Vad händer när vi introducerar massage i förskolan? - En undersökning om taktil beröring vid två förskolor i Malmö

Malmö högskola

SÄL

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

Examensarbete

10 poäng

Vad händer när vi introducerar massage i

förskolan?

En undersökning om taktil beröring vid två förskolor i

Malmö

What happens when we introduce massage in pre-school?

A study of tactile contact at two pre-schools in Malmö

Gunilla Aronzon

Åse Frostander

SÄL 140 poäng

Barn - och ungdomsvetenskap Vårterminen 2006

Examinator: Lars Lagergren Handledare: Ann-Sofi Råstam

Abstract

Arbetets art: C – uppsats i Barndoms - och ungdomsvetenskap Sidantal: 38

Titel: Vad händer när vi introducerar massage på förskolan? – En undersökning om

taktil beröring vid två förskolor i Malmö

Författare: Gunilla Aronzon & Åse Frostander Handledare: Ann-Sofie Råstam

Datum: 2006-06-07

Bakgrund: Vi har uppmärksammat att en del barn i förskolan har svårt att varva ner. Vi

har också sett att en del barn reagerar negativt vid beröring från andra barn. Utifrån dessa aspekter har vi funderat på om massage kan vara en metod för att åstadkomma en positiv förändring i barngrupperna?

Syfte: Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att

koppla av och stärka deras sociala samspel.

Metod. Vi har genomfört en fallstudie där vi har följt 10 barns möte med massage genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer samt tre standardiserade frågor.

Resultat: Barnen i vår undersökning upplever att de blivit lugnare och mer harmoniska

av massagestunderna. Barnen tycker dessutom att massagen gjort dem till bättre kamrater exempelvis att de kan leka med fler barn, som de tidigare inte lekte så mycket med. Dessa svar bekräftas av de observationer som vi gjorde av barnen.

Diskussion: För att stärka och hjälpa barn i deras sociala utveckling tror vi att det krävs

en kombination av pedagogiska metoder, där massage kan vara en.

Förord

Tack alla barn som har deltagit i vår undersökning! Vi vill också tacka vår handledare Ann-Sofi Råstam för värdefullt stöd och uppmuntran.

Ett stort tack vill vi speciellt rikta till Eva, för ovärderligt stöd. Tack även till Lynda, för din datasupport.

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 7

1.1 Syfte... 7

2. Kunskapsbakgrund ... 8

2.1 Teorier kring taktil massage ... 8

2.2 Teorier kring barns sociala utveckling ... 10

2.2.1 Social utveckling genom massage ... 11

2.3 Teorier kring barns kognitiva utveckling. ... 11

2.4 Teorier kring barns lärande ... 12

2.5 Förankring i styrdokument och förskolans uppdrag... 14

2.6 Centrala begrepp... 14 3. Problemprecisering... 15 4. Metodbeskrivning... 16 4.1 Metodval... 16 4.2 Undersökningsgrupp...18 4.3 Genomförande ... 18 4.4 Analysbeskrivning ... 19 4.5 Forskningsetiska överväganden... 20

4.6 Genomförandet av detta arbete... 21

5. Resultat och Analys ... 22

5.1 Hur tänker barn kring begreppet massage? ... 22

5.1.1 Vad är massage?... 22

5.2 Hur upplever barn massage? ... 25

5.2.1 Vad tycker du händer i kroppen vid massage? ... 25

5.3 Hur tycker barn att de utvecklas i sin sociala kontakt av massage?... 26

5.3.1 Vad tror du att man kan lära sig av massage?... 26

5.3.2 Tycker du att du har blivit en bättre kompis? ... 27

5.4 Deltagande observation. ... 28 5.5 Standardiserade frågor...29 5.6 Sammanfattning... 30 6. Diskussion ... 32 6.1 Slutsats... 35 6.2 Kritisk granskning ... 36 6.3 Fortsatt forskning... 36 Källförteckning... 37 Bilagor

7

1. Introduktion

Under våra år som yrkesverksamma pedagoger har vi upplevt att barn idag i allt högre utsträckning är stressade och behöver hjälp med att gå ner i varv. Vi har ställt oss frågan om massage kan bidra till att barnen blir lugnare? Vi har också noterat att en del barn behöver stöd i sitt sociala samspel då de ofta reagerar negativt om något annat barn råkar röra vid dem. Lena Jelvéus (1998) talar om det ”icke-taktila samhället” och menar att vi lever i ett samhälle där vi oftast har begränsad erfarenhet av att blir vidrörda av våra medmänniskor. Kan massage vara ett sätt att skapa goda relationer i förskolan?

I läroplanen för förskolan (Lpfö-98) kan vi läsa att varje barn skall få stöd och stimulans i sin sociala utveckling och erbjudas en förskola med väl avvägd dagsrytm. Vi vill i vårt examensarbete ta reda på vad som händer i barngruppen när vi introducerar massage. Med massage menar vi ”taktil beröring” (Ardeby, 2003), vilket innebär ytlig beröring av huden.

1.1 Syfte

Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att koppla av och främja deras sociala samspel.

Genom en fallstudie studerar vi vad som händer med barn genom att regelbunden massage introduceras på förskolan. Vi undersöker hur barn själva tänker kring begreppet massage. Vidare söker vi kunskap om hur de uttrycker känslan av att ge och få massage av varandra, samt vad de tror att de kan lära sig av massage. Slutligen vill vi veta om barn tror att de kan bli bättre kamrater av att massera varandra och i så fall på vilket vis?

8

2. Kunskapsbakgrund

Under denna rubrik ska presenteras de teorier som vi anser är centrala för vår undersökning. Vi presenterar olika forskares syn på massage och hur kroppen påverkas av den. Vi väljer också att diskutera teorier kring barns sociala utveckling. Vi vill i vår undersökning få barn att tänka och reflektera kring begreppet massage och grundar även undersökningen på teorier kring barns kognitiva utveckling och barns lärande. Slutligen beskriver vi undersökningens förankring i styrdokument.

2.1 Teorier kring taktil massage

Ardeby (2003) som är grundaren till taktil massage menar att ”Taktil massage är en metodisk och omsorgsfull mjuk beröring som sker med respekt, omtanke och lyhördhet för individens integritet och behov”. Massagen är enligt Siv Ardeby omsorgsfull eftersom personen som får massage hela tiden får all uppmärksamhet och omsorg. Respekt, omtanke och lyhördhet är självklara inslag. Ardeby är grundaren till taktil massage. Hennes metod har vuxit fram alltsedan 1960 då hon arbetade som sjuksköterska med spädbarnsvård där hon började introducera taktil beröring. Ardeby påbörjade sin forskning om beröringens effekter när det gällde hjärnskadade och gravt dementa personer. Det visade sig att massagen aktiverade nervsystemet, gav smärtlindring, förbättrade kroppsuppfattningen, förstärkte samspelet och gav trygghet. Det visade sig dessutom att inte enbart mottagaren gagnades, utan även givaren påverkades positivt och fick sänkt stressnivå.

Huden är kroppens största sinnesorgan och dess funktion är mångsidig, den skyddar kroppen mot påverkan från omvärlden genom att hålla främmande ämne så som till exempel bakterier utanför kroppen. Men den skyddar även oss från skadlig strålning, kyler och värmer samt balanserar kroppens vätskebalans. Via huden uttrycker vi känslor vilket vi kan se när vi bleknar, rodnar och svettas (Jelvéus, 1998).

9 Huden är ett mycket aktivt organ som nybildas hela tiden. Både huden och slemhinnorna kommunicerar med hjärnan via små känselkroppar vilka det finns många av och dessa reagerar vid tryck, värme, vibration och smärta. Lätt beröring aktiverar antistressreaktionerna och påverkar lustcentrat i hjärnan vilket gör att vi känner oss trygga, avspända, lugna och omtyckta. Följden av taktil beröring blir att vi får ro, har lättare att koncentrera oss och gör oss mer avslappnade. Det taktila sinnet registrerar och tolkar signaler såsom kyla, smärta, tryck och beröring från olika receptorer och ger oss varierande upplevelser mellan lätt beröring och svår smärta. Det är nödvändigt att aktivera det taktila sinnet för att vi under uppväxtåren ska utvecklas och mogna så att vi i livets olika skeende ska må bra. Det hjälper oss också att få god kroppsuppfattning samt bekräftande av kroppsgräns. Impulserna från taktil massage sprider sig så gott som till hela hjärnan, alla sinnesintryck, syn, hörsel, lukt, smak och känsel, uppfattas av receptorer som ständigt håller hjärnan underrättad om kroppens tillstånd. Signalsubstansen oxytocin frigörs vid beröring och det leder till att sänka blodtrycket och minska stresshormonerna (Uvnäs Moberg, 2000).

Ellneby (1999) menar i sin bok att beröring eller att beröras är viktigt för att barn ska känna trygghet, närhet och kontakt, vilket stärker barnet i sin förmåga i att lära sig nya saker. Vid beröring bearbetar hjärnan sinnesintrycken mycket bättre eftersom beröring förstärker intrycket via antistressreaktionerna. Ellneby anser att barn som lär sig tycka om samt känna igen positiv beröring har lättare att säga ifrån då den är oönskad. Ellneby anser vidare att Sverige är ett beröringsfattigt land i jämförelse med andra länder och att detta kan bero på en gammal fördom om att barn kan bli osjälvständiga om de får för mycket uppmärksamhet. Ellneby anser att det är precis tvärtom, ju mer beröring och uppmärksamhet vi får desto mer självständiga blir vi.

10

2.2 Teorier kring barns sociala utveckling

Den process som gör barnet till en social varelse kallas socialisation. Det innebär att barnet lär sig vilka förväntningar som ställs på det och vilka normer som gäller i bestämda situationer. Socialisation innefattar flera olika former av anpassning till förväntningar och krav (Carlsson, 1985). Den schweiziska psykologen Piaget talade om begreppen assimilation och ackommodation. Vid assimilation försöker barnet ändra den sociala omgivningen så att den överensstämmer med barnets egna förutsättningar. Med ackommodation menas det att barnet försöker ändra sig själv så att det själv mer överensstämmer med omgivningens krav och förväntningar (Piaget, 1969, 1973). Denna process består av olika inlärningsformer bland annat modellinlärning (Bandura, 1977). Med det menas att man identifierar sig med någon och gör denna person till modell/förebild. De olika faktorerna som gör att barnet identifierar sig med en människa kan bland annat bero på beroende, att barnet tycker om ”modellpersonen”. Det kan också bero på avund eller rädsla. I ett öppet, vänligt uppfostringsklimat, är identifikationen sannolikt en kombination av beroende, kärlek och beundran. Barnet strävar efter att handla, tänka och känna som det tror att modellen gör. Med internalisering, menas att normer införlivas i personligheten (Carlsson, 1985).

I Evenshaug & Hallen (2001) kan vi läsa om prosocialt beteende, som handlar om att kunna sätta sig in i andras situationer, roller, och förstå hur andra tänker och känner. Barnens samspel med andra barn och vuxna ses som mycket viktig för den sociala utvecklingen. Barnen har från början en mycket förenklad bild av rolltagandet. Denna process kring rolltagandet, utvecklas och mognar kontinuerligt så att barnet helt kan ta en annans roll, helt enkelt en annans perspektiv.

11

2.2.1 Social utveckling genom massage

Genom leken och genom lekens redskap, övar barn sig på att ta roller och följa normer (Carlsson, 1985). Att kunna lekens redskap enligt Knutsdotter Olofsson (1992) innebär att barnen i samförstånd är införstådda med att de leker och vad de leker. Vidare att alla i leken är jämställda oberoende av ålder och styrka och slutligen att man turas om att ta initiativ i leken. När barnen på en förskola ska massera varandra, sker detta också i samförstånd då barnen börjar med att fråga varandra om de önskar massage (Sanner, 2002).

Sanner (2002) beskriver en studie gjord vid några förskolor i Stockholm under en sex månaders period om massagens effekter. Resultatet visade att de barn som fått massage mådde bättre och hade större tillit till vuxna och andra barn. Närheten mellan barnen i gruppen hade ökat och konflikterna hade blivit färre. De som svarade bäst på behandlingen var de oroliga och aggressiva pojkarna, som blev lugnare och fungerade bättre med sina kamrater under studiens gång. I likhet med Uvnäs Moberg (2000) påpekar Sanner att massage frisätter substansen oxytocin som bland annat gör barnen lugnare och mindre aggressiva mot varandra.

2.3 Teorier kring barns kognitiva utveckling

Hur tänker barn i förskoleåldern? Jean Piaget (1968) och utvecklingspsykologen Lev Vygotsky (1978) står båda för en konstruktivistisk syn på barns inlärning och utveckling, vilket innebär att barnet själv aktivt bidrar till att konstruera sin kunskap. Skillnaden mellan de båda är att Piaget menar att det är barnets möte med ting och skeenden i omgivningen som påverkar inlärningen det vill säga en kognitiv konstruktivistisk syn. För att barnet skall utvecklas måste barnet vara aktivt och göra sina egna fysiska och intellektuella erfarenheter. Vygotsky däremot står för en social konstruktivistisk syn vilket innebär att kunskapen är något som skapas socialt. Med det

12 menas att barn lär genom att samarbeta med varandra i olika sociala sammanhang (Evenshaug & Hallen, 2001).

Piagets har delat upp tänkandets utveckling i fyra huvudstadier:

• Det sensori-motoriska stadiet (0-2 år) • Det preoperationella stadiet (2-7år) • Det konkret operationella stadiet (7-11 år)

• Det formellt operationella stadiet (från cirka 11 år)

Eftersom vi ska undersöka femåringars sätt att tänka, väljer vi att fokusera på det preoperationella stadiet. Från fyra år och uppåt kännetecknas barnets tänkande av att det är starkt beroende av direkta upplevelser via sina sinnen. Barnets tänkande är centrerat till dem själva och till deras jag, i det här stadiet. I sitt tänkande utgår de från sig själva och sin egen situation. De betraktar sig själva som världens mittpunkt Det finns en egocentrism i barnets tänkande som är typiskt för förskolebarnet enligt Jean Piaget (1968).

2.4 Teorier kring barns lärande

Både Jean Piaget (1970, 1976) och Lev Vygotsky (1972, 1978) intresserade sig för barns lärande det vill säga hur lärandet går till. Deras teorier skiljer sig dock åt genom att Piaget försöker förklara lärandet medan Vygotsky försöker tolka lärandet. Piaget ägnade sitt liv åt att utforska hur den mänskliga logiken utvecklas medan Vygotsky undersökte hur historia och kultur bidrar till att utveckla barnets intellektuella förmåga. Bådas teorier handlar dock om hur barn skapar förståelse för sin omvärld.

Andra förskolepedagogiska teorier som har stor betydelse för hur förskolepedagogiken ser ut idag är bland annat Reggio Emilia-pedagogiken, som grundats av Loris Magaluzzi. Han menar att det är pedagogernas uppgift att se till att barnen utvecklas till

13 självständiga och kreativa personer med möjlighet att få uttrycka sina tankar på olika sätt. Dessa teorier är också centrala i den fenomenografiskt inspirerade pedagogiken - utvecklingspedagogiken, vars syfte främst är att få barn att tala och reflektera ( Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). För att få barnen att reflektera krävs det att de är intresserade och engagerade av det pedagogiska innehållet. För att barn skall börja samtala om sina uppfattningar krävs att den vuxne uppmuntrar, frågar vidare och ber barnet utveckla sina tankar (Pramling, Samuelsson & Mårdsjö, 1997). Dessa teorier stämmer också väl överens med Vygotskys tankar kring den så kallade proximala utvecklingszonen, vilket innebär att pedagogen i samspel med eleven lotsar denne vidare i sin tankemässiga utveckling (Bråten, 1996).

När barnet visas entusiasm för sina idéer och tankar och sätt att lösa problem, blir barnet säkrare. En viktig uppgift för pedagogen är att skapa en atmosfär där barnen känner sig trygga och vågar dela med sig av sina tankar och idéer. Inom utvecklingspedagogiken menar man att barn inte kan skapa en förståelse för något de inte har någon erfarenhet av. Å andra sidan förändras barnet genom att deras medvetande förändras Med det menas att varje ny erfarenhet gör att vi människor uppfattar och förhåller oss till världen på ett delvis nytt sätt (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997).

Det som är utmärkande för utvecklingspedagogiken är följande tre principer för barns lärande (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997).

• Att skapa och fånga situationer omkring vilka barn kan tänka och tala. • Att få barn att tänka, reflektera och uttrycka sig, verbalt och på andra sätt. • Att ta tillvara mångfalden av barns idéer.

14

2.5 Förankring i styrdokument och förskolans uppdrag

Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö-98), är förskolans uppdrag att utveckla barns förmåga att reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar. Förskolan skall också se till att barn erbjuds en god omsorg, där omsorg, vila och andra aktiviteter vägs samman på ett balanserat sätt, med väl avvägd dagsrytm. Förskolan skall dessutom sträva mot att varje barn ges stöd i sin sociala utveckling.

Förskolan har under senare år genomgått stora förändringar. Den stora skillnaden är att förskolan övergått från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Förskolan och skolans mål för verksamhetsåret skall presenteras i lokala arbetsplaner. I samband med denna reform blir utvärdering ett viktigt styrinstrument för att kommuner och stat ska kunna följa upp hur väl förskolorna och skolorna arbetat mot de uppställda målen (Gotvassli, 2002). Ett sätt att utvärdera är att ta del av det barn och föräldrar upplever av förskolan och dess pedagogik. Genom att göra en utvärdering av hur barn upplever massage med hjälp av intervjuer och frågeformulär får arbetslaget ett underlag att arbeta vidare med, till exempel med barns sociala samspel.

2.6 Centrala begrepp

Vi kommer att använda begreppet massage, men i betydelsen taktil beröring. Ordet massage kommer från grekiskan och betyder knåda (Axelsson & Hedberg, 1995). Taktil kommer från latinets tactus, som betyder känsla - så kallad ytkänsel (Ellneby, 1994). Fritt kan ordet förklaras med att man berör på ytan inte som massage, som egentligen betyder att man masserar muskulaturen. Vi kommer dock att använda oss av ordet massage, men då med betydelsen ytlig beröring av huden.

Massagestunden går ut på att det är barnen själva, som under ledning av en pedagog, utför massage på varandra.

15

3. Problemprecisering

Vår intention är att genom en fallstudie undersöka vad som händer när vi introducerar massage vid två förskolor i Malmö. Hur upplever barnen massagen? Hur uttrycker de känslan av att ge och få massage av varandra? Vad tror barnen att de kan lära sig av massage? Dessutom vill vi undersöka om barn tror att de kan bli bättre kamrater av att massera varandra och i så fall på vilket vis? Slutligen undersöker vi om de förändrar sin uppfattning av massage över tid.

Frågorna som vi ställer har vi formulerat enligt följande:

• Hur tänker barn kring begreppet massage? • Hur upplever barn att ge och få massage?

• Hur påverkas barn i sin sociala kontakt av massage? • Vad tror barn att de kan lära sig av massage?

16

4. Metodbeskrivning

I detta avsnitt presenterar vi, och försöker på ett så utförligt sätt beskriva och motivera våra val av metoder. Vi ska också beskriva våra undersökningsgrupper, hur vi genomfört forskningen, hur vi analyserat vårt material och vilka etiska övervägande vi tagit.

4.1 Metodval

För att uppnå vårt syfte valde vi att genomföra en fallstudie, som är en kvalitativ undersökningsmetod. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer, standardiserade frågor och deltagande observationer.

För att ta del av barnens tankar och erfarenheter är intervjuer speciellt lämpliga (Kvale, 1997). För att barnen skulle kunna uttrycka sina känslor kring att ge och få massage så tydligt som möjligt, använde vi oss också av tre standardiserade frågor. Deltagande observationer gjorde vi för att få mer information om barnens beteende under massagestunden samt för att se om deras svar på intervjufrågorna sammanföll med deras beteende under massagestunderna.

Kvalitativ undersökning

I den kvalitativa undersökningen krävs ett tätt och nära förhållande mellan forskaren och den miljö och de personer som ska studeras enligt Repstad (1999). Vårt val av undersökningsmetod kom därför att vara den kvalitativa, då vi redan hade ett nära och naturligt förhållande till de barn och den miljö som studerades. Kvalitativ undersökning handlar om hur man gestaltar något. Vi ville undersöka vilka åsikter barnen hade angående massage.

17 Fallstudie

Fallstudier är en typ av kvalitativ undersökning och kommer ofta till användning, när man som vi, vill studera processer och förändringar. Vid fallstudier utgår man från ett helhetsperspektiv och försöker att få så täckande information som möjligt. Därför är det vanligt att använda sig av såväl intervjuer, som observationer och enkäter (Johansson & Svedner, 2004).

Kvalitativa intervjuer

Frågorna som vi ställde till barnen var delvis standardiserade, det vill säga lika för alla barn. Enligt Widerberg (2002) ställer man inte standardiserade frågor i en kvalitativ undersökning. Hon menar att vid kvalitativa intervjuer är syftet att använda sig av det direkta mötet mellan forskare och intervjuperson och det unika som uppstår i mötet dem emellan. Vi utgick trots detta från våra standardiserade frågor, men utvecklade dem så att intervjupersonerna, det vill säga barnen, förstod dem och kunde svara på dem.

Standardiserade frågor

En del i vår undersökning ville belysa graden av hur mycket barnen tilltalades av den massage de gav och fick. Därför använde vi oss av tre standardiserade frågor till barnen (bilaga 4). Standardiserad betyder avsaknad av variation och allt är likadant för alla. Det betyder att varje fråga ska läsas upp med exakt samma tonfall i exakt samma ordning. Förklaring kring frågorna ges inte till någon, eller till alla (Trost, 1993).

Deltagande observationer

Vi utförde deltagande observationer, som innebar att vi så naturligt som möjligt försökte följa barnens möte med massagen. Under observationerna deltog vi genom att initiera massagen på vår undersökningsgrupp, tre gånger i veckan under åtta veckor sammanlagt. Under massagestunderna observerade vi barnen och efteråt skrev vi ner våra reflektioner i dagboksform.

Om man vill belysa ett fenomen genom att studera det ”in real life” eller ”in action”, så väljer man observationer som metod. Vill man däremot få fram människors förståelse av fenomenet, väljer man intervjuformen (Widerberg, 2002, s.17).

18

4.2 Undersökningsgrupp

I undersökningen deltog tio femåringar vid två förskolor i Malmö. Den ena förskolan är en kommunal förskola och här intervjuades tre barn. Den andra är en förskola bestående av en avdelning, som drivs som ett föräldrakooperativ. Här intervjuades sju barn. Vi hade i ett inledningsskede en tanke att intervjua både fyra- och femåringar, men enligt Jan Trost (1993) är femåringarna lättare att intervjua eftersom deras språkutveckling är längre kommen och de har möjlighet att koncentrera sig längre stunder. Dessa erfarenheter har vi också från vårt arbete i barngrupper, dock vet vi att det finns undantag. Det var sammanlagt tio femåringar, sex flickor och fyra pojkar, som deltog i vår undersökning.

4.3 Genomförande

I ett inledningsskede kontaktade vi alla föräldrar (bilaga 2), både skriftligt och muntligt om vår undersökning. Därefter samtalade vi med barnen en och en och berättade för dem om vår undersökning samt att vi gärna ville att de skulle delta på massagen, men att det naturligtvis var frivilligt. Före massageintroduktionen gjorde vi intervjuer med barnen, för att ta del av barnens förförståelse av begreppet massage (se bilaga 1). Under intervjuerna använde oss av såväl bandspelare som anteckningar.

Att respektera barn och barns känslor är således av största vikt för att bygga upp en positiv relation mellan intervjuare och barn. Denna relation grundläggs redan då man tar först kontakten med barnet. Därför ska barnet redan vid första kontakten få känna hur viktiga de är, det vill säga att man har valt ut just dem och att man vill prata med var och en av dem. För att ytterligare understryka vikten av det barnet säger, berättar vi för barnen att samtalet ska spelas in på band (Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. 2004, s. 28).

Under våra intervjutillfällen förekom det ibland att barnen svarade på våra frågor med ett enkelt "Ja" eller "Nej". Det ledde till att vi fick försöka omformulera våra frågor och

19 nyansera dem så att de skulle uppfattas och förstås av varje enskilt barn. Före massagestarten berättade vi för barnen att de skulle få och ge massage av varandra tre dagar i veckan vid tidpunkten för vilostunden och att en professionell massör, Leila Ewald, skulle komma första gången för att introducera massagen.

Leila introducerade massagen på barnens ryggar i form av sagor, ramsor, lekar och sånger (bilaga 3). Dessa övningar utförde vi därefter, tre gånger i veckan med barnen i undersökningsgruppen. Första gångerna visade vi för barnen hur de skulle massera, men efterhand utförde barnen massageövningarna på varandra. På båda förskolorna utfördes massagestunden på ungefär samma sätt, det vill säga med hjälp av avslappningsmusik, massageolja, dämpad belysning och doftljus. Vår avsikt var att skapa en lugn och harmonisk stämning. Nya intervjuer gjordes efter fyra veckor samt efter åtta veckors masserande. Vi ville se om barnens uppfattning och upplevelse av massage hade förändrats. Under massagestunderna observerade vi barnen och efteråt skrev vi ner våra reflektioner i dagboksform.

4.4 Analysbeskrivning

Målsättningen med analysarbetet är att hitta kategorier eller tema som ska ligga till grund för det färdiga arbetet (Patel & Davidsson, 1991).

Intervjuerna som skedde med tidsintervaller, skrevs ner allteftersom de blev gjorda, för att hållas i färskt minne. Var och en av oss läste sina intervjuer. Därefter kategoriserades svaren, fråga för fråga, för att finna skillnader men också likheter i barnens svar. Sedan läste vi varandras intervjuer för att se om vi tolkat svaren på samma sätt.

Efter det lade vi ihop intervjuerna med barnen från de båda förskolorna. Vi upptäckte att några av frågeställningarna till barnen var alltför snarlika. Svaren vävdes in i varandra och vi valde därför att inte redovisa en del av frågeställningarna.

20 Slutligen gjorde vi en uppdelning av intervjuerna enligt nedanstående:

• Före massageintroduktionen – första intervjutillfället • Efter fyra veckor med massage –andra intervjutillfället • Efter åtta veckor med massage – tredje intervjutillfället

Våra dagboksanteckningar från observationerna gick vi igenom och reflekterade kring gemensamt.

Slutligen återstod de tre standardiserade frågorna som ställdes till barnen efter massageundersökningens slut. Barnens svar sammanställde vi i en tabell (se figur 1 ).

4.5 Forskningsetiska överväganden

Vi informerade föräldrarna till 5-åringarna, både muntligt och med informationsblad om vår undersökning. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö-98) är det viktigt med ett bra föräldrasamarbete. Då det gäller taktil beröring eller massage var det av största vikt med tydlig kommunikation med föräldrarna. Lena Jelvéus (1998) skriver om att det i vissa personers öron låter suspekt med barnmassage, då vi vet att barns kroppar har utnyttjats i pedofila syften. Det var därför extra viktigt att vi var tydliga med våra motiv, både när vi pratade med föräldrarna och när vi informerade dem om undersökningen via informationsbrev.

Vi funderade mycket på hur vi skulle agera inför de barn som tackade nej till att få massage av oss pedagoger eller sina kamrater. Hur långt kunde vi gå i våra övertalningsförsök, utan att vi ”tvingade oss” på dem? Vår förhoppning när vi startade var att alla i undersökningsgruppen skulle närvara fysiskt på massagestunderna. De barn som var tveksamma, skulle enbart erbjudas massage på händerna med förhoppning att

21 de efter hand skulle vilja delta fullt ut med massage på ryggen. Vår bestämda uppfattning var att vi inte kunde och inte heller tänkte tvinga oss på de barn som inte ville få massage, även om det innebar att vi kanske inte skulle få svar på våra frågor.

Inget barn i vår undersökning benämndes med namn. Detta är särskilt viktigt då förskolan lyder under sekretess och även forskningsetiskt.

4.6 Genomförandet av detta arbete

Vi skrev olika delar i kunskapsbakgrunden, vilka vi sedan tillsammans vävde ihop och formulerade om. Texterna skickades fram och tillbaka över nätet.

Intervjuerna och observationerna gjorde vi enskilt på respektive förskola. Analyserna sammanställde vi först var och en, därefter arbetade vi med dem tillsammans. Det mesta utav arbetet skedde genom fysiska träffar.

22

5. Resultat och Analys

I detta kapitel redogör vi för resultatet av vår undersökning utifrån våra frågeställningar: Hur tänker barn kring begreppet massage? Hur upplever barn att ge och få massage av varandra? Vad tror barn att de kan lära sig av massage? Kan barn påverkas i sin sociala kontakt av massage?

Därefter redogör vi för våra deltagande observationer, vidare återger vi i tabellform våra tre standardiserade frågor (se figur 1). Avslutningsvis beskriver vi om vi kan se en utveckling och förändring av barnens svar över tid.

5.1 Hur tänker barn kring begreppet massage?

Här återges barnens uppfattningar om vad massage är och varför de tror att man masserar varandra.

5.1.1 Vad är massage?

När barnen får svara på frågan om vad massage är, konstaterar vi att alla barn utom ett har en viss förförståelse av massage. En del av barnen har tidigare deltagit vid sporadiska massagestunder på förskolan, medan andra har fått massage hemma. Ett av barnen beskriver det såhär: Mamma har masserat mig på öronen, kroppen och pappa masserar fötterna.

Vid analysen av barnens svar finner vi två kategorier. Antingen beskriver man med en

känsla vilka associationer man får när man hör ordet massage. Ett av barnen uttrycker

sig så här: Jag tänker på min mamma för att jag tycker om henne, och jag tycker om massage. Ett annat barn beskriver massagen som: något som är mysigt.

23 Den andra kategorin som utkristalliserar sig beskriver hur det rent tekniskt går till när man masserar varandra: Man ska smörja, ta ner gardinerna, vi ska ha det mörkt. Man ska ha band (kassettband), säger ett barn.

Ett barn menar att:...massage e´när någon masserar en på ryggen.

Vid analysen av andra intervjutillfället finner vi att barnens svar representerar de två kategorierna som vi fann vid de första intervjuerna. Ett barn formulerar sig så här: Man masserar nån. Så har man olja på händerna och så gör man så här (visar med händerna hur man utför massage).

Ett annat barn uttrycker sig så här: Jag tänker att det är skönt, det är bra för kroppen.

Vid andra intervjutillfället finner vi ytterligare en kategori. Ett barn associerar massage till kamratskap, genom att säga: ... att man känner sig inte utanför.

Efter de åtta undersökningsveckorna, avslutar vi med en sista intervju. De flesta barnen beskriver ordet massage med en känsla. De uttrycker sig bland annat såhär: Då tänker jag att jag blir jätteglad och Ah, så skönt!

Andra beskriver ordet massage genom att ge en hälsofrämjande betydelse av ordet såsom: Det är bra för kroppen. Det är bra för ryggen.

Liksom vid tidigare intervjutillfällen finner vi också ett barn som betonar kamratskap: Kompisarna gör det så skönt på mig.

Samt den tekniska beskrivningen av massage genom ett barn som säger: Mangör lite olika formar på ens ryggar.

24

5.1.2 Varför tror du att man masserar varandra?

Vi menar att en del av barnen efter den första intervjun ser massage ur ett

hälsofrämjande perspektiv. Att det är bra om man exempelvis har värk i ryggen eller

som lindring. Två barn beskriver det så här: För att man tycker att det är skönt och ifall man har ont i kroppen och Mamma brukar gå till en som masserar mamma för hon har värk.

Två andra barn gör en beskrivning ur ett känslomässigt perspektiv. De menar att man masserar för att det ska vara skönt och njutningsfullt, de uttrycker sig så här: Därför att det är skönt och För att man ska ha det mysigt.

Ett barn gör en beskrivning ur ett socialt perspektiv. Hon menar att man masserar för att stärka kamratskapet och förhindra utanförskap: För att man inte ska känna sig utanför, så att ingen blir sur för att man inte fått massage. Man blir ledsen om man inte har fått någon massage.

Vid andra intervjutillfället får vi fram ungefär samma svar och kategorier som vid första intervjutillfället förutom att de är lite mer nyanserade, ett barn säger: Massage är till för att man ska vara frisk, pigg, må bra och inte vara sjuk.

Vid tredje intervjutillfället ser vi att barnen återigen beskriver de olika kategorierna ur

det hälsofrämjande, det känslomässiga och det sociala perspektivet. Vi återger

några exempel som belyser dessa kategorier i barnens svar: För att man ska må bra och vara frisk och orka leka, För att man ska känna sig glad och inte känna sig utanför och låta andra vara med samt För att det ska vara roligt. När man masserar varandra ska man ta försiktigt.

25

5.2 Hur upplever barn massage?

Här nedan beskrivs hur barnen har upplevt att få massage.

5.2.1 Vad tycker du händer i kroppen vid massage?

Vid första tillfället svarar barnen att de upplever massage som en totalt positiv upplevelse, de använder uttryck som: Jag gillar jättemycket massage och Det kändes bra och mysigt.

Tre av barnen tycker om massage men bara under vissa omständigheter. Ett barn säger: Jag tycker att det är skönt, men jag vill inte ta av tröjan.

Ett annat barn beskriver det så här: Det kittlas lite. Det känns skönt när man gör saker som inte kittlas. Alla tio barnen i undersökningen tycker att det är skönt och att det mår bra när de får massage.

Vid andra intervjutillfället sätter en del barn fokus på vilka känslor som upplevs i samband med massagen. Ett barn menar att: Man blir både kall och varm på samma gång en annan säger Min kropp blir glad och jag blir jättebra.

Några andra barn beskriver hur bra de mår när de får massage: Det känns bra i kroppen. Det känns skönt. Ett barn har reservationen att det bara känns bra när man tar lite hårdare ...annars blir jag kittlig.

Vid tredje tillfället upptäcker vi kategorin; massage som avkoppling. Ett barn svarar: Skönt, jag känner mig avkopplad. Ett annat barn menar: Man vill sova. Ett tredje beskriver att: Man blir glad och lugn.

26

5.3 Hur tycker barn att de utvecklas i sin sociala kontakt av

massage?

Under det här avsnittet redogör vi för barnens svar kring vad de tror att de kan lära sig av massage. Dessutom om de tror att de kan bli bättre kamrater av att ge och få massage.

5.3.1 Vad tror du att man kan lära sig av massage?

Vid första intervjutillfället finner vi kategorierna Massage för att uttrycka

kamratskap, Massage som färdighet och Massage för att lära sig koppla av.

Flera barn uttrycker att det är en vänskapshandling att massera någon: När man masserar någon är man snäll. Vidare: Man kan lära göra mjuk och bra massage på alla som är snälla. Att man ska vara snäll och inte taskig. Att ingen ska känna sig utanför och slutligen Att man blir bättre kompisar för man gör det skönt för varandra.

En del av barnen upplever att de har lärt sig att använda sig av massage som en färdighet: Att man kan lära sig massagegreppen och massera någon annan och Man kan lära sig att massera någon till exempel mamma och pappa om de har ont i ryggen. Ett barn uttrycker att: Man lär sig massera.

Två barn tycker att de lär sig att koppla av och att slappna av genom massage. De säger: Att koppla av och att Man lär sig att slappna av, ligga och ha det skönt. Endast en uttrycker att hon inte vet vad man kan lära sig av massage.

Vid andra tillfället ser vi ingen större skillnad på barnens svar. Det är samma kategorier som vid intervjutillfälle ett.

27 Vid tredje tillfället kan vi däremot se en klar skillnad, då alla barn utom ett menar att massage kan lära dem att bli bättre kamrater. Så här uttrycker sig de nio övriga: Man lär sig att låta andra vara med. Man kan lära sig att inte vara utanför. Man kan lära sig att vara snäll när man tar försiktigt. Att man ska göra det skönt för en kompis. Vara kompis. Jag tänker att man kan lära sig säga förlåt. Att vara snäll, typ vara snäll och säga du får vara med. Att göra det bra för en kompis. Att massera sina vänner. Att bli en bra kompis. Kompisen tycker om den som masserar. Om man masserar bra blir den man masserar glad och då får man vara med och leka.

5.3.2 Tycker du att du har blivit en bättre kompis?

I sista intervjun lade vi till frågan om barnen tyckte att de blivit bättre kompisar. Här nedan redovisar vi några av barnens svar, som alla indikerar på att de upplever sig som bättre kamrater. Utifrån barnens svar finner vi att de tycker att relationerna blivit bättre: Ja, vi är ju mer kompisar nu, för det är ju skönt för alla. Någon annan uttrycker det: Ja, vi har blivit bättre kompisar. Jag känner de andra mer nu. Ett barn tycker att han har blivit bättre kompis med tjejerna nu.

Barnen uttrycker också att de respekterar varandra mer nu. Ett barn beskriver: Ja, man frågar om det känns skönt, man frågar om den vill ha det hårdare eller mjukare. Några av barnen upplever att de är mindre aggressiva: Ja, jag bråkar inte så mycket längre. Det känns roligare att komma till förskolan. Samma sak uttrycks av ytterliggare ett barn: Ja, vi bråkar inte så mycket.

28

5.4 Deltagande observation

En del av barnen har i början av massageperioden väldiga svårigheter att ligga ner lugnt och stilla på madrasserna. Tidigare har vi sporadiskt gett barnen massage på förskolan, men då har det varit vi pedagoger som har gett massagen. Nu är det barnen som regelbundet, tre gånger i veckan, ska utföra det på varandra. I början kan vi se hos en del barn att de har svårt att varva ner när kamraten ska massera, det blir mest en rolig lek och definitivt ingen avslappning. På den ena förskolan är barnen lite oense kring vem som ska massera först. På den andra förskolan är det oenighet kring vem som ska massera vem. Den observerande pedagogen och barnen löser detta genom att bestämma att man ska dra lott om vem som ska massera vem. Detta upplever barnen som en spännande och rolig lek och helt naturligt blir ingen utanför. Vid ett tillfälle drar ett barn en lapp med namnet på ett kompis som han inte vill massera. Detta löser barnen och pedagogen tillsammans genom att diskutera om hur man är en bra kompis. Ett av barnen föreslår att: om man får ett namn på en kompis som man inte allra helst vill massera, så får man tyst för sig själv tänka att det får jag kanske nästa gång.

Ett av barnen vill i början inte vare sig få eller ge massage. Den observerande pedagogen och barnet gör då en överenskommelse som innebär att barnet får leda nästföljande massagepass. Därefter är hon delaktig på varje massagestund.

Allt eftersom barnen blir införstådda med att vi ska ha massage tre gånger i veckan upplever vi att de blir trygga med massagen, sig själva och med sina kamrater. Vi uppfattar det som om de verkar njuta av stunden och att de har förmågan att varva ner. Vi ser hur barnen förändras från att vara stela, okoncentrerade och osäkra till att bli hängivna massörer som tar sin uppgift på största allvar.

29

5.5 Standardiserade frågor

Efter undersökningens slut ber vi barnen svara på tre frågor, som fylls i av oss pedagoger.

• Vad tycker du om att ge massage? • Vad tycker du om att få massage? • Vill du ha massage på förskolan?

Barnen ombeds svara genom att peka på det ansikte som bäst överensstämmer med deras känsla.

Efter åtta veckor med massage

Namn

☺

6

2

2

10

9

1

På frågan om vad barnen tycker om att ge massage svarar sex barn att det är roligt. Två barn tycker att det är ganska roligt medan två stycken tycker att det är direkt tråkigt. Jämför man med frågan om vad barn tycker om att få massage, så är det tio barn som

30 uppskattar massage. Det för tankarna till Piagets (1968) teori om det självcentrerade barnet. Det vill säga de utgår från sig själva och sin egen situation. Nämligen att det är roligare att få massage än att ge! Alla barn svarar att de vill att vi ska ha massage på förskolan, ett barn menar dock att det kan räcka med en gång per vecka.

5.6 Sammanfattning

Syftet var att undersöka om massage av barn i förskolan kunde vara en metod för att få barnen att koppla av och stärka deras sociala samspel. För att uppnå detta syfte introducerades och utfördes regelbunden massage under åtta veckors tid. Vi ville också ta reda på hur barnen själva tänkte kring begreppet massage. Vidare hur de uttryckte känslan av att ge och få massage av varandra samt vad de trodde att de kunde lära sig av massage. Slutligen undersökte vi om barnen trodde att massage kunde göra dem till bättre kamrater och i så fall på vilket vis. Vi studerade också om barnen förändrade sin uppfattning över tid.

Frågorna vi utgick från var följande:

• Hur tänker barn kring begreppet massage? • Hur upplever barn massage?

• Hur påverkas barn i sin sociala kontakt av massage? • Vad tror barn att de kan lära sig av massage?

Då barnen i vår undersökningsgrupp för första gången skulle intervjuas, tyckte vi att de verkade lite spända och osäkra på vad som skulle ske. En del barn hade svårigheter att uttrycka sig och visste inte riktigt vad som förväntades av dem. De barn som hade en liten eller ingen erfarenhet av massage, kunde inte uttrycka sina erfarenheter kring fenomenet. Medan andra hade en bättre förförståelse och därför också kunde uttrycka sig klarare.

31 När vi intervjuade barnen efter fyra veckor hade alla barnen en klarare bild av massagens mening och innebörd. Dessutom hade de redan blivit intervjuade en gång, vilket gjorde dem mer bekväma med situationen. De hade nu alla fått en erfarenhet vilken de nu kunde reflektera kring.

Vår uppfattning är att barnen vid det sista intervjutillfället, gav mycket mer detaljerade och nyanserade svar på våra frågor. Barnen hade nu ännu mer erfarenhet i ämnet och det märkte vi tydligt på barnens svar. Hur barn tänker kring olika fenomen i deras omgivning är helt beroende av deras tidigare erfarenheter i ämnet (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997). De flesta barnen hade tidigare någon erfarenhet av massage. De hade antingen blivit masserade hemma, eller sporadiskt fått massage på förskolan. Andra hade erfarenheter av massage genom sina föräldrar, som har värk och därför behöver få massage. Endast ett barn hade ingen som helst erfarenhet av massage.

När vi frågade barnen vad som hände i kroppen kände många av barnen att de blev lugna och avkopplade. Andra beskrev att de blev glada och pigga av massage. Sammanfattningsvis tyckte alla barn om att få massage.

Barnen upplevde att massagen gjort dem till bättre kamrater. De tyckte att de lärt sig leka bättre. De såg också att de kunde leka med fler barn, även av andra könet. Barnen drog också slutsatsen att massagen gjorde nytta i andra situationer på förskolan som till exempel i den fria leken.

32

6. Diskussion

Våra observationer visade att de barn som hade goda erfarenheter av massage, det vill säga att de barn som regelbundet mött massage, har haft ett litet försprång. Emellertid har vi också sett att de barn som tidigare hade ringa eller ingen erfarenhet av massage utvecklats oerhört mycket under den tid undersökningen pågick, kanske egentligen mer än de erfarna barnen.

Idag kan de barn som hade mindre förförståelse, ligga ner avkopplade och ta emot massagen, vilket de erfarna barnen kunde redan från början. Sanner (2002) menar att de som svarade bäst på massagen i hennes undersökning, var just de oroliga och aggressiva barnen. De blev betydligt lugnare och fungerade bättre med sina kamrater. I likhet med Sanner ser vi också denna skillnad i undersökningsgruppen.

Har barnen lärt sig varva ner av massagen? Vi drar paralleller med vår undersöknings-grupp och undersökningen av Uvnäs Moberg (2000) som visar att följden av taktil beröring blir att vi får ro, bättre koncentration och gör oss mer avslappnade. Vi märker att barnen under den stund vi har haft massage på förskolorna har lärt sig att koppla av. Om barn lär sig koppla av har de bättre möjlighet att tillgodogöra sig en hel dag på förskolan.

Vi kan också se i vår undersökning att lekens redskap som Birgitta Knutsdotter Olofsson (1992) talar om, också kan överföras till massage. När barnen i undersökningsgruppen masserar varandra, sker detta i samförstånd. Barnen börjar med att fråga varandra om de önskar massage och hur man vill ha det utfört. Vidare menar vi att ålder, kön eller etnisk tillhörighet inte spelar någon roll - i massageleken är vi jämställda. Vi har under vår undersökning låtit alla barn oberoende av kön och etnicitet massera varandra Vi ser tydligt att jämställdheten och respekten har blivit större i vår undersökningsgrupp. En pojke beskriver i ett tidigare citat att han numera lika gärna leker med flickorna, vilka han tidigare bara uppfattade att han bråkade med. Vi upplever ur ett genusperspektiv att gränserna har suddats ut lite. På båda förskolorna ser vi

33 nämligen att barnen i större utsträckning leker med varandra oberoende av könstillhörighet.

Birgitta Knutsdotter Olofsson (1992) talar också om turtagandet. Barnen i vår undersökning lärde sig klara av att vänta på sin tur utan konflikter. När den ena hade blivit masserad var det den andres tur att bli masserad. Det hela går ut på att lära sig att lyssna på varandra och respektera varandras önskemål. Vi drar paralleller mellan Vygotskys (1978) teori kring barns samlärande och vår undersökning. Barnen tar efter varandra och oss pedagoger genom att de frågar om det är skönt, om man önskar olja och frågar hur man vill ha massagen. Vi anser att vi pedagoger har en betydande roll när vi fungerar som positiva förebilder/modeller och genom att vi hjälper barnen att tillämpa lekens redskap.

Sanner (2002) menar att massage bidrar till att kontakten mellan barn stärks av att de masserar varandra. Under vår undersökningstid har vi sett att barnen vid sagoläsning kan sitta tämligen nära varandra och dessutom röra mjukt vid varandra. I våra observationer har vi sett att barnen har fått mycket starkare emotionella band till fler barn i gruppen. De flesta barn har också själv dragit slutsatserna att de kommit varandra närmare genom att massera varandra. Några barn tycker att de har blivit bättre kompisar och att det känner varandra bättre nu. Barnen i vår undersökning, har i likhet med Sanners studie, upplevt att de blivit mindre aggressiva.

Alla barnen i vår undersökningsgrupp har tyckt det var roligt med massage. Vygotsky talar om det lustfyllda lärandet, det vill säga att barn lär i för dem meningsfulla sammanhang och att lusten och glädjen har en betydelse för deras inlärning (Benn S, 2004). Barnen i vår undersökning har fått mycket uppmärksamhet, blivit bekräftade och känt sig utvalda under den här tiden. Vi tror att detta kan ha påverkat deras uppfattning om massage på ett positivt sätt.

Det var inte vår avsikt att sätta fokus på hur barnen uttryckte sig rent språkligt men i vår undersökning har vi noterat att alla barnen har utvecklats språkligt, utifrån deras egna förutsättningar. Vid första intervjutillfället märkte vi att några av barnen var osäkra och

34 lite undrande över vad de förväntades svara. En del barn hade ingen direkt erfarenhet av massagens innebörd och kunde därför inte heller utrycka sig utförligt. Vygotsky (1986) menar att det finns ett samband mellan den kognitiva och den språkliga utvecklingen. Trots att vi uppmuntrade dem eller ställde om frågorna för att barnen bättre skulle förstå dem, fick vi enstaviga svar från en del. Efter hand som de blev mer bekanta vid massagen och intervjuerna märkte vi att de kunde formulera sig mer utförligt och mångsidigt.

Vilken tillförlitlighet har vår undersökning? Kvale (1997) menar att den metod man väljer för att samla in information måste kritiskt granskas utifrån hur tillförlitlig och giltig metoden är. Med tillförlitlighet menas i vilken utsträckning samma resultat uppnås om studien upprepas av annan forskare. Eftersom vi har utfört deltagande observationer på våra egna arbetsplatser, är vi medvetna om att vi kan ha påverkat barnens sätt att förhålla sig till massage. För att barn ska vilja delta under massagestunderna tror vi att det krävs en nära och trygg relation till dem som utför massagen.

Hur tillförlitliga är barnens svar i undersökningen? En del barn har svarat väldigt utförligt och till och med ”lite vuxet”. Har föräldrarna pratat med sina barn om massagen och därför påverkat barnens sätt att svara? Har de andra barnen påverkat? Har vi påverkat dem i vårt sett att intervjua dem? Vi tänker bland annat på det barn som återkommande talar om utanförskap. Är det så att det barnet känner sig utanför i andra situationer på förskolan utan att vi har observerat detta? Vi anser trots det att vår undersökning i stor utsträckning har tillförlitlighet eftersom svaren från intervjuerna överensstämmer med våra observationer av barnen under massagestunderna.

Vi anser också att de svar vi har fått av barnen, till exempel på frågan om varför man masserar varandra, på ett så tydligt sätt visar att barn svarar utifrån sina erfarenheter. Ett exempel som belyser detta är barnet vars mamma har värk och därför tror att det enbart är därför man masserar varandra.

35

6.1 Slutsats

I utvecklingspedagogiken skapar läraren förutsättningar i form av att hon arrangerar eller fångar situationer i vardagen för att få barn att tänka och reflektera (Pramling Samuelsson, Mårdsjö, 1997). Vi menar att vi har skapat en situation, det vill säga massagestunderna, som sedan barnen har fått tänka och reflektera kring.

Barnets medvetande är ständigt involverat i en process som hela tiden byter fokus och leder till att barnet får en fördjupad kunskap och förståelse för sin omvärld. Vi har i vår undersökning lagt märke till att barnen använder sin kunskap från massagestunderna i andra situationer och sammanhang i förskolan. Barnen tycker själv att de har blivit bättre kompisar, känner sig gladare och att gemenskapen har blivit starkare.

Har barnen blivit mer socialt kompetenta under de här åtta veckorna av massagen? Det kan vi inte med säkerhet veta. Piaget (1968) menar att barn i slutet av den preoperationella perioden blir allt mindre egoistiska och allt mer socialt inriktade. Detta beror enligt honom på att barnen nu har förbättrat sin förmåga till rolltagande och att förstå andras perspektiv. Och det är kanske i denna utvecklingsfas våra barn befinner sig nu? Under våra observationer har vi sett att de har handlat mer empatiskt och försökt sätta sig in i varandras situation. Ett exempel är när barnen frågar varandra om det känns skönt när de masserar och hur man önskar få massagen utförd.

Vi upplever att vår undersökning har lett till att barnen har blivit lugnare. Vi tycker att barnen har utvecklat en större förmåga att koppla av rent fysiskt och därigenom kan de lättare ta till sig den pedagogiska verksamheten på förskolan. Det kan bero på massagen, samt att de har fått mycket uppmärksamhet av oss under massageperioden, vilket kan ha påverkat dem.

Är då massage en bra metod för att främja barns sociala samspel? Vi tror att man måste se massage i ett längre och vidare perspektiv. För att stärka och hjälpa barn i deras

36 sociala utveckling tror vi att det krävs en kombination av olika pedagogiska metoder, där massage kan vara en av metoderna.

I läroplanen för förskolan betonas att förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande och erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet (Skolverket, 2005, s. 24 ).

6.2 Kritisk granskning

Vår ambition var att vi själva skulle massera barnen åtta veckor i följd. Det visade sig vara alltför optimistiskt, då vi på grund av sjukdom vid några tillfällen fick ta hjälp av våra kolleger med att massera barnen. Detta fungerade bra tack vare att båda arbetslagen var väl insatta och positiva till vår undersökning. De har dessutom också en nära relation till barnen. Samtidigt anser vi att just denna undersökning kräver en längre tidsperiod för tillförlitlighetens skull.

6.3 Fortsatt forskning

Mycket forskning har bedrivits kring massage, exempelvis Sanner (2002) och Uvnäs Moberg (2000). Deras forskning har bland annat fokuserat på vilka effekter som massage kan ge. Därför tyckte vi att det var intressant att se massagen ur barnens perspektiv. Vad tyckte de själva?

En intressant fortsättning på vår studie kunde ha varit att intervjua barnens föräldrar för att se om de märkt någon effekt av massagen på sina barn och i så fall vilken?

37

Källförteckning

Ardeby, S. (2003). När orden inte räcker. Stockholm: Ambosantus.

Axelsson, H. & Hedberg, U. (1995). Massage att börja med- den klassiska massagens grunder. Orsa: Hälsoböcker/Energica förlag AB.

Bandura, A. (1977). Social learning theory. Englewood Cliffs, NJ: Prentice- Hall. Bråten, I. (1996). Om Vygotskys liv og laere. Oslo: Cappelen.

Carlsson, H. (1985). Utvecklingspsykologi. Kristianstad: Natur och Kultur.

Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. (2004). Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB.

Ellneby, Y. (1994). Om du inte rör mig så dör jag. Stockholm: Sveriges utbildnings-radio AB.

Ellneby, Y. (1999). Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och Kultur.

Evenshaug, O. & Hallen, D. (2001). Barn och utvecklingspsykologi. Lund: Student-litteratur.

Gottvassli, K-Å.(2002). En kompetent förskolepersonal. Lund: Studentlitteratur.

Jelvéus, L. (1998). Berör mig! Massage för små och stora barn. Stockholm: Utbild-ningsradion.

Johansson, B. & Svedner, P-O, (2004). Examensarbete i lärarutbildninge - undersök- ningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: X-O Graf Tryckeri AB.

Knutsdotter Olofsson, B. (1992). I lekens värld. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Patel, R. & Davidsson, B. (1991). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlittera-tur.

Piaget, J. (1968). Språk och tanke hos barnet. Lund: CWK Gleerup. Piaget, J. (1969). Psykologi och pedagogik. Köpenhamn: Hans Reitzel. Piaget, J. (1970). Structuralism. New Yersey: Litterfield; Adams & Co. Piaget, J. (1973). Barnets psykiske utvikling. Oslo:Cappelen.

Piaget, J. (1976). The child´s conseption of the world. New Jersey: Littlefield, Adams & Co.

38 Pramling Samuelsson, I. & Mårdsjö, A-C. (1997). Grundläggande färdigheter – och färdigheternas grundläggande. Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2003). Det lekande lärande barnet - en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm:Liber

Repstad, P. (1999). Närhet och distans - Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Sanner, E. (2002). Massage för barn och ungdomar. Värnamo: Fälth & Hässler. Skolverket, (2005). Allmänna råd.

Trost, J. (1993). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Uvnäs Moberg, K. (2000). Lugn och beröring - Oxytocinets läkande värkan i kroppen. Stockholm: Natur och Kultur.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: CE Fritzes AB. Vygotsky,L.(1972). Taenking og språg I og II. Köpenhamn: Mezhdunarodnaja Kings og Hans Reitzels forlagA/S.

Vygotsky,L.(1978). Mind in society.The development of higher psychological processes. Cambridge: Harvard University Press.

Vygotsky,L. (1986). Thought and language. Cambridge, MA: The MIT Press. Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Föreläsningar

Benn S, (2004-12-07). Sociokulturella perspektiv. Malmö: Lärarutbildningen; Malmö Högskola.

Kompendium

Ardeby, S. Barnmassage. Stockholm: Taktil utbildning.

Otryckta källor

Barnintervjuer.

Dagboksanteckningar från massagestunderna.

Bilaga 1

Intervjufrågor

Intervjusituation 1

Före massage-uppstarten

1. Vad tänker du när du hör ordet massage? 2. Varför tror du att man masserar varandra?

3. Om du har blivit masserad, vad tyckte du om det? 4. Har du masserat någon, vad tyckte du om det?

5. Vad tror/tycker du händer i din kropp vid massage?

Intervjusituation 2

Efter fyra veckor med massage

1. Vad tänker du nu när du hör ordet massage? 2. Varför tror du att man masserar varandra?

3. Vad händer i din kropp vid massage, tycker du? 4. Hur känner du dig när du får massage?

5. Vad tror du att man kan lära sig av massage?

6. När du nu har masserat en kamrat, vad tycker du om det?

Intervjusituation 3

Efter åtta veckor med massage

.

1. Vad tänker du när du hör ordet massage? 2. Varför tror du att man masserar varandra?

3. Vad tycker du händer i din kropp vid massage? 4. Hur mår du när du får massage?

5. Vad tror du att man kan lära sig av massage? 6. Vad tycker du om att massera en kamrat?

7. Tycker du att du blivit en bättre kompis? På vilket sätt i så fall?

8. Vad tycker du om massage nu?

Bilaga 2

FÖRÄLDRAINFORMATION

I vår utbildning till förskollärare har vi fått i uppdrag att forska i ett valfritt ämne, som ett led i vårt examensarbete. Vår undersökning kommer att beröra barn och massage och syftet är att försöka förstå hur barnen tänker och upplever massagen. Vi ska följa barnens tankar och känslor genom arbetets gång och försöka få fram hur barn egentligen känner vid upplevelsen av beröring och i att beröra andra. Lätt beröring anses enligt forskare aktivera antistressreaktionerna och påverkar lustcentrat i hjärnan vilket gör att vi känner oss trygga, avspända, lugna och omtyckta. Vi får minskad muskelspänning, bättre näringsupptag, ökad nyfikenhet och kommunikation. Dessutom också starkare självkänsla och gruppkänsla, ökad koncentration och minskad aggressivitet samt ett större lugn. Beröring eller att beröras anses otroligt viktigt för barn ska känna trygghet, närhet och kontakt, vilket stärker barnet i sin förmåga i att lära sig nya saker.

Under en åtta veckors period, med start i början av februari, kommer vi att utföra massage på femåringarna här på avdelningen. Det kommer att ske tre gånger i veckan och äga rum under tiden för vilan. Vi kommer först att intervjua barnen om deras erfarenheter och upplevelser av massage, vad de tycker om massage, vad de tycker om att ge massage. Vi kommer att be dem svara så utförligt de kan. På vissa frågor när det gäller graden av hur mycket de tycker om massage, kommer vi att visa dem olika ansikten, för att de lättare ska kunna uttrycka sina känslor. Massagen kommer att introduceras med hjälp av en professionell massör. Viktigt att poängtera är att det inte är fråga om djup muskelmassage, utan särskilt utformad barnmassage med lätt beröring.

Har ni frågor eller synpunkter, är ni välkomna att kontakta Gunilla Aronzon eller Åse Frostander.

Bilaga 4

Standardiserade frågor

Namn

☺

ge massage?

Vad tycker du om att

få massage?

Vill du ha