Sida 1 av 42
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Isa Somi OP SA 17–20
Handledare Antal ord: 11 842
Erik Wikberg Beteckning Kurskod
1OP415
HUR KAN KOMBINERADE VAPEN LEDA TILL TAKTISK FRAMGÅNG?
En teoriprövande fallstudie om taktisk framgång med hjälp av kombinerade vapen
ABSTRACT: A combination of global insecurity and recent aggressions within European borders
has forced the Swedish Armed Forces to change its focus back to territorial defense. With this change in focus an increase in armed capabilities especially within rebuilding and reshaping the brigades with focus on the application of combined arms within maneuver warfare has been identified. With the current manuals and guidelines concerning combined arms a gap concerning its tactical success and origin has been identified which leads to how tactical success can be explained with combined arms.
This study aims to explain tactical success with the help of Robert Leonhards theory of combined arms during the Yom Kippur war. Even though a clear absence of organizational structure favoring combined arms, several events during the war show a relative clear application of combined arms within the Israeli forces. The theory has partly explained the tactical successes within the given frames of the study, but several other factors could furthermore explain said tactical successes.
Nyckelord:
Sida 2 av 42
Innehåll
1.1 Problemformulering ... 3
1.2 Forskningsöversikt ... 5
1.3 Syfte & frågeställning ... 10
1.4 Avgränsningar ... 11
1.5 Disposition ... 11
2.1 Manöverkrigföring ... 12
2.2 Kombinerade vapen ... 13
2.2.1 Den kompletterande principen ... 13
2.2.2 Dilemmaprincipen ... 14
2.2.3 Alkyoneusprincipen ... 14
2.3 Diskussion kring teori ... 15
2.4 Centrala begrepp ... 15
2.4.1 Taktisk nivå ... 15
2.4.2 Framgång ... 16
3.1 Forskningsdesign ... 17
3.1.1 Kritik mot fallstudie ... 18
3.1.2 Reliabilitet och validitet ... 19
3.2 Forskningsetiska överväganden ... 20
3.3 Val av fall ... 20
3.4 Material ... 21
3.4.1 Källkritisk diskussion ... 22
3.5 Operationalisering ... 23
3.5.1 Den kompletterande principen ... 23
3.5.2 Dilemmaprincipen ... 23
3.5.3 Alkyoneusprincipen ... 24
3.6 Analysverktyg ... 25
4.1 Bakgrund ... 26
4.2 Sinaihalvön ... 27
4.2.1 Den kompletterande principen ... 30
4.2.2 Dilemmaprincipen ... 30
4.2.3 Alkyoneusprincipen ... 31
4.3 Operation Gazelle ... 32
4.3.1 Den kompletterande principen ... 34
4.3.2 Dilemmaprincipen ... 35 4.3.3 Alkyoneusprincipen ... 35 4.4 Resultat ... 36 5.1 Slutsatser ... 37 5.2 Svar på frågeställning ... 39 5.3 Vidare forskning ... 39 5.4 Relevans för yrkesutövning ... 39 6.1 Litteratur ... 41 6.2 Offentliga tryck ... 42 6.3 Artiklar ... 42 1 INLEDNING ... 3 2 TEORI ... 12 3 METOD ... 17 4 ANALYS ... 26 5 AVSLUTNING ... 37
Sida 3 av 42
1 Inledning
1.1 Problemformulering
Det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa har bidragit till en ökad nivå av instabilitet och osäkerhet vilket till del kan härledas till Rysslands aggressioner i Ukraina samt en ökad nivå av globalisering. Med annekteringen av Krim påvisade Ryssland en sofistikerad nivå av en omdiskuterad och relativt nyare form av krigföring, hybridkrigföringen. Denna krigföring genomförs inom flertalet domäner i kombination med exempelvis konventionella och icke-konventionella medel och metoder som har fått omvärlden och flertalet organisationer likt NATO och EU att fördöma de ryska aggressionerna.1
Instabiliteten och osäkerheten i kombination med annekteringen av Krim har resulterat i flertalet vidtagna åtgärder inom Försvarsmakten där den mest tydliga kan argumenteras att vara ett återtag i fokus avseende det nationella försvaret av Sverige för att kunna bemöta ett eventuellt väpnat angrepp.2 Försvarsmaktens militärstrategiska koncept syftar till del att skapa
en balansgång av offensivt och defensivt agerande vid ett eventuellt väpnat angrepp för att möjliggöra strategiska flöden för att kunna motta militärt stöd av andra nationer alternativt undvika att förlora enskilt.3
Försvarsmaktens operativa förmåga utgår från manöverkrigföring som en utgångspunkt för strid och operationer, detta för att kunna binda ihop taktiska och militärstrategiska operationer för att nå ett visst ändamål.4 Vidare beskrivs det i Försvarspolitisk inriktning – Sveriges
Försvar 2016-2020 att för att kunna utveckla möjligheterna till att bemöta ett väpnat angrepp från en kvalificerad motståndare förutsätts det att brigaderna tillämpar en nivå av
kombinerade vapen inom ramen för manöverkrigföring.5 Militärstrategisk Doktrin – MSD 16
belyser vikten av applicerandet av metoden kombinerade vapen då denna metod är en vital del inom manöverkrigföring vilket skall genomföras genom att organisera militära förband där de taktiska enheterna skall med innehavd arsenal och verkansmedel kunna presentera hot och svårlösliga dilemman för motståndaren.6
1 Försvarsmaktens underlag för försvarspolitisk proposition 2021–2025, FM2019-20164:6, s. 10-11 2 Försvarsmaktens underlag för försvarspolitisk proposition 2021–2025, FM2019-20164:6 s. 14 3 Försvarsmakten, Militärstrategisk Doktrin – MSD 16, Försvarsmakten, 2016. 54–57
4 Militärstrategisk Doktrin – MSD 16, s. 58
5 Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020, Prop. 2014/15:109, s. 73 6 Militärstrategisk Doktrin – MSD 16, s. 62
Sida 4 av 42 Denna organisatoriska uppbyggnad för applicerandet av kombinerade vapen tydliggörs vidare inom Handbok Armé – Brigad där den nuvarande sammansättningen inom brigadsram syftar till att möjliggöra applicerande av kombinerade vapen effektivt med hjälp av
manöverbataljoner och diverse funktionsförband som skall komplettera varandra.7
Robert Leonhard beskriver kombinerade vapen som en metod inom taktikens sfär som syftar till att skapa en funktionell förskjutning inom striden där genom exempelvis neutraliseringen av motståndarens styrkor i ett kritiskt skede kan skapa framgång med hjälp av att presentera svårlösliga dilemman för motståndaren.8
Utifrån enskilda handböcker återfinns möjligheten att argumentera avseende den eventuella numerära underlägsenheten som Försvarsmakten kan inledningsvis påräkna vid ett väpnat angrepp av en stormakt likt exempelvis Ryssland. Detta kan likställas med de inledande dagarna under Yom Kippur-kriget där den anfallande styrkan bestående av Egypten och Syrien lyckades skapa ett relativt överraskande tvåfrontsanfall som föranleddes av en
sofistikerad nivå av vilseledning som ställde de numerärt underlägsna israeliska styrkorna på sin yttersta spets. Med detta överraskande anfall tvingades de israeliska styrkorna till att inledningsvis agera ur ett defensivt perspektiv för att möjliggöra mobilisering av övriga delar för att slutligen reorganisera sina styrkor för att möjliggöra ett offensivt agerande som
resulterade i flertalet motanfall.9
Det handböckerna påtalar är vikten av applicerande av kombinerade vapen inom
manöverkrigföring för att uppnå framgång vid en eventuell konflikt, samtidigt återfinns tydliga drag av Robert Leonhards teori inom handböckerna vilket därmed skapar en nyfikenhet över dess applikationsvärde. Det bristande inom dessa handböcker är hur applicerande av denna metod kan skapa framgång vid en eventuell konflikt.
Trots komplexiteten och den multidimensionella arenan som hybridkrigföring anspelar på kommer det fortfarande att finnas ett behov av att nyttja reguljära styrkor med reguljära medel och metoder under framtida konflikter. I kombination med den senaste tidens osäkerhet och instabilitet i Europa kan argumenteras för att skapa ett behov avseende nuvarande svenska
7 Försvarsmakten, Handbok Armé – Brigad, Försvarsmakten, 2016, s. 11
8 Leonhard, Robert R., The art of maneuver: maneuver-warfare theory and airland battle, Presidio Press,
Novato, CA, 1991, s. 92
9 Cordesman, Anthony H. & Wagner, Abraham R., The lessons of modern war. Vol. 1, The Arab-Israeli
Sida 5 av 42 förbands tillämpning av kombinerade vapen inom brigads ram. Detta kopplas till att enligt flertalet av Försvarsmaktens nuvarande handböcker gällande kombinerade vapen återfinns det inte en tydlighet av begreppet kombinerade vapen eller dess historiska påvisning samt hur denna metod skall nyttjas inom taktikens sfär. Detta leder även till att flertalet handböcker väljer att enbart kortfattat belysa hur applicerandet av kombinerade vapen skall genomföras samt målbilden med dess applicerande. Därmed har en lucka identifierats avseende hur taktisk framgång kan förklaras utifrån nyttjandet av kombinerade vapen vid ett defensivt och
offensivt agerande. Därmed avser denna studie att presentera ett vetenskapligt angreppssätt avseende taktisk framgång utifrån kombinerade vapen för att applicera detta på en historisk konflikt indelad i två fall i ett försök att tydliggöra kombinerade vapen utifrån en teori skriven av Robert Leonhard.
1.2 Forskningsöversikt
William S. Lind anses vara en framstående teoretiker inom manöverkrigföring men väljer i boken Maneuver Warfare Handbook att även belysa metoden kombinerade vapen inom manöverkrigföring. Metoden syftar, enligt Lind, till att genom en kombination av olika förband och system presentera flera olika dilemman för en motståndare som gör denne sårbar genom att komma innanför sin motståndares beslutscykel.10 Detta väljer Lind att presentera
med hjälp av olika historiska fall men även att exemplifiera dessa utifrån ett taktiskt
perspektiv där integrationen av olika system inom ett förband kan skapa förutsättningar för en förbättrad nivå av manövrering och eldgivning under strider.11 Vidare diskuterar författaren
hur den organisatoriska strukturen inom ett förband kan möjliggöra metodens effektivitet på lägre förbandsnivåer exempelvis bataljonsnivå där tyngdpunkten enligt Lind ligger
kombinationen av stridsvagnar och mekaniserat infanteri.12
Medan Lind enbart kortfattat berör det taktiska perspektivet av metoden väljer Widén och Ångström däremot att inledande beröra begreppet gemensamma operationer som en form av kombinerade vapen på en strategisk och operativ nivå där de olika försvarsgrenarna (mark, sjö och luft) tillsammans skapar en synergieffekt under förutsättningen att en hög nivå av
samordning och samverkan sker mellan försvarsgrenarna.13
10Lind, William S., Maneuver warfare handbook, Westview, Boulder, 1985 s. 20 11 Lind, s. 26–28
12 Lind, s. 32–33
Sida 6 av 42 Vidare belyser Widén och Ångström komplexiteten med gemensamma operationer på en strategisk och operativ nivå med hänsyn till skilda ledningsstrukturer, kulturer och teknikutveckling vilket kan skapa fördröjningar i beslut och verkan. Utifrån denna
komplexitet nämner därefter författarna likt Lind den taktiska nivån av kombinerade vapen utifrån historiska exempel där Gustav II Adolf kombinerade kavalleri, infanteri och artilleri på ett effektivt sätt.14
Widén och Ångström väljer att placera kombinerade vapen som en nivåoberoende metod vilket lägger tyngdpunkten inom metoden på de gemensamma operationerna vilket kan argumenteras för att beröra mestadels den strategiska och operativa nivån av kombinerade vapen med hänsyn till de olika försvarsgrenarna.
Jonathan M. House väljer likt Widén och Ångström att poängtera att fokus kring kombinerade vapen har legat på en operativnivå utifrån historiska krig och konflikter, eftersom de olika förbanden och systemen inte var organiserade under samma paraply samt att beslutsfattandet för att nyttja de olika förbanden och systemen låg under högre befattningshavare. Därmed drar House slutsatsen att för att effektivisera enheterna kombineras de under samma förband för att skapa handlingsutrymme inom beslutsfattandet på en lägre taktisk nivå.15
Vidare anser House att under senare tid har militära organisationer påbörjat ett organisatoriskt skifte där mindre enheter av olika slag har kombinerats under samma paraply, dock belyser House problematiken med att dessa enheter innefattar enbart två eller tre olika
manöverförband vilket leder till att enheterna har en lägre nivå av effektivitet inom kombinerade vapen.16
Till skillnad från Widén och Ångström har House valt att analysera kombinerade vapen utifrån en taktisk nivå där tyngdpunkten har legat på hur militära organisationer runt om i världen har valt att organisera sina förband vilket leder till att House drar slutsatsen att ur en organisatorisk aspekt behöver förband inkorporera ännu fler olika enheter än vad de facto har just nu.17
14 Widén & Ångström, s. 149–150 15 House, s. 3
16 House, s. 3 17 House, s. 4-5
Sida 7 av 42 Ytterligare en författare som valt att analysera kombinerade vapen på en taktisk nivå är
Jonathan Boff som analyserar hur de brittiska styrkorna applicerade metoden under delar av hundradagarsoffensiven 1918. Boff väljer att belysa hur kombinerade vapen applicerades och kunde skapa framgångar på en lägre taktisknivå men poängterar även att fokuset på metoden ur de brittiska styrkornas perspektiv innefattade att inkorporera enbart två stridande enheter, artilleri och infanteri.18 Vidare beskriver författaren hur lärdomar dragna av de brittiska
styrkorna resulterar i att kombinera stridsvagnsförband med infanteriförband inför kommande strider, dock likt Widén och Ångström poängteras komplexiteten med detta förfarande vilket tydliggörs genom den bristande utbildningsståndpunkten av metoden och dess nyttjande inom de brittiska styrkorna.19
Stephen Biddle väljer likt Widén och Ångström att belysa hur kombinerade vapen,
infanteriförband och artilleriförband, kan nyttjas under ett offensivt agerande för att effektivt nedkämpa en motståndare. Biddle nämner att det taktiska applicerandet av denna metod kan vara effektivt under korrekta förutsättningar och tillämpningar, dock belyser författaren komplexiteten av kombinerade vapen vilket leder till ett kritiserande av metoden kombinerade vapen utifrån aspekterna av dess komplexitet och en begränsad hastighet med hjälp av
exemplifieringar. 20
Biddle argumenterar även för att komplexiteten ställer höga krav på chefer att korrekt samordna samtliga enheter trots en eventuell utspridning av förbanden, för att uppnå
eftersträvansvärd effektivitet under en konflikt. Detta ställer i sin tur höga krav på att tidigare utbildning och erfarenhetsinsamling har genomförts under korrekta former. Vidare poängterar Biddle att samtliga chefer behöver känna till de olika förbandens och systemens styrkor, svagheter, begränsningar och möjligheter för att effektivt kunna tillämpa kombinerade vapen, detta argumenterar Biddle för att öka metodens komplexitet.21
Gällande hastigheten argumenterar Biddle för att med hänsyn till kombinationen av olika förband skapas en begränsad alternativ minskad hastighet i synnerhet då infanteriförband alternativt artilleriförband kombineras med mekaniserade förband. Detta härleder Biddle till
18 Boff, Jonathan, (2010) Combined Arms during the Hundred Days Campaign, August-November 1918, War in
history, 17(4), 459-478, s. 464
19 Boff, s. 466
20Biddle, Stephen D., Military power: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University
Press, Princeton, N.J., 2004, s. 37-38
Sida 8 av 42 hur infanteriförband är begränsade till mindre bepansrade fordon och att nyttja vägar i
jämförelse med mekaniserade förband. Detta skapar ett dilemma för chefer avseende risktagningen med att nyttja vägnät som kan exponera egen personal alternativt till att begränsa hastigheten genom manövrering i betäckt terräng till fots. Vidare anser författaren att begränsningen utifrån ett offensivt perspektiv med indirekt eld, artilleri, där dessa förband kan skapa en begränsning utifrån de åtgärder som krävs för att förbanden skall kunna
effektivisera sin eldkraft där punkterna klargörning, inriktning och eldplan lyfts som tydliga exempel.22
Till skillnad från tidigare författare väljer Biddle att kritisera denna metod, dock skall det betonas att författaren väljer att kritisera metoden utifrån en taktisk synvinkel samtidigt som denne trots kritiken lyfter vitala punkter avseende kombinerade vapen samt att utifrån ett korrekt applicerande finns möjligheter att denna metod kan nå taktiska vinningar på slagfältet. Författarna James J. Wirtz och Jon J. Rosenwasser väljer även att till del kritisera metoden kombinerade vapen utifrån dess komplexitet med hänsyn till organisatoriska strukturer och eventuella ledtider inom beslutsfattande på högre instanser, samtidigt väljer författarna att nämna att denna metod kan vid ett korrekt applicerande skapa gynnsamma förutsättningar för att vinna strider i jämförelse med en styrka som nyttjar sig av en endimensionell krigföring. Wirtz och Rosenwasser väljer till skillnad från övriga författare att nämna hur kombinerade vapen kan effektiviseras och vara underrättelsedomänen behjälplig på en strategisknivå med hänsyn till metodens underliggande filosofiska aspekter avseende doktrinär följsamhet. 23
Medan Stephen Biddle väljer att kritisera kombinerade vapen med argumentet att dess komplexitet försvårar samordning och integrering av olika förband och system påvisar
författarna Rubio-Campillo och Hernàndez att under striderna vid Fatarella Ridge 1938 under det spanska inbördeskriget applicerades kombinerade vapen, av de nationalistiska styrkorna, på en operativ och taktisknivå som innefattade samordning och integrering mellan olika
22Biddle, s. 38
23Wirtz, James, J., & Rosenwasser, Jon, J., (2010) From Combined Arms to Combined Intelligence: Philosophy,
Sida 9 av 42 stridskrafter samt mellan egna och allierade styrkor. Författarna menar att detta inte hade varit möjligt utan den effektiva samordningen som skedde mellan samtliga inblandade styrkor.24
Författaren David Rodman börjar inledande att beskriva konceptet kombinerade vapen utifrån den amerikanska försvarsmaktens definition av begreppet som lyder
[T]he synchronized and simultaneous application of arms [e.g., tank, infantry, artillery] to achieve an effect greater than if each arm was used separately or sequentially. 25
Utifrån ovanstående beskrivning mynnar Rodmans egen förklaring ut vilket är att
kombinerade vapen syftar till att förbättra en försvarsmakts prestation inom defensiva och offensiva aktioner oavsett om de nyttjar manöverkrigföring eller utnötningskrigföring. Vidare väljer författaren att identifiera två vitala komponenter för ett korrekt applicerande av
kombinerade vapen vilket är force structure (eng.) och doktriner.26
Enligt författaren syftar force structure (eng.) till att kombinera olika förband och system, exempelvis infanteri, mekaniserade och artilleriförband, för att skapa ett typförband bestående av olika system på en taktisk och operativnivå medan doktrinerna avser att belysa hur
förbandet skall agera och koordinera de olika systemen på slagfältet utifrån kombinerade vapen för att skapa effektivitet. Vidare poängterar Rodman att för att uppnå taktiska och operativa framgångar krävs en tydlig integration och symmetri inom och mellan förbanden för att dess styrkor skall komplettera varandra.27
Med hänsyn till att Rodman avslutningsvis väljer att kortfattat belysa vikten av integration och symmetri inom och mellan förbanden finns möjligheten att dra paralleller till Biddles ståndpunkt avseende kombinerade vapen utifrån att denna metod kräver en sofistikerad nivå av samordning, dock kritiserar inte Rodman denna metod lika kraftfullt som Biddle. Vidare poängterar Rodman likt House att den taktiska vinningen av kombinerade vapen är möjlig och att systemen kan agera effektivare tillsammans än om de agerade enskilt.
24 Xavier Rubio-Campillo & Francesc Xavier Hernàndez (2015) Combined Arms Warfare in the Spanish Civil
War: The Assault on the Republican Defence Line at Fatarella Ridge, Journal of Conflict Archaeology, 10:1, 52-69, s. 65
25 Rodman, David (2015) Combined arms warfare: the Israeli experience in the 1973 Yom Kippur War, Defence
Studies, 15:2, 161-174, s. 163
26 Rodman, s. 163 27 Rodman, s. 163
Sida 10 av 42 En av de största skiljemeningarna i diskussionen kring kombinerade vapen är på vilken nivå inom krigföring metoden kombinerade vapen de facto bör nyttjas. Widén och Ångström menar exempelvis att det bör genomföras på en operativ nivå medan Rodman poängterar vikten av den taktiska vinningen som denna metod kan framhäva. Något annat som sticker ut är Stephen Biddles kritiska analys avseende kombinerade vapen med hänsyn till
komplexiteten gällande samordningen av flertalet olika förband och system som skall koordineras i ett offensivt och defensivt agerande. Det är något som skapar ledtider som slutligen leder till begräsningar inom hastighet och initiativ.
Trots dessa skillnader återfinns flertalet likheter inom de presenterade verken vilket är fokuserat på svagheterna samt styrkorna inom olika förband och system som syftar till att komplettera varandra för att skapa flertalet svårlösliga dilemman för en motståndare. Utifrån detta kan viss kritik återfinnas mot flertalet av verken då de inte utgår från en teori avseende kombinerade vapen, dock skall det poängteras att flertalet av verken kan härledas till Robert Leonhards teori om kombinerade vapen inom manöverkrigföring.
Det är få författare som har genomfört en djupare analys av historiska fall med hjälp av kombinerade vapen. Inte heller har analyser genomförts utifrån de taktiska vinningarna med sagd metod. Därmed skapas ett intresse avseende hur Försvarsmakten kan genom studier av historiska fall med hjälp av en beprövad teori dra lärdom avseende taktiska vinningar utifrån kombinerade vapen.
Under denna studies gång har enbart uppsatser på kandidatnivå identifierats som avhandlar kombinerade vapen utifrån ett taktiskt perspektiv. Därmed kan denna uppsats med analyser och slutsatser komma att vidare styrka teorins validitet.
1.3 Syfte & frågeställning
Utifrån den presenterade forskningsöversikten samt den bristande litterära redovisningen av kombinerade vapen ur ett taktiskt perspektiv med fokus på framgångar är syftet med denna studie att genom en kvalitativ textanalys genomföra en teoriprövande flerfallsstudie som syftar till att analysera taktiska framgångar med hjälp av Robert Leonhards teori om kombinerade vapen på två historiska fall inom samma konflikt. Därmed skapas frågeställningen:
Sida 11 av 42 ”Hur kan taktisk framgång förklaras utifrån Robert Leonhards teori om kombinerade vapen under Yom-Kippur kriget 1973?”
1.4 Avgränsningar
För att kunna uppfylla syftet med denna studie avses enstaka avgränsningar att göras kopplat till den valda konflikten som skall analyseras.
Den första avgränsningen innebär att enbart analysera de defensiva striderna som
genomfördes vid Sinaihalvön under perioden 9–14 oktober 1973 samt de offensiva striderna under det israeliska motanfallet som benämns Operation Gazelle under perioden 15–19 oktober 1973. Denna avgränsning har genomförts med motivet att kunna genomföra djupa analyser inom respektive fall inom en och samma konflikt för att påvisa metodens nyttjande utifrån ett defensivt och ett offensivt agerande.
Enligt forskningsöversikten kan metoden kombinerade vapen appliceras på en taktisk och operativ nivå vilket leder till nästkommande avgränsning som lyder att enbart det taktiska nyttjandet av metoden kommer att analyseras. Detta motiveras enligt forskningsfrågans formulering samt den bristande tillgången till studier inom taktisk framgång utifrån kombinerade vapen.
1.5 Disposition
Det inledande kapitlet har presenterat problemformuleringen och forskningsöversikt som har mynnat ut i en frågeställning och syfte med studien.
I nästkommande kapitel avses den valda teorin att presenteras och tydliggöras utifrån Robert Leonhard där en ingående motivering avseende teorin även presenteras. Avslutningsvis avses de centrala begreppen att presenteras och fastställas för läsning av kommande kapitel.
I det tredje kapitlet av studien kommer den valda metoden med den tillhörande forskningsdesignen att presenteras och diskuteras, den avsedda empirin kommer att källkritiskt analyseras samt slutligen presenteras operationaliseringen av den valda teorin. I studiens fjärde kapitel avses inledningsvis det historiska fallets bakgrund att presenteras därefter ämnas analysen utifrån de tidigare nämnda avgränsningarna att genomföras. I det avslutande kapitlet avses slutsatser dragna ur analysen att presenteras och kopplas mot studiens forskningslucka och syfte för att kunna belysa en relevans för yrkesutövningen.
Sida 12 av 42
2 Teori
2.1 Manöverkrigföring
Manöverkrigföring har åtnjutit flertalet olika förklaringar genom historiska slag där exempelvis en förklaring poängterar kombinationen av rörelse av förband med hjälp av eldgivning. Leonhard väljer att poängtera att manöverkrigföring med hjälp av rörelse syftar till att skapa övertag, psykologiska eller lägesövertag, för att besegra motståndaren. 28 Detta
skapas genom applicerandet av de tre principerna preemption, dislocation och diruption.29
Förebyggande anfall (eng. Preemption): Denna princip syftar till att fånga varje möjlighet till agerande innan en motståndare har hunnit uppfatta och analyserat situationen. Detta kan genomföras med hjälp av exempelvis manövreringar i oväntade terrängavsnitt och oväntade taktiska åtgärder.30 Därmed ställer denna princip höga krav på hastighet framför försiktighet
vilket även påvisar en högre nivå av risktagning i jämförelse med övrig krigföring.31
Göra motståndarens förband irrelevanta (eng. Dislocation): Vid ett korrekt applicerande av denna princip syftar principen till att skapa situationer där motståndarens styrkor görs
irrelevanta genom att exempelvis neutralisera dennes styrkor genom att förneka motståndaren att nyttja avgörande terrängavsnitt. Denna princip innefattar även två underliggande metoder, geografisk irrelevans och funktionell irrelevans.32 Den geografiska irrelevansen syftar till att
påtvinga motståndaren alternativt att manövrera egna förband till en sådan position eller terrängavsnitt att motståndarens styrkor upphävs. Den funktionella irrelevansen syftar till att neutralisera motståndarens styrkor genom att inte tillåta motståndaren att nyttja dessa.33
Fokusera på motståndarens styrkor och svagheter (eng. Disrupt): Denna princip handlar om att anfalla en motståndares tyngdpunkt genom att bekämpa motståndarens kritiska sårbarheter skapas en psykologisk effekt som neutraliserar dennes stridsmoral samt möjlighet till fortsatta strider. Denna princip fokuserar mer på den psykologiska aspekten avseende
28Leonhard, s. 18-19 29 Leonhard, s. 61 30 Leonhard, s. 63 31 Leonhard, s. 66 32Leonhard, s. 66-67 33 Leonhard, s. 67 - 69
Sida 13 av 42 manöverkrigföring i jämförelse med de två tidigare nämnda principerna därmed ställs det höga krav på respektive chef för dess korrekta applicerande.34
2.2 Kombinerade vapen
Vid en taktisk nivå av krigföring betonas vikten av kombinerade vapen inom
manöverkrigföring för att kunna neutralisera en motståndares styrkor under ett kritiskt skede av konflikten. Därmed har Leonhard teoretiserat tre teser avseende kombinerade vapen inom manöverkrigföring som avser att förenkla fenomenet, dessa är:
- Tesen: Den kompletterande principen (eng. The Complementary Principle) - Antitesen: Dilemmaprincipen (eng. The Dilemma Principle)
- Syntesen: Alkyoneusprincipen (eng. The Alcyoneus Principle)35
2.2.1 Den kompletterande principen
Inledningsvis kräver denna princip en förståelse avseende styrkor och svagheter inom respektive förband exempelvis är en styrka inom infanteriförband deras möjlighet till god rörlighet i betäckt terräng, medan en svaghet för infanteriförband är dess avsaknad av externt skydd form av bepansrade fordon. Ytterligare exempel är stridsvagnsförbandens förmåga till hög hastighet och god eldkraft i öppen terräng, dock är dess största svaghet möjligheten till att manövrera i betäckt terräng. Därmed utgår denna princip utifrån att kombinera olika system och förband skapas en kompletterande effekt där dess svagheter kompletteras alternativt betäcks av respektive systems styrka för att uppnå en optimal effekt. 36
Utifrån ovanstående beskrivning fokuserar denna princip på de egna styrkorna genom att det dynamiska förhållningssättet mellan systemen syftar till att neutralisera egna svagheter men även att skapa en synergieffekt. Vidare är inte denna princip tidsberoende av nutida
organisatoriska strukturer eller tekniska utveckling vilket, enligt Leonhard, kan härledas till historiska fall.37
34 Leonhard, s. 73-76 35 Leonhard, s. 92-93 36Leonhard, s. 93 37 Leonhard, s. 94
Sida 14 av 42
2.2.2 Dilemmaprincipen
Med hjälp av de olika styrkorna inom de olika systemen eller förbanden syftar denna princip till att presentera ett sådant olösligt dilemma för motståndaren att denna exponerar en
sårbarhet som möjliggör dess nedkämpning. Detta genom att exempelvis presentera ett hot som motståndaren eventuellt aktivt vidtar en åtgärd mot, simultant presenteras ett annat slags hot som motståndaren inte har möjlighet att reagera på därmed nyttjas dilemmaprincipen.38
Leonhard väljer att exemplifiera denna princip genom att påvisa nyttjandet av
stridsvagnsförband i kombination med infanteriförband gentemot en försvarsgrupperad motståndare. Dessa två olika förband har inledningsvis olika möjligheter till eldgivning, rörlighet och hastighet för att enbart benämna enstaka skillnader. Därmed kan dessa två enheter presentera olika hot under olika tidsförhållanden och på olika avstånd vilket gör att en motståndare tvingas vidta en åtgärd för ett av de presenterade hoten vilket gör denne därmed sårbar för ett annat hot.39
2.2.3 Alkyoneusprincipen
Leonhard väljer att exemplifiera denna princip utifrån den grekiska mytologin med hjälp av historien om Hercules kamp mot jätten Alkyoneus. När dessa två kämpar, enligt historien, möttes för första gången i Alkyoneus hemland Phlegra var Hercules vapen verkningslösa mot jätten. Vid ett andra bemötande av jätten bar Hercules denne till sitt eget hemland och kunde därmed bekämpa sin opponent, därmed påvisades jättens akilleshäl. Med hjälp av denna exemplifiering vill Leonhard därmed påvisa vikten av att tvinga en motståndare att strida på för denne ofördelaktig terräng där dess styrkor görs irrelevanta.40
Leonhard belyser applicerandet av denna princip återigen med hjälp av stridsvagnsförband i kombination med infanteriförband för att uppnå maximal effekt, detta genom att tvinga in motståndaren för denna ofördelaktig terräng för att dess styrkor skall neutraliseras och framhäva dess svagheter medan för de egna förbanden skall styrkorna kunna maximeras. Därmed kräver denna princip en god förmåga till ledning av respektive enhet men även en insikt i systemens styrkor och svagheter för att nå den optimala effekten av principen.41
38 Leonhard, s. 94 39 Leonhard, s. 94-96 40Leonhard, s. 97 41 Leonhard, s. 98
Sida 15 av 42
2.3 Diskussion kring teori
Avseende valet av Robert Leonhards teori återfinns flertalet likheter mellan teorin samt hur flertalet handböcker inom Försvarsmakten har valt att beskriva metoden kombinerade vapen vilket tydliggörs i Militärstrategisk Doktrin 1642 och Arméreglemente Taktik43.
Avseende valet av teori härleds till Robert Leonhards egna argument av teorin där författaren påstår att teorin inte är beroende av teknisk utveckling eller organisation vilket möjliggör att denna teori därmed bör kunna appliceras på historiska fall.44
2.4 Centrala begrepp 2.4.1 Taktisk nivå
Arméreglemente Taktik beskriver taktisk nivå enligt följande:
”Taktik är en sammanfattande benämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig
verksamhet”45
Det ovanstående citatet påpekar att taktisk nivå innefattar att manövrera förband, samordna eld och rörelse och samordna funktioner för att nå ett specifikt syfte i strid. Vidare belyses att taktik på en lägre förbandsnivå innefattar stridsteknik vilket skapar en osäkerhet då dessa begrepp är relativa gentemot varandra och blir därmed flytande.46
Leonhard beskriver taktisk nivå som den nivå där planering inför kommande stridskontakter genomförs vilket, enligt författaren, innefattar armékårer, divisioner och brigader. Vidare beskriver inte Leonhard en skillnad mellan taktik och stridsteknik utifrån lägre instanser än brigadsstorlek.47
Utifrån dessa två beskrivningar återfinns tydliga likheter inom begreppet vilket leder till att för denna studie kommer taktisk nivå att definieras utifrån enheter som genomför någon form av verksamhet på slagfältet där den högsta nivån av taktik innefattar division. Således
42 Militärstrategisk Doktrin, s. 62
43 Försvarsmakten, Arméreglemente taktik, Försvarsmakten, 2013, s. 22 44 Leonhard, s. 94
45 Arméreglemente taktik, s. 19 46 Arméreglemente taktik, s. 20 47 Leonhard, s. 9–10
Sida 16 av 42 kommer det att även ges utrymme för att analysera förbandstyper under divisionsnivå i syfte att möjliggöra djupare analyser kopplat till forskningsfrågan samt de valda fallen.
2.4.2 Framgång
I Militärstrategisk Doktrin – 16 definieras begreppet framgång olika beroende på det kontextuella betydelse, dock poängteras begreppet utifrån ett ledarskapsperspektiv enligt följande
”Taktisk framgång vinns lokalt och specifikt på ett eller annat sätt, vilket ska omsättas och användas i operationer. Det skapar framgång på ett större plan.”48
Robert Leonhard väljer å andra sidan att definiera framgång enligt följande:
“It is an attempt to nullify the strengths of the enemy by making them irrelevant at the critical moment”49
Detta är enbart två exempel på hur begreppet definieras vilket påvisar stora skillnader, därmed för denna studie kommer begreppet att definieras enligt Robert Leonhard vilket betyder situationer där nyttjandet av kombinerade vapen resulterar i en framgång under strid.
48 Militärstrategisk Doktrin – MSD 16, s. 68 49 Leonhard, s. 92
Sida 17 av 42
3 Metod
3.1 Forskningsdesign
Metoden för studien avser att innefatta en kvalitativ textanalys med en flerfallsstudie som forskningsstrategi. Detta då den empiri som avses att analyseras enbart är textbaserad utifrån böcker vilket kräver en noggrannhet vid läsning av innehållet samt försätta det i en helhetsbild alternativt en kontext med hjälp av ett analysverktyg, vidare kräver detta även en förståelse att det kan återfinnas underliggande innehåll inom empirin som kan hjälpa till att besvara den identifierade forskningsfrågan.50 Med hänsyn till den noggranna läsningen samt empirins
eventuella implicita och explicita innehåll kräver denna ansats en nivå av flexibilitet för att framhäva och påvisa empirin i ett nytt ljus med hjälp av analysverktyget.51
Då studien avser att pröva Robert Leonhards teori avseende kombinerade vapen kommer uppsatsen att inneha en deduktiv ansats vilket leder till att de valda fallen inte är det centrala i studien utan teoriprövningen är det centrala. Slutligen kan detta leda till att teorin stärks alternativt försvagas.52 Vidare kan komplexiteten inom de valda fallen leda till att teorin inte
är applicerbar på fallen vilket kan leda till att teorin falsifieras då ansatsen poängterar att teorin står i centrum.53
Att studera och analysera taktik och dess påverkan inom konflikters ramar kan argumenteras för att vara en komplex social dynamik mellan individer vilket därmed leder till att fallstudien som forskningsstrategi lämpar sig väl för denna uppsats.54 Vidare kräver fallstudier en
ingående beskrivning av de genomförda avgränsningarna inom fallet, de eventuella delarna som inte ingår i fallet samt en ingående beskrivning av fallet, detta syftar till att få fram det väsentliga inom fallet. Detta leder till att denna strategi lämpar sig väl vid insamlandet av mycket information inom ett avgränsat område.55
50Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s. 211
51 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl., Liber,
Malmö, 2003, s. 71–72
52Johannessen & Tufte, s. 35
53 George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT,
Cambridge, Mass., 2005, s. 115-116
54 Jensen, Tommy & Sandström, Johan, Fallstudier, Upplaga 1:1, Studentlitteratur, Lund, 2016, s. 42 55 Johannessen & Tufte, s. 56
Sida 18 av 42 Denna studie avser som tidigare nämnts att genomföra en flerfallsstudie vilket därmed ställer ytterligare krav på forskningsstrategin. Inledningsvis kräver de valda fallen ett strategiskt övervägande för att påvisa eventuella likheter och skillnader då dessa kan komma att ställas mot varandra utifrån en teori.56 Trots detta lämpar sig flerfallsstudien väl för att inledande
kunna genomföra adekvata analyser men även för att eventuellt öka generaliserbarheten av en teori eller enbart för att pröva teorin mot flera fall.57 Med hänsyn till att forskningsfrågan och
syftet med studien vilar på att besvara hur ett taktiskt uppträdande kan förklara ett visst utfall leder det till att denna strategi lämpar sig väl för denna uppsats.58 Då fallstudier möjliggör att
en avsevärd mängd empiri kan samlas in och analyseras och i kombination med den kvalitativa ansatsen skapas en triangulering av empirin vilket därmed kan öka studiens trovärdighet.59
Då forskningsstrategin, enligt ovanstående, medger en triangulering med hänsyn till den större mängden empirin skapas inledningsvis en grund som möjliggör djupare analyser inom respektive fall vilket även skapar till att analysera de kausala mekanismerna utifrån de specifika kontexterna i respektive fall, dock kräver även detta ett tydligt strukturerat analysverktyg med indikatorer.60
3.1.1 Kritik mot fallstudie
Med hänsyn till att fallstudier lämpar sig väl för forskning inom komplexa företeelser som är beroende av ett sammanhang riktas även kritik mot denna forskningsstrategi, den mest kritiserade delen av strategin är dess, ofta, avsaknad av stringens som påvisar en tydlighet under studiens gång.61 För den bristande stringensen avser studien att motverka detta genom
att inledande operationalisera den valda teorin till minst två analysindikatorer för respektive princip i syfte att påvisa en tydlighet under kommande analyskapitel.62
Vidare kritiseras strategin utifrån en kvalitativ ansats då denna metod i kombination med fallstudier kan skapa ett för stort utrymme för tolkning hos forskaren samt en eventuell förvrängning av empirin vilket kan leda till en forskarbias under studiens gång.63 Detta kan
56 Johannessen & Tufte, s 57 57 Jensen & Sandström, s. 52 58 Jensen & Sandström, s. 50 59 Jensen & Sandström, s. 58 60 George & Bennett, s. 21–22 61 Jensen & Sandström, s. 42 62 Johannessen & Tufte, s. 44–45 63 Jensen & Sandström, s. 59
Sida 19 av 42 motverkas som enligt tidigare genom att konstruera ett tydligt analysverktyg med tillhörande indikatorer i kombination med en triangulering av empirin.64
Det går att argumentera för att den mest optimala metoden är att kombinera en kvalitativ och kvantitativ ansats för denna studie, dock kan det argumenteras emot likt tidigare utifrån uppsatsens frågeställning samt dess syfte vilket är att förklara hur en taktisk aspekt kan förklara något vilket därmed stärker argumentationen avseende valet för den kvalitativa ansatsen.65
3.1.2 Reliabilitet och validitet
Med hänsyn till studiens kvalitativa ansats kan det återfinnas en viss problematik avseende uppsatsens reliabilitet i synnerhet då denna ansats förlitar sig till del på tolkning. För att motverka en minskad reliabilitet och skapa en transparens under studiens gång krävs att ett korrekt och noggrant arbete genomförs under insamlingen och bearbetningen av empirin för att eliminera eventuella felkällor.66
Vidare kräver detta att insamlingen och bearbetningen av empirin sker med hjälp av ett tydligt analysverktyg som nyttjas konsekvent under arbetet.67 För att motverka en låg reliabilitet och
skapa en transparens under arbetet kommer ett analysverktyg med tillhörande indikatorer att presenteras där minst två indikatorer för respektive princip att utformas, vidare avses samtliga tolkningar under kommande analys att presenteras och argumenteras för.
För att uppnå en god begreppsvaliditet kräver det för uppsatsen att det teoretiska ramverket som avses att nyttjas definieras till ett tydligt analysverktyg, detta görs genom att
operationalisera teorin till konkreta indikatorer. Denna operationalisering syftar till att klassificera respektive princip av Leonhards teori för att kunna skapa ett analysverktyg och genomföra analyser av empirin.68 För att ytterligare uppnå en god begreppsvaliditet av studien
avses operationaliseringen av samtliga principer innehålla minst två indikatorer i syfte att skapa en triangulering av principerna.69
64 Jensen & Sandström, s. 59 65 Jensen & Sandström, s. 50
66Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-
och diskursanalys, Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018, s. 40
67 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, s. 64 68 Johannessen & Tufte, s. 44
Sida 20 av 42
3.2 Forskningsetiska överväganden
En interaktion mellan människor, verbal och icke-verbal, kan direkt eller indirekt påverka människor vilket kan föranledda etiska dilemman. Detta kräver, inom forskning, ett väsentligt större ansvar för respektive forskare då interaktion mellan människor kan påverkas positivt eller negativt. För dessa etiska hänseenden återfinns utifrån ett forskningsperspektiv fyra allmänna krav vilket är informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav.70
Då dem empiri som avses att undersökas enbart består av litteratur återfinns inga
forskningsetiska överväganden utifrån de ovannämnda allmänna kraven. Det återfinns ett etiskt övervägande inom denna uppsats vilket betonar vikten av en transparens under arbetets gång, tillförlitlig källhänvisning och en allmän god forskningsetik som inte resulterar i att uppsatsen falsifieras. Vidare kräver det även att operationaliseringen av den valda teorin påvisar en transparens för att inte producera resultat som skapar en forskningsbias.
3.3 Val av fall
Valet av fall som avses att undersökas är av vikt för studiens inre validitet men även teorins applicerbarhet vilket leder till att valprocessen kräver ett strategiskt urval.71 Då denna studie
avser att pröva en teori krävs det att fallen har en kontextuell anknytning till teorins kontext vilket därmed leder till att fallen väljs utifrån ett strategiskt urval. Detta kan innebära en nackdel då generaliserbarheten avseende teorin kan nedgå något då fallen har valts utifrån det strategiska urvalet till skillnad från ett slumpmässigt urval.72
Likt beskrivet i avsnitt 1.2 Syfte och frågeställning avser denna studie att analysera två fall inom en konflikt vilket är Yom Kippur-kriget 1973. Fallen inom Yom Kippur-kriget som avses att analyseras är de defensiva striderna som skedde vid Sinaihalvön under perioden 9– 14 oktober 1973 samt det israeliska motanfallet vid benämning Operation Gazelle som pågick den 15–19 oktober 1973. Detta motiveras med att kunna analysera taktisk framgång utifrån ett defensivt och offensivt agerande utifrån en och samma militära organisation, detta kan även leda till att möjliggöra djupare analyser avseende den taktiska framgången inom en konflikt. Detta är även kopplat till den presenterade forskningsluckan där skillnader inom vilken nivå
70 Johannessen & Tufte, s. 59–61
71 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, s. 102 72 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns s. 159-160
Sida 21 av 42 kombinerade vapen påvisades samt den bristande forskningen avseende hur metoden kan möjliggöra taktisk framgång.
3.4 Material
Likt tidigare beskrivet avses i studien att analysera fall utifrån ett defensivt och offensivt agerande inom en historisk konflikt. Därmed kommer fem stycken källor för det historiska slaget att nyttjas för att skapa en triangulering avseende empirin med hänsyn till att empirin berör samma historiska konflikt. Detta syftar även till att påvisa en transparens inom studien samt öka studiens reliabilitet.73
• On the Banks of the Suez av Avraham (Bren) Adan. En blandning av förstahandskällor och andrahandskällor som är skriven av en före detta befälhavare inom den israeliska armén som personligen deltog under Yom Kippur-kriget. Publicerades på hebreiska 1979 men översattes och publicerades på engelska 1980.
• The Yom Kippur War: The epic encounter that transformed the Middle East av Abraham Rabinovich. Även detta är en andrahandskälla som innehåller olika skildringar av de strider som skedde. Det verk som har nyttjats för studien är den reviderade och uppdaterade versionen som publicerades 2017.
• The war of atonement av Chaim Herzog. Denna andrahandskälla skriven av en före detta general inom den israeliska Försvarsmakten skildrar, genom intervjuer av personer inblandade i kriget, en detaljerad bild av de strider och det beslutsfattande som skedde under krigets gång. Verket publicerade 1975.
• October earthquake av Zeev Schiff. Skriven av en journalist kort efter krigets avslut påvisar detta verk en detaljerad bild av de ingående delarna i kriget. Likt flertalet andra verk publicerades denna inledningsvis på hebreiska men översattes därefter till engelska 1974.
• No Victor, No Vanquished av Edgar O’Ballance. Denna andrahandskälla är skriven av en journalist som, genom intervjuer av personer med inblandning i kriget, skapar detta verk en skildring av kriget utifrån israelernas och arabkoalitionens sida.
Sida 22 av 42
3.4.1 Källkritisk diskussion
Samtliga verk som avses att nyttjas som empiri i denna studie kommer att källkritiskt granskas utifrån principerna; äkthet, oberoende, samtidighet, tendens.74
Då två av källorna är skrivna av personer som har haft en direkt inblandning i kriget kan empirins tendensfrihet ifrågasättas, i synnerhet då Israel kom segrande ur kriget. Detta kan föranleda en snedvridning och försköning av de händelser som utspelas enligt empirin, vilket slutligen kan leda till en snedvridning av de eventuella resultaten med studien. Detta kommer att motverkas genom att nyttja fem olika källor inom samma konflikt för att skapa en
triangulering samt att kontrollera de detaljerade händelserna utifrån de tre verk som skildrar kriget ur en journalistisk synvinkel med hjälp av intervjuer.
Med hänsyn till att två av fem empiriska källor är skrivna av personer som deltog i striderna kan den empiriska äktheten inte ifrågasättas nämnvärt, dock kan de verk som har publicerats med hjälp av intervjuer ifrågasättas med hänsyn till den något bristande källhänvisningen i dessa verk. Å andra sidan benämns och namnges flertalet personer i dessa verk som deltog i striderna och som agerande som intervjuobjekt vilket därmed kan stärka dessa verks äkthet. Samtidigt kan empirins äkthet ifrågasättas då flertalet av verken inledningsvis publicerades på hebreiska för att i ett senare skede översättas till engelska vilket därmed kan ha föranlett till en snedvridning av exempelvis enstaka meningsuppbyggnader. Detta kan skada den
kommande analysen vilket avses att motverkas med hjälp av att nyttja flertalet källor inom samma konflikt som bör skapa en triangulering under analysen.
Vidare kan flertalet av verkens oberoende ifrågasättas då de förlitar sig på stor del av
andrahandskällor, dock kan detta argumenteras emot då tre av verken förlitar sig till intervjuer samt att flertalet av verken är till del skrivna med hjälp av exempelvis krigsdagböcker,
avkodade radiosändningar och anteckningar skrivna av deltagande parter i kriget.
Avseende empirins samtidighet går det att argumentera för att denna anses vara godtagbar med hänsyn till att flertalet verk publicerades enbart några år efter krigets slut, vidare kan det argumenteras för att enstaka verk har genomgått en revidering vilket därmed kan öka dess samtidighet och äkthet.
Sida 23 av 42
3.5 Operationalisering
Som tidigare beskrivet krävs det att den avsedda teorin med dess begrepp konkretiseras med hjälp av att operationalisera samtliga delar av teorin för att kunna genomföra analyser av empirin. Detta genomförs utifrån att teorins tre principer delas in i indikatorer som ska möjliggöra den kvalitativa analysen samt påvisa en strukturell och transparent bearbetning av empirin.75
3.5.1 Den kompletterande principen
Principen syftar till att skapa en synergieffekt genom att kombinera olika system och
förbandstyper under en organisation som tillsammans skall neutralisera varandras svagheter genom att framhäva styrkorna inom respektive system alternativt förband. Likt beskrivet är denna princip fokuserad på de egna enheterna inom organisationen vilket talar för att indikatorer med fokus på de egna enheterna är av största relevans.76 Därmed har följande
indikatorer skapats:
- Minst två olika system/förband nyttjas under samma stridskontakt alternativt operation
- Ett förband/system svaghet täcks av ett annat förbands/system styrka
- Minst två olika system/förbandstyper organiseras under en enhetlig organisation
3.5.2 Dilemmaprincipen
Principen syftar till att styrkorna inom ett kombinerat förband skall kunna framhävas genom att simultant presentera ett sådant olösligt dilemma för motståndaren att dess svagheter
framhävs och möjliggör dess nedkämpning. Därmed innehar denna princip en kombination av betoning på eget agerande och motståndaren, dock är fokuset för principen motståndaren vilket således leder till indikatorer för enbart motståndaren.77
- Motståndaren påverkas av minst två olika system/förband simultant
- Motståndarens agerande mot ett system/förband leder till att denne blottas för ett annat system/förband
75 Johannessen & Tufte, s. 44–45 76 Leonhard, s. 93
Sida 24 av 42
3.5.3 Alkyoneusprincipen
Olika system och förband har olika terrängtyper som lämpar sig bäst för att uppnå maximal effektivitet, därmed beskriver denna princip att genom att påverka motståndaren i terrängtyper som för denne inte är fördelaktig skapas möjligheter att nedkämpa motståndaren. Fokuset för principen är terrängen och dess beskaffenhet vilka är olika för olika typförband, samtidigt är principen till dels beroende av att tvinga motståndaren till att strida i för denne ofördelaktig terräng. Således skapas indikatorer där fokuset är terrängen utifrån en stridande kontext.78
- Motståndaren nyttjar terräng som inte är fördelaktig för denne.
- Genom fysisk påverkan i form av indirekt eld, direktriktad eld eller mineringar tvingas motståndaren till att nyttja terräng som inte är fördelaktig för denne.
Sida 25 av 42
3.6 Analysverktyg
Sinaihalvön Operation Gazelle
Princip Återfanns Återfanns ej Återfanns Återfanns ej
Den kompletterande principen
Minst två olika system/förband nyttjas under samma stridskontakt alternativt operation Ett förbandssystem täcks av ett annat förbands/system styrka
Minst två olika system/förbandstyper organiseras under en enhetlig organisation
Dilemmaprincipen
Motståndaren påverkas av minst två olika system/förband simultant
Motståndarens agerande mot ett system/förband leder till att denne blottas för ett annat
system/förband
Alkyoneusprincipen
Motståndaren nyttjar terräng som inte är fördelaktig för denne.
Genom fysisk påverkan i form av indirekt eld, direktriktad eld eller mineringar tvingas motståndaren till att nyttja terräng som inte är fördelaktig för denne.
Sida 26 av 42
4 Analys
4.1 BakgrundMed hjälp av en sofistikerad nivå av vilseledning och sekretess genomfördes den 6 oktober 1973 ett välplanerat och förövat tvåfrontsanfall mot Israel där Syrien anföll norrifrån mot Golanhöjderna medan Egypten korsade Suezkanalen i söder.79 Trots indikationer från den
israeliska underrättelsetjänsten avseende en annalkande offensiv genomfördes enbart mindre mobiliseringar vilket ledde till att de israeliska styrkorna var numerärt underlägsna samt oförberedda på kommande strider. Enstaka befälhavare insåg att en offensiv var kommande vilket ledde till att mindre mobiliseringar vid strategiskt viktiga positioner genomfördes som exempelvis vid Golanhöjderna samt vid delar av Suezkanalen.80
Vid Sinaihalvön utkämpades flertalet hårda och intensiva strider där de numerärt underlägsna israeliska styrkorna försökte parera de anfallande egyptierna med hjälp av exempelvis
nyttjandet av fortifikationer. Med blandade resultat av striderna kring fortifikationerna krävdes ett tillbakadragande av personal från fortifikationerna vilket ledde till att de strider som genomfördes var av defensiv karaktär i syfte att binda och kontrollera det egyptiska anfallet längre in i israeliskt territorium. Under tiden genomförde Israel större mobiliseringar i syfte att organisera enheter som kunde fylla på de hårt utsatta förbanden vid Sinaihalvön.81
Samtidigt vid Golanhöjderna genomförde syriska styrkor ett anfall som till del överraskar och överrumplar de israeliska styrkorna. Trots mindre mobiliseringar var Israel numerärt
underlägsna den anfallande styrkan. Striderna som utbröts skapade stora förvirringar inom de israeliska styrkorna dels på grund av terrängens beskaffenhet vilket möjliggjorde strid på avstånd ner till enstaka metrar samt dels de syriska styrkornas adaption av kombinerade vapen. Trots detta lyckades de israeliska styrkorna stå emot den anfallande styrkan och till slut vände de defensiva striderna till ett koordinerat motanfall som inledningsvis bryter den syriska stridsmoralen men även leder till att Israel lyckades trycka tillbaka de syriska
79 Cordesman, s. 35
80 Bar-Joseph, Uri, The watchman fell asleep: the surprise of Yom Kippur and its sources, State University of
New York Press, Albany, 2005, s. 201-218
81 Herzog, Chaim & Gazit, Shlomo, The Arab-Israeli wars: war and peace in the Middle East from the 1948
War of Independence to the present, 2nd Vintage Books ed., rev. and updated, Vintage Books, New York,
Sida 27 av 42 styrkorna ända till Damaskus vilket därmed ledde till att Syrien accepterar en vapenvila den 22 oktober 1973.82
Framgångarna vid Golanhöjderna ledde till att det israeliska högkvarteret insåg att ett fokusskifte av fronterna krävdes vilket därmed ledde till att planeringen för ett korsande av Suezkanalen vid Sinaihalvön påbörjades. Från att enbart ha agerat defensivt i syfte att binda och kontrollera sin motståndare igångsattes en offensiv plan som syftade till att fortsätta striderna på egyptiskt territorium. Den 15 oktober 1973 igångsattes planen att korsa Suezkanalen med hjälp av flertalet brigader varav ena brigaden agerade lockbete för de kvarvarande egyptiska styrkorna inom Israels gränser. Denna plan föranleddes av hårda strider kring Sinaihalvön, i synnerhet vid Chinese Farm, som även fortsatte efter korsande av kanalen. Efter flertalet stötar in i egyptiskt territorium påbörjades förhandlingar avseende en vapenvila mellan de inblandade länder. Med denna annalkande vapenvila insåg flertalet befälhavare att ytterligare offensivt agerande krävdes för att vinna ännu mer territorium men även för att skapa en framtida avskräckande effekt för övriga arabstater kring Israel. Egypten inser till slut sitt nederlag och accepterar en förhandlad vapenvila i samråd med Förenta nationerna den 24 oktober 1973.83
4.2 Sinaihalvön
Den 9 oktober 1973 genomförs flertalet omorganiseringar av det israeliska försvaret vid Sinaihalvön. General Adan som är placerad på den nordligaste delen av Sinaihalvön
förstärker den 18:e infanteridivisionen med delar av den 15:e stridsvagnsbrigaden, samtidigt förstärks den 2:a infanteridivisionen med delar av den 24:e stridsvagnsbataljonen.84 I den
mellersta delen av Sinaihalvön tilldelar General Sharon brigadchefen Reshef ett spaningsförband på dennes begäran inför de kommande striderna.85
General Mandler som är placerad med sina förband i den sydligaste delen av Sinaihalvön hamnar likt tidigare dagar i strid med egyptiska enheter som försöker återskapa de framgångar som skedde under de inledande dagarna vilket därmed leder till att de egyptiska styrkorna påbörjar en offensiv som i sin tur leder till att de grupperas utanför skyddet av sitt luftvärn.
82 Herzog & Gazit, s. 287-306 83 Herzog & Gazit, s. 262-284
84 Adan, Avraham, On the banks of the Suez: an Israeli general's personal account of the Yom Kippur War,
Presidio Press, [San Rafael, Calif.], 1980, s. 176
85 Rabinovich, Abraham, The Yom Kippur War: the epic encounter that transformed the Middle East, Revised
Sida 28 av 42 Denna insikt från Mandler sida i kombination med förstärkningar från marktrupper leder till att den egyptiska offensiven slås ned med hjälp av det israeliska flygvapnet.86
Samtidigt hamnar brigadchefen Gabi, med delar, av sina styrkor i de nordligaste delarna i strid med egyptiska styrkor. Då terrängen i området var kuperad kunde inte den försvarande israeliska styrkan nyttja sin artilleriförmåga eller flygvapnets understöd för att slå ned de egyptiska styrkorna, därmed valde Gabi att manövrera runt sina enheter och kombinera
spaningsförband med infanter och stridsvagnsförband för att kunna slå den anfallande styrkan. Trots intensiva strider och ett numerärt underläge lyckades de israeliska styrkorna gå
vinnande även ur denna strid.87
I den mellersta sektorn placerad mellan General Adan och General Mandler befinner sig en israelisk stridsvagnsbataljon tillhörande General Sharons division. Under förmiddagen genomför en egyptisk pansarbrigad förstärkt med infanteriförband ett anfall mot den försvarande israeliska stridsvagnsbataljonen. Med hjälp av artilleribekämpning lyckas israelerna separera infanteriförbanden från stridsvagnsförbandet vilket påverkar egyptiernas hastighet negativt och därmed kunde den försvarande styrkan nedkämpa sin motståndare som hastigt påbörjade sin tillbakadragning.88
Under eftermiddagen fortsätter striderna med att en mindre enhet bestående av
spaningsförband, enstaka stridsvagnar och granatkastare lyckas stå emot ett egyptiskt anfall och orsaka egyptierna stora förluster. Samtidigt under den egyptiska urdragningen blir egyptierna bekämpade av det israeliska flygvapnet då de manövrerar utan skyddet av sitt luftvärn vilket orsakar ännu fler förluster hos den egyptiska sidan.89
Nästkommande dag, likt tidigare, påbörjade Egypten flertalet simultana offensiver längs med det israeliska försvaret i syfte att hitta en lucka. En av flertalet strider som genomfördes var då Överstelöjtnant Yoffe, med sin fallskärmsjägarbataljon, fick till uppgift att återta en
fortifikation kring Bar-Levlinjen. Med hjälp av en överraskande artilleribekämpning och infanteriförband som anföll fortifikationen kunde denna återtas utan större svårigheter då de egyptiska styrkorna valde att retirera. Med fortifikationen återtagen påbörjades arbetet för att försvara platsen. Under kommande natt med mörkret som skydd försökte de egyptiska
86 Herzog, Chaim, The war of atonement, Weidenfeld and Nicolson, London, 1975, s. 200 87 Adan, s. 178–179
88 Adan, s. 186 89 Adan, s. 189
Sida 29 av 42 styrkorna att återta fortifikationen vilket misslyckades på grund av väl placerad artillerield, de förberedda försvarsställningarna av infanteriet och stridsvagnsenheterna som förstärkte försvaret av fortifikationen.90
Den 14 oktober 1973 genomförde den egyptiska armén ett simultant anfall mot de tre olika sektorerna inom det israeliska försvaret. Detta anfall och det kommande slaget karakteriseras som ett av de största pansarslagen i historien.91 Tidig morgon i den mellersta sektorn
påbörjade en egyptisk pansardivision ett anfall mot den israeliska Översten Reshefs
pansardivision. Ett anfall som enbart varade i 30 minuter stoppades med hjälp av flankerande skjutriktningar av stridsvagnsbataljoner i kombination med artilleribekämpning.92
Samtidigt, i en annan del av försvaret, lyckas israeliska fallskärmsjägare med hjälp av
granatkastare, enstaka stridsvagnar och flygunderstöd binda och nedkämpa flertalet egyptiska stridsvagnar och mekaniserat infanteri.93
I den södra delen av Sinaihalvön försökte de egyptiska styrkorna genomföra en större
kringgång av det israeliska försvaret. Detta ledde till att det egyptiska anfallet agerade utanför skyddet av sitt luftvärnsförsvar vilket möjliggjorde att det israeliska flygvapnet kunde bemöta hotet medan israeliska marktrupper manövrerade för att kunna bemöta den anfallande
styrkan.94 Väl på plats utbröt intensiva strider mellan ett hastigt utplacerat israeliskt
stridsvagnsförband kombinerat med fallskärmsjägare och egyptiska styrkor. Med hjälp av flygunderstöd och artilleribekämpning stod de israeliska styrkorna till slut som segrande med enbart sex stycken egna stridsvagnar förstörda i jämförelse med 264 förstörda egyptiska stridsvagnar. 95 90 Rabinovich, s. 371-372 91 Herzog, s. 205 92 Rabinovich, s. 394 93 Adan, s. 238 94 Rabinovich, s. 395 95 Herzog, s. 206
Sida 30 av 42
4.2.1 Den kompletterande principen
- Minst två olika system/förband nyttjas under samma stridskontakt alternativt operation
Det mest genomgående och tydliga exemplet för denna princip är hur de israeliska styrkorna under strider kombinerade stridsvagnar och artilleri för att kunna skapa framgångar under respektive stridskontakter och operationer. Vidare exempel för denna princip är det
argumenterbart låga användandet av flygstridskrafter i kombination med marktrupper för att kunna presentera flertalet olika hot för att skapa framgång.
- Ett förbands/systems svaghet täcks av ett annat förbands/system styrka Avseende flygvapnets inverkan och agerande under striderna som genomfördes vid brigadchefen Gabis område finns möjligheten att argumentera för att flygvapnets direkta aktioner möjliggjorde att de israeliska marktrupperna med säkerhet kunde manövrera till mer gynnsam terräng för att bemöta det egyptiska hotet. Det kan därmed argumenteras för att flygvapnets agerande täckte marktruppernas svagheter under manövreringen till mer gynnsam terräng.
- Minst två olika system/förbandstyper organiseras under en enhetlig organisation Utifrån analysen går det att utröna två tillfällen då de israeliska styrkorna omorganiserade enheter utifrån principen. Samtidigt går det att argumentera för att övriga enheter
organiserades under striderna utifrån den kompletterande principen.
4.2.2 Dilemmaprincipen
- Motståndaren påverkas av minst två olika system/förband simultant
För dilemmaprincipen är de mest genomgående exemplen för principens nyttjande är hur applicerande av direktriktad eld och indirekt eld kombineras för att skapa framgångar på slagfältet. Vid flertalet strider påverkas de egyptiska styrkorna av antingen israeliska stridsvagnar alternativt pansarvärnsvapen samtidigt som de blir beskjutna av artillerield. Därmed argumenteras det för att dessa två olika skjutande förband möjliggjorde att taktiska framgångar kunde uppnås med hänsyn till att de försvarande styrkorna presenterade minst två olika hot under samtliga strider.
Sida 31 av 42 - Motståndarens agerande mot ett system/förband leder till att denne blottas för ett
annat system/förband
Med hänsyn till att de egyptiska styrkorna genomgående utsattes för flertalet hot simultant finns möjligheten att argumentera för att de blottade en svaghet för ett hot medan de bemötte ett annat hot, dock finns inga tydliga indikationer på detta utifrån principens andra indikator. Därmed avses det inte att principens andra indikator har uppfyllts utifrån den presenterade analysen.
4.2.3 Alkyoneusprincipen
- Motståndaren nyttjar terräng som inte är fördelaktig för denne.
För denna princip med dess tillhörande indikatorer återfinns inga tydliga exempel på terrängens inverkan att skapa taktiska framgångar under de defensiva striderna. Det går möjligtvis att argumentera för att då striderna ägde rum på israeliskt territorium återfinns möjligheten till att lokal terrängkännedom kan ha haft en inverkan på enstaka strider i specifika skeden.
- Genom fysisk påverkan i form av indirekt eld, direktriktad eld eller mineringar tvingas motståndaren till att nyttja terräng som inte är fördelaktig för denne.
Då det inte återfinns några tydliga exempel utifrån empirin samt ingen uppfyllnad av indikatorerna kan utrönas anses det därmed att denna princip inte har uppfyllts under de presenterade skedena vid Sinaihalvön.
Sida 32 av 42
4.3 Operation Gazelle
Den 15 oktober 1973 igångsattes den något djärva och vågade operationen som syftade till att korsa Suezkanalen vilket inledningsvis föranleddes av en massiv artilleribekämpning runt kringliggande områden vid kanalen. Detta i syfte att bana väg för den anfallande israeliska styrkan som skulle korsa kanalen med hjälp av två broar.96
Bataljonschefen Amnon som anfaller längs med Tirtur Road mot kanalen hamnar i strid med försvarande egyptiska styrkor vilket leder till en långdragen strid. Flertalet anfall slås ned av de egyptiska styrkorna men det sista anfallet som sker med hjälp av stridsvagnsförband, infanteriförband och spaningsförband leder till att majoriteten av den försvarande styrkan nedkämpas medan övriga flyr sin posteringar.97
En mindre israelisk spaningsstyrka, bestående av stridsvagnar och stridsfordon med infanteri, lyckades korsa kanalen den 16 oktober 1973 med hjälp av tillfälliga pontonbroar.98 Denna
enhet anföll flera kilometer bortom övergången och lyckades nedkämpa flertalet egyptiska luftvärnsrobotar, stridsvagnar och infanterifordon innan de återanslöt till brohuvudet på grund av bränslebrist.99
Samtidig inser brigadchefen Reshef att en omorganisering av förbandet krävdes för att skapa gynnsamma förhållanden inför korsandet av Suezkanalen vilket därmed leder till att denne organiserar sina stridsvagnsförband med infanteri och fallskärmsjägare.100
Med en bro upprättad vid den södra delen av Suezkanalen vid Great Bitter Lake får
brigadchefen Natke indikationer på att en egyptisk offensiv bestående av den 25:e egyptiska Pansarbrigaden är annalkande vilket leder till att brigadchefen placerar flertalet bataljoner kring Great Bitter Lake i väntan på den egyptiska brigaden.101 En av de israeliska bataljonerna
hamnar i ett tidigt skede i strid med delar av den egyptiska brigaden som på grund av kraftig bekämpning och förvirring anfaller rakt in i ett minfält och förlorar flertalet stridsvagnar.102
Samtidigt genomför en israelisk brigad, ledd av Arieh, en omfattning som skär av delar av de
96 Herzog, s. 209-210 97 Adan, s. 270
98 O´Ballance, Edgar, No victor, no vanquished: the Yom Kippur war, [New ed.], Presidio, Novato, Calif., 1991,,
s. 229
99 Adan, s. 273 100 Rabinovich, 409 101 Herzog, s. 228 102 Adan, s. 301
