Den 15 oktober 1973 igångsattes den något djärva och vågade operationen som syftade till att korsa Suezkanalen vilket inledningsvis föranleddes av en massiv artilleribekämpning runt kringliggande områden vid kanalen. Detta i syfte att bana väg för den anfallande israeliska styrkan som skulle korsa kanalen med hjälp av två broar.96
Bataljonschefen Amnon som anfaller längs med Tirtur Road mot kanalen hamnar i strid med försvarande egyptiska styrkor vilket leder till en långdragen strid. Flertalet anfall slås ned av de egyptiska styrkorna men det sista anfallet som sker med hjälp av stridsvagnsförband, infanteriförband och spaningsförband leder till att majoriteten av den försvarande styrkan nedkämpas medan övriga flyr sin posteringar.97
En mindre israelisk spaningsstyrka, bestående av stridsvagnar och stridsfordon med infanteri, lyckades korsa kanalen den 16 oktober 1973 med hjälp av tillfälliga pontonbroar.98 Denna
enhet anföll flera kilometer bortom övergången och lyckades nedkämpa flertalet egyptiska luftvärnsrobotar, stridsvagnar och infanterifordon innan de återanslöt till brohuvudet på grund av bränslebrist.99
Samtidig inser brigadchefen Reshef att en omorganisering av förbandet krävdes för att skapa gynnsamma förhållanden inför korsandet av Suezkanalen vilket därmed leder till att denne organiserar sina stridsvagnsförband med infanteri och fallskärmsjägare.100
Med en bro upprättad vid den södra delen av Suezkanalen vid Great Bitter Lake får
brigadchefen Natke indikationer på att en egyptisk offensiv bestående av den 25:e egyptiska Pansarbrigaden är annalkande vilket leder till att brigadchefen placerar flertalet bataljoner kring Great Bitter Lake i väntan på den egyptiska brigaden.101 En av de israeliska bataljonerna
hamnar i ett tidigt skede i strid med delar av den egyptiska brigaden som på grund av kraftig bekämpning och förvirring anfaller rakt in i ett minfält och förlorar flertalet stridsvagnar.102
Samtidigt genomför en israelisk brigad, ledd av Arieh, en omfattning som skär av delar av de
96 Herzog, s. 209-210 97 Adan, s. 270
98 O´Ballance, Edgar, No victor, no vanquished: the Yom Kippur war, [New ed.], Presidio, Novato, Calif., 1991,,
s. 229
99 Adan, s. 273 100 Rabinovich, 409 101 Herzog, s. 228 102 Adan, s. 301
Sida 33 av 42 egyptiska styrkorna mellan israeliska stridsvagnar och Great Bitter Lake som blir kraftigt beskjutna av artilleri, stridsvagnar och infanteri. Flertalet egyptiska stridsvagnar försöker retirera från områden men blir än en gång påverkade av artilleri och stridsvagnseld vilket leder till att de kör rakt in i ett minfält och förlorar flera stridsvagnar. 103
En egyptisk stridsvagnsbataljon försöker genomskjuta en israelisk brigad som avser att korsa Suezkanalen men inser snabbt att den israeliska brigadchefen redan har placerat sina enheter med observation mot ett jordbruksfält där egyptierna väntas komma. Genom att anfalla över det leriga jordbruksfältet kör flertalet egyptiska stridsvagnar fast och blir därmed lätta mål för den försvarande styrkan som lyckas nedkämpa den egyptiska stridsvagnsbataljonen.104
Simultant genomför egyptiskt stridsflyg och helikoptrar flertalet räder mot den upprättade bron som slås ner kraftfullt av det israeliska flygvapnet och de utplacerade luftvärnssystemen kring bron.105
Med hjälp av två upprättade broar över Suezkanalen har två stycken israeliska brigader den 19 oktober lyckats korsa kanalen och påbörjar därmed ett anfall i sydlig och västlig riktning i syfte att utöka brohuvudet för styrketillväxt. I ett tidigt skede av övergången stöter den ena brigaden på ett egyptiskt försvar som snabbt slås ned med hjälp av stridsvagnar och
infanteri.106 Samtidigt anfaller en sammansatt enhet bestående av stridsvagnar, infanteri,
fallskärmsjägare och ingenjörer i sydlig riktning, även denna enhet möter motstånd som slutligen nedkämpas.107 Medan brigadchefen Gabi med majoriteten av sina styrkor strider mot
försvarande egyptiska styrkor skickar denne ut en enhet bestående av stridsvagnar och fordonsburet infanteri som lyckas förstöra flertalet luftvärnssystem för att möjliggöra fri rörlighet åt det israeliska flygvapnet.108
Med flertalet egyptiska luftvärnssystem förstörda skapades möjligheter för det israeliska flygvapnet att understödja markoperationer vilket tydliggjordes när General Adan med sin division anföll och tog två stycken egyptiska flygfält med hjälp av flygunderstöd.109
103 Herzog, s. 228 104 Herzog, 242
105 Schiff, Zeev, October earthquake: Yom Kippur 1973, University Pub. Projects, Tel Aviv, 1974, s. 254 106 Rabinovich, 468
107 Herzog, 243 108 Adan, s. 349 109 O´Ballance, s. 243
Sida 34 av 42 En brigad ledd av Överste Reshef hamnar tidigt efter korsandet av Suezkanalen i strid med egyptiska styrkor som försvarar platsen i sina värn. De egyptiska styrkorna nedkämpas då infanteriförbanden får till uppgift att rensa värnen medan stridsvagnsförbanden skyddar deras verksamhet genom att bekämpa egyptiska soldater i kringliggande värn.110
Den 19 oktober 1973 grupperar en israelisk bataljon bestående av stridsvagnar, infanteri och stridsfordon för kvällen djupt inne i egyptiskt territorium. Genom mörkermedel observeras egyptiska styrkor grupperade i närheten som den israeliska bataljonen slår ned med kraft.111
4.3.1 Den kompletterande principen
- Minst två olika system/förband nyttjas under samma stridskontakt alternativt operation
Vid flertalet strider som genomfördes under korsandet av kanalen återfinns flertalet exempel på hur flera olika system alternativt förband kombineras för att skapa framgångar. Det majoriteten av striderna påvisar är hur applicerande av stridsvagnar i kombination med infanteri skapade framgångar för de israeliska styrkorna. Enbart vid två fall kombinerades marktrupper med flygvapnet vilket härleds till tidigare operationer som genomfördes av olika förband mot fasta luftvärnssystem.
- Ett förband/system svaghet täcks av ett annat förbands/system styrka
Det finns möjlighet att argumentera att vid flertalet av striderna innehållande exempelvis direktriktad och indirekt eld har de respektive systemen/förbanden täckt varandras styrka. Då det inte återfinns tydliga exempel för indikatorns uppfyllnad utifrån empirin anses det därmed att indikatorn inte har uppfyllts.
- Minst två olika system/förbandstyper organiseras under en enhetlig organisation Med brigadchefen Reshefs omorganisering av sina enheter inför korsandet av Suezkanalen är detta det tydligaste exemplet för indikatorns uppfyllnad. Vidare återfinns argumentationen avseende hur den mindre spaningsstyrkan som organiserades för korsandet av kanalen innan övriga delar av de israeliska brigaderna, detta påvisar ännu ett, om än argumenterbart, exempel för indikatorns uppfyllnad.
110 Rabinovich, s. 479 111 Rabinovich, s. 480
Sida 35 av 42
4.3.2 Dilemmaprincipen
- Motståndaren påverkas av minst två olika system/förband simultant
Avseende denna indikator återfinns flertalet exempel på hur de egyptiska styrkorna påverkas av flera olika förband och system simultant dock kan de genomgående påverkansfaktorerna argumenteras vara direktriktad eld och indirekt eld. En annan synvinkel för denna indikators uppfyllnad kan vara hur det israeliska flygvapnet och luftvärnssystemen påverkade
motståndaren simultant och kunde därmed skapa framgångar.
Vidare argumentation för denna indikators uppfyllnad är den implicita tolkningen av empirin där nyttjandet av stridsvagnar och infanteriförband tillsammans skapade framgångar under exempelvis striderna genomförda av Överste Reshefs brigad vid korsandet av kanalen.
- Motståndarens agerande mot ett system/förband leder till att denne blottas för ett annat system/förband
Med hänsyn till hur de israeliska styrkorna organiserades samt den tydliga antydan av
nyttjandet av flertalet olika förband alternativt system under strid återfinns det genomgående i empirin en argumentations- och tolkningsmöjlighet avseende denna indikators uppfyllnad. Med hänsyn till bristen av tydliga exempel utifrån empirin anses det därmed inte att denna indikator har uppfyllts.
4.3.3 Alkyoneusprincipen
- Motståndaren nyttjar terräng som inte är fördelaktig för denne.
Det tydligaste exemplet för denna indikator är då en egyptisk styrka försöker genskjuta en israelisk brigad genom att korsa ett jordbruksfält som på grund av dess beskaffenhet gör att flertalet egyptiska stridsvagnar kör fast och därmed kan nedkämpas med lätthet av den israeliska brigaden.
- Genom fysisk påverkan i form av indirekt eld, direktriktad eld eller mineringar tvingas motståndaren till att nyttja terräng som inte är fördelaktig för denne.
Det återfinns två exempel som påvisar hur israelisk eldgivning påtvingade den egyptiska styrkan att köra rakt in i ett minfält vilket därmed kan argumenteras för att vara ogynnsam terräng för motståndarens stridsvagnar, dock skapar den påvisade situationen ett utrymme för
Sida 36 av 42 tolkning utifrån operationaliseringen som kan resultera i snedvridna resultat. Därmed anses det att denna indikator inte har uppfyllts utifrån den presenterade empirin.
4.4 Resultat
Tabell 1: Sammanställning av resultat
Sinaihalvön Operation Gazelle
Princip Återfanns Återfanns ej Återfanns Återfanns ej
Den kompletterande principen
Minst två olika system/förband nyttjas under samma stridskontakt alternativt operation
X X
Ett förbandssystem täcks av ett annat förbands/system styrka
X X
Minst två olika system/förbandstyper organiseras under en enhetlig organisation
X X
Dilemmaprincipen
Motståndaren påverkas av minst två olika system/förband simultant
X X
Motståndarens agerande mot ett system/förband leder till att denne blottas för ett annat
system/förband
X X
Alkyoneusprincipen
Motståndaren nyttjar terräng som inte är fördelaktig för denne.
X X
Genom fysisk påverkan i form av indirekt eld, direktriktad eld eller mineringar tvingas motståndaren till att nyttja terräng som inte är fördelaktig för denne.
Sida 37 av 42
5 Avslutning
5.1 SlutsatserUtifrån analysen avseende de defensiva striderna som genomfördes vid Sinaihalvön återfinns fyra av sju indikatorer där den kompletterande principenens taktiska framgång påvisades tydligast i jämförelse med övriga principer. Detta kan argumenteras för att vara hur de israeliska styrkorna valde att organisera respektive förband med tonvikten på att kombinera stridsvagnar med artilleri utifrån sin motståndares agerande för att kunna nyttja minst två olika förbandstyper alternativt system under samma operation eller stridskontakt.
Denna förändring i omorganiseringen av förbanden kan vidare förklara hur den kompletterande principen skapade möjligheter för att underlätta applicerandet av dilemmaprincipen, i synnerhet avseende att presentera flera olika hot simultant för sin motståndare för att skapa taktisk framgång. Detta påvisades i de defensiva striderna vid ett flertalet gånger. Trots detta applicerande återfinns inga tydliga tecken på att principen skapade olösliga dilemman för motståndaren som blottar dennes svaghet som Leonhard poängterar är tonvikten med dilemmaprincipen.
Med hänsyn till de två övriga principernas applicerande går det att argumentera för att Alkyoneusprincipens applicerande var inaktuell under de analyserade striderna som
genomfördes. Trots den tydliga avsaknaden av Alkyoneusprincipens nyttjande återfinns det flertalet exempel på hur kombinerade vapen skapade taktiska framgångar för de israeliska styrkorna vilket därmed skapar ett visst ifrågasättande avseende principens relevans inom just detta fall.
Trots blandade indikationer på principernas applicerande återfinns flertalet exempel på hur metoden skapade taktiska framgångar ur en defensiv synvinkel. Vidare går det att
argumentera för att den kompletterande principen med delar av dilemmaprincipen var de mest tongivande delarna som skapade taktiska framgångar vilket därmed skapar ett ifrågasättande avseende Alkyoneusprincipens applikationsvärde ur en defensiv synvinkel. En tankeställare som bör tas i beaktande är dock den eventuellt implicita statiska striden som genomfördes av de israeliska styrkorna vilket därmed kan argumentera för den bristande verkan av
Alkyoneusprincipen.
Analysen av striderna under Operation Gazelle belyser att fyra av sju indikatorer påvisades där den största skillnaden jämfört med striderna vid Sinaihalvön är applicerandet av
Sida 38 av 42 Alkyoneusprincipen. Likt tidigare fall kan det argumenteras för att den kompletterande
principen återfanns tydligast i analysen med hänsyn till att de israeliska styrkorna fortsatte organiseras utifrån kombinerade vapen men även att den tidigare omorganiseringen bibehölls efter striderna vid Sinaihalvön. Vidare möjliggjorde denna omorganisering en effektivisering av flertalet olika förband och system simultant för att kunna nyttjas under samma operation alternativt stridskontakt. Det återfinns inga tydliga exempel på hur ett förbands alternativt systems styrka täckte för ett annat förbands eller systems svagheter vilket därmed kan argumenteras för att inte skapa den synergieffekt som eftersträvas med den kompletterande principen enligt Leonhard.
Utifrån den kompletterade principen skapades därmed, likt tidigare fall, möjligheten till att applicera dilemmaprincipen genom att effektivisera respektive förbands eldkraft för att skapa ett simultant dilemma för sin motståndare. Detta påträffades ett flertal gånger under analysen av Operation Gazelle där tonvikten inom denna operation var att nyttja direktriktad och indirekt eld för att presentera två olika hot. Trots detta går det inte att utröna med hjälp av empirin och operationaliseringen att detta skapade ett sådant svårlösligt dilemma att en svaghet hos motståndaren blottades. Trots detta skapades flertalet situationer där taktisk framgång åtnjöts vilket kan till del kan argumenteras vara på grund av de egyptiska styrkorna förlorade flertalet luftvärnssystem och därmed gjorde de sårbara för flygoperationer.
Den största skillnaden för detta fall är hur applicerandet av Alkyoneusprincipen skapade framgång för de israeliska styrkorna där exemplet med jordbruksfältet skapade en situation där israelerna stod segrande. Enligt Leonhard syftar principen till att föra striden inom ett område där motståndarens styrkor upphävs vilket kan argumenteras ha genomförts då en av styrkorna för stridsvagnsförband är dess rörlighet i kombination med hastighet. Då
Alkyoneusprincipen, anses enligt Leonhard, till del vara beroende av de övriga principerna går det att argumentera för att vid den specifika situationen var principen styrande och tongivande för den taktiska framgången.
Med hänsyn till operationens offensiva karaktär, i synnerhet dess syfte, återfinns det blandade indikationer avseende principernas applicerande ur en offensiv synvinkel för att skapa
taktiska framgångar. Den största skillnaden är, likt tidigare nämnt, applicerande av Alkyoneusprincipen vilket kan argumenteras för att ha en koppling till den offensiva karaktären med Operation Gazelle. Vidare kan det argumenteras att den kompletterande principen kan vara den mest tongivande principen utifrån ett offensivt agerande förutsatt att
Sida 39 av 42 delar av de övriga principerna kombineras för att skapa den synergieffekt som Leonhard belyser med metoden.
5.2 Svar på frågeställning
Studiens forskningsfråga lyder:
Hur kan taktisk framgång förklaras utifrån Robert Leonhards teori om kombinerade vapen under Yom-Kippur kriget 1973?
Utifrån de presenterade resultaten och de dragna slutsatserna går det att utröna att taktisk framgång till del kan förklaras utifrån kombinerade vapen under Yom-Kippur kriget. Detta härleds till resultaten och slutsatserna där de inledande omorganiseringarna av förbanden möjliggjorde förutsättningarna för att applicera kombinerade vapen dock likt det resultaten påvisar återfinns inte flertalet indikatorer under analysen vilket gör att teorin enbart till del kan förklara framgångarna.
Teorin må till del ha skapat framgångar ur en defensiv och offensiv synvinkel vilket kan härledas till omorganiseringen av diverse förband. dock har det för denna studie valts att inte studera övriga faktorer som kan ha haft någon form av påverkan på de taktiska framgångarna.
5.3 Vidare forskning
Denna studie har avgränsats till att enbart analysera den vinnande sidans applicerande av kombinerade vapen utifrån taktiska framgångar vilket därmed leder till möjligheten att studera taktiska framgångar inom kombinerade vapen som inte föranleds av en strategisk alternativt politisk vinning med en konflikt men även möjligheten att studera övriga nationers applicerande av kombinerade vapen för att skapa taktiska framgångar. Vidare har denna studie avgränsats till att enbart analysera taktiska framgångar vilket därmed skapar
möjligheten till att studera kombinerade vapen utifrån en stridsteknisk och operativnivå med hänsyn till den presenterade forskningsöversikten. Detta kan studeras med hjälp av kvalitativa ansatser i kombination med kvantitativa ansatser för att med hjälp av exempelvis intervjuer kunna genomföra mer djupgående analyser och skapa en djupare förståelse av de eventuella implicita och explicita resultat.
5.4 Relevans för yrkesutövning
Då de historiska fallen i denna studie fokuserade på kombinerade vapen med hjälp av kombinationen av stridsfordon, infanteri och artilleri återfinns direkta kopplingar på
Sida 40 av 42 Försvarsmaktens syn avseende kombinerade vapen vilket anses vara nyttjandet av dessa typförband. Vidare finns genom liknande studier möjligheten att studera ytterligare historiska fall inom kombinerade vapen för att påvisa metodens applikationsvärde samt eventuellt hur den appliceras korrekt för att skapa effektiva förband inför utbildning av framtida officerare. Med hänsyn till att studien till del påvisar att kombinerade vapen underlättas genom att skapa en organisatorisk struktur som främjar applicerande av kombinerade vapen skapas därmed en fördjupad förståelse för officerare avseende hur nuvarande och eventuellt framtida
krigsförband inom Försvarsmakten bör organiseras för att effektiviseras utifrån kombinerade vapen.
Sida 41 av 42
6 Litteratur och referensförteckning
6.1 Litteratur• Adan, Avraham, On the banks of the Suez: an Israeli general's personal account of the Yom Kippur War, Presidio Press, [San Rafael, Calif.], 1980
• Bar-Joseph, Uri, The watchman fell asleep: the surprise of Yom Kippur and its sources, State University of New York Press, Albany, 2005
• Biddle, Stephen D., Military power: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University Press, Princeton, N.J., 2004
• Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018
• Cordesman, Anthony H. & Wagner, Abraham R., The lessons of modern war. Vol. 1, The Arab-Israeli conflicts, 1973-1989, 1990
• Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017
• George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT, Cambridge, Mass., 2005
• Herzog, Chaim, The war of atonement, Weidenfeld and Nicolson, London, 1975, • Herzog, Chaim & Gazit, Shlomo, The Arab-Israeli wars: war and peace in the Middle
East from the 1948 War of Independence to the present, 2nd Vintage Books ed., rev. and updated, Vintage Books, New York, 2005[1982]
• House, Jonathan M., Combined arms warfare in the twentieth century, University Press of Kansas, Lawrence, Kan., 2001
• Jensen, Tommy & Sandström, Johan, Fallstudier, Upplaga 1:1, Studentlitteratur, Lund, 2016
• Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl., Liber, Malmö, 2003
• Leonhard, Robert R., The art of maneuver: maneuver-warfare theory and airland battle, Presidio Press, Novato, CA, 1991
Sida 42 av 42 • O'Ballance, Edgar, No victor, no vanquished: the Yom Kippur war, [New ed.],
Presidio, Novato, Calif., 1991
• Schiff, Zeev, October earthquake: Yom Kippur 1973, University Pub. Projects, Tel Aviv, 1974
• Rabinovich, Abraham, The Yom Kippur War: the epic encounter that transformed the Middle East, Revised and updated edition., Schocken Books, New York, 2017
• Widén, Jerker & Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005
6.2 Offentliga tryck
• Försvarsmakten, Arméreglemente taktik, Försvarsmakten, 2013 • Försvarsmakten, Handbok Markstrid – Brigad, Försvarsmakten, 2016 • Försvarsmakten, Militärstrategisk Doktrin – MSD 16, Försvarsmakten, 2016
6.3 Artiklar
• Boff, Jonathan, (2010) Combined Arms during the Hundred Days Campaign, August- November 1918, War in history, 17(4), 459-478
• Rodman, David, (2015) Combined arms warfare: the Israeli experience in the 1973Yom Kippur War, Defence Studies, 15:2, 161-174
• Försvarsmaktens underlag för försvarspolitisk proposition 2021– 2025, FM2019- 20164:6
• Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020, Prop. 2014/15:109 • Xavier Rubio-Campillo & Francesc Xavier Hernàndez (2015) Combined Arms
Warfare in the Spanish Civil War: The Assault on the Republican Defence Line at Fatarella Ridge, Journal of Conflict Archaeology, 10:1, 52-69
• Wirtz, James, J., & Rosenwasser, Jon, J., (2010) From Combined Arms to Combined Intelligence: Philosophy, Doctrine and Operations, Intelligence and National Security, 25:6, 725-743