Linköpings universitet Institutionen för Tema Avdelningen för Geografi C‐uppsats, 15 p Ht 2010
KULTURMILJÖER I VRINNEVISKOGEN
‐ EN KULTURGEOGRAFISK STUDIE I ETT NATURRESERVAT
Författare: Peter Andersson Handledare: Björn Segrell LIU-GEOG-G--11/004--SE
INNEHÅLL SFÖRTECKNING
sida
Kapitel 1 INLEDNING
3
1.1 Syfte 3 1.2 Frågeställning 3 1.3 Avgränsning 4 1.4 Metod, teknik och material 4 1.5 Forskningsläget 6
Kapitel 2 BAKGRUND OCH FORSKNINGSLÄGE
8 2.1 Landskap – definition och begrepp 8 2.2 Kulturmiljöer – definition och begrepp 8 2.3 Tätortsnära skogar 9 2.4 Kulturlämningar 9 2.4.1 Fasta fornlämningar 10 2.4.2 Övriga kulturhistoriska lämningar 10 2.4.3 Det biologiska kulturarvet 10 2.4.4 Det immateriella kulturarvet 11 2.5 Fornminnesinventeringen 11 2.6 Kulturmiljöer och kulturlämningar i skogslandslandskap 12 2.7 Historiska kartor och kulturlämningar 13 2.7.1 Häradskartan 13 2.7.2 Den äldre ekonomiska kartan 13 2.7.3 Den yngre ekonomiska kartan 14 2.8 GIS 14 2.9 GPS 15
Kapitel 3 ANALYS, UNDERSÖKNINGOMRÅDET
16 3.1 Vrinneviskogen, kommunalt riksintresse för kulturminnesvården 16 3.2 Vrinneviskogen, naturreservatet och dess randområden 18 3.2.1 Skötselplanen för Vrinneviskogens naturreservat 18 3.2.2 Kulturlandskapet i skötselplanen 18 3.2.3 Det biologiska kulturarvet i skötselplanen 18 3.2.4 Fasta fornlämningar i skötselplanen 19 3.2.5 Strategin för kulturmiljövården i skötselplanen 20 3.3 Fornlämningar och övriga kulturlämningar i Vrinneviskogen 20 3.3.1 Vrinneviskogen i fornminnesregistret 20 3.4 Fältinventering i Vrinneviskogen 21 3.4.1 Återfunna kulturlämningar från häradskartan 21 3.4.2 Återfunna kulturlämningar från de äldre ekonomiska kartorna 23 3.4.3 Återfunna kulturlämningar från de yngre ekonomiska kartorna 24 3.4.4 Upptäckta forn‐ och kulturlämningar under inventeringen 25 3.5 Översikt av inventerade kulturlämningar 26
3.5.1 Gravarfältens landskap 26
3.5.2 Övriga förhistoriska fornlämningar 26 3.5.3 Torplämningar 27 3.5.4 Bergshistoriska kulturlämningar 28 3.5.5 Industrihistoriska kulturlämningar 29 3.5.6 Militärhistoriska kulturlämningar 30 3.5.7 Övriga kulturlämningar 30 3.5.8 Det biologiska kulturarvet 30 3.5.9 Vägarnas kulturlandskap 31 3.5.10 Det fossila åkerlandskapet 31 3.6 Sammanfattning av fältinventeringen 32
Kapitel 4 SLUTSATSER
34
Kapitel 5 SAMMANFATTNING
38
Kapitel 6 REFERENSER
39
Bilagor
Sammanställning över upptäckta kulturlämningar i Vrinneviskogen efter 2009‐2010 års fältinventering 42A:1. Översiktskarta över Vrinneviskogen i Norrköping, GIS‐karta, 2010 A:2. Översiktskarta över inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, GIS‐karta, 2010 A:3. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 1 ‐ 33, GIS‐karta, 2010 A:4. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 34 ‐ 70, GIS‐karta, 2010 A:5. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 71 ‐ 107, GIS‐karta, 2010 A:6. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 108 ‐ 116, GIS‐karta, 2010 A:7. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 117 ‐ 119, GIS‐karta, 2010 A:8. Inventerade kulturlämningar i Vrinneviskogen, nr. 120 ‐ 122, GIS‐karta, 2010
1. INLEDNING
Många studier visar att kulturmiljöer och spår av det förflutna från våra förfäder i landskapet är för förknippade med stort intresse och uppskattning bland många människor oavsett generationer och bakgrund. Många människor uppfattar närheten till kulturlämningar i landskapet som ett viktigt kulturarv att fascineras av och viljan att bevara för framtida generationer. Trots det faktum har ofta kulturmiljöer och kulturlämningar en undanskymd plats bland andra miljövärden i reservatsbildningar och rekreationsområden. Den information som finns om kulturmiljöer och kulturlämningar saknar ofta en kulturgeografisk behörighet och därmed förblir kulturlandskapet ofta ofullständigt och fragmenterat. Denna uppsats är inriktad på en undersökning av Vrinneviskogens kulturlämningar och kulturmiljöer. Det omfattar både en kulturgeografisk och en kartografisk studie över Vrinneviskogen. Det innebär att det geografiska rummet är koncentrerat till en geografisk yta som omfattar Vrinneviskogen. Vrinneviskogen är ett omtyckt fritidsområde och en tätortsnära skog, belägen nära centrala Norrköping i Styrstads församling. Området är klassat som naturreservat, där både värdefull natur och friluftsliv är väl dokumenterade genom skötselplan, vandringsleder, broschyrer och skyltar. Däremot finns inte mycket beskrivet om kulturmiljöer och kulturlämningar i området. Det är märkligt ur flera aspakter. Området är ett lättillgängligt utflyktsmål för många målgrupper i Norrköping och förekommer ofta i media. Av den anledningen beslöt jag mig att undersöka områdets kulturmiljöer och orsaken till varför det fortfarande är relativt okända i utredningar och i skötselplaner. Under hösten och vintern 2009‐2010 utförde jag en kulturgeografisk studie i Vrinneviskogen. Undersökningen bestod av en fältinventering med GPS och ett material av kartor. Resultatet har sedan blivit digitaliserat till ett GIS‐skikt i ett dataprogram. Jag utförde 2009 ‐ 2010 en mindre inventering och dokumentation åt Norrköpings stadsmuseum och Skogsstyrelsen. Men uppsatsen utgör ett fristående och mer omfattande arbete.1.1 Syftet
Syftet med uppsatsen är att inventera och dokumentera kultmiljöerna och kulturlämningarna i Vrinneviskogen.1.2 Frågeställningar
Hur beskrivs kulturlämningarna och kulturlandskapet i undersökningsområdet i källorna? Vilken strategi fanns om kulturmiljöerna och kulturlämningarna i undersökningsområdet? Vilken information fanns om kulturlämningarna in det historiska kartmaterialet? Vilka resultat gav det historiska kartmaterialet för att återfinna kulturlämningar av i fält? Vilka nya okända kulturlämningar och kulturmiljöer hittades under fältinventeringen?Hur förändrades kartorna efter fältinventeringen med GPS och GIS i undersökningsområdet?
1.3 Avgränsning
Undersökningsområdet och den geografiska avgränsningen utgörs av Vrinneviskogen och dess randområde. Den största delen utgörs av naturreservatet Vrinneviskogen som bildades 1978 och omfattade 286 ha1. Ett gränsande skogsområde i väster om naturreservatet utgör en fortsättning på om Vrinneviskogen och ingår i undersökningsområdet2. Dessutom ingår även ett skogsområde söder om naturreservatet och kvarnbergen3. Det finns en mindre zon av sentida bebyggelse mellan skogsområdena Vrinnevi i norr och Kvarnbergen i söder. Men på äldre kartor har det södra skogsområdet utgjort en sydlig utpost av Vrinneviskogen. Eftersom min avsikt har varit att studera kulturmiljöer på en geografisk yta, har därför denna södra del av Vrinneviskogen ingått i undersökningen. Dessutom kan undersökningen visa på att det kan förekomma kulturgeografiska och naturgeografiska skillnader mellan den norra och södra delen i undersökningsområdet. Ett viktigt kriterium för att registrera de nya objekten har varit att platserna uppfyllde villkoren som kulturlämningar eller fornlämningar samt att de var varaktigt övergivna. Det innebar att stora delar av vägnätet i undersökningsområdet inte uppfyllde villkoren. De flesta av vägarna fanns redovisade på de historiska kartorna men var alltjämt i bruk. Vägsträckorna på de historiska kartorna motsvarade ofta till stora delar de nutida sträckningarna och användes som vandrings‐ och motionsleder. Därför betraktades de inte som övergivna lämningar, men utgjorde värdefulla kulturarv och kulturmiljöer i landskapet. När det gällde de fysiska spåren av nedlagd åkermark, s.k. fossila åkrar fanns vissa kriterier. Fossila åkrar klassades som kulturlämningar om de utgjorde övergivna enskilda ytor i landskapet, utan gränser till nutida åkermark. De fossila åkrarna som ingick i undersökningsområdet bestod av separata ytor, avskilda från liknande strukturer i det nutida landskapet. Det innebar att flera nutida åkrar (och betesmarker) som genomgått förändringar i struktur och omfattning genom tid och rum ej omfattades i undersökningen.1.4 Metod, teknik och material
Metoden består av en kvantitativ studie i fält och en kvalitativ analytisk undersökning av data och i relation till forskningsläget. Fältinventeringen har resulterat i insamlande av datafångst och digitalisering i GIS‐skikt. Materialet från fältinventeringen har därefter analyserats och jämförts med informationen i skötselplanen, fornminnesregistret, kulturvärdering och undersökningsområdet och forskningsläget i ämnet. Fältinventeringen pågick i ca tre veckors dagsverken i undersökningsområdet. Digitaliseringen och redigeringen av datafångsten till ett GIS‐skikt med symboler och beskrivningstexter pågick under drygt en veckas dagsverken. För arbetet med insamlandet och studierna av kartmaterial och 1 Skötselplan ‐ Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 3. 2 Se karta A:1. 3 Se karta A:1.bakgrundsmaterial avsattes ytterligare två veckor. Resterande tid har ägnats åt att analysera och sammanställa uppsatsen, vilket bestått av ett digert och mångsidigt material och data. Metoden att skriva denna uppsats har jag hämtat från Hans Holmens: Att skriva en uppsats4. Ämnet i boken har jag använt som norm för disposition och formalia i uppsatsen. Utbudet i forskningsläget i mitt val av ämne har varit relativt sparsamt, men det finns ett fåtal övergripande undersökningar. Två vetenskapliga undersökningar har jag använt av för att relatera till resultaten i min undersökning. De båda undersökningarna är dels, Peter Normans: Skydd av kulturmiljöer i skogen (levande skogar delmål 1) och dels Marie Emanuelsson: Skogens biologiska kulturarv (att tillvarata föränderliga värden). Båda undersökningarna belyser hur kulturmiljövården har uppmärksammas i miljöer med höga värden för naturvård och friluftsliv. Däremot har det varit besvärligare att hitta någon relevant forskning hur pass heltäckande fornminneinventeringen har varit, om det var vanligt med kunskapsluckor i fornminnesregistret efter inventering och dokumentering samt vilka konsekvenser det medför. Det finns ingen riktigt övertäckande studie över hur mycket fördelar det är att med stöd av historiska kartor kunna återfinna kulturlämningar i fält. Det har dock varit en beprövat metod i många sammanhang och används av geografer, riksantikvarieämbetet, i forskning samt av hembygdsrörelsen och historieintresserade privatpersoner. För inventering i fällt ingår ett kartmaterial av historiska kartor studien över det geografiska undersökningsområdet. Kartmaterialet består av en häradskarta, två äldre ekonomiska kartor och två yngre ekonomiska kartor. Följande kartmaterial har ingått i undersökningen: Styrstads härad, häradskartan, 1868‐77 Styrstad, Den äldre ekonomiska kartan, 1947 Vilbergen, Den äldre ekonomiska kartan, 1947 Styrstad, Den yngre ekonomiska kartan, 1979 Vilbergen, Den yngre ekonomiska kartan, 1979 De kulturlämningar som jag har påträffat i fältinventeringen har sedan blivit jämförda med informationen i kartmaterialet. Analysen har varit fokuserad på i vilken utsträckning det varit möjligt att genom information i kartmaterialet återfinna kulturlämningar i fält. Därutöver även ifall informationen från kartmaterialet varit heltäckande eller om det fanns luckor av vissa lämningstyper. Något som också gick att tillämpa på analysen var ifall det fanns svårigheter att använda GPS utifrån kartmaterialet och sedan överföra datafångsten till GIS‐ skikt för digitalisering. I min undersökning har jag använt mig av digitala och tekniska data och program, baserat på GPS och GIS. Inventeringen är utförd i fält med historiska kartor och GPS. Med GPS har jag gjort datafångst och tagit koordinater på nya och oregistrerade kulturlämningar i undersökningsområdet. Datafångsten i min GPS har sedan blivit överförd till ett dataprogram. I dataprogrammet har sedan informationen blivit digitaliserad till ett GIS‐skikt med symboler, punkter, linjer och polygoner och med tillhörande attribut, upplysning om identitet och egenskaper. Den färdiga informationen finns därefter att använda och analysera i digital form. Fältinventeringen omfattade även en beskrivning över samtliga 4 Holmèn, H. (1998).
fornlämningar och kulturlämningar i undersökningsområdet. Det inkluderade både de tidigare kända kulturlämningarna i fornminnesregistret och de lämningar som upptäcktes under fältinventeringen. En jämförande studie har sedan utförts mellan informationen i dels, fornminnesregistret och naturreservatets skötselplan över de tidigare registrerade fornlämningarna och kulturlämningarna och dels, lämningarna som upptäcktes i samband med den nya fältinventeringen i undersökningsområdet.
1.5 Forskningsläget
Till skillnad mot miljöer med stora naturvärden och till viss del även friluftsliv, finns det inte så många undersökningar över hur kulturmiljöer och kulturlämningar beaktas i lagskyddade områden med höga miljövärden eller ifall de betraktas som en integrerad helhet i landskapet. Men jag har använt mig av några mindre fallstudier, vilka sammantaget ger ett bra underlag att applicera till min undersökning. Peter Norman har skrivit Skydd av kulturmiljöer i skogen (levande skogar delmål 1). Undersökningen omfattade en fallstudie över hur kulturlämningar och kulturmiljöer beaktades i miljöer och landskap med höga värden för naturmiljövård och i viss mån även för friluftsliv. Dessutom i vilken utsträckning kulturmiljövärden integrerades med naturvärden och vilka värdegrunder de tillskrivs. Författaren relaterade till den av riksdagen antagna målbilden, d.v.s. att både naturvärden och kulturvärden ska beaktas och integreras vid bildande och skötsel av värdefulla miljöer, ex. nationalparker och naturreservat. I sin fallstudie granskade Norman hur värden för kulturmiljöer och kulturlämningar värderas och tillvaratas i skötselplaner för naturreservat i tre län, Norrbotten, Gävleborg och Kronbergs län5. Norman ansåg att kulturmiljöerna och kulturlämningarna i undersökningen sammantaget hade en underordnad roll eller var ovidkommande för tillkomst av naturreservat6. Det saknades ofta en strategi och ett intresse för hur kulturmiljövärden borde tillvaratas i de olika skötselplanerna. Den främsta orsaken ansåg författaren var att det saknades ett godkänt underlag över kulturmiljöer och kulturlämningar i reservaten. Naturreservaten hade skapats på andra värdegrunder än för de kulturmiljövärden som fanns i reservaten. I de flesta fall fanns redan från början fokus på befintliga naturvärden. De existerande kulturmiljöerna och dess värden var därför redan från början underordnade i jämförelse med andra miljövärden i naturreservaten. Enligt författaren var den främsta orsaken brist på kunskap och delvis intresse hos ansvariga myndigheterna att tillvarata värden för kulturmiljövården i naturreservaten7. Expertisen på kulturmiljöenheterna tillfrågades sällan i upprättandet av naturreservat och skötselplaner. Men genom de senare årens tillkomst av nya reservat hade en viss förbättring skett, vilket Norman tolkade som ett ökat intresse och kunskap för kulturmiljövärden. Men för att nå ett bättre resultat krävs i framtiden ett bredare och djupare samarbete mellan olika aktörer och där kulturmiljövärden integreras i ett tidigt skede i processen. 5 Norman P. ( 2006): s. 21. 6 Norman P. (2006): s. 31. 7 Norman P. ( 2006): s. 20.Marie Emanuelsson har skrivit Skogens biologiska kulturarv (att tillvarata föränderliga värden). Syftet var att undersöka hur det biologiska kulturarvet tillvaratogs och integrerades i områden med höga miljövärden8. Enligt författaren har det biologiska kulturarvet ofta haft en underordnad betydelse för hur landskapet och dess olika miljövärden ska tolkas. Det var därför sällan som värden för det biologiska kulturarvet var en integrerad del eller haft en avgörande betydelse för tillkomst av naturreservat eller områden med riksintressen. I en fallstudie har författaren undersökt hur det biologiska kulturarvet betraktades i miljöer med höga naturvärden och i tillhörande skötselplaner9. Undersökningen omfattade fyra utvalda platser, men det ger en god översikt hur värden för det biologiska kulturarvet beaktades av ansvariga myndigheter och organisationer. Emanuelsson ansåg att undersökningen visade att det biologiska kulturarvet hade en underordnad betydelse gentemot andra miljövärden. De främsta orsakerna var främst brist på kunskap och underlag om vilka miljövärden som fanns i undersökningsområdena. I de tillhörande skötselplanerna saknades dessutom mycket av den information och strategier för hur det biologiska kulturarvet skulle bevaras och utvecklas i framtiden. Det biologiska kulturarvet är beroende av återkommande skötsel. Såväl dess existens och värde är beroende av att kulturmiljöerna brukas och hävdas10. Författaren efterlyste därför strategier igenom skötselplaner för att hävda och utveckla värdena det biologiska kulturarvet. Emanuelsson ansåg att det biologiska kulturarvet borde betraktas som en integrerad del bland de övriga miljövärdena och ingå som en integrerad del i landskapet. Det biologiska kulturarvet borde vidare värderas med en högre status, eftersom det ofta är centralt för att kunna tolka ett landskaps historia, naturvärden och artsammansättning. Men för att uppfylla det krävs ett bredare och djupare samarbete mellan inblandande aktörer och myndigheter, där även samtliga kulturmiljövärden integreras i ett tidigt stadium i processen. Niklas Cserhalmi har skrivit Fårad mark. Handbok för tolkning av historiska kartor och landskap. Boken är som undertiteln beskriver, mer en handbok i att studera historiska kartor som källor. Däri finns många tips att tolka äldre kartor men även information hur kartorna kan tillämpas i fält. Författaren använde en fallstudie av historiska kartöverlägg som ett exempel, Björkö i mälaren11. Det historiska kartunderlaget som ingick i undersökningen bestod av att tolka flera äldre kartor över samma geografiska område och korrelera till spår i det nutida landskapet. Författaren påvisade många fördelar med att använda historiska kartor och kartöverlägg för att återfinna spår av markanvändning i det nutida landskapet. I boken fanns flera exempel på möjligheter och tips att utifrån historiska kartor återfinna spår efter kulturmiljöer och kulturlämningar i landskapet, ex. odlingsrösen och stenmurar12. Tillgången på historiskt kartmaterial påverkade i stor grad möjligheterna att hitta nya och oregistrerade kulturlämningar i fält.
8 Emanuelsson M. (2003): s. 5. 9 Emanuelsson M. (2203): s. 34. 10 Emanuelsson M. (2003): s. 17. 11 Cserhalmi N. (1997): s. 32. 12 Cserhalmi N. (1997): s. 63.
2. BAKGRUND OCH FORSKNINGSLÄGE
2.1 Landskap – definition och begrepp
Landskap som definition innehåller flera olika begrepp, beroende på sammanhang och vad vi som individer associerar till. Landskap kan syfta på identitet och utgör då ofta ett avgränsat territorium, ex. Östergötland, Dalarna eller Småland. Det kan även relatera till naturliga särdrag och karaktärer som slättlandskap, kustlandskap och skogslandskap. Landskap kan även beskriva karaktärer på mindre ytor, ex. bebyggelse, odling, skog och hagar. För att förstå ett landskapets innebörd är det viktigt att betrakta landskapet som en helhet och det samlade värdet av många delar. Gemensamt utgör de en enhet, ett landskap som kanbeskrivas och värderas efter de olika beståndsdelarna. Samtidigt är det en förutsättning att det finns kunskap om detaljer och komponenter i landskapet13. Det finns flera olika sätt att beskriva ett landskap och dess olika särdrag och komponenter. Avgörande för definition är att det kan sammanfattas i egenskaper som naturgeografi, vegetation, kulturgeografi, markanvändning, bebyggelse och regional särart. Landskap är dynamiskt där de olika beståndsdelarna i olika grad bidrar till att förändra dess karaktär. Det nuvarande landskapet är ett resultat av processer i historien, där mänsklig påverkan och markanvändning har haft en stor betydelse14. Mänsklig påverkan av landskapet har varit en stark faktor som påverkat landskapet i historien och i nutiden. Den historiska markanvändningen i landskapet har därför en stor betydelse för att förstå utvecklingen till den nutida strukturen15.
2.2 Kulturmiljöer – definition och begrepp
Kulturmiljön är ett komplex begrepp som består av mänskliga aktiviteter och påverkan i landskapet. Det omfattar fysiska spår men även sociala relationer, tankar och värderingar allt i relation till landskapet. Kulturmiljön kan även indelas enligt fyra perspektiv, trygghet, framsteg, etiskt och historiskt16. Kulturmiljön ger då en känsla av trygghet, men även möjligheter till utveckling och uppfattas estisk tilltalande och en vikig länk till historien. Kulturmiljön i landskapet utgör ett viktigt och gemensamt kulturarv17. Betydelsen för upplevelser i kulturmiljön är en uppskattad faktor för många människor. Kulturmiljön uppfattas av många människor som ett viktigt kulturarv, där spåren i landskapet kan uppfattas som viktiga koder till vårt förflutna18. Kulturmiljön bildar därmed även ett funktionellt samband mellan rummet och tiden i landskapet. De många positiva omdömen som kulturmiljön och kulturlandskapet värderas till innebär betydelsefulla värden som borde värderas och accentueras av myndigheter och beslutsfattare till medborgarnas nytta och väl. Samtidigt är det väsentligt att upplevelsen av kulturmiljön inte begränsas till fragment som enskilda monument eller storslagna fornlämningar, vilket ofta är vanligt inom arkeologiska 13 Sporrong U. (2005): s. 17. 14 Hägerstrand T. (1994): s. 7. 15 Sporrong U. (2005): s. 17. 16 Heyenstrand Å. och Sporrong U. (1990): s. 142. 17 Schnell J. B. (1990): s.146. 18 Blomkvist N. (1990): s.27.studier. För att förestå kulturmiljön behövs kunskap om kulturlandskap och dess olika komponenter19. Det gäller därför att betrakta och konkritisera kulturlandskapet och kulturmiljön genom ett kulturgeografiskt perspektiv.
2.3 Tätortsnära skogar
Den vanligaste friluftsaktivitet som flest människor i Sverige bedriver är att vistas i skogsmark. Skogen är den plats man söker sig till för en stunds avkoppling, rekreation och upplevelser. Tätortsnära skogar är ett samlingsnamn för skogsmark i nära anslutning till en samlad bebyggelse. Ungefär 1 % av den produktiva skogsmarken i Sverige klassas som tätortsnära skog20. Termen inbegriper alla skogar i stadsområden eller i närheten av mindre samhällen. Tätortsnära skogar utgör ofta uppskattade miljöer för friluftsliv och rekreation21. I Sverige är över hälften av all mänsklig aktivitet i skogsmarken förlagd till tätortsnära skog, och besöken där är cirka 250 gånger större än för den genomsnittliga skogsmarken22. Det finns generellt flera betydelsefulla och positiva inslag för rekreation och upplevelse i den tätortsnära skogen. Begreppen sammanfattas som skogens sociala värden. Sociala värden i tätortsnära skogar kan sammanfattas i faktorer som tillgänglighet, framkomlighet, variation i beståndsstruktur och trädartssammansättning, beständighet, ex. gamla träd och skötsel av markvegetation i en förankring i kulturlandskapets historia23. Glädjen och intresset av skogsbesöken kan avsevärt ökas genom aktiva åtgärder där skogsmiljöerna är närvarande i den lokala historien som förvaltare av kulturarv. Många människor som vistas i skogen är mer intresserade av den lokala historien och kulturmiljön, än av flora och fauna24. Utvecklingen av ett urbanare samhälle har bland annat resulterat i att många människor saknar en kontakt med skog, natur och kultur, miljöer som äldre generationer levde och verkade i25. Den tätortsnära skogen fyller här en viktig funktion som kunskapsspridare till nya generationer med sin höga besöksfrekvens. Men spåren från äldre generationer i skogen kan vara svåra att upptäcka och identifiera. På ett enkelt sett kan exempelvis skyltar och broschyrer bidra med kunskap om hur skogsmarken användes i historien. Synen på skogsbruket som ett kulturlandskap kan integreras i det tätortnära skogsbruket så att de kulturhistoriska upplevelserna ökar.2.4 Kulturlämningar
Kulturlämningar är ett samlingsnamn som omfattar fysiska spår, lämningar, aktiviteter, biologisk påverkan, berättelser, traditioner och ortnamn i landskapet. Kulturlämningarna delas upp i olika kategorier, fasta fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar, det biologiska kulturarvet och det immateriella kulturarvet. 19 Heyenstrand Å. & Sporrong U. (1990): s.40. 20 From J. (1998): s. 4. 21 Emanuelsson M. (2003): s. 33. 22 From J. (1998): s. 3. 23 Rydberg D. (2001) s. 15. 24 Aronsson, M. & Rydberg, D. (2004): s. 23. 25 From J. (1998): s. 15.2.4.1 Fasta fornlämningar Fasta fornlämningar skyddas i kulturminneslagen, ”Lag om kulturminnen m.m.”, vilken även omfattar regler och tillämpningar av byggnadsminnen, fornfynd, god ortnamnssed, kyrkliga kulturminnen och äldre kulturföremål26. Fasta fornlämningar och fornfynd brukar benämnas som fornlämningar. De omfattar många olika kategorier, bl.a. förhistoriska gravar (ex. stensättningar, högar och rösen), borgar, stensträngar (förhistoriska odlingssystem och hägnader), runstenar och fångstgropar. I kulturminneslagen definieras att en fast fornlämning är lämningar efter människors verksamhet under forna tiders bruk och är varaktigt övergivna27. Men även andra företeelser som naturbilningar, sägner, kultplatser och historiska minnen till platser kan vara fasta fornlämningar28. Naturbildningar kan vara träd eller stenar som i folktro haft en magisk egenskap eller ett kulturarv. 2.4.2 Övriga kulturhistoriska lämningar De kulturlämningar som inte bedöms vara fasta fornlämningar sorterar under kategorin övriga kulturhistoriska lämningar29. De förkortas ofta som övriga kulturlämningar och utgör de spår och lämningar som i regel är mera knutet till människornas vardag och liv. Det finns flera anledningar till klassificeringen, oftast p.g.a. att lämningarna har tillkommit senare i tiden eller att de inte anses vara tillräckligt imponerande eller intresseranta lämningar, jämfört med fasta fornlämningar. Exempel på vanliga övriga kulturhistoriska lämningar är kolbottnar, torpgrunder, stenmurar, lintorkningsgropar och torvtäkter. Andelen övriga kulturhistoriska lämningar är betydligt större än fasta fornlämningar, men har ett svagare skydd i lagstiftningen. Kategorin omfattas istället av Skogsvårdslagens 30§30”. 2.4.3 Det biologiska kulturarvet Till kulturlämningar och kulturarv räknas även spåren av hur människan hävdat och brukat naturen genom olika former av markanvändning, d.v.s. det biologiska kulturarvet. Skogens biologiska kulturarv är den levande delen av historien och kulturarvet, som varit brukade och hävdade av människor från äldre tider genom generationer31. Detta utgör ett levande kulturarv hur tidigare generationer har brukat och hävdat åker, äng och skog eller låtit djuren beta i hagmark och skogsmark. Åtgärderna har samtidigt skapat förutsättningar för unika miljöer med stora variationer i fauna och flora32. Till det biologiska kulturarvet räknas äldre arter av nytto‐ och prydnadsväxter på hustomten, längs stenmurar, alléer, vårdträd, fruktträd, prydnads‐ och bärbuskar, medicinalväxter, kryddor och prydnadsväxter33. Biologiskt kulturarv utgörs även av ängs‐ och hagmarker, skapade och hävde genom slåtter och betesmark. Det biologiska kulturarvet utgörs dels, av 26 SFS 1988:150, Lag om kulturminneslagen, m.m. 27 SFS 1988:150, Lag om kulturminneslagen 2 kap. 28 Hill Ö . & Ström Å. (2008): s. 7. 29 Hill Ö. & Ström Å. (2008): s. 7. 30 SFS 1979:429, Skogsvårdslagen. 30 §. 31 Aronsson M. & Andersson R. (2004): s. 3. 32 Aronsson M. & Andersson R. (2004): s. 13. 33Hill Ö. & Ström Å. (2008): s. 30.
naturligt levande arter och dels, av arter som har inplanterats i Sverige, ex. ängsväxter som slåttergubbar och akleja, starrväxter på slåttermyrar och införda arter, ex. lärk, kastanj, syren och snöbär34. Till det biologiska kulturarvet räknas även bark‐ och nävertäkter samt hamlade träd och alléträd som växte utanför den samtida bebyggelsen och tomtmarken. Det biologiska kulturarvet utgör en levande process, antingen i formande, bevarande eller i nedbrytande stadier35. Det biologiska kulturarvet kan vara en fornlämning och utgöra ett kulturarv i folktron, ex. en s.k. tandvärkstall eller en s.k. trollek. Men det kan också vara en skog eller hage utan någon direkt koppling till kulturlämningar. Arter i form av bestånd och strukturer som har påverkats av äldre former av skogsbete, svedjning, odling och plantering, har vanligtvis andra karaktärer än skogar som varit orörda eller brukats med modernare metoder under senare generationer36. 2.4.4 Det immateriella kulturarvet Till kulturlämningar och kulturarv ingår inte bara fysiska spår eller lämningar. Företeelser som ortnamn, sägner, ägogränser, platsnamn och platser med tradition benämns som det immateriella kulturarvet37. För att en händelse eller företeelse ska omfattas av det immateriella kulturarvet måste det muntligt eller skriftligt ha överförts mellan flera generationer38. Det immateriella kulturarvet ska även utgöra ett levande kulturarv som brukas, ex. en sägen eller ett ortnamn.
2.5 Fornminnesinventering
Fornminnesinventering innebär att fasta fornlämningar och till viss del även övriga kulturhistoriska lämningar inventeras, dokumenteras, registreras och digitaliseras på kartor och i kartdatabaser. I varierande omfattning inkluderar det även biologiskt kulturarv och immateriellt kulturarv. I Sverige har inventering av fasta fornlämningar pågått under olika perioder sedan 1600‐talet. Fornminnesinventeringen har dock som institution av tradition varit inriktad på förhistoriska lämningar, särskilt gravar, fornborgar och runstenar. Det har varit vanligt att ett stort antal av de kulturlämningar som upptäckts i samband med fornminnesinventeringen har inprickats på kartan, men då utan varken beskrivning eller identitet39. Det finns dessvärre ingen heltäckande forskning eller studie som redogör för hur genomgripande fornminneinventeringen är att registrera andra lämningar än fasta fornlämningar. Under senare tid har även inventering av andelen övriga kulturhistoriska lämningar ökat. Begreppet fasta fornlämningar har förändrats med tiden och omfattar nu även bl.a. äldre former av industrilämningar, husgrunder och forntida odlingssystem40. 34 Emanuelsson M. (2003): s. 11. 35 Emanuelsson M. (2003): s. 14. 36
Larsson E. L. & Öborn G. s. 21. 37 Hill, Ö. & Ström, Å. (2008): s. 10. 38
Svenska Unescorådet, Skriftserie nr 1 (2005): s. 11.
39 Hällström, C. & Karlsson L. (2001) s. 10.
Det finns även naturgeografiska avvikelser i fornminnesregistret, eftersom inventeringen till stör del varit koncentrerad till slättbygder och hagmarker i förhållande till skogsmarker. Kunskapen om spåren från bebyggelse, markanvändning och resursutnyttjande under de senare seklerna på skogsmarken är därmed sämre, jämfört med slättbygden41. Man kan därför inte utgå från att fornminneinventeringen har resulterat i en fullständig och nyanserad inventering och dokumentation av kulturmiljöer och kulturlämningar i landskapet. Fornminnesinventeringen innehåller flera moment, först inventering i fält med underlag från tidigare uppgifter, ex. tidigare inventeringar och historiska kartor42. Därefter sker en registrering och beskrivning av de påträffade fornlämningarna i s.k. fornlämningslokaler. En lokal kan bestå av en enstaka fornlämning, redovisad som punkt, linje eller av ett flertal lämningar, redovisade inom en yta, ex. ett gravfält, ett fångstgropssystem, en övergiven by‐ eller gårdstomt, äldre industrianläggningar eller förhistoriska odlingssystem. Varje plats med en eller flera fornlämningar är markerad med den traditionella fornlämningssymbolen, ett ”run‐R”, på kartan, ibland med ett namn eller en upplysningstext. Registreringen av lokalerna med fornlämningarna sker i nummerföljd för varje socken. Fornminnesregistret är numera digitaliserat, FMIS (fornminnesinformationssystemet). I fornminnesregistret finns varje kulturlämning markerad på en digitalisrad form av den ekonomiska kartan och med en tillhörande utförlig beskrivningstext43.
2.6 Kulturmiljöer och kulturlämningar i skogslandskap
Fornminneinventeringen har traditionellt varit koncentrerad till slättlandskapen och övergångszoner, vilket innebär att källmaterialet långt ifrån ger en rättvis bild av kulturlämningarna i skogsmarker44. Det är främst de traditionella åkerbygderna och hagmarkerna kring Götaland och Svealand som varit intressant för arkeologin att inventera och utföra grävningar i. Därför är kunskapen om fornlämningar i de miljöerna betydligt större än motsvarande i moränbundna skogsmarker, vilka sällan är dokumenterade och inventerade i motsvarande omfattning. Fornlämningarna är ofta svårare att lokalisera i skogsbygder än i slättbygder45. Dessutom är det mer vanligt att spåren är dolda under vegetationen eller av terrängen i skogsmarken. En annan viktig faktor var att fornminnesinventeringen av tradition haft fokus på fasta fornlämningar och därför varit mindre inriktade på övriga kulturhistoriska lämningar, biologiskt kulturarv och immateriellt kulturarv. Det har inneburit att det finns sämre kunskap om spåren efter dessa lämningar. Därför saknas tillräckligt med kunskap om spåren från bebyggelse, markanvändning och resursutnyttjande under de senare seklerna 46. Det kulturhistoriska värdet ökar om kulturmiljöns samlade karaktär och struktur behålls. Spåren av inägomark, betesmark, äng, åker, hägnader och vägar återfinns relativt välbevarade i 41 Gustafsson E. (1992): s. 15. 42 Dammell D., Eklöf I., m fl. (1994): s. 157. 43 Olsson, A. L. (2008): s. 4. 44 Olsson, A. (1992): s. 65. 45 Gustafsson E. (1992): s. 14. 46Gustafsson E. (1992): s. 15.nuvarande skogsmark i jämförelse med slättbygder och i övergångszoner. Kulturmiljöer i skogsmarker har generellt varit mindre utsatta för markanvändning än lämningarna i motsvarade slättbygderna och mellanbygderna, vilket innebär att det är vanligare att större enheter av det äldre kulturlandskapet finns bevarade i skogslandskapet.
2.7 Historiska kartor och kulturlämningar
2.7.1 Häradskartan Rikets ekonomiska kartverk inrättades 1859 efter statligt initiativ. Samtidigt fattades ett beslut att upprätta ekonomiska kartor över varje härad, s.k. häradskartor. Avsikten med häradskartorna var att ge en översiktlig bild och information över markanvändningen i administrativa enheter som härader, socknar, städer, byar och enskilda hemman47. Kartorna innehöll gränser, arealuppgifter och ekonomiskt viktiga anläggningar och vägar. Häradskartorna var detaljrika och med olika färger för skilda teman av markanvändning. Kartorna redovisade även ett brett urval av symboler för ex. bebyggelse, kommunikation, industriell verksamhet och sjöfart. Den vanligaste skalan var 1:50 000. Under 1900‐talet, ändrades skalan till 1:20 000. Häradskartorna utgör värdefulla källor för den historisk‐geografiska forskningen48. Kartorna redovisade historiska miljöer, ofta detaljerade och omfattande. Det finns anledning att peka på kartornas detaljrikedom liksom på möjligheten att via de äldre kartorna lokalisera historiska miljöer och platser som nu har försvunnit. Kartorna utgör därför en möjlighet till rekonstruktion av bebyggelsen och kulturlandskapet från en förgången tid49. 2.7.2 Den äldre ekonomiska kartan 1930‐talet innebar en modernisering av det svenska kartsystemet och möjligheter att tillverka mer tekniskt avancerade kartor. Det blev möjligt att använda flygfoton som grundkoncept med information i olika teman tillsammans med ett komplett fastighetsregister50. En stor del av informationen och de detaljer som skulle ritas in på kartorna kunde tolkas direkt från flygbilderna. Den nya kartan ritades i en grundläggande karta, i skalan 1: 10 000 och namngavs den ekonomiska kartan51. Senare brukar dessa benämnas som den äldre ekonomiska kartan. På kartorna var fastigheterna och de enskilda byggnaderna redovisade med stor noggrannhet. Kartorna visade ofta detaljer på byggnader, tomtmark och trädgård och bebyggelsernas struktur52. Men även markanvändning för åkermark, skogsmark, dikning järnvägar och vägnätet redovisas med stor precision. På de ekonomiska kartorna fanns även vissa ortnamn 47 Sporrong U. (1990): s. 145. 48 Sporrong U. (1990): s. 144. 49 Sporrong U. (1990): s. 146. 50 Larsson E. L. & Öborn G. s. 12. 51 Wennström H. F. (1990): s. 55. 52 Wennström H. F. (1990): s. 56.och fornlämningar redovisade. På kartorna var även fornminnen eller fornlämningarna markerade med R‐runan som symbol, vilket senare blev praxis53. 2.7.3 Den nya ekonomiska kartan Under 1970‐talet började de äldsta ekonomiska kartorna att betraktas som omoderna och informationen osäker eller inaktuell. Från 1977 har därför revideringar pågått av de äldre ekonomiska kartorna till en nyare version, kallad den nya ekonomiska kartan. Det innebär i praktiken att helt nya kartblad har framställts och ersatt de äldre föregångarna54. De äldre och nyare ekonomiska kartbladen var utförda enligt samma grundkoncept. Fastighetsredovisningen och flygfotobilderna bildade tyngdpunkten i kartorna. Många av symbolerna och även färgvalen för olika teman återfanns på båda generationernas kartor. Men andelen fornlämningar och ortnamn var generellt större på den yngre ekonomiska kartan. Kartorna utgjorde därför en utmärkt grund för att studera lokalhistorien och förändringen av markanvändningen under större delen av 1900‐talet.
2.8 GIS
Geografiskt informationssystem, GIS är ett databaserat informationssystem bestående av funktioner som inmatning, lagring, åtkomst, bearbetning, analys och presentation av geografiskt refererade data55. I ett operationellt GIS ingår en eller flera databaser. Det omfattar även metoder att samla geografiska databaser, geografiska och matematiska metoder för optimering och analys, ledningsfrågor och ekonomi i organisationer, kartografisk presentation och infologi56. GIS är uppbyggt på geografiska kartor och koordinater, vilket innebär att systemet kan hantera olika data som är platsbundna till en särskild geografisk position57. För varje lagrat objekt i en databas finns en eller flera koordinatangivelser i ett system som anger dess position på jorden. I GIS bearbetas främst dels, geometriska data, vilka syftar på läge och form på objekt och dels, attributdata, som avser alla övriga data som kan länkas till ett objekt, olika egenskaper i kodad form, relation till andra objekt, beskrivande text, digitala bilder och ljud58. Strukturer med punkter, linjer och ytor eller polygoner i digitala objekt utgör en s.k. vektorinformation och de program som används för att hantera informationen benämns vektorbaserade GIS59. Vektorer består av information genom ett antal ordnande tal. I vektorstrukturen lagras objekten som ordnade par eller koordinater, vilka uttrycker 53 Wennström H. F. (1990): s. 57. 54 Wennström H. F. (1990): s. 59. 55 Hall O. (red) (2005): s. 131. 56 Malmström B. & Wellving A. (1995): s. 21. 57 Eklundh L. (red) (2001): s. 22. 58 Malmström B. & Wellving A. (1995): s. 26. 59 Hall O. (red) (2005): s. 133.positionen på jorden eller i rymden. I regel lagras grundelement i punkter, linjer och ytor i separata skikt60. Till punkter, linjer eller polygoner lagras ofta bestämda attributdata.
2.9 GPS
Global positionering system, GPS används för att bestämma navigation och position. Systemet bygger på att man mäter avståndet mellan satelliter och förutbestämda positioner och en mottagare på marken. Satelliterna sänder ut kodade radiosignaler, vilka uppfattas av en mottagare på marken som då jämför de mottagna signalerna med en referenssignal som genereras i mottagaren61. Systemet innebär att 24 satelliter är utplacerade i en bana runt jorden så att en GPS‐ mottagare alltid ska kunna nås av signaler från minst 4 satelliter. På varje satellit finns 2 atomklockor inbyggda, vilka med stor noggrannhet utgör referenser till signalen som därmed kan användas för positionsangivelser62. Mätning av avstånd mellan mottagare och satellit utförs främst genom en metod, viken benämns som kodmätning.60 Eklundh L. (red) (2001): s. 104. 61 Malmström B. & Wellving A. (1995): s. 119. 62 Hall O. (red) (2005): s. 115.
3. ANALYS AV UNDERSÖKNINGSOMRÅDET
Vrinneviskogen är ett populärt fritidsområde och en tätortsnära skog nära centrala Norrköping som används för rekreation och friluftsliv. Området besöks av många människor och olika målgrupper. De närliggande skolorna ordnar ofta aktiviteter i området, vilket innebär att det ofta finns många skolungdomar i Vrinneviskogen. Genom stora delar av Vrinneviskogen finns ett nät av välbesökta vandringsleder och motionsstigar. Större delar av Vrinneviskogen är klassat som naturreservat, där värdefull natur och friluftsliv är väl dokumenterade genom skötselplan, orienteringstavlor, broschyrer och skyltar. Vrinneviskogen har varit bebodd och brukad av människor sedan bronsåldern till modern tid. Således finns det många spår av kulturhistorien i landskapet. I Vrinneviskogen fanns flera torp och backstugor på 1800‐talet, men som nu är övergivna63. Det är välkänt i Norrköping att det pågick stenbrytning i Vrinneviskogen på 1800‐talet och första hälften av 1900‐talet. Råvaran som bröts var granit som sedan bearbetades i staden64. Stenbrotten var förknippade med industrialiseringen och befolkningsökningen i staden. Graniten användes som byggnadsmaterial till stenhus, ex. militärskola, bankhus, tingshus och kyrkor65. Brytningen har dock främst används till gatsten och trappsten till Norrköping, då staden expanderade under industrialiseringen från 1800‐talets senare decennier till första delen av 1900‐talet66. I Vrinneviskogen finns dessutom spår efter övergivna åkrar och betesmarker som brukades av de samtida torparna i området. I området fanns även en övergiven militär skjutbana som användes av hemvärnet t.o.m. andra världskriget67.3.1 Vrinneviskogen – kommunalt riksintresse för kulturminnesvården
Fornlämningar i Vrinneviskogen är klassade som ett kommunalt riksintresse, K65, Vrinnevi‐ Navestad. Dateringen är från 1980‐talet och omfattar dels, Vrinneviskogens naturreservat och dels, delar av ett område söder om reservatsgränsen68. De främsta värdena utgörs av de talrika fynden av fasta fornlämningar, d.v.s. gravrösen, stensträngar, skålgropar och skärvstenshögar från bronsåldern och gravar från främst den äldre järnåldern. Klassificeringen omfattar även Vrinnevi gamla bytomt med tre gårdar med bevarad allmogebebyggelse från 1800‐talet. 63 Folkbladet, En orientering om Vrinneiskogen. (2008‐06): s.40 – 42. 64 Norrköpings tidningar, Granit bröts i Vrinneiskogen. (2002‐04‐29). 65 Norrköpings tidningar, Stenbrott i Vrinneviskogen och Gremyr. (2006‐05‐27) s. 8 – 9. 66 Norrköpings tidningar, Stenbrytning i Vrinneviskogen under 1800‐talet (2000‐12‐18). 67 Folkbladet, En orientering om Vrinneiskogen. (2008‐06): s.40 – 42. 68Natur och Kultur, Miljöer i Östergötland (1983) s. 476.
3.2 Vrinneviskogen, naturreservatet och dess randområden
3.2.1 Skötselplanen för Vrinneviskogens naturreservat Skötselplanen för Vrinneviskogens naturreservat upprättades ursprungligen 1981 av länsstyrelsen i Östergötlands län och Norrköpings kommun. Planen reviderades 2000 då det beslutades om en skogsplan över naturreservatet69. Därefter har mindre justeringar och tillägg tillkommit i skötselplanen, senast 2009. Naturen och naturvårdens värden har en dominerande ställning i skötselplanen. Däremot är det sparsamt med information om Vrinneviskogens historia, kulturmiljöer, kulturlämningar och fornlämningar. I ett inledande avsnitt av skötselplanen beskrivs naturgeografin och naturvärdena generellt i området. Därefter följer huvudavsnittet, där reservatet delas upp i delområden med information av naturvärden. Varje detaljområde bedöms efter dess karaktär med detaljbeskrivningar och föreslagna skötselåtgärder. De föreslagna åtgärderna omfattar dock nästan uteslutande naturvärdena i landskapet. Värden för friluftsliv och rekreation har i skötselplanen en underordnande roll till naturvärden. Förslag på utveckling av friluftsliv och rekreation berör ofta leder, vilka nästan alltid och förbundna till naturvärden. Vrinneviskogens stora betydelse för friluftsliv och rekreation är den främsta orsaken till att området är ett flitligt besöksmål för människorna i närområdet. De ansenliga värdena för friluftsliv och rekreation var även de främsta kriterierna för att området blev ett naturreservat. Vrinneviskogen, både innanför och utanför reservatsgränsen är lättillgänglig med flera alternativa leder och stigar som korsar området. Skogsmarken i reservatsdelen omfattar 286 hektar varav 232 hektar utgörs av skogsmark på moränmark70. Naturreservatet domineras av stora arealer beväxt med 50 ‐ 100 år tallskog. Andelen lövdominerad skog uppgår till drygt till ca 12 % . I syfte att öka kvoten av lövskog utförs skötselåtgärder för att gynna föryngringen av lövträd. Inom naturreservatet finns även cirka 30 hektar som utgörs av åkermark och en mindre slåtteräng. Kulturlandskapet består av varierande kulturmiljöer präglade av kontinuitet genom olika tidperioder. I från bronsåldern och järnåldern till 1800‐ talets torplämningar och stenbrott. Vrinneviskogen har varierande och mångskiftande inslag av kulturlämningar, bl.a. gravar, hägnader, äldre vägar och husgrunder. Framträdande för undersökningsområdet är de geologiska formationerna av sprickdalar med urbergsryggar längst i nordväst‐sydostlig riktning71. I den östra delen finns en tydlig sprickzon som gett området en markant karaktär som gör intrycket av en förkastningsbrant med en tydlig avgränsning i öster mot den lägre liggande slättbygden. Branten utgjorde även en kulturhistorisk en gräns mellan inägomarken i det lägre slättlandskapet och utmarken i det högre morän‐ och spricklandskapet i skogsbygden. I stora delar av naturreservatet finns inslag av berggrund i dagen. Berggrunden domineras av granodiorit, d.v.s. av en förening av gnejs och granit. I områdets östra delar påträffas även inslag av grönsten. Bergsformationerna är relativt låga, sällan högre än 2‐3 meter. 69 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 3. 70 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 4. 71 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 5.Skötselplanen understryker Vrinneviskogens betydelse för friluftsliv och rekreation. Det är ett populärt utflyktsmål och utnyttjas aktivt. För att understryka betydelsen betonas att naturreservatet har plats för åtskilliga stigar och spår som genomkorsar området. Dessutom är området ett omtyckt besöksmål för skolornas aktiviteter och friluftsdagar. Skötselplanen understryker att det är viktigt att göra betydande insatser för naturvården i området72. Syftet är att öka områdets värden för den biologiska mångfalden och friluftslivet. 3.2.2 Kulturlandskapet i skötselplanen Redan i inledningen av skötselplanen klargörs betydelsen av historiens och kulturarvets påverkan av det nuvarande landskapet73. Det framgår även i texten att hela Vrinneviskogen är starkt präglad av människans hävd och bruk genom historien. En process som har pågått från bronsåldern, via järnåldern till 1700‐ och 1800‐talets odlings‐ och beteslandskap. Bland de källor som nämns för uppgifterna utgörs av bl.a. skifteskartor74 och skifteshandlingar över delar av det nuvarande naturreservatet. Det innebär alltså att det finns tillgång på värdefulla och intressanta källor över Vrinneviskogen som kan förklara det historiska kulturlandskapet och det nuvarande landskapet. I skötselplanen fastslås att den skogliga kontinuiteten i Vrinneviskogen till stor del saknades under 1700‐ och 1800‐talet75. Enligt skifteshandlingarna över området var stora delar av Vrinneviskogen i stället uppodlade till åker och äng. I större delen av naturreservatet rådde det i stället brist på skog. I stället var det vanligt med ljungbackar och ytor beväxta med enstaka träd. I Skötselplanen förekommer även lite information om enstaka kulturlämningar i området. Kulturlämningarna nämns dock endast i förbifarten eller i underordnad betydelse. Torpnamnen Stenkullen och Nytorp omtalas, antingen i egenskap av fysiska lämningar (ruiner eller bosättningar) eller i egenskap av ortnamn på platsen76. Den omfattande stenbrytningen i området nämns i förbifarten utan någon notis som karaktärer som kulturmiljöer eller påverkan på landskapet77. Det förekommer dock inga förslag om behov av skötselåtgärder eller strategier för framtiden för kulturmiljöerna och kulturlämningarna. 3.2.3 Det biologiska kulturarvet i skötselplanen Informationen om det biologiska kulturarvet i naturreservatet är kortfattad och långt i från fullständig. Beskrivningen består främst av några korta rader, ex. att ängs‐ och hagmarksväxter växer på öppna ytor, men utan någon annan upplysning78. Men det finns inga uppgifter om bakgrunden till artsammansättning av trädslag i det nuvarande landskapet. På någon enstaka plats där det tidigare har funnits ett torp, finns förslag om att platsen ska hållas öppen eller halvöppen79. I samband med beskrivningar över två hustomter efter de båda torplämningarna Stenkullen och Gröntorpet, nämns kortfattat förekomsten av 72 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 4. 73 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 1. 74 Laga skifte över Vrinnevid 1884‐ 86. 75 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 7. 76 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 5. 77 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 7. 78 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 4. 79 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 27.
kulturväxter i terrängen. Även uppgifter om kulturväxternas arter och bestånd vid torplämningarna är antingen kortfattade eller saknas. Därutöver finns inga mer konkreta planer eller skötselåtgärder för framtiden i skötselplanen hur det biologiska kulturarvet i området borde tillvaras och utvecklas. 3.2.4 Fasta fornlämningar i skötselplanen Under rubriken ”Fornminnen”80 finns en kort sammanfattning om fasta fornlämningar i naturreservatet. I beskrivningen framgår det kortfattat att fornlämningarna främst består av gravfält, samt att gravarna är runda eller kvadratiska stensättningar. Det finns ingen ytterligare information om ålder eller karaktär på fornlämningarna. Det saknas även hänvisningar till andra källor om fornlämningarna. I skötselplanen framgår att under perioden 1995‐1996 hade Norrköpings stadsmuseum ansvaret för en viss skötsel av fornlämningarna i området, men i vilken omfattning framgår ej. I beskrivningen finns ett förslag att några fornminnen ska väljas ut inom reservatsskötseln för en återkommande skötsel. Men vad det innebär i praktiken av skötselåtgärder är oklart. Det finns ingen hänvisning till vilka fornlämningar som åsyftas av skötseln. I skötselplanen finns en bilaga med information över naturreservatets fasta fornlämningar, ”Register över fornlämningar81. Bilagan består av en lista på 28 fornlämningar eller områden med fornlämningar i fornminnesinventeringen, från 1979. Listan är inte uppdaterad och därför saknas alla senare tillkomna objekt i naturreservatet. Nummerföljden är inte kronologisk, utan börjar med nr. 10 och slutar med nr. 116. Siffrorna till objekten är hämtade från de motsvarande registreringsnumren i fornminnesregistret, dock utan att det obligatoriska församlingsnamnet är redovisat, vilket i Vrinnevi är Styrstads socken. Det saknas även förklaring till källorna på siffrorna till fornlämningarna. Varje objekt presenteras kortfattat, d.v.s. typ av objekt, ev. antal objekt, mått och ev. någon uppgift på vilken tidsperiod fornlämningen tillkom. All information är hämtad direkt från fornminnesregistret. Men det finns inga förklaringar till beskrivningarna, utan de lämnas utan kommentarer till källor och dylikt. I bilagan finns en svartvit karta, ”Karta över fornlämningar”82 med de aktuella numren till fornlämningarna och med några diffusa symboler för bebyggelse. Men det finns inga uppgifter om källan till kartan eller när kartan trycktes. Eftersom det inte finns någon uppdatering av fornlämningar på kartan, är det sannolikt att den är samtida med bilagan om fornlämningar i bilagan, d.v.s. från ca 1979 ‐1980. Under rubriken ”Åtgärder vad gäller information” 83 finns ett förslag att placera fler skyltar utöver redan befintliga platser i naturreservatet. Informationsskyltar planeras till de större infartsvägarna till naturreservatet samt till den planerade våtmarken i området. Det finns även önskemål att trycka broschyrer över naturreservatet. De enda konkreta planerna som berör kulturmiljöerna i området är ett förslag på att informationsskyltar ska placeras vid några av fornlämningarna84. 80 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 15. 81 Skötselplan ‐ Vrinneviskogens naturreservat (2009), Bilaga, Register över fornlämningar. 82 Skötselplan ‐ Vrinneviskogens naturreservat (2009), Bilaga, Karta över fornlämningar. 83 Skötselplan – Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 56. 84 Skötselplan ‐ Vrinneviskogens naturreservat (2009) s. 57.
Det finns dock inga uppgifter över antalet skyltar eller om vilka fornlämningar som åsyftas. 3.2.5 Strategin för kulturmiljövården i skötselplanen Det framgick inte i skötselplanen om kunskapsläget eller det allmänna intresset för kulturmiljön och kulturlämningar i naturreservatet. Inte heller om det var angeläget att försöka att råda bot på eventuella brister genom att förslå åtgärder som ex. inventering av nya kulturlämningar eller dokumentation av redan kända fornlämningar. I avsnittet ”Dokumentation på utförda åtgärder”85 ingick uppgifter om vilka kunskapsluckor som fanns om naturreservatet och önskemål att ändra de faktorerna. I texten slås fast att kunskapen om fauna och flora i naturreservatet var dåligt. För att åtgärda bristerna borde därför inventeringar utföras med fokus på svampar, insekter och fåglar i naturreservatet. Däremot fanns inga synpunkter om förhållanden som berörde kulturmiljöer eller kulturlämningar i undersökningsområdet. Det finns inga uppgifter över det nuvarande kunskapsläget eller en strategi för kulturmiljövårdens framtid.
3.3 Fornlämningar och övriga kulturlämningar i Vrinneviskogen
3.3.1 Vrinneviskogen i fornminnesregistret Vrinneviskogen är inventerad i flera omgångar av riksantikvarieämbetet. I början av 1900‐ taltet var flera av fornlämningarna kända och registrerade i föregångaren till fornminnesregistret. Därefter skedde nyinventeringar i samband med produktionerna de båda generationernas ekonomiska kartor, 1947 och 1979. 2005 har en mindre komplettering ägt rum i den västra delen av undersökningsområdet. Det är dock osäkert hur stort geografiskt område som faktiskt är inventerat i undersökningsområdet. Fornlämningarna och kulturlämningarna i undersökningsområdet återfinns på mindre ytor, omgivna av stora vita fläckar utan registrerade lämningar. Totalt fanns 48 registreringar i undersökningsområdet 201086, varav två objekt bestod av två olika fornlämningar. Dessa återfinns även i digitaliserade i fornminnesregistret87. Den första platsen bestod av ett gravfält och en stensträng. Det andra platsen utgjordes av ett område med boplats och gravfält, båda är dock utgrävda. Identiteten för fyra gravar och en skärvstenshög är mycket osäkra och utgörs troligen av naturbildningar. Det samlade materialet i fornminnesregistret var alltså inte helt säkerställt. Med få undantag fanns de flesta registrerade fornlämningar och kulturlämningar i utkanten av undersökningsområdet. De registrerade fornlämningarna ligger ofta på moränhöjder eller på sluttningar. Kategorierna av lämningstyper var nästan uteslutande fasta fornlämningar från förhistorisk tid, d.v.s. bronsålder och järnålder och domineras av gravfält och enskilda gravar. Från samma tidsperioder fanns fyra lokaler med skålgropar, tre stensträngar, en hålväg och en skärvstenshög. Dessutom fanns tre utgrävda boplatser från bronsåldern och järnåldern i området, men utan fysiska spår kvar i landskapet. För övrigt finns i 85 Skötselplan ‐ Vrinneviskogens naturreservat. (2009) s.56. 86 Se, tabell nr 1. Kulturlämningar och fornlämningar i fornminnesregistret. 87 Se www.raa/fmis.se Riksantikvarieämbetet, fornminnesregistret.undersökningsområdet sex platser under kategorin fornliknande lämningar, vilket innebär att statusen på objekten ej är fastlagda. De övriga registrerade fornlämningarna och kulturhistoriska lämningarna utgjordes av en gårds/bytomt och av ett mindre stenbrott alternativ, en plats med en tradition. De båda platserna ligger i undersökningsområdets södra del, söder om Kvarnbergen. Nordväst om reservatsgränsen finns fyra registrerade kulturlämningar, vilka har blivit inventerade och dokumenterade i fornminnesregistret vid en senare tidpunkt än övriga platser i undersökningsområdet. Platserna bestod av tre bebyggelselämningar och ett stenbrott, ligger avsides från de övriga registrerade fornlämningarna och kulturlämningarna i undersökningsområdet. Längst ned i den södra delen av undersökningsområdet fanns en fornborg registrerad. Fornborgen, en fast fornlämning var uppförd på en mindre bergshöjd i en svårttillgänglig terräng med tätvuxen vegetation och branta bergssidor. Tabell 1. Sammanställning över fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Vrinneviskogen som är registrerade i fornminnesregistret88
Kategori Antal Kod
Brott/Täkt: Stenbrott 1 yta Fornborg 1 yta Gravfält 12 yta Hålväg 1 linje Hägnad: Stensträng 4 linje Gravar, ej gravfält 14 punkt Gårds‐/bytomt 1 yta Jättegryta – naturbildning 1 punkt Lägenhetsbyggelse/Torplämning 3 yta Skålgrop 4 punkt Skärvstenshög 2 punkt Stenbrott/Plats med tradition 1 punkt totalt: 48 st.
3.4 Fältinventering i Vrinneviskogen
3.4.1 Återfunna kulturlämningar från häradskartan På häradskartan över Styrstad från 1868‐77 fanns den samtida bebyggelsen markerad som bostäder. Sammanlagt återfanns i fält 18 av de 22 lämningarna efter bebyggelsen som var markerade på häradskartan89. Bebyggelsen bestod av torp, inklusive två soldattorp och backstugor. Däremot fanns inget hemman eller gård bland den försvunna bebyggelsen. 88Se www.raa/fmis.se Riksantikvarieämbetet, fornminnesregistret.
Fyra av de försvunna hustomterna kunde inte återfinnas. Där bebyggelsen legat enligt häradskartan fanns i stället en större genomfartsled, vilket till största sannolikt till att de inte kunde återfinnas i fält. Förutom de enskilda lämningarna efter bostadshusen påträffades i ofta fler husgrunder, stenmurar och biologiskt kulturarv. Fruktträd, prydnadsbuskar och bärbuskar utgjorde de vanligaste inslagen. På häradskartan fanns även 8 fossila åkrar som 2009‐2010 var försvunna. I fältinventeringen återfanns 8 st. av de fossila åkrarna som ingick på häradskartan. Åkermarken var gulmarkerad som kontrast mot den gröna ängsmarken och den bruna skogsmarken. Ängsmarken återfinns dels i ljusgrön färg som betecknade fuktig äng, mader eller strandäng och dels i mörkgrön färg som symboliserade hårdvallsäng eller löväng. Lövskog karakteriserades genom bruna ringar och barrskog med bruna kryss. Tabell 2. Återfunna kulturlämningar, bebyggelselämningar på häradskartan, Styrstads härad, 1868‐77
Namn Kategori Fältinventering
1. Åselstad Gård Återfunnet
2. Berglund Jordtorp Återfunnet
3 Johannislund ? Återfunnet
4. Bergo Backsuga Återfunnet
5. Katrineberg Jordtorp Återfunnet
6. Nystugan ? Återfunnet 7. ? Soldattorp Återfunnet 8. ? Soldattorp Återfunnet 9. Lilla Holmtorpet ? Återfunnet 10. ? Backstuga Återfunnet 11. Björklund ? Återfunnet 12. Grönhög ? Återfunnet
13. Stora Snutan Jordtorp Ej återfunnet
14. Tallbacken ? Ej återfunnet
15. Rosendal ? Ej återfunnet
16. Lilla Snutan ? Återfunnet
17. Sjövik Soldattorp Återfunnet
18. ? Backstuga Återfunnet
19. ? Jordtorp Återfunnet
20. Hagalund Backstuga Återfunnet
21. Skogstorp Jordtorp Återfunnet
22. Nytorp Soldattorp Ej återfunnet
På häradskartan fanns det ingen mer information för övriga kulturlämningar. Inga stenbrott var markerade på häradskartan, varken med symboler eller med upplysningstexter. Det är anmärkningsvärt, eftersom kategorin stenbrott återfinns som symbol eller upplysningstext på häradskartor. Driften av stenbrott i Vrinneviskogen var en pågående verksamhet då häradskartan producerades. De flesta av stenbrotten var dock av mindre format. På häradskartan fanns däremot flera större vägar markerade, vilka alltjämt används som bilvägar eller motionsvägar i undersökningsområdet. Till större del stämmer utbredningen
