Könsrollsanknutna förväntningar hos elever i
gymnasieskolan
-hanteringsstrategier och konsekvenser
Lovisa Ramquist
C-uppsats i psykologi, VT 2020 Kurskod: PSA122
Handledare: Wanja Astvik Examinator: Juliska Wallin
Könsrollsanknutna förväntningar hos elever i gymnasieskolan
- hanteringsstrategier och konsekvenser
Lovisa Ramquist
Syftet med denna studie var att undersöka upplevda förväntningar för de två biologiska könen bland gymnasieelever. Syftet preciseras i tre frågeställningar vilka behandlar om och hur dessa förväntningar tar sig uttryck samt hanteringsstrategier och konsekvenser kopplade till dessa. För att undersöka detta genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med gymnasieelever från tre olika län och tre olika inriktningar. Resultatet analyserades via en tematisk analys och mynnade ut i totalt åtta teman och 15 subteman vilka visade att de förväntningar som upplevdes bland eleverna kunde kategoriseras upp i beteende, utseende och känslomässiga förväntningar. Hanteringsstrategierna handlade om antingen anpassning eller normbrytande och i vissa fall båda två. Konsekvenserna innebar bland flera individer ett försämrat mående och oförmågan till att kunna vara sig själva. I diskussionen presenteras sammanfattningen att gymnasieflickor upplevs behöva vara tillgängliga för pojkarna på flera olika plan, samt den heteronormativitet som tydligt existerade bland gymnasiepojkarna. Studien kan hjälpa till att ge en förståelse för unga människors agerande och mående med könsrollsanknutna förväntningar som utgångspunkt.
Keywords: gender roles, high school, gender stereotypes, heteronormativity, sexual standards.
Inledning
Föreställningar om det manliga respektive kvinnliga styrs av samhället i gemenskap och präglar omgivningen för samtliga individer. Mer eller mindre inlärda regler och direktiv kring hur en bör klä sig, tycka, tänka och bete sig formar individers identiteter (Bem, 1983). Följande studie handlar om vad genus och könsroller tar för form i gymnasieskolan, vilka förväntningar som hör till, hur förväntningarna hanteras samt vilka konsekvenser de mynnar ut i.
Bakgrund och begreppsdefinition
Det biologiska könet syftar till det faktiska könet en individ föds med. Sedan finns även det sociala könet, vilket formas efter den omgivning som en individ befinner sig i, detta kan exempelvis handla om sociala, kulturella eller politiska inflytanden (Lewine, 1994).
De två biologiska könen, man respektive kvinna, är tillskrivna olika attribut och oskrivna regler som återspeglar vad som anses vara typiskt manligt respektive kvinnligt. I många västerländska samhällen associeras den stereotypiska mannen med attribut som handlar om att vara stark, tävlingsinriktad, osårbar och även heterosexuell medan den stereotypiska kvinnan associeras med
attribut så som att vara känslosam, omhändertagande och icke karriärs-inriktad (Boysen & Logan 2016; Brescoll, 2016). Dessa attribut formar i sin tur individen med mer eller mindre påtagliga direktiv kring hur en bör bete sig, föra sig, tycka och tänka beroende på vilket kön en tillhör. Sammantaget är detta definitionen av det numera väletablerade begreppet genus, som tillämpas för att skildra sociala och kulturella skillnader mellan könen och talar för att förhållandena mellan könen bör betraktas som något som är socialt och kulturellt skapat av samhället (Ambjörnsson, 2004).
En teori som behandlar frågan om stereotypiska attributs uppkomst och skapandet av kön är teorin om könsscheman (gender schema theory) framtaget av Bem (1983). Kognitiva scheman innebär en sammansättning av gemensamma idéer och förväntningar som människor har om sig själva och andra, vilket underlättar samspelet mellan individer och omvärlden (Kowalczyk, Kurpisz & Nowosielski, 2019). Teorin om könsscheman syftar till att försöka förstå hur könsskillnader uppstår i samhället, och grundar sig i det uppmärksammade faktum att barn i deras utveckling lär sig vad som är manligt respektive kvinnligt utifrån samhällets gemensamma definition av fenomenet. I de flesta samhällena kan nästan allt sammankopplas till kön. Ting, produkter, känslor och människor kan alltså anses vara mer eller mindre manliga respektive kvinnliga. Inget annat i den mänskliga upplevelsen tycks, enligt Bem (1983), kunna kopplas till så många entiteter som kön gör. Teorin innehåller egenskaper från både den kognitiva utvecklingen samt den sociala inlärningen av kön och föreslår att skapandet av kön i stora drag kommer ifrån barndomen. Skapandet av könen grundar sig i en slags beredskap för barnen att, utefter samhällets definition, kunna avgöra vad som är manligt respektive kvinnligt genom att koda och organisera information som de tar in. På detta sätt förmedlas och uttrycks skapandet av kön via barns egna kognitiva processer och förmågor. Teorin om könsscheman bygger även på de skillnader som existerar mellan könen rent praktiskt i samhället vilket gör det till ett oundvikligt och inlärt fenomen.
Ambjörnsson (2004) skriver vidare om meningssystemet som ytterligare en viktig aspekt i betydelsen för genusbegreppet. Hon menar att förhållanden mellan könen skapar en social ordning och kategoriserar individer i två motsatta fack vilket i sin tur skapar en viss maktordning.
Bolin och Lövgren (1995) argumenterar för att de forskare som använder genusbegreppet har en så kallad konstruktivistisk syn på könen, detta innebär att könen anses vara socialt och kulturellt skapade av samhället genom att vi som individer själva och gemensamt skriver reglerna för vad som är manligt respektive kvinnligt. Författarna definierar motsatsen till konstruktivismen som essentialismen, vilket enligt definitionen utgår ifrån att de manliga respektive kvinnliga skillnaderna är ett faktum som inte går att ändra på, utan något vi måste adaptera våra liv utefter.
Som nämnt ovan existerar förväntningar och uppfattningar kring vilka roller som anses vara lämpliga för varje kön att följa, i varje samhälle. Förväntningarna på de existerande stereotypiska könsrollerna definierar exempelvis hur varje kön förväntas se ut, bete sig och klä sig. Den sociala interaktionen människor emellan kan komma att påverkas av förväntningarna som vilar på utseendet för könen, då dessa förväntningar verkar som ideal vilka individer förväntas följa. Dessa ideal fungerar som en måttstock vilken används för att värdera andra, hur människor sedan uppfattar varandra kan komma att påverkas av huruvida individer väljer att följa idealen eller inte (Workman & Johnson, 1994)
Vad händer då med de individer som inte känner att de passar in i något av de fack som finns presenterade? Ambjörnsson (2016) skriver om queer som ett begrepp med en ytterst bred definition som kan variera beroende på vem som får ordet, ofta fungerar det som ett paraplybegrepp för homo- och bisexuella samt transpersoner. Oavsett vad vi talar om för ting, produkt, individ, tanke
eller händelse så syftar queer till det som är avvikande, det centrala här är brytningen mot mönster, identiteter och sexuella normer. Både som politisk rörelse och teori uppmärksammar och lyfter queer de normbrytande förhållanden som handlar om genus, sexualitet och makt. Detta görs dock inte på ett sätt som söker acceptans för de personer som på något sätt avviker från det så kallade normala, utan här är syftet istället ifrågasätta det som anses vara normalt för att ändra på tankesätt och sudda ut osynliga riktlinjer (Ambjörnsson, 2016).
Skillnader mellan könen utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv
Könsrollsförväntningar utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv ser på skillnader och förväntningar som socialt skapade av samhället gemensamt (Bolin & Lövgren, 1995). Studier (t ex Eagly & Carli, 1981) inom sociala beteenden visar en stor skillnad mellan könen när det kommer till bland annat anpassning och mottaglighet inom sociala sammanhang.
Kategoriseringen av manligt respektive kvinnligt är det som formar våra könsroller. Könsroller i sin tur talar om för individerna hur de förväntas tänka, känna och bete sig. Enligt teorin om social identitet (social identity theory) (Tajfel & Turner, 1979) fungerar social kategorisering som ett slags kognitivt verktyg vilket hjälper individer att urskilja och organisera sin sociala miljö. Olika sociala grupper förser sina deltagare med igenkännande egenskaper som är utmärkande för just den gruppen, på så sätt organiseras inte endast den sociala världen utan här skapas även en social identitet för individen och en förståelse för vilken plats en har i samhället. De igenkännande egenskaperna vilka utmärker olika sociala grupper kan vara både positiva och negativa och bestäms i socialt samförstånd antingen inom eller mellan grupper. Således kan en individs sociala identitet anses vara antingen positiv eller negativ beroende på vilken social grupp en tillhör. En strävan finns dock hos individer att ha en positiv identitet och i de fall där den positiva identiteten sätts på spel kan olika hanteringsstrategier komma till användning för att återskapa identiteten och skydda självkänslan. Utifrån denna teori om social identitet kan det således anses naturligt för individer att försöka passa in i dess tillhörande grupper och kategorier, vilket i detta fall handlar om kategoriseringen av manligt respektive kvinnligt, femininitet och maskulinitet.
Egenskaper relaterade till femininitet anses exempelvis vara: emotionell, uttrycksfull samt omhändertagande, och egenskaper relaterade till maskulinitet kan vara: tävlingsinriktad, aktiv samt självständig. Dessa är de huvudsakliga psykologiska egenskaper vilka skiljer könen från varandra (Spence & Helmreich, 1979). Ytterligare en markör för mannen anses vara förmågan att dras till ”action” samt det höga självförtroende som ofta tillskrivs könet. Dessa två egenskaper i samspel är det som resulterar i ett riskbeteende som vanligtvis är större hos det manliga könet, till exempel hänsynslöst bilkörande, alkohol- och droganvändning, sexuella beteenden och spelvanor (Byrnes, Miller, & Schafer, 1999).
Det är inte enbart personliga egenskaper som sätter riktlinjer för könen utan även utseenderelaterade sådana. Det utseendeideal som finns konstruerade för männen att följa handlar om att ha en v-formad, mesomorf kroppsform vilket i stort sätt innebär att vara muskulär och smal på samma gång. Axlar, armar, bröst och mage bör ha en väldefinierad muskulatur medan midja och höfter förblir smala (Fawkner, 2012). Ett dominerande utseendeideal för kvinnor att följa, bortsett från det välkända smalhetsidealet, är målet för kroppen att se ut som en timglasfigur. Detta innebär att midjan ska vara tydligt markerad och framförallt mindre än bröst och höfter som båda två ska vara av större vidd (Grogan, Gill, Brownbridge, Kilgariff, & Whalley, 2013).
Barn och ungdomar spenderar en stor del av deras tid i skolan vilket gör att skolmiljön också påverkar hur unga människor formas. Lärare, klasskamrater och skolans miljö är alla bidragande faktorer till hur en individ utvecklas och blir till vem den är. Dessa nämnda faktorer är också deltagande i skapandet av kön och genus. Enligt skolverkets Läroplan för gymnasieskolan (Skolverket, 2011) ska skolan stödja förståelse och medmänsklighet för andra människor genom bland annat att ingen diskriminering ska få ske på grund av kön, könsöverskridande identitet eller sexuell läggning. Brott mot detta ska, enligt skolverket, bemötas med kunskap, öppen diskussion samt aktiva insatser. Läroplanen tar vidare upp vikten av likvärdig utbildning och yrkar för att skolan aktivt och avsiktligt ska stödja lika möjligheter och rättigheter för pojkar och flickor samt att eleverna, utan förutfattade meningar om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt, ska motiveras till att utveckla sina egna intressen (Skolverket, 2011).
I Ambjörnssons fältstudie (2004) uppenbarade sig tydliga normer kring de förväntningar som vilade på unga gymnasieflickor. Förväntningar som upprätthölls både av flickorna själva, pojkarna och även lärarna. Enligt författarens observationer existerade en viss skillnad på flickornas uppförande inom flickgruppen och i det allmänna, könsblandade rummet så som i korridorerna eller klassrummet exempelvis. Inom flickgruppen visade sig flickorna mer obehärskade, fria och oberäkneliga än i det allmänna rummet där dessa egenskaper byttes ut mot att vara återhållna, inkännande och överseende. Flickorna själva resonerade att man ska ha roligt men alltid inom ramen för det som anses vara anständigt. Mogna och ansvarstagande var ytterligare egenskaper vilka flickorna förväntades vara utrustade med då de ofta fick ta ansvar för pojkarnas ansvarslöshet och bristande engagemang i klassrummet och vid gemensamma arbeten (Ambjörnsson, 2004). I en annan skolundersökning (Osbeck, Holm, & Wernersson, 2003) bland elever uppgav en flickelev att flickorna använder skolan som en plattform att uttrycka sig via kläder, utseende och smink. Eleverna i studien uppgav att den som gör sig till och sminkar sig för mycket kan få höra att hon ”ser billig ut”, och den som inte gör sig till alls i varken smink- eller klädväg kan få höra att hon är sliten eller ful. I studien lyftes även vikten av flickors återhållsamhet, enligt de deltagande eleverna i studien kan en flicka som haft flera sexuella partners bli kallad för diverse glåpord.
Osbeck och medarbetare (2003) undersökte även de normer och förväntningar som vilade på pojkarna i skolan. En uppfattning var att pojkarna förväntades ta mycket plats, i synnerhet mer plats än flickorna. Eleverna själva redogjorde att detta blir som ett slags tvång för pojkarna då egenskaper som att vara rolig i klassrummet samt synas och höras är synonymt med att vara ”pojkig”. Författarna redovisar vidare att ta mycket plats i klassrummet medför vissa kriterier, till exempel är det inte lika lätt att synas och höras om man är minst i storlek av de konkurrerande pojkarna. I en av studiens intervjugrupper framkom att en pojke som är stor och stark kan komma undan med i stort sett vad som helst medan en mindre pojke blev tillskriven diverse glåpord. Vidare presenterade eleverna ytterligare ett krav på pojkarna om att de bör vara sexuellt intresserade, och för en pojke att ha haft flera sexuella partners ansågs, till skillnad från flickorna, vara något eftertraktat och coolt.
Osbeck och medarbetares (2003) studie visade också att en flicka kan bli betraktad som maskulin baserat på så kallade ”pojkiga” intressen så som idrott eller hennes sätt att klä sig, exempelvis med för stora kläder och keps. På samma sätt kan en pojke betraktas feminint genom att klä sig för ”flickigt” vilket, enligt eleverna i undersökningen, innebar att en bär för tajta kläder. Däremot beskrivs det av eleverna som mycket värre för en pojke att bedömas som feminin då det skulle vara synonymt med att vara homosexuell.
Könsrollers påverkan på den unga människan
En påföljd av de rådande könsrollerna och dess förväntningar är att de kan komma att leda till verbala övergrepp. Eliassons (2007) avhandling undersökte verbala övergrepp i skolan där resultaten visade att pojkarna var överrepresenterade när det kom till användningen av verbala övergrepp. Resultaten visade även att verbala övergrepp ofta gick hand i hand med att försöka skämta och vara rolig, vilket stödjer Osbeck och medarbetares (2003) ovannämnda studie om pojkars förväntan att vara roliga och ta mycket plats i klassrummet. Således kan en del av de verbala övergreppen ses som en efterföljd och ett resultat av just den föreliggande normen. Eliasson (2007) visade även att eleverna också blir inlärda att ta emot dessa verbala övergrepp som skämt och inte ta åt sig av dem. Detta gällde i synnerhet för pojkarna då det skulle gå emot den maskulina stereotypen om det visade sig att de brydde sig om och tog åt sig av ”skämten”, vilket i sin tur skulle innebära att de visade sig svaga och känslosamma.
Forskning visar att flickor rapporterar högre grad av psykisk ohälsa med stress som en viktig beståndsdel (t ex Strömbäck, Formark, Wiklund & Malmgren-Olsson, 2014). Enligt Strömbäck et al. är anledningen till den höga stressnivån hos unga kvinnor den press de upplever i att prestera perfekt inom studier och karriär. Strävan efter perfektion gäller även när det handlar om utseende, att ha en perfekt kropp och ett perfekt yttre gör att många kvinnor har strikta mat- och tränings vanor. I en av intervjuerna i den nämnda undersökningen får en ung kvinna frågan om hon jämför sig med andra människor varpå hon svarar nej, men tillägger även att hon tycker att det existerar många olika koder i samhället som man mer eller mindre måste följa, vilket hon uppger handlar om både kläder och identitet. Detta understryker pressen för flickor att se ut på ett visst sätt tack vare samhällets bestämmelser, vidare förklarar respondenten hur hon följer dessa bestämmelser trots att hon inte alltid vill (Strömbäck et al., 2014). Även faktorer så som höga krav i skolan samt förväntan på ett högt ansvarstagande har visat sig vara bidragande faktorer till flickors psykiska ohälsa (Wiklund, Malmgren-Olsson, Öhman, Bergström, & Fjellman-Wiklund, 2012).
Ekman et al. (2015) undersökte ungdomars psykiska ohälsa och fann att de olika normer, föreställningar och förväntningar som vilar på könen ligger till grund för hur pojkar och flickor på olika sätt kommunicerar sina problem. I en värld där flickor uppfostras till att ge uttryck för och tala om sina känslor och problem, uppfostras pojkarna till det motsatta. Detta kan även leda till att mörkertalet för psykisk ohälsa är större hos pojkar. Även King et al. (2018) anser att normen och föreställningen om män som starka, självsäkra, känslofrånvända varelser är starkt sammankopplat med att inte söka hjälp vilket kan leda till psykisk ohälsa, drogmissbruk och självmord. Ekman et al. (2015) visade att pojkar ofta drar sig från att söka hjälp då det anses feminint att tala om sina känslor, och att de pojkar som faktiskt söker hjälp många gånger känner att de har svårt att leva upp till de maskulina förväntningar som vilar på dem.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka gymnasieelevers subjektiva upplevelse av huruvida det existerar könsspecifika förväntningar på dem som individer och vad dessa förväntningar i sådana fall kan leda till. Eftersom det på forskningsfronten framstår som glest med relativt aktuella studier om könsroller i gymnasieskolan tillsammans med efterföljder för könen, framstår ämnet som intressant och viktigt att studera. Mer kunskaper om gymnasieungdomars upplevelser av könsspecifika förväntningar, hanteringsstrategier och konsekvenser kan ge ett värdefullt bidrag för
att bättre förstå och stödja unga människor till ett jämställt liv. Studiens syfte preciseras i följande frågeställningar:
• Upplever gymnasieelever att det finns könsrollsanknutna förväntningar på flickor respektive pojkar och hur ser i sådana fall dessa förväntningar ut?
• Hur hanterar eleverna dessa förväntningar (anpassning eller normbrytande)? • Vad leder upplevda förväntningar och strategier till?
Metod
Deltagare
Deltagarna till denna studie rekryterades via ett snöbollsurval vilket innebär att det via personliga kontakter fanns tillgång till några personer i populationen gymnasieelever som kände till ytterligare respondenter i samma population. I syfte att uppnå god variation avseende deltagare kontaktades potentiella deltagare i flera olika städer och skolor samt från olika gymnasieinriktningar. För att få en jämn könsfördelningen tillfrågades fyra pojkar och fyra flickor om deltagande och av dessa tackade samtliga ja till deltagande. När kontakt skapats med potentiella deltagare gavs en kort presentation av studiens område och syfte följt av frågan om de kunde tänka sig att delta. Det enda krav som fanns på deltagarna var att de skulle vara studerande på svensk gymnasieskola. De deltagande respondenterna utgick ifrån tre olika län vilka var Södermanland, Västmanland och Skåne, samt tre olika inriktningar vilka var samhällsvetenskap med beteendevetarinriktning, teknik och ekonomi. Åldersspannet på deltagarna var mellan 16-18 år gamla. Respondenterna blev inte kompenserade för sitt deltagande.
Material
Studiens empiri är insamlad via enskilda, semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter. För att strukturera upp intervjuerna förbereddes en intervjuguide med 14 förberedda frågor och fem scenarion. Frågorna utformades utifrån relevans till studien och med ett syfte att senare kunna besvara dess frågeställningar. Litteratursökningen i tidigare forskning hjälpte till att forma frågor utifrån den ökade kunskap inom ämnet som den bidrog med. Eftersom studien var tänkt att ha en induktiv utgångspunkt var de förberedda frågorna av de öppna slaget för att mer precist kunna nå kärnan av varje individs subjektiva upplevelse av fenomenet. Till intervjuerna tillämpades tratt-tekniken, där intervjufrågorna var öppna och breda medan de fem avslutande scenariona var mer specificerade med könsrollsskillnader som utgångspunkt. Utifrån respondenternas utläggningar tillkom även följdfrågor för att kunna precisera och undersöka upplevelserna ytterligare. Fråga 1-3 var tänkt att kunna ringa in väsentlig bakgrundsinformation kring respondenten för att kunna bilda en uppfattning om vem individen är samt hur klassens miljö och umgängeskrets ser ut. Fråga 4-8 undersökte mer specifikt det valda området och fokuserade på att få fram individernas egna upplevelser av eventuella könsrollersförväntningar samt skillnader för de studerade könen. Ett exempel på en fråga som behandlades här var: ”Upplever du att du behöver vara på ett visst sätt på grund av det kön du definierar dig som? Berätta.” Fråga 9-14 riktade sig mot att undersöka hur individerna (i sådana fall) hanterar dessa könsrollsförväntningar samt även vad de kan leda till och
hur det påverkar måendet hos individen. Ett exempel på en fråga som behandlades här var: ”Vad händer om man inte anpassar sig efter de (i sådana fall) rådande förväntningarna?”
När frågorna i intervjuguiden och de tillkommande följdfrågorna hade behandlats fick respondenterna, fem scenarion presenterade för sig, ett i taget. Syftet med dessa scenarion var att följa upp och validera empirin som samlats in via intervjufrågorna för att se om de stämde överens med de påhittade scenariona. Till grund för scenariona låg föreställningen om att det möjligtvis kan vara lättare att svara på vissa frågor när de kan appliceras på individens egna liv och vardag. Scenariona tog sin form dels utifrån den förkunskap som låg till grund för studien men även med inspiration av den tidigare forskning som behandlats i rapportens inledande avsnitt. Ett exempel på ett scenario som behandlades under intervjun var: ”En klasskompis drar högljutt ett skämt inför klassen på din bekostnad, som faktiskt sårar dig. Hur agerar du? Är det någon skillnad på om personen som drog skämtet är kille eller tjej?”
Tre intervjuer genomfördes i ett fysiskt möte och dessa spelades in via mobiltelefon medan fem intervjuer som hölls digitalt via Microsoft Teams spelades in med hjälp av medföljande inspelningsfunktion. Intervjuerna varade mellan 51 och 64 minuter och den genomsnittliga tiden för intervjuernas varaktighet var 57 minuter. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant i ett enskilt dokument med Times New Roman och enkelt radavstånd, det utskrivna materialet omfattade totalt 96 sidor text.
Procedur
Med hjälp av en person i den valda populationen gymnasieelever, inleddes en digital konversation med respondenterna där det valda området kort presenterades, följt av frågan om de kan tänka sig att delta i studien. Till de personer som tackade ja till deltagande skickades ett missivbrev via mail. Missivbrevet innehöll ytterligare information kring det valda ämnesområde, en presentation av studiens syfte samt de etiska principerna. För att öka variationen bland deltagarna hade studien ingen geografisk begränsning inom Sverige. Fem av de deltagande respondenterna befann sig på orter långt ifrån studiens utgångspunkt. Till följd av detta hölls dessa fem intervjuer via den digitala plattformen Microsoft Teams. För de intervjuer som hölls via detta program var det av stor vikt att en bildupptagning hela tiden var aktiverad, dels för att i samtalet kunna avläsa samt respondera med kroppsspråk, men även för att det skulle ge en känsla av gemenskap och ge en tydlig bild för både intervjuare och respondent av vem det är man talar med. En viktig intention med intervjuerna var att det skulle kännas som ett avslappnat samtal för att respondenterna skulle känna sig så trygga som möjligt med situationen. De tre resterande intervjuerna hölls avskilt i en avslappnad hemmiljö. Samtliga intervjuer inleddes med en presentation kring Vetenskapsrådets (2017) etiska principer. Detta innebar att respondenternas deltagande var helt frivilligt och de kunde när som helst avbryta om de så önskade. Det innebar även att det insamlade materialet utlovades att hela tiden behandlas konfidentiellt samt att det endast kommer att användas till denna studie och att det i efterhand kommer att förstöras.
Databearbetning
När samtliga intervjuer var genomförda transkriberades det insamlade materialet via dator för att sedan skrivas ut i pappersformat och noggrant läsas igenom ett flertal gånger. Transkriberingarna hade ett genomsnitt på 12 sidor per intervju. För att garantera att materialet hanterades
konfidentiellt byttes var och en av respondenternas namn ut mot enklare koder. Flickornas namn togs bort och ersattes av F1-F4 och pojkarnas namn ersattes av P1-P4.
Till denna studie tillämpades en tematisk analysmetod vilket är en metod som används för att analysera material och identifiera sammansatta strukturer i den insamlade empirin (Braun & Clarke, 2006). Analysen baserades på Braun och Clarkes sexstegsmodell för tematisering och inleddes således med att noggrant läsa igenom de utskrivna transkriberingarna ett flertal gånger för att få en tydlig översiktsbild av materialet. Under tiden togs anteckningar av synpunkter och intressanta idéer skrevs ned. De tre frågeställningarna vilka behandlades i studien var också nedskrivna och fanns hela tiden tillgängliga för att tydligt kunna säkerställa att informationen som hittades kunde kopplas till någon av frågeställningarna. I steg två kodades väsentlig empiri ner i form av punktlistor för att sedan i steg tre identifiera likheter i punktlistan som senare skulle komma att bilda teman. Med hjälp av överstrykningspennor färgkodades det material som verkade relevant för frågeställningarna. Var och en av frågeställningarna fick varsin färg och väsentlig information eller utstickande citat från punktlistan ströks sedan över med samma färg för att skapa en form av struktur och kategorisering. Information överstruken med en viss färg kunde då kopplas ihop till den frågeställning som var överstruken med samma färg, på så sätt kunde olika teman tydligt identifieras och ta sin form. Information som var vanligast förekommande bland flertalet av intervjuerna och som kunde besvara frågeställningarna bildade ett gemensamt tema. Steg fyra i analysen innebar ett granskande av de framtagna temana med syfte att säkerställa att den utvalda datan passade under ett och samma tema. I steg fem valdes lämpliga rubriker ut för de framtagna temana, rubriker som sammanfattade vad vardera tema stod för och på samma gång relaterade till den frågeställning som temat syftade att besvara. Det sjätte och sista steget innebar att sammanfatta resultatet i denna rapport.
Utifrån denna analysmetod identifierades totalt åtta teman och 15 subteman för att besvara studiens tre frågeställningar. De framtagna temana presenteras nedan.
Resultat
Den tematiserade analysen resulterade i totalt åtta teman och 15 subteman, dessa teman utgör tillsammans svar på de tre frågeställningar vilka behandlats i studien. Resultaten ger en inblick i gymnasieelevers upplevelser av könsrollsanknutna förväntningar på flickor respektive pojkar, hur förväntningarna hanteras samt vad de kan leda/leder till. Nedan presenteras de identifierade temana, med tillhörande subteman, ingående och strukturerat efter studiens tre frågeställningar.
Könsrollsanknutna förväntningar
Samtliga respondenter uttryckte att de på något sätt upplevde en skillnad i hur de förväntades bete sig i skolan och klassrummet beroende på könstillhörighet. Skillnader mellan könen visade sig i rollantagandet i klassrummet och även i mindre grupper. Skillnader uppmärksammades även i temat utseende och känslomässiga uttryck. Tre teman trädde fram beträffande denna frågeställning vilka var: beteenderelaterade förväntningar, utseenderelaterade förväntningar samt
känslomässiga uttryck. Temana presenteras med sina respektive subteman nedan.
Beteenderelaterade förväntningar. Beträffande temat beteenderelaterade förväntningar så
urskildes tre subteman: rollantaganden i klassrummet, rollantaganden i mindre grupper samt sexualitet.
I det första subtemat, rollantaganden i klassrummet, framkom tydliga genusrelaterade skillnader då sättet på vilket individerna tar plats var olika för flickor respektive pojkar. I klassrummet förväntades pojkar vara stökiga och högljudda medan flickorna förväntades det motsatta: ”Killarna vill ju oftast vara lite mer högljudda, det kan ju typ bli fel om en tjej är det kan de tycka, då känner man väl lite ’okej back down’.” (F3) Samtliga av studiens flickor uttryckte att de upplevde denna skillnad i hur de förväntades bete sig i klassrummet till följd av deras könstillhörighet. Flickorna beskrev klassrummet som en plats där pojkarna upplevdes ta en stor plats där de var tillåtna att höras och synas mycket och inte behöva vänta på sin tur när de önskade att få ordet. Flickorna beskrev även upplevelsen av att de själva förväntades anta rollen som lugna och ordentliga i klassrummet, hänga med i studierna, inte föra så mycket oväsen och vänta på tilltal: ”Det finns ju förväntningar om att man ska vara ordentlig och i alla fall räcka upp handen innan man pratar, men killar kan mer bara skrika rakt ut och ta för sig.” (F4) Pojkarna förväntades alltså ta sin plats genom att höras och synas medan flickorna tog sin plats genom den kompetens de förväntades besitta. I diskussionen kring vilken roll individer förväntas ta i klassrummet rapporterades däremot inga uppmärksammade skillnader mellan könen utifrån tre av fyra intervjuade pojkars utsagor. Den fjärde pojken delade flickornas uppfattning om förväntningarna på könen i klassrummet.
Det andra subtemat handlade om rollantagandet i mindre grupper och visade att medan pojkarna var de som tog mer plats i klassrummets allmänna utrymme, tog flickorna mer plats i mindre grupper vid tillfällen som grupparbeten exempelvis. Ett scenario som behandlades under intervjuerna undersökte vilken roll respondenterna antog i det fall där de blir indelade i grupper inför grupparbeten. Flera av flickorna upplevde att de antog en mer auktoritär roll när de blev indelade med pojkar, och tre av fyra pojkar uppgav att de antog en mer passiv roll när de hamnar i en grupp med en eller flera flickor. Det framkom att det i detta scenario var flickorna som tog den större platsen medan pojkarna var mer återhållsamma. Till grund för detta låg en föreställning om att flickorna ofta är smarta och har koll på läget, en god anledning för att låta dom ha ansvar över gemensamma arbeten. Det framkom även att flera lärare ofta medvetet valde att placera den ”stökiga pojken” i grupp tillsammans med ”den duktiga flickan” som en slags strategi.
Det finns några jättesmarta tjejer och man hamnar väl alltid i grupp med någon av dem, då är det de som säger vad man ska göra ”gör detta, skriv detta” och så. Det blir enklast så eftersom det känns som att de har bättre koll. (P1)
Beträffande det sista subtemat, sexualitet, rapporterade samtliga respondenter en skillnad mellan synen på flickornas respektive pojkarnas ”tillåtna” sexualitet. Studiens intervjuade flickor uppgav att det låg en viss typ av värde i flickors sexualitet, hur många sexuella partners en flicka hade haft kunde avgöra hur omgivningen såg på henne, vilket rykte hon fick och vilket värde hon hade. En flicka som haft många sexuella partners hade ett lägre värde än en flicka som inte hade haft det. Uppfattningen om vad som räknades som ”många partners” varierade något mellan respondenterna men var i snitt tre pojkar eller fler.
En tjej som till exempel varit med flera killar kan lätt bli kallad för typ slampa. Det påverkar hur omgivningen ser på en. Dessutom sprider sig allt så fort i dagens samhälle så om man är med någon så vet alla om det typ direkt och då är risken stor att man får ett dåligt rykte. (F2)
Även pojkarna delade uppfattningen om att flickorna bör vara återhållsamma och pryda, ”tänka på sitt rykte” som en deltagare (P1) uttryckte det. Pojkarna uppgavs också, precis som flickorna, bli värdesatta utefter antalet sexuella partners, men med den skillnad att pojkarna blev högre värderade ju fler sexuella partners de haft, och flickorna tvärtom. Det framkom även bland pojkarna att en flicka som haft många sexuella partners kan bli kallad diverse skällsord medan pojkar i samma situation ofta blev hyllade och upplyfta: ”Om en tjej ligger kommer väl alla killar tycka att hon är en slampa och typ lös, men om det är en kille så skulle väl kompisarna tycka att man är kung och typ hylla en.” (P3)
Ytterligare en skillnad som uppmärksammades mellan könens sexualitet var de normer och krav som fanns på pojkarna att vara heterosexuella. Vid de fall där pojkar har refererat till att misstas som homosexuell har samtliga fall beskrivits som negativa. Misstagandet för att vara homosexuell uppstår, enligt respondenterna, när en pojke till exempel visar känslor eller bär kläder som anses vara feminina, något som tas upp vidare i nästkommande tema.
Utseenderelaterade förväntningar. Beträffande temat utseenderelaterade förväntningar så
urskildes två subteman: smink och kroppsligt utseende samt typ av kläder.
I det första subtemat, smink och kroppsligt utseende, visade sig att de upplevda förväntningarna för utseendet på könen främst lyftes av de intervjuade flickorna. De meddelade att här finns en skillnad på hur flickor respektive pojkar förväntas se ut och klä sig. Det framkom att dagens utseenderelaterade förväntningar på flickor förmodligen såg annorlunda ut idag jämfört med vad det gjort tidigare, men att de fortfarande var existerande:
Alltså det finns ändå förväntningar på tjejers utseende även om de kanske inte ser likadant ut som förr i tiden. Idag måste du till exempel inte sminka dig eller ha på dig skitfina kläder. Men du ska ju ändå vara snygg. Har du inte smink så måste du ju ha bra hy typ. Du kan ha på dig mjukiskläder absolut men kanske inte vilka som helst. Om man vill vara ofixad så ska man ju vara ”snyggt ofixad”, och typ inte se ut som en soppåse. (F4)
Flick-respondenterna uppgav vidare att båda könen säkerligen upplever en viss press när det kommer till kroppsligt utseende, att man ska vara vältränad och ha en snygg kropp. Ingen av pojkarna rapporterade några upplevda utseenderelaterade förväntningar för könen förutom en pojke som förmodade att flickorna antagligen känner en viss press att sminka sig: ”Om man kommer till skolan osminkad varenda dag, det är ju en sak om man gör det någon gång bara. Men det är ju mer konstigt om man kommer naturell varje dag liksom.” (P4)
Det andra subtemat, typ av kläder, behandlar den skillnad som flickor respektive pojkar upplevde gällande kläder, och vilka begränsningar det medför. Det lyftes fram skillnader i vad som ansågs vara flick- och pojkkläder där flickkläder exempelvis kunde vara kjol, klänning eller magtröja och pojkkläder identifierades som ”stora och lössittande”. Flickorna uppgav sig kunna klä sig valfritt i både ”flick- och pojkkläder” utan några konstigheter medan samtliga respondenter rapporterade att det inte skulle anses vara normalt för en pojke att klä sig i ”flickkläder”. En pojke som klädde sig i flickkläder ”skulle förmodligen klassas som bög” som en deltagare (F1) uttrycker sig.
Känslomässiga uttryck. Flera av respondenterna uttryckte känslomässiga förväntningar främst
ofta besparas denna typ av förväntningar. I detta tema urskildes subtemat: differensen av känsloreglering för könen.
Subtemat differensen av känsloreglering för könen, behandlar den skillnad som trädde fram beträffande de känslomässiga förväntningar som fanns för könen. Nästan samtliga respondenter uttryckte en form känslomässiga förväntningar, eller snarare begränsningar, främst på pojkarna. Hur pojkarna förväntades känna, och inte känna, i olika situationer samt att flickorna ofta besparas denna typ av förväntningar. Sju av åtta respondenter målade upp den genomsnittliga pojken i skolan till att vara ”den tuffa killen”. Här menar man någon som inte visar sina känslor, som inte tar åt sig av hårda skämt och som ”inte bryr sig om han får ett dåligt betyg” som en deltagare (F1) uttryckte det. Ett scenario som undersöktes under intervjun var hur det skulle bemötas av omgivningen, klasskamrater och lärare, om en individ hade börjat gråta till en berörande filmvisning i skolan. Här framkom att samtliga av de intervjuade pojkarna i studien inte hade tillåtit sig själva att gråta då det hade resulterat i att klasskamrater i skolan förmodligen skulle prata illa om det. Det hade blivit en stor grej som inte hade målat upp en positiv bild av pojkarna. Även de intervjuade flickorna instämde på detta faktum och uppgav att de skulle ”reagera lite extra” om det var en pojke som börjat gråta istället för en flicka. Inga konstigheter rapporterades om det hade varit en flicka som gråtit. Samtliga respondenter uppgav att en flicka inte hade samma krav som killarna gällande känsloreglering. En flicka hade, enligt respondenterna, inga krav på hur känslor skulle visas eller inte visas. Ett annat scenario som intervjuguiden undersökte var hur individerna reagerade i det tänkta fall där någon drar ett skämt på individens bekostnad som sårar honom/ henne. Här rapporterade flickorna att deras reaktion på åtlöjet förmodligen hade varit detsamma oavsett kön på personen som dragit skämtet. Pojkarna uppgav sig ha ett hårdare bemötande om det hade varit en annan pojke som dragit skämtet, ”…då hade jag bara sagt något ännu värre tillbaka. Eller typ skrattat bort det.” (P3) och en aning mjukare om det hade varit en flicka. Betoningen skulle hela tiden ligga på att inte visa sig berörd. Respondenterna uppgav att det inte klingar rätt med den stereotypa machorollen att visa sig berörd då en pojke ska vara tuff, hård och känslomässigt obrydd.
Hanteringsstrategier i relation till förväntningarna
Hanteringsstrategierna för att handskas med dessa ovannämnda förväntningar varierade mellan respondenterna. Två strategier som kom fram i materialet var anpassning en strategi och normbrytande. Såväl som det fanns individer som anpassade sig efter normerna så fanns det även de som valde att gå emot dem på ett eller annat sätt. Individerna kunde även blanda sina hanteringsstrategier genom att anpassa sig efter en viss typ av förväntning och samtidigt strida emot en annan. Beträffande denna frågeställning trädde två teman fram vilka var: anpassning samt
normstridande. Temana presenteras med sina respektive subteman nedan.
Anpassning. Samtliga av respondenterna uppgav att de, i åtminstone någon situation, anpassade
sig till rådande förväntningar. I detta tema framträdde tre subteman: reglering av sexualitet, ofrivilligt ansvarstagande samt känsloreglering.
I det första subtemat behandlas flickornas upplevelse av att behöva reglera sin sexualitet till följd av förväntningarna om ”den pryda flickan”. Det framkom bland flera av flickorna att de inte levde ut sin sexualitet till fullo. Detta på grund av att det var enklast att anpassa sig till rollen som pryd och återhållsam eftersom att gå emot den skulle kunna resultera i en negativ uppfattning om flickan och ”påverka ens rykte negativt om man inte gör det”, som en deltagare (F2) uttrycker det.
Enligt flickorna var detta var en förväntning de inte gärna stred emot på grund av upplevelsen att flickans värde till stor del grundades i just denna förväntning.
Det andra subtemat, ofrivilligt ansvarstagande, behandlar flickornas upplevelse av att ta mer ansvar än önskat, då det var vad som förväntades av dem. Flera av flickorna uppgav även att de i många situationer valde att anta rollen som ansvarstagande även om de hade önskat att kunna vara mer passiva. Detta visade sig i samma scenario som undersökte rollantaganden i blandade grupper. Här framkom att flickorna i det fall där de blir indelade i en grupp med pojkar automatiskt känner att de behöver vara mer auktoritära än i det fall där dem hamnar i en grupp med flickor. Flickorna redogjorde här för känslan av att de behövde anta rollen som ”chef”, dela ut uppgifter till gruppmedlemmarna och se till så at saker blev gjorda. Flera av flickorna upplevde att både pojkar och lärare, medvetet eller omedvetet, förväntade sig detta från flickorna och uppgav att det var enklast att anpassa sig efter den ”chefsrollen” för att slippa riskera att saker inte skulle bli gjorda. Det tredje subtemat, känsloreglering, behandlas som ytterligare en form av anpassning till normer och förväntningar då nästan ingen av de intervjuade pojkarna visade sig sårbara i skolan till följd av förväntningarna. Även i de tänkta fall där de hade faktiskt hade velat. Detta speglades i de tidignämnda presentationerna av könsrollsskillnader där tre av fyra pojkar uppgav att de inte hade gråtit i skolan även om de hade velat/ behövt. Här anpassar sig individerna efter den förväntning som vilar på könet som handlar om att vara macho och icke sårbar. Även i det scenario vilket undersökte pojkars sätt att hantera hårda skämt gjorda på deras bekostnad uppgav sig pojkarna ha en hanteringsstrategi som handlade om att inte visa känslor. Även detta kan ses som en sorts anpassning efter rådande förväntningar. De intervjuade pojkarna uppgav att sättet att hantera dessa situationer går på rutin, det är ”inpräntat i ryggmärgen” som en deltagare (P1) uttryckte det.
Normstridande. Att vara normstridande framträdde också som en slags hanteringsstrategi
gentemot de könsrollsanknutna förväntningar som upplevdes. I detta tema framträdde två subteman: flickor som tog plats i klassrummet samt brott mot maskulinitetens ideal.
Första subtemat, flickor som tog plats i klassrummet, trädde fram till följd av de förväntningar individerna upplevde kring att flickor inte förväntades ta lika mycket plats som pojkar i klassrummet. Flickorna förväntades vara mer återhållsamma och lugna, till skillnad från pojkarna som förväntades det motsatta. Det framgick att tre av fyra intervjuade flickor inte anpassade sig till denna förväntning av ”den lugna flickan”. Flickorna uppgav här att de undvek att följa det som förväntades av dem och gick sin egen väg.
Jag skiter typ i förväntningarna, jag är skithögljud i min klass, dem lär sig leva med det, de blev skitsura i början och tänkte typ ”åh Gud..” Tror inte dom tyckte jag var jobbig egentligen, men tror mer killarna typ kände att de själva inte fick det space som de var vana vid. De var typ inte vana med att en tjej tog så mycket plats, men det blev ju så, alla tjejer i klassen var ju högljudda så de fick ju lära sig av alla att backa undan. (F3)
Samtliga av de intervjuade flickorna kom också från flickdominerade klasser där majoriteten av eleverna var flickor vilket de uppgav förmodligen gjorde det lättare för dom att kunna ta plats på sättet som de gjorde.
Det andra subtemat, brott mot maskulinitetens ideal, behandlar den normstridande individ som trädde fram. Även om detta inte var övergripande i samtliga intervjuer är det ändå av stor vikt att belysa som ett resultat så att individer i denna kategori inte faller mellan stolarna. En respondent
uttryckte att det var viktigt för honom att gå emot de förväntningar som fanns på honom som pojke för att kunna stå upp för den han är. Han beskrev det som att han såg det lite som en uppgift att gå emot de rådande förväntningarna, dels för att kunna vara sitt sanna jag men även för att ifrågasätta och bestrida de normer och föreställningar som finns utformade för pojkarna i detta fall. Denna respondent uppgav att det har varit en viktig hanteringsstrategi för honom att få ifrågasätta idealen för att inte bara bli ”en produkt av systemet” som han (P2) uttryckte det.Med det menar han att han upplever att många individer idag, både flickor och pojkar, bara flyter med i det system som finns uppmålat. Han uppger vidare att det inte hör till vanligheten att bryta mot normerna vilket även är det som gör det extra viktigt för honom. För denna respondent kan detta normbrytande även uppfattas positivt, något som stärker självkänslan för individen att få göra viktiga avtryck som återspeglar hans värderingar.
Jag känner typ lite att det är min plikt att liksom bryta mot de mönster som finns. Jag tycker om att klä mig i rosa till exempel, måla naglarna och även att sminka mig ibland. Det är viktigt för mig att fortsätta uttrycka mig på detta sätt även om det ibland är jobbigt för jag får ju taskiga kommentarer då och då. Det är lite som att göra ett statement. (P2)
Konsekvenser av de upplevda förväntningarna
Utfallet av de upplevda könsrollsanknutna förväntningarna varierade mellan respondenterna och kunde vara positiva såväl som negativa. I vissa fall kunde det handla om konsekvenser som var påfrestande för individerna och i andra fall kunde det handla om konsekvenser som var självuppfyllande. Beträffande denna frågeställning trädde tre teman fram vilka var:
prestationsångest, utseendepress samt oförmågan att uttrycka sitt sanna jag. Temana med sina
respektive subteman presenteras nedan.
Prestationsångest. Som tidigare konstaterat framkom det i intervjuerna att flickorna ofta tog på
sig mer ansvar än pojkarna och över pojkarna. I en grupp skulle flickorna hålla i ansvaret och dela ut uppgifter till exempel, och som flicka förväntades man ha koll på läget. Det framkom att denna förväntan av ansvarstagande och ordningssamhet skapade en viss prestationsångest hos flertalet av de intervjuade flickorna, ”…det är liksom jobbigt att känna att man alltid ska ha koll på allt och jag kan typ få ångest ibland om jag inte har det. Det är jättestressigt.” (F4) Flickorna uppgav vidare att den press de kände på att ”ha läget under kontroll” upprätthölls av både klasskamrater, lärare och även föräldrar hemifrån, som alla ville att flickorna skulle prestera så bra som möjligt. Det handlade inte endast om prestationsnivån i form av deras egna kunskap och kompetens utan även att de förväntades besitta en slags översiktlig medvetenhet till omgivningen. Förmågan att kunna läsa av situationer, behov och personer. Ta en ledarroll i grupper och fördela ut uppgifter, dela med sig av sin kompetens och även kompensera upp för de som inte kunde bidra på samma nivå. De flickorna som upplevde denna prestationsångest beskrev känslan av att behöva vara den ”duktiga flickan” och att inte leva upp till detta skulle, enligt flickorna, reflektera dåligt på dem då de inte skulle bli betraktade som stereotypiskt ”flickig”.
Utseendepress. Flertalet av respondenterna upplevde sig på något vis påverkas av
utseenderelaterade förväntningar. Till detta tema urskildes två subteman: utfallet av att tillfredsställa femininitetens ideal samt utanförskap som en produkt av normbrytande beteende.
Första subtemat, utfallet av att tillfredsställa femininitetens ideal, behandlar den press som flickorna upplevde till följd av de utseenderelaterade förväntningar som vilade på dem. Majoriteten av flick-respondenterna upplevde att de normer som låg till grund för förväntningarna på könens utseende kunde skapa en viss press. Känslan av att hela tiden behöva se ut på ett visst sätt för att passa in var något som visade sig vara tärande på deltagarna och trots att de själva visste om det och kunde redogöra för dess negativa inverkan är utseendenormerna ändå något som följs. Som tidigare nämnt framkom det utifrån intervjuerna att dagens utseendeideal möjligtvis skiljer sig åt från tidigare, idag kan en individ komma till skolan ”ofixad”, men ska då ändå vara ”snyggt ofixad”. En respondent (F2) uppgav att det är helt okej att komma till skolan osminkad, men att det i sådana fall kan innebära att man ska ha lösögonfransförläning istället. Lösögonfransförlängning och nagelförlängning var två av de mest frekvent nämna utseendeidealen som de intervjuade flickorna följde. Flickorna uppgav att dessa ideal krävde underhållning i form av både tid och pengar vilket även det var en bidragande faktor till den utseendepress flickorna upplevde.
Det är konstigt att man ska behöva se ut på ett visst sätt för att vara accepterad. Och det är speciellt i den här åldern man vill följa samhällets regler. Det är väl bara för att man vill passa in och att man vill vara omtyckt och populär kanske, därför vågar man inte gå emot heller. (F1)
Andra subtemat, utanförskap som en produkt av normbrytande beteende, behandlar den normbrytande individens upplevelse av utanförskap som en konsekvens av att inte följa förväntningarna. Genom samtliga intervjuer framkom att det fanns riktlinjer inom utseendenormerna kring vad som var ”flickigt” och vad som var ”pojkigt”. Detta kunde handla om så väl kroppsform som kläder och stil. Kläder och stil framför allt visade sig vara en tydlig markör för vilket kön en individ antogs tillhöra. En pojke som skulle ha på sig ett ”flickplagg” så som kjol till exempel ”…skulle bli bögstämplad direkt” som en deltagare (P3) uttryckte det. Detta medan en flicka kunde gå klädd i ”pojkplagg” utan problem. En deltagare uttryckte pojkplagg som ”stora, lössittande plagg” (F3). En konsekvens det kan ha att ”bli bögstämplad” är att hamna i utanförskap, särskilt i pojkkretsarna. Det uppger samma deltagare som tidigare berättade om sitt normstridande när det kom till utseende: ”Jag har nästan inga pojkkompisar. Jag är väl inte tillräckligt ”grabbig” för att vara med i de gängen. De flesta pojkarna tror att jag är bög, vilket de verkar vara väldigt rädda för.” (P2)
Oförmågan att uttrycka sitt sanna jag. Ytterligare en konsekvens av de upplevda förväntningarna
var respondenternas upplevelser av att inte kunna uttrycka sitt sanna jag. Till detta tema urskildes två subteman: känslofrånvända pojkar samt den sociala hämningen av sexualitet.
Det första subtemat, känslofrånvända pojkar, behandlar utfallet av förväntan på pojkarna att vara ”den tuffa killen”. Det sättet på vilket pojkar väljer att hantera sina känslor kan, enligt deltagarna, vara en negativ konsekvens av förväntningarna som existerar för könen. Det framkom bland samtliga deltagare att pojkarna inte fått samma möjlighet och verktyg till att bemöta, hantera och besvara sina känslor som flickorna har fått genom skolåren. Detta kunde, enligt en deltagare (F3), handla om de tillfällen då flickorna har fått suttit i mindre ”flickgrupper” efter skolan med olika samtalsteman som ämnen, medan pojkarna har fått vara ute och leka. Att senare försöka komma i kontakt med sina känslor skulle innebära att behöva gå emot vissa förväntningar och normer vilket inte alltid är lätt. Detta skapar en viss frustration hos pojkarna då ”det kan vara svårt
att visa hur jag känner i en situation utan att verka mesig” som en deltagare (P3) uttryckte sig. En annan deltagare rapporterar vidare upplevelsen av att han hade ”svårt att komma i kontakt med sina känslor eftersom jag aldrig blivit uppmuntrad till att visa dom.” (P2) Som en konsekvens av att inte ha blivit uppmuntrad till att visa känslor har det, enligt ytterligare en deltagare (P1), kommit att leda till svårigheten att kunna identifiera sina egna känslor. Han berättar att han kan ha svårt att sortera i sina känslor och identifiera vad det är han känner i vissa situationer. Detta då han inte upplevde sig vara tydligt bekant med vissa känslor vilket kan leda till att han i vissa situationer inte vet vilken känsla det är han känner, och vidare hur han ska handskas med den. Förutom detta så har deltagarna även tidigare tillskrivit det som ”flickiga” attribut att vara känslosam, och att kopplas samman med ”flickiga” egenskaper kan, som tidigare nämnt, leda till att man förknippas med att vara homosexuell, vilket även det blir en orsak till att inte visa sig känslosam då deltagarna uppger att detta inte är något man vill förknippas med.
Det andra subtemat, den sociala hämningen av sexualitet, behandlar att upplevelsen av att flickorna, som en effekt av den pryda förväntan som vilade på dem, automatiskt blev mer återhållsamma än vad de önskade. Många av de deltagande flickorna uppgav att de anpassade sig efter de outtalade regler som de upplevde existerade för deras sexualitet eftersom det annars skulle kunna leda till diverse konsekvenser. En respondent uppgav att en pojke förmodligen inte skulle ha intresse för en flicka om hon hade haft flera sexuella partners, detta eftersom det skulle tyda på att hon är ”enkel att få i säng” (F2). Respondenten uppger vidare att ”pojkar inte vill ha en flicka som haft många sexuella partners eftersom det skulle spegla negativt på honom att andra pojkar har varit med hans flicka” (F2). Som tidigare nämnt bestäms flickornas värde till stor del utefter hennes sexuella historik och utifrån intervjuerna verkar det även som att en pojkes värde kan bestämmas utefter den. Detta eftersom en pojke inte uppges vilja ha en flicka som haft många sexuella partners då det reflekterar dåligt på honom, således bestämmer flickors sexualitet värdet för både flickan och pojken. Det anses, enligt respondenterna, vara skamfullt att öppet vara sexuellt aktiv ”om man inte är i ett förhållande förstås” som en deltagare (F3) uttryckte sig. Samtliga av de intervjuade flickrespondenterna upplevde sig hämmade av dessa förväntningar vilket ledde till upplevelsen att de inte kunde leva ut sin sexualitet till fullo. En deltagare berättade hur hennes sexualitet kom att påverka henne och hennes mående negativt:
…killen jag hade varit med berättade det för hans kompisar och ja… det sprider sig ganska fort. Eftersom jag nyligen hade gjort slut med min kille ansåg många att jag var slampig som var med någon annan så tätt inpå. Det var jättetufft. Det känns som att många fortfarande ser mig på det sättet. (F4)
Diskussion
Syftet med den genomförda studien var att undersöka gymnasieelevers upplevelser av könsrollsanknutna förväntningar, existerar det sådana och hur tar de sig i sådana fall uttryck? Vidare undersöktes även hanteringsstrategier samt konsekvenser kopplade till förväntningarna. Resultatet visade att vissa könsrollsanknutna förväntningar upplevdes bland eleverna, hanteringsstrategierna för förväntningarna var blandade och konsekvenserna likaså. Nedan diskuteras de resultat som studien lett till utifrån dess behandlade frågeställningar.
Utifrån deltagarnas utsagor tolkades att ett antal olika förväntningar relaterade till könstillhörighet existerade. Detta handlade om både beteende-, känslomässiga- samt utseenderelaterade förväntningar. Vad gäller rollen i både klassrummet och även mindre grupper så var impulsivitet, kompetens och ansvarstagande tre områden där skillnader uppdagades gällande förväntat beteende för könen. Det visade sig även en diskrepans mellan könens uppfattningar om rollantagandet i klassrummet, vilket framstår som problematiskt då majoriteten av pojkarna inte upplevde en skillnad mellan könens roller i klassrummet medan samtliga flickor upplevde en skillnad. De skilda upplevelserna av detta kan göra det svårt att gemensamt göra utvecklande framsteg. Inom temat sexualitet framträdde också en större acceptans för pojkars sexuella aktivitet medan ett mer kontrollerande beteende förväntades av flickorna. Inom samma tema framträdde även heteronormativitet som en viktig norm för pojkarna att följa. Att förknippas med att vara homosexuell var, enligt pojkrespondenterna, negativt och inte något eftertraktat. Parallellt med det heteronormativa idealet gick de utseenderelaterade förväntningarna vilket för pojkarna kunde handla om att klä sig maskulint. För flickorna kunde det handla om att följa de rådande skönhetstrenderna. Vad gäller förväntningarna kring
känslomässiga uttryck så förbyttes rollerna mellan könen till sådana där pojkarna förväntades vara mer behärskade i sina uttryck än flickorna.
Resultatet för de uppmärksammade könsrollsskillnaderna bekräftas av tidigare forskning (t ex Ambjörnsson, 2004; Osbeck et al., 2003; Spence & Helmreich, 1979) som också uppmärksammar skillnader inom dessa nämnda områden. Utifrån Bems (1983) teori om könsscheman så sker skapandet av könen redan vid barnsben vilket gör att många av de förväntningar som vilar på könen förmodligen sitter inpräntade i individer. Denna teorin om könsscheman föreslår att man redan som barn lär sig skilja på manligt respektive kvinnligt, samt de olika attribut som tillhör könen. En reflektion är att en individ, för att kunna uppmärksamma och identifiera könsrollsskillnader, måste ha en viss kunskap och medvetenhet kring att skillnader mellan könen idag existerar. Detta skulle även kunna vara förklaringen till den diskrepans som fanns kring upplevelserna av könsrollsskillnader i klassrummet. Att den övervägande majoriteten av pojkar inte upplevde en skillnad mellan könen skulle även kunna bero på att de inte upplever skillnaderna som ett problem eftersom det inte påverkar dem negativt.
Hanteringsstrategier i relation till förväntningarna
Konstaterat i resultatavsnittet var att två olika hanteringsstrategier tillämpades gentemot de presenterade förväntningarna, nämligen anpassning och normstridande. Anpassning kunde till exempel handla den majoritet av flickor som inte levde ut sin sexualitet till fullo för att ha sitt rykte i behåll. Strategin att hålla tillbaka sin sexualitet bekräftas även som ett resultat i tidigare skolundersökningar (bl a Ambjörnsson, 2004; Osbeck et al., 2003). Ytterligare anpassningsstrategier var de flickor som uppgav sig anta en ansvarstagande roll i mindre grupper trots att de inte ville, samt de pojkar som försökte leva upp till normen av ”den tuffa killen” genom att inte visa sig sårbara och känslosamma. Normstridande som hanteringsstrategi kunde exempelvis handla om de flickor som gick emot förväntningarna på så sätt att de tog mycket plats i klassrummet genom att höras och synas, men även om den pojkrespondent som bröt mot maskulinitetens regler och ideal genom att till exempel klä sig i rosa, måla naglarna och sminka sig.
Teorin om social identitet (Tajfel & Turner, 1979) bidrar till en sorts förståelse för varför individer använder anpassning som hanteringsstrategi. Enligt denna teori vill individer bibehålla en positiv social identitet genom att försöka passa in i de sociala grupper som finns utformade för en. Med denna teori som bakgrund kan det anses rimligt att individer anpassar sig till normer och
ideal för att inte hamna utanför en social grupp och kanske därmed även ha en negativ social identitet. Dessutom fungerar dessa normer och ideal, enligt Workman och Johnson (1994), som en måttstock för hur individer kommer att värdera varandra, vilket kan ses som ytterligare en förklaring till varför individer väljer att följa dem.
Att flickorna i denna undersökning höll tillbaka sin sexualitet skulle även kunna ha sina rötter i djupare samhällsstrukturer och förtryck som handlar om vikten för flickan att vara tillgänglig för pojken. Som konstaterat tappar flickan värde ju fler sexuella partners hon haft, därför skulle det kunna vara så att hon anpassar sig så att hon fortfarande kan vara åtråvärd i pojkens ögon. Hon gör sig således tillgänglig genom att leva upp till de förväntningar som vilar på henne.
Det skulle även kunna vara så att individer inte alltid vet när de anpassar sig till vissa normer. Normen och idealet för pojkar att vara ”den tuffa killen” exempelvis. Utifrån teorin om könsscheman (Bem, 1983) kan dessa attribut som associeras till pojkar, så som att vara tuffa och okänsliga, vara inpräntade sedan barnsben. Detta skulle kunna innebära att följa dessa normer inte anses vara en hanteringsstrategi i form av anpassning till normerna, utan något som sker helt naturligt. En reflektion är alltså att individer kan anpassa sig efter, och följa vissa normer utan att egentligen reflektera över det som ett val.
En annan reflektion däremot, i motsats till detta, är att en individ som bryter mot normerna ofta vet att hen gör det. Att bryta mot normerna framstår som ett aktivt val då en individ måste känna till existensen av könsrollsskillnader för att aktivt kunna ta ett val att gå emot dem.
Konsekvenser av upplevda könsrollsanknutna förväntningar
Att anpassa sig efter förväntningarna resulterade i flera fall i avtrubbade känslor och oförmågan till att vara sitt sanna jag. Studiens resultat visade bland annat att flickor upplevde en hög grad av prestationsångest kopplat till skolan och den mängd ansvar som lades på dem, förväntan av att behöva vara den ”duktiga flickan”. Ytterliga konsekvenser relaterade till respondenternas anpassning efter förväntningarna var pojkarnas upplevda avtrubbning av känslor, utseendepress samt flickornas upplevelse av behovet att hämma sin sexualitet. Normstridande i sin tur resulterade dels i utanförskap så som för den pojkrespondent som gick emot maskulinitetens normer och ideal och på grund av detta hamnade utanför pojkgrupperna. Normstridande kunde även handla om positiva känslor så som självuppfyllande och bekräftelse av egen självkänsla, som även var fallet för denna respondent.
Redogörelsen av flickornas stress och prestationsångest kopplat till skolan bör noggrannare uppmärksammas i och med den forskning (t ex Strömbäck et al., 2014; Wiklund et al., 2012) som visar på att just stress och höga krav i skolan är centrala beståndsdelar i den höga grad av psykisk ohälsa som rapporteras bland unga flickor. Ytterligare en beståndsdel till flickors psykiska ohälsa handlar om den yttre delen, enligt Strömbäck et al., (2014) är de riktlinjer som finns utformade för flickors yttre något som efterföljs trots att de kanske inte vill, vilket är något som bekräftas av denna studies respondenter. En egen reflektion kring flickors rapporterade psykiska ohälsa är att den pressen till att bibehålla sitt egna värde genom sin sexualitet kan skapa stress och ångest hos individer. Att ofta behöva tänka på sina val på ett sätt som det motsatta könet inte behöver, och att lägga hela sitt personliga värde i de valen verkar vara krävande. Det framstår även som stressrelaterat och ångestfyllt för den flicka som faktiskt skulle leva ut sin sexualitet till fullo eftersom resultatet visar att hon kan få utstå konsekvenser som dåligt rykte och mottaga diverse glåpord. Omgivningens förväntningar som leder till att flickor behöver trycka ner en viktig del av
sin identitet (sexualiteten) och således inte kan vara sitt sanna jag, skulle även kunna vara en bidragande faktor till den rapporterade psykiska ohälsan bland flickor.
Viktigt att understryka i samtalet om psykisk ohälsa däremot är det mörkertal inom området som är större hos pojkar (Ekman et al., 2015). Enligt King et al. (2018) är det den norm och föreställning vilken målar upp pojken som stark och känslofrånvänd som gör att pojkar ofta undviker att söka hjälp, vilket även bekräftas av Ekman et al. (2015). Föreställningen och förväntan om ”den tuffa killen” och att det skulle vara feminint att ha och tala om sina känslor kan alltså leda till psykisk ohälsa för många pojkar. Att förknippas med att vara homosexuell skulle i sin tur kunna leda till utanförskap, vilket denna studies resultat tyder på.
Metodologiska aspekter
För att säkerställa studiens reliabilitet användes en intervjuguide vilken var utformad för att kunna besvara studiens tre frågeställningar. Intervjuguiden var även semistrukturerad i den meningen att respondenternas berättelser följdes upp av anpassade och relevanta följdfrågor för att närmare kunna nå kärnan av varje respondents enskilda och unika upplevelse. Studiens reliabilitet har även tagits hänsyn till genom att använda akademisk och väsentlig litteratur som utgångspunkt, samt genom att utgå ifrån en etablerad analysmetod, nämligen tematisering utifrån Braun och Clarkes (2006) sexstegsmodell.
Studien har även tagit hänsyn till möjligheten att varje enskild skola samt gymnasieprogram kan ha en egen kultur och jargong, och har därmed eliminerat risken att endast samla in data från en av skolorna eller programmen. Detta har inneburit att ha en god spridning bland deltagarna, de åtta deltagare som intervjuades kom ifrån fyra olika städer och skolor samt tre olika gymnasieinriktningar, vilket motverkar risken att endast fånga upp hur kulturen kring könsroller ser ut på en viss skola eller inom ett visst gymnasieprogram.
Beroende på respondenternas tidigare upplevelser och erfarenheter av könsroller och förväntningar kan en del frågor i intervjuguiden möjligtvis ha uppfattats som känsliga för vissa, att ha i åtanke är därför den risk att väsentlig information kan ha utelämnats till följd av detta. För en person som har negativa upplevelser av könsrollsskillnader och förväntningar kan en fråga så som: ”Påverkar dessa (i sådana fall) förväntningar ditt mående? Berätta.” möjligtvis upplevas som känslig. Det är dock viktigt att uppmärksamma och ta till vara på samtliga deltagares subjektiva upplevelser då studien är av kvalitativt slag. Studien förlitar sig på att respondenternas utsagor är verkliga och sanningsenliga då resultatet bygger på dem. Det insamlade datamaterialet från intervjuerna gav bra och fylliga svar på studiens frågeställningar vilket gynnar i en god mättnad för studien.
Mina egna, subjektiva upplevelser kring det valda ämnesområdet ligger till grund för den förförståelse som fanns för ämnet och förförståelsen kan i viss mån ha påverkat analysen av materialet. Eftersom jag själv är kvinna och har erfarenhet av att vara flicka på gymnasiet, skulle det potentiellt kunna medföra en större förståelse och möjlighet att relatera till de intervjuade flickorna. Det finns en chans att en annan forskare, med en annan förförståelse, hade kunnat komma fram till andra slutsatser. Förförståelsen för ämnet bör dock inte anses påverka validiteten då en viss förförståelse är av goda skäl för att kunna uppnå uttömmande intervjuer samt en omfattande analys.
Det enda krav som fanns för att delta i studien var att vara gymnasieelev, vilket är en fördel för studien då det inte är okomplicerat att komma i kontakt med potentiella respondenter. Att undersökningspopulationen gymnasieelever är väldigt stor gör det dock nästintill omöjligt att
