Sportfånar och Kultursnobbar
Om sport- och kulturjournalistikens
betydelser ur ett samhälleligt perspektiv
Sport Jocks and Culture Snobs
About Sports and Culture Journalisms
Meanings from a Social Perspective
Ida Rosqvist
Kultur & medier, kulturvetenskap Konst, kultur och kommunikation Malmö Högskola Vårterminen 2011 Handledare: Petra Ragnerstam och Hugo Boothby
Abstract
Titel: Sportfånar och kultursnobbar. Om sport- och kulturjournalistikens betydelser ur ett
samhälleligt perspektiv Författare: Ida Rosqvist
Handledare: Petra Ragnerstam och Hugo Boothby
Examensarbete i Kultur & Medier, kulturvetenskap. Konst, kultur och kommunikation (K3). Kultur och Samhälle, Malmö Högskola. Vårterminen 2011
Uppsatsens syfte är att studera skillnader mellan kultur- och sportjournalistik för att kunna undersöka vad dessa skillnader har för grunder och betydelser för vår uppfattning om kultur och sport i samhället. Varför låter sport- och kulturjournalistik så olika? Vad har det för betydelse? Genom att detaljstudera två av Sveriges Radios nyhetsprogram, Kulturnytt och
Radiosportens nyheter, görs skillnader mellan de två genrerna tydliga och konkreta.
Skillnaderna analyseras utifrån begrepp som genre, hegemoni, dikotomi och uppdelningen mellan hög och låg samhällelig status.
Uppsatsens slutsatser är att uppdelningen mellan sport och kultur hålls stabil genom journalistiska genrer, vilka i sin tur är skapade efter uttryckens olika samhälleliga status. Kulturens och sportens historiska bakgrunder och nutida plats i den samhälleliga diskursen speglas så i de journalistiska skillnaderna. Resultatet av undersökningen gestaltas i ett ljudverk som syftar till att tydliggöra hur skillnaderna ser ut genom att vända på genrerna. Hur låter det om man rapporterar om kultur som om det vore sport och hur skulle ett reportage om en sporthändelse låta med kulturjournalistikens verktyg?
Nyckelord: radiojournalistik, genre, hegemoni, dikotomi, kulturjournalistik,
sportjournalistik, mediesport
Heading: Sport Jocks and Culture Snobs. About Sports and Culture Journalisms Meanings
from a Social Perspective Author: Ida Rosqvist
Supervisors: Petra Ragnerstam and Hugo Boothby
Honours dissertation and final exam project in Cultural Science. School of Arts and Communication (K3). Faculty of Culture and Society, Malmö University. Spring of 2011 The purpose of this dissertation is to study and examine the differences between culture and sports journalism to examine what the grounds of the differences are, and what the
consequences are for our understanding of culture and sport in society. Why do sports and culture journalism sound so different? And, what does it mean? Through detailed study of two Swedish Radio news programmes, Kulturnytt and Radiosportens nyheter, the differences between the two genres is made evident and concrete. The differences are analysed through concepts as genre, hegemony, dichotomy and the division between high and low social status. The conclusions of this dissertation are that the division between sport and culture is kept stable by journalistic genres, which in turn is created by the expressions differences in social status. Culture and sport's historical background and contemporary place in the discourse is thus reflected in the journalistic differences. The results of the genre examination are
interpreted in a radio piece, aiming to clarify how the differences are constructed by reversing the genres. How would it sound to report on culture as if it were sports, and how could a story about a sport event sound using the instruments of culture journalism?
Key words: radio journalism, genre, hegemony, dichotomy, culture journalism, sports
Innehållsförteckning
Inledning ...1
Syfte och frågeställning ... 2
Metoddiskussion ... 3 Val av fall ... 3 Tillvägagångssätt ... 6 Gestaltning ... 7 Teori ... 9 Cultural Studies ... 9 Kulturbegreppet ... 10 Synen på sporten ... 12 Genrer ... 15 Hegemoni ... 16 Högt och lågt ... 17 Undersökning ... 20
Upplägg och form ... 20
Användning av språket ... 21
Förhållande till tid ... 22
Användning av det egna jaget ... 23
Användning av förkunskapsreferenser ... 24
Användning av referenser till omvärlden, politik och samhället ... 24
Analys ... 26
Den historiska betydelsen ... 26
Högt och lågt ... 29 Hegemoni ... 32 Genrer ... 33 Gestaltningens betydelse ... 36 Avslutande kapitel ... 38 Sammanfattning... 38 Avslutande diskussion ... 39 Källförteckning ... 41
1
Inledning
Det finns sport och så finns det kultur. På en bråkdel av en sekund får vi en uppfattning om vilken typ av sändning vi lyssnar på när vi knäpper på radion i köket. Att det är skillnader på sport och kulturjournalistik vet vi, känner vi, hör vi. Det är konstruerade mönster som vi har lärt oss och som vi slentrianmässigt förhåller oss till och tar för givna. Dessa skillnader kan verka harmlösa, men det har betydelse för hur vi tänker om, talar om och därigenom ser på och värderar kulturen och sporten som samhälleliga yttringar. För det finns stora likheter mellan sportens och kulturens värld. Sportens fält innehåller ämnen och känslor som hjältar, skurkar, lidande, kamp, förlust, vinst. Ämnen som kulturen behandlar och rör sig inom finns inneboende i sporten. Ändå sätter vi dem emot varandra, separerar dem och talar om dem på skilda vis. Vi skapar dikotomin sport/kultur.
Under vintern och våren 2010 - 2011 har kulturjournalistiken debatterats och åsikter om att kulturjournalister bör hålla en öppnare och mer pedagogisk hållning har upprört många. Sveriges kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth menar att begreppet kultur är problematiskt och kan upplevas som avskräckande. Hon påpekar att sporten istället är ett exempel på ämnesspecifik journalistik som ”försöker omfamna lite vidare än man gör på
kultursidorna.”1 Hos mig som kulturvetare väcks då en vilja att försvara
kulturen och dess samhälleliga värden, men samtidigt är medvetenheten stor för komplexiteten med vad kultur är och vem och vilka som tillåts agera i kultursfären. En undran som dröjer sig kvar är dock - vad är det egentligen som skiljer sporten och kulturen åt, förutom att det är just sport och kultur? Denna uppsats kommer att behandla sport- och kulturjournalistik som två skilda genrer inom medielandskapet. Det är genom genreuppdelningen som
2 dikotomin hålls stabil och denna tudelning påverkar oss att se på, tala och tänka om, värdera och uppskatta sport och kultur på skilda vis. Vi rör oss i en diskurs kring sport och kultur som återskapar bilden av de två och vi bedriver en journalistik som kommunicerar olikhet.
Uppsatsen kompletteras av en ljudgestaltning där de olika journalistiska karaktäristika ställs på ända och kastas om. Ljudgestaltningen fungerar både som förtydligande av uppsatsens slutsatser samt som en undersökning av vad som händer om man förändrar de två genrerna.
Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att studera hur dikotomin sport och kultur vidmakthålls med hjälp av journalistiska genrer. Som analysobjekt och väg för att ta reda på hur särskiljandet ser ut, och vad dikotomin består av har jag studerat och jämfört hur det rapporteras om kultur och sport inom radiomediet. Med bakgrund i undersökningen försöker uppsatsen synliggöra hur vi konstruerar samtal om sport och kultur som olika samhällsyttringar med olika värden. Frågeställningen har varit följande:
Hur ser skillnaden i sport och kulturjournalistik ut och vad betyder skillnaden i ett större samhälleligt perspektiv?
3
Metoddiskussion
Den metod som passar mitt frågeområde och frågeställning är fallstudien. Genom fallstudien finns möjlighet att studera ett mindre område och ändå ha kraft att säga något om helheten. Här är det viktigt att poängtera att det jag söker efter i studien är ett djup i mitt material, och inte en bredd.
Målsättningen är att belysa det generella genom att titta på det enskilda.2
Fallstudien lämpar sig också bra till att studera ett fenomen och ett förhållande man känner till men vill ta reda på frågor som varför, vilka och
hur. Fallstudien kan ställas i kontrast till den experimentella metoden som
bedriver studier med av forskaren konstruerade och noga kontrollerade
förhållanden och som mer vill svara på frågan vad händer.3
Uppsatsens frågeställning kommer att illustreras av och belysas med det gestaltande ljudverk som kompletterar uppsatsen. Ambitionen med gestaltningen är att ta fasta på undersökningens resultat men att vända på de två genrernas uttryck för att ytterligare förtydliga hur de är konstruerade. Gestaltningen kommer att förklaras mer ingående längre ner i detta kapitel.
Val av fall
Jag har valt ett typiskt fall. Sport och kulturjournalistik är inom radion ”typiskt olika” vilket ger mig en ingång i att söka efter vad det är som skiljer dem åt och hur, istället för om de skiljer sig åt. Ambitionen är dock att studien och dess resultat ska kunna generaliseras till annan journalistik och vara relevant för diskussioner om förhållandet mellan sport och kultur i stort. Undersökningen baseras på kulturnyheter och sportnyheter producerade av Sveriges Radio. Public service passar min undersökning bäst då deras vision
2 Denscombe, Martyn – Forskningshandboken för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Sida 41
4 är att vända sig mot alla och att täcka in så många områden som möjligt. Genom Sveriges Radio bör kultur- och sportnyheter ha störst möjlighet att äga samma tidsutrymme och tyngd. Som utgångspunkt har det varit viktigt att mina analysobjekt är likvärdiga så långt det är möjligt, för att studien ska kunna vara relevant att bygga en diskussion och analys kring. Det är dock inte möjligt att hitta två ämnesskilda program på radion som stämmer med varandra i upplägg och tidsram, då upplägget kan skilja sig från allt ifrån ett studioinspelat debattprogram, ett krönikeprogram, eller en lång livesändning. Tidsramarna för programmen skiljer sig åt på samma vis, då det kan röra sig om livesändningar på uppåt sex timmar till mycket korta referat.
Detta problem har jag övervunnit genom att hålla kvar vid upplägget men tummat på tidsramen då det viktigaste för mig är att programmen liknar varandra i inslagsstruktur och att de vänder sig mot en relativt likartad lyssnargrupp. En jämförelse mellan ett krönikebaserat program och ett debattprogram är därför inte giltigt eftersom de är så språkligt och innehållsmässigt väsenskilda.
Med hänsyn till ovanstående och efter genomgång av Sveriges Radios utbud slöt jag mig till att de mest lämpade radioprogrammen för min studie är
Radiosportens nyheter i P4 och Kulturnytt i P1. De har båda som syfte att
rapportera om det senaste inom varje område, de rör sig mellan olika nyheter och gör det på relativt korta tider (2-5 minuter och 15 minuter). Vad som förenar Kulturnytt och Radiosportens nyheter är målet är att ge ett sammandrag från de aktuella ämnena inom sina områden.
En giltig invändning till valet är att de inte alls delar en gemensam tidsrymd.
Kulturnytt sänder en kvart, sporten mellan två till fem minuter. De olika
längderna på programmen är dock omöjligt för mig att påverka men är också en indikation på kulturens och sportens olikställda position inom radiomediet. Jag har fått kompensera dessa olikheter genom att ägna de två objekten lika mycket lyssningstid, vilket i sin tur innebär ett ojämnt antal sändningar. Som urvalssegment har jag lyssnat på de olika radioprogrammen under en och samma vecka, 14-18 februari 2011. För att hålla mig inom
5 samma tidsrymd lyssnade jag på fem Kulturnytt = 75 minuter, samt lika många minuter Radiosportens nyheter = 23 sändningar. Utifrån detta urval har jag sedan transkriberat två Kulturnytt (30 minuter) utvalt samt tio
Radiosportens nyheter (30 minuter). Detta för att kunna hantera materialet
lättare samt för att ge mig en tydligare förståelse för vad som sägs och hur. Mina val kan vidare ifrågasättas och stöta på problem. Det kan upplevas problematiskt att fallet är just inom radiomediet när jag ska studera språket transkriberat ner till skrift. Det är dock inte min avsikt att studera språket rent språkvetenskapligt och jag kommer inte att lägga någon vikt vid meningsuppbyggnad etc. Jag ser dock lyssningen på programmen som ett komplement till läsningen av den transkriberade texten, eftersom lyssning och läsning synliggör olika saker. Till exempel kan jag fokusera på tempo, användning av ljud etc under lyssningen medan huruvida språket är litterärt avancerat visar sig mer i den nedskrivna texten. När det gäller det språkliga i ljudmediet radio så har jag fått ha det talade språket i åtanke när jag analyserat det transkriberade materialet. Det kan ytterligare anses problematiskt att mina studieobjekt sänds från olika kanaler med en skiljande profil, eftersom man då kan argumentera för att om programmen hade sänts från samma kanal så hade de låtit mer lika. Problematiken i att radiokanalerna har olika profiler är viktigt att ha i åtanke men för att studien överhuvudtaget ska kunna genomföras har jag varit tvungen att bortse från detta eftersom sport och kultur har sina egna moderkanaler och därför inte möts under samma tak. Detta faktum är dessutom en indikator på den särskiljning uppsatsen ämnar belysa. Det är min mening att med vetskap om möjliga nackdelar, så övervinner ändå fördelarna nackdelarna. Till syvende och sist, då gestaltningen kommer att vara ett ljudverk ämnat att likna radiojournalistik, är det också ett naturligt och logiskt val att analysobjekten också är radioverk.
6
Tillvägagångssätt
För att kunna undersöka på vilket sätt kulturjournalistiken och sportjournalistiken skiljer sig åt så har jag bearbetat materialet i ett flertal steg.
1. Transkribering av materialet.
Jag har här transkriberat lika stort tidsmässigt urval av sport- och kulturnyheter vilket resulterade i 10 stycken Radiosportens nyheter á 2-5 minuter vardera samt två Kulturnytt á 15 minuter vardera. Transkriberingen har hjälpt mig att se språket på ett annat vis än vad lyssning kan ge. Lyssningen har kunnat ge mig andra dimensioner till mina analysobjekt, sådant som tempo och ljudmässiga detaljer. Läsningen av transkriberingen samt lyssningen på materialet kan därför ses som komplement till varandra då något som hur den ljudmässiga formen ser ut i de olika programmen inte syns i transkriberingen. Transkriberingen har också varit ett sätt att hantera materialet mer praktiskt.
2. Genomgång och kategoriserande av materialet.
Genom närläsning av mitt material har jag först och främst markerat det som jag på något vis funnit analytiskt intressant. Efter markerandet har jag kunnat hitta teman i texterna och genom att jämföra temana med varandra kommit fram till skillnader inom de gemensamma temana. Detta undersökande har gett mig en mer konkret bild av vad det är som skiljer sport- och kulturjournalistiken åt och vad det är som karaktäriserar genren. Under undersökningsarbetet fann jag även likheter då radiomediet är mycket standardiserat men uppdelat i olika genrer och olika typer av program. Jag anser dock att ägna resurser åt likheterna skulle leda till en annan diskussion än vad avsikten är då jag vill redogöra för skillnaderna och dess betydelse. De karaktäristiska temana blev till slut sex stycken där jag fann intressanta olikheter i journalistisk stil och innehåll.
7
3. Analys av materialet.
Efter att ha gått igenom och lokaliserat skillnader mellan mina analysobjekt var det viktigt att kunna dra dessa ”kalla fakta” till de något mjukare frågorna om vad det gav för intryck att de olika programmen lät olika och hade olika berättarsätt. Här försökte jag besvara frågan om hur de olika genrerna behandlas och vilken funktion de olika uppläggen har för hur vi upplever sport- och kulturjournalistiken i vårt samhälle och i den kultur vi lever inom. Här tas avstamp i de begrepp och teoretiska perspektiv som presenteras i den teoretiska delen.
Gestaltning
Min gestaltning inom ljud är en replik på det funna förhållandet mellan sport- och kulturjournalistik. Den syftar till att vända på rollerna och därigenom visa hur en typisk kulturjournalistik om sport och en typisk sportjournalistik om kultur skulle kunna låta. Att bryta mönster är ett effektivt sätt att uppmärksamma mönstrena och visa på konstruktionen bakom det vi uppfattar som berättigat och naturligt. Tanken med gestaltningen är att komplettera texten i uppsatsen och fungera som ett exempel på hur det kunde låta om uppfattningen om sport och kultur hade varit annorlunda. Om vi hade haft ett omvänt förhållande till kultur och sport, hur skulle vi då tala om dem? Det är dock viktigt i gestaltningen att inte parodiera och skapa karikatyrer för att uppmana till skratt utan att rapportera om kulturella och sportsliga händelser på ett sätt som passar för de olika genrerna. Att bryta för givet tagna modeller leder dock gärna till komiska effekter men det är inget som jag aktivt har arbetat efter att förstärka utan snarare medvetet försökt dämpa. Det komiska blir ett uttryck för att ljudverket fungerar som normbrytande.
Gestaltningen är genomförd efter vad undersökningen har visat och har tagit fasta på de funna skillnaderna. Ljudverket ska symbolisera ett Kulturnytt och ett Radiosportens nyheter men med helt omkastade karaktäristika. Mina inspelningar har därför rört sig om ljudupptagningar på en fotbollsmatch och på en teater samt inspelningar med manus och improviserat material. Då ljudverket ska efterlikna mina observationer har ramarna varit mycket tydliga
8 och fasta, det har därför inte funnits någon anledning att arbeta med konstnärliga uttryck, musikpåläggning och mixning av ljudspår till mer intressanta ljudillustrationer. Jag har dock strävat efter ett sammanhållet och helhetligt verk och använt mig av ett antal olika ljudmaterial genomgående för att hålla verket samman och för att göra det än mer intressant att lyssna på.
9
Teori
Cultural Studies
Uppsatsens teoretiska perspektiv grundar sig i en cultural studies tradition, vars framväxt som vetenskaplig disciplin var i kritik mot de tidigare kulturstudiernas mycket avgränsade perspektiv i både teori och i ämnesval. Som en reaktion på vad som ansågs vara en improduktiv isolering i den
vetenskapliga traditionen formerades så cultural studies som disciplin.4
Birminghamskolan, Centre for Contemporary Cultural Studies, tillkom 1964 och var ledande med att utvidga kulturbegreppet genom att inkludera samtiden och vardagslivet, den populära, ungdomliga och den medierade kulturen i kulturbegreppet. Detta öppnade nya dörrar för vad och hur forskning kunde bedrivas och stela gränser mellan ämnen, teori och praktik
överskreds.5 Med cultural studies formades så ett mer samhällsengagerat och
individbetonat vetenskapligt ideal där exempelvis ungdomars vardag och subkulturella konsumtion studerades. Cultural studies kan ses som en brygga mellan de olika vetenskaperna och där både teori, metodologi och
forskningstraditioner med fördel kan hämtas från olika vetenskapliga grenar.6
Den tvärvetenskapliga rörlighet som cultural studies har inneburit har varit en
förutsättning för det som kallas idrottsvetenskap. Dock har
idrottsvetenskapen, trots sitt beskrivande av populära och vardagsnära
kulturyttringar, haft ett försummat läge inom kulturforskningen.7 Sport- och
kultursfären har hållits åtskilda inom forskningsväsendet då sport inte
kvalificerat sig in i kulturledet.8 Idrottshistorikern och medieforskaren Peter
Dahlén väljer att uttrycka det med att det inte enbart är skillnad på ”högkultur
4 Axelsson, Bodil och Johan Fornäs - Kulturstudier i Sverige. Sida 27. 5 ibid. Sida 26.
6 ibid. Sida 27.
7 Tolvhed Helena och David Cardell - Kulturstudier, kropp och idrott. Sida 9. 8 Dahlén, Peter – Sport och Medier. En introduktion. Sida 23-29
10
och lågkultur, utan också på populärkultur och populärkultur”9 med
hänvisning till att sporten inte tillåts existera i epitetet populärkultur inom forskningsväsendet.
Dahlén är dock tydlig med att det finns och har funnits forskning på medierad sport men att den inte har tillåtits samexistera med annan typ av populärkulturell forskning. Mediesporten har således fått agera vid sidan av den etablerade forskningsfåran. Enligt Dahlén ser dock framtiden mer välkomnande ut för sportforskningen och det finns många exempel på ett
vaknande av disciplinen.10 En konsekvens av negligeringen är dock att
mediesporten som forskningsområde är eftersatt andra populärkulturella områden.
Uppsatsens teoretiska ansats är att analysera förhållandet mellan sport- och kulturjournalistik utifrån kulturvetenskaplig teori tillsammans med ett historiskt perspektiv på sporten och kulturen som samhällsyttringar. Utgångspunkten är att behandla sport och kulturjournalistiken som två skilda genrer, med en inbördes relation i en samhällelig diskurs. De två journalistiska stilarna kommer att diskuteras utifrån begreppen genre och
hegemoni och polariseringen mellan högt och lågt. Det är nödvändigt att först resonera kring den historiska grunden till uppfattningen om kultur och synen på sport för att sedan kunna ta avstamp i detta i uppsatsens analysdel.
Kulturbegreppet
Synen på kulturen och dess mening och verkan är en ständig diskussion. När kulturkritikern och poeten Matthew Arnold skriver Culture and Anarchy 1869 är det med rädslan för att en urvattning av den högre kulturen skulle fördumma folket och leda till anarki, då de då obildade människorna inte skulle kunna hantera demokratins fria val. Det var därför viktigt att kulturen
fungerade som ett välgörande skydd ifrån masskulturens skadliga inverkan.11
9 Dahlén, Peter. Sida 23
10 Exempelvis kan här nämnas startandet av webbplatsen idrottsforum.org som administreras
av Malmö Högskolas Lärarutbildning med syftet att fungera kontaktknytande och kunskapsbildande över disciplin- och ämnesgränserna i Norden.
11 Genom att se kulturen som ett fält omgivet av perfektion, ”the best that has
been thought and said in the world”12 sätter Arnold kulturen på den högsta av
piedestaler. Hoppet för samhällets fortsatta blomstring sattes till kulturen som skulle rena människan med sin kapacitet att omvandla samhället till en gemenskap utan de sociala klassklyftorna. Arnold skriver: ”it is clear that
culture (…) has a very important function to fulfil for mankind.13
Rädslan inför vad en urvattning ifrån den lägre kulturen skulle innebära för samhället går igen i Frankfurtskolans syn på populärkultur som en väg att vilseleda människor in i anpassningen till ett kapitalistiskt och
kommersialiserat samhälle.14 Frankfurtskolans förgrundsgestalter skriver om
hur masskulturen passiviserar befolkningen och hur uttrycken skräddarsys för att passa olika typer och samhällsgrupper, och på så vis upprätthålls det rådande ojämlika systemet. Medan Matthew Arnold ser på den högre kulturen som en stabiliserande och förbättrande kraft, en metod till att höja de lägre massorna till en högre samhällsnivå närmar sig Frankfurtskolan samma tes från ett annat håll. Där Arnold anser att den lägre kulturen hotar ett högt stående samhälle genom urvattning menar Frankfurtskolan att den lägre
kulturen upprätthåller det ojämlika samhället och dess klasstruktur.15 De ser
att kulturen endast kan verka befriande, omstörtande och förändrande till ett bättre samhälle om det utmanar och emotsäger det rådande systemet, vari
masskulturen istället reproducerar och förstärker förtrycket.16 Trots Matthew
Arnolds och Frankfurtskolans olika utgångspunkter och syn på konsekvenser av en nivellering av kulturen är de ändå överens om att den lägre kulturen är en fiende. De upphöjer alla den högre kulturens status till välgörande för individen och en väg till ett bättre samhälle.
Uppdelningen i fint och fult, i nyttigt och onyttigt för samhällets individer är kulturbegreppets ständiga arv och det som vidmakthåller kulturens gloria
12 Storey, John - Cultural Theory and Popular Culture. An Introduction. Sida 14 13 Arnold, Matthew - “Culture and Anarchy” [1869] I Norton Anthology of Theory and
Criticism. Sida 829
14 Storey, John. Sida 49 15 ibid. Sida 49
12 även om positionerna mellan det fina och fula ständigt förändras. Vår syn på kulturen idag är präglat av den historiska definitionen av kultur som välgörande, bildande och nyttig för människan. Tanken på kultur som samhällsnyttig innesluter alltså själva begreppet och med denna djupt förankrade syn så medför ett avsägande ifrån och förkastande av kulturdefinitionen också ett sorts avsägande ifrån intellektet. Häri ligger således ett sorts moment 22; att avsäga sig och frångå kulturdefinitionen innebär också ett avsägande ifrån en intellektuell position, och med en låg position erhålls ingen trovärdighet.
Kulturens komplexitet kommer att ligga som grund till diskussionen om vad sport och kulturjournalistiken förmedlar, då bilden av kultur som högre än sporten går igenom i analysen av mina analysobjekt.
Synen på sporten
Samma historiska uppbackning som samhällsnytta som kulturen erhållit har inte sporten haft, även om idrotten i Sverige idag är en väldig folkrörelse och motions- och hälsotänkandet har stor plats i vår samvaro. Historieprofessor Johnny Wijk redogör för hur sporten i den svenska idrottsrörelsens linda har setts som en konkurrent till den riktiga folkbildningen, det vill säga den som
utgörs av kulturen.17 En konkurrent som i kulturdebatten konfronterades med
frågor som ”Ska den andliga kulturen förtorka på bekostnad av överdrivna
kroppsansträngningar? Är idrotten en allvarlig folkfara?”18 Wijk visar även på
hur sportens position på samhällsarenan har förändrats under 1900-talet till att anses bidra med samhällsnyttiga insatser. Bland dessa nämns friskvård och folkhälsa, sociala mötesplatser och gemenskaper och fritidssysselsättning
för ungdomar.19
Vad som tydligt framgår är hur polariseringen mellan kultur och sport har politiska och djupt olika bakgrunder. Då kulturen och kulturkritiken färgades av vänsterideologiska förgrunder kom sporten att tillskrivas borgerliga
17 Wijk, Johnny, ”Vad ska idrott vara bra för?” i Tidskriften Idrott historia samhälle, Svenska
idrottshistoriska föreningens årsskrift. Sida 100-101
18 ibid. Sida 100-101 19 ibid. Sida 113-114
13 förtecken, ett kramande av monarkin och en strävan att nå rikedom och rekord. Polariseringen var djupt rotat i svenska arbetarrörelsens samhälle där sportande och idrottsrörelsen likställdes med den låga kulturen som ansågs utarma den lyckobringande kulturella utvecklingen; ”Dålig film, kolorerad veckopress och idrottsrörelsen bidrog alla till ett förråande och förflackande
av ungdomen.”20
Kulturkritikerna riktade hårda ord mot den växande idrottsrörelsen och stridsskriften Jag tvivlar på idrotten författas av Ivar-Lo Johansson, vilken angriper idrotten som ideologilös, fysiskt skadlig (då man tränar sig att bli bra på en sak och inte allsidig), antikulturell (då den bedrivs på kulturens
bekostnad) och en grogrund för avarter som fusk och kommersialism.21
Dessutom ansågs idrotten ha militäriska och nationalistiska förtecken. Men eftersom, och särskilt under beredskapsåren inför andra världskriget skriver Wijk, fick sporten också uppbackning. En opinion med stöd för sportens
välgörande effekter på folket fick plats i debatten och sporten kunde lyfta sig.22
Att sportens ställning som samhällsuttryck har förändrats är tydligt, idag är sport väl ansedd som nyttig både för människors hälsa och individuella utveckling. Dock är den historiska bakgrundens konnotationer inte utplånade, tankarna om sportens underordnade förhållande till kulturen har varit tydligt uttalade. Idrottshistorikern Peter Dahlén beskriver den tidiga radions osäkra inställning till radiosport så här ”(…) radion skulle syssla med underhållning förvisso, men framför allt skulle den vara kulturellt folkfostrande. Det skulle
vara fina, goda, bildande inslag i radion.”23 Detta förhållande till sport lever
kvar på andra vis, menar Dahlén i Sport och Medier – En introduktion där han visar på hur sporten negligeras inom forskningen och marginaliseras som en fritidssysselsättning istället för ett kulturellt uttryck och därigenom inte tillägnas en samhällsfunktion, med en egen historisk och politisk innebörd. Dahlén ser grunden till den höga och låga indelningen som ett resultat av
20 Wijk, Johnny. Sida 108
21 Haslum, Rolf ”Kulturkritiken mot idrotten” i Tidskriften Idrott historia samhälle, Svenska
idrottshistoriska föreningens årsskrift. 2003. Sida 46-47
22 Wijk, Johnny. Sida 115
14 uppdelningen mellan kropp och intellekt, där det intellektuella alltid anses ha företräde före kroppen.
Kroppsutövningens låga status ligger även till grund för hur de olika sporternas rangordning ser ut, för även sportens sfär innehar förhållandet mellan högt och lågt, fint och fult. Ju mer kroppskontakt och svett (i fotboll och boxning till exempel) desto lägre status medan mindre svett och
kroppskontakt ger desto högre status (i exempelvis ridning och golf).24
Idrottsfilosofen Kutte Jönsson skriver om när idrotten blir kontroversiell. Tanken att sporten och framförallt de stora sportsliga arrangemangen överskrider politiska ideologier är en befäst tanke som manifesterats många gånger, bland annat genom att arrangera OS i Berlin 1936 och i Peking
2008.25 Idrottsevenemang fungerar med jämna mellanrum som katalysatorer
för nationella konflikter. Ofta blir de dock överslätade på olika vis, nedröstade med argument om sportens anda som står över ideologiska konflikter. Jönsson ser inga problem i att riva ner denna föreställning och låta sporten agera politiskt: ”(...) idrott och politik inte bara hör ihop på ett intimt sätt, det bör också vara på det viset. Idrotten är en offentlig arena och det är ett
sundhetstecken om det på dessa arenor förs politiska diskussioner.”26
Att visa på en bakgrund till synen på sporten är viktigt för uppsatsen då det i analysen kommer att hänvisas till hur sporten och kulturens förhållande uttrycks idag genom radiojournalistiken i mina analysfall. Med Peter Dahléns exempel som bakgrund kan de antaganden som tas om att journalistiken uttrycker och förstärker ojämlikheten anses rimliga. Kutte Jönssons resonemang om sport, politik och etik kommer att fungera som underlag i diskussioner om sportens och kulturens konventionella förhållanden till sin omvärld.
24 Dahlén, Peter. Sida 18
25 Jönsson, Kutte – Matchen som aldrig ägde rum: och ytterligare åtta kapitel om idrott,
etik och politik. Sida 58-62
15
Genrer
All text, allt vi tolkar och avkodar för att förstå meningen i sammanhanget är format till något genrespecifikt. Detta skriver John Frow i sin bok Genre där han också menar att alla texter ”are strongly shaped by their relation to one or
more genres” 27 och att de har en bidragande del i hur vi skapar mening i det vi
ser, hör och gör. Här kan behövas poängteras att Frow inte enbart talar om genrer som litterära och andra konstnärliga stilar utan som kategorier vi kopplar till allt i vår vardag. Genrernas stora betydelse visar Frow då han skriver att genrer aktivt skapar och formar vår vetskap om världen. Genrer fungerar som kategoriserande, som indelande och särskiljande ifrån varandra, varigenom något tillskrivs ett varande och ett icke-varande. Genrerna hjälper till att hålla dikotomier stabila, och låter oss som tolkare utgå ifrån vilken genre som något ”tillhör” som utgångspunkt i tolkningen. Som konsument av olika litterära texter blir vi skolade i ett genretänk som är mycket förfinat, hur läsningen ser ut beror på hur texten ser ut, alltså vilken genre den tillhör. Till exempel kan vi mycket snabbt avgöra om en text är menad att vara ironisk eller seriös och därefter påbörja tolkningen. Detta tolkande av texter efter
genrer blir ett intuitivt sätt för oss att tänka.28 På det viset kan genrer ses som
inskränkande av vår tolkningsförmåga. Men inte bara tolkningen präglas av ett beroende till genren, även produkten blir färgad av genretänkandet då vi inte kan frigöra oss ifrån det. Frow skriver:
Genre we might say, is a set of conventional and highly organized constraints on the production and interpretation of meaning.29
Här är kopplingen till utformandet av sport- och kulturjournalistik som genrer tydliga. Produktionen av en kulturtext är starkt beroende av konventionerna inom genren, och dessutom är läsningen och tolkningen av texten baserad på uppfattningarna om genren. En sporttext läses helt enkelt med andra ögon än en kulturtext just för att det är en sporttext och inte en
27 Frow, John – Genre. Sida 1 28 ibid. Sida 14
16 kulturtext. Och vi hör och förväntar oss ett särskilt tilltal när vi hör en visselpipa som introduktion på ett radioprogram.
John Frow syftar inte till att redogöra för genreuppdelningarna, att klassificera och dela in ditt och datt, hit och dit. Hans syfte är istället att diskutera hur genrer fungerar i praktiken, vad sorteringar i olika genrer innebär och vilka dimensioner detta får. Med Frows Genre som bakgrund har jag dock haft ambitionen att göra det motsatta då jag verkligen vill bena ut hur genren sport- och kulturjournalistik ser ut samt vad deras särskiljande karaktäristika är. I analysen kommer naturligtvis även innebörden av denna uppdelning diskuteras, i vilken Frows bok kommer att vara vägledande.
Hegemoni
Antoni Gramscis begrepp hegemoni syftar till att förklara hur ett rådande tankesystem (om till exempel vad som är bra och dåligt) kan existera bland och förstärkas av människor och grupper som inte gynnas av uppdelningen. Det hegemoniska samhällssystemet lär oss ett sätt att tänka och förklarar hur en ojämn maktfördelning kan stödjas även av dem som inte får ta del av
maktutrymmet.30 Mats Börjesson och Alf Rehn beskriver i sin bok Makt att
hegemoni innebär ”hur samhället lär oss ett sätt att tänka”31 och begreppet
beskriver så ett maktutövande men inte ett tvingande sådant. Istället tar vi det vi lär oss som naturligt och självklart, och vi kan så stödja ett samhällssystem som egentligen inte är till gagn för oss själva. På så vis är den starkaste form
av makt den vi inte själva ser eller märker.32 Antoni Gramsci menade att
kulturen och ett intellektuellt arbete var ett sätt att motverka samhällets hegemoniska apparat. Han var således ännu en förespråkare för kulturens
välgörande effekter på samhället.33
Att överta maktens syn på sig själv, sina villkor och handlingsramar är vad som kännetecknar hegemonin. I förhållande till uppsatsens fokus på sport och kultur kan detta synliggöras i att de som är mycket intresserade av sport både
30 Börjesson, Mats och Alf Rehn – Makt. Sida 73-74 31 ibid. Sida 73
32 ibid. Sida 76 33 ibid. Sida 74
17 kan kalla sig själva för och bli refererade till som ”sportfånar” med en då klar
hänvisning till att sport är fånigt.34 Detsamma kan helt enkelt inte sägas om de
med ett stort intresse för kultur. De blir istället refererade till som ”kultursnobbar” vilket i sig inte är ett smickrande tilltal men som ändå uttrycker att det är något högre som utövas. Genom liknande ordbildning lär språket oss att tänka. Detta tydliga exempel på språkligt uttryck av över- och underordning har därför fått fungera som titel på uppsatsen.
I uppsatsen kommer begreppet hegemoni att användas som verktyg för att förklara hur dikotomin sport/kultur hålls stabil. Radioprogrammens utformning förstärker vår syn på sport och kultur, om detta kan sägas vara hegemoniskt betingat kommer att diskuteras i analysen.
Högt och lågt
Det höga och låga är ständigt närvarande i diskussioner om kultur och människor. Vad som befinner sig i det höga respektive det låga fältet är något vi har en övergripande uppfattning om. Vi har lärt oss och internaliserat det höga och låga tänkandet och med denna indelning blir det som förknippas med det låga lågt - därigenom mindre bra. Det som knyts till det högre blir då med samma förfaringssätt automatiskt ansett som bättre. Detta gäller inte bara bland kulturens olika yttringar utan i allra högsta grad även oss som individer.
I diskussioner om höga och låga parametrar är det omöjligt att utesluta Pierre Bourdieus arbete. Bourdieu visar på ett mycket kategoriserande och effektivt sätt hur en individs status och placering i samhället uttrycks (och således kan avläsas) i vilka attribut personen konsumerar och omger sig av. I
Distinktionen35 visar han ner på vinsorts-köttpreferens-bilmodells-nivå var i
samhället en individ befinner sig. Han beskriver således hur något litet som vilket kött vi väljer i köttdisken är kulturellt betingat och inte enbart ett val baserat på våra smaklökar. Även vilket radioprogram vi rattar in på radion har samma strukturella grund och våra val är således styrda. Bourdieus begrepp
34 Dahlén, Peter. Sida 16
18
habitus, klasshabitus och smak kommer diskuteras i analysens diskussion om
olika inställningar till Radiosportens nyheters och Kulturnytts sätt att bedriva kritik. Habitus beskriver en individs internaliserade handlingsmönster som styr hennes språkstil, klädstil, intressen, matvanor, kroppshållning etc. Begreppet klasshabitus beskriver benägenheten att människor med liknande bakgrund (och således liknande habitus) tenderar att ha liknande preferenser
och uppfattningar.36 Utifrån individens habitus formas sedan en smak vilken
förenar de med samma smakomdömen och skiljer de med en viss smak ifrån
en annan.37
Pierre Bourdieus tydlighet i att beskriva hur något litet och tillsynes harmlöst egentligen har betydelse i ett större sammanhang är viktigt för uppsatsens egen klarhet. Uppsatsen ska i likhet med Bourdieus studier studera hur något litet (till exempel hur Radiosportens nyheters upplägg ser ut) kan ha betydelse i stort. I uppsatsen kommer uppdelningen i högt och lågt refereras till relationen mellan sport och kultur. Här kan vi se hur de attribut och uttryck som sportjournalistiken besitter anses erhålla en lägre grad, och vara mindre värda medan det som förknippas med kulturjournalistik anses ha ett högre journalistiskt och samhällsnyttigt värde.
Peter Dahlén beskriver förhållandet mellan kultur och sport som symptomatiskt med det höga och låga. Sporten består till hög grad av konventioner och lättolkade uttryck, med standardiseringar och regelsystem som ej är till för att brytas och enkla förhållanden mellan framgång och misslyckande. Dessutom är sporten ett mycket fysiskt förehavande, ett arbete med kroppen som genererar både ohämmade känsloyttringar och sådant som svett och blåmärken. Dessa olika beståndsdelar menar Dahlén utgör grunden för dikotomins ordning. Kulturens smalare områden, det mer introverta, individuella och det tolkningskrävande appellerar så till sportens motpol - intellektet. Dahlén skriver:
36 Miegel och Johansson. Sida 273-275 37 ibid. Sida 271-275
19
I grunden handlar aversionen mot sport alltså om en grundläggande men i själva verket konstruerad dikotomi mellan kropp (anti-intellekt) och hjärna (intellekt).38
Vad som är hönan eller ägget i diskussioner om högt/lågt, konstruerade genrer och hegemoniska samband är vanskligt att säga. De har alla komplexa anknytningar till varandra. Den historiska synen kan sägas ha format vår uppfattning om vad som är högre än det andra vilket genrerna i sin tur både uttrycker och aktivt reproducerar. Det innebär att vi uppfattar situationen som naturlig och förhållandena mellan positionerna hålls stabila.
20
Undersökning
Undersökningen består av en jämförelse mellan Kulturnytt och
Radiosportens nyheter. Här presenteras de skillnader i journalistisk stil som
undersökningen visat på, utifrån sex teman som har varit mer framträdande.
Upplägg och form
Kulturnytt är ett collage av förinspelat material ihopklippt till ett mindre
nyhetsmagasin. Inslag varvas och leds av en programledare som hjälper övergångarna från ett ämne till ett annat. Radiosportens nyheter är delvis ett live-collage som leds av en reporter som sitter i studio. Programmen har en mycket skiljande ljudbild. I Kulturnytt är det allra mesta, både hos programledaren och bland de olika inslagen, inspelat i studio med en mycket tyst bakgrund. Ibland förekommer intervjuer över en burkig telefonlinje, dessa ljud flätas då ihop med översättningar av en reporter i en studio. I
Radiosportens nyheter går sändningen mellan olika reportrar som befinner
sig på olika platser och ser på en match, med bakgrundsljud från till exempel en ishall. Detta varvas med lite inklippt studioinspelat material. De olika uppläggen gör att Kulturnytt låter tystare men också bryter den tystnaden med ljudklipp från en film eller klipp från en presskonferens. Radiosportens
nyheter har ett livligare sound med sina bakgrundsljud.
Radiosportens nyheter och Kulturnytt visar en mycket tydlig skillnad i tempo.
Inom Sporten är övergångarna mellan inslagen väldigt tight klippta och inga pauser ges. Kulturnytt använder mycket pauseringar mellan inslagen och klipper inte sällan in musik eller andra omgivningsljud från det som diskuteras i programmet som pauser och övergångar till nya ämnen. När sporten använder omgivningsljud och liveupptagningar är det alltid i bakgrund till en kommentator.
21 Inledningen på programmen är mycket olika. Sporten använder en musikslinga med en visselpipa och ett trumslag på 1,5-2 sek som intro.
Kulturnytt använder en musikslinga med fiol på över 6 sekunder som intro.
Programmen inleds med att lyssnarna hälsas välkomna. Kulturnytt tar sig tid att presentera programmet med innehåll och programledare, Radiosportens
nyheter hälsar kort och tar sig snabbt in i ämnet.
Rysk rödbetssoppa och en ettåring i baren, ja konstmässorna intar Stockholm. Vi får en rapport om filmfestivalen i Berlin och recenserar några av filmerna med premiär idag. Jag heter Nils Lindström och det här är Kulturnytt.39
Radiosporten här med senaste nytt från Alpina VM.40
Användning av språket
Givetvis är det så att radiojournalistik transkriberat ner till text har en helt annan språklig dräkt än text tänkt att primärt läsas. Därför är det vanskligt att diskutera radions skillnader i språk i termer av ”talspråk” som är feltolerant och ”skriftspråk” som är strikt hållet till grammatiska regler. Man kan påstå att radiomediet ofta rör sig mellan det talade och skrivna språket och ofta inte presenteras som vare sig det ena eller det andra. Det skrivna språket hanteras och presenteras i tal ofta som om det vore taget ur stunden. Vad som dock går att diskutera är hur analysobjekten förhåller sig till ett manus och i vilken utsträckning, som en indikator på hur man förhåller sig till skriftligt och spontant talat språk inom de två genrerna i radio.
Kulturnytt framstår som mycket fast hållet vid ett manus, då det aldrig
snubblas på ord eller meningar inte omformuleras. Också på grund av språkets relativt avancerade karaktär och de ordval som görs är det en rimlig slutsats:
39 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
22
Men just problematiserandet av rebeller får i dessa dagar en olycklig slagsida, påminner om västvärldens ambivalenta och misstänksamma inställning mot folkupproret på Tahrirtorget i Kairo.41
En annan indikator på att språket existerar i text vid inspelningen är att det ofta förekommer som artiklar på Kulturnytts hemsida. Språket är dock anpassat till radiomediet på så sätt att övergångarna ska låta ”lösa och lediga” och flyta över i varandra som artiklar i text inte behöver göra: ”Ja och så har det varit stort fokus på den svarta medborgarrättsrörelsen.”
Radiosportens nyheter håller sig till ett manus på ett lösare vis och är inte lika
bundna till färdiga formuleringar. Dock är det för mycket sagt att sporten helt förlitar sig på spontanitet, naturligtvis är det som rapporteras om förberett men här kan det snubblas på ord och göras omformuleringar och upprepningar är inte bortfiltrerade. Ibland är det inom sporten även tydligt att ett manus inte är alls närvarande.
Ja Södertäljefajten har vi tyckt, den mot Luleå alltså, som Luleå leder med 1-0, att den är lite sådär i tempo.42
Kulturnytts fasta hållning och användning av manus är mycket tydligt och gör
det möjligt för det mer avancerade, litterära och smyckade språk de använder.
Swedenborgs själ flyter ut över scenen som utslitna tarmar!43
Denna språkliga dräkt finns inte inom Radiosportens nyheter som är mer direkt och inte på samma vis metaforiskt utsvävat. Språket inom sporten är beskrivande, förklarande och tydligt men inte gestaltande.
Förhållande till tid
Det finns en väsentlig skillnad i hur programmen förhåller sig till tiden.
Radiosportens nyheter använder presens i sina skildringar av sporthändelser.
Sporten refererar live och att vara på plats är avgörande.
Det är mycket högt tempo i matchen i Gränbyhallen i Uppsala (…)44
41 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
42 Sveriges Radio - Radiosportens nyheter. 2011-02-17, kl 16:03 43 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
23
I Malmö så har Malmö numerärt underläge.45
Sporten använder dessutom mycket tidsreferenser i sina sändningar. Ord som idag, ikväll, nu är flitigt använda. Den exakthet som sporten har i tidsangivelser saknar kulturen som använder sig av angivelser som i veckan och i lördags. Kulturnyheterna rapporteras om i förfluten tid, händelserna har skett, reportern har sett pjäsen.
Och i lördags så begicks premiären av Tartuffe (…)46
Användning av det egna jaget
Kulturen använder sig i stor utsträckning av recensioner, där skeenden återberättas och kommenteras utifrån vad kulturkritikern själv tycker och känner. Kulturen använder det egna tyckandet och återger en subjektiv värdering av det som behandlas.
Den film som jag gillar allra mest (…)47
Och det är då mina förväntningar stiger (…)48
Även Sporten återberättar vad som sker utifrån en reporter, men är inte lika tydligt subjektiva.
Örebro är det konstruktivare laget som skapar betydligt mer medan däremot hemmalaget får skjuta i alldeles fel lägen.49
Skillnaderna ligger i hur man förhåller sig till det egna tyckandet. I sportcitatet går att diskutera vad ett mer konstruktivt lag innebär och möjligtvis kan man få olika svar från olika personer. Det framhålls dock som en klar och tydlig sanning eftersom reportern inte uttrycker det som en egen individuell åsikt.
44 Sveriges Radio - Radiosportens nyheter. 2011-02-14, kl 20:03 45 Sveriges Radio - Radiosportens nyheter. 2011-02-14, kl 20:03 46 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
47 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-18 48 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
24
Användning av förkunskapsreferenser
Med förkunskapsreferenser menas här hänvisningar till för givet tagen kunskap hos lyssnaren. Kulturen använder en uppsjö av referenser tänkt att ge lyssnaren en större känsla och förståelse för det som beskrivs.
(…) man vet inte riktigt om det ska föreställa Tjechov eller Ibsen, för här finns en uttalad strävan att spela Moliére i Stanislavskis anda.50
För att förstå detta citat krävs kunskap om Moliéres pjäser samt på vilket vis de skiljer sig mot Stanislavskis estetik. Inom sporten används också kunskap som lyssnaren måste besitta för att kunna tolka det reportern vill säga. Bland
annat talas det om ”streckstrider” och ”tydligare spelidé”.51
Skillnaden mellan sportens och kulturens sätt att använda sig av förkunskapsreferenser är dess olika karaktär. Kulturen använder sig av historiska referenser, hänvisningar till tidigare verk eller litterära karaktärer. Sporten använder sig av tekniska referenser, såsom hänvisningar till regelsystem och taktiska upplägg på planen.
Användning av referenser till omvärlden, politik och samhället
Kulturnytt relaterar i stor utsträckning det de behandlar till omvärlden och till
politiken. I mina analysobjekt finns ett flertal sådana punkter. Det litterära skapandet kopplas till slagorden på Tahrirtorget i Egypten, filmer anses kontroversiella av den statliga makten och får då underkasta sig censur, en journalist och författare blir utestängd från det land han korresponderar ifrån på grund av kontroversiellt bokmaterial.
Radiosportens nyheter gör inga sådana politiska kopplingar men berättar
däremot om juridiska domslut där klubbar tilldöms böter, diskuterar ekonomiska förtjänster med nybyggda arenor och hur ekonomisk taktik kan ge ekonomiska tillskott för klubbarna.
50 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
25 Det är tydligt att kulturen ofta relaterar verket som diskuteras eller recenseras med vad det betyder i en politiskt samhällelig kontext. Sporten tar sig inga sådana anspråk med själva sportutövandet, en match sätts inte in i ett annat sammanhang. Däremot kommenterar sporten sitt fält på andra vis då klubbarnas ekonomi naturligtvis påverkar spelet och spelarna och det har en stor betydelse för sportutövandet. Dessa kopplingar hålls dock separata från spelet på planen.
26
Analys
Dispositionen av uppsatsens analysdel är uppdelad efter de teoretiska ingångar som presenterats i uppsatsens teorikapitel. De praktiska iakttagelserna av skillnader i journalistiska uttryck funna i undersökningen kommer här att diskuteras och analyseras efter deras betydelse för uppfattningen av kultur och sport i samhället.
Den historiska betydelsen
Sporten och kulturen har skilda historiska och ideologiska arv. På flera sätt blir det tydligt hur dessa olikheter överförs till representationer av sport- och kulturhändelser. Journalistiken speglar de olikheter som historien har skänkt de olika uttrycken.
I undersökningen visas att kulturjournalistiken tar sin utgångspunkt i kulturyttringen men inte stannar vid den. Kulturen sätter verket eller företeelsen i en större kontext genom att kommentera omvärldens relation till det.
De stora omvälvningarna i Egypten för med sig nya roller för landets författare. Och slagorden som riktats mot regimen och som ropats på Befrielsetorget, de har nästan blivit en litterär genre i sig.52
Sportjournalistiken håller rapporteringen till själva sportutövandet men kan kommentera faktorer som har betydelse för spelet eller sportens aktörer.
Att en ny hall innebär ett publikmässigt lyft, det har varit tydligt i både bandy och handboll de senaste säsongerna. 53
Detta är en stor vattendelare mellan kultur och sport. Medan kulturen är politiskt i sig, genom att kommentera eller ifrågasätta samhällets utveckling,
52 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-14
27 strukturer och fenomen låter sporten distansera sig ifrån politik och samhällsdebatt. Synen på sporten som ett självändamål, att sporten inte har ett annat syfte än just tävlandet i sig, är en del av diskursen som förs om sport och kultur. Detta förhållande pekar kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth på när hon säger ”Det är enklare att sponsra idrott eftersom exempelvis konst
kan ifrågasättas.”54 Att Adelsohn-Liljeroth menar att konsten kan ifrågasättas
och att det inte är en funktion som är möjlig för sporten är ett uttryck för det dikotomiska tänkandet. Här kan vi se tydliga kopplingar till kulturens och sportens historiska anseenden. Matthew Arnold och Frankfurtskolan argumenterar för kulturens välgörande uppgift i samhället, medan sporten inte alls skänks en sådan funktion.
Det bör dock finnas stora möjligheter att ge sporten en politisk funktion eftersom det handlar om nationaliteter, sfären rör sig med ofantliga mängder pengar och behandlar kamper mellan vinnare och förlorare. Kutte Jönsson ger ytterligare exempel på hur sporten kan ses som politiskt, strukturellt och ideologiskt sprängstoff;
(…) idrotten är samtidigt en samhällsarena där kön, klass, nationella identiteter och politiska ideologier kan mötas i ett avgörande ögonblick. På tjurfäktningsspråk kallas det ”el momento de la verdad”, sanningens ögonblick.55
Trots sportutövandets alla beståndsdelar går en politisk funktion tvärt emot sportens diskurs och motarbetas därför. Försök till att ta in politiska aspekter i sporten hindras med protester om att sporten inte är eller inte bör vara politisk. Att den sportsliga diskursen, den som talar om fair play och frånvaro av politiska ställningstaganden är just en konstruerad diskurs och sällan en verklighet visar Jönsson på i hans kommentar av sportsliga konventioner och traditioner.
Flaggviftandet och den gemensamma körsången när nationalhymnerna spelas upp framställs vanligtvis som något trevligt och harmlöst.
54 Kulturrådet, pressmeddelande 2011-04-29 55 Jönsson, Kutte. Sida 9
28
Ty idrotten, heter det, ska ju överbrygga nationsgränser och nationella politiska intressen - allt sådant som sägs smutsa ner idrotten.56
Det finns naturligtvis otaliga exempel på när sport och politik ändå kolliderar. Här kan vi hålla i tankarna hur de två amerikanska friidrottarna Tommie Smith och John Carlos som 1968 höjde nävarna i en Black Power-gest under prisutdelningen i OS i Mexico City möttes med avstängning ifrån landslaget
och förvisning ur OS-byn.57 Sport ska inte vara politiskt. Sporten anses inte
bära ett politiskt ansvar för att ta ställning i konflikter och samhällsfrågor. Den samhälleliga diskursen håller sporten till sportens arena. I kontrast till detta är just argumentet att kultur är och bör vara politiskt flitigt använt när kulturen anklagas för att vara för provocerande. Ett talande exempel på detta är konstnären Anna Odells verk Okänd, kvinna 2009–349701 som syftar till
att kritisera den svenska psykvården och den debatt som följde.58
Kulturen och sportens historiska bakgrunder visar sig även i hur uppsatsens analysobjekt låter. Kulturnytts karaktäristiska tystnad i bakgrunden, den långsammare klippningen och det manusbundna talet förstärker det allvar, eller möjligtvis skänker det allvar, som kulturen anser sig förtjäna. Med alla ljudliga distraktioner bortrensade skänks talaren all uppmärksamhet. Kontrasten till hur Radiosportens nyheter strukturerar sina program är stor. Här finns ljudet i bakgrunden till talet, klippningen är påtagligt snabbare och reportrarna talar mer omedelbart och ledigt. Bilden av kulturen blir återhållsam och mer intellektuellt betonad. När någonting ges tid och utrymme skänks det ett allvar och det lägre tempot symboliserar detta allvar och tyngd. Sporten upplevs som skyndsam, speciellt med tanke på de korta hälsningarna och de tighta klippningarna. Och något som skyndar sig fram förmedlar heller inte samma respektfulla position.
Frankfurtskolans och Matthew Arnolds delade syn på kulturens uppgift som bildande och samhällsomvandlande speglas på detta vis i hur journalistiken kring de båda motpolerna bedrivs. Det kan därför sägas att en anledning till
56 Jönsson, Kutte. Sida 42 57 ibid. Sida 57-58
29 att Kulturnytt låter annorlunda än Radiosportens nyheter har sitt ursprung i hur kulturen har ansetts ha den bildande funktionen och ses fungera som ett skydd ifrån samhällsförstörande krafter. På grund av de historiska grunderna låter också Radiosportens nyheter som det gör, då sportens historiska arv är att inte anses ha en betydande roll för samhällets välfärd, att inte fungera som politiskt ifrågasättande och dessutom ses som ett hot mot den ”riktiga” kulturen.
Högt och lågt
Peter Dahléns ståndpunkt är att det rådande förhållandet mellan kultur och sport handlar om en uppdelning mellan intellektet och kroppen, där kroppen har en lägre position än det högre intellektet. Denna uppfattning går att tydliggöra i en diskussion om hur de journalistiska genrerna förhåller sig till språket. Kulturjournalistiken med sitt litterära och akademiska språk går i linje med förväntningarna på och bilden av kultur som bildande och bildat. Här ges ingen plats för spontanitet, det är återhållsamt berättat och även om det är känslor och livsöden som de kulturella verken beskriver så återberättas det på ett intellektuellt sansat vis. Kulturnytts strikta hållning till manus ger så ett intryck av allvar, av förberedelse och koncentration. Sportens användning av ett mer kortfattat och mer talspråksbetonat språk går hand i hand med bilden av sport som okomplicerat och utan en samhällsnyttigt bildande funktion. Radiosportens nyheters språkliga karaktär är helt annorlunda. Inledningen på programmen upplevs som mycket spontana, mycket på grund av det avslappnade hälsandet och den snabba ingången i ämnet. Sportens frihet att tala fritt och utan manus förstärker känslan att sporten inte har eller tar samma tyngd som kulturen. Intrycket blir att sporten inte behöver ett välarbetat språk. Där kulturen är förberedd och eftertänksam är sporten spontan och oberäknelig.
Kulturjournalistikens intellektuella betoning kännetecknas av den längre tiden och det lugnare tempot, den tysta bakgrunden och de långa pauseringarna. Sportjournalistiken projicerar sig som livlig och spontan och blir så kulturjournalistikens motsats - anti-intellektuell. Genom de olika
30 karaktäristika blir här kulturen intellektuell och sporten obildat fysiskt betonad. Det är dock viktigt att poängtera att det inte är själva uppdelningen mellan intellekt och kropp som Dahlén värjer sig emot utan det värdesystem
som medföljer det.59 Då det intellektuella har en högre position i samhället än
det kroppsliga kommer också den typ av journalistik som inte kopplas till intellektet ses som mindre samhällsnyttig och mindre viktig.
Kulturen och sporten har båda inträdesbarriärer, lyssnaren måste ha ett visst mått av förkunskapsreferenser för att kunna hänga med i rapporteringen och resonemangen. Inom sporten behövs ämnesspecifik kunskap om det som rapporteras, själva sportutövandet och dess regelverk ifråga. Skillnaden mellan sport och kultur är att kulturen till en högre grad förlitar sig på att lyssnaren självständigt kan förhålla sig till omvärlden i en större bemärkelse. Kulturlyssnaren förväntas kunna dra egna slutsatser, göra egna analyser och dra egna paralleller. I exemplet i undersökningen behöver lyssnaren även kunna dra paralleller till vad Moliére är i förhållande till Ibsen och Tjechov samt vad det innebär att spela Moliére i Stanislavskis anda. Detta tolkande kan sägas vara ett mycket intellektuellt arbete och Kulturnytt förväntar sig således ett visst intellektuellt mått av lyssnaren. Detta är ett exempel på hur kulturen upprätthåller sin intellektuella position. När sporten inte kräver ett tolkande, resonerande och analyserande blir den också mer anti-intellektuell. De höga och låga positioneringarna avspeglas så i de journalistiska genrerna. Undersökningens olika uttryck är indikationer på att Dahléns uppdelning mellan kropp och intellekt är giltig.
Både kulturens och sportens journalister är mycket väl insatta i ämnet de ges utrymme att recensera och värdera men gör det på helt olika sätt. Där kulturen är personlig och introvert är sporten mindre personligt färgad. Peter Dahlén förklarar detta förhållande i uppdelningen mellan det
introverta/individuella och det konventionella/folkliga.60 Och genom att det
introverta och smala historiskt har premierats som överlägset har också den typen av journalistik fått samma status i förhållande till sporten.
59 Dahlén, Peter. Sida 19 60 ibid. Sida 18-19
31 Undersökningen visade tydligt att kulturen har ett subjektivt förhållande till det som berättas under nyhetssändningen och att reportern har mandat till att
väva in sig själv i det som värderas. ”Den film som jag gillar allra mest”61 säger
på samma gång att det är kritikerns egen åsikt och att den kan skilja sig mot andra. Också sporten berättar subjektivt genom en sportkritikers egna åsikter och analys om spelets gång, men använder sig inte av ord som tycker och
känner, utan istället ord som är och gör. Det kan alltså sägas att kulturen är
medveten om subjektiviteten men premierar den och bygger sin journalistik runt den. Sporten i sin tur anser sig objektivt berätta vad som sker, utan vidare värderingar. Att kulturskribenten lutar sig mot sitt eget smakomdöme i bedömningen skiljer sig från hur sporten bedriver analys och utvärderingar av en match. Frågan är vad dessa olika hållningar till kritik egentligen innebär för tolkaren. Pierre Bourdieus kategoriserande av hur vi rör oss i samhällets olika fält kan här synliggöra hur ett mottagande av en subjektiv kritik kan skilja sig. Möjligtvis är det så, att de som redan är kulturkännare också är de som litar på kulturskribentens expertis och tar den till sig medan de som inte är lika bevandrade i kultursfären upplever att det är ett märkligt sätt att bedriva kritik. Man kan tänka sig frågan: vad angår det mig, vad någon för mig okänd person tycker och känner om någonting? Då kan sportens stöd i kritiken, med mätbara resultat, antal mål och tider som inte kan ifrågasättas anses stå som en stabilare grund för hur någonting faktiskt ligger till. De individuella uppfattningarna om hur kritik bör grundas kan diskuteras med utgångspunkt i Pierre Bourdieus begrepp habitus och klasshabitus. Människor med en liknande bakgrund och ett liknande habitus tenderar att ha liknande preferenser och detta gäller även vilken smak individen har för kritiska resonemang och grunder. Detta avgör om man vill ha kritik serverad
på det ena eller andra viset.62 Häri ligger således ännu ett uppdelande mellan
kulturens och sportens värld.
61 Sveriges Radio - Kulturnytt. 2011-02-18. 62 Miegel och Johansson. Sida 273-275
32
Hegemoni
Språket är det som konstruerar vår värld och hjälper oss till förståelse. Hur något representeras och talas om påverkar självfallet vår uppfattning och bäddar in oss i en diskurs. Det är därför viktigt att försöka se hur samtalen är formade och vad de förmedlar till oss.
Sportens spontana reaktioner och korta återberättande är en stor kontrast till kulturens eftertänksamma analyser och bearbetade längre reportage. Där kulturens angreppssätt leder oss till betänkande och ett intellektuellt arbete tar sporten istället fasta på det omedelbara och det aktiva. Inom sporten premieras det spontana, de snabba och kroppsliga reaktionerna medan kulturen inte ser någon egen förtjänst i att snabbt komma med ett omdöme. Här tas tid till att istället tolka, begrunda och finna sätt att återberätta. Detta förmedlar så en bild av sporten som mer impulsiv, mer händelserik och kroppslig. Just detta kroppsliga som Peter Dahlén också har tagit fasta på. De olika journalistiska skillnader som undersökningen pekar på är tydliga exempel på ”hur samhället lär oss ett sätt att tänka” som Börjesson och Rehn
uttrycker det.63 Genom att kulturen och sporten alltid visas upp från en och
samma sida blir den sidan naturlig för oss. Med två så olika mönster förstärks uppfattningen att sport och kultur är fundamentalt olika och att detta är ett naturligt tillstånd. Ett naturligt tillstånd ifrågasätts inte. Detta ”naturliga tillstånd” är själva kärnan i det hegemoniska maktutövandet. Genom att dikotomin presenteras som naturligt betingad kommer vi att överta den synen på uppdelningen och också på oss själva. Våra tankar om vad vi själva gör kommer att påverkas av vad samhället har lärt oss om dikotomin. Vi kan tänka oss att vi instinktivt känner att vi beter oss finare när vi läser en bok än när vi spelar fotboll, oavsett vilket vi tycker är mest underhållande. På det viset är självbilden reglerad av den dikotomiska diskursen och den hegemoniska makten.
