BARNDOMENS TUNGA RUM
HUR BARN PÅVERKAS AV SINA
FÖRÄLDRARS PSYKISKA OHÄLSA
MIKAELA WAGNER
Examensarbete Socialpsykiatri Malmö Universitet 61 – 90 hp Hälsa och samhälle Kandidatprogram Socialpsykiatri 205 06 Malmö Juni 2020
BARNDOMENS TUNGA RUM
HUR BARN PÅVERKAS AV SINA
FÖRÄLDRARS PSYKISKA OHÄLSA
MIKAELA WAGNER
Wagner, Mikaela. Barndomens tunga rum. Hur barn påverkas av sina föräldrars psykiska ohälsa. Examensarbete i socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.
Bakgrund: Många barn växer upp med föräldrar som har psykisk ohälsa. Det kan både vara stigmatiserande och ta ifrån barn den tryggheten dem behöver. Med åren har dessa barn blivit mer synliga och fått ta plats. Det har blivit allt vanligare att vi får ta del av deras berättelser genom självbiografier. Sådana berättelser kan bidra med kunskap om svåra uppväxtvillkor.
Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur barn påverkas av sina
föräldrars psykiska ohälsa och hur de hanterat sin barndom.
Metod: Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys av fem
självbiografier.
Resultat: I analysen kom två huvudteman fram. Första temat var ”Barndomens
tunga rum” med undertemana: hemligheter, anpassning, känslor, ansvar och beteenden. Andra temat var ”Stöd och återhämtning” med undertemana: stunder av trygghet, viktiga relationer, hjälp utifrån och hantering längre fram i livet. Resultatet visade hur barnen påverkades av sina föräldrars bristande omsorg och vilka strategier de använde för att hantera livet, ofta på ett liknande sätt.
Slutsats: Studien synliggjorde hur stigmatisering av psykisk ohälsa kunde skapa
känslan av att leva i en hemlighet. Föräldrarnas omsorg brast och författarna fick ofta ta de vuxnas ansvar. När stödet från samhället sprack fick man ta till egna strategier, ofta i form av relationer till trygga familjemedlemmar, vänner eller djur. Olika uppväxtvillkor skildrades men känslorna var ofta likartade. Författarna verkar ha påverkats olika beroende på deras skyddsfaktorer.
THE DENSE ROOMS OF
CHILDHOOD
HOW CHILDREN ARE AFFECTED BY THEIR
PARENTS’ MENTAL ILLNESS
MIKAELA WAGNER
Wagner, Mikaela. The dense rooms of childhood. How children are affected by their parents’ mental illness. Degree project in social psychiatry 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of care science, 2020.
Background: Many children are brought up by parents’ suffering from mental
illnesses. This can be a stigma for a young person growing up and deprive them of their necessary sense of security. In later years these children have been
increasingly vocal and we have more and more frequently been able to take part of their stories through their autobiographies. These kinds of stories can
contribute to our knowledge about children with difficult upbringings.
Objective: The objective of this paper was to examine how children were affected
by their parents’ mental illnesses and how these children had handled their childhood.
Method: The method used was a qualitative content analysis of five autobiographies.
Result: Two main themes emerged in the analysis. The first theme was "The dense rooms of childhood" with sub-themes: Secrets, Adaptation, Emotions, Responsibilities and Behaviors. The other theme was "Support and recovery" with sub-themes: Moments of security, Important relationships, External help and Managing later in life. The results showed how the children were affected by their parents’ lack of care and what strategies they used to handle life, often in a similar way.
Conclusion: The study highlighted how the stigma of mental illness could create the feeling of living in a secret. The parents’ care failed and the authors often had to take the parents’ responsibility. When the support from school and social services failed, they had to adopt their own strategies, often in the form of relationships with other reliable family members, friends or animals. The childhood conditions were different but the emotions were often similar. The authors appear to have been affected differently depending on their protective factors.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion 5
1.1 Inledning 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
2. Tidigare forskning 6
2.1 Kauai-studien 6
2.2 Känslomässiga påfrestningar och hanteringsstrategier 6 2.3 Forskning på vuxna barns erfarenheter 7
3. Teori 8 3.1 Återhämtning 8 3.2 Stigma 8 4. Metod 9 4.1 Val av metod 9 4.2 Urval 10 4.3 Etiska överväganden 11 5. Redogörelse av självbiografierna 11
5.1 ”Flickan som inte fick finnas” Ethel G. Ericsson 11 5.2 ”Vi har ju hemligheter i den här familjen” Therése Eriksson 12 5.3 ”Maskrosbarn” av Sandra Gustafsson 12 5.4 ”Elefanterna i rummet och att vara barn i deras skugga
av Andreas Forsman 12
5.5 Flickan, mamman och soporna av Suzanne Osten 13
6. Resultat 13
6.1 Barndomens tunga rum 13
6.1.1 Hemligheter 13
6.1.2 Anpassning 14
6.1.3 Känslor 15
6.1.4 Ansvar 17
6.1.5 Beteenden 18
6.1.6 Sammanfattning av Barndomens tunga rum 19
6.2 Stöd och återhämtning 20
6.2.1 Stunder av trygghet 20
6.2.2 Viktiga relationer 21
6.2.4 Hantering längre fram i livet 23 6.2.5 Sammanfattning av Stöd och återhämtning 23
7. Diskussion 24
7.1 Metoddiskussion 24
7.2 Resultatdiskussion 25
7.2.1 Barndomens tunga rum 25
7.2.2 Stöd och återhämtning 27
8. Slutsats 29
1. INTRODUKTION
1.1 InledningIngen människa väljer sin uppväxt. Man väljer varken sina föräldrar eller var i världen man får växa upp. Att få en trygg och kärleksfull barndom är ingen självklarhet och det finns många barn som inte får den trygga starten i livet. Det finns många barn som dagligen kämpar i en miljö med föräldrar som har psykisk ohälsa. Att växa upp i en sådan miljö kan vara mycket svårt och stigmatiserande. Det är något som ofta är förenat med skam och sker i hemlighet.
Den psykiska ohälsan har ökat i Sverige. En förälders psykiska mående påverkar mer eller mindre hela familjen. Det kan handla om lättare tillstånd till mer
svårhanterade diagnoser (Socialstyrelsen 2013). Ca 500 000 barn i Sverige har en förälder med psykisk ohälsa eller ett missbruk. Dessa barns otrygga uppväxt kan handla om brist på kärlek och omsorg till rena kränkningar och våld (a.a). Minst en tredjedel till uppemot hälften av alla som behöver ta hjälp av psykiatrin har egna barn. De flesta av dessa barn bor med sina föräldrar (a.a).
Under en lång tid var dessa barn osynliga, men synen på barn har förbättrats. Barn har blivit allt viktigare individer i samhället och har getts mer rättigheter till sina tankar och känslor. Att barnens rättigheter uppmärksammades genom FN:s barnkonvention kan ha spelat en roll (Skerfving 2005). Sedan 1990 följer Sverige barnkonventionen (Hammarberg 2006). Grundprincipen för barnkonventionen är att allt som sker runt ett barn ska ske för barnets bästa. Hela den offentliga sektorn ska arbeta enligt dessa rättigheter. Budskapet med konventionen är: att barn har rätt till att få information om sina rättigheter, att barns bästa skall sättas i det främsta rummet vid alla beslut, att barn har rätt till liv och utveckling och att barns åsikter ska visas med respekt (a.a)
Trots dessa riktlinjer och budskap vittnar barn dagligen om att deras rättigheter kränkts (Skerfving 2005). Forskning visar att föräldraförmågan minskar vid psykisk ohälsa. Dessutom finns det risk för att barnet själv utvecklar ohälsa. Barn är beroende av sina föräldrar och är mycket utsatta i sin hemmiljö. Otrygga situationer uppstår och ett litet barn kan ha svårt att förstå både vad som händer och orsaken till det. Barnen kan hamna i positioner där man får ta allt för mycket ansvar i tidig ålder och på egen hand hantera svåra upplevelser (a.a)
På senare år har det kommit många självbiografier skrivna av personer som berättar om sin egna svåra uppväxt. I denna studie ville jag ta reda på hur dessa barn påverkades av sin förälders psykiska ohälsa. Jag tror att sådana berättelser kan bidra till en närmare upplysning och är av relevans och vikt för
socialpsykiatrin. Förhoppningsvis bidrar författarnas berättelser till mindre skambeläggning och leder till stöd och respekt. Dessa berättelser kan ge oss en inblick i dolda rum och ge oss en större kunskap om svåra uppväxtvillkor. Således har jag i denna studie valt att analysera fem självbiografier skrivna av författare som vuxit upp med dessa erfarenheter.
1.2 Syfte & frågeställningar
Mitt syfte med denna uppsats är att ta reda på hur barn påverkats av sina
föräldrars psykiska ohälsa och hur de hanterat sin barndom. Detta gör jag genom att analysera självbiografier skrivna av författare med egna erfarenheter. Mina frågeställningar är:
- Hur beskriver författarna att de påverkades av sin barndom?
- Vilka strategier har författarna använt för att hantera sin barndom som barn respektive vuxna?
- Fick författarna något stöd och på vilket sätt?
2. TIDIGARE FORSKNING
I avsnittet om tidigare forskning presenteras resultat av studier som är av relevans för barn som vuxit upp med en eller båda föräldrarnas psykiska ohälsa. När det gäller den tidiga forskningen om barns uppväxtvillkor så fokuserar man ofta på risk- och skyddsfaktorer. Det är faktorer som påverkar hur det går för dessa barn och deras utveckling från barn till vuxenliv (Cederblad 2003). Det presenteras även forskning runt dessa barns känslomässiga påfrestningar och strategier. Ju längre man kommit i utvecklingen av barns villkor och rättigheter så har intresset ökat för forskning runt barns erfarenheter (Skervfing 2005). Avslutningsvis går jag in på vuxna barns erfarenheter.
2.1 Kauai-studien
En omtalad studie som pågår fortfarande påbörjades 1955 av psykologen Emmy Werner. Studien heter Kauai-studien och pågår på ön med samma namn på Hawaii (Skerfving 2005). Studien startade på 837 barn som föddes 1955 och man följde dessa barn upp till 35-års ålder. Tanken var att man skulle studera olika trauman från förlossning, funktionsvariationer som barnet fötts med och olika uppfostringsmönster från start till vuxen ålder. Vad man med åren främst fått ur denna studie är olika skydds – och friskfaktorer. Det är olika faktorer som gjort att barnen har klarat sig bra. Werner ville veta vad som gjorde att vissa barn klarade sig mot alla odds (a.a). Cirka en tredjedel av dessa barn var något som man kallar högriskbarn. Barn som vuxit upp med en förälder som har psykisk ohälsa av något slag. En tredjedel av dessa högriskbarn växte upp och blev fullt fungerande, självständiga och omtänksamma vuxna individer. Vad som gjorde att dessa barn klarade sig bättre var att de här barnen redan från början ansågs som barn som var lätta att ha och göra med. De hade fått positiv uppmärksamhet från vuxna i
familjen eller andra utomstående. De sökte kontakt, upplevdes som självständiga och trygga, något som de barnen som sedan fick problem inte gjorde på samma sätt (a.a). Dessa barn hade känslomässiga kontakter och sysselsättningar utanför familjen. Många av barnen hade senare haft en bra lärare eller liknande som stödperson. Barnen som lyckades bra hade alltid en förmåga att kunna hjälpa sig själva och lösa problem och hade en tro på det. Dessa barn hade i alla fall en bra vårdgivare som gett stöd under spädbarnstiden, detta anges som den förmodligen starkaste möjligheten till att kunna utvecklas bra (a.a).
2.2 Känslomässiga påfrestningar och hanteringsstrategier
Forskning som rör barns erfarenheter tar upp mycket runt de känslomässiga påfrestningarna och barns strategier (Ahlström 2009; Gladstone m. fl 2011; Trondsen 2012; Östman 2008).
Trondsen (2012) utförde en studie på norska 15-18 åringar vars föräldrar hade psykisk ohälsa. Studien pågick under 2 år. Utmaningarna för dessa barn var brist på information runt förälderns sjukdom, ensamhet, oförutsägbarhet och
instabilitet, rädsla, förlust och sorg. Bristen på information och öppenhet gjorde ibland att barnen kände att de levde i en hemlighet. De hade känslan av att vara osynliga. Det framgår också i studien att en strategi från barnen är att ta mycket ansvar i hemmet. Många barn fick ta hand om vardagliga sysslor när föräldern hade en dålig period. Man såg också att många barn anpassade sig efter förälderns humör och ”tippade runt på tå”. Fler studier tar upp liknande resultat gällande ansvar och att behöva vara förälder till sin förälder (Ahlström 2009; Haug Fjone, Ytterhus & Almvik 2009). Men alla tyckte inte det var negativt med tidigt ansvar. Vissa barn kunde uttrycka att det var en fördel med mognaden som människa som kom med ansvarstagandet (Östman 2008). Östman 2008 tar också upp rädsla och ensamhet men även kärlek. Barnen uttryckte en kärlek till sin förälder men som en pojke sa: ”jag älskar min mamma men önskar hon var en annan person” (a.a). Problemet med stigma tas upp i flera studier (Haug Fjone, Ytterhus & Almvik 2009; Trondsen 2012; Östman 2008). Stigmat som omger dessa familjer är mycket vanligt och drabbar även barnen. Barnen uppfattar hur samhället ser på familjen på ett annat sätt än alla ”normala” familjer. Barnen känner ofta av att deras familj inte agerar som andra familjer. Stigmat kan skapa ilska i barnet gentemot föräldern (Östman 2008). Det kan lätt bli att barn lägger mycket energi på att agera så normalt som möjligt framför sina vänner och andra för att undvika stigmat och stigmatiserade situationer (Haug Fjone, Ytterhus & Almvik 2009). Gladstone m. fl. (2011) gjorde en metastudie som omfattade tjugo tidigare studier. Tio som behandlade barns erfarenheter av att växa upp med förälder med psykisk ohälsa och resterande tio på de vuxnas perspektiv på deras barns erfarenheter av detta. Man kom fram till hur barnen dagligen balanserade mellan att hantera sin förälders psykiska ohälsa och bibehålla sina andra relationer och behov. Det kunde handla om att hålla ett avstånd till sin förälder medan andra inte ville lämna sin förälders sida. Vissa barn hade ett invant mönster av att behöva hålla sig tyst när föräldern mådde dåligt och att ta på sig mer sysslor hemma. Många barn ville berätta om sin situation för andra för att få tröst och även kunna känna
igenkänning med andra. I denna metastudie kom man fram till att både barnen och de vuxna uttryckte behoven av psykologisk support för barnen, både enskilt och i gruppverksamhet (a.a).
2.3 Forskning på vuxna barns erfarenheter
Det finns även studier gjorda på vuxna som lever med sin svåra uppväxt bakom sig (Dunn 1993; Granath 1996). De flesta av dessa vuxna uppger att deras erfarenhet av psykiatrin varit negativ som barn. När deras förälder varit i kontakt med psykiatrin så frågade ingen barnet om deras känslor. Som barn hade de känt en stark lojalitet till sina föräldrar och berättade inte för myndigheterna om sin hemmiljö (a.a). De flesta barnen hade helt tagit hand om sig själva hemma utan stöd från någon av föräldrarna (Granath 1996). Det fanns andra vuxna som fanns till stöd i många situationer så som mor- eller farföräldrar, lärare eller vänner (a.a). I Bonnie Dunns (1993) studie intervjuade Dunn nio vuxna som vuxit upp med en mamma som lidit av svår psykisk ohälsa. Trots deras negativa syn på psykiatrin sen barn så hade åtta av nio tagit hjälp av terapi som vuxna. Alla åtta tyckte att terapin hade hjälpt dem att få mer förståelse för sin mammas tillstånd och hur det inverkade på familjen och dem själva. I terapin kunde de diskutera
rädslor över att själva bli sjuka (Dunn 1993). Vilket är en vanlig rädsla bland högriskbarn (Skerfving 2005). I terapin kunde de arbeta med att sätta gränser, både fysiska och psykiska, mot sin mamma (Dunn 1993). Många kände att terapin var en säker plats där de ärligt kunde diskutera och sätta ord på deras relation till mamman. En deltagare kände sig övertygad om att det var terapin som gjorde att hon kunde gå vidare med livet (a.a).
3. TEORI
Två teorier har valts för att få en teoretisk förklaring till författarnas
självbiografier. Inledningsvis om återhämtning, en process för människor att återerövra makt över sitt eget liv (Topor 2004). Lite längre ner presenteras stigma, begreppet om fördomar som leder till nedvärderande attityder och diskriminering (Johansson 2018).
3.1 Återhämtning
Återhämtning är ett ord som används ofta till vardags, man kan återhämta sig från en blöt utekväll eller en jobbig upplevelse. I denna studie avses återhämtning från psykisk ohälsa. När man talar om återhämtning inom psykisk ohälsa så kan det exempelvis handla om återhämtning från en diagnos som schizofreni eller annan sjukdom (Topor 2004). Jag har valt att applicera teorin på dessa barn som växer upp under svåra förhållanden.
Alain Topor beskriver återhämtning som en process hos en individ. Denna process kan pågå hos individen själv men också i relation till sin omgivning (Topor 2004). Återhämtning handlar inte om att bli botad från sig själv eller sina upplevelser utan om en utveckling, man vill ta tillbaka makten över sitt liv (a.a). Det kan handla om en utveckling som man gör på egen hand men också med hjälp av professionella insatser som psykiatrin eller socialtjänsten (Topor & Borg 2008). Att få en varaktig relation med professionell eller annan person kan vara helt avgörande (a.a).
Återhämtning är vägen, som kan pågå hela livet, till ett tillfredställande liv där individens behov står i centrum (Davidson 2003). Davidson betonar även han hur viktiga relationerna till andra är utanför den professionella vården. Hierarkin som ofta naturligt uppstår mellan professionell och vårdtagare kan skapa en obalans som inte automatiskt sker med en utomstående (a.a). Relationer överlag spelar en viktig roll, det kan handla om stöd från vänner eller familj. Många människor som berättar om sina erfarenheter runt återhämtning har känt sig hjälpta av att andra inte tappat hoppet om dem (Topor 2004). Hopp kan vara den viktigaste faktorn för återhämtning. Att känna hopp och tillhörighet är ofta den första komponenten som gör det möjligt att ge sig in i återhämtningsprocessen (Davidson 2003). Gynnande för återhämtning är även känslan av att få vara med och bli accepterad för den man är och att klara av saker på egen hand. Det kan handla om vardagliga saker som att bli lyssnad på av sin läkare, handla mat eller betala räkningar. Återhämtning kan starkt hämmas av att känna sig stigmatiserad eller avfärdad av andra människor (a.a).
3.2 Stigma
Resultatet visar att många barn uppväxta i dysfunktionella familjer upplever att de lever i en hemlighet. Det kan bero på att människor med psykisk ohälsa är en stigmatiserad grupp. Stigma innebär att en individ har en egenskap som är
avvikande i samhällets ögon (Goffman 2014). Erwing Goffman menar att en stigmatiserad individ alltid känner skam och är fullt medveten om den skamliga egenskap den innehar (a.a). Människan är i grunden konstruerad som en social varelse som önskar att få bli bekräftad som en lika viktig person som alla andra. Men när någon blir utsatt för stigmatisering så säger det att du är inte lika mycket värd som oss andra (Johansson 2018). Stigmatisering handlar mycket om
gruppens konstruktion i samhället. Gruppen får deltagarna att känna tillhörighet och makt och den stigmatiserade blir ett objekt, ett ”offer”, för att övriga gruppen ska må bra (Johansson 2018). De stigmatiserade kan även bilda en egen grupp, han kallar dem ”de egna”. I sin egna grupp kan man känna sig säker och man behöver inte göra sig till (a.a).
Alla samhällen lever efter sina kategorier och normer. Vad som anses normalt eller onormalt. När Goffman började skriva om stigma i början på 1960-talet så delade han in stigma i tre grupper: kroppslig defekt, fläckar på den personliga karaktären och stigma i samband med nation, religion eller etnicitet (Johansson 2018). Med fläckar på den personliga karaktären menas att man ses som psykiskt instabil. Man kan också ha en närstående som på något sätt ses som avvikande, det kan innebära psykisk ohälsa av något slag (a.a). Ibland när en person träder in i en grupp så kan man inte uppenbart se det stigmatiserade hos personen. Det är dennes chans till att minska stigmat och ses mer som ”normal”. Det kan handla om att berätta hela sanningen eller inte, att spela teater eller inte för att undvika barndomar (a.a).
4. METOD
4.1 Val av metodStudien genomförs med en kvalitativ metod. En kvalitativ metod används för att tolka individens upplevelse av sin sociala verklighet (Bryman 2011). Kvalitativ forskning gör man genom insamling och analys av data. Analysen gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys. En innehållsanalys är en metod för textanalys som görs för att svara på en forskningsfråga (Borén 2018). Det gör man genom att systematiskt bryta ner innehållet i en text för att sedan kunna kategorisera den. Innehållsanalysen passar bra när man vill se mönster i en större mängd text (a.a). Efter urvalet av fem självbiografier gjorts så lästes böckerna en i taget. Kodningen av böckerna började i ett tidigt stadie. En innehållsanalys görs alltid med hjälp av kodning (a.a). Kodning kan ske både datoriserat och manuellt. I manuell kodning, som görs i mindre studier som denna, så innebär det att man för
marginalanteckningar. Det kan innebära en stor mängd koder som man får sammanställa till mer konkreta koder längre fram (a.a). Kodningen som gjordes i denna studie genomfördes genom färgmarkeringar som placerades i marginalerna av texten. Koderna bestod till en början av en stor mängd anteckningar som med tiden konkretiserades till färre när mönster började träda fram i böckerna. Viktiga kapitel och sidor i böckerna lästes om för att få en tydlig förståelse. Koderna som användes fördes sedan i ett analysschema för att kunna sammanfatta koderna till teman. Processen av att formatera koderna till teman och underteman tog sin tid. Ur analysschemat kom många koder och mycket information. Under processen av innehållsanalysen växte teorierna om stigma och återhämtning fram som lämpliga för studien.
Resultatet som kom fram av innehållsanalysen delades upp i två huvudteman: Barndomens tunga rum - här redogörs det för hur barnen påverkats av sina föräldrars psykiska ohälsa som barn och vilka strategier de använt för att hantera den. Detta är indelat i fem underteman: hemligheter, anpassning, känslor, ansvar och beteenden.
Stöd & återhämtning – här redogörs det fortsatt för hur barnen påverkats av sina föräldrars psykiska ohälsa som barn men även som vuxna. Det tillkommer även vilka strategier de använt för att hantera sin barndom med hjälp av sig själva och andra relationer. Det tas även upp vilket stöd barnen fick. Detta är indelat i fyra underteman: stunder av trygghet, viktiga relationer, hjälp utifrån och längre fram i livet.
4.2 Urval
Urvalet i studien gjordes med fokus på studiens syfte och sedan gjordes ett målstyrt urval (Bryman 2011). De flesta urval som sker i kvalitativa studier är på något sätt målstyrda. Urvalet av självbiografier blev ett målinriktat strategiskt urval med specifika urvalskriterier med relevans för forskningsfrågan. Dessa specifika urvalskriterier var:
- En eller båda föräldrarna skulle lida av psykisk ohälsa.
- Den psykiska ohälsan skulle inte enbart innebära ett missbruk utan i sådana fall i kombination med missbruk.
- Böckerna skulle med några få sökningar via Google och överblick av recensioner ge en känsla av att vara av god kvalité.
- Böckerna skulle kännas tilltalande och intressanta att läsa så att arbetet skulle kännas lustfyllt.
- Böckerna skulle vara av en mängd som kändes hanterbart på 10 veckor. Till en början fanns en önskan om att ha böcker skrivna av både kvinnor och män. Det var svårt att hitta denna typ av självbiografiska böcker som var skrivna av män. I urvalet kom det fram en relevant bok skriven av en man. Andreas
Forsmans ”Elefanterna i rummet och att vara barn i deras skugga”. Det valdes senare att inte fokuseras på aspekten kön i denna studie men det var ändå en intressant iakttagelse.
En förfrågan gjordes på Facebook om tips på böcker skrivna av barn till föräldrar med psykisk ohälsa. När det kommit in en ansenlig mängd tips användes Google för att läsa om författarna och böckerna för att försäkra deras relevans. Alla böcker återfanns på Malmö Universitets bibliotek.
Fyra böcker blev sedan antalet som hanns med inom tidsaspekten och för att få den datamättnad som behövdes för att få en bra uppfattning och variation i studien. Med datamättnad menas den mängden data som känns relevant och tillräcklig för att kunna utföra analysen (Bryman 2011). Författarna till den valda litteraturen växte upp mellan 1970 - tal till tidigt 2000 - tal. Det tillkom senare en femte bok. Jag tyckte att det var intressant att se hur Suzanne Osten valt att skriva en självbiografisk barnbok om en svår uppväxt. Det väcktes en nyfikenhet över vad för likheter och skillnader som kunde utläsas mot de andras uppväxter och vad hon valde att berätta i hennes bok riktad mot barn. Böckerna som valdes var:
”Flickan som inte fick finnas” av Ethel G. Ericsson (2007)
”Vi har ju hemligheter i den här familjen” av Therése Eriksson (2009)
”Elefanterna i rummet och att vara barn i deras skugga” av Andreas Forsman (2011)
”Maskrosbarn” av Sandra Gustafsson (2006)
”Flickan, mamman och soporna” av Suzanne Osten (1998)
4.3 Etiska överväganden
Inom samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning så finns det tydliga principer inom forskningsetik som måste följas (Vetenskapsrådet 2017). Ett viktigt krav är individskyddskravet som består av fyra delar: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Informationskravet innebär att deltagaren ska informeras om syftet med studien. Samtyckeskravet finns till för att deltagaren ska kunna bestämma över sin medverkan. Om
deltagaren är minderårig så måste målsman ge sitt samtycke. För att uppgifter inte ska kunna komma fram om deltagaren så finns konfidentialitetskravet.
Nyttjandekravet innebär att den data man samlar in inte får användas till annat än forskning (a.a).
Denna studie har gjorts på böcker som är skrivna och utgivna frivilligt av författaren. Även om jag vet att min studie görs på känsliga uppgifter så har författaren valt att vara öppen med dessa. Det gör att jag inte behöver informera och få samma samtycke som om jag hade intervjuat personerna i fråga. Det etiska ansvaret för denna studie ligger på mig som författare (Vetenskapsrådet 2017). Det innebär att jag har behandlat uppgifterna med respekt och att jag också tar ansvar för att ha uppfattat dem korrekt.
5. REDOGÖRELSE AV SJÄLVBIOGRAFIERNA
5.1 ”Flickan som inte fick finnas” av Ethel G. Ericsson (2007)Denna självbiografi handlar om Ethels uppväxt med en mamma som är ”sjuk i nerverna” och som har problem med både sprit och tabletter. Ethel är oönskad av sin mamma redan från sin födsel. Hon har en bror som hon älskar men deras roller i familjen är helt olika. Han tvärtemot från henne är önskad och älskad.
Föräldrarna lever tillsammans och hon får kärlek av sin pappa men även han är alkoholist och ingen trygg pappa. Ethel lär sig tidigt att anpassa sig efter sin mammas lynniga humör och hon utsätts för både svår fysisk och psykisk misshandel. Ethel är även utsatt i skolan av skolkamrater där det försiggår en daglig mobbing. Hon tar till strategier som att fejka blindtarmsinflammation så att hon ska få bli ompysslad av sjukvårdspersonal och få en paus hemifrån. När sjukvård och skola anar oråd med hennes hemmiljö gör hon allt hon kan för att skydda mamman och då också indirekt sig själv från att bli straffad. Ethels
barndom kantas av att ständigt försöka hålla sig på god fot med mamman. Djur är en trygghet som hon dras till. Hennes livlina, bästa vän och trygghet blir en katt som föräldrarna med tiden avlivar utan Ethels vetskap. När Ethel är 13 år gammal känner hon sig så dålig och utanför att hon försöker att ta sitt liv. Ethel tror inte att hon hade kunnat skiva denna bok medan hennes föräldrar fortfarande levde.
5.2 ”Vi har ju hemligheter i den här familjen” av Therése Eriksson (2009)
Therése beskriver sina första år i livet som trygga och idylliska. I villaförorten Enskede utanför Stockholm växer hon upp med sin mamma, pappa och bror. När hon är 11 år berättar pappan att mamman är alkoholist. Där startar en otrygghet som tog över resten av hennes uppväxt. Hon lever kvar i Enskede med sina föräldrar men får ta allt större ansvar i familjen. Mamman får med tiden också en bipolär diagnos och lever i en bergodalbana mellan depressioner,
självmordsförsök, mani och alkoholism. Hon blir mer och mer
personlighetsförändrad. Pappan är en snäll man men som handskas med problemen på ett sätt som inte blir tryggt för Therése. Han jobbar ständigt och klarar inte av att ta hand om hemmet och Therése på ett sätt som hon skulle behöva. Hon lider av mycket ångest och har svårt att acceptera att hon måste ta så mycket ansvar tidigt. Therése sitter uppe på nätterna och skriver dagbok för att försöka hantera sina känslor. Hon lever med en stor oro för hennes mamma som hon försöker tackla med cigaretter, sömnlösa nätter och dagboksskrivande. Therése inre kraft om att vilja ta sig ur detta dåliga mående växer sig allt starkare. Hon lär sig att hon måste släppa oron för sin mamma och ta hand om sitt egna mående. I gymnasieåldern startar hon den ideella föreningen ”Maskrosbarn”. En förening för att våga prata mer om dessa problem och minska fördomarna. Therése älskar och har alltid älskat sin mamma. Hon har lärt sig att skilja på sin sjuka och friska mamma. Deras relation består trots att mamman fortfarande har ett aktivt missbruk och är sjuk.
5.3 ”Maskrosbarn” av Sandra Gustafsson (2006)
Redan när Sandra föds är mamman sjuk. Av boken att döma handlar det om schizofrena drag och hon lider även av alkoholism. Sandras föräldrar är
separerade och pappans alkoholism blir sämre med åren. Sandra och pappan ses sällan. Hon har en snäll farmor som försöker hjälpa till. Socialtjänsten har koll på Sandras mamma redan från när Sandra föds men hon bedöms hela tiden som en duglig förälder. Sandra sköter sig mer eller mindre själv redan från tidig ålder, hon förklarar det som att hon lever ett parallellt liv hemma med mamman. Hon har känslan av att hennes mamma aldrig släpper in henne i sitt liv. Hon känner ett ansvar för mamman och vill inte berätta för någon om hur hon har det. Hon har också stora skamkänslor. Hon trånar efter närhet och kan fejka tillstånd för att få tröst och närhet av en vuxen. Mamman blir fråntagen vårdnaden när Sandra är 13 år gammal. Då får hon bo med sin alkoholiserade pappa. Hon träffar inte sin mamma många gånger efter det. Tillvaron består av att sitta med pappa på kvarterskrogen och äta hämtpizza. Hon har en gränslös sida redan från barnsben och har en lite strulig tonårsperiod med diverse småbrott. Hon har svårt att förstå sina egna känslor men hon känner att hon har en kraft inom sig. Som vuxen kämpar hon med att visa sina inre känslor och hon tar mycket ansvar för andra. Hon är inte bitter runt sin svåra uppväxt utan hon konstaterar att den blev såhär. Nu vill hon lämna den bakom sig och hon har en stark kärlek och tro på livet.
5.4 ”Elefanterna i rummet och att vara barn i deras skugga” av Andreas Forsman (2011)
Andreas Forsman har skrivit denna bok för att bearbeta sina minnen och
upplevelser från sin barndom lagom till han nu själv ska bli pappa. Han vill också bryta tystnaden och ta dessa svåra uppväxter ut från det hemliga rummet. Andreas pappa dör tidigt och hans mamma har svårt att ta hand om Andreas. Hon har problem med sig själv och är ömsom deprimerad eller i full fart och gränslös. Han
växer dels upp med sina morföräldrar som han älskar men hamnar med tiden helt hos mamman, något som är emot hans vilja. Han är trygg hos sina morföräldrar. Han hittar olika strategier för hur han kan leva med sin mamma. Han upplever att han får ta mycket ansvar redan tidigt. Andreas beskriver att han aldrig fått någon bra hjälp från socialtjänsten. Hans barndom tär så mycket på honom att han i tonåren planerar att ta sitt liv. Han finner samtidigt en kraft i Pingstkyrkan, något som får honom att backa från sina planer. Andreas arbetar idag som pastor och har fortfarande kontakt med sin mamma.
5.5 ”Flickan, mamman och soporna” av Suzanne Osten (1998)
Denna bok är skriven som en barnbok och är baserad på Suzanne Ostens uppväxt tillsammans med en mamma med schizofren diagnos. Flickan Ti bor med sin mamma i en stökig lägenhet fylld med skräp som hennes mamma samlar på sig. Ti spelar med så gott hon kan i mammas vanföreställda värld och får leva efter mammans olika demoner. Ofta är mamman och Ti vakna hela nätterna. Det finns dagar då Ti inte får någon mat. Hon drömmer ibland om att ha en annan mamma och att få leva i ett rent hem som luktar gott. Ti lär sig också att det som sker inne i lägenheten är något hemligt och det är viktigt att inte grannar eller någon annan kan se det.
6. RESULTAT
Här nedan följer studiens resultat. Resultatet är uppdelat under två huvudteman: ”Barndomens tunga rum” och ”Stöd och återhämtning” med tillhörande
underteman. Jag kommer att referera till författarnas förnamn genomgående i texten. För att tydliggöra situationer gör jag vissa upprepningar från
redogörelserna av författarnas böcker.
6.1 Barndomens tunga rum
Under temat redogörs det för hur författarnas föräldrars psykiska ohälsa har påverkat barndomen och vilka strategier de använde för att hantera den. Följande underteman kom fram: hemligheter, anpassning, känslor, ansvar och beteenden.
6.1.1 Hemligheter
Att den psykiska ohälsan är något som ska hållas hemligt är genomgående i böckerna. Andreas skriver om ”elefanterna i rummet”. Det är en av de stora anledningarna till att han skriver boken. Han menar att det är just för att ingen talade om det som hände. Varken inom eller utom familjen. Hemligheten är något man underförstått inte talar om (Forsman 2011). Ethel talar inte om hemligheten av rädsla för sin mamma. Hon berättar inte för sin läkare eller psykolog. Hon ljuger hellre, för att inte göra det värre för sig själv. Den fysiska misshandeln hon får utstå sker inte framför övriga familjemedlemmar (Ericsson 2007).
Ofta kopplas hemligheten till skam. När Therése ska åka tunnelbana med sin mamma som är uppenbart full hållandes i ett tetrapack vin, tittar folk på dem:
”Jag vände ryggen åt mamma, såg ut genom fönstret och önskade jag var på vilken annan plats på jorden som helst.” (Eriksson 2009, s. 96). En liknande
situation beskrivs av Sandra om när hon ska åka tunnelbana med sin mamma. Mamman har betett sig väldigt konstigt i några dagar, hon talar mycket för sig själv. Hon har sedan Sandras födsel haft av symtomen att tyda schizofrena drag och även alkoholism. Sandra försöker att prata med mamman så mycket som möjligt till att börja med för att uppehålla rösterna. Men mamman viftar bort
henne och Sandra börjar räkna ner stationerna tills de ska vara framme (Gustafsson 2006):
”Jag stirrade på henne och bad, bad och bad att hon skulle vara tyst. Ryckningen i mungipan övergick till ett flin som sträckte sig över hela ansiktet. Men hon blundade fortfarande. Och hon var tyst. Obemärkt hasade jag över till sittplatsen närmast fönstret. Om hon skulle få för sig att göra något knäppt kanske ingen skulle förstå att vi åkte ihop.”
Sandra (Gustafsson 2006, s. 93)
Både Andreas och Therése är rädd för att grannarna ska se hur de har det (Eriksson 2009; Forsman 2011). Therése beskriver en fest som hålls årligen i grannskapet. Något som hon sett fram emot varje år. Men inte ju längre hennes mammas sjukdom går. Hon är rädd för att sin mamma kommer bli alldeles för full. Therése vill inte att grannarna ska se hemligheten, som hon beskriver den. Therése bok är även döpt till ”Vi har ju hemligheter i den här familjen”. Hon ville inte att grannarna skulle se att mamman var en dålig mamma. Hon var också rädd att det skulle anmälas till Socialtjänsten då hon älskar sin mamma mest av allt (Eriksson 2009). Även Suzanne skriver om det i sin barnbok, hur hon tampas med herr Polter, en av mammans demoner. Och rädslan att grannarna ska se (Osten 1998):
”En eftermiddag hade herr Polter – proppat igen hela tamburen och hallen med olika grejor. Ja, Ti kom inte ens in när hon kom hem efter skolan. Mamman ropade – Det är omöjligt, han driver mig till vansinne!
Ti försökte gräva sig in men fick en plåtbricka och en korg med torkade rosor i huvudet. Hon gav upp. Hon lyckades i alla fall stänga dörren igen innan pensionärerna Sursöt kom förbi och såg hennes belägenhet.”
Suzanne Osten (1998, s. 18)
Suzannes karaktär Ti vet att det är viktigt att allt ser normalt ut. Annars kan folk börja undra och det har hon lärt sig är fel (Osten 1998). När Andreas talar om sin hemlighet så framhåller han att den blev väl bevarad. Han beskriver sig också som verbal och framåt så ingen gjorde någon notis om hans mående. Eftersom han inte fick något stöd av socialsekreteraren så tänkte han att det inte var någon idé att tala med någon annan (Forsman 2011). Ett citat om Andreas hemlighet:
”I Spannliden var det ingen som visste hur det kunde vara hemma hos oss. Mamma kunde lysa upp vilket mörkt rum som helst då hon är på gott humör. Så länge som jag bodde hemma så uppvisade hon i stort sett bara goda egenskaper utanför hemmet och då vi hade utomstående på besök. Det gjorde i sin tur att jag inte kunde prata med någon om de gånger det inte var bra hemma.”
Andreas (Forsman 2011, s. 51)
6.1.2 Anpassning
En stor del av anpassningen går ut på att anpassa sig till att när mamma mår bra så är allt ”bra”. Om nätterna sitter Therése upp och skriver i sin dagbok som ett sätt att hantera sina känslor: ”Mamma har varit nykter i en vecka nu, jag mår bättre
nu!” (Eriksson 2009, s. 132) för att några dagar senare skriva: ”Mamma har varit packad nu i fyra dagar i rad! Fan pallar inte! Har ingen kraft överhuvudtaget” (Eriksson 2009, s. 132).
Sandra har från födseln haft en svårt sjuk mamma. Som barn har Sandra ständigt anpassat sig efter sin mammas sjukdomstillstånd, till sån grad att hon får ta hand om sig själv redan som ett litet barn. Sandras mamma är mer eller mindre aldrig i
kapabel att kunna ta hand om sin dotter, hennes psykiska ohälsa är svår (Gustafsson 2006).
Är det en dålig eller bra dag? Bara Ethels mammas rygg är spänd när hon står och diskar anar hon oråd ”När hennes rygg är fredagsspänd, trots att det bara är
onsdag” (Ericsson 2007, s. 233). Therése, Ethel och Andreas är alla vana vid
anpassningar av detta slag (Ericsson 2007; Eriksson 2009; Forsman 2011).
Andreas mamma kunde gå från deprimerad till perioder av gränslöshet och det var något att ständigt förhålla sig till. Hon kunde ibland vara stolt över honom och även omsorgsfull men det kunde snabbt vända och det var bara att anpassa sig. Med tiden lärde han sig att inte ta åt sig när han fick beröm av mamman för då gjorde det mindre ont när hon senare kallade honom värdelös. Det var hela tiden växlingar mellan att vara älskad och hatad (Forsman 2011). Therése skriver inget om att känna sig hatad eller förnedrad av sin mamma. Men hon känner sig osynlig och har en önskan om att allt ska bli som förr, när mamman var frisk. Therése första 11 år i livet var trygga och beskrivs som idylliska innan mammans sjukdom förvärrades (Eriksson 2009).
Lilla flickan Ti anpassar sig dygnet runt efter sin mamma. Hennes mamma har schizofreni och är samlare och de lever i en stökig lägenhet. Hon försöker hjälpa sin mamma med vad hennes vanföreställningar säger åt henne att göra. Det blir många vakna nätter genom barndomen (Osten 1998):
”Ute blir det allt mörkare. Ljus glimmar ute på vattnet, båtar kommer hem, familjer kanske äter middag. Men Ti och mamma sorterar… Mamma har tänt ett ljus som hon ställt på tidningsgatan. Hela natten sorterar Mamman och Ti.”
Suzanne Osten (1998, s. 6)
Hon försöker hålla reda på situationen genom att emellanåt fråga efter sin mammas demoner: ”När kommer Herr Polter, frågar Ti fast hon borde inte
fråga.” (Osten 1998, s. 38)
6.1.3 Känslor
Oro är en känsla som är genomgående i alla böckerna. Samtliga beskriver också symtom som magont av de jobbiga känslorna (Ericsson 2007; Eriksson 2009; Forsman 2011; Gustafsson 2006; Osten 1998). Ethel anpassar sig hela tiden efter sin mamma och lever med ständig rädsla för bestraffningar: ”Jag vet exakt hur det
känns att ligga på en trave trasmattor framför frysboxen och sova. Det gör mig livrädd” (Ericsson 2007, s. 33). En situation som emellanåt kunde hända som
bestraffning. Hon är ofta förstoppad och refererar sitt magont till knytknuten. Efter att ha sett ett tv-program om båtar så har hon fått höra om knopar. Det är såna som nu alltid lever i hennes mage. Hon är hela tiden rädd för att säga eller göra fel. Hennes mamma kan skifta snabbt och Ethel måste hela tiden hänga med i svängarna (a.a):
”En gång begick jag ännu ett misstag under ’den stora kroppsinspektionen’ i badrummet. ’Du förstår, din mor håller på att bli gammal’, sa hon med ömhet i rösten. Det var ömheten som var fällan. Jag skulle aldrig ha sagt: ’Jaa, mamma. Det måste kännas jobbigt!’ Den gången satt jag på badkarskanten och det var en lätt match för henne att ge mig en ilsken knuff i ryggen så att jag åkte in i kakelväggen mitt emot. ’Så du tycker jag är en gammal kärring?’ fräste hon. ’Du bara hycklar och ljuger när du säger att jag ser ung ut. Nu kom jag allt på dig’.”
Andreas beskriver en stor oro även som vuxen. När han går tredje terminen på universitetet så går mamman in i en psykos. Andreas bor då på en annan ort och hans morföräldrar gör allt för att undvika att berätta för honom att mamman är dålig. När han får höra om psykosen blir han genast orolig. Han blir också orolig över sina morföräldrar då han vet att mamman svänger snabbt i sina känslor och kan bli väldigt arg. Morföräldrarna har varit hans trygga punkt under uppväxten. Han är orolig att hon ska dyka upp på hans ort. När allt lugnade ner sig igen så inser han hur mycket det är han inte bearbetat än från sin barndom (Forsman 2011).
Therése uppväxt präglas av ångest. Hon beskriver söndagsångesten som enorm. Hon har svårt att klara av att gå till skolan samtidigt som hon ska hantera alla känslor inombords. Eftersom ingen tar ansvar över henne så sköter hon sina rutiner själv. Hon är väldigt rädd att mamman ska dö eller ta livet av sig. Hon nämner också flera gånger känslan av hopp. Och hoppet som grusas. Som när mamman lovat att sluta dricka (Eriksson 2009):
”Men varför var jag inte glad? Varför studsade jag inte på lyckomoln? Mamma hade gett mig löftet jag hade längtat efter i så många år. Jag hoppades, men visste att hoppet hade en baksida. Om det inte fungerade. Om hon inte blev nykter. Mamma hade svikit mig gång efter gång, hade aldrig lyckats hålla sina löften i mer än några dagar. Jag skulle falla så tungt om hon svek mig nu. Skulle jag orka det?”
Therése (Eriksson 2009, s. 35)
Några år in i mammans sjukdom kan Therése känna sig uppgiven och ibland härdad. Detta sker i gymnasieåldern. Hon känner sig trött på allt och kan nästan känna att hon vill att mamman ska dö. Efteråt känner hon skuld över dessa känslor. När Therése blir äldre så försvinner ångesten och den värsta oron. Det är i slutet på gymnasiet som hon startar organisationen ”Maskrosbarn” tillsammans med sin bästa vän. Hon menar att alla människor har ett aktivt val att fatta beslut om sitt liv. Hur man vill tänka, leva och gå vidare. Denna målmedvetenhet hjälper henne med hennes känslor. Hon menar att när man kommer till insikt att man inte kan förändra sin förälder så är det dags att börja förändra sitt eget liv (Eriksson 2009).
Sandra känner en sorg över sin livssituation redan som barn. Hon lever mycket utsatt med sin sjuka mamma. Hon berättar inte om denna sorg för någon utom sin bästa vän. Hon saknar kontakten med vuxna och trånar efter närhet. Hennes oro släpper när hon får gråta (Gustafsson 2006). På kollo sätter hon tigerbalsam under ögonen och säger att hon skadat sig till en ledare: ”Och när jag satt där i hennes
knä och blev kramad grät jag plötsligt på riktigt och det var så skönt.”
(Gustafsson 2006, s. 138). Sandra kan annars ibland känna att hon stänger av sina känslor. På ett ställe i boken har hon fått motta att slag av sin mamma och möter henne igen efter det som hänt (a.a):
”Hon kände på mitt hår igen och jag rös. Jag hade lust att skrika åt henne att jag hatade henne, att jag tänkte flytta, att jag ville att hon skulle dö… Jag sa
ingenting. Hon var så liten, så liten. Jag kunde inte. Hon visste inte hur hon skulle bete sig, hon hade så fruktansvärt dåligt samvete, men jag kunde inte ta till mig hennes ord. Jag hade stängt av.”
Ethel känner utanförskap inte bara hemma, där hon ej är önskad av sin mamma, utan även i skolan där hon dagligen blir mobbad. Hon får ständigt hitta på saker och vara uppfinningsrik och på sin vakt också i skolan. När läraren vill att barnen ska skriva en uppsats om sin sommarplanering så blir det att ljuga. Hon har ju inga roliga planer inför sommaren. Samtidigt glömmer hon bort sina lögner ibland i efterhand och glömmer bort manus till sin påhittade historia. Då kan man bli avslöjad. Som när man hittat på att man ska få en rosa cykel och alla har skrattat åt en och kommit på lögnen (Ericsson 2007):
”En människa som ljuger och skäms ser ut på ett visst sätt. Beteendet är som hundens, som lägger sig platt till marken med tassarna i vädret inför en starkare rival. Men hundar brukar bli lämnade ifred när de signalerar: ’Jag är svagare. Jag är mindre. Jag ger mig.’ De reglerna gäller inte för barn. Skamblicken är signalen för mobbarna. ’Titta på henne! Hon döljer något. Vi ska ta reda på vad det är och det ska bli roligt. Inte för henne. Men för oss.’”
Ethel (Ericsson 2007, s. 40)
Therése beskriver en stor känsla av kärlek till sin mamma. Många gånger i boken framgår det hur mycket hon älskar sin mamma och hur mycket hon saknar henne när hon är sjuk. Therése lever en idyllisk barndom fram till 11-års ålder. Och även om det förändras efter den åldern och de goda känslorna blandas med fler sämre känslor så framgår kärleken (Eriksson 2009). Ethel beskriver sällan känslan av kärlek till sin mamma. Livet ter sig som en kamp från dag ett. Ett fåtal gånger nämner hon varma känslor. En dag vill hon hjälpa mamman med att massera hårbotten, när mammans ångest och känsla över likmaskar i hårbotten blir för stor (Ericsson 2007):
”Det verkar som om jag klarar uppgiften bra, för hon suckar några gånger som om mardrömmarna för en stund lämnar henne. För mig är det ett magiskt ögonblick. Jag får vara nära min mamma, ta i henne, visa henne den kärlek som hon nästan alltid annars avvisar. Visst! Om hon får slut på John Silver utan filter, eller cigarettpapper, eller Greve Hamilton-tobak till rullcigaretterna och snällt ber mig gå till kiosken och handla och jag gör det så händer det att hon säger: ’Vad skulle jag göra utan dig min lilla hjälpreda?’ Sådant beröm slickar jag i mig lika ivrigt som Mille (katten) de gånger han får köttfärs på sitt blommiga fat”.
Ethel (Ericsson 2007, s. 262-263)
Däremot så skriver Ethel att hon älskar sin pappa. Hennes pappa är alkoholist och tar inget ansvar för sin dotter men han är varm mot Ethel. Hon älskar även sin bror (Ericsson 2007).
6.1.4 Ansvar
Therése missköter skolan för hon inte orkar med allt. Hon sitter uppe på nätterna och röker cigaretter och skriver i sin dagbok. Hennes friska pappa har svårt för att ta det ansvaret som krävs över Therése. Ingen har koll på hennes skolgång. Att ta sig upp på morgonen, äta frukost och ta sig iväg till skolan, allt sånt tog Therése ansvar för själv. Måltider var ofta korv med mos från macken som pappa kommer hem med framåt midnatt. Ingen tvättar eller städar. När mamman flyttar iväg under gymnasietiden så bestämmer Therése att hon inte orkar ha ett kaos runt sig hemma längre. Så hon städar, tvättar, lagar mat och bäddar pappans säng. Hon försöker lära pappan allt detta men det fungerar aldrig riktigt. Ibland struntar hon i allt ansvarstagande för hon orkade inte ta sin ursprungliga friska mammas roll (Eriksson 2009).
Sandra tar från 9-års ålder hand om sig själv i princip på egen hand. Hon tog själv ansvar för sitt välmående. Hon pratade inte direkt med sin mamma om någonting som handlade om vardagen. Hon upplever det som att hennes mamma aldrig tar in henne i sitt liv. Det var mycket stökigt hemma och Sandra var helst hemma hos sina vänner. Behövde något fixas så var det hon själv som fick fixa det
(Gustafsson 2006):
”Vi levde helt parallella liv och jag skötte mig själv, så gott det gick. Hade jag frågor om skolarbetet ringde jag själv läraren och tog reda på fakta. Ville jag börja med någon fritidsaktivitet tog jag tag i det själv. Mamma gick aldrig på föräldramöten eller liknande.”
Sandra (Gustafsson 2006, s. 111)
Sandra får ofta ingen mat och äter så mycket hon kan i skolan och får smörgåsar av sina vänner. Hennes pappa är alkoholist och frånvarande första åren i Sandras liv. När han sedan får vårdnaden över Sandra när hon är 13 år så är inte heller han en lämplig förälder (Gustafsson 2006). När han lite senare ett tag lever med en alkoholiserad kvinna med en liten son så tar Sandra hand om den pojken när hon kan också: ”Att pappa gjorde samma sak med ännu ett barn, det fick bara inte
vara sant. Det vällde upp otroligt starka känslor inom mig.” (Gustafsson 2006, s.
178)
Andreas upplever att han får ta allt för stort ansvar hemma. Han känner att han hade ansvar för hela sin skolgång och sin mammas mående. När han var lite äldre fick han börja betala hyra hemma trots att mamman slösade med de bidrag hon levde på. Hon hade dessutom använt upp alla Andreas pengar som han ärvt av sin pappa. Socialsekreteraren tyckte han skulle ta mycket ansvar hemma eftersom hans mamma mådde dåligt (Forsman 2011).
6.1.5 Beteenden
I tre av böckerna beskrivs hur man fejkar sjukdom eller gråt för att få
känslomässig närhet (Ericsson 2007; Eriksson 2009; Gustafsson 2006). Eller bara att någon skulle bry sig. Therése skriver att hon tänkt tanken många gånger. Att hon ska bli påkörd eller misshandlad. Kanske få en obotlig sjukdom. Vad som helst för att alla skulle bry sig om henne. Att mamma och pappa skulle sitta på sängkanten och bry sig om henne (Eriksson 2009).
Allra tydligast blir fejkandet i Ethels bok. Flickan som är oönskad från födseln. Hon sätter dagdrömmen i verk. Ethel har hört några prata i skolan om en blindtarmsoperation. Hon börjar genast göra planer om att fejka en brusten blindtarm (Ericsson 2007):
”Jag lyssnar andlöst, trots att jag bara har en vag aning om vad skalpell betyder. Jag vill verkligen läggas in på sjukhus, bli opererad och ompysslad. Jag vill stå i centrum för doktorn och sköterskornas frågor och omsorger”
Ethel (Ericsson 2007, s. 32)
Hon fejkar det så bra att det blir operation. Hon vill backa i sista sekund innan operation, kanske kommer mamma bli för arg i efterhand när de kommer på att dottern fejkat? Men hon bestämmer sig för att våga. Hon känner rädsla och skam när hon efter operationen känner sig påkommen av läkaren. Men han är snäll och på sjukhuset förstår de att detta beror på Ethels hemförhållanden. Detta leder till en barnpsykiatrisk utredning. Eftersom Ethel lärt sig att ljuga så väl av rädsla för mamman så blir det inga direkta konsekvenser av utredningen (Ericsson 2007).
Sandra får ingen omsorg hemma. I hennes skola händer det att personalen uppmärksammar att hon ser blek ut och klagar över ont i magen. Sandra upptäcker då att hon får uppmärksamhet av personalen ju oftare hon lägger huvudet på sned och är nedstämd. Då frågar alla hur hon mår och hon kunde få lite gasbinda runt handleden. Hon kände att hela dagen var räddad då. Hon fick utrymme. En sommar på farmors lantställe använde hon taktiken (Gustafsson 2006):
”En sommar nere på Österlen vaknade jag på natten av magknip, vilket jag hade ofta. Men nu var farmor på middag i huset på andra sidan gatan. Jag ringde dit och klagade så till den milda grad att hon till slut kom hem. Jag kved och suckade och slutade inte förrän på akutmottagningen i Simrishamn. Nödvändigt? För min fysiska hälsas skull: inte det minsta. Mentalt? Absolut. Det här var mina strategier för att stå ut med livet.”
Sandra (Gustafsson 2006, s. 85)
Sandras tonår när hon bor med sin alkoholiserade pappa blir stökiga. Hon hänger med ett gäng som sysslar småbrott och droger. Hon utvecklar även bulimi. Först hade hon en period när hon tryckte i sig mat. Denna period skedde efter hon fått flytta från mamman till sin pappa. Mamman hade blivit fråntagen vårdnaden när socialtjänsten till slut tog tag ordentligt i Sandras situation. Livet hos pappan blev inte så mycket bättre. Hon kände sig så förvirrad över situationen. När farmor upptäcker att Sandra gått upp i vikt sätter hon henne på diet. Sedan började hon istället kräkas upp maten och föra dagbok över sin vikt (Gustafsson 2006). Therése finner en tröst i cigaretter. Hon röker mycket och beskriver det som att hon blir ”kär” i alkohol första gången hon blir full. Hon har också en del kontrollbeteenden mot mamman, gör markeringar på flaskor och undviker i perioder att vara hemma. I gymnasiet är Therése överlevnadsstrategi i skolan att höras och synas. Låtsas vara den perfekta tjejen med killar och kläder. Hon ville få så mycket uppmärksamhet som hon kunde, detta tillsammans med sin bästa vän. De blev snabbt kallad för hora och fitta. En dag kom det tjejer från en annan skola som ville slå ner dem. Therése kände att hon hade gått för långt för
uppmärksamheten men hon hade i alla fall blivit någon (Eriksson 2009).
Flickan Ti i Suzannes bok bor i en skräpig lägenhet med sin mamma och hjälper mamman sortera saker på nätterna. Hon suger på tröjärmen av all stress, dagar utan mat och anpassning (Osten 1998):
”- Ti, jag får ont i huvudet av dej, brukade Mamman säga. Himlen står svart och hotande utanför norrfönstren.
- Jag ringer Barnavårdsnämnden.
- Gör det du, sa Ti trotsigt, fast hon var rädd.
- Det finns såna som hämtar de bråkiga barnen till barnhem!
Sådana dagar suger Ti på pyjamasärmen och tänker på stormiga svarta vågor.”
Suzanne Osten (1998, s. 25)
6.1.6 Sammanfattning av Barndomens tunga rum
Med detta tema kom det fram hur vanligt det var bland författarna att förälderns psykiska ohälsa hölls som en hemlighet för utomstående. Det visade också att det är vanligt att det är skammen och stigmat runt sjukdomen som matar hemligheten. När det gäller anpassningar kan man urskilja vilka anpassningar dessa barn
dagligen fick göra utefter sin förälders sjukdom. Det beskrevs av flera barn som att om förälderns sjukdom är i en bra period så mår barnet bra. Är föräldern i en
dålig period så mår barnet sämre. Barnens egna mående skiftas på det sättet av förälderns mående. I temat om ansvar vittnar författarna om att de får ta ett stort ansvar för sig själva, ibland redan från mycket tidig ålder. Om saker skulle göras hemma, så som att städa, eller om man ville utöva en fritidsaktivitet så fick man ta tag i det själv. Ibland tog man även ansvar även för andra människor tidigt. Alla barnen besvärades av oro eller ångest. Vissa var även rädda för sina föräldrar. Andra känslor som beskrevs var skam, skuld, sorg och förlorat hopp. Men även positiva känslor som kärlek och målmedvetenhet. Det framgick att fejka en sjukdom är ett beteende för att få omsorg och uppmärksamhet. Det kom också upp, mer eller mindre, destruktiva beteenden för att minska sin ångest som alkohol och droger, rökning, brott och stressbeteende som att suga på tröjärmen.
6.2 Stöd och återhämtning
Under temat redogörs det fortsatt för hur barnen påverkats och vilka strategier de använt för att hantera sina föräldrars psykiska ohälsa, men här både som barn och vuxna. Det redogörs också för vilket stöd barnen fick, både från andra relationer än till föräldern och från samhället. De teman som kom fram var: stunder av trygghet, viktiga relationer, hjälp utifrån och hantering längre fram i livet.
6.2.1 Stunder av trygghet
Tre av författarna nämner djur som en tröst och trygghet (Ericsson 2007; Eriksson 2009; Gustafsson 2006). Den som skriver om det mest är Ethel. Katten Mille som är hennes bästa vän och som hennes föräldrar också senare avlivar utan hennes vetskap. Men under flera år sköter hon om katten, är rädd för att mamman ska skada den och kan även känna sig stärkt av katten. Vid ett bråk med mamman så finner Ethel styrka i att i fantasins värld låtsas att vara sin katt. Hon symboliserar katten som den starka och råttan som den svaga (Ericsson 2007):
”Det känns som om jag gjort mitt för idag. Känslan är lugn och skön. Mitt liv som hennes slav är över, spinner den. Jag behöver inte le och ställa mig in. Jag kan bara vila nu. Hon kan faktiskt slå ihjäl mig. Jag kan bara göra som Mille, kura ihop mig som en boll, gäspa och bara finnas till. Det spännande med den nya känslan är att vi faktiskt byter roller. Jag blir katt och hon råtta!”
Ethel (Ericsson 2007, s. 211)
Therése har en hamster som hon sörjer när den dör. Hon skriver om den i sin dagbok. Den fick henne alltid på bra humör hur ledsen hon än var (Eriksson 2009). Sandra har en katt när hon bor hos sin mamma som hon leker mycket med. Hon bryr sig inte ens om att den river henne och att det gör ont, den tycker i alla fall om henne. Hon känner sig aldrig riktigt sedd av mamman som hon lever ihop med tills mamman blir fråntagen vårdnaden när Sandra är 13 år (Gustafsson 2006).
Att åka på läger av något slag beskriver Therése och Sandra som en höjdpunkt (Eriksson 2009; Gustafsson 2006). Therése åker på kollo och känner att äntligen är något normalt. Hon beskriver det som en fristad där det finns rutiner. Hemma hos Therése finns det inga rutiner (Eriksson 2009). Sandra mådde bra på sitt fyra veckor långa konfirmationsläger där hon dessutom blir kär. Hon hinner leva lite på lyckoruset när hon kommer hem innan dysfunktionella vardagen kommer ikapp. Vid den tidpunkten lever hon hos sin alkoholiserade pappa som mest sitter på kvarterskrogen (Gustafsson 2006).
Andreas som bor ensam med sin mamma hittar en trygghet i sitt rum, en plats som han i alla fall känner att han har kontroll över. Han har olika strategier för att klara
av livet med mamman. Han är också trygg i badhuset tillsammans med sina vänner eller i Pingstkyrkan. Han började med tiden tappa tron på Gud och börjar istället planera sitt självmord. När han måste hejda sina planer och skjutsa sin mormor på en veckas lång konferens med Pingströrelsen, som han sedan själv deltar i. Hans tro kommer under den veckan tillbaka och blir sedan hans trygghet och pelare (Forsman 2011).
Ethel vill knappt äta något annat än pannkakor. Hon lever med en ständig skräck och rädsla för sin mamma och har problem med magont och är aldrig hungrig. Hon beskriver det som att hon är rädd för maten också. Men hon blir trött och lugn av pannkakor. Det ger en stunds trygghet (Ericsson 2007).
6.2.2 Viktiga relationer
Ethel bor med hela sin familj och älskar sin pappa men han är själv alkoholist och står inte upp mot mamman. Hennes snälla bror är även viktig för henne. Ethel är utsatt i skolan har aldrig eller väldigt sällan någon vän. Hon känner emellanåt värme för andra vuxna som sin läkare hon träffar vid den fejkade
blindtarmsinflammationen och busschauffören (Ericsson 2007):
”När jag inte leker med min katt åker jag buss. Jag är bästis med flera av stadens busschaufförer. Ofta är det Gittan som kör. Hon är min stora trygghet. Hon och Ulla. De är de enda två kvinnliga busschaufförerna i Ö-vik.”
Ethel (Ericsson 2007, s. 26)
Therése älskar sin struliga pappa även om han inte tar det ansvaret hon som ett barn behöver. Han är mest och jobbar hela tiden och försöker hantera familjens problem på så sätt. Hon har inga problem med vänner. Hon har en bästa vän med samma erfarenheter hemifrån (Eriksson 2009). Även Sandra verkar ha det bra med nära vänner även om gänget är lite struligare i tonåren när de sysslar med småbrott. Hon har ingen trygghet varken hos mamman eller pappan. Hon har en snäll farmor som hjälper henne mycket (Gustafsson 2006).
Andreas pappa dör när Andreas är 4 år gammal. Han bor till en stor del i början på sitt liv hos sin mormor och morfar. Där trivdes han och hade egentligen velat stanna kvar. Morföräldrarna blir en trygg punkt genom hans uppväxt som håller ögonen på honom medans han bor hos mamman. Han är lite utstött i skolan emellanåt genom åren (Forsman 2011):
”Jag fick några nya bekantskaper, men blev tyvärr hackad på en del i sjuan. Antalet kompisar minskade enormt och jag blev måltavla för elever som inte var så där jättesnälla. På högstadieskolan gjorde man mycket lite för att förbättra det hela. Det ordnades en del samtal med föräldrar till de inblandade barnen men det var i stort sett det hela. Året var överlag tungt. Jag ville inte gå ut ensam om kvällarna då jag ibland blev påhoppad av folk jag inte ens kände. Jag mådde med andra ord rätt dåligt”.
Andreas (Forsman 2011, s. 43)
Han träffar några betydelsefulla vänner under gymnasiet där han känner att han vågar öppna upp sig om sina erfarenheter (a.a).
6.2.3 Hjälp utifrån
Med temat hjälp utifrån menas vad som har fångats upp av exempelvis skola eller myndigheter.
Andreas poängterar i sin bok att han aldrig blev erbjuden någon hjälp, stöd eller information. Ingen fångade upp honom och från de sociala myndigheterna tog alla den biologiska mammans parti. Socialsekreteraren uppmuntrade till och med Andreas att hjälpa mamman mer hemma (Forsman 2011).
Sandras mamma var i mycket kontakt med barnavårdsmannen och socialtjänsten när Sandra var ett litet barn. Sandras tillvaro ansågs problematiskt och efter ett antal ingripanden så tas Sandra tillfälligt ifrån mamman. Ett knappt år senare flyttar hon tillbaka till mamman från fosterfamiljen. Mamman anses nu som en kompetent förälder igen. Sandra får med åren en misstro mot socialtjänsten och tycker inte att det är någon mening med att berätta om sin tillvaro, hon har ingen tilltro för vuxna. I tonåren bryter socialtjänsten in igen och Sandra får flytta från misären hos mamma till sin alkoholiserade pappa. I skolan uppfattade man aldrig att Sandra hade problem hemma, i alla fall inte så att det gjordes något åt det (Gustafsson 2006).
I Therése skola känner man till hennes hemförhållanden. Hon möts ibland av förståelse och ibland inte. Hon har bra kontakt med skolans kurator som är hennes livräddare emellanåt. Hon går även ett tag i gruppterapi. Hon känner inte igen sig i gruppen, ingen av dem förstår vad hon gör där, hon bor ju i en villaidyll och hennes mamma är bara vinalkoholist. Hon skriver flera gånger om vilken dålig hjälp hela familjen får. Mamman får inte rätt hjälp och allt för mycket ansvar ligger på Therése. Hon tror att hon själv inte får så mycket hjälp för att hon själv är ganska ordnad, duktig i skolan och inte tillräckligt destruktiv. Såhär skriver Therése i sin dagbok efter ett jobbigt år av sjukdom hos mamman (Eriksson 2009):
”Mycket av vår vård är bara fasader. Fasader för att staten och socialtjänsten ska tro att dem uträttar något. 15% av alla i Sverige kommer att lida en psykisk sjukdom någon gång i livet. Varför har då resurserna minskat med 85%? Jag fattar ingenting. Alla har alltid bett mej att glömma och förtränga. Ingen erbjöd mej någon vård. Mamma var sjuk i ett år. Det året jag behövde henne som mest fanns ingen där. Ska det hända igen?”
Therése (Eriksson 2009, s. 175)
Ethel går hos en barnpsykolog, ibland tillsammans med mamman. Det är inte mammans val utan beror på mobbingen som Ethel utsätts för och
blindtarmsinflammationen som Ethel fejkar. Men Ethel ljuger för psykologen av rädsla för mamman. Hon låtsas som att allt är bra och lär sig precis vad man kan säga och inte. Hon har gjort en hel lista över saker hon ska ljuga om. Där kan det stå saker som (Ericsson 2007):
”Inte berätta för någon om att mamma hela tiden säger att hon ska ta livet av sig och att vi ska leta i tvättstugan när vi kommer hem. Hon ska göra något med elen där. Kom ihåg: Fråga farbror Gabriel som är elektriker hur man kan ta livet av sig i en tvättstuga.”
6.2.4 Hantering längre fram i livet
Ethels historia i boken slutar när hon är 13 år och försöker ta sitt liv men
misslyckas. Hon skriver sin bok när hon är 49 år gammal och hennes mamma är död. Hon tillägnar boken bland annat sin mamma ”Min vackra, spröda
Alice-mamma, som jag älskar” (Ericsson 2007, s 357). Hon skriver även att hon vet att
mamman ville älska sin dotter men helt enkelt inte klarade av det. Ethel tillägnar även boken till sin psykoanalytiker, mannen som fått henne att våga minnas och som är en av hennes viktigaste personer i livet (Ericsson 2007).
Therése känner att hon lyckats skapa ett underbart liv och hon känner en stor tacksamhet. Tacksamhet för att hon tillåtit sig själv att må bra och bestämde sig för att klara sig. I gymnasiet startade hon organisationen Maskrosbarn
tillsammans med sin bästa vän. En organisation som skapades för att bryta tystnaden och ensamheten för alla barn som sitter hemma och tror att dem är ensamma i sin situation. Det var också anledningen till att hon skrev boken. Maskrosbarn är en organisation för att minska fördomarna och öka kunskapen. Hon föreläser för barn och ungdomar, personal, skolor, inom socialtjänsten och i riksdagen för att ta några exempel. Hon hoppas att människor ska kunna känna sig stärkta när de ser hennes vändning i livet (Eriksson 2009).
Andreas skriver även han sin bok dels för att han vill bryta hemlighetsmakeriet runt psykisk ohälsa. Precis som Therése så önskar han att man kan känna igen sig i hans situation och inte känna sig ensam. Han använder också skrivandet som terapi för att komma vidare i livet. Han kallar det en ”känslomässig vårstädning”. Han går i samtal hos en diakon i 6 månader, något som är smärtsamt i början men som hjälper honom mycket (Forsman 2011).
Sandra skriver i sin bok en del om sina erfarenheter även som vuxen. Sandras anpassning efter sin mammas sjukdom som barn går igenom även som vuxen. När hennes pojkvän får MS så är hon helt redo att släppa sina egna behov. Hon tänker att hon får bli sin mans skötare. Hon hamnar i en kris samtidigt och genom hjälp av terapi förstår hon att detta är en reaktion på sin barndoms svåra separationer och trasiga relationer. Som flickvän känner hon sig osäker i sin roll. Hon kände en rädsla för att alla skulle se vem hon egentligen var. Som om hon inte var bra. Hon vågade inte visa vad hon riktigt kände för hon var så rädd att bli blottad. Hon håller mycket inom sig och går till slut in i väggen av att ställa upp så mycket för andra samtidigt som hon håller så mycket inom sig. Det framgår inte hur hon tog sig ur detta. Sandra konstaterar i sina efterord att hon brottats mycket med skuld och skam runt hennes mamma. Hon valde till slut bort sin pappa för att överleva. Hon vet inte hur en person med hennes erfarenheter ska vara men hon vill lämna så mycket som möjligt bakom sig. Inte låtsas som om det inte har hänt men inte låta det ta över alla situationer i hennes liv. Hon känner sig tilltufsad av sin barndom men hon har kärlek och tro på livet (Gustafsson 2006).
6.2.5 Sammanfattning av Stöd och återhämtning
I temat om stunder av trygghet beskrev författarna vad som fick dem att må bra. Det har tagits upp faktorer som djur, åka på läger, en plats, sin tro och även att känna trygghet som i en sak som en maträtt. Viktiga relationer kunde enligt författarna vara andra familjemedlemmar, vänner, en trygg vuxen eller en pojk- eller flickvän. En viktig relation kunde även innebära en strulig andraförälder men det betyder inte att den kunde tillgodose barnets behov. Med temat hjälp utifrån framgick det att de flesta författare var av åsikt att hjälpen och stödet brustit. Det
