1
Implementeringsrapport –
Oden
Jens Sjölander Malmö högskola/Universitetskansliet 2017-11-22 Dnr: FO 4.2-2017/4122
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 3
Genomförande ... 3
Tidigare erfarenheter av Oden och Oden som samhällelig företeelse ... 4
Behovet av utvecklad samverkan kring det kommunala aktivitetsansvaret. ... 4
Resultatredovisning ... 5
Erfarenheter av Oden och framtiden ... 6
Höörs kommun ... 8
Hörby kommun ... 9
Eslövs kommun ... 10
Jämförande slutsatser och kommentarer ... 11
Samverkan och uppdraget ... 13
3
Bakgrund
Oden är en samverkansverksamhet inom ramen för FINSAM MittSkåne och drivs av i dagsläget av två medarbetare från Arbetsförmedlingen i Eslöv i samverkan med
kommunerna Höör, Hörby och Eslöv. Målgruppen för Oden är ungdomar mellan 16 – 24 år som inte studerar eller arbetar. Syftet med verksamheten är att utveckla nya
samverkansformer och arbetssätt för att nå unga som står långt ifrån arbete och studier. Målgruppen har ofta sammansatta problem, inte sällan med inslag av social problematik eller funktionshinder. Verksamheten startades upp 2013 och FINSAM MittSkåne säkrar verksamhetens framdrift fram till 2018. Därefter förväntas Oden finna en varaktig form, helt eller delvis, inom ramen för kommunernas ordinarie verksamhet.
Syftet med detta uppdrag har bestått i att genom intervjuer och platsbesök hjälpa kommunerna att belysa konsekvenserna av att ansvaret för stödet till Odens målgrupp avvecklas i FINSAM MittSkånes regi, för att helt eller delvis tas över av kommunerna. Frågeställningarna som skulle besvaras var:
Hur kan en varaktig verksamhet utvecklas, helt eller delvis inom ramen för kommunernas ordinarie verksamheter?
Vilka fördelar och nackdelar finns det med att införliva Oden inom ramen för kommunernas ordinarie verksamhet?
Vilka mervärden ger Odens samverkan och verksamhet upphov till och hur förhåller sig dessa till involverade parters respektive uppdrag och verksamheter?
Vilket behov av stöd och vilka resurser behövs om Oden skall överföras till kommunal regi?
Genomförande
Metodologiskt vilar resultaten i rapporten på djupintervjuer med personer berörda av Odens verksamhet och fortsättning. Urvalet av personer har delvis gjorts i samråd med personal från Oden och projektledaren från FINSAM MittSkåne. Totalt genomfördes 19 intervjuer, varav drygt hälften via telefon. Intervjuerna var öppna och semi-strukturerade och syftade till att belysa erfarenheter av Oden samt olika perspektiv på möjligheter och utmaningar med en implementering av Oden, helt eller delvis i kommunal regi. Rapportens slutsatser bygger även på de resultat som framkommit i tidigare genomförda utvärderingar av Oden och annat relevant sekundärmaterial.
4
Tidigare erfarenheter av Oden och Oden som samhällelig företeelse
Verksamheten Oden har under hela sin verksamhetstid varit föremål för självständig följeforskning, utvärdering och dokumentation, främst i form av den följeforskning som Malmö högskola under perioden 2014 – 2017 ansvarade för. Följeforskningen resulterade i tre rapporter. Den första rapporten fokuserade på Odens aktivitetssatsning (Rönnqvist 2014), den andra på Odens deltagare, aktiviteter samt metoder (Håkansson 2016) och den tredje slutligen på Odens samverkansaktiviteter (Hertz, Håkansson 2017). I denna del ämnar jag kort sammanfatta några resultat från dessa följeforskningsrapporter med bäring på frågan om Odens framtida verksamhetsform.
Sammanfattningsvis visar rapporterna på att projektet varit framgångsrikt. Mellan 67 och 80 procent av de unga som har haft kontakt med Oden har gått vidare till studier eller någon form av arbete, ett resultat som ligger klart över ungdomssatsningar i genomsnitt i kommuner som Malmö och Lund (Hertz, Håkansson 2016. Delrapport 3). I synnerhet har Oden uppskattats för sitt fokus på individorienterade, relationella och flexibla arbetsformer, dess samverkan mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen samt för dess lotsfunktion (Håkansson 2016). Samverkan med psykiatrin och det civila samhället har dock varit bristfällig. Givet Odens goda resultat var Håkanssons rekommendation att projektet drivs vidare i FINSAM MittSkånes regi (ibid.).
I den sista följeforskningsrapporten diskuteras Oden och FINSAM som samhälleligt fenomen (Hertz, Håkansson 2017). Odens inriktning mot projekt och samordning ses som ett möjligt svar på ett välfärdssamhälle stadd i förändring, med förändringar så som tilltagande privatisering och olika former av marknadsanpassningar (ibid.). Sverige har även sedan mitten av 1980-talet präglats av en ökad grad av decentralisering där ansvar och uppdrag, successivt överförts ifrån staten till kommunerna (Pierre 2001). Samtidigt har samhälleliga processer så som globalisering och EU-medlemskap utmanat statens och det offentligas autonomi och förmåga att bemöta olika former av risker (Beck 1998). Utmaningarna har påverkat formerna för den statliga styrningen mot ett ökat inslag av styrning med och genom olika samhälleliga sektorer och nivåer(ibid.). Beträffande ansvaret för unga utanför utbildning och arbete (UVAS) har en ökad betoning på utbildning snarare än arbete följts av en gradvis förskjutning av ansvar, från staten och Arbetsförmedlingen och mot kommunerna och skolan (Olofsson 2017).
Behovet av utvecklad samverkan kring det kommunala aktivitetsansvaret.
2016 granskade Skolinspektionen kommunernas arbete med det kommunala
aktivitetsansvaret, KAA (Skolinspektionen 2016). Några av de slutsatser som lyftes fram är behovet av strukturerade arbetssätt och långsiktighet, såväl gällande insatser för att
identifiera och nå unga som beträffande typ och uppföljning av aktiviteter. Rapporten pekar på att även om det i många fall finns en tydlig organisation för arbetet med KAA, så finns det brister i såväl kommunens interna samverkan som samverkan med externa parter. Förutom behovet av systematik, lyfte rapporten upp vikten av kreativa och långsiktiga arbetssätt i arbetet med ungdomarna (ibid. ). Ökad samverkan med externa parter så som folkbildningen och företrädare för arbetslivet, lyftes även fram som ett utvecklingsområde i rapporten ”Vägar och omvägar till arbetslivet”(Olofsson 2017).
5
Resultatredovisning
I denna del redovisas kommuners erfarenheter av Odenprojektet, deras pågående arbete med Odens målgrupp, samt deras beredskap att framledes ge ett fullgott stöd till de unga som idag får stöd av Oden. Resultaten grundar sig på synpunkter och överväganden som framkommit under intervjuerna, kompletterad med andra relevanta sekundärkällor.
Inledningsvis redovisas antalet unga som i dagsläget är inskrivna i Oden samt hur dessa unga kommit i kontakt med Oden.
Tabell 1 För närvarande inskrivna på Oden, antal och procent
Antal (N) Andel av tot (%) Antal unga 16 -24 (SCB
december 2016) Tot. befolkning
Andel av total befolkning (%) Andel av åldersgrupp 16 – 24 år (%) Eslöv 34 53 3536 32878 10,8 1,0 Höör 13 20 1559 16192 9,6 0,8 Hörby 17 27 1476 15283 9,7 1,2 Tot. 64 100
Majoriteten av unga kommer ifrån Eslövs kommun och resten i huvudsak lika fördelade mellan Höör och Hörby. Antal unga per kommun som varit i kontakt med Oden i relation till antal kommuninvånare i åldersspannet 16 - 24 ligger kring en procent. Det är således en liten andel av de unga som det handlar om.
Tabell 2: Hur målgruppen har kommit i kontakt med Oden, antal och procent. Antal (N) Andel (%) AF 15 17 Socialtjänsten 10 16 KAA-samordnaren 25 39 Uppsökande arbete 11 17 Eget initiativ 3 5
Majoriteten (62 %) får kontakt via någon representant av det etablerade stödsystemet, i synnerhet via KAA-samordnaren, och drygt 17 procent har kommit som en följd av det uppsökande arbetet. Flertalet av dessa kommer ifrån Eslöv.
6
Erfarenheter av Oden och framtiden
I syfte att ge ett perspektiv på respondenternas svar på hur Odens insatser helt kan övergå i kommunal regi, kan det vara av intresse att förstå skälen till varför detta sker. De
huvudargument som framkommit skiftar beroende på organisation. FINSAM MittSkånes utgångspunkt är att det bästa, givet de goda resultaten, i och för sig hade varit att fortsätta i nuvarande form men att detta inte anses vara möjligt. FINSAM betraktas som en plats att utveckla och testa nya arbetssätt, och inte för att bedriva permanent verksamhet. Logiken påminner om projektets logik, som en plats att tänka och testa nytt (Sahlin 2007). Synsättet utgör även ett troligt uttryck för att FINSAM skall utgöra ett komplement, men inte en ersättning för kommunernas insatser. Verksamhetsansvarig chef från Arbetsförmedlingen (AF) menar att Odens insatser egentligen inte utgör en del av AF:s uppdrag utan tillhör det kommunala uppdraget:
”Det är inte AF:s roll att stå för detta. Vi har inte det i vårt uppdrag, även om man kan fundera på om det är rätt eller fel. Vi har inget av uppsökande arbete och är ingen anhängare av att vi skall göra det. Om vi gör det vad skall då socialtjänsten göra? ”
Kompetens att ge ökat stöd för Odens målgrupp, menade hen fanns i kommunerna men att ett problem för många kommuner snarare var bristande samverkan mellan kommunens olika delar:
”Om man har en individ som behöver både stöd i hemmet, aktivitet på något sätt, behandling för sitt missbruk och också försörjningsstöd då borde ju alla dessa delar samarbeta. När personen sen är på banan, då kan vi komma med vår kompetens”.
Även Odens personal menade att ett problem i arbetet med Odens målgrupp, inte sällan var såväl kommunens som Arbetsförmedlingens interna organisering. Odens personal var även av åsikten att en framgångsrik fortsättning troligtvis kommer att kräva en aktiv samverkan med AF:s personal, då de har kunskapen som krävs och tillgång till AF:s olika stödverktyg. Flertalet respondenter ifrån kommunerna hade helst sett att Oden fortsatte i sin nuvarande form. Samtidigt visar svaren att kommunerna i olika utsträckning har påbörjat ett arbete med att utveckla den egna organisationen i syfte att utveckla stödet till Odens målgrupp. De övergripande förslag på hur Oden bäst bör drivas i framtiden som framkommit
intervjuerna, sammanfattas i de följande punkterna: Oden fortsätter i FINSAM MittSkånes regi
Oden drivs vidare inom respektive kommun var för sig och genom olika former av ordinarie samarbeten med AF
Oden drivs vidare inom respektive kommun men med ett kommungemensamt samarbete med fokus på uppsökande arbete
Oden drivs vidare i AF:s regi
Jag kommer att återanknyta till dessa förslag i rapportens avslutande del som kretsar kring framtida möjligheter och förslag. Då de deltagande kommunerna skiljer sig åt, kommer jag
7 först kommunledes att redovisa hur kommunerna idag arbetar med Odens målgrupp samt vilka möjligheter till utveckling de ser inför framtiden.
8
Höörs kommun
En central nod i Höörs kommuns arbete med unga tillhörande Odens målgrupp är
mötesplatsen Drivhuset. Drivhuset startades som en del av kommunens DUA-avtal och är en plats där unga utan avslutade gymnasiestudier, nyanlända samt övriga kommuninnevånare som står utanför arbetsmarknaden kan finna stöd till arbete och studier. Den faktiska målgruppen för Drivhusets arbete är i praktiken invånare i Höör mellan 16 – 64 år.
Målgruppen är kommuninvånare som står utanför studier och arbete, och som inte omfattas av LSS stödformer. För att ge detta stöd samarbetar Drivhuset, bl.a. som en del av
kommunens DUA-avtal, med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt kommunala stöd och insatser. De har även ett utvecklat samarbete med kommunens företagare. Drivhuset arbetar liksom Odens personal relationsbyggande i syfte att motivera besökare till vidare insatser och steg. De arbetar dock inte i samma utsträckning som Oden uppsökande, annat i de fall där det uppsökande arbetet är kopplat till kommunens arbete med upprättandet av KAA-listor. Personal från Arbetsförmedlingen och andra kommunala instanser så som ekonomiskt bistånd sitter även regelbundet på Drivhuset för att på olika sätt möta och ge stöd till besökare.
En sammantagen bild utifrån de respondenter jag talat med från Höörs kommun är att Drivhuset i många avseende kan sägas utgöra en god ersättning för Oden, och troligtvis redan idag är den huvudarena som många unga mellan 16 – 24 år vänder sig till. Drivhuset beskrivs, liksom Oden, som en neutral plats med låga trösklar in och med en personal som är duktig på att motivera och bemöta de unga som kommer dit. Drivhuset har redan via DUA-avtalet ett gott samarbete med AF, men viktigt blir att fortsätta att utveckla samverkan mellan AF och kommunen, så att tid och resurser skapas för att möjliggöra ett fortsatt långsiktigt stöd utifrån de ungas egna behov. Mer fokus tycks även behöva läggas på att utveckla gemensamma arbetssätt mellan personalen på Drivhuset och kommunens KAA-handläggare.
Ur ett Höörperspektiv är Drivhusets lokala förankring i vissa avseende en fördel i jämförelse med Oden. Enligt en informant som var den som byggde upp Drivhusets verksamhet, var en av anledningarna bakom uppstarten av Drivhuset, just behovet att erbjuda ett lokalt stöd i Höör:
”För vissa ungdomar är det som att åka till månen att åka till Eslöv”.
Avståndet skapade ett behov att utveckla en egen verksamhet i Höör. Drivhusets
verksamhet skall nu flyttas till nya lokaler och införlivas i en ny arbetsmarknadsenhet. Den nya förvaltningen skall koppla samman arbetsmarknads- och integrationsinsatser med kultur- och fritidsverksamheterna och en hälsostrateg skall kopplas till den nya förvaltningen (sektorn). I denna förvaltning planerar de även att införliva Växthuset, en verksamhet som bereder arbetsträning inom flera olika områden, HVB-verksamheterna, samt öka samverkan med Individ- och Familjeförvaltningen, Komvux , företagarföreningen, polisen och
frivilligföreningarna. Samordning och samlokalisering skall vara ledande principer för utvecklingen av den nya förvaltningen. Inga av de jag talar med anser att kvalitén i samverkan med Arbetsförmedlingen kommer att påverkas nämnvärt av avvecklingen av Oden i FINSAM MittSkånes regi. Synergier torde även kunna uppnås genom ökad samverkan
9 mellan kommunens fritidsgårdar, fältassistenter och Drivhusets personal, vilket till viss del kan tänkas kompensera för Odens uppsökande aktiviteter. Ett bibehållet uppsökande arbete kommer dock troligtvis kräva en utökning av personal kopplad till Drivhuset, något som idag dock inte anses möjligt då kommunens ekonomi är ansträngd.
Andra delar av Höörs stöd och insatser som kan beröra Odens målgrupp är kommunens folkhälsoarbete, kommunens personliga ombud med särskilt ansvar att ge stöd till personer med psykiska funktionshinder och verksamheten Kiwi som arrangerar meningsskapande och aktiverande kvällsaktiviteter för personer med psykiska funktionshinder. En annan möjlig funktion som berör Odens målgrupp är kommunens fritidskonsulent, med uppdrag att främja medborgarnas deltagande och engagemang i någon av kommunens föreningar. Det civila samhällets organisationer utgör en slumrande potential för utvecklad samverkan, givet det civila samhällets tradition av att utgöra en arena för ökad demokratisk delaktighet och genom olika former av kooperativt och socialt entreprenörskap, som en intressant
arbetsgivare för grupper av arbetstagare som står utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Hörby kommun
Hörbys operativa arbete kopplat till Odens verksamhet ligger idag organisatoriskt under den nya Arbetsmarknadsenhet (AME). Enheten bildades i årsskiftet 2016/2017 och håller nu på att utvecklas och finna sina former. Syftet med den nya enheten är enligt en
underlagsrapport att ”stödja arbetssökande, speciellt i prioriterade grupper, unga arbetssökande utan gymnasieexamen, vuxna arbetssökande med svag koppling till
arbetsmarknaden, arbetssökande utrikesfödda, arbetssökande med funktionsnedsättning, till den närmaste vägen till arbete och egenförsörjning”. En viktig del av enhetens arbetssätt är att utveckla samverkansavtal med Arbetsförmedlingen beträffande innehåll i
arbetsträningen inom jobb- och utvecklingsgarantin samt andra insatser. Det skall även tas fram ett samverkansavtal mellan kommunen och Försäkringskassan.
Omorganisationen och utveckling av olika typer av samverkansavtal utgör viktiga delar av kommunens arbete med att erbjuda ett mer samlat stöd till kommunens invånare. Hörby bedriver även med kommunerna Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby, Östra Göinge och Höör ett utvecklingsprojekt med syfte att utveckla arbetssätt och organisation för ett bättre stöd till unga som står utanför arbetsmarknaden. Projektet heter Within och har finansiering ifrån Europeiska Socialfonden. Inom ramen för projektet har kommunen utvecklat
samverkan mellan bl.a. KAA-enheten och DUA-avtalet, i syfte att ge ett mer nära, löpande och verksamhetsintegrerat arbetssätt till kommunens unga.
Intervjuerna pekar på att det kopplat till den nya Arbetsmarknadsenheten, med beaktande av de resultat som framkommit inom projektet Oden och Within, borde finnas goda
förutsättningar för att vidare förvalta det arbete som gjorts inom Oden. De flesta
informanter menar dock att nya samverkansformer i sig troligtvis inte kommer att räcka utan att det kommer att krävas ett visst resurstillskott, uppskattningsvis i form av en 50 procentig förstärkning av det kommunala aktivitetsansvaret. Detta kommer krävas i synnerhet för att kunna fortsätta arbetet med Odens uppsökande och relationsorienterade insatser. Utöver detta är det tydligt att samverkan med psykiatrin samt det civila samhället kan utvecklas.
10 Samverkan med det civila samhället är idag tämligen outvecklat men framhålls av flera som en möjlig resurs för unga som står utanför studier och arbete.
Övriga delar av kommunens arbete med unga så som det beskrivs på kommunens hemsida är uppdelat i tre delar: Aktivitetshuset, Ungdomstjänst samt Fältverksamhet. På
Aktivitetshuset erbjuds idag olika typer av stöd för unga. En del av stödformerna riktar sig till unga utanför Odens målgrupp, så som unga med stöd enligt LSS (Måndagsklubben) samt unga under 16 år, men andra delar så som en Fritidsverksamhet för unga även kan antas nå delar av Odens målgrupp. Ungdomstjänst vänder sig till unga som är dömda till frivillig tjänst, varav en del kan tänkas tillhöra Odens målgrupp. På Ungdomstjänst arbetar en person med det generella uppdraget att öka kommuninvånarnas anställningsbarhet samt koppling till arbetsmarknaden. Det finns även en fältverksamhet med ansvar för det uppsökande arbetet, men denna funktion är för närvarande vilande. Andra enheter som kan komma i kontakt med Odens målgrupp är en sedan 2017 omorganiserad enhet för kommunens förebyggande och hälsofrämjande arbete, liksom Individ- och familjeenheten, med ansvar för ekonomiskt bistånd, samt förebyggande och vårdrelaterade insatser för medborgare med en
missbruksproblematik.
Inom Individ- och familjeenheten görs utredningar och bedömningar för stöd enligt LSS. Odens målgrupp är dock unga med psykosocial problematik men som inte är tillräckligt sjuka för stöd enligt LSS. Intervjuer visar dock att en del unga som Oden arbetat med, i slutändan beviljas aktivitetsersättning från Försäkringskassan, vilket pekar på ett möjligt behov av utvecklad samverkan mellan kommunens aktivitetsansvar och Försäkringskassan. Gruppen skulle även i princip kunna komma i kontakt med kommunens enhet som arbetar med psykisk ohälsa, samt konsumentrådgivare.
Eslövs kommun
Arbetet med det kommunala aktivitetsansvaret i Eslöv skiljer sig åt i förhållande till Höör och Hörby genom att vara organiserat som en förvaltningsövergripande funktion. Denna modell infördes 2014, troligtvis inspirerat av ESF-projektet Plugin 2.01, som drevs av SKL med bl.a. Kommunförbundet Skåne som projektpart. Projektet, som var en fortsättning på ett tidigare projekt och sedermera följts av Griffith Plugin2. Erfarenheter i flera av dessa projekt pekade på vikten av sektorsövergripande organisering och arbetssätt i kommunernas arbete med det kommunala aktivitetsansvaret. I Eslöv delas därför detta uppdrag idag mellan
förvaltningarna, Arbete och Försörjning, Vård och Omsorg samt, Barn och Utbildning. Det operativa arbetet ligger dock de facto på förvaltningen Arbete och Försörjning efter det att Barn och Utbildningsförvaltningen sammanställt KAA-listorna. Intervjuerna pekar på att kommunens insatser kopplat till det kommunala aktivitetsansvaret har varit splittrat och drabbat av personalbyten. KAA-uppdraget håller nu på att ses över, och nya personer har rekryterats. Chefen för denna avdelning menar att arbetet kring KAA-uppdraget utvecklats
1https://kfsk.se/larandeocharbetsliv/barn-och-utbildning/plug-in-2-0/ 2https://kfsk.se/larandeocharbetsliv/barn-och-utbildning/griffin-plugin/
11 mycket så att de idag har betydligt bättre koll på vem som står på kommunens aktiviteslista, och vilka av dem som bör vara föremål för särskilda insatser.
Övergripande fås intrycket att samverkan mellan Oden och Eslövs kommun under senare tid inte varit så tydligt. I början var Eslöv dock en av de kommuner som var drivande i
utvecklingen av Oden, och bemannade inledningsvis Oden med en av de två tjänster som verksamheten bygger på. Dåvarande chefen från Arbete och Försörjning var drivande för en verksamhetsmodell med en person från Eslövs kommun och en person från
Arbetsförmedlingen. Personen från Eslövs kommun blev dock sjukskriven och ersattes aldrig, vilket medförde att Arbetsförmedlingen kom att bemanna även den andra av de två
tjänsterna. Efter att Eslövs person försvann från Oden tycks kopplingen mellan Oden och Eslövs kommun varit svag, till stor del beroende på personalomsättning och chefsbyten i Eslövs kommun.
Förvaltningschefen för Arbete och Försörjning uppger att de övergripande utmaningarna för kommunens arbete med Odens målgrupp är det glapp som uppstår i samverkan mellan kommunens olika förvaltningar. Denna bild delas av den tidigare förvaltningschefen för Arbete och Försörjning, numera chef för förvaltningen Vård och Omsorg, och som av denna anledning var med och initierat Oden. Hen menar att kommunen måste hitta bredare former för samverkan, våga tänka nytt och inte i sin verksamhet bara utgå ifrån den egna
förvaltningens behov och uppdrag. Idag pågår samtal mellan FINSAM MittSkåne och Eslöv om framtida samverkan mellan dessa parters erfarenheter av Odens verksamhet. Samverkan med psykiatrin och skolan tycks vidare vara bristfällig och i stort behov av att utvecklas.
Jämförande slutsatser och kommentarer
Övergripande pekar mitt material på att kommunerna har lagt en struktur för kommunens insatser för Odens målgrupp. Samtidigt är det tydligt att samtliga kommuner anser sig behöva utveckla det uppsökande arbetet, och att detta kommer att kräva ytterligare resurser, troligtvis kopplat till det kommunala aktivitetsansvaret. Viktigt blir även att de erfarenheter som finns inom Oden när det gäller arbetssätt, bemötande och metoder kommer kommunerna till dels. Flera av respondenterna påtalade vikten av metodstöd och erfarenhetsutbyte från Odens medarbetare. Tidigare rapporter om Odens samverkan indikerar att det inom kommunen tycks finnas viss osäkerhet om vad Oden är, och hur den egna verksamheten berörs av Oden (Herz, Håkansson 2017). Detta ges stöd i mitt material där osäkerheten, föga överraskande, tycks finnas i de kommunala verksamheterna som inte direkt haft ett operativt samarbete med Oden, så som kommunernas övergripande
folkhälsorelaterade insatser, fältgrupper, fritidssamordnare etc. Här finns troligtvis en utvecklingspotential inom kommunerna. Så som tidigare framgått varierar även synsättet på Oden ifrån att vara bara ” ytterligare ett verktyg i verktygslådan” i arbetet med unga till att representera ett embryo till en verksamhetsform, som egentligen alla medborgare borde ha tillgång till (ibid.). Skillnaden mellan dessa båda perspektiv kan även sägas vara en skillnad mellan en mer traditionellt byråkratisk syn på organisationer präglad av specialisering och renodling och en syn på organisationer och organisationers förhållande till omgivningen som mer diffus och där det snarare än ökad separation och renodling finns behov av fler
12 Det talas idag allt oftare om ökad komplexitet och samhällsutmaningar, och om behovet av nya arbetssätt- och former. Kort sagt om behovet av olika former av innovation i samverkan mellan samhällets olika delar. En tydlig trend i detta avseende är att inte minst kommunerna i ljuset av den utveckling som beskrevs inledningsvis, har fått ett allt mer omfattande
uppdrag. Detta har medfört att kommunerna å ena sidan idag tvingas renodla sina insatser, samtidigt som de å andra sidan initierar insatser i syfte att utveckla nya samverksformer och arbetssätt såväl inom de egna organisationerna som i samverkan med externa
organisationer, bl.a. i form av olika typer av lotsfunktioner. Denna paradox mellan å ena sidan inneslutning och å andra sidan öppenhet tycks vara ett tecken i tiden, men är även en paradox som motiverat insatser inom FINSAM där FINSAM:s organisationsform kan fungera som en lots och legitimera ökad samverkan mellan huvudmännen (Trankvist 2014).
Samverkan med näringslivet har enligt tidigare följeforskning i huvudsak fungerat bra
(Håkansson 2016) men utbudet av potentiella arbetsgivare måste breddas för att erbjuda ett mer diversifierat erbjudande för de unga. En person som i Höör arbetar med
näringslivskontakter påtalade också vikten av att ha realistiska förväntningar på vad Oden-ungdomarna klarar av och att det ibland kan finna en viss okunskap om företagens behov och förutsättningar. Hen menade dock att det fanns en stor potential med ökat samarbete med olika typer av sociala entreprenörer. Dessa typer av företag återfinns inom samhällets alla sektorer och utmärks av att ha en social mission som en del av sin verksamhetsidé (Gawell, Johanisson, Lundqvist 2009). Verksamheter av detta slag utmärks av att de uppstår i gränslandet mellan olika sektorer och verksamhetslogiker, och tar sig nya former, s.k.
hybridorganisationer (Wijkström 2011). De drivs som ekonomiska föreningar, inte sällan som arbetsintegrerade kooperativ, men även som offentligt ägda företag (Samhall) och privata företag med en stark profil av socialt ansvarstagande3.
Inspiration kan t.ex. hämtas ifrån det i Västra Götaland baserade initiativet
Angeredsinitiativet, som sedan 2014 samlat företagare och organisationer för ökad samverkan mellan ungdomar på gymnasiet och företag i regionen,4 men även genom det
arbete som t.ex. stiftelsen Fryshuset gör med unga, där de förutom att vara en mötesplats har startat upp en egen friskola inspirerad av entreprenöriella pedagogiska tankegångar- och arbetsformer. Ytterligare ett exempel på en stiftelse, som startat skola, är Järvaskolan, där en social entreprenör utifrån sina erfarenheter av stöd till initiativ riktade till unga i
utanförskap, startat en friskola. Skolan har ett starkt fokus på sociala värden där t.ex.
hembesök till unga utgör en del av skolans arbetsmodell5. Inspiration kan även finnas på den
vid Malmö högskola baserade Mötesplats Social Innovation, MSI6.
Samverkan med civilsamhällets aktörer är ett område med klar utvecklingspotential i alla de tre kommunerna. Utvecklandet av olika typer av överenskommelser (charters) mellan den offentliga makten och det civila samhällets aktörer har blivit en allt vanligare företeelse i landets regioner och kommuner (se Wijkström, Reuter och Essen, 2012). I Sverige slöts den
3https://www.ltu.se/cms_fs/1.78817!/file/samhallets_entreprenorer.pdf 4http://www.angeredsutmaningen.se/bakgrund.html
5https://www.svd.se/ny-skola-ska-lyfta-elevers-granslosa-drommar 6http://www.socialinnovation.se/
13 första överenskommelsen mellan det civila samhället, SKL och Regeringen 2008 och har sedan följts av ingåendet av regionala överenskommelser i regioner som Region Skåne och Västra Götaland, samt i ett flertal kommuner. Fenomenet med överenskommelser har tolkats som ett uttryck för en övergripande förskjutning i den politiska styrkedjan, från hierarkisk styrning till nätverksstyrning – ” government to governance” (Johansson, Kassman och Scaramuzzino, 2011) och en möjlig omförhandling av den traditionella skandinaviska välfärdsmodellen i riktning mot en mer liberal utformning (Wijkström 2012). Flera initiativ pågår även nationellt med att utveckla ideella politiska partnerskap, mellan offentliga aktörer och representanter från det civila samhället7.
Samverkan med psykiatrin anser samtliga projektparter ha varit bristfällig (Håkansson 2016). Vanligt förekommande förklaringar på olika typer av utmaningar för ökad samverkan med psykiatrin är bristande resurser inom psykiatrin (ibid.) men även skillnader i formella
regelverk och syn på professionen, i samverkan mellan kommunen och psykiatrin. I syfte att ge ett bra stöd till unga med inslag av psykisk problematik är det angeläget att utveckla arbetssätt eller tillföra resurser som möjliggör en tidig kontakt med psykiatrin. I synnerhet för målgruppen är det angeläget att utveckla samverkan mellan skolans verksamhet och psykiatrin så att unga som mår dåligt tidigt fångas upp, och får den hjälp de behöver, innan problemen förvärras. Detta gäller även unga med behov av behandling för olika typer av missbruksrelaterad problematik.
Gruppen som Oden arbetat med är en grupp karakteriserad av inslag av psykosocial
problematik, kognitiva svårigheter samt inte sällan med inslag av missbruksproblem. Det är dock inte en grupp som är” tillräckligt svag” för att omfattas av LSS:s stöd och regelverk, men likväl ”tillräckligt drabbad” för att de utan rätt stödåtgärder riskerar att marginaliseras
ytterligare. Många har år av misslyckanden bakom sig med behov av långsiktiga,
individanpassade stödformer och motivationshöjande insatser. I syfte att tidigt fånga upp denna grupp, och stödja deras framtida utveckling, krävs ökad samverkan mellan
kommunens aktivitetsansvar, skolans verksamhet, Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan. Dessa individer kräver tidiga och samlade åtgärder, en utgångspunkt som för övrigt kan sägas ligga bakom alla de insatser som görs kopplat till FINSAM. Beslutet att verksamhet skall implementeras i kommunal regi bygger på synen på FINSAM, som en arena för metodutveckling och experimenterande, men inte som arena för att driva permanent verksamhet, samtidigt som formen i sig möjligtvis är den som är bäst lämpad för att säkra ett långsiktigt stöd för Odens målgrupp.
Samverkan och uppdraget
Frågan om vem som ansvarar för vad i ett samhälle är en av samhällets eviga frågor, som över tid resulterat i ett antal olika former av samhällstyper. Svaret på frågan kan kortfattat formuleras som ett antal olika modeller med avseende på utförande, finansiering och reglering. Låt oss kalla dessa för olika former av samhällskontrakt (Wijkström 2012). Olika forskare har studerat dessa olika typer av samhällskontrakt och kategoriserat dem i ett antal olika s.k. välfärdsmodeller eller regimer(Esping-Andersen 1989). Modellerna är inte statiska
14 utan har förändrats över tid. Vår modell, den skandinaviska, kan även mot bakgrund av några av de samhällsförändringar som beskrevs inledningsvis sägas ha infört inslag av en mer anglosaxiskt modell (marknadsorientering) , men även av en mer sydeuropeisk (med inslag av ökat ansvar för familjen och frivilliga insatser). Organisationer antar idag oftare hybrida egenskaper där logiker hämtas ifrån olika samhällssektorer (Wijkström 2011).
Denna utveckling har sammanfattats av Filip Wijkström i följande modell:
Bilden utgår ifrån ett civilsamhällsperspektiv, men motsvarande rörelser kan ses för de övriga samhällssektorerna. Näringslivet har med uttryck så som samhällsentreprenörskap och socialt ansvarstagande rört sig mot den civilsamhälleliga sektorn, samtidigt som delar av den offentliga sektorn genom fenomen som ökat inslag av anhörigvård och samverkan med det civila samhället antagit logiker från privatsfären, samt det civila samhället.
Det är mot bakgrund av dessa förändringar som det idag kan diskuteras om dessa är av sådan art och omfattning att man kan tala om en förändring av det skandinaviska och svenska samhällskontraktet? (Wijkström 2012). Denna diskussion bör även adresseras då vi söker ett svar på lämpliga former att organisera och bedriva en verksamhet som Oden. Frågan berör olika organisationers uppdrag och vem som bör göra vad, formellt samt utifrån samhällets behov.
15 Rekommendationer
1) Utveckla och nyttja nya former av samverkan och samverkansformer inom och mellan verksamheterna
2) Ökat fokus på prevention och tidiga insatser. I synnerhet ter det sig som angeläget att öka samverkan mellan skolan och psykiatrin, samt mellan det kommunala
aktivitetsansvaret och unga med aktivitetsbidrag
3) Utveckla ett FINSAM baserat metod- och samverkansstöd med fokus på huvudmännens lotsfunktioner och arbetssätt. Detta stöd kan med fördel se på möjligheten att utveckla ett mer generellt lotsstöd, innefattande stöd till olika grupper inom FINSAM MittSkånes uppdrag.
Referenser
Andersson Ola, Alnebratt Kerstin, Jonsson, Johan (2014). Samordning – kittet i välfärdsbygget. Stockholm: Tankesmedjan Tiden.
Bech Ulrich (1998). Risksamhället. På väg mot en annan modernitet. Stockholm: Bokförlaget Daidalos AB
Esping-Andersen Gosta (1989). The three worlds of welfare capitalism. Cambrige: Polity Press Gawell Malin, Johannisson Bengt, Lundqvist Mats (2009). Samhällets entreprenörer. En
forskarantologi om samhällsentreprenörskap. Stockholm: KK-stiftelsen
Hertz Marcus, Håkansson Peter (2017). Utvärdering av Oden. Delrapport 3. Samverkan. Malmö högskola
Håkansson Peter (2016). Utvärdering av Oden. Delrapport 2: Deltagare, aktiviteter, metoder. Malmö högskola
Johansson Håkan, Kassman Anders, Scaramuzzino Roberto (2011). Staten och det civila samhällets
organisationer i ett föränderligt välfärdssamhälle: perspektiv på̊ en överenskommelse: andra tematiska studien. Stockholm: Överenskommelsen 2011
Olofsson, Jonas (2017). Vägar och omvägar till arbetsmarknaden. Långsiktiga perspektiv på ungas
etablering och försörjning. Stockholm: MUCF
Pierre, Jon (2001). ”Decentralisering, governance och institutionell förändring”. Ur Rothstein, Bo (red) Politik som organisation. Förvaltningspolitiken grundproblem. Angered: SNS Förlag
Reuter Marta, Filip Wijkström, Essen von Johan (2012). “Policy Tools or Mirrors of Politics.
Government-Voluntary Sector Compacts in the Post-Welfare State Age”. Ur Non profit Policy Forum,
Volume 3, Issue 2 2012 Article 2
Rönnqvist Sofia (2014). Utvärdering av Oden Delrapport 1: Hur fungerar Odens Aktivitets Satsning? Malmö högskola
16 Skolinspektionen (2016). Kommunernas arbete med det kommunala aktivitetsansvaret.
Kvalitetsgranskning 2016:3. Skolinspektionen: Stockholm
Trankvist Joakim (2014). FINSAM. Underlagsrapport till uppdrag angående modell för stöd till unga
med psykisk ohälsa som varken arbetar eller studerar
Wijkström, Filip(2012) ”Mellan omvandling och omförhandling. Civilsamhället i samhällskontraktet”, ur Wijkström, Filip (red) Civilsamhället i samhällskontraktet. Stockholm: European Civil Society Press
