som
beskrevs under intervjuerna. ”Tror många pojkar kan komma i bråk på grund av den sociala biten. Vet inte hur det är med flickor. Tror flickor vill vara med mer, dem vill vara med någon” (P1). ”Flickor håller mer ihop sig och är oftast inte utåtagerande” (P4).
Förälder uttryckte dock att hen kände igen dotterns diagnos på grund av den erfarenhet hen haft med hens äldre son. Där var likheter mellan barnen men enligt föräldern var flickans symptom inte lika påtagliga som hos pojken. Mycket av detta handlade om obekvämhet i sociala
situationer. Där kunde föräldern se de största likheterna mellan barnen. Det går inte att dra säkra slutsatser då fler deltagare hade behövts. Dock är det av intresse att även notera de likheter som togs upp av föräldern under intervjun.
6.3 Vilka konsekvenser uppstår på fritidshemmet när flickor
med autism inte får sin diagnos?
Alla informanterna uttrycker att det är mycket individuellt vilka konsekvenser som uppstår på fritidshemmet. Ett exempel på konsekvens är att flickorna blir missförstådda i den sociala grunden. Exempelvis på hur flickorna kan bli missförstådda kan vara: varför skrattar hon? Flickorna visar sina känslor på ett psykopatiskt sätt (P3 2020). Eftersom det fattas utbildad personal på fritidshemmen så finns det svårigheter för personalen att uppfatta och förstå
flickornas behov. Sen blir konsekvenserna märkbara eftersom barngrupperna har blivit större och det är ett hinder för barn med autism. Eftersom flickor får sin diagnos senare än pojkar så
planeras det inte efter att flickorna ska klara sin tid på fritidshemmet (P4 2020). Uppmuntran till att gå på fritidshemmet anser F1 (2020) är till en fördel då det hjälpte hennes dotter att bli en del utav klassen. P1 och P2 kunde tänka sig att flickor med autism gynnas av att gå på fritidshem där det är friare än i skolan. De har möjlighet att delta med eleverna på fritids och det kan på så vis hjälpa de autistiska flickorna med sociala interaktioner. Elever med sociala bekymmer som exempelvis inte kommer till skolan, sätts åtgärder in för dem så de kan gå på fritids.
Elever gynnas av att där är personal som känner alla eleverna vilket blir en trygghet. P3 hade ingen erfarenhet av fritidshemmet och kunde därför inte besvara frågan. P4 berättar om sina upplevelser med flickor som har autism. P4 menar att flickorna ofta vill vara i ett eget rum där
dem kan vara ifred från andra elever. De väljer även aktiviteter där mindre barn är involverade i. ” När det är lov, så är ofta flickorna lediga och är hemma eller hos någon annan släkting för det blir för långa dagar med fri lek” (P4 2020). Eftersom några hellre vill vara med en vuxen under fritidstiden ser eleven den vuxne som en kompis (P4 2020). ”... några väljer att vara hellre med en vuxen under fritidshemstiden och ser den vuxne som en kompis” (P4). Även P1 och P2 delade sina erfarenheter där flickor med autism gärna befann sig runt en vuxen. ”Jag tittar mig mycket omkring när jag går runt på skolan och ser elever som man kan misstänka ha drag då de sitter i vuxnas sällskap oftast”(P2). ”Man sitter mer med vuxna som då tar initiativ och bjuder in andra elever” (P1). Nu i efterhand hade fler frågor om varför flickor med autism tenderar att föredra vuxnas sällskap. Är det verkligen som flickan ser den vuxna som en kompis eller känner flickan sig otrygg bland sina klasskamrater och söker istället kontakt med en vuxen, som då känns tryggare. Hade flickan ifråga behövt hjälp att utveckla sin sociala förmåga för att våga delta med andra elever, eller var de andra eleverna otrevliga mot flickan? Som det ser ut nu upplevs det som att man gärna antar att flickor med autism vill vara med vuxna istället för andra barn. Vilket kan stämma men som sagt hade vi velat fördjupa oss mer i ämnet.
På så vi kan ett fritidshem med mindre grupper där personalen är uppmärksam och kunnig vara gynnsamt för flickor med autism. Kontra ett fritidshem där förhållanden är mindre gynnsam kan skapa en ohälsosam situation för flickorna. Vilket kan kopplas till Cage, DI Monaco & Newell, (2017) forskning. Genom att faktorer som socialacceptans kan påverka den mentala hälsan, vilket i sin tur kan leda till en försvårad livssituation. Till detta kan även förälderns upplevelse kopplas. Hen uttryckte att fritidshemmet hjälpt hens dotter att bli en del av klassen. Vilken hen uttryckte i en positiv mening. Det kan tolkas som en situation av socialacceptans.
Dock är det av intresse att notera ingen av informanterna sa något om stöd från individer med autism. Endast stöd av icke-autistiska kom upp, vilket kan ses som den vanligaste insatsen (Bertilsdotter, Rosqvist, 2019). Detta medför risken att en autistisk elev inte befinner sig i en förstående miljö där deras styrkor kan utvecklas, utan en miljö där endast deras svagheter blir i centrum. Ser man även till de möjliga skillnader diagnosen medför hos de olika könen kan det innebära att flickor är i behov av stöd från andra kvinnor. Då de möjligen delar samma
erfarenheter på ett annat vis än manliga individer. Dock kan det bli en svårighet utifrån den teorin där flickor inte alls, eller senare, diagnostiserats med autism. Det skulle innebära att det
finns en mindre mängd flickor som kan stötta varandra. Samt riskerar flickor att inte få något stöd alls då deras diagnos förbises.
7. Avslutande diskussion
Forskningsområdet är relativt nytt om flickors autismdiagnoser och möjliga skillnader mellan flickor och pojkar. Som påpekats under tidigare forskning påverkar forskningen hur
fritidshemmen i Sverige drivs och det stödinsatser som är tillgängliga för elever.
Undersökningen fann att flickor med autism på fritidshem är ett område som inte är speciellt utforskat. Det framkom även att personal, som inte arbetade exklusivt med individer som har diagnoser, ansåg sig själva ha låg teoretisk kunskap om flickors autismdiagnos. Dock förmedlade dem sitt intresse att utöka sin kunskap om autism, och framförallt om flickor med autismdiagnos.
7.1 Varför flickor möjligen diagnosticeras senare än pojkar.
Kamouflageteorin hävdar att framför allt flickor med autism kamouflerar sina
funktionsnedsättningar. Både Gould och Ashton-Smith (2011) samt Kopp (2018/2019) har skrivit om kamouflageteorin. Det är möjligt att flickor missas/feldiagnostiseras på grund av att flickor i större utsträckning gömmer sina funktionsnedsättningar. Dock finns det inga bevis på att kamouflageteorin är hela sanningen bakom möjligheten att flickor diagnostiseras senare än pojkar.
P1 och P2 delade med sig om sina åsikter om kamouflageteorin. ”Tror flickor vill vara med mer, dem vill vara med någon. Jag tror teorin med att dem kan kamouflera sig är en del av det” (P1). Det var av stor intresse när P2 delade med sig av sin erfarenhet med elever som kamouflerat andra diagnoser. ”Kamouflage teorin är intressant då jag har varit med om elever som har haft dyslexi men har lärt sig gömma detta, så det har inte upptäckts förrän gymnasienivå” (P2). Om elever kan medvetet kamouflera andra diagnoser kan det styrka teorin att flickor med autism kan kamouflera sina funktionssvårigheter.
P3 berättade att i hens erfarenhet resulterar missad/feldiagnostisering i exempelvis depression, självskadebeteende eller ångest, då individerna inte får det stöd de behöver. Cage, DI Monaco &
Newells, (2017) statistik stöttar att individer med autism lider av psykisk ohälsa i större
utsträckning än individer utan autism. Olika orsaker till detta gavs och socialansträngning samt miljöer med låg socialacceptans för individers autismdiagnos kan kopplas till detta arbete.
Man kan argumentera att en elev med missad diagnos eller feldiagnos har svårt att uppleva socialacceptans. Hens klasskamrater kan uppleva individen med missad diagnos som underlig och då möjligen ta avstånd från individen, även mobbning mot individen riskerar att uppstå. Vi ser en risk i att klasskamraterna kanske inte förstår varför eleven beter sig underligt, men om klasskamraterna ges en förståelse för varför blir det lättare för dem att skapa socialacceptans för individen med autism. Dock krävs mer forskning och empiri för att man ska kunna dra en mer säker slutsats. Det är även ett bra tillfälle för elever att lära sig att alla människor är individer och alla är olika.
En annan viktiga fråga som behöver ställas om dessa teorier och forskningsartiklar som behandlar ämnet är om flickors autismdiagnos påverkas av genusnormer. Samuelsson (2017) skriver att skolpersonal tenderar att se flickor som tar plats som elever som tar för mycket plats i klassrummet, trots att flickorna procentuell tar mindre plats än somliga pojkar. Detta kan visa att viss skolpersonal tenderar att förvänta sig att pojkar tar mer plats i klassrummet, och
skolverksamheten, än flickor.
Det är möjligt att flickor fostras av miljön de befinner sig i att vara tystlåtna och inte ta plats. Detta kan leda till att flickor blir mer tillbakadragna och mindre utåtagerande än pojkar, som kanske inte har dessa förväntningar på sig. Motargument för att flickor med autism fostras till att vara mer tillbakadragna och inte utåtagerande som pojkarna finns dock. Autism kan ses som en diagnos som många gånger ter sig i att individer blir tillbakadragna. Exempel på varför
autismdiagnos gör en individ mer tillbakadragen är för att sociala interaktioner tenderar att vara krävande, och utmanade, för individer med autism.
Man kan dock problematisera att det endast är diagnosen autism som gör att flickor är mer tillbakadragna än pojkar, genom att ifrågasätta varför pojkar med autism verkar tendera att agera ut mer i skolverksamheten än flickor. Kopplar man in Samuelssons teori om att flickor upplevs
som att de tar mer plats i skolverksamheten än pojkar kan man argumentera att flickor med autism (även utan) lär sig att hålla sin frustration inne i skolan, vilket de senare agerar ut hemma.
Åter igen finns det ett motargument till detta påstående. Enligt kamouflageteorin döljer flickor sina funktionssvårigheter, de lär sig att inte vara autistiska, men detta tär på flickornas mentala hälsa. Vi teoretiserar att flickor med autism möjligen döljer sin diagnos då som skrivits tidigare upplevs flickorna mer socialt medvetna än pojkar med autism. Med andra ord döljer flickor med autism möjligen sina svårigheter i skolverksamhet för att passa in. Detta tär dock på dessa flickor och när de kommer hem agerar de möjligen utåt för att släppa ut den frustration de upplevt under skoldagen, men inte vill visa för att de inte vill ses som 'underliga'. ”Själv har jag upplevt att flickor med autism ofta vill vara inomhus och dra sig tillbaka i ett mindre rum där de kan vara mer ifred” (P4). ”De förstår inte samspel/samtolkning och blir då förvånade och tänker vad det är för fel på dem. Detta leder i sin tur till att de får ångest, depression eller andra övergripande problem” (P3). ”För den gången dem faktiskt vill fråga om dem får vara med kan de andra eleverna uppleva dem som störiga, då dem inte vet hur de ska göra” (P1).
Här anser vi att det krävs mer empiri och forskning för att kunna dra en säkrare slutsats om vilken teori som stämmer bäst med verkligheten. Detta om det finns en teori som stämmer in helt, om det verkligen är en svart och vit fråga eller om det handlar mer om ett grått område. Dessa flickor med autism är trots allt individer med olika bakgrunder och personlighetsdrag. Möjligheten finns att en teori inte stämmer överens med alla individer. Därför ser vi en fördel med att problematisera och ha en öppnare ingång till dessa frågeställningar. Risken kan annars vara att flickorna med autism (diagnostiserade eller odiagnostiserade) återigen hamnar i en situation där deras behov inte möts, och deras välmående förbises.
7. 2 För- och nackdelar med fritidshem för flickor med autism
Alla informanter i intervjuerna formulerade både för- och nackdelar som kan uppstå för flickor med autism på fritidshem. Exempelvis uttryckte föräldern att det var mycket gynnsamt för hennes dotter då det gav henne möjlighet att agera i skolan som socialarena utöver skoltid. Detta gav henne chansen att lära känna sina nya klasskamrater och bli en del av gruppen.
Detta utesluter dock inte den negativa påverkan skola och fritidshem kan innebära för en individ med autism. Vistelse på fritidshem kan även vara påfrestande. I intervju med p4 delar hen med sig av upplevelser från hens verksamheter.
Exemplet som tog upp från 5.1. fritidshemmets roll kan kopplas in här. Målet i LGR11 förmågan att lära tillsammans genom lek är en utmaning för individer med autism utifrån de sociala
svårigheter som är del av autismdiagnosen (Skolverket, 2011). En miljö med låg socialacceptans för autism kan försvåra ytterligare för individer med autismdiagnos att uppnå sociala mål från LGR11. Låg socialacceptans riskerar inte bara försvåra för autistiska elever att uppnå mål från LGR11 utan riskerar elevernas psykiska hälsa. Dock behöver elever med autism inte alltid känna låg socialacceptans, vilket F1 förmedlade sin kunskap om.
F1 ansåg att det var gynnsamt för hens dotter att delta på skolans fritidsverksamhet för att lära känna sina klasskamrater. F1 berättade också att pedagogerna i dotterns klass hade
uppmärksammat tidigt att dottern hade svårt att komma in i klassen och delvis med att vara social. P4 berättade att stora grupper kan försvåra för elever med autism, och att flickor med autism många gånger stannade hemma på lovdagar på grund av den påfrestning framför allt fri lek hade på flickorna. Allt detta trycker på att flickor med autism, vare sig de fått sin diagnos eller ej, är i stort behov av pedagogerna och deras kompetens för att ta sig igenom skoldagen, samt fritidshemmet.
Eftersom det inte finns forskning som visar på flickors mående på fritidshemmet kan vi inte säga med statistik hur det ser ut, är det större sannolikhet att de gynnas av verksamheten eller stjälps dem? Vid frågan om flickors autism är ett ämne som diskuteras i deras arbete sa P2 ”Tyvärr är det så att resurser blir mer och mer begränsade vilket också kan påverka att det inte diskuteras lika mycket, det kommer efter så mycket annat.” ”Det händer att de diskuteras på forum, det har kommit ut fler böcker” (P1). Det verkar som information finns men inte är det lättaste att hitta. ”Nej, de flesta vet inte var de ska hitta information och var de ska söka efter spektrumet.” (P3). ”Som skolpsykolog diskuterar jag ej ämnet. Men jag anser att det är ett ämne som behöver lyftas.
9. Referenslista
Ashton-Smith, J., Gould, J. (2011). Missed diagnosis or misdiagnosis? Girls and women on the
autism spectrum. British Institute of Learning Disabilities.
Aspeflo, U. & Almsenius, E. (2019). I relation till lärande, kommunikationsstöd i
undervisningen. Aspeflo & Klamas AB.
Asztély, K., Kopp, S., Gillberg, C., Waern, M., & Bergman, S. (2019). Chronic Pain And Health-Related Quality Of Life In Women With Autism And/Or ADHD: A Prospective Longitudinal Study. Journal of Pain Research, 12, 2925.
Bertilsdotter Rosqvist, H. (2019). Knowing what to do: exploring meanings of development and peer support aimed at people with autism. International Journal of Inclusive Education, 23(2), 174-187.
Brinkmann, S. & Kvale, S. (2017). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur AB.
Bruce, B., Rubin, M., Thimgren, P. & Åkerman, R. (2016). Specialpedagogik i professionellt
lärarskap. Gleerups AB.
BUP (2014). Autismspektrumtillståndet. https://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Autismspektrumtillstand/ ,Barn och ungdomspsykiatrin.
Cage, E., Di Monaco, J., & Newell, V. (2018). Experiences of autism acceptance and mental health in autistic adults. Journal of Autism and Developmental Disorders, 48(2), 473-484.
Cooper, K., Smith, L. G., & Russell, A. J. (2018). Gender identity in autism: Sex differences in social affiliation with gender groups. Journal of Autism and Developmental Disorders, 48(12), 3995-4006.
Earl, K. N. (2013). Inclusion-based afterschool program evaluation: A capstone research
project (Doctoral dissertation, Wingate University).
Kopp, S., & Gillberg, C. (1992). Girls with social deficits and learning problems: Autism, atypical Asperger syndrome or a variant of these conditions. European Child & Adolescent
Psychiatry, 1(2), 89-99
Kopp, S., & Gillberg, C. (2011). The Autism Spectrum Screening Questionnaire (ASSQ)-Revised Extended Version (ASSQ-REV): an instrument for better capturing the autism phenotype in girls? A preliminary study involving 191 clinical cases and community controls. Research in developmental disabilities, 32(6), 2875-2888.
Haney, M. R. (2012). After school care for children on the autism spectrum. Journal of Child
and Family Studies, 21(3), 466-473.
Sedgewick, F., Hill, V., Yates, R., Pickering, L., & Pellicano, E. (2016). Gender differences in the social motivation and friendship experiences of autistic and non-autistic adolescents. Journal
of autism and developmental disorders, 46(4), 1297-1306.
Kopp, S. (2010). Girls with social and/or attention impairments.
Lorenz, D. (2018). Stress och psykisk ohälsa hos unga med autismspektrumdiagnos. Gothia Fortbildning AB.
Falkner, C., & Ludvigsson, A. (2016). Fritidshem och fritidspedagogik-en forskningsöversikt. Sveriges Kommuner och Landsting Kommunförbundet Skåne.
Painter, J., Hastings, R., Ingham, B., Trevithick, L., & Roy, A. (2018). Associations between mental health problems and challenging behavior in adults with intellectual disabilities: A test of the behavioral equivalents hypothesis. Journal of Mental Health Research in Intellectual
Disabilities, 11(2), 157-172.
Samuelsson, M. (2017). Ledarskap i klassrummet. Natur och kultur: Stockholm
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
