Utvärdering av vägmarkeringar tillhörande klass 2 och 3 i VMN, VST och VN

(1)

VTI notat 50-2005 Utgivningsår 2006

www.vti.se/publikationer

Utvärdering av vägmarkeringar tillhörande klass

2 och 3 i VMN, VST och VN

Behzad Koucheki Sven-Olof Lundkvist

(2)

(3)

Förord

Detta projekt har finansierats av Vägverket Region Mälardalen, Vägverket Region Stockholm och Vägverket Region Norr, där Torgny Augustsson, Tommy Jansson respektive Robert Nyhlén har varit kontaktpersoner.

Mätningarna har utförts av LG RoadTech AB, där Göran Nilsson har varit ansvarig. Analys och dokumentation har utförts av Behzad Koucheki, VTI, som dessutom varit projektledare och Sven-Olof Lundkvist, VTI.

Linköping december 2005

(4)

(5)

Innehållsförteckning Sid

Sammanfattning 5

1 Bakgrund och syfte 7

2 Metod 7 3 Analys 8 4 Beteckningar 11 5 Resultat 11 5.1 Region Stockholm 12 5.1.1 Resultat 2005 12 5.1.2 Resultat 2000–2005 14

5.1.3 Kommentarer Region Stockholm 18

5.2 Region Mälardalen 19 5.2.1 Uppsala län 19 5.2.2 Södermanlands län 24 5.2.3 Örebro län 28 5.2.4 Västmanlands län 33 5.3 Region Norr 37 5.3.1 Västerbottens län 37 5.3.2 Norrbottens län 40 6 Diskussion 43 7 Referenser 46

(6)

(7)

Utvärdering av vägmarkeringar tillhörande klass 2 och 3 i VMN, VST och VN

av Behzad Koucheki och Sven-Olof Lundkvist VTI

581 95 Linköping

Sammanfattning

Tillståndsmätningar av vägmarkeringars retroreflexion har gjorts i varierande utsträckning i Sverige sedan år 2000. Företrädesvis har mätningarna gjorts på det högtrafikerade vägnätet, på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 3, men under senare år har alltfler mätningar gjorts även på vägar med mindre trafik, vägar tillhörande vägmarkeringsklass 2.

Syftet med mätningarna har varit att besvara två viktiga frågor:

• I vilken utsträckning uppfylls kraven enligt Vägverkets interna föreskrift, Regler för Underhåll av Vägmarkering (RUV)?

• Hur har vägmarkeringarnas funktion förändrats över tiden?

Föreliggande notat redovisar detaljerat resultaten från mätningarna 2005 och sammanfattande resultat för torra vägmarkeringar från hela perioden 2000–2005.

För de delobjekt som har våtfunktion (profilerade ytor) 2005 har även denna skattats från mätningar av torrvärdet och texturen. Detta gäller fyra respektive tio delobjekt i Region Stockholm respektive Region Mälardalen.

I varje delobjekt har de torra vägmarkeringarnas retroreflexion mätts med mobila instrument av typen Ecodyn 30. Delobjekten indelades i mätplatser om 100 m och man registrerade ett retroreflexionsvärde för varje sådan mätplats. Samtliga mätningar gjordes under augusti–september 2005.

Grundläggande i de svenska regelverken är att en torr vägmarkering ska ha en retroreflexion på lägst 100 mcd/m2/lux. Detta krav är ofta inga problem att upp-fylla under den årstid som mätningarna har gjorts – under sommaren. I RUV finns emellertid ett tillägg: för vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 måste dessutom 90 % av mätplatserna uppfylla detta krav. Med andra ord tillåts högst 10 % under-kända mätplatser. Detta kan låta som en obetydlig skärpning av kravet, men har visat sig vara betydelsefullt.

Generellt kan sägas att vägmarkeringarnas standard har förbättrats sedan till-ståndsmätningarna påbörjades. Detta gäller framförallt i de regioner som tidigare hade en låg standard, Region Norr och Region Stockholm. I Region Mälardalen har standarden fram till 2005 förbättrats på det högtrafikerade vägnätet i Örebro och Västmanlands län, medan man inte ser någon direkt tendens i övriga län eller på det lågtrafikerade vägnätet. I fyra regioner har inte några mätningar gjorts under senare år.

Skattningarna av våtfunktion ska detta år (2005) ses som ett förförsök till fram-tida mätningar. Skattningarna är gjorda från en modell som innebär att man måste känna till två parametrar: vägmarkeringens torrfunktion och textur. Detta har inneburit två mätningar, med två olika mätfordon. I framtiden är det meningen att dessa två mätsystem ska implementeras i en och samma mätbil, vilket i princip kommer att innebära att man får våtfunktionen ”på köpet” när man mäter

(8)

torr-funktionen. En ytterligare förhoppning är att man från dessa mätningar också ska kunna skatta vägmarkeringarnas friktion.

Oavsett om man vill jämföra utvecklingen över tiden eller regioner eller endast vill veta vägmarkeringsstandarden, är det viktigt att ha kunskap om säkerheten i resultaten. Alla mätningar är behäftade med mätfel, som det är viktigt att hålla kontroll på. De kontroller av mätvärden från Ecodyn 30 och LTL-2000 som har gjorts har visat att de systematiska skillnaderna är små.

Att välja hur många objekt som ska slumpas för mätning är en balansgång mellan ekonomi och önskad säkerhet i resultatet. Emellertid vinner man relativt sett mycket i säkerhet om man går från mätning av ett mycket litet antal delobjekt till ett större antal. Det känns därför som att en tillståndsbeskrivning av vägmarke-ringarnas funktion i en geografisk region bör omfatta åtminstone fyra eller fem objekt, dvs. mätning på 12–15 delobjekt. De ytterligare mätningar som då görs – utöver mätning på 6 eller 9 delobjekt – är mycket kostnadseffektiva.

Observera att ovanstående resonemang avser tillståndsbeskrivning av väg-markeringarnas standard i ett helt län eller region. Vill man redovisa funktionen för ett enskilt delobjekt har man endast att ta hänsyn till slumpmässiga skillnader längs mätsträckan, vilka oftast är små.

Vägmarkeringarnas standard i Sverige har i de flesta län och regioner för-bättrats sedan 2000, vilket sannolikt till en viss del kan tillskrivas tillståndsmät-ningarna. En fråga som bör aktualiseras är dock tidpunkten för mättillståndsmät-ningarna. Hittills har de alltid gjorts efter det att säsongens underhållsåtgärder ska vara slutförda, vilket i praktiken har inneburit mätning under juli–september. Man kan säga att man har fått ett ”startvärde” inför vintern. Detta värde säger emellertid inte så mycket om kvalitén man har fått – ett högt startvärde kan man få genom att lägga en förhållandevis billig färg på hela vägnätet. En mätning våren efter skulle i så fall sannolikt ge ett deprimerande resultat.

Erfarenheterna från mätningarna så här långt kan således sammanfattas: • Vägmarkeringsstandarden i Sverige har förbättrats över åren

• Om tillståndsmätningarna avser att beskriva vägmarkeringsstandarden i ett geografiskt område (region eller län), bör mätning göras på åtminstone 4–5 objekt i varje sådant område

• Man bör överväga att göra tillståndsmätningar även på våren.

Eftersom alltmer fokus läggs på vägmarkeringarnas våtfunktion är förhoppningen att man från tillståndsmätningar kommande år kan skatta denna viktiga parameter och att detta kommer att innebära en förbättrad synbarhet av vägmarkeringar i mörker och väta.

(9)

1 Bakgrund och syfte

Tillståndsmätningar av vägmarkeringars retroreflexion har gjorts i varierande utsträckning i Sverige sedan år 2000. Företrädesvis har mätningarna gjorts på det högtrafikerade vägnätet, på vägar tillhörande vägmarkeringsklass 3, men under senare år har alltfler mätningar gjorts även på vägar med mindre trafik, vägar tillhörande vägmarkeringsklass 2.

I denna rapport kommer fortsättningsvis vägmarkeringsklass att betecknas

vm-klass. Vägnätet är uppdelat i tre sådana vm-klasser och mätningar har gjorts på

vägar tillhörande

• vm-klass 3 vägar med ÅDT >4 000 fordon/dygn • vm-klass 2 vägar med <500 ÅDT <4 000 fordon/dygn

På vägar med ÅDT <500 fordon/dygn, vägar tillhörande vm-klass 1 har inga mät-ningar gjorts.

De första tillståndsmätningarna i Sverige utfördes 2000, och därefter har mät-ningar gjorts varje år i hela landet eller i endast några regioner enligt följande:

2000 vm-klass 3 hela landet 2001 vm-klass 3 hela landet

vm-klass 2 Region Mälardalen, Region Stockholm 2002 vm-klass 3 & 2 Region Mälardalen, Region Stockholm 2003 vm-klass 3 hela landet, undantaget Region Skåne

vm-klass 2 Region Mälardalen, Region Stockholm 2004 vm-klass 3 & 2 Region Mälardalen, Region Stockholm

2005 vm-klass 3 & 2 Region Mälardalen, Region Stockholm, Region Norr Syftet med mätningarna har varit att besvara två viktiga frågor:

• I vilken utsträckning uppfylls kraven enligt Vägverkets interna föreskrift, Regler för Underhåll av Vägmarkering (RUV)?

• Hur har vägmarkeringarnas funktion förändrats över tiden?

Föreliggande notat redovisar detaljerat resultaten från mätningarna 2005 och sammanfattande resultat från hela perioden 2000–2005.

2 Metod

Samtliga vägar tillhörande vm-klass 2 och 3 har indelats i objekt enligt den metod som beskrivs i VTI meddelande 901 (Lundkvist, 2001a). Urvalet av objekt för mätningar har gjorts på samma sätt som tidigare, med slumpmässigt valda mät-objekt ur en databas. Mätningarnas omfattning i varje region och län har bestämts i samråd med kontaktpersonen på respektive region, vilket innebar att man 2005 slumpmässigt valde följande antal objekt:

• Region Stockholm vm-klass 3 6 objekt vm-klass 2 6 objekt • Region Mälardalen vm-klass 3 14 objekt vm-klass 2 14 objekt • Region Norr vm-klass 3 3 objekt vm-klass 2 10 objekt

(10)

I samtliga objekt, undantaget motorvägar och 2+1-vägar, mättes samtliga del-objekt (två kantlinjer samt i förekommande fall mittlinjen). På motorvägar och trefältsvägar mättes höger och vänster kantlinje samt körfältslinje i endast en riktning.

För de delobjekt som har våtfunktion (profilerade ytor) har även denna skattats från mätningar av torrvärdet och texturen. Detta gäller fyra och tio delobjekt i Region Stockholm respektive Region Mälardalen.

I varje delobjekt har de torra vägmarkeringarnas retroreflexion mätts med mobila instrument av typen Ecodyn 30. Delobjekten indelades i mätplatser om 100 m och man registrerade ett retroreflexionsvärde för varje sådan mätplats. Samtliga mätningar gjordes under augusti–september 2005.

Liksom tidigare år har Ecodynmätningarna kontrollerats mot mätvärden från LTL-2000 genom att ett antal systematiskt utvalda delobjekt mätts med båda instrumenten. Dessa mätningar kunde inte påvisa några systematiska mätskill-nader mellan LTL-2000 och Ecodyn 30, vilket redovisas i bilaga 1.

Inom ett annat projekt har mätningar av torra vägmarkeringars retroreflexion och textur gjorts på 500-meterssträckor. Från dessa resultat kan våtfunktionen prediceras, vilket redovisas i bilaga 2.

3 Analys

Följande analyser av data har gjorts:

Från mätningarna med Ecodyn 30 har retroreflexionens medelvärde, R, beräknats ur: n R R n i i

∑

= = 1 (1)

där Ri är retroreflexionen för mätplats i och n är antalet mätplatser per 100 meter

som finns i delobjektet.

Från retroreflexionens medelvärde kan vidare varje delobjekts pre-view-time, pvt, skattas som:

v

pvt =S (2)

där S är medelvärdet för synbarheten av vägmarkeringarna i delobjektet och v är den dominerande hastighetsbegränsningen i delobjektet. Synbarheten har skattats med hjälp av det pc-program som utvecklats inom COST 331 (se referenser). Man har då använt den ”medelsvåra” halvljussituationen, men med förarens ålder satt till 60 år. Från ekvation (2) ser man att värdet på pre-view-time blir lägre med ökad hastighet. Dessutom är pvt direkt proportionell mot vägmarkeringens area (bredd och intermittens) och retroreflexion.

(11)

Storheten pre-view-time är inte helt enkel att tolka, men en direkt översättning av COST 331 (se referens) lyder:

• pvt = 1,8 sekunder ska ses som ett generellt absolut minsta värde på pvt för säker körning i simulatorn. Vid verklig körning måste en kort tid adderas till dessa 1,8 sekunder (simulatorförsök, VTI)

• pvt = 2,2 sekunder är alltför kort för komfortabel körning (reell körning, VTT).

Fortsättningsvis kommer index t och index v att användas för att beteckna torra respektive våta vägmarkeringar.

Från retroreflexionens fördelning över de n mätplatserna i delobjektet tilldelas en kvalitetsklass, Kt (Lundkvist, 2001b).

För vägar tillhörande vm-klass 3 gäller:

Kt = 0 fler än 10 % av mätplatserna hade Rt < 80 mcd/m2/lux

(säkert underkänt)

(sannolikt underkänt)

Kt = 2 färre än 10 % av mätplatserna hade Rt < 100 mcd/m2/lux

(sannolikt godkänt)

(säkert godkänt)

För vägar tillhörande vm-klass 2 gäller:

(säkert godkänt)

En enkel tolkning av kvalitetsklasserna är att de delobjekt som tillhör klass 0 eller 1 är underkända enligt RUV, medan de som tillhör kvalitetsklass 2 eller 3 är godkända.

Vid skattningarna av pvt för torra vägmarkeringar har vägbanans retroreflexion satts till 10 mcd/m2/lux.

Regelverket ställer krav även på våta vägmarkeringars retroreflexion och man vill kunna kontrollera också denna funktion. Enligt SSEN-1436 görs detta genom att hälla vatten på markeringen, vänta en minut och därefter avläsa ett retro-reflexionsvärde med en reflektometer. Denna metod kan anses vara lämplig att använda på vägmarkeringar i provfält eller på en starkt begränsad sträcka med längsgående markeringar. I en tillståndsbeskrivning – då sträckor på ca 30 km ska mätas – är det nödvändigt att göra mätningarna mobilt, vilket emellertid är svårt på våta vägmarkeringar. Däremot är det möjligt att från torrfunktionen och texturen (vilka kan mätas mobilt) predicera våtfunktionen.

(12)

I en tidigare studie (Lundkvist, 2005) har en empirisk modell för våta väg-markeringars retroreflexion, Rv, tagits fram. De variabler som modellen är baserad

på är Rt, retroreflexionen för torra vägmarkeringar och MPD, texturen för torra,

profilerade vägmarkeringar. Modellen kan skrivas:

MPD R

,

R_v =−8+014⋅ _t +18⋅ (3)

Osäkerheten i prediktioner vid användandet av modellen är sådan att en väg-markering som skattas ha Rv mellan 35 och 50 mcd/m2/lux kan anses vara

”sannolikt godkänd”, medan en som har värde över 50 kan anses vara ”säkert god-känd”. På samma sätt är skattade värden mellan 20 och 35 ”sannolikt under-kända”, medan värden under 20 är ”säkert underkända”.

För vägar tillhörande vm-klass 3 är det då möjligt att göra följande klassindelning:

Kv = 0 fler än 10 % av mätplatserna hade Rv < 20 mcd/m2/lux

Kv = 2 färre än 10 % av mätplatserna hade Rv < 35 mcd/m2/lux

(säkert godkänt)

På samma sätt kan kvalitetsklasser för vm-klass 2 definieras som:

(säkert godkänt)

På samma sätt som för torra vägmarkeringar kan kvalitetsklasserna tolkas så att markeringar tillhörande klass 0 eller 1 är underkända enligt RUV, medan de som tillhör kvalitetsklass 2 eller 3 är godkända.

Det bör påpekas att det inte är så vanligt med våtsynbara vägmarkeringar tillhörande vm-klass 2 och några sådana mättes inte 2005.

Pre-view-time för våta vägmarkeringar beräknas på samma sätt som för torra markeringar. Emellertid har i detta fall vägbanans retroreflexion åsatts värdet 1 mcd/m2/lux.

(13)

4 Beteckningar

Följande förkortningar används i tabellerna och i texten: < 7 m 5–7-metersväg

9 m 7–9-metersväg 13 m 10–13-metersväg Mv Motorväg

Fyrfält Fyrfältsväg men ej motorväg Trefält Trefältsväg

Var. Varierande vägtyp och/eller vägbredd

H kant Höger kantlinje på motorväg, fyrfältsväg eller trefältsväg V kant Vänster kantlinje på motorväg, fyrfältsväg eller trefältsväg Körfält Körfältslinje på motorväg

Kant f Kantlinje i framriktningen på tvåfältsväg Kant b Kantlinje i bakriktningen på tvåfältsväg Mitt Mittlinje på tvåfältsväg

AB-län Stockholms län Region Stockholm C-län Uppsala län Region Mälardalen D-län Södermanlands län Region Mälardalen T-län Örebro län Region Mälardalen U-län Västmanlands län Region Mälardalen AC-län Västerbottens län Region Norr BD-län Norrbottens län Region Norr

5 Resultat

I tabellerna 1–7 redovisas för varje län kvalitetsklass, retroreflexion och pre-view-time för torra och våta markeringar. Ett delobjekt kan anses vara underkänt med avseende på torrfunktionen, om Kt = 0 eller Kt = 1 och har då angivits med rött.

På samma sätt anges ett delobjekts våtfunktion med rött om det tillhör kvalitetsklass Kv = 0 eller Kv = 1. Har ett delobjekt våtsynbara vägmarkeringar

endast delvis, avser värdena för våtfunktionen endast denna del.

Namnet på objekten anges med en eller två bokstäver för det län som objektet tillhör följt av en siffra för vm-klass (3 eller 2) och ett löpnummer i den lista från vilken objektet har valts slumpmässigt.

(14)

5.1 Region

Stockholm

5.1.1 Resultat 2005

Resultaten för torra och våta vägmarkeringar i Stockholms län redovisas i tabellerna 1 och 2 samt figurerna 1–2.

Tabell 1 Kvalitetsklass, Kt, och Kv [0–3], retroreflexion, Rt och Rv [mcd/m2/lux]

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] för vägmarkeringar på vägar tillhörande

vm-klass 3 i Region Stockholm, AB-län.

Objekt Väg Vägtyp Plats Del-

objekt

Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv

H Kant 3 166 3,5 1 41 2,8

V Kant 3 280 4,2 3 61 3,2

AB3:6 E18 Trefält Åkersberg (lv 276)–

tpl Söderhall (lv 978)

Körfält 3 174 2,4 – – –

H Kant 2 179 2,9 1 36 2,2

V Kant 3 336 3,6 2 62 2,7

AB3:9 E20 Trefält D/AB-länsgräns–

Södertälje (E4) Körfält 1 152 1,9 – – – Kant f 3 186 3,0 Kant b 3 201 3,0 AB3:10 57 <7 m D/AB-länsgräns– Södertälje (E4) Mitt 1 132 2,2 Kant f 1 171 3,7 Kant b 1 179 3,8

AB3:13 76 <7 m Norrtälje (E18)–

Söderby-Karl (lv 283)

Mitt 2 149 2,9

Kant f 0 131 2,1

Kant b 0 131 2,1

AB3:17 259 Var. Huddinge (E4)–

tpl Jordbro (rv 73)

Mitt 0 120 2,1

Kant f 0 151 2,8

Kant b 0 133 2,7

AB3:18 260 Var. Västerhaninge (rv 73)

– Stockholm, slussen

(15)

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] för vägmarkeringar på vägar tillhörande

vm-klass 2 i Region Stockholm, AB-län.

Objekt Väg Vägtyp Plats Del

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv Kant f 2 138 2,8 Kant b 1 123 2,7 AB2:9 515 <7 m Järna– Södertälje Mitt 0 88 2,3 Kant f 1 137 2,8 Kant b 1 132 2,7 AB2:13 528 <7 m Herrhamra– 73 (n. Nynäshamn) Mitt – – – Kant f 2 161 2,9 Kant b 3 165 2,9 AB2:14 534 <7 m Lindholmen– 225 (Sorunda) Mitt 1 114 2,4 Kant f 1 126 2,7 Kant b 1 133 2,7 AB2:16 542 <7 m Sorunda (225)– Tungelsta (257) Mitt 0 51 1,9 Kant f 0 107 2,5 Kant b 1 114 2,6 AB2:26 912 <7 m C/AB-länsgräns– Mariedal Mitt 0 78 2,2 Kant f 2 159 2,2 Kant b 3 172 2,3

AB2:32 984 < 7 m Roslags Kulla –

E18 (tpl Ledinge)

Mitt 0 102 1,8

Resultaten i tabellerna 1 och 2 visas även i figurer 1–3.

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 H K a n t b V K a n t f Kö rf ä lt H K ant V K ant Kö rf ä lt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt AB3:6 (E18) AB3:9 (E20) AB3:10 (RV 57) AB3:13 (RV 76) AB3:17 (LV 259) AB3:18 (LV 260) Rt (m c d /m 2 /l u x )

Figur 1 Retroreflexionen för torra vägmarkeringar, Rt, för vägmarkeringar

till-hörande vm-klass 3 i AB-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

(16)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt AB2:9 (LV 515) AB2:13 (LV 528) AB2:14 (LV 534) AB2:16 (LV 542) AB2:26 (LV 912) AB2:32 (LV 984) Rt (m c d /m 2 /l u x )

Figur 2 Retroreflexionen för torra vägmarkeringar, Rt, för vägmarkeringar

till-hörande vm-klass 2 i AB-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

(underkänt) och grön Kt = 2–3 (godkänt).

41 61 62 36 0 10 20 30 40 50 60 70

H Kant b V Kant f Körfä lt H Kant V Kant Körfält

AB3:6 (E18) AB3:9 (E20)

Rv ( m c d /m 2 /lux )

Figur 3 Retroreflexion, Rv, för våta vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i

AB-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1 (underkänt) och grön Kt =

2–3 (godkänt).

5.1.2 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Stockholms län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 3 och i figurerna 4–5 samt för vm-klass 2 i tabell 4 och figurerna 6–7.

(17)

Tabell 3 Kvalitetsklass, Kt, retroreflexion, Rt och pre-view-time, pvtt för torra

vägmarkeringar på vägar tillhörande vm-klass 3 i Region Stockholm, AB-län, år 2000–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 0,8 119 – 30 2001 0,6 129 2,0 12 2002 0,4 109 2,2 15 2003 0,6 141 2,6 36 2004 1,3 163 2,6 18 Stockholm AB 2005 1,4 172 2,9 18 0.6 0.4 1.4 1.3 0.6 0.8 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Stockholm Kt

Figur 4 Kvalitetsklass, Kt, för vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region

(18)

109 172 163 141 119 129 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Stockholm Rt ( m c d /m 2 /l u x )

Figur 5 Retroreflexion, Rt, för vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region

Stockholm. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

vägmarkeringar tillhörande vm- klass 2 i Region Stockholm, AB-län, år 2001–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2001 1,1 121 2,2 16 2002 1,3 131 2,5 18 2003 1,2 154 2,5 18 2004 1,1 127 2,4 18 Stockholm AB 2005 1,1 124 2,5 18

(19)

1.1 1.2 1.1 1.1 1.3 0.0 1.0 2.0 3.0 2001 2002 2003 2004 2005 Stockholm Kt

Stockholm, AB-län. Jämförelse mellan åren 2001–2005.

121 154 124 127 131 0 100 200 300 2001 2002 2003 2004 2005 Stockholm Rt ( m c d /m 2 /l ux )

(20)

5.1.3 Kommentarer Region Stockholm Torra vägmarkeringar

En övervägande andel av delobjekten i både vm-klass 2 och 3 hade 2005 under-känd funktion. De flesta har visserligen ett retroreflexionsmedelvärde över-stigande 100 mcd/m2/lux, men de faller på att en högre andel än 20 % (i vm-klass 2) eller 10 % (i vm-klass 3) av mätplatserna är underkända, vilket sannolikt kan förklaras av hög trafikbelastning som gör att linjerna slits hårt i t.ex. högerkurvor och i korsningar.

Trots detta kan resultatet för objekten i vm-klass 3 anses vara mycket positivt. Medelvärdet för kvalitetsklasserna har ökat från 0,8 år 2000 till 1,4 år 2005. Under samma period ökade retroreflexionens medelvärde från 119 till 172 mcd/m2/lux, eller med 45 %. Denna förbättrade funktion innebar att år 2005 hade de flesta delobjekten pvt >2,2 sek.

Funktionen för objekten i vm-klass 2 är sämre än för dem i vm-klass 3 och relativt konstant över åren. År 2005 hade emellertid även dessa vägmarkeringar, på det lågtrafikerade vägnätet, i de flesta fall pvt > 2,2 sek.

Våta vägmarkeringar

Fyra av delobjekten i AB-län har helt eller delvis utförts med våtsynbara väg-markeringar. Retroreflexionens medelvärde översteg för samtliga dessa delobjekt kravet enligt RUV, på 35 mcd/m2/lux, och två av dem uppfyllde också kravet att färre än 10 % av mätplatserna är underkända.

(21)

5.2 Region

Mälardalen

5.2.1 Uppsala län

5.2.1.1 Resultat 2005

Resultaten för torra och våta vägmarkeringar i Uppsala län redovisas i tabell 5 och figurerna 8–9.

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Mälardalen, C-län.

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv Kant f 2 144 2,2 Kant b 0 122 2,1 C3:7 55 9 m D/C-länsgräns– Enköping (E18) Mitt 3 181 2,4 Kant f 2 146 2,2 0 27 1,4 Kant b 1 130 2,1 1 27 1,4 C3:10 72 9 m Järlåsa (lv 620)– Uppsala (rv 55) Mitt 1 133 2,2 – – – Kant f 2 159 2,4 Kant b 1 162 2,4 C3:11 255 9 m Var. AB/C-länsgräns– Uppsala (E4) Mitt 3 169 2,4 Kant f 0 141 2,2 1 42 1,6 Kant b 0 91 1,9 0 25 1,3 C3:12 290 9 m Uppsala (E4)– Storvreta (lv 703) Mitt 2 150 2,2 – – – Kant f 1 125 2,1 Kant b 0 129 2,1 C2:10 273 <7 m AB-län– 662 (n. 661) Mitt 3 149 2,2 Kant f 3 166 2,9 Kant b 3 151 2,8 C2:11 282 <7 m Gnusta (lv 656)– Knutby Mitt 2 130 2,8 Kant f 3 156 2,2 Kant b 3 167 2,3 C2:14 290 9 m Storvreta (lv 695)– Österbybruk Mitt 3 169 2,4 Kant f 0 71 1,7 Kant b 0 72 1,7 C2:21 558 <7 m Enköping (rv 70)– Österunda (lv 818) Mitt 0 111 1,9

(22)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt Ka n t f Ka n t b _Mitt C3:7 (RV 55) C3:10 (RV 72) C3:11 (LV 255) C3:12 (LV 290) C2:10 (LV 273) C2:11 (LV 282) C2:14 (LV 290) C2:21 (LV 558) Rt ( m c d /m 2 /lu x )

Figur 8 Retroreflexion, Rt, för torra vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 och

2 i Region Mälardalen, C-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

42 27 27 25 0 10 20 30 40 50 60 70

Ka nt f Ka nt b Mitt Kant f Kant b Mitt

C3:10 (RV 72) C3:12 (LV 290) Rv ( m cd /m 2/ lu x)

Region Mälardalen, C-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kv = 0–1

(underkänt) och grön Kv = 2–3 (godkänt).

5.2.1.2 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Uppsala län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 6 och i figurerna 10–11 samt för vm-klass 2 i tabell 7 och figurerna 12–13.

(23)

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 för Region Mälardalen, C-län, år 2000–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 2,0 167 – 21 2001 1,1 143 1,9 12 2002 1,5 174 2,4 12 2003 1,4 161 2,3 18 2004 1,2 129 2,1 12 Mälardalen C 2005 1,4 144 2,2 12 2.0 1.1 1.5 1.2 1.4 1.4 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Uppsala län Kt

Figur 10 Kvalitetsklass, Kt, för vägar tillhörande vm-klass 3 i Region

(24)

143 161 144 174 167 129 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Uppsala län Rt (m c d /m 2 /lux )

Mälardalen, C-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 2 i Region Mälardalen, C-län, år 2001–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2001 2,0 144 2,1 14 2002 2,5 195 2,5 15 2003 2,2 162 2,4 15 2004 1,6 132 2,1 18 Mälardalen C 2005 1,8 133 2,3 18

(25)

2.0 2.5 2.2 1.6 1.8 0.0 1.0 2.0 3.0 2001 2002 2003 2004 2005 Uppsala lä n Kt

Mälardalen, C-län. Jämförelse mellan åren 2001–2005.

144 195 162 132 133 0 100 200 300 2001 2002 2003 2004 2005 Uppsala län Rt ( m c d /m 2 /l ux )

Figur 13 Retroreflexion, Rt, för vägar tillhörande vm-klass 2 i Region

(26)

5.2.1.3 Kommentarer Uppsala län

Torra vägmarkeringar

Resultaten 2005 visar att ungefär hälften av delobjekten är godkända med av-seende på torrfunktionen, vilket gäller för både vm-klass 2 och 3. Noteras kan att de underkända delobjekten i huvudsak är kantlinjer, medan mittlinjerna i högre grad är godkända.

I vm-klass 3 har under perioden 2001–2005 funktionen varit i stort sett konstant, även om en liten förbättring kan skönjas 2005 jämfört med föregående år. Däremot har funktionen i vm-klass 2 försämrats; kvalitetsklassen var som högst 2002, med Kv = 2,5, men hade 2005 sjunkit till Kv = 1,8. Emellertid kan

man även här skönja en något förbättrad funktion från 2004 till 2005.

Inget av de fyra delobjekt (kantlinjer) som hade våtsynbara vägmarkeringar vid mätningarna 2005 hade godkänd funktion. Tre av dem uppfyllde inte kravet på medelvärde – 35 mcd/m2/lux – och inget hade pvt >2,2 sek.

5.2.2 Södermanlands län

5.2.2.1 Resultat 2005

Resultaten för torra vägmarkeringar i Södermanlands län redovisas i tabell 8 och figur 14.

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Mälardalen, D-län.

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtt Kant f 1 145 2,2 Kant b 0 97 1,9 D3:9 52 13 m Stigtomta (lv 613)– Nyköping (rv 53) Mitt 1 123 2,1 Kant f 0 113 2,0 Kant b 0 115 2,0 D3:12 55 Var. E/D-länsgräns– Valla (lv 678) Mitt 1 125 2,1 Kant f 1 166 2,3 Kant b 1 169 2,3 D3:13 55 Var. Valla (lv 678)– Malmköping (rv 53) Mitt 2 152 2,3 Kant f 3 158 2,2 Kant b 3 190 2,4 D2:1 52 9 m Var. Katrineholm– Vrena (lv 631) Mitt 3 191 2,4 Kant f 3 227 2,5 Kant b 2 225 2,5 D2:7 57 9 m <7 m Flen (lv 681)– Björnlunda (lv 853) Mitt 2 169 2,4 Kant f 3 220 2,5 Kant b 3 193 2,4 D2:12 221 <7 m Bettna (rv 52)– Flen (rv 55) Mitt 3 175 2,4

(27)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 Ka n t f K ant b Mit t Ka n t f K ant b Mit t Ka n t f K ant b Mit t Ka n t f K ant b Mit t Ka n t f K ant b Mit t Ka n t f K ant b Mit t D3:9 (RV 52) D3:12 (RV 55) D3:13 (RV 55) D2:1 (RV 52) D2:7 (RV 57) D2:12 (LV 221) Rt ( m c d /m 2 /lu x )

Figur 14 Retroreflexionen, Rt, för torra vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3

och 2 i Region Mälardalen, D-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass:

röd Kt = 0–1 (underkänt) och grön Kt = 2–3 (godkänt).

Några resultat för våta vägmarkeringar föreligger inte eftersom det inte fanns några våtsynbara markeringar bland dem som slumpades för mätning i Södermanlands län 2005.

5.2.2.2 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Södermanlands län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 9 och i figurerna 15–16 samt för vm-klass 2 i tabell 10 och figurerna 17–18.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region Mälardalen, D-län, år 2000–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 1,5 150 – 21 2001 1,2 168 2,1 9 2002 2,6 247 2,9 9 2003 1,8 154 2,3 9 2004 2,2 212 2,6 9 Mälardalen D 2005 0,8 134 2,1 9

(28)

1.5 1.2 2.6 2.2 0.8 1.8 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Södermanlands län Kt

Mälardalen, D-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

150 247 154 212 168 134 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Södermanlands län Rt (m c d /m 2 /l u x )

(29)

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 2 i Region Mälardalen, D-län, år 2001–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2001 1,3 132 2,0 15 2002 2,0 173 2,5 14 2003 2,7 201 2,5 15 2004 2,3 177 2,5 9 Mälardalen D 2005 2,8 194 2,4 9 2.0 2.7 2.3 2.8 1.3 0.0 1.0 2.0 3.0 2001 2002 2003 2004 2005 Södermanlands län Kt

Mälardalen, D-län. Jämförelse mellan åren 2001–2005.

173 201 ₁₉₄ 177 132 0 100 200 300 2001 2002 2003 2004 2005 Södermanlands län Rt ( m cd /m 2/ lu x)

(30)

5.2.2.3 Kommentarer Södermanlands län

Beträffande vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 måste resultatet i Södermanlands län 2005 anses vara mindre gott. Detta år registrerades den sämsta funktionen sedan mätningarna inleddes 2000 och alla delobjekt utom ett hade underkänd funktion. Förhållandet var i princip det motsatta tillhörande vm-klass 2: Här var funktionen bra 2005 och i stort sett har den förbättrats sedan 2001, då mätningarna började på dessa vägar.

Resultaten 2005 ger en klar indikation om att vägmarkeringsunderhållet i D-län har varit relativt sett bättre på det lågtrafikerade vägnätet än på vägar med ÅDT >4000 fordon/dygn. Trots att antalet uppmätta delobjekt är ganska litet, kan detta resultat anses vara ganska säkert. Mer om osäkerheten i resultaten visas i avsnitt 6 (diskussion).

Inga mätningar på våtsynbara vägmarkeringar har gjorts i D-län.

5.2.3 Örebro län

5.2.3.1 Resultat 2005

Resultaten för torra och våta vägmarkeringar i Örebro län redovisas i tabell 11 och figurerna 19–20.

Tabell 11 Kvalitetsklass, Kt, och Kv [0–3], retroreflexion, Rt och Rv [mcd/m2/lux],

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Mälardalen, T-län.

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv Kant f 3 233 3,9 2 50 2,4 Kant b 3 210 3,8 1 46 2,3 T3:3 E20 Trefält O/T-länsgräns– Start mv (Sandstubbertorp) Mitt 3 192 2,6 – – – H Kant 3 208 3,1 1 39 1,8 V Kant 3 193 3,0 1 38 1,8 T3:4 E20 Mv Start mv (Sandstubbertorp)– Marieberg (E18) Körfält 3 189 2,1 – – – Kant f 3 201 2,4 1 33 1,4 Kant b 3 213 2,4 1 33 1,4 T3:8 50 9 m Askersund (lv 907)– Åsbro (lv 608) Mitt 3 160 2,4 – – – Kant f 0 91 2,4 Kant b 0 91 2,4 T2:21 517 <7 m Askersund– Vretstorp (E20) Mitt 0 77 2,3 Kant f 1 134 2,7 Kant b 1 119 2,6 T2:26 623 <7 m Kilmo (lv 654)– Odensbacken rv 52) Mitt 1 111 2,4 Kant f 3 194 2,4 Kant b 3 165 2,3 T2:28 733 9 m Garphyttan– Örebro Mitt 3 168 2,2

(31)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 K ant f K ant b Mit t H K ant V K ant Kö rf ä lt K ant f K ant b Mit t K ant f K ant b Mit t K ant f K ant b Mit t K ant f K ant b Mit t T3:3 (E20) T3:4 (E20) T3:8 (RV 50) T2:21 (LV 517) T2:26 (LV 623) T2:28 (LV 733) Rt (m c d /m 2 /l u x )

Figur 19 Retroreflexionen, Rt, för torra vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3

och 2 i Region Mälardalen, T-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1 (underkänt) och grön Kt = 2–3 (godkänt).

50 39 ₃₈ 33 33 46 0 10 20 30 40 50 60 70 Ka nt f Ka nt b Mitt H Ka nt V Ka nt Körfä lt Ka nt f Ka nt b Mitt T3:3 (E20) T3:4 (E20) T3:8 (RV 50) Rv (m c d /m 2 /l u x )

Region Mälardalen, T-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kv = 0–1

(32)

5.2.3.2 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Örebro län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 12 och i figurerna 21–22 samt för vm-klass 2 i tabell 13 och figurerna 23–24.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region Mälardalen, T-län, år 2000–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 0,9 138 – 15 2001 1,2 159 2,2 9 2002 1,6 194 2,7 9 2003 2,6 205 2,7 9 2004 2,1 166 2,3 9 Mälardalen T 2005 3,0 200 2,9 9 1.2 1.6 2.6 2.1 0.9 3.0 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Örebro län Kt

(33)

159 194 205 200 166 138 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Örebro län Rt (m c d /m 2 /l u x )

Mälardalen, T-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 2 i Region Mälardalen, T-län, år 2001–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2001 1,6 155 2,3 18 2002 2,0 172 2,4 18 2003 2,5 197 2,7 18 2004 2,2 174 2,5 9 Mälardalen T 2005 1,3 128 2,4 9 1.6 2.0 2.5 2.2 1.3 0.0 1.0 2.0 3.0 2001 2002 2003 2004 2005 Öre bro lä n Kt

(34)

155 172 197 174 128 0 100 200 300 2001 2002 2003 2004 2005 Örebro län Rt (m c d /m 2 /l ux )

Mälardalen, T-län. Jämförelse mellan åren 2001–2005.

5.2.3.3 Kommentarer Örebro län

Vägmarkeringarnas funktion på vägar tillhörande vm-klass 3 var i Örebro län 2005 utmärkt, med samtliga uppmätta delobjekt i kvalitetsklass 3. Sedan till-ståndsmätningarna inleddes 2000, har funktionen förbättrats kraftigt, exempelvis hade vägmarkeringarna i medeltal retroreflexionen 138 mcd/m2/lux år 2000, medan den var 200 mcd/m2/lux år 2005.

På vägar tillhörande vm-klass 2 är förhållandena annorlunda: Här förbättrades funktionen från 2001 till 2003, medan den 2005 har nått den hittills lägsta uppmätta nivån. Bland de nio mätta delobjekten är emellertid spridningen i retroreflexionsdata stor, varför medelvärdet är osäkert (128 ± 31 mcd/m2/lux). Mer om osäkerhet i data visas i avsnitt 6 (diskussion).

I Örebro län uppmättes 2005 sex delobjekts kantlinjer med våtsynbara väg-markeringar. Endast ett av dessa kan betraktas som godkänt (färre än 10 % av mätplatserna hade Rv <35 mcd/m2/lux), medan således de fem övriga delobjekten

underkändes. Man konstaterar således att dessa sex delobjekt, som alla hade mycket bra torrfunktion, ändå hade svårigheter att upprätthålla funktionen i väta.

(35)

5.2.4 Västmanlands län

5.2.4.1 Resultat 2005

Resultaten för torra vägmarkeringar i Västmanlands län redovisas i tabell 14 och figur 25.

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Mälardalen, U-län.

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv Kant f 3 190 2,4 Kant b 2 188 2,4 U3:6 53 9 m U/D-länsgräns– Dingtuna (E18) Mitt 3 178 2,4 Kant f 2 150 2,2 Kant b 1 153 2,2

U3:7 56 13 m Kungsör (E20)–

Köping (E18) Mitt 3 216 2,5 Kant f 3 179 2,3 Kant b 2 167 2,3 U3:9 67 13 m Skalbergsmotet (Västerås)– Sala (rv 70) Mitt 3 303 2,8 Kant f 2 210 2,4 Kant b 1 230 2,5

U3:13 250 9 m Köping (E18, tpl Strö)

– Kolsva (lv 590) Mitt 3 214 2,5 Kant f 3 290 2,7 Kant b 3 284 2,7 U2:5 68 <7 m T/U-länsgräns– Oti (rv 66) Mitt 3 199 2,5 Kant f 3 406 3,8 Kant b 3 339 3,6 U2:10 233 9 m Gunnilbo (lv 250)– Ramnäs (rv 66) Mitt 3 228 2,6 Kant f 3 319 2,8 Kant b 3 305 2,7 U2:26 673 <7 m Skultuna– V. Ransta (lv 771) Mitt 3 184 2,2 Kant f 3 166 2,9 Kant b 3 175 3,0 U2:29 693 9 m Irsta (lv 694)– C/U-länsgräns Mitt 0 90 2,3

(36)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt K ant f Ka n t b _Mitt U3:6 (RV 53) U3:7 (RV 56) U3:9 (RV 67) U3:13 (LV 250) U2:5 (RV 68) U2:10 (LV 233) U2:26 (LV 673) U2:29 (LV 693) Rt ( m c d /m 2 /l u x )

2 i Region Mälardalen, U-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

5.2.4.2 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Västmanlands län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 15 och i figurerna 26–27 samt för vm-klass 2 i tabell 16 och figurerna 28–29.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region Mälardalen, U-län, år 2000–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 1,3 157 – 15 2001 1,7 245 2,4 12 2002 2,3 267 2,7 12 2003 1,8 157 2,5 12 2004 1,6 169 2,4 12 Mälardalen U 2005 2,3 198 2,4 12

(37)

1.7 1.6 2.3 1.8 2.3 1.3 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Västmanlands län Kt

Mälardalen, U-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

157 245 157 198 169 267 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Västmanlands län Rt (m c d /m 2/lux )

(38)

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 2 i Region Mälardalen, U-län, år 2001–2005. n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2001 1,9 162 2,2 18 2002 1,3 139 2,1 18 2003 2,1 197 2,4 17 2004 2,4 191 2,2 12 Mälardalen U 2005 2,8 245 2,8 12 2.1 2.8 2.4 1.3 1.9 0.0 1.0 2.0 3.0 2001 2002 2003 2004 2005 Vä stma nlands län Kt

Mälardalen, U-län. Jämförelse mellan åren 2001–2005.

162 197 245 191 139 0 100 200 300 2001 2002 2003 2004 2005 Vä stma nla nds län Rt ( m c d /m 2 /lux )

(39)

5.2.4.3 Kommentarer Västmanlands län

Resultaten i Västmanlands län 2005 är mycket bra: Om man undantar en mittlinje på en klass 2-väg, så har samtliga delobjekt retroreflexionsmedelvärde över 150 mcd/m2/lux. I U-län gick man över till funktionsupphandling 2001; resultaten åren efter, visar att detta innebar en förbättrad funktion med ett medelvärde på retroreflexionen i både vm-klass 2 och 3 på cirka 200 mcd/m2/lux.

Inga mätningar på våta vägmarkeringar har gjorts i U-län.

5.3 Region

Norr

5.3.1 Västerbottens län

Resultaten för torra vägmarkeringar i Västerbottens län redovisas i tabell 17 och figur 30.

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Norr, AC-län.

objekt

Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv

Kant f 0 129 2,6

Kant b 0 118 2,5

AC3:2 E4 Var. Hörnefors (lv 518)–

Stöcksjö (sv Umeå) Mitt 2 128 1,8 Kant f 1 150 2,3 Kant b 1 143 2,2 AC3:4 E4 Var. Bureå (lv 821)– Skellefteå, Kåge (lv 867) Mitt 2 183 2,0 Kant f 1 118 1,7 Kant b 1 117 1,7 AC2:17 45 9 m Sturoman (lv 992)– Lomselenäs (lv 1126) Mitt 2 117 1,7 Kant f 3 270 2,6 Kant b 3 232 2,5

AC2:31 363 Var. N Vindeln (lv 684)–

N Stycksele (lv 699) Mitt 1 111 1,9 Kant f 1 127 2,1 Kant b 0 116 2,0 AC2:40 370 <7 m 9 m Lövberg (lv 1007)– Stensund (lv 1018) Mitt 3 149 2,1 Kant f 3 223 2,5 Kant b 3 220 2,5 AC2:47 651 <7 m Var. Överklinten (lv 681)– Sikeå (E4) Mitt – – – Kant f 0 96 1,9 Kant b 0 98 1,9 AC2:51 814 <7 m 9 m Skellefteå (E4)– Lv 805 Mitt – – –

(40)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt AC3:2 (E4) AC3:4 (E4) AC2:17 (RV 45) AC2:31 (LV 363) AC2:40 (LV 370) AC2:47 (LV 651) AC2:51 (LV 814) Rt (m c d /m 2/l ux )

2 i Region Norr, AC-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

5.3.1.1 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Västerbottens län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 18 och i figurerna 31–32.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region Norr, AC-län, år 2000–2005.

n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 0,3 96 – 9 2001 1,2 158 – 9 2002 – – – – 2003 0,8 149 2,3 24 2004 – – – – Norr AC 2005 1,0 141 2,2 6

(41)

1.2 1.0 0.8 0.3 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Vä ste rbotte ns lä n Kt

Norr, AC-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

96 158 149 ₁₄₁ 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Vä ste rbotte ns län Rt (m c d /m 2 /l u x )

(42)

5.3.1.2. Kommentarer Västerbottens län

Ungefär hälften av delobjekten i AC-län hade godkänd funktion 2005. Standarden varierade emellertid: exempelvis godkändes ingen kantlinje tillhörande vm-klass 3, medan mittlinjerna var godkända. Beträffande klass 3-vägarna innebar resul-taten 2005 en kraftig förbättring från första tillståndsmätningarna, 2000.

Inga mätningar på våta vägmarkeringar har gjorts i AC-län.

5.3.2 Norrbottens län

Resultaten för torra vägmarkeringar i Västerbottens län redovisas i tabell 19 och figur 33.

samt pre-view-time, pvtt och pvtv [sek] i Region Norr, AC-län.

objekt Kt Rt pvtt Kv Rv pvtv Kant f 2 187 3,0 Kant b 1 185 2,9 BD3:3 E4 13 m Råneå (lv 601)– Töre (E 10, lv 698) Mitt 3 183 2,0 Kant f 3 243 2,1 Kant b 3 252 2,1 BD2:8 E10 9 m Naisjärv (lv 780)– Skröven (lv 817.01) Mitt 0 88 1,5 Kant f 3 200 2,0 Kant b 3 212 2,0 BD2:22 94 < 7 m 13 m Var. Älvsby (lv 671)– Vistträsk (lv 648, lv 660) Mitt 3 195 1,8 Kant f 0 95 1,9 Kant b 1 112 2,0 BD2:37 356 9 m Ö Älvsbyn (rv 94)– Fagervik (lv 670) Mitt 2 158 2,1 Kant f 3 265 2,1 Kant b 3 257 2,1 BD2:48 392 < 7 m Nybyn (rv 98)– Ansvar (lv 835) Mitt 0 71 1,3 Kant f 3 240 2,6 Kant b 3 204 2,4 BD2:60 744 9 m Månsbyn (E 4)– Morjärv (lv 767, lv 356) Mitt 3 369 2,7

(43)

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt K ant f K ant b Mi tt BD3:3 (E4) BD2:8 (E10) BD2:22 (RV 94) BD2:37 (LV 356) BD2:48 (LV 392) BD2:60 (LV 744) Rt ( m c d /m 2 /lux )

2 i Region Norr, BD-län. Staplarnas färg anger kvalitetsklass: röd Kt = 0–1

5.3.2.1 Resultat 2000–2005

En jämförelse av torra vägmarkeringars funktion i Norrbottens län från 2000 till 2005 för vm-klass 3 visas i tabell 20 och i figurerna 34–35.

vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i Region Norr, BD-län, år 2000–2005.

n avser antalet uppmätta delobjekt.

Region Län År Kt Rt pvtt n 2000 0,7 120 – 6 2001 1,2 148 – 6 2002 – – – – 2003 1,8 187 2,4 12 2004 v – – – Norr BD 2005 2,0 185 2,6 3

(44)

0.7 1.2 2.0 1.8 0.0 1.0 2.0 3.0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Norrbottens lä n Kt

Norr, BD-län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

148 120 187 185 0 100 200 300 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Norrbotte ns lä n Rt ( m c d /m 2 /l ux )

Figur 35 Retroreflexion, RL, för vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 i

Norrbottens län. Jämförelse mellan åren 2000–2005.

5.3.2.2 Kommentarer Norrbottens län

Resultaten i BD-län 2005 är, med några få undantag, mycket bra: De allra flesta delobjekten har godkänd funktion och en övervägande del tillhör kvalitetsklass 3, dvs. färre än 10 % av mätplatserna hade Rt lägre än 120 mcd/m2/lux. Funktionen

för vägmarkeringar i vm-klass 3 har kontinuerligt förbättrats sedan 2000, men man ska ha i åtanke att resultatet 2005 är något osäkert eftersom endast tre delobjekt i vm-klass 3 ingick i mätningarna.

(45)

6 Diskussion

Systematisk kvalitetskontroll av nytillverkade produkter introducerades på allvar under 60- och 70-talen. I Japan tillverkades mycket billig elektronik som kunde betraktas som ”skräp”, och man ville förbättra sitt rykte genom att höja produk-ternas kvalitet. Detta lyckades med användning av tillståndsmätningar direkt ur produktionen. Man introducerade en statistisk metod (Bergman, 1986) som har kommit att benämnas ”acceptanskontroll” – man kunde endast acceptera att en be-gränsad andel defekta produkter kom ut på marknaden.

Denna metod ligger till grund för de tillståndsmätningar av vägmarkeringar som har gjorts i Sverige med början 2000. Idén är här att man endast ska acceptera en viss andel ”felaktiga” vägmarkeringsobjekt. Detta kan gälla inom ett objekt – endast en viss del av sträckan får ha underkänd funktion – eller bland objekt – endast en viss del av objekten i en entreprenad får ha underkänd funktion. Den enda möjligheten att kontrollera vägmarkeringarnas kvalitet är med tillståndsmät-ningar enligt den modell som började användas i Japan för nästan 50 år sedan. Och det finns all anledning att tro, att precis som i Japan, kommer kontrollen att innebära högre kvalitet. Vad gäller produkter som direkt påverkar trafiksäkerheten är detta naturligtvis av största vikt.

Tillståndsmätningar av vägmarkeringars retroreflexion har nu gjorts i Sverige sex år i rad. Syftet med mätningarna har varit att få en bild av hur vägmarkerings-standarden i landet är. Uppfylls kraven i regelverken? Finns det regionala skillna-der? En förhoppning har dessutom varit att tillståndsmätningarna skulle medföra höjd standard eftersom entreprenörerna nu hade ett incitament att utföra ett bra arbete. Vilka erfarenheter har då gjorts?

Grundläggande i de svenska regelverken är att en torr vägmarkering ska ha retroreflexionen lägst 100 mcd/m2/lux. Detta krav är ofta inga problem att upp-fylla under den årstid som mätningarna har gjorts – under sommaren. I RUV finns emellertid ett tillägg: för vägmarkeringar tillhörande vm-klass 3 måste dessutom 90 % av mätplatserna uppfylla detta krav. Med andra ord tillåts högst 10 % underkända mätplatser. Detta kan låta som en obetydlig skärpning av kravet, men har visat sig vara betydelsefullt.

Som exempel kan nämnas att i årets mätningar hade 67 av 69 kontrollerade delobjekt i vm-klass 3 ett medelvärde överstigande 100 mcd/m2/lux, men endast 38 av dessa uppfyllde kravet i RUV. I vm-klass 2 hade 73 av 87 delobjekt medel-värde på åtminstone 100 mcd/m2/lux, medan 50 av dessa uppfyllde kravet enligt RUV (som på dessa vägar är 20 % underkända mätplatser). Det tycks således som att åtminstone kravet på vägar tillhörande vm-klass 3 är svårt att uppfylla. Dessa vägar har mycket trafik och beroende på vägens bredd och geometri, kan slitaget i framförallt högerkurvor vara stort.

Mätningarna 2000 gjordes i samtliga Vägverkets regioner, bland annat med syfte att studera eventuella skillnader i vägmarkeringsstandarden mellan regionerna. Meningen var att ett sådant resultat skulle kunna användas kommande år för att fördela medel för vägmarkeringsunderhåll efter behovet. Det är dock tveksamt om detta har fungerat; regionala skillnader fanns och i viss mån har dessa eliminerats. Frågan är dock om detta beror på fördelningspolitik eller att det helt enkelt är enklare att höja sig från en låg nivå till en högre. Tillstånds-mätningarna kanske innebar en förbättrad standard, men vissa regioner eller län kanske redan hade så hög standard att den inte kunde höjas mer.

(46)

Generellt kan sägas att vägmarkeringarnas standard har förbättrats sedan tillståndsmätningarna påbörjades. Detta gäller framförallt i de regioner som tidigare hade en låg standard, Region Norr och Region Stockholm. I Region Mälardalen har standarden fram till 2005 förbättrats på det högtrafikerade vägnätet i Örebro och Västmanlands län, medan man inte ser någon direkt tendens i övriga län eller på det lågtrafikerade vägnätet. I fyra regioner har inte några mätningar gjorts under senare år.

Skattningarna av våtfunktion ska detta år (2005) ses som ett förförsök till framtida mätningar. Skattningarna är gjorda från en modell som innebär att man måste känna till två parametrar: vägmarkeringens torrfunktion och textur. Detta har inneburit två mätningar, med två olika mätfordon. I framtiden är det meningen att dessa två mätsystem ska implementeras i en och samma mätbil, vilket i princip kommer att innebära att man får våtfunktionen ”på köpet” när man mäter torr-funktionen. En ytterligare förhoppning är att man från dessa mätningar också ska kunna skatta vägmarkeringarnas friktion.

Oavsett om man vill jämföra utvecklingen över tiden eller regioner eller endast vill veta vägmarkeringsstandarden, är det viktigt att ha kunskap om säkerheten i resultaten. Alla mätningar är behäftade med mätfel, som det är viktigt att hålla kontroll på. Felen är slumpmässiga eller systematiska, varav de förstnämnda kan begränsas genom att göra många mätningar. De systematiska felen däremot, kan vara allvarliga eftersom de kan vara svåra att justera för. Man måste veta ”sanningen” och den är inte alltid lätt att komma åt. Vad gäller retroreflexion brukar man använda LTL-2000 som referensinstrument, eftersom detta instrument är känt och testat. Men om det mäter ”sanningen” är inte helt utrett. I följande resonemang används dock LTL-2000 som referens när mätfelen i tillstånds-mätningarna med Ecodyn 30 diskuteras:

De kontroller av mätvärden från Ecodyn 30 och LTL-2000 som har gjorts har visat att de systematiska skillnaderna är små, åtminstone under senare år, efter det att vissa modifikationer av Ecodyn 30 har gjorts (tidigare kompenserade man för dessa). Likaså vågar man påstå att de slumpmässiga felen längs ett delobjekt är små vid mätning med Ecodyn 30, eftersom antalet mätvärden är stort: Man medelvärdesbildar retroreflexionen över ca 300 mätplatser (= 300 sträckor om 100 meter). Variationen runt medelvärdet längs delobjektet är således liten, och i den mån den finns är den till största delen sann: vägmarkeringarna är mer slitna i högerkurvor, vid busshållplatser, etc.

När man däremot studerar vägmarkeringarnas funktion i ett län eller region har man en större variation runt medelvärdet. Vissa av de slumpmässigt valda objek-ten har nylagda vägmarkeringar, medan markeringarna i andra objekt kan vara flera år gamla. Den variation i retroreflexion man då mäter upp är till allra största delen sann, men det är viktigt att känna till att den finns och medför en osäkerhet i de värden som är medelvärdesbildade över ett län eller region (t.ex. i figur 5).

Eftersom objekten som mäts är valda slumpmässigt kan felet i medelvärdet för en geografisk region betraktas som slumpmässigt. Det innebär att felet blir mindre, ju fler delobjekt som har mätts i regionen (eller länet). Tabell 21 visar en sammanställning av medelvärden, med osäkerhet, från mätningarna på vägar tillhörande vm-klass 3 2005.