Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2021
SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV
ÖVERRAPPORTERING PÅ
VÅRDAVDELNING OCH
AKUTMOTTAGNING
EN LITTERATURSTUDIE
ELISE JAKOBSSON
FREJA ÅKERBERG
SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV
ÖVERRAPPORTERING PÅ
VÅRDAVDELNING OCH
AKUTMOTTAGNING
EN LITTERATURSTUDIE
ELISE JAKOBSSON
FREJA ÅKERBERG
Jakobsson E, Åkerberg F. Sjuksköterskors upplevelser av överrapportering på vårdavdelning och akutmottagning. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad, 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle. Institutionen för vårdvetenskap, 2021.
ABSTRAKT
Bakgrund: Kommunikation och informationsöverföring är enligt Socialstyrelsen (2020) ett
riskområde inom hälso- och sjukvård. Ineffektiv överrapportering är en av de bidragande faktorerna till att vårdskador uppstår och därmed ett riskfyllt moment ur ett patientsäkerhetsperspektiv.
Rapporten kan ske skriftligt, muntligt och bedside, till hjälp finns strukturerade
kommunikationsverktyg. SBAR är ett sådant kommunikationsverktyg som både SKR (2020) och Socialstyrelsen (2020) rekommenderar. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att kartlägga
sjuksköterskors upplevelser av överrapportering på vårdavdelning och akutmottagning, samt hur det kan påverka patientsäkerhet. Metod: Litteraturstudie av 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som hämtats från två olika databaser med inriktning omvårdnad. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera artiklarna. För att kvalitetsgranska artiklarna användes SBU:s mall för kvalitetsgranskning av studier av kvalitativ forskningsmetodik. Resultat: Det framkom tre teman och åtta underkategorier efter innehållsanalysen. Det första temat var Interaktion vid
överrapportering med underkategorierna Kommunikation & Relationer och ansvar. Det andra temat
var Rapportens struktur, innehåll och kvalitet med underkategorierna Strukturerad
överrapportering, Rapportens innehåll & Kvalitet på överrapporteringen. Det tredje och sista temat
var Olika sätt att överrapportera med underkategorierna Muntlig överrapportering avskilt från
patienten, Skriftlig överrapportering & Överrapportering Bedside. Konklusion: Denna
litteraturstudie visade hur sjuksköterskor upplevde överrapportering på vårdavdelning och akutmottagning. Sjuksköterskorna upplevde överrapporteringen som värdefull för att planera det fortsatta arbetet och att den även bör vara väl strukturerad. Brister vid överrapportering kan leda till att patientsäkerhet äventyras och då även möjligheten till god omvårdnad.
NURSES EXPERIENCE OF HANDOVER
ON IN-PATIENT WARD AND
EMERGENCY DEPARTEMENT
A LITERATURE REVIEW
ELISE JAKOBSSON
FREJA ÅKERBERG
Jakobsson E, Åkerberg F. Nurses experiences of patient handover on in-patient ward and
emergency department. A Literature Review. Degree Project in nursing 15 credit points, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2021.
ABSTRACT
Background: According to Socialstyrelsen (2020), communication and information transfer are a
risk area within health and medical care. Ineffective handover is one of the contributing factors to healthcare injuries occurring and thus a risky element from a patient safety perspective. The report can be written, oral and bedside, there are structured communication tools to help. SBAR is such a communication tool that both SKR (2020) and Socialstyrelsen (2020) recommend. Aim: The aim for this literature study is to map nurses' experiences of handover on in-patient wards and
emergency department, and how it could affect patient safety. Method: A literature study of ten qualitative scientific articles retrieved from two databases with a nursing focus. Qualitative content analysis was used to analyze the articles. To quality review the articles, SBU's template was used for quality review of studies of qualitative research methodology. Result: Three themes and eight subcategories emerged after content analysis. The first theme was Interaction during handover with the subcategories Communication and Relationships & responsibility. The second theme was The
report's structure, content and quality with the subcategory Structured handover, Content of the handover and Quality of the handover. The third and last theme, Different ways to handover with
the subcategory Verbal handover separated from the patient, Written handover and Bedside
handover. Conclusion: This literature study showed how nurses experienced handover on in-patient
wards and emergency department. The nurses experienced the handover as valuable for planning the continued work and that it should also be well structured. Shortcomings in handover that can lead to patient safety being jeopardized and then also the possibility of good nursing.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1 BAKGRUND ... 1 Omvårdnad ... 1 Överrapportering ... 2 SBAR ... 3 PROBLEMFORMULERING ... 4 SYFTE ... 4 METOD ... 4 Litteraturstudie ... 4Inklusion- och exklusionskriterier ... 4
Databassökning ... 5
Urvalsprocess och kvalitetsgranskning ... 5
Dataanalys ... 5
RESULTAT ... 6
Interaktion vid överrapportering ... 6
Olika sätt att rapportera ... 9
DISKUSSION ... 12
Metoddiskussion ... 12
Resultatdiskussion ... 13
KONKLUSION ... 17
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE ... 17
REFERENSER... 18
BILAGOR ... 21
BILAGA 1 – SÖKSCHEMA I CINAHL ... 21
BILAGA 2 – SÖKSCHEMA I PUBMED ... 22
INLEDNING
För författarparet är patientsäkerhet ett relevant och viktigt ämne som blivande sjuksköterskor. En viktig aspekt till att patientsäkerheten upprätthålls är en säker
informationsöverföring, att minska risker för informationsbortfall så att viktig information inte missas. Informationsöverföring inom hälso- och sjukvård sker oftast vid överrapportering mellan sjuksköterskor samt övrig vårdpersonal. I detta arbete kommer fokus att ligga på det som kallas överrapportering, vilken kan ske på olika sätt. Att överrapporteringen är utformad på olika sätt beroende på vilken vårdavdelning eller vårdinrättning sjuksköterskanbefinner sig är något författarparet som sjuksköterskestudenter uppmärksammat under den
verksamhetsförlagda utbildningen. Därför tycker författarparet att det är högst relevant att undersöka sjuksköterskors upplevelser av överrapportering ytterligare för att få en djupare kunskap om detta ämne inför det stundande yrkeslivet som sjuksköterskor. Författarparet vill få en djupare kunskap om vad sjuksköterskor själva upplever kring ämnet, då de har
erfarenhet som de kan dela med sig av.
BAKGRUND
Omvårdnad
Jahren, Kristoffersen m.fl. (2016) skriver att sjuksköterskans särskilda kompetens är
omvårdnad och att fokus för omvårdnad är människan, patienten, och hens hälsotillstånd. Det betyder att patientens hälsa och livskvalitet beskrivs som huvudmålen i sjuksköterskans kliniska arbete. Detta påverkar i sin tur också patientens copingförmåga. För sjuksköterskan innebär det att hen bör ha förmåga att sätta sig in i patientens situation för att målet om att visa omsorg för den sjuka människan skall kunna uppnås. Patientens grundläggande behov och erfarenheter utgör grunden för sjuksköterskans arbete. Institutionen för Vårdvetenskap, Malmö Universitet skriver att omvårdnad innefattar förebyggande, stödjande, vårdande och rehabiliterande åtgärder inom hälso- och sjukvård i olika miljöer och sammanhang, baserat på forskning och beprövad klinisk erfarenhet. En del av forskarutbildningsämnet vårdvetenskap utgörs av omvårdnad.
Patientsäkerhet
I Patientsäkerhetslagen, 2010:659 (PSL) 1 kap 6§ definieras patientsäkerhet som “skydd mot vårdskada”. PSL 1 kap 5§ en vårdskada definieras som “lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”. Ödegård (2019) skriver att begreppet patientsäkerhet handlar om förutsättningarna för vårdpersonalen att genomföra sitt arbete på ett säkert sätt, fritt från ovälkomna påföljder. Det som är välfungerande inom hälso- och sjukvård, med sällan inträffade oönskade konsekvenser, uppstår genom att forma
strukturer att arbeta efter.
Enligt Socialstyrelsen (2020) är brister i informationsöverföring en stor risk för
patientsäkerheten. En av de mest grundläggande förutsättningarna för ett säkert teamarbete inom hälso - och sjukvård är att personerna, vårdpersonalen, i teamet har en klar bild över situationen patienten befinner sig i. Kommunikation är det mest grundläggande verktyget för att åstadkomma en gemensam klar bild av patienten i teamet. När den gemensamma bilden av patienten ska skapas med hjälp av kommunikation mellan personer eller team i hälso- och sjukvård innebär detta ett av de största riskmomenten då viktig information om patienten kan falla bort. Socialstyrelsen (2020) skriver även att när patienten är i kontakt med olika
och att den gemensamma bilden av patientens situation inte vidhålls. Detta kan innebära att det är svårt att skapa en helhetsbild av patienten och att uppmärksamma förändringar i patientens tillstånd. Wallin och Thor (2008) skriver i sin artikel att majoriteten av de vårdskador som drabbar patienter beror på en bristande kommunikation vid
informationsutbyte mellan vårdpersonalen vid överrapportering. Författarna menar att
informationsutbytet är själva “smörjoljan” för att hälso- och sjukvården skall fungera. För att kunna fatta korrekta beslut och vidta åtgärder angående patientens tillstånd och behandling krävs det att korrekt information överförs, det krävs också att överrapporteringen har både avsändarens och mottagarens fulla uppmärksamhet och handlingsberedskap (a.a). Hickey & Giardino (2019) skriver att sjuksköterskan kan ta en stor roll i kvalitetsförbättringsarbete som förbättrar patientsäkerheten inom hälso- och sjukvård. Sjuksköterskan är den som har ansvar för omvårdnaden, de menar att sjuksköterskan har bäst kännedom kring vården av patienten och har därför bäst insikt i hur vården av patienten kan förbättras.
Överrapportering
Sandberg (2014) skriver om olika sätt att rapportera i hälso- och sjukvård och menar att det finns en risk att personliga åsikter kan dominera informationsöverföringen vid muntlig överrapportering att istället för saklig information om patientens vård och tillstånd. Risken finns även att personen som rapporterar inte själv har fått en bild av det den rapporterar om, och att information kan förvrängas när den går i flera led. Vid skriftlig överrapportering genom dokumentation utelämnas personliga kommentarer om patienten. Det kan då innebära att det blir mer fokusering på relevant information kring patienten. Ett problem med skriftlig rapportering kan dock vara att det inte kan uppstå en diskussion mellan personal kring patienten. Överrapportering bedside är en form av överrapportering, där överrapporteringen sker tillsammans med patienten, oftast vid patientens sängkant. Att bevara patientens integritet kan vara en svårighet, samt att denna form av överrapportering kan vara tidskrävande. Däremot upplevs detta sätt att rapportera som positiv och ökar personcentreringen då patienten kan delta själv (a.a).
Svensk sjuksköterskeförening (2016) beskriver en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser, personcentrerad vård. Personcentrerad vård beskrivs som ett sätt att lyfta fram hela personen och att sträva efter att tillgodose psykiska, existentiella, sociala, samt fysiska behov i lika stor utsträckning. Att arbeta för att främja hälsa utifrån varje enskild individs tolkning av hälsa. Personens upplevelse av sjukdom och ohälsa ska respekteras och bekräftas, samt likställas med det professionella perspektivet. Sveriges kommuner och regioner (SKR) 2020 beskriver personcentrerad vård som ett etiskt förhållningssätt som betyder att se den enskilda personen och att anpassa vården efter varje enskild individs förutsättningar och behov. Vården kan bli både mer jämlik och kostnadseffektiv på detta sätt. Detta innebär att vårdpersonal och patienter tar gemensamma beslut om vård och behandling, att vården hjälper till att stödja patienten i egenvården och att det är lätt för patienten att komma i kontakt med vården. Personcentrering innebär också att vårdpersonal tar vara på patienters och närståendes erfarenheter och kunskap. Personcentrering innebär olika saker, i olika situationer, för varje enskild person eftersom man utgår från individen (a.a). Hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten (Patientlag, 2010:821 5 kap 1§).
I en studie av Bradley och Mott (2013) intervjuades patienter och sjuksköterskor på tre olika sjukhus i södra Australien om upplevelsen av överrapportering bedside, de ville undersöka ifall implementeringen av överrapportering bedside skulle förbättra kommunikationen mellan patient och sjuksköterska samt öka patientens delaktighet i sin vård och därmed
med sättet att rapportera, mer nöjda än innan implementeringen. Patienterna kände sig mer delaktiga i sin egen vård, att de kunde ta fler beslut kring sin vård och att de hade större makt över sin vård. Patienterna var mer nöjda med vården och tyckte även att det fanns sociala fördelar, att de fick prata med personalen mer. Personalen kände också att patienterna var mer delaktiga i vården och därmed ökade personcentreringen. Sjuksköterskorna kände att de kunde ge mer omsorg, bättre omvårdnad, att det förbättrade kommunikationen mellan patient och sjuksköterska och att det var en mer tidseffektiv överrapportering än innan
implementeringen av Bedside handover (a.a). Kullberg, Sharp m.fl (2017) genomförde en studie på tre onkologi-vårdavdelningar, där syftet var att jämföra patienters tillfredsställelse vid “personcentrerad överrapportering” (överrapportering bedside) och vid skriftlig
överrapportering. De kom däremot fram till att det inte var någon skillnad på patienters tillfredsställelse under tiden de undersökte detta, förutom att patienterna tyckte att informationsutbytet mellan personal var bättre.
Willman (2010) skriver att en person blir patient när hen behöver professionell vård, då hamnar hen även i en beroendeposition i förhållande till den professionella vårdpersonalen. I relationen mellan patient och vårdpersonal, har vårdpersonalen en viss makt eftersom de oftast har mer kunskap om sjukdom och hälsa medan patienten befinner sig i en
beroendeställning till vårdpersonalen. Patienter ses som en grupp, som lika, och behandlas därför likadant, vilket medför att personen glöms bort. Vidare skriver Willman (2010) att personcentrerad vård är ett sätt för maktbalansen att jämnas ut genom att patienten erhåller en ökad delaktighet i sin vård. McCance och McCormack (2019) skriver att personcentrerad omvårdnad innebär humanistisk omsorg och att praktiskt skapa relationer mellan
professionella, patienter och deras närstående.
SBAR
Sandberg (2014) menar att det är ett uppmärksammat problem att informationsöverföringen i vården är bristfällig, att felaktig information ges mellan personal, och att tidsbrist vid
överrapportering blir ett problem.
Olika kommunikationsmodeller har utvecklats för att försöka underlätta och effektivisera kommunikation inom vården. SBAR är en kommunikationsmodell, som står för situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation. Sandberg (2014) tar upp att användandet av SBAR verkar ge en god överrapportering, beroende på de förutsättningar som finns runt omkring. SKR (2020) skriver att patientsäkerheten ökar genom att använda SBAR, som är ett sätt att strukturera kommunikationen inom hälso- och sjukvård. Viktig information kring patienter vidarebefordras mellan flera olika personer inom hälso- och sjukvård, ett sätt att minska riskerna för informationsbortfall vid överrapportering är att använda en strukturerad metod för kommunikationen. Även Socialstyrelsen (2020) tar upp användandet av metoden SBAR som ett sätt att reducera riskerna för brister i informationsöverföring och
kommunikation.
Ett kvalitetsförbättringsprojekt genomfördes i en studie av Elertson och McGrath (2020) där syftet var att förbättra patientsäkerheten. Studien genomfördes på en hemodialys-avdelning, där sjuksköterskor fick fylla i frågeformulär innan och efter implementeringen av SBAR som metod vid överrapportering. De kom fram till att patientsäkerheten förbättrades på kort tid, genom att standardisera informationsöverföringen. Sjuksköterskorna på avdelningen tyckte att ineffektiv kommunikation mellan teammedlemmar inom sjukvården påverkar
patientsäkerheten. De kom även fram till att SBAR är en metod som är enkel att använda vid informationsöverföring inom hälso- och sjukvård.
PROBLEMFORMULERING
Brister i överrapportering mellan sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården kan som tas upp ovan i bakgrunden, ses som ett stort problem för patientsäkerheten. Kommunikationen i vårdteamet är av stor vikt för att få en klar bild av patientens situation och för att kunna ge en personcentrerad vård (Socialstyrelsen 2020). Sker det informationsbortfall i
överrapporteringen finns det en större risk för att misstag och vårdskador kan uppstå (Socialstyrelsen, 2020), därför är det viktigt att det finns väl utformat
överrapporteringsverktyg tillgängligt. Socialstyrelsen (2020) tar upp användandet av metoden SBAR som ett sätt att reducera riskerna för brister i informationsöverföring och
kommunikation. Sandberg (2014) skriver om de olika sätten att överrapportera muntligt, skriftligt och bedside där patienten är delaktig. Problem som tas upp är bland annat att egna åsikter av de som rapporterar kan förekomma vid muntlig överrapportering men att man vid skriftlig överrapportering inte har möjlighet att diskutera patienten och dennes situation. Vid bedside överrapportering kan problematiken bli patientens integritet om denne till exempel delar rum med en eller flera andra patienter men att personcentreringen ökar (a.a).
Sjuksköterskan bör få rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete på ett säkert sätt för
patienten. Brister i informationsöverföring, som vid överrapportering har identifierats som ett riskområde för patientsäkerheten. Hur upplever sjuksköterskan överrapporteringen på
vårdavdelning och akutmottagning, samt hur kan detta påverka patientsäkerhet?
SYFTE
Syftet med litteraturstudien är att kartlägga sjuksköterskors upplevelser av överrapportering på vårdavdelning och akutmottagning, samt hur det kan påverka patientsäkerhet.
METOD
Litteraturstudie
Studien genomfördes som en litteraturstudie av artiklar med kvalitativ ansats för att granska och sammanfatta det aktuella forskningsläget (Rosén, 2017) då syftet var att kartlägga sjuksköterskors upplevelser av överrapportering och patientsäkerhet relaterat till överrapportering. Den kvalitativa metoden syftar till att fördjupa sig i en persons egen upplevelse av ett fenomen och har sitt ursprung i den holistiska traditionen (Henricson M, Billhult A, 2017). Att använda en kvalitativ ansats kan ge en större insikt i erfarenheter, uppfattningar och upplevelser av ett specifikt fenomen som de kvantitativa studierna inte kan ge (SBU - statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2020).
Inklusion- och exklusionskriterier
Valda artiklar är vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, har genomgått peer review och inkluderar sjuksköterskors upplevelser av såväl muntlig överrapportering avskilt från
patienten, skriftlig och överrapportering bedside. Författarparet har också valt att fokusera på överrapportering som sker inom slutenvården. Språket har begränsats till svenska och
engelska i fulltext och dem har genomgått etisk prövning om så krävs. Studier publicerade före 2010 har exkluderats för att belysa det senaste forskningsläget. Vidare har studier som endast fokuserar på annan personal än sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården eller område som inte rör allmänsjuksköterskan, såsom till exempel intensivvårdssjuksköterska
exkluderats. Artiklar baserade på en kvantitativ metod har också exkluderats. Endast studier utförda inom slutenvården har inkluderats.
Databassökning
För att hitta relevanta, vetenskapliga artiklar för syftet användes inklusions- och
exklusionskriterierna vid sökningarna i de två databaserna CINAHL och PubMed. Enligt Forsberg och Wengström (2016) har dessa databaser en inriktning på omvårdnadsforskning. PubMed täcker forskning av omvårdnad, medicin och odontologi och CINAHL fokuserar på omvårdnad, arbetsterapi och fysioterapi (Forsberg och Wengström, 2016).
För att strukturera syftets frågeställning användes strukturmodellen POR (tabell 1) som enligt Willman m.fl byggs upp av population, område och resultat (Willman m.fl. 2016). Sökorden sjuksköterskor, överrapportering, patientsäkerhet och upplevelse var de ord som identifierades med hjälp av POR-modellen. För att utveckla sökningen kombinerades sökorden Nurse, Handover, Experience, Patient safety med booleska sökoperatörer OR och AND. OR syftar till att bredda sökningen genom att kombinera två eller flera termer, AND syftar till att avgränsa sökningen kombinerar två eller flera termer (Willman m.fl. 2016). Sökorden med dess synonymer anges i bilaga 1 & 2 sökschema.
Tabell 1 syftet utifrån POR - Modellen
Population Område Resultat
Sjuksköterskor Överrapportering, Patientsäkerhet
Upplevelser
Urvalsprocess och kvalitetsgranskning
I urvalsprocessen av artiklarna granskades 370 titlar, 104 abstrakt och 17 i fulltext varav 13 artiklar uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna. Dessa 13 artiklar har
kvalitetsgranskats med hjälp av mallen ”Kvalitetsgranskning av studier av kvalitativ forskningsmetodik” (SBU, 2020). Denna mall består av åtta sektioner som alla svarar på artikelns kvalitet. Med hjälp av mallen bedöms en artikel ha hög, medelhög eller låg
tillförlitlighet, detta beroende på hur tydligt de olika områdena beskrivs i respektive artikel. För att artikeln skall ha hög tillförlitlighet skall exempelvis syftet med studien framgå tydligt, forskarnas förförståelse för ämnet vara angivet, ett etiskt resonemang skall har förts,
dataanalys och urvalsmetod för studien skall tydligt beskrivas. Vid låg eller medelhög tillförlitlighet uppfylls inte alla dessa kriterier. Kvalitetsgranskningen gjordes till att börja med var för sig, för att sedan tillsammans diskutera och jämföra med varandra.
Kvalitetsgranskningen resulterade i att åtta artiklar bedömdes vara av hög tillförlitlighet, två medelhög tillförlitlighet och tre med låg tillförlitlighet. De tre artiklar som bedömdes vara av låg tillförlitlighet valdes därför bort och litteraturstudiens resultat baseras på de totalt 10 artiklar av hög respektive medelhög tillförlitlighet.
Dataanalys
För att analysera data användes innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Innehållsanalysen skedde i fem steg, det första steget var att artiklarna lästes igenom av författarparet flera gånger för att bekanta sig med innehållet. Författarparet läste artiklarna var för sig för att få en uppfattning av innehållet och diskuterade sedan innehållet tillsammans. Som ett andra steg identifierade författarparet meningsbärande enheter, så kallade koder i de
valda artiklarna. Det tredje steget var att med hjälp av koderna sortera innehållet i artiklarna till kategorier. Som ett fjärde steg i innehållsanalysen bearbetades kategorierna för att kunna bilda teman. Tre teman bildades, dessa tema är: Interaktion vid överrapportering, Rapportens
struktur, innehåll och kvalitet och Olika sätt att rapportera. I det femte och sista steget
diskuterades resultatet och underkategorier till teman skapades. Underkategorierna blev således Kommunikation, Relationer och ansvar, Strukturerad överrapportering, Rapportens
innehåll, Kvalitet på överrapporteringen, Muntlig överrapportering avskilt från patienten, Skriftlig överrapportering och Överrapportering bedside.
RESULTAT
Resultatet i denna litteraturstudie är baserat på 10 vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod, genomförda med enskilda intervjuer, gruppintervjuer och observationer. Artiklarna kartlägger sjuksköterskors upplevelser av överrapportering i förhållande till patientsäkerhet. Studierna är genomförda i 7 olika länder, en är från Sverige, en från Danmark, en från Israel, två var från USA, en från Saudiarabien, en från Spanien och tre från Australien. Det var totalt 214
sjuksköterskor med i studierna i åldrarna 21-66 år och dem hade mellan 1 & 43 års erfarenhet av sjuksköterskeyrket. Deltagarna var både män och kvinnor. Av dessa tio artiklar bedömdes 8 med hög tillförlitlighet och 2 med medelhög tillförlitlighet. Nedan presenteras resultatet av de tio analyserade artiklarna i 3 teman, Interaktion vid överrapportering, Rapportens struktur,
innehåll och kvalitet och Olika sätt att rapportera. Vidare presenteras totalt
åtta underkategorier, Kommunikation, Relationer och ansvar, Strukturerad överrapportering,
Rapportens innehåll, Kvalitet på överrapporteringen, Muntlig överrapportering avskilt från patienten, Skriftlig överrapportering och Överrapportering bedside.
Interaktion vid överrapportering
Under detta tema ingår sex av dem valda artiklarna där resultatet presenteras under underkategorierna Kommunikation och Relationer och ansvar.
Kommunikation
I en studie av Johnson och Cowin (2013) genomförd på olika vårdavdelningar upplevde sjuksköterskorna att god kommunikation handlar om bra kommunikatörer och kvaliteten på överrapporteringen förbättrades om kommunikatören är bra på att kommunicera. De upplevde också att professionalism är av stor vikt för en god kommunikation, viktig och faktabaserad information skall förmedlas och inte blandas med humor. Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) upplevde att interaktionen mellan sjuksköterskorna på akutmottagningen och de mottagande sjuksköterskorna på vårdavdelningen hade stor betydelse för kvaliteten på informationen som överfördes. Några av deltagarna i studien menade att de var rädda för att göra fel på grund av de stora skillnaderna i
överrapporteringssätten. Vidare tyckte sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen M (2012) att en god kommunikation saknades vid överrapporteringen och att missförstånd kunde uppstå, detta kunde i sin tur leda till risker för patientsäkerhet. De menade att det fanns en risk för informationsbortfall vid telefon rapportering. I studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) som utspelar sig mellan ambulanssjuksköterskor och sjuksköterskor på akutmottagning upplevde sjuksköterskorna att den mottagande
sjuksköterska vid överrapportering bekräftade, som att hen lyssnar men att de inte alltid vet om dem verkligen har tagit till sig den information de fått. Sjuksköterskorna menade att de skulle behöva få feedback på det dem rapporterade för att säkerställa att all nödvändig information framkommit.
Relationer och ansvar
I studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) genomförd på olika vårdavdelningar beskrev sjuksköterskorna att de upplevde relationer kollegor emellan som ansträngda och att detta utgjorde en risk för en god kommunikation vid överrapportering. Detta skapade misstro och spänningar i teamet och gjorde det svårt att våga ställa frågor. Spänningar i teamet upplevdes som en risk både för patienterna och för dem själva. Sjuksköterskorna i studien av Tobiano, Ting m.fl (2020) beskriver också att sjuksköterskorna tyckte att relationen mellan
sjuksköterskorna på akutmottagningen och vårdavdelningen var ansträngd under överrapporteringen då dem inte hade samma prioriteringar. Sjuksköterskorna på
vårdavdelningen förväntade sig att få information om bedömningar och rekommendationer för patienten, såsom kost- och fallriskbedömning, medicinering och planen för behandling. Den höga arbetsbelastningen på akutmottagningen gjorde dock att sjuksköterskorna där inte kunde prioritera detta. Sjuksköterskorna på vårdavdelningen kände en oro för att relationen skulle bli mer spänd om dem fortsatte efterfråga denna information vid överrapporteringen. Alla tillfrågade sjuksköterskor i studien önskade en bättre relation mellan avdelningarna och en större öppenhet för att kunna ställa frågor utan att det tolkades på fel sätt (a.a).
Sjuksköterskorna i Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) som genomfördes på flera olika vårdavdelningar upplevde att förtroendet kollegor emellan spelade stor roll vid
överrapportering. Sjuksköterskorna beskrev att vissa kollegor alltid levererade adekvat information och behövde därför inte själv söka efter information efter överrapporteringen medan andra kollegor inte hade tillräcklig kännedom om patienten vilket ledde till att de behövde läsa den fullständiga journalen eller kontakta den ansvariga läkaren för patienten. Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) upplevde att ingen tog riktigt ansvar för patienten när de skulle överrapportera patienter från akutmottagningen till vårdavdelning. De ville gärna överrapportera till en annan sjuksköterska som skulle ha ansvar över patienten. Ett exempel som gavs var att de ibland avstod påbörja behandling om patienten ändå skulle flyttas och någon annan skulle ta över ansvaret, ibland kunde det dock dröja längre än de först trott innan patienten förflyttades. Tobiano, Ting m.fl (2020) beskriver att sjuksköterskorna tyckte att det inte fanns någon tydlig bild av vem som ansvarade för överrapportering av patienter från akutmottagningen till vårdavdelning. Detta upplevde dem i sin tur påverkade kvaliteten på överrapportering. De mottagande sjuksköterskorna på
vårdavdelningen förväntade sig en muntlig överrapportering öga mot öga från den sjuksköterskan som var ansvarig på akutmottagningen. Sjuksköterskorna på
akutmottagningen menade däremot att dem redan överrapporterat patienten via telefon till en teamledare på vårdavdelningen och tyckte att dem fick upprepa sig för att teamledaren inte vidarebefordrat informationen (a.a). I studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) upplevde sjuksköterskorna att det var till fördel att rapportera över patienten direkt till den som kommer att vara ansvarig för patienten, de värderade det också högt att rapportera till vårdpersonal med samma roll, exempel sjuksköterska till sjuksköterska. Sjuksköterskorna menade att det ibland var svårt att veta vilken sjuksköterska de skulle överrapportera patienten till.
Rapportens struktur, innehåll och kvalitet
Under detta tema ingår sju av de valda artiklarna där resultatet presenteras
under underkategorierna Strukturerad överrapportering, Rapportens innehåll och Kvalitet på
överrapporteringen.
Strukturerad överrapportering
Sjuksköterskorna i studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) upplevde att det var nödvändigt att standardisera överrapporteringen, några av de menade att detta var
väsentligt för att undvika informationsbortfall och misstag i behandlingen av patienten. De menade även att det skulle leda till högre klinisk säkerhet genom att standardisera en strukturerad överrapportering så alla använde samma sätt att rapportera. Sjuksköterskorna i studien av Johnson och Cowin (2013) upplevde att brist på en tydlig struktur vid
överrapporteringen kunde leda till att man förlorar viktig tid om kritisk information inte vidarebefordras. Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) tyckte att överrapporteringen försämrades vid brist på ett strukturerat tillvägagångssätt för överrapporteringen. I studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) beskrev sjuksköterskorna sätt att underlätta för sig själv inför överrapporteringen såsom att organisera sitt arbete, sammanställa egna bedömningar om patienten, föra anteckningar under dagen för att komma ihåg viktig information. För att få hela bilden av patienten, utgick sjuksköterskan från
rapporten som mottogs i början av skiftet för att löpande under passet utveckla kunskapen kring patienten. Sjuksköterskan skapade sig en egen bild av patienten under skiftet och förberedde sig på att överrapportera patienten till sjuksköterskan som tog över vid nästa skift. Sjuksköterskorna upplevde att ifall hen är tillräckligt förberedd på att ge en rapport som innehåller tillräcklig information om patienten minskade riskerna för att den mottagande sjuksköterskan att göra fel i vården av patienten. Sjuksköterskan har då lättare för att planera sitt arbete, förhindra göra misstag och får lättare att avgöra förändringar i patientens tillstånd (a.a).
I studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) beskrev sjuksköterskorna att för att underlätta kommunikationen under rapporten använde de sig av anteckningar de gjort om patienten och de som tog emot rapporten antecknade under tiden de lyssnade. Sjuksköterskorna gjorde anteckningar på det vis som passade dem själva bäst. En del använde sig av SBAR och en del av checklistor med olika punkter som handlade om till exempel andning, cirkulation,
medvetande. På vissa avdelningar hade de arbetat fram gemensamma checklistor som de använde sig av under rapporten. Detta tyckte sjuksköterskorna gjorde det lättare att
strukturera informationen kring patienten (a.a). Även i studien av Tobiano, Ting m.fl (2020) använde sig sjuksköterskorna av checklistor vid mottagande av en rapportering då de
upplevde att de säkert fick med nödvändig information. Sjuksköterskorna i studien av Alyamany H (2013) som genomfördes på olika vårdavdelningar använde SBAR som
kommunikationsmetod, och de tyckte all viktig information om patienten inkluderades när de använde SBAR som stöd under rapporten. De tyckte att det var en metod som var enkel att använda.
Rapportens innehåll
Sjuksköterskorna i studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) upplevde att det var viktigt att få med intagningsorsak, patientens bakomliggande historia, allergier, vilken typ av behandling dem fått hittills och vilken medicinering som är ordinerad i
överrapporteringen. Sjuksköterskorna tyckte också att det var viktigt för den fortsatta vården att få information om patientens tidigare tillstånd och vilken effekt den tidigare behandlingen gett. Sjuksköterskorna menade det var onödigt att få information om patienten hade någon typ av iv infart, urinkateter eller syrgasbehandling då dessa är synbara och därför inte behöver rapporteras (a.a). Sjuksköterskorna i studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde att det var viktigt att rapporten skulle innehålla patientens anamnes, aktuellt tillstånd, viktiga detaljer, behandlingar, vårdplan och uppföljning. De menade att patientsäkerhet förbättras när rapporten hade tillräckligt bra innehåll som gav sjuksköterskan en fullständig bild av
patientens situation och tillstånd. I studien av Tobiano, Ting m.fl (2020) upplevde både sjuksköterskor på akutmottagningen och på vårdavdelningarna att den viktigaste
informationen att få vid överrapportering var patient bedömningen och rekommendation för fortsatt vård då man lätt kunde läsa sig till patientens situation och bakgrund i journalen.
I studierna av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) och Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) upplevde sjuksköterskorna att det var viktigt att under överrapporteringen få reda på vad som hänt med patienten under det senaste skiftet. Vidare tyckte
sjuksköterskorna i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) att överrapporteringen var ett tillfälle då de kunde dela information om patienten mellan varandra i teamet för att
gemensamt skapa rekommendationer för den fortsatta vården av patienten. Sjuksköterskorna menade även att det var viktigt att överrapporteringen skulle innehålla detaljerad information kring patientens tillstånd, såsom vitala parametrar, provsvar samt läkemedel. Däremot
upplevde dem inte att patientens psyko-sociala bakgrund var nödvändig att diskutera vid varje överrapportering.
Kvalitet på överrapporteringen
I studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde sjuksköterskorna att det underlättade för överrapporteringen när sjuksköterskan haft hand om samma patienter i några dagar och lärt känna patienten. Detta förbättrade kvaliteten på överrapporteringen och att det ökade patientsäkerheten (a.a). Sjuksköterskorna tyckte att de inte alltid kunde förlita sig på informationen de fick vid överrapporteringen, då de upplevde att den inte alltid
överensstämde med deras egen uppfattning av patientens tillstånd (Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl 2014). Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) upplevde att det var svårt att uppnå säker överrapportering på grund av den höga arbetsbelastningen. De menade också att patientsäkerhet och sjuksköterskornas professionalism äventyras när de arbetade under pressade förhållanden.
Olika sätt att rapportera
Under detta tema ingår nio av de valda artiklarna där sjuksköterskorna i de olika studierna beskriver sin upplevelse av olika sätt att överrapportera. Resultatet presenteras under
underkategorierna Muntlig överrapportering avskilt från patienten, Skriftlig överrapportering och Överrapportering bedside.
Muntlig överrapportering avskilt från patienten
I en studie av Alyamany (2013) upplevde sjuksköterskorna att det vid muntlig rapport var lätt att förmedla information mellan sjuksköterskorna på ett tydligt sätt och få med all viktiga data om patienten. De kunde då med egna ord berätta vad som hänt med patienten under det senaste skiftet och sjuksköterskan som mottog rapporten fick möjlighet att ställa frågor för att förtydliga information. I artikeln av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde
sjuksköterskorna att det underlättade att överrapporteringen skedde muntligt i ett rum utan avbrott, det var då lättare att koncentrera sig och gjorde det möjligt att ställa och svara på frågor. Även i studien av Welsh, Flanagan m.fl (2010) föredrog en del av sjuksköterskorna att träffa sjuksköterskan från det föregående skiftet för att kunna föra ett samtal om patienterna. De litade mer på informationen de fick muntligt av sjuksköterskan och de fick möjlighet att ställa frågor. Vidare tyckte sjuksköterskorna i studien av Alyamany (2013) att det var bra att de fick en muntlig rapport av hur patientens tillstånd sett ut de senaste timmarna, det gjorde det lättare för dem att bedöma patientens behov och att ge god omvårdnad utifrån detta. De upplevde att det var lättare att ge god omvårdnad när de hade fullständig information om patienten. De beskrev att de antecknade under tiden de fick rapport, dessa anteckningar kunde de ha med sig under skiftets gång och behövde då inte alltid gå iväg för att slå upp
information om patienten i journalen. De menade att det hjälpte dem att organisera deras arbete, göra omvårdnadsplaner som de fullföljde och att prioritera rätt i patientens vård. Sjuksköterskorna tyckte att muntlig överrapportering gjorde det lättare för dem att göra ett bättre arbete och att det ökade kvaliteten på vården, samt att risken minskade för att misstag
begicks. Information om patienten finns dokumenterat i patientens journal, men
sjuksköterskorna upplevde att det var säkrare när de fick den viktigaste informationen berättat för sig, även om vissa tyckte att det kunde vara tidskrävande att ge en muntlig rapport.
Sjuksköterskan kunde känna sig nöjd över att ha tillräcklig kunskap om patienten och dennes tillstånd, både när de givit och tagit emot muntlig rapport. Sjuksköterskorna kunde ge
varandra rekommendationer kring omvårdnaden och de upplevde att de kunde tillgodose patientens behov bättre till följd av att ha mer kunskap om patienten (a.a). Sjuksköterskorna i studien av Tobiano, Ting m.fl (2020) upplevde att den information de fick om patienten vid överrapporteringen från akutmottagningen via telefon inte gav så mycket mer än det dem redan läst i journalen när dem förberett sig för överrapporteringen.
Skriftlig överrapportering
I studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) upplevde sjuksköterskorna att det var viktigt att bevara den muntliga överrapporteringen men att det kunde vara till stor hjälp att förtydliga den med skriftlig information. Denna skriftliga information menade dem skulle vara lättarbetad och att allt nödvändigt om patienten skrevs ned. De tyckte att den skriftliga informationen kunde förtydligas genom att använda ett gemensamt dokument att utgå ifrån (a.a). Med hjälp av färdiga skriftliga rapportblad som används vid överrapportering skapas ökad kontinuitet vid överrapportering då alla följer samma rapportblad (Johnson och Cowin 2013). I studien av Welsh, Flanagan m.fl (2010) använde sjuksköterskorna sig av skriftlig och inspelad rapport. Sjuksköterskorna tyckte att det var brist på nödvändig information under rapporten, de fick lägga dyrbar tid på att läsa sig till eller leta upp information om patienten under skiftet. Vid användning av skriftlig rapport uppgav en del sjuksköterskor att det var svårt att få möjlighet att ställa frågor till sjuksköterskan som arbetat under det föregående skiftet. Detta ledde till att de kände att de inte kunde ge vård till
patienterna med tillräckligt hög kvalitet.
Överrapportering bedside
I en studie av Kullberg, Sharp m.fl (2018) intervjuades sjuksköterskor på en onkologi
avdelning om upplevelsen av att överrapportering bedside skulle leda till mer personcentrerad vård. Sjuksköterskorna upplevde att de kunde starta skiftet fortare eftersom de träffade
patienterna direkt under rapporten, de fick nödvändig information så att de kunde prioritera i sitt arbete och fokusera på relevanta uppgifter. Tidigare hade sjuksköterskorna använt skriftlig överrapportering och de fick läsa på om patienten, överrapportering bedside upplevdes som mer tidseffektiv. Den övervägande uppfattningen var att överrapportering bedside ökade kvaliteten på vården då korrekt information gavs och togs emot i varje skiftbyte (a.a). I en studie av Kerr, Lu m.fl (2014) tyckte sjuksköterskorna att kvaliteten på vården och även att dokumentationen förbättrades som ett direkt resultat av att använda överrapportering bedside. De menade att det var en fördel att träffa patienten precis när skiftet började, samtidigt som de fick detaljerad information kring patientens situation och tillstånd. De tyckte att det blev lättare att göra kliniska bedömningar av patienten och att ta beslut som ledde till förbättrad kontinuitet av vården. När de fick träffa patienten precis i början av skiftet kunde de även få bekräftat vilka arbetsuppgifter som blivit slutförda under föregående skift. Detta gjorde det lättare för dem att planera deras arbete och säkerställa att patienten fick den vård som krävdes (a.a). Sjuksköterskorna i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) upplevde
överrapportering bedside som kaotisk när den inte var organiserad väl, innehöll många deltagare och när det förekom störande moment.
Sjuksköterskorna i studien av Kerr, Lu m.fl (2014) upplevde att kommunikationen
patienten blev tydligare och att det gav fler möjligheter att ställa frågor. De tyckte även att de hade lättare att koncentrera sig under överrapportering bedside, jämfört med andra sätt att rapportera, till skillnad från en del av deltagarna i studien av Johnson och Cowin (2013) som tyckte att det var svårare att koncentrera sig under överrapportering bedside. En upplevd fördel av överrapportering bedside i studien av Kerr, Lu m.fl (2014) var att sjuksköterskorna var mer noggranna med att slutföra alla arbetsuppgifter under skiftet och att dokumentera noggrant inför överrapporteringen då de ville undvika att det skulle uppdagas att
dokumentationen var bristfällig. Därför tyckte de att dokumentationen förbättrades. Sjuksköterskorna i studien av Kullberg, Sharp m.fl (2018) upplevde att genom att träffa patienten och höra dennes perspektiv, att lära känna patienten, gjorde det lättare för dem att ge personcentrerad vård. Det beskrevs som tryggt att se patienten, och inte bara läsa om den i dokumentationssystemet. Även i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) upplevde sjuksköterskorna patienten som en resurs då hen är den som har mest information om sig själv. Sjuksköterskorna i studien av Kerr, Lu m.fl (2014) tyckte att partnerskapet mellan patient och sjuksköterska förstärktes när de använde sig av överrapportering bedside. De menade att det var bra när de fick ta större del av patientens egna upplevelser av sitt tillstånd, och att det gjorde det lättare för sjuksköterskan att tillhandahålla vård av god kvalitet. Då förutsattes det att patienten var delaktig under överrapportering bedside, och det underlättade för patienten när hen hade kunskap om hur överrapportering bedside fungerade. Även
patientens närstående upplevdes som en tillgång, för att de kunde hjälpa till att informera kring patienten (a.a). I studien av Kullberg, Sharp m.fl (2018) var den övervägande upplevelsen att överrapportering bedside kunde fungera som ett sätt att öka patientens delaktighet i sin vård. Överrapporteringen beskrevs som det enda tillfället där fokus var helt på patienten, och då de kunde få höra patientens perspektiv. Det gav patienten en möjlighet att ha en mer jämlik dialog med sjuksköterskan, och patientens ord vägde lika tungt som
personalens. Något som sjuksköterskorna upplevde som ett hinder för patientens delaktighet under överrapporteringen var ifall all personal stod upp runt patientens säng och tittade ner på patienten medan patienten låg ner, istället för att de var på samma nivå. Ett annat hinder beskrevs vara att en del sjuksköterskor föredrog att prata med varandra istället för med patienten under överrapporteringen. De upplevde då att maktpositionerna förstärktes, att patienten hade mindre makt för att hen var mindre delaktig. Patientens deltagande upplevdes som sämre ifall de inte fått information kring hur överrapportering bedside fungerade, ifall de inte visste att de förväntades delta (a.a). I studien av Johnson & Cowin (2013) var
sjuksköterskornas upplevelse av att involvera patienten i överrapporteringen väldigt olika bland deltagarna, några av sjuksköterskorna gjorde gärna detta medan andra knappt gick in i rummet utan genomförde överrapporteringen i dörrhålet. Sjuksköterskorna i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) tyckte att patientens delaktighet i överrapporteringen kunde vara ett störande moment.
I studien av Kerr D, Lu m.fl (2014) och i studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde sjuksköterskorna det som svårt att bevara sekretess och att bejaka patientens integritet vid överrapportering bedside när det var flera patienter och deras anhöriga i samma rum. Då fick de ibland ta upp känsliga uppgifter om patienten utanför rummet, eller be
besökare lämna rummet under tiden. Detta var en strategi som användes av sjuksköterskorna i studien av Johnson och Cowin (2013) också. I studien av Kullberg, Sharp m.fl
(2018) upplevde sjuksköterskorna överrapportering bedside för det mesta som positiv, men en nackdel som togs upp var att det ibland var tidskrävande, något som även togs upp i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) samt i studien av Johnson och Cowin (2013).
Sjuksköterskorna i studien av Kullberg, Sharp m.fl (2018) upplevde en viss osäkerhet i sin professionella roll, i relation till kollegor, patienter och anhöriga. Framförallt de nyare sjuksköterskorna beskrev att de kunde känna sig utvärderade när alla lyssnade under tiden de rapporterade. De kände sig osäkra för att ifall de skulle ha glömt något under passet, skulle detta upptäckas framför patienten. Vidare beskrev sjuksköterskorna i studien av Kullberg, Sharp m.fl att de tidigare upplevt att de haft svårt att få möjlighet att skapa en plan inför skiftet tillsammans med undersköterskan, även om de förväntades att arbeta tillsammans. Genom att överrapportera bedside tyckte de att de fick den möjligheten och det skapade en mer friktionsfri relation till undersköterskan. De upplevde även att undersköterskorna fick en större förståelse för varför olika medicinska och omvårdnads uppgifter planerades och utfördes när de var med under rapporten.
DISKUSSION
Nedan presenteras en diskussion kring vald metod och kring litteraturstudiens resultat. I metoddiskussionen diskuterar författarparet för- och nackdelar med vald metod. I resultatdiskussionen diskuterar författarparet denna litteraturstudies resultat.
Metoddiskussion
Metoden som användes var litteraturstudie som är en litteraturöversikt av studier med kvalitativ ansats som syftade till att se över befintlig forskning och sammanfatta det aktuella forskningsläget inom det valda problemområdet (Rosén, 2017). Syftet för denna
litteraturstudie var att med hjälp av vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats kartlägga sjuksköterskors upplevelse av överrapportering och hur detta kan kopplas till patientsäkerhet. För att få en djupare förståelse för en persons individuella upplevelse av ett fenomen kan kvalitativ metod vara att föredra då den inte är en produkt av statistik, detta är anledningen till att författarparet valt att använda artiklar med kvalitativ ansats. Kvalitativ ansats kan ge en större insikt i erfarenheter, uppfattningar och upplevelser av ett specifikt fenomen som de kvantitativa studierna inte kan ge (SBU 2020). Fördelar med en korrekt utförd
litteraturöversikt är att den ger läsaren möjlighet att bedöma om viktig litteratur utelämnats och tillförlitligheten av resultatet. För att minimera riskerna för bias bör det därför finnas en specificerad fråga och detaljerade redovisningar av sökresultat av relevant litteratur,
kvalitetsgranskning och inkluderingskrav angivet (Rosén, 2017). En svaghet skulle kunna vara att resultatet feltolkas i flera led då den baseras på tolkningar som forskarna för studierna tolkat av studiedeltagarna (Henricson, Billhult 2017), detta bör beaktas när litteraturstudien läses. För att undvika ytterligare feltolkningar har författarparets erfarenhet av
överrapportering och egna fördomar uteslutits.
För att hitta relevanta, vetenskapliga artiklar för syftet användes databaserna CINAHL och PubMed. Enligt Forsberg och Wengström (2016) har dessa databaser en inriktning på omvårdnadsforskning. Dessa valdes då sjuksköterskans huvudämne är omvårdnad (Jahren, Kristoffersen m.fl. 2016). För att strukturera syftets frågeställning användes strukturmodellen POR (tabell 1) som enligt Willman m.fl byggs upp av population, område och resultat
(Willman m.fl. 2016). Sökorden sjuksköterskor, överrapportering och upplevelse var de ord som identifierades med hjälp av POR-modellen, för att utveckla sökningen kombinerades sökorden med booleska sökoperatörer OR och AND. OR syftar till att bredda sökningen genom att kombinera två eller flera termer, AND syftar till att avgränsa sökningen kombinerar två eller flera termer (Willman m.fl. 2016). Dessa booleska sökoperatörer användes med hjälp de valda sökorden för att begränsa sökningen, för att identifiera aktuella studier för att så gott som möjligt svara på syftet. Trots hjälp med litteratursökning av både handledare och
biblioteket hade författarparet önskat få ett större utfall av sökningen, då speciellt från Sverige för att få en helhetsbild och för att kunna överföra resultatet av studien till hur det ser ut i Sverige.
För att identifiera de vetenskapliga artiklarna användes inklusions- och exklusionskriterier. Databassökningen begränsades i språk och ålder men inte i vilka länder studierna gjordes i. I och med begränsningen av artiklar som publicerats de senaste 10 åren kan detta innebära både styrkor och svagheter. Styrkor skulle kunna vara att det är det senaste inom forskningsläget som inkluderats i resultatet, en svaghet kan vara att relevanta artiklar för ämnet, som är äldre än 10 år har missats. Språket begränsades till engelska då detta är det språk utöver svenska som författarparet förstår. Då litteraturstudien skrivs på svenska men artiklarna som resultatet är baserade på är skrivna på engelska skulle detta också kunna innebära en risk för
feltolkningar. För att minimera risken för feltolkningar angående språket har hjälpmedel för översättning använts. Avseende länder där studierna utförts kunde inte begränsningar ske beroende på att antalet studier för respektive land var för få, därav kan man konstatera att forskningsområdet är dåligt utforskat. Författarparet hade önskat hitta fler studier från Sverige för att kunna generalisera resultatet till hur upplevelsen av överrapportering ser ut i Sverige. Om examensarbetet skulle göras om tycker författarparet att det skulle vara intressant att göra en empirisk studie med samma syfte för att intervjua sjuksköterskor på de svenska sjukhusen om deras upplevelse och erfarenhet av överrapportering då det är outforskat idag.
Författarparet har även noterar bristen på studier om sjuksköterskors upplevelser av att använda SBAR som metod vid överrapportering. Detta är något som också skulle vara intressant att undersöka då Socialstyrelsen (2020) och SKR (2020) rekommenderar
användandet av SBAR och menar att det ökar patientsäkerheten. Att göra en empirisk studie med samma syfte i Sverige hade bidragit till att forskningsområdet blev ytterligare beforskat i just Sverige. Då resultatet är baserat på studier från 7 olika länder bör man också ta i
beaktande att sjuksköterskeutbildningen kan se olika ut i dessa länder och vad som ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter kan vara olika i de olika länderna. I exempelvis studien av Tobiano, Ting m.fl (2020) anges det att 49 sjuksköterskor har deltagit och att 35 av dem är “registrered nurse”, 10 stycken är “clinical nurse” och 4 stycken “other” men man specificerar inte vad som skiljer dessa åt utbildningsmässigt. Deltagarna i studierna var både män och kvinnor men då det inte i alla artiklar var angivet hur många av vardera kön kan författarparet inte dra någon slutsats angående genusaspekten.
När studier som ansågs vara relevanta för valt syfte identifierats, kvalitetsgranskades dem med hjälp av SBU:s kvalitetsgranskningsmall, kvalitetsgranskning av studie av kvalitativ forskningsmetodik. Denna mall valdes då den är välarbetad och standardiserad. Dessutom är den en produkt av en tillförlitlig, statlig verksamhet. Kvalitetsgranskningen resulterade i åtta studier med hög tillförlitlighet, två med medelhög tillförlitlighet och tre med låg
tillförlitlighet, de tre senare exkluderades för att garantera så hög kvalitet på resultatet som möjligt. Författarparet anser sig haft stor hjälp av denna mall vid kvalitetsgranskningen av artiklarna. För att analysera datan i de valda artiklarna genomfördes en innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Författarparet anser att det blev lättare att identifiera mönster och teman genom att göra analysen på ett systematiskt sätt. Genom att bearbeta kategorierna i flera steg, underlättade det för författarparet att identifiera teman i artiklarna som inte var uppenbart vid första bearbetning av texten.
Resultatdiskussion
Författarparet anser att resultatet av innehållsanalysen av de valda artiklarna svarade på syftet i litteraturstudien. Sjuksköterskors upplevelse av överrapportering har fångats i de valda studierna och även kopplats till patientsäkerhet. Författarparet har valt att diskutera just
överrapportering relaterat till patientsäkerhet under rubriken Patientsäkerhet nedan. Något annat författarparet fann som intressant och relevant för syftet är det som diskuteras under rubriken personcentrering nedan.
Patientsäkerhet
Sjuksköterskorna upplevde att överrapporteringen förbättrades med hjälp av kommunikation mellan sjuksköterskorna (Johnson och Cowin 2013). Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen 2012) upplevde att det fanns en brist på god kommunikation vid överrapporteringen och att det i sin tur också kunde leda till risker för patientsäkerheten. Sjuksköterskorna upplevde att relationen mellan sjuksköterskorna var ansträngd och att detta utgjorde en risk för god överrapportering (Birmingham, Buffum m.fl, 2015; Tobiano, Ting m.fl 2020). Enligt Socialstyrelsen (2020) är kommunikation det mest grundläggande
verktyget för att åstadkomma en gemensam klar bild av patienten för personerna i teamet. En av de mest grundläggande förutsättningarna för ett säkert teamarbete inom hälso- och
sjukvård är att vårdpersonalen i teamet har en klar bild över situationen patienten befinner sig i. När den gemensamma bilden av patienten ska skapas med hjälp av kommunikation mellan personer i teamet inom hälso- och sjukvård är detta ett av de största riskmomenten då viktig information om patienten kan falla bort. Brister i informationsöverföring innebär en stor risk för patientsäkerheten (a.a). Författarparet anser att sjuksköterskorna i studierna har belyst en risk för patientsäkerheten när de beskriver sin upplevelse av brist på god kommunikation mellan sjuksköterskorna vid överrapportering.
Sjuksköterskorna i studien av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) upplevde att ingen riktigt tog ansvar för patienten när de skulle överrapportera patienter från akutmottagningen till vårdavdelning. De ville gärna överrapportera till en annan sjuksköterska som skulle ha ansvar över patienten. Ett exempel som gavs var att de ibland avstod från att påbörja en behandling om patienten ändå skulle flyttas och någon annan skulle ta över ansvaret, ibland kunde det dock dröja längre än de först trott innan patienten förflyttades (a.a).
Sjuksköterskorna upplevde att det var till fördel att rapportera över patienten direkt till den som kommer att vara ansvarig för patienten (Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl 2018). Ödegård (2019) skriver att begreppet patientsäkerhet handlar om förutsättningarna för vårdpersonalen att genomföra sitt arbete på ett säkert sätt, fritt från ovälkomna påföljder. Författarparet tänker att genom att inte veta vem som har ansvar för patienten och att inte ha möjlighet att överrapportera patienten, har sjuksköterskan inte möjlighet att genomföra sitt arbete på ett patientsäkert sätt.
I studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde sjuksköterskorna att
patientsäkerheten förbättrades när överrapporteringen hade tillräckligt bra innehåll som gav sjuksköterskan en fullständig bild av patientens situation och tillstånd. De upplevde även att det förbättrade kvaliteten på överrapporteringen och att det ökade patientsäkerheten när sjuksköterskan haft hand om samma patienter i några dagar. Alla sjuksköterskorna i studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) tyckte att det var nödvändigt att standardisera överrapportering, några av dem menade att detta var väsentligt för att undvika informationsbortfall och misstag i behandling av patienter. Sjuksköterskorna menade att standardisera överrapporteringen så att alla använder samma sätt att rapportera skulle leda till en högre patientsäkerhet. Sjuksköterskorna i studierna av Dyrholm Siemsen, Dyrløv Madsen (2012) och Johnson & Cowin (2013) upplevde att överrapporteringen försämrades vid bristen på ett strukturerat tillvägagångssätt för överrapporteringen då det fanns en risk att den inte innehöll all nödvändig information. Ödegård (2019) skriver att genom att utforma en struktur att arbeta efter ger bättre förutsättningar för vårdpersonalen att utföra sitt arbete på ett
inte överrapporteras mellan sjuksköterskor riskerar omvårdnaden att bli lidande då fokus för omvårdnad enligt Jahren, Kristoffersen m.fl. (2016) är människan, patienten, och hens hälsotillstånd. Patientens hälsa och livskvalité beskrivs som huvudmålen i sjuksköterskans kliniska arbete. Som författarparet har skrivit ovan, var sjuksköterskornas upplevelser i några av studierna att patientsäkerheten förbättras med hjälp av att standardisera ett strukturerat sätt att överrapportera.
SKR (2020) skriver att viktig information kring patienter vidarebefordras mellan flera olika personer inom hälso- och sjukvård, ett sätt att minska riskerna för informationsbortfall vid överrapportering är att använda en strukturerad metod för kommunikationen. Ett sätt att strukturera kommunikationen inom hälso- och sjukvård är att använda sig av SBAR, på så vis blir vården säkrare och att patientsäkerheten ökar genom SKR (2020). Även Socialstyrelsen (2020) tar upp användandet av metoden SBAR som ett sätt att reducera riskerna för brister i informationsöverföring och kommunikation. Användandet av SBAR som metod vid
överrapportering togs endast upp i två av de valda artiklarna (Birmingham, Buffum m.fl 2015; Alyamany 2013). Sjuksköterskorna i studien av Alyamany (2013) använde SBAR som
kommunikationsmetod under överrapporteringen, de upplevde att all viktig information om patienten inkluderades och de tyckte att det var en metod som var enkel att använda. I artikeln av Birmingham, Buffum m.fl (2015) var det bara en del av sjuksköterskorna som använde sig utav SBAR, medan några använde sig av andra strategier för överrapportering. Med tanke på att SBAR tas upp av både SKR (2020) och av Socialstyrelsen (2020) som en
kommunikationsmodell som minskar riskerna i vården och ökar patientsäkerheten tycker författarparet att det är förvånansvärt att SBAR inte användes som metod vid överrapportering i fler av de valda artiklarna. Utifrån denna litteraturstudie skulle författarparet kunna dra slutsatsen att det saknas forskning på ämnet sjuksköterskors upplevelser av SBAR som metod vid överrapportering.
Sjuksköterskorna i studierna av (Alyamany 2013; Birmingham, Buffum m.fl 2015; Welsh, Flanagan m.fl (2010) upplevde att det var lätt att förmedla viktig information om patienten och att möjligheten att ställa frågor vid muntlig överrapportering gjorde det lättare att förtydliga information. Sjuksköterskorna i studien av Alyamany (2013) upplevde att det var bra att de fick en muntlig överrapportering om hur patientens tillstånd sett ut under det senaste skiftet, det gjorde det lättare för dem att bedöma patientens behov och ge god omvårdnad när de hade fullständig information om patienten. Detta i sin tur upplevde dem ökade kvaliteten på vården och minskade riskerna för göra misstag. De menade också att det var säkrare med muntlig överrapportering även om det var mer tidskrävande. I studien av Sanjuan-Quiles, Pilar Hernandez-Ramón m.fl (2018) menade sjuksköterskorna att det är viktigt att bevara den muntliga överrapporteringen men att det kan vara till stor hjälp att förtydliga den med skriftlig information. Vid skriftlig överrapportering tyckte sjuksköterskorna i studien av Welsh,
Flanagan m.fl (2010) att det var brist på nödvändig information, de fick lägga dyrbar tid på att läsa sig till eller leta upp information om patienten under skiftet. En del sjuksköterskor i studien tyckte även att det var svårt att få möjlighet att ställa frågor till sjuksköterskan som arbetat under det föregående skiftet. Detta ledde till att de kände att de inte kunde ge vård till patienterna med tillräckligt hög kvalitet (Welsh, Flanagan m.fl, 2010). Sandberg (2014) tar upp att en svårighet vid skriftlig överrapportering är just att inte kunna föra en diskussion kring patienten. Sandberg (2014) menar även att det finns en risk att personliga åsikter kan dominera informationsöverföringen vid muntlig överrapportering att istället för saklig information om patientens vård och tillstånd. Detta var inget som författarparet kunde finna att sjuksköterskorna i de valda studierna upplevde. Författarparet anser däremot att det går att dra en slutsats utifrån sjuksköterskornas upplevelser som belyses ovan, att det är säkrare med muntlig överrapportering jämfört med skriftlig överrapportering.
Personcentrering
I flera av de valda artiklarna beskrivs sjuksköterskors erfarenhet av överrapportering bedside. Sjuksköterskorna i studierna av Kullberg, Sharp m.fl (2018) och Kerr, Lu m.fl (2014) tyckte att kvaliteten på vården förbättrades vid användning av överrapportering bedside och att det var en fördel att träffa patienten direkt.
I studien av Kullberg, Sharp m.fl (2018) var den övervägande upplevelsen att
överrapportering bedside kunde fungera som ett sätt att öka patientens delaktighet i sin vård. Sjuksköterskorna menade att genom att träffa patienten och höra dennes perspektiv, att lära känna patienten, gjorde det lättare för dem att ge individanpassad vård. Det gav patienten en möjlighet till en mer jämlik dialog med sjuksköterskan, och patientens ord vägde lika tungt som personalens. Sjuksköterskorna i studien av Kerr, Lu m.fl (2014) tyckte att partnerskapet mellan patient och sjuksköterska förstärktes när de använde sig av överrapportering bedside, de tyckte att det var bra när de fick ta större del av patientens egna upplevelser av sitt
tillstånd. Sjuksköterskorna i studien av Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl (2014) såg patienten som en resurs då hen är den som har mest information om sig själv. Även patientens närstående kunde ses som en resurs (Kullberg, Sharp m.fl 2018). SKR (2020) beskriver personcentrerad vård som ett etiskt förhållningssätt som betyder att se den enskilda personen och att anpassa vården efter varje enskild individs förutsättningar och behov. Detta innebär att vårdpersonal och patienter tar gemensamma beslut om vård och behandling. Personcentrering innebär också att vårdpersonal tar tillvara på patienters och närståendes erfarenheter och kunskap. I studien av Johnson och Cowin (2013) var uppfattningen av att involvera patienten i överrapporteringen väldigt olika bland deltagarna. Sjuksköterskorna i studierna av Kerr, Lu m.fl (2014) och Kullberg, Sharp m.fl (2018) menade att en förutsättning för att patienten skulle kunna vara delaktig var att hen visste hur en överrapportering bedside fungerade och att sjuksköterskan inkluderade patienten. Öhlén och friberg (2019) skriver om personcentrering i samtalet. De skriver att när en patient bjuds in i dialogen och ges tillfälle att berätta om sina erfarenheter och blir lyssnad på, blir patienten en person. När vårdpersonalen i teamet bjuder in patienten för att gemensamt organisera och utföra vården blir hen en partner istället för den som är “måltavla” för teamets aktiviteter (a.a). Författarparet anser att en tydlig koppling kan göras mellan överrapportering bedside och personcentrerad vård. Sjuksköterskorna i flera av studierna ovan beskriver hur en överrapportering bedside främjar möjligheten för
personcentrerad vård. Då det är en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser (Svensk
sjuksköterskeförening, 2016) anser författarparet att personcentrerad vård ligger till grund för en god omvårdnad.
Det kan vara svårt att bevara patientens integritet vid överrapportering bedside (Sandberg 2014). Författarparet anser att det är viktigt att belysa att i studien av Kerr, Lu m.fl (2014) och i studien av Birmingham, Buffum m.fl (2015) upplevde sjuksköterskorna det som svårt att bevara sekretessen och att bejaka patientens integritet då det ibland kunde vara flera patienter och deras anhöriga i samma rum. Då fick de ibland ta upp känsliga uppgifter om patienten utanför rummet, eller be besökare lämna rummet under tiden. Detta var en strategi som användes av sjuksköterskorna i studien av Johnson och Cowin (2013) också. Eftersom patientens självbestämmande och integritet ska respekteras enligt Patientlag 2014:821, 4 kap 1 § väger detta tungt för sjuksköterskan. Det är något sjuksköterskan måste förhålla sig till och något som författarparet anser är värt att uppmärksamma vid överrapportering bedside. Författarparet anser att sjuksköterskorna i studierna reflekterar kring att det kan vara en utmaning att bevara sekretessen och patientens integritet vid överrapportering bedside, men att de även hanterar detta på ett säkert sätt. Sandberg (2014) tar upp att överrapportering bedside kan vara tidskrävande. Sjuksköterskorna upplevde ibland överrapportering bedside
som tidskrävande men den övervägande upplevelsen var av överrapportering bedside var positiv (Kullberg, Sharp m.fl 2018; Drach-Zahavy, Goldblatt m.fl 2014; Johnson och Cowin 2013).
KONKLUSION
Denna litteraturstudie visade på att en god överrapportering kan bero av många faktorer, utmärkande var relationerna i teamet, hur bra sjuksköterskan är på att kommunicera, att nödvändig information överrapporteras och hur överrapporteringen är utformad. Även att överrapporteringen var strukturerad var något som många efterfrågade i studierna.
Sjuksköterskor upplevde överrapportering som värdefull då den kan hjälpa till att prioritera och strukturera arbetsuppgifter under kommande arbetspass. Denna litteraturstudie visade även att brister vid överrapportering som kan leda till att patientsäkerhet äventyras, såsom tidigare nämnt dåliga relationer, kommunikation men även störande moment under
överrapporteringen som kan påverka att inte all nödvändig information om patientens tillstånd och behandling överförs. Om patientsäkerheten äventyras gör även möjligheten för god omvårdnad detta.
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH
FÖRBÄTTRINGSARBETE
Författarparet har blivit uppdaterade på det rådande forskningsläget på sjuksköterskors upplevelser av överrapportering relaterat till patientsäkerhet, när denna litteraturstudie genomförts. Författarparet har också under arbetets gång med denna litteraturstudie
identifierat bristen på forskning angående sjuksköterskors upplevelse av SBAR som metod vid överrapportering. Förhoppningarna med denna litteraturstudie är att det skall kunna vara till hjälp för sjuksköterskor och övriga medarbetare inom hälso-och sjukvård för att öka deras medvetenhet om överrapportering och dess innehåll. De skall genom att läsa denna
litteraturstudie bli uppdaterade på det aktuella forskningsläget som råder just nu på ämnet sjuksköterskors upplevelser av överrapportering och hur det påverkar patientsäkerheten.
