Örebro Universitet
Institutionen för juridik, Psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
“Jag måste överleva, det är mitt jobb”
En kvalitativ studie om kriminalitet bland unga män i utsatta områden.
Författare: Goran Kameran Baiz och Laura-Arlène Akimana.
“Jag måste överleva, det är mitt jobb”. En kvalitativ studie om kriminalitet bland unga män i utsatta områden.
Goran Kameran Baiz och Laura-Arlène Akimana Örebro universitet
Institutionen för juridik, Psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Sammanfattning
Kriminalitet i utsatta och särskilt utsatta områden i Sverige har ökat de senaste åren. Det är ett samhällsproblem som har diskuterats mycket i medier och rapporter från rättsväsendet. Det kan tänkas finnas flera olika orsaker till varför kriminalitet i utsatta områden och särskilt bland unga personer ökar. Det föreligger även flera orsaker till varför individer väljer att involvera sig i kriminalitet och stanna i en kriminell livsstil trots riskerna och utsattheten som en sådan livsstil kan medföra. Denna uppsats syftar till att analysera vägen in och livet i kriminalitet utifrån unga kriminella mäns egna berättelser kring deras erfarenheter av kriminalitet. Den valda metoden för att genomföra detta är en kvalitativ metod där unga kriminella män intervjuas, vidare analyseras studiens resultat med hjälp av teorier om sociala band, kriminella tankemönster och strainteori. Studiens resultat visar att respondenterna hade olika vägar in i kriminalitet, dock var låg socioekonomisk status, svår skolgång och snabb ekonomisk vinning dominerande faktorer till varför dessa personer valde att involvera sig i kriminalitet. Respondenterna beskrev att lojalitet, normalisering av kriminalitet samt behovet av inkomst var viktiga faktorer i deras kriminella liv. Samtliga respondenter beskrev även att dom känner att möjligheten att få en inkomst via herdeliga jobb eller samma inkomst som dom har genom kriminella handlingar är inte möjligt.
Nyckelord: Unga män, unga kriminella män, utsatta områden, vägen in i kriminalitet, livet i kriminalitet, kriminell karriär
"I have to survive, it's my job."
A qualitative study on crime among young
men in vulnerable areas.
Goran Kameran Baiz and Laura-Arlène Akimana Örebro University
Department of Law, Psychology and Social Work Social work
Thesis
Bachelor's level, 15 credits Spring 2020
Abstract
Crime in vulnerable and particularly vulnerable areas in Sweden has increased in recent years. It is a social problem that has been widely discussed in the media and reports from the different departments of law and justice. There may be several different reasons why crime in vulnerable areas and especially among young people is on the increase. There are also several reasons why individuals choose to get involved in crime and stay in a criminal lifestyle despite the risks and vulnerability that such lifestyle include. This thesis analyzes the ways into becoming and living as a criminal through young criminal men's own stories about their experiences in crime. The chosen method for this study is a qualitative method in which young criminal men are interviewed, we further analyzed the results of the study using social control theory, criminal thinking-patterns and strain theory. The results of this study show that respondents had different paths into crime, however, low socioeconomic status, difficult schooling and rapid financial gain were dominant factors as to why these respondents chose to get involved in crime. Respondents described that loyalty, normalization of crime and the need for income were important factors in their criminal lives. All respondents also described that they feel that the possibility of obtaining an income through honest jobs or the same income as they have through criminal acts is not possible.
Keywords: young criminal men, vulnerable areas, the way into crime, life in crime, criminal career.
Förord
Främst vill vi tacka våra respondenter för att ni har valt att delta i denna studie, våga berätta dessa värdefulla och intima berättelser om ert liv samt att ni kunde ta tiden att svara på alla frågor som vi hade. Ni har gjort denna studie möjlig för oss. Vi vill även tacka vår handledare Odd Lindberg som har varit ett stort stöd med värdefull och konkret feedback. Vi tackar dig Odd som visar stort intresse och bred kunskap kring forskningsfältet, detta förmedlar en säker känsla hos elever som du handleder.
Innehållsförteckning
1. Inledning ……….. 1
1.1 Problemformulering ………..….. 2
1.2 Relevans för socialt arbete ……….. 2
1.3 Syfte och frågeställningar ……… 3
2. Metod ………... 3
2.1 Hermeneutik och kvalitativ metod ……….. 3
2.2 Förförståelse ……… 4 2.3 Informationssökning ………... 4 2.3 Urval av respondenter ………. 4 2.3 Presentation av respondenter ……….. 5 2.6 Intervjuerna ………. 5 2.7 Transkribering ……… 6 2.8 Dataanalysmetod ………. 6
2.9 Kvalitet och generaliserbarhet ………. 7
2.10 Forskningsetiska överväganden ……… 7 3. Tidigare forskning ……… 8 3.1 Vägen in i kriminalitet ………. 8 3.2 Livet i kriminalitet ………. 10 4 Teoretisk ram ……….. 11 4.1 Kriminella tankemönster……… 11
4.2 Hirschis teori om sociala band………...……….13
4.3 Mertons teori om strain………. 14
5. Resultat och analys ……… 14
5.1 Livet innan kriminalitet ……… 15
5.1.1 Familjeförhållanden ………. 16
5.1.2 Skolförhållanden ……….. 16
5.2 Vägen in i kriminalitet ……….. 17
5.2.1 Socialt band till familjen och kamrater ………. 18
5.3 Livet i kriminalitet ……… 20 5.3.1 Kriminella tankemönster ………. 20 5.3.1 Strain ………... 22 5.4 Kriminell karriär ………... 22 5.4.1 Makt ………... 22 5.4.2 Superoptimism ………. 23 6 Diskussion ……….24 6.1 Vägen in i kriminalitet ……….. 24 6.2 Livet i kriminalitet ……… 26 6.3 Metodkritik ……….. 27
6.4 Förslag på vidare forskning ………. 27
Referenser ……….. 29
Bilaga 1: Intervjuguiden ……… 32
1
1. Inledning
Polisen (2017) beskriver bland annat att ett utsatt område karaktäriseras av socioekonomisk utsatthet och kriminalitet. Ett särskilt utsatt område karaktäriseras av allmän motvilja att samarbeta med rättsväsendet eller delta i rättsprocessen. Detta upprätthålls av kriminella genom systematiska hot och våldshandlingar som anmälare, målsägare och/eller vittne utsätts för. I Aftonbladet (2019) skrivs det att tre av fyra personer som bor i Sveriges utsatta/särskilt utsatta områden har utländsk bakgrund. Statistiska centralbyrån, SCB (2018) skriver om de tydliga skillnader som finns bland unga i särskilt utsatta områden jämfört med andra unga, där det framgår tydligt att en större andel utrikesfödda unga eller unga med utrikesfödda föräldrar är folkbokförda i områden som beskrivs som särskilt utsatta områden. Inom de fem särskilt utsatta områden som undersöktes av SCB (2018) framgår det att ca 73 % av de unga från 13 år och äldre, folkbokförda i Sverige var utrikesfödda eller hade båda föräldrarna som var utrikesfödda. Detta innebär att en stor andel unga i utsatta områden i Sverige är
utrikesfödda eller har utrikesfödda föräldrar och detta gör att majoriteten i dessa områden är människor som kan beskrivas ha utländsk bakgrund eller tillhör en etnisk minoritetsgrupp (a.a.).
I en rapport som gjordes av polisens Nationella operativa avdelning, NOA, (2017) förklarar de att det finns totalt 61 områden i Sverige som klassas som utsatta. I utsatta områden brukar det ske öppen narkotikahandel samtidigt som det finns en misstänksamhet mot myndigheter och samhället. Det leder till att de som bor i området upplever en otrygghet som i sin tur påverkar villigheten till att anmäla brott. Av de 61 områden som klassas som utsatta benämns 23 områden som särskilt utsatta och dessa områden karaktäriseras av en gemensam ovilja av att delta i rättsprocessen. Det sker systematiska hot och våldshandlingar mot de som anmäler brott eller vittnar vid rättegångar vilket leder till svårigheter för polisen att fullgöra sitt arbete. Parallella samhällsstrukturer uppstår och det resulterar i att kriminalitet blir alltmer
normaliserad i dessa områden (NOA, 2017). Enligt en rapport av Socialstyrelsen (2009) anses ungdomar vara en av de mest brottsaktiva grupperna i samhället, samtidigt anses pojkar vara mer brottsaktiva än flickor. Det är viktigt att kunskaper gällande problembeteenden hos barn och unga tidigt tas upp och studeras så att socialtjänsten och andra aktörer som arbetar med barn och unga kan införa förebyggande insatser tidigt innan dessa problembeteenden blir för allvarliga.
Enligt polisens rapporter har lokala kriminella nätverk sedan slutet av 90-talet blivit ett allt större problem för samhället. Det har skett en ökning av kriminella grupperingar med kopplingar till olika förorter. Grupperingarna utgörs ofta av familjer som har en utländsk bakgrund med låg socioekonomisk ställning, där det förekommer arbetslöshet. Förtroendet för polis och rättsväsende är låg i utsatta områden, vilket leder till att det har blivit svårare för polisen att utföra sitt arbete. Många menar att kriminaliteten i dessa områden har en koppling till de sociala problem som finns (Brå, 2016). Sturup et al. (2018) skriver att från 1996 till 2015 skedde en ökning av vapenvåld bland unga män mellan åldrarna 15-29 i Sverige. Författarna skriver att ökningen har gått från cirka 0,3 till 1,5 per 100000 invånare i dödligt offer och från 0,8 till 3,7 per 100000 invånare i icke-dödligt offer (a.a.). Brotten har ofta en vinstdrivande faktor samtidigt som det finns tre inriktningar inom brottslig verksamhet. Den första inriktningen är vinstdrivande brottslighet som går ut på försäljning och smuggling av varor i form av narkotika, vapen, alkohol eller stöldgods. Den andra inriktningen fokuserar på brottslighet som innebär rån, stölder eller utpressning. Den tredje inriktningen går ut på att erbjuda tjänster som skuldindrivning, lån eller svartarbete (Brå, 2016).
2
1.1 Problemformulering
Under de senaste åren har kriminalitet i utsatta område nämnts mycket i politiska debatter, olika media, forskningsrapporter och ses som ett växande samhällsproblem i Sverige. Även forskning visar att det sker en ökning av kriminella grupperingar i Sveriges utsatta områden. Dessa kriminella grupperingar domineras av unga män. Som ovan nämnts visar statistiken från Aftonbladet (2019) och SCB (2018) att majoriteten av befolkningen i Sveriges utsatta/särskilt utsatta områden är utrikesfödda/ har utländsk bakgrund. Polisen (2017) beskrev att i särskilt utsatta områden upprätthålls kriminella handlingar i dessa områden genom systematiska hot mot vittnen/målsägande eller anmälare av brott. Kriminalitet bland unga män i utsatta områden är ett allvarligt problem, och vårt övergripande syfte är därför att, genom intervjuer med unga män i utsatta områden som har erfarenhet av kriminalitet, försöka få en djupare förståelse av fenomenet.
Tidigare forskning har i en stor utsträckning baserats på professioners egna erfarenheter av problemet (som ovannämnda SCB, 2018). Det finns även studier kring kriminella som avgränsas till tiden i fängelse, återfall i kriminalitet (se Lea & Abrams, 2017, Cadwell & Altschuler, 2001). Vikten med att intervjua unga män som bor i utsatta områden och som har erfarenhet av kriminalitet är att det bidrar till en direkt information kring forskningsfältet och deras personliga berättelser om deras erfarenheter. Vi anser att det saknas kunskaper där individer som involveras i dessa kriminella grupperingar och/eller livsstil berättar om
processen in i och i kriminalitet. I syfte att fördjupa oss inom problemområdet vill vi ta hjälp av några för oss centrala teorier och begrepp. Hirschis (1969) teori om sociala band anser vi vara fruktbar då den beskriver olika karaktärer av sociala band som kan leda till att det föreligger hög risk eller låg risk för att ungdomar involveras i kriminella handlingar.
Bergström (2012) förklarar utifrån teorin om kriminella tankemönster hur kriminella har en tendens att rättfärdiga deras brottsliga handlingar. Begrepp som rättfärdigande, berättigande och osammanhängande beskriver de tankemönster hos kriminella och kan vara av stor nytta i studier som handlar om att få fördjupad förståelse för tankemönster hos personer som begår kriminella handlingar. Strainteorin beskriver att kriminalitet föds ur den frustrationen hos en person som inte kan uppnå de samhällsmålen som föreligger, denna teori kan bidra med att ge en fördjupad förståelse för den inre känslomässiga processen hos en individ som väljer ett kriminellt liv. Vi kommer förstås utveckla våra teorier och begrepp i teorikapitlet.
1.2 Relevans för socialt arbete
I en artikel av Svenska Dagbladet (2019) intervjuas bland annat Caroline Seyfali som är samordnare för sociala insatsgrupper i Rosengård i Malmö. Seyfali uttrycker kritik mot att socialtjänsten inte har fått motsvarande resurser som polisen för brottsförebyggandet arbete. Seyfali menar att för det mest effektiva sättet är att fånga upp dessa personer redan i ung ålder, att bryta rekrytering till gäng sker genom att sätta in tidiga insatser. Enligt
Socialtjänstlagen (200:453) [SoL] 5 kap. 1§ ska socialnämnden verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Detta innebära att socialtjänsten har ett ansvar för ungdomar som växer upp och riskerar att involveras i kriminalitet. Wijnberg och Green (2014) skriver att kriminalitet bland unga kan fungera som en dominoeffekt och medför andra destruktiva beteenden hos den unge. Det kan vara så att dessa unga som lever ett kriminellt liv behöver stöd även med andra problem, exempelvis missbruk. Vår förhoppning när det gäller uppsatsens relevans för socialt arbete är att genom intervjuer med unga som har erfarenhet av kriminalitet och kriminella handlingar kunna bidra med kunskaper som socialtjänsten kan använda i det praktiska arbetet med unga i utsatta områden.
3
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att genom intervjuer med fyra unga kriminella män från områden som polisen definierar som utsatta områden, försöka få fördjupade kunskaper om vägen in i och tiden i kriminalitet. Deras egna berättelser, erfarenheter och involvering i kriminalitet står i fokus.
- Hur beskriver unga män i utsatta områden vägen in i kriminalitet och om denna process kan relateras till deras egna sociala band till familjen och kamrater?
- Hur beskriver unga män i utsatta områden livet i kriminalitet med avseende på kriminella tankemönster och strain?
- Vad anser unga män i utsatta områden är motivationen att fortsätta leva som kriminella i relation till kriminella tankemönster såsom makt och
superoptimism?
2. Metod
I följande avsnitt presenteras uppsatsens vetenskapliga utgångspunkt och metod och hur tidigare forskning har tagits fram. Vi beskriver hela intervjuprocessen från urval av personer till transkribering av intervjuerna. Nedan följer även analysmetoden för uppsatsens empiri samt vilka forskningsetiska överväganden som beaktas i uppsatsen. Vidare presenteras även uppsatsens kvalitet och generaliserbarhet.
2.1 Hermeneutik och kvalitativ metod
Uppsatsens syfte är att undersöka unga mäns egna tankar och idéer om deras egen
involvering i kriminalitet och kriminella handlingar, med hänsynstagande till uppsatsens syfte valde vi en kvalitativ metod. Vi valde att inte använda en kvantitativ metod då en sådan metod grundar sig i statistik data och därmed inte är relevant för uppsatsens syfte. Andersson (2014) förklarar att inom hermeneutiken finns det bara subjektiva verkligheter, vilket innebär att det inte finns en sann verklighet. Författaren beskriver att en hermeneutisk utgångspunkt innebär att forskaren använder sig av tolkning för att försöka uppnå en förståelse för
forskningsämnet. Andra författare beskriver att utgångspunkten inom kvalitativ forskning är förståelse av empirin, vilket innebär att forskaren tolkar forskningsdeltagarnas utsagor och berättelser (Trost, 2005, Ahrne & Svensson, 2011). Med hänsyn till uppsatsens syfte och frågeställning, där intresse ligger i att försöka förstå unga mäns egna erfarenheter och
upplevelser i kriminalitet, har en hermeneutisk utgångspunkt använts i denna uppsats. Vidare anser vi att en kvalitativ metod är relevant i denna uppsats för att vi analyserade
respondenternas väg in i och liv i kriminalitet genom att använda intervjuer som empiri. Andersson (2014) beskriver bland annat att språket är en viktig komponent, då inom hermeneutik får orden som används en innebörd i en interaktion mellan människor.
Författaren beskriver att för att uppnå kunskap enligt hermeneutiken har forskaren fokus på en problematisering av verkligheten. Denna vetenskapliga utgångspunkt kan vara fruktbar för uppsatsen då vi vill förstå faktorer som motiverade respondenterna att involvera sig i
kriminalitet och fortsätta leva som kriminell. Fejes och Thornberg (2019) beskriver att vid kvalitativ forskning kommer forskaren nära sitt material, hittar detaljer om den framtagna informationen som är mer djupgående. Detta anser vi styrker vår val av metod då vi vill
4 uppnå en djupare förståelse för kriminalitet bland unga män i utsatta områden.
2.2 Förförståelse
Förförståelse utvecklas från de företeelser som människor stöter på i vardagen. Förförståelsen bidrar till att vi inte behöver lägga ner tid på att tolka alla fenomen som vi stöter på (Ödman, 2007). Andersson (2014) förklarar att alla människor har fördomar och förutfattade meningar som de använder för att förstå världen vi lever i. Vid avsaknad av förförståelse skulle vi inte förstå verkligheten som vi lever i. Vi som är författare till studien är uppväxta i utsatta områden likt studiens deltagare. Detta innebär att vi hade en förförståelse om studiens ämne och deltagare innan vi började med studien. Vår förförståelse bidrog till att vårt möte med respondenterna underlättades och inte påverkade av de negativa fördomar som finns om målgruppen. Det är av den anledning som vi ansåg att det är viktigt att vi håller oss till endast det som respondenterna berättade under intervjuerna och har i åtanke att informationen som vi fick av respondenterna endast gäller dem.
2.3 Informationssökning
Litteratur som används i denna studie har hittats i kurslitteraturen och i referenslistor av avhandlingar och uppsatser. Vi har använt oss av Örebro universitetsbiblioteks databaser Primo, Social Service Abstract och PsycInfo för sökningen av tidigare forskning och artiklar. De sökorden som användes för att hitta relevanta artiklar var juvenile delinquent, troubled suburbs, socioeconomic, young offender, youth delinquent, urban, low socioeconomic status, young men, youth, criminality. Dessa sökord användes i olika kombinationer och antal för att få fram relevanta artiklar som är användbara i vår studie. Andra kriterier som användes för att begränsa sökningen var att det skulle vara peer-reviewed, artiklar, från år 2000–2020, skriven på engelska eller svenska. Dessa kriterier användes för att vi ville vara källkritiska och
använda referee granskade artiklar, vi ville även begränsa till artiklar som handlar om relevanta faktorer gällande forskningsämnet samt artiklar som vi kunde förstå och läsa. Artikelsökningen resulterade i 14 artiklar av dessa var det 6 artiklar som användes i studien.
2.4 Urval av respondenter
Vid val av deltagare till studien tillämpades ett icke-sannolikhetsbaserat målstyrt urval som innebär deltagare valdes ut strategiskt efter på förhand bestämda kriterier. Respondenterna valdes med grund i att de kan svara på studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018). En av författarna av denna studie har arbetat på en mötesplats för unga vuxna i en kommun som vi inte kommer att nämna i denna uppsats. På denna mötesplats arbetade hen med kriminella ungdomar som bor i olika områden däribland vissa ungdomar som bor i utsatta områden. Vi har valt att höra av oss till en av de som är 25 år gammal, som i sin tur hänvisade oss till en annan och så till slut fick vi ihop 4 personer, mellan åldrarna 24–25. Denna typ av urval av respondenter till intervjuer kallas för snöbollsurval. Bryman (2018) förklarar att snöbollsurval är en typ av bekvämlighetsurval som går ut på att forskaren väljer en deltagare som är
relevant för det studerade ämnet, deltagaren introducerar därefter andra deltagare som har kunskaper som är relevanta för undersökningen. Studiens syfte är att genom intervjuer från unga män från utsatta områden få kunskap om vägen in och tiden i kriminalitet. Detta innebär att studiens deltagare bestod av unga män som lever i en kriminell livsstil eller har haft erfarenhet av kriminalitet. Studiens deltagare var tvungna att uppfylla vissa kriterier för att vara med i studien. Respondenternas ålder var mellan 24–25 år, bo eller vara uppväxta i ett utsatt område samt leva i eller haft en kriminell livsstil. Respondenterna kan inte utgöra en representation för alla ung vuxna män som lever i en kriminell livsstil vilket innebär att studiens resultat inte kan generaliseras till ens större population.
5
2.5 Presentation av respondenterna
Yngve är 25 år gammal, bor i en stor kommun. Han kommer från en splittrad familj, där fadern lämnade familjen när Yngve var yngre. Han har fem syskon, hans mor är sjuk och arbetar 50 %, vilket har lett till att familjen har ekonomiska svårigheter. Yngve använder kriminalitet för att få en inkomst och försörja sig själv och sin familj.
Kevin är 24 år gammal, bor i en stor kommun. Han kommer från en stor familj med 6 syskon och två föräldrar. Kevin började utveckla antisociala beteenden när han gick ut nian då han började umgås med vänner som begick kriminella handlingar. Kevin har idag ingen specifik sysselsättning och är inte längre aktiv kriminell.
Vincent är 25 år gammal, bor i en stor kommun. Han kommer från en stor familj med 4 syskon och två föräldrar. Vincent far lämnade familjen och flyttade till ett annat land, han har en äldre bror som också är kriminell. Han arbetar 50 % som elevassistent på en skola och resten av tiden ägnar han sig åt kriminella handlingar.
Ingvar är 25 år gammal, bor i en stor kommun. Han har två syskon och två föräldrar, föräldrarna arbetar och han beskriver att han har haft en bra barndom. Ingvar började begå brott på grund av att han inte kunde få ett arbete då han tidigare hade blivit dömd för urkundsförfalskning. Kriminalitet är det yrket han har valt i livet och är fortfarande aktiv kriminell, enligt honom.
2.6 Intervjuerna
Kvale och Brinkmann (2014) beskrev de sju centrala drag inom intervjukunskap där kunskap är producerad, relationell, samtalsmässig, kontextuell, språklig, narrativ och pragmatisk. Dessa drag karaktäriserar inte endast intervjukunskap men även respondenterna. Fejes och Thornberg (2019) beskrev att vid kvalitativ forskning ska intervjuer vara semistrukturerade med en intervjuguide. Frågorna ska vara öppna där forskaren frågar respondenterna en allmän fråga, exempelvis hur hen upplever våld i sitt område. Vidare kan forskaren ställa följdfrågor såsom berätta mer om det, hur kände du då, och mera utforskande frågor. Det är viktigt att frågorna och det språket som används är formulerade på ett sätt som respondenterna känner sig bekväm med. Det är även viktigt att förklara för respondenterna om det är hens egna upplevelser som ska framgå eller om det är hens ståndpunkt om vad som är rätt eller fel kring en fråga. Intervjun ska ske på en plats som känns trygg för respondenten, då vissa ämnen kan väcka starka känslor och tränger in på det privata livet. Intervjun ska spelas in och sedan transkriberas i sin helhet, inklusive frågorna.
Intervjuerna utfördes via fysisk intervjuform i en lokal i som vi fick låna av Folkets Husby. Intervjuerna gjordes direkt med en av studiens författare samtidigt som den andra författaren var med via telefon. Intervjuernas längd varierade mellan 30–45 minuter, detta då
respondenterna hade olika omfattande berättelser i relation till olika längd på sina kriminella karriärer. Exempelvis hade en respondent lämnat den kriminella livsstilen, en annan
respondent befann sig fortfarande i kriminalitet och en tredje som hade börjat i väldigt tidig ålder. Att intervjuerna skiljer sig åt beror dels på att respondenterna hade olika erfarenheter i kriminalitet, vissa var mer bekväma och gav detaljer medan andra svarade kort på vissa frågor. Intervjuerna utfördes utifrån intervjuguiden (se bilaga 1). Utifrån vår upplevelse var intervjuerna av en lugn karaktär i början och sedan när frågorna blev mer djupare kände vi att respondenterna öppnade upp sig mer, vissa mer än andra. Vår uppfattning var att
6 respondenterna berättade ärligt om sina erfarenheter och att de kände sig bekväma i
intervjusituationen
2.7 Transkribering
Transkribering är omvandlingen av tal till skrift, vilket kan göras på olika sätt. Det finns två sätt att transkribera, Lindberg (1999) skriver att vissa anser att forskaren ska skriva ordagrant det som berättas, detta för att behålla individens karaktär och sätt att tala. Att inte transkribera ordagrant kan orsaka att vi uppfattar individen felaktigt. Andra anser att man ska omvandla talspråket till skriftspråket för att lägga fokus på innehållet av berättelserna istället för hur innehållet berättas. En ytterligare anledning är om individer som inte talar tydligt läser transkriberingen kan de påverkas negativt om transkriberingen är ordagrant (a.a.). Vi har då valt att transkribera intervjuerna från talspråk till skriftspråk för att tydliggöra
respondenternas utsagor. Detta gjordes genom att inte ta med punkter när respondenterna drog ut på ett ord eller stammade, exempelvis jag är int...jag är..inte den som är den, skrevs om till “jag är inte den som är den.”. Innehållsmässigt ändrade vi inte på något eller ersatte några ord, vi däremot rättade vissa böjningar på ord där det behövdes.
2.8 Dataanalysmetod
Vi har använt oss av en tematisk analys för att analysera empirin som vi samlade in. Tematisk analys tillhör ett av de vanligaste angreppssätten av kvalitativa data. Analysen går ut på att studiens författare söker efter relevanta teman och underteman från den transkriberade
intervjun. Tema kan förklaras som kategorier som identifierats utifrån insamlade data, det ger forskaren en grund för teoretisk förståelse av det data som samlats in. De olika teman som kommer fram bygger på koder som identifieras i den transkriberade intervjun texten
(Bryman, 2018). Tematisk analys är en av de vanligare analysmetoderna av kvalitativa data finns det få specifika tillvägagångssätt utan det är upp till studiens författares att hitta och tolka relevanta teman (Bryman, 2018). Bryman (2018) uppmärksammar ett sätt att utföra en tematisk analys som går ut på att använda sig av bland annat repetitioner, kategorier,
övergångar, likheter, skillnader eller teorirelaterat material. Detta sätt kan användas som rekommendation över hur en tematisk analys kan genomföras. Vi har därför valt att använda oss av materialet från intervjuerna för att skapa de teman som ska besvara studiens syfte. Detta utfördes genom att lyssna på intervjuerna och ta ut de återkommande teman som respondenterna tar. Vi, författarna, inkluderade även några centrala begrepp som direkt är relaterad till studiens syfte. Följande teman har använts för att besvara uppsatsens syfte i resultaten och analysen.
Huvudteman: livet innan kriminalitet Underteman: familje- och skolförhållanden Huvudteman: vägen in i kriminalitet
Underteman: sociala band till familjen och kamrater Huvudteman: livet i kriminalitet
Underteman: kriminella tankemönster och strain Huvudteman: kriminell karriär
7
2.9 Kvalitet och generaliserbarhet
Kvalitetsbegreppet har inom forskning beskrivits på olika sätt, oftast används validitet för att beskriva kvalitet i forskning. En del kvalitativa forskare har börjat använda andra begreppet för att granska kvalitativa studiers kvalitet. Dessa forskare menar att det behövs ett annat begrepp just för kvalitativ forskning som är mer anpassad, som exempelvis begreppen rigorösitet, trovärdighet och tillförlitlighet. Dessa forskare menar att dessa begrepp belyser hur noggrann och systematisk en forskare har varit under forskningsprocessen, att
tillvägagångssättet som forskaren har använt påverkar resultatens trovärdighet och tillförlitlighet (Fejes & Thornberg, 2019). Författarna använder begreppet kvalitet för att beskriva hur en noggrann och systematisk samt väl genomförd studie görs. Forskaren ska även hitta en balans mellan ett elegant samt innovativt tänkande och kritisk analys. Fejes och Thornberg (2019) skriver om de två grundläggande förhållningssätt som en forskare behöver inom kvalitativ forskning, enligt Patton (2002), som är kritiskt och kreativt tänkande. Kritiskt tänkande handlar om att forskaren har en rigorös uppmärksamhet till detaljer av
forskningsämnet, för att uppnå ett arbete av systematisk och disciplinerad intellektuell karaktär. Forskaren ska även genom ett kritiskt perspektiv kontinuerligt pröva och ifrågasätta de framväxande mönstren. Kreativt tänkande handlar om att forskaren försöka använda sin kreativitet hålla ett öppet sinne och prova sig fram (a.a.). Med hänsynstagande till vikten av kvalitet inom forskning har vi varit noggranna med att konstant kontrollera och ifrågasätta empirin. Vi har även diskuterat relevanta teorier och vid behov gjort ändringar gällande vårt tillvägagångssätt att utföra uppsatsen.
Bryman (2011) skriver om kritik mot kvalitativ forskning med avseende på generaliserbarhet, då resultat från kvalitativ forskning inte går att generalisera till en större population.
Författaren menar att kvalitativ forskning ska mätas i trovärdighet och kvalitet av studiens slutsatser. Ahrne och Svensson (2015) skriver om Lindgren (2008) förklaring kring teoretisk generalisering som innebär att inom kvalitativ forskning kan studiens resultat relateras till allmänna teorier och ramverk. Ahrne och Svensson (2015) poängterar att trovärdighet är speciellt viktigt för kvalitativ forskning. Det finns flera sätt att göra en uppsats trovärdig, de två sätten som ska tas upp är transparens och återkoppling till fältet. Transparens i
forskningen handlar om att forskaren delar med sig sin forskningsprocess genom att vara transparent om sitt resonemang kring metodval och tillvägagångssätt. Att forskaren förmedlar en sådan transparens bidrar till uppsatsens kvalitet och trovärdighet. Att återkoppla till fältet bidrar till att öka uppsatsens trovärdighet, detta effektiviseras genom att återkoppla till forskningsdeltagare och ger dem chansen att ge synpunkter på uppsatsens resultat (a.a.). Med hänsynstagande till vikten av trovärdighet i forskning har vi försökt att tydligt beskriva tillvägagångssätt och metodansats samt strävat efter transparens i forskningsprocessen. Vidare har vi valt att återkoppla till respondenterna efter att vi hade skrivit studiens resultat och gav möjligheten för varje respondent att ge synpunkter och feedback. Vi vill påstå att med viss försiktighet kan vi göra en teoretisk generalisering. Med detta menar vi att vår analys där begreppen och teorier appliceras kan med viss försiktighet implementeras till liknande grupper.
2.10 Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådet (2002) skriver att de grundläggande kraven inom forskning, utifrån de forskningsetiska principerna, är individskyddskravet och forskningskravet.
Individsskyddskravet är till för att värna om den deltagandes psykiska och fysiska säkerhet. Forskningskravet belyser vikten av att forskningen ska ha fokus i frågor som i stor
utsträckning är relevant för samhället och vetenskap. De fyra forskningsetiska principer enligt Vetenskapsrådet (2002) är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
8 nyttjandekravet. Att delta i en intervjustudie kan potentiellt innebära risker för respondenten, det är av den anledning som vi använde oss av vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer under hela intervjuprocessen. Kriminella kan anses vara en utsatt grupp med tanke på de risker som deltagande i en studie kan medföra, detta för att exempelvis kan andra kriminella anse att den som deltar berättar information som inte borde offentliggöras. Det är av dessa speciella omständigheter som mycket fokus lades på att försöka minska risker som kan utsätta respondenterna för någon fara. Det är även viktigt att ta hänsyn till respondentens känslor då enligt Healy (2014) kan intervjuer återuppväcka gamla känslor och minnen som kan resultera i diverse olika känslor såsom ångest.
De fyra forskningsetiska principer som kommer att beaktas i denna uppsats är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandetkravet såsom de beskrivs av Vetenskapsrådet (2002). Informationskravet handlar om att forskaren informerar och är transparent med deltagarna om studiens syfte och användningsområde.
Samtyckeskravet innebär att forskaren inhämtar samtycke från deltagarna och informerar att deras medverkan sker utifrån deras egna villkor. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter som berör de deltagande ska behandlas och förvaras på ett sådant sätt som ger största möjliga konfidentialitet och att ingen obehörig har tillgång till dessa uppgifter. Nyttjandekravet handlar om att den insamlade informationen om den deltagande inte ska användas eller utlånas till icke-vetenskapliga syften samt användas för grund för beslut eller åtgärder som påverkar den deltagande om hen inte har gett ett särskilt medgivande om det.
De fyra forskningsetiska principer som nämns ovan uppfylls i denna uppsats genom flera steg. Informationskravet uppfylldes genom att först skickades ut ett informationsblad till alla deltagare där vi informerade de om uppsatsen syfte och dess användningsområde samt hur vi har tänkt utföra intervjuerna. Informationsbladet inkluderade även kontaktinformation till vilka personer som de kunde kontakta om de hade frågor gällande studien. Samtyckeskravet uppfylldes genom att samtliga respondenter fick ge sitt samtycke till deltagande till studien skriftlig och i början av varje intervju. Vidare i början av varje intervju fick respondenterna information om att samtycke gäller endast de frågorna som de känner sig bekväma, vilket vi förklarade innebar att de närsomhelst kunde avbryta eller välja att inte svara en fråga/frågor. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att all information som skulle kunna identifiera respondenterna avidentifierades. Nyttjandekravet uppfylldes genom att vi såg till att ingen obehörig kom åt informationen, genom exempelvis försäljning av materialet. Vi har därför säkerställt att materialet enbart användes av studiens författare. På grund av den rådande pandemin, gällande viruset Covid-19, har vi med hänsyn till GDPR valt att spela in intervjuerna med hjälp av privata inspelningsmaterial som vi sedan bevarade hos en av författarna av denna studie.
3. Tidigare fo
rskningI följande avsnitt ska tidigare forskning om utvecklingen av antisociala beteende såsom kriminalitet bland unga män redogöras. De teman som har tagits fram är Vägen in i
kriminalitet och Livet i kriminalitet. Detta för att identifiera vad forskningen har tagit fram som möjliga faktorer som kan bidra till att unga utvecklar antisociala beteenden och kliver in i kriminalitet.
3.1 Vägen in i kriminalitet
Lea och Abrams (2017) beskriver de riskfaktorer som leder till antisociala beteenden såsom kriminalitet, genom att titta på olika studier kring forskningsämnet. Familjesituationen och
9 familjestrukturen kan vara riskfaktorer för utvecklingen av antisociala beteenden. Det kan vara antalet barn inom familjen, om det är en ensamstående förälder, synen på kriminalitet och hur föräldrakontrollen ser ut i familjen. Forskning visar att de yngre från familjer med fyra eller fler barn löper en större risk att involveras i kriminalitet om något av de äldre syskonen är kriminella. Dessa studier menar att de yngre barnen i familjen anammar deras äldre syskons antisociala beteenden eller att de äldre syskonen motiverar deras yngre syskon att utveckla dessa antisociala beteenden. Fergusson, Horwood och Swain-Campbell (2004) förklarar att en anledning till brottslighet bland invånare i områden med låg socioekonomiskt status är bristen av social kontroll från familj, skola och andra sociala band i form av vänner och grannar. Vid brist på social kontroll i områden med låg socioekonomiskt status blir det vanligt att en individ deltar i brottsliga aktiviteter. De flesta ungdomar som har blivit dömda för brott har ofta svåra familjeproblem. De kan ha problem i relationerna med sina föräldrar, men de brukar också ha problem i skolan med dålig närvaro och dåliga betyg. I en rapport från Brå (2019) förklarar författaren att en dålig skolgång ofta är ett centralt tema hos kriminella. Författaren menar att en svag förankring till skola och familj bidrar till att den unge ofta växer upp utan uppsikt av vuxna. Bristande stöd från skola och
inlärningssvårigheter ses som riskfaktorer som kan bidra till att individen väljer att delta aktivt i kriminalitet.
Reiss and Farrington (1991) studie i Cambridge om utvecklingen av kriminalitet bland män. I studien framkommer det att 20 % av männen begick ett brott med en bror i ungefär samma ålder. Lea och Abrams (2017) tog även upp andra studier som påvisade ytterligare riskfaktor som föräldrarnas engagemang i kriminalitet, specifikt att unga män löper mer risk att begå brott om de har dömda fäder (a.a.). Ogynnsamma hemförhållanden under uppväxten i form av splittrad familj, ekonomiska svårigheter samt dåligt stöd hemifrån med skolarbete har visat sig ha samband med att en individ hamnar i brottslighet. Sambandet mellan splittring inom familj och brottslighet kan förstås utifrån att en frånvarande förälder kan leda till förlust av resurser i form av ekonomi, utbildning samt tid till att tillbringa med barnen. Det kan också leda till sämre familjära relationer och känslomässig påverkan (Nilsson, 2017). Föräldrars förmåga till omsorg har stor betydelse för socialiseringsprocess som formar barnets
utveckling. Föräldrarnas uppfostringsmetoder och förmåga att skapa en trygg känslomässig relation till sitt barn kan minska risker för utveckling av avvikande beteenden, såsom kriminalitet. Som nämnts ovan kan förhållanden som bristande omsorgsförmåga,
ensamstående förälder, social stress och misshandel leda till en ökad risk för att barn ska utveckla antisociala beteenden. Ett barn som utsätts för flera familjerelaterade stressfaktorer har en större risk till en antisocial utveckling (Brå, 2001). Riskfaktorer som boendeområde, ensamstående förälder kan vara av mindre betydelse för barnet om denne har en fungerande och nära relation till sin förälder (Brå, 2009). Unga som har en svag eller splittrad relation till auktoritära personer, såsom föräldrar, är mer benägna till att utveckla brottsliga beteenden och låg självkontroll (Lea & Abrams, 2017).
Två faktorer som är viktiga när det gäller ungdomsbrottslighet är dels att ungdomar oftast begår brott med andra. Den andra faktorn är att ungdomar som är brottsaktiva utvidgar sin umgängeskrets med ungdomar som befinner sig i en liknande situation. När ungdomar begår brott kan det ske spontant och ofta i sällskap av andra. Unga pojkar brukar under sin
frigörelseprocess söka sig och umgås med jämnåriga som de identifierar sig med. Vännerna samt att ha status i umgängesgruppen ses som något viktigt och detta blir synligt i individens handlingar. I de vänskapskretsar där det finns individer som begår brott ökar risken för gruppens andra medlemmar till att begå brott. Detta grundar sig i att unga har en tendens att
10 lära sig handlingar och tankemönster av jämnåriga eller äldre kamrater som de ser upp till (Fonden, 2013).
3.2 Livet i kriminalitet
Bergström (2012) anser att en individ har fyra kärnelement identitet, självuppfattning, värdering och förståelse som utgör dennes trossystem. Den första delen handlar om identitet som innebär hur en individ definierar och beskriver sig själv i relation till andra. I den kriminella världen har individen en bild av sig själv som kriminell, bankrånare eller
våldsbenägen. Bilden som den har av sig själv stärker dennes kriminella position, vilket leder till att de utför handlingar som är nödvändiga för att befästa sin identitet som kriminell. Den andra delen handlar om självuppfattning som innebär att individen uppfattar sig själv och andra på ett specifikt sätt. Den tredje delen handlar om värdering som innebär de saker som en individ tycker är viktigt och vill vara en del av. Den fjärde delen handlar om förståelse som innebär att tolka och förstå olika tankemönster som en kriminell använder för att ge syfte till det liv som den lever (Bergström, 2012).
Grupptillhörighet kan bidra till ökad självkänsla och självförtroende, känsla av att tillhöra en grupp är enligt forskning en faktor som gör att personer som ingår i kriminella gäng väljer att stanna trots de risker som de löper genom att tillhöra ett kriminellt gäng (Cadwell &
Altschuler, 2001) I den kriminella miljön beskrivs relationerna som vänskapliga och byggda på lojalitet. Detta grundar sig i att individerna oftast är uppväxta tillsammans i samma bostadsområde. Vid sidan av att begå brott umgås individerna genom att äta middagar, träna eller spela tv-spel tillsammans. Lojaliteten relateras till känslan av att individens vänner vill dennes bästa och finns som stöd vid behov. Individen känner sig hörd och sedd vilket stärker dennes känslomässiga band till sina vänner i den kriminella miljön. Relationerna beskrivs av de kriminella som vänskapliga och byggda på lojalitet men är samtidigt ombytliga och otillförlitliga (Brå, 2019). Vänskapen och lojaliteten byts i vissa fall ut mot svek och konflikter. Konflikter inom kriminella grupper kan grunda sig i avundsjuka och
misstänksamhet över att en annan vän tjänar mer pengar. Det är inte ovanligt att individer som börjar sin kriminella karriär som vänner startar olika konflikter mot varandra ju längre de kommer in i den kriminella miljön (a.a.).
Pengar och spänning anses vara två faktorer som kriminella ser som belöning vid utförande av brott. Spänningen av att planera och utföra brottet leder till en känslomässig upphetsning för den kriminella samtidigt som det skapas en känsla av samhörighet med de som begår brottet. Många kriminella menar att begå brott och komma undan med det blir ett sätt att visa sin omgivning hur bra de är. Man visar både sig själv och sina vänner att man har kontroll på sin situation. Pengarna ses som en belöning som gör att de kan köpa saker som de annars inte hade haft råd med, ju längre in i kriminaliteten individen kommer blir belöning i form av pengar viktigare än spänning. Med tillgång till pengar kan den kriminella vara i centrum genom att bjuda vänner och flickvännen på dyra middagar och fester. Dyra föremål som klockor, smycken och kläder signalerar framgång och blir ett sätt att förmedla status mellan olika individer (Forkby & Liljeholm Hansson, 2011). För individer som befinner sig i den kriminella miljön är det viktigt att för omgivningen visa upp ekonomisk framgång. Detta görs genom att individen aktivt visar sin omgivning sin ekonomiska framgång genom att köra fina bilar eller bära dyra smycken och märkeskläder. Status har en stor roll inom den kriminella miljön, individen begår brott för att bygga upp status och respekt från sin omgivning (Brå, 2016).
11
4 Teoretisk ram
Studiens tolkningsram består av tre teoretiska utgångspunkter som kommer presenteras mer djupgående i avsnittet. Tolkningsramen har valts med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Nedan presenteras tre teoretiska begrepp som utgör studiens teoretiska ram, begreppen utgörs av Bergströms kriminella tankemönster, Hirschis teori om sociala band och Mertons strainteori.
4.1 Kriminella tankemönster
Bergström (2012) förklarar att kriminella tenderar att presentera resonemang som förklarar varför de begår brott. Dessa tankemönster utvecklas under en lång tid och påverkas av individens grundläggande livsvillkor. Individens tankar och känslor formas och påverkas av de val hen gör och de uppgifter som individen ställs inför under sitt liv. De konflikter, influenser och problemlösningar som individen möter under sin ungdom utvecklas till olika tankemodeller och tankemönster. Det finns åtta tankemönster som används för att kunna förstå den kriminellas tankar. Kriminella tankemönster utgör en förklaringsmodell till hur kriminella reflekterar och rättfärdigar sina handlingar. Vi anser att kriminella tankemönster kan vara fruktbar då de förklarar olika tankemönster som en kriminell kan använda sig av för att kunna utföra sina brottsliga handlingar. Genom att förstå hur den kriminella tänker och rättfärdigar sina brottsliga handlingar kan vi få en fördjupad förståelse för respondenternas erfarenheter.
Rättfärdigande är den första delen av Bergströms förklaringsmodell och anses vara den mest förekommande anledningen till varför en individ utför brott. Rättfärdigande innebär att personen rättfärdigar sina brott genom att klargöra sina handlingar. Ett sätt som den kriminella rättfärdigar på är genom att skylla på fattigdom, att hen var tvungen att stjäla eftersom hen var fattig. Det kan handla om att individen vill förminska sitt eget ansvar till handlingen (Bergström, 2012). Begreppet rättfärdigande kan användas för få en djupare förståelse för vägen/livet i kriminalitet, specifikt hur tankeprocessen sker när personen ska utföra ett brott. Kanske genom att rättfärdiga de brottsliga handlingarna kan hen känna att den har rätt att utföra de.
Avskärmning är den andra delen av förklaringsmodellen och används för att den kriminella ska kunna utföra en kriminell handling. Individen använder sig av olika tankeknep för att minska sin oro och ångest för att kunna utföra brott. Målet är att inte kunna störas av någon eller något och vara totalkoncentrerad över sin uppgift. Utomstående som försöker prata med individen kan råka illa ut (Bergström, 2012). Begrepp avskärmning kan också användas för att få en fördjupad förståelse för livet i kriminalitet, exempelvis hur den kriminella minskar sin oro och ångest inför ett brott. Exempelvis kan ibland kriminella använda narkotika för att dämpa ångesten inför en brottslig handling.
Utvaldhet/berättigande är den tredje delen av förklaringsmodellen, vilket innebär att den kriminellas världsbild går ut på att den har rätt till att ta det den vill ha. Den kriminella använder tankemönstret för att dämpa sitt samvete. Den kriminella anser att hen är
universums mittpunkt och att den inte bryter mot lagen när hen tar saker som den vill ha. Den kriminella känner att den kan ta lagen i sina egna händer och tillämpa rättskipning själv. Tankemönstret grundar sig i att individen anser sig blivit dålig behandlad av samhället vilket ger individen rätten att ta det den behöver. Resonemanget kan också vara mer primitiv där individen utför ett visst brott för att den vill ha något för stunden (Bergström, 2012).
12 som har en kriminell livsstil kan tänka kring sina rättigheter. Att exempelvis en person anser att den är universums mittpunkt och har rätt att ta vad hen vill ha, kan förklara tankesätten som kan förekomma vid exempelvis rån.
Makt/kontrollbehov är den fjärde delen av förklaringsmodellen och innebär att den kriminella är fixerad av tanken att styra över sin omgivning. Detta tankemönster grundar sig ofta i en dålig självkänsla. Individen försöker ha en yttre kontroll för att kompensera över sin brist på inre kontroll. Detta kommer till uttryck genom att dominera andra genom hot eller våld. Det kan också vara genom att kränka och håna andra. Den kriminella försöker gömma sin dåliga självkänsla genom att skryta för sin omgivning genom dyra smycken och kläder. Individen har en omogen världsbild som går ut på att andra antingen är dennes vän eller fiende.
Verklighetsuppfattning saknar nyanser och ses som svart eller vit. Den kriminella lägger stor fokus på att visa sin position och inte ta skit från andra, samtidigt som den begår vissa brott för visa andra sin överlägsenhet som kriminell (Bergström, 2012). Makt och kontrollbehov är viktiga begrepp att ta hänsyn till i denna studie, de beskriver känslor som kan leda till
brottsliga/våldsamma handlingar. Det kan visa sig att självkänslan kan ligga till grund för en persons dominanta roll, kränkningar mot andra och behov av att styra över sin omgivning. Dessa begrepp kan användas för att få en djupare förståelse för exempelvis en ledarens tankeprocess i kriminella grupperingar.
Sentimentalitet är likt rättfärdigande och innebär att den kriminella pekar på sina egna förtjänster. Individen resonerar att ifall den gör bra saker har denne rätt till att göra dåliga saker. Detta görs genom att den kriminella markerar sina positiva sidor som ett faktum som ger denne rätt till att begå brott. Den kriminelle framhäver hur snäll den är mot andra samt att den utgår från goda principer under sina kriminella handlingar. Det kan vara genom att försvara sig genom att säga att den inte använder våld mot sina rånoffer (Bergström, 2012). Sentimentalitet är ett begrepp som kan vara fruktbar då det förklarar den kriminellas egen balans i goda och brottsliga handlingar, att personen skapar ett system som rättfärdigar varför hen får utföra en brottslig handling om hen har utför en god handling eller har en positiv egenskap.
Superoptimism innebär den kriminella blandar ihop sina önskningar med sin verklighet, tankemönstret kommer till uttryck när den utför brott som denne kommer undan med. Den kriminella vet att den förr eller senare kommer att åka fast men övertygar sig själv att denne klarar sig den här gången. Individen överskattar sin förmåga samtidigt som den har
svårigheter att se verkligheten. Tankesättet är en form av självbedrägeri då den kriminella ibland kan ha tankar om att detta är det sista brottet den behöver utföra vilket inte stämmer då hen fortsätter med nya brott (Bergström, 2012). Då vi försöker få en djupare förståelse för individens tankeprocesser i kriminalitet, kan det vara fruktbar att använda sig av
superoptimism. Begrepp förklarar en kriminells överdrivna optimism om att det brottet som hen gör inte är det som hen kommer att åka fast för. Superoptimism kan då användas för att förstå de drivkrafterna hos en individ att fortsätta med sin kriminella karriär trots att hen är medveten om konsekvenserna.
Intellektuell lättja består av flera olika tankebanor som går ut på att den kriminella vid olika händelser ska välja den lättaste utvägen. Individen ska i olika situationer försöka få snabba belöningar och undvika smärta samt skada trots att detta kan leda till negativa konsekvenser i längden. Den kriminella vill få ekonomisk vinning på kort tid vilket leder till att denne agerar impulsivt och utför kriminella handlingar trots att hen riskerar att bli tagen (Bergström, 2012). Begreppet intellektuell lättja kan vara fruktbar då den kan ge förklaring till varför en
13 person väljer att begå brott trots att hen vet att det kan leda till negativa konsekvenser. Det kan användas för att få en inblick i vägen in i kriminalitet, det kan kanske handla om att dessa unga män vill uppnå ekonomisk vinning snabbt.
Osammanhängande tankar fokuserar på den kriminellas oförmåga att tänka logiskt och skapa realistiska mål. Den kriminella tillvägagångssätt att reda ut sina problem blir
osammanhängande vilket leder till att denne startar flera olika projekt som aldrig slutförs. Individen ser motgångar och hinder som andras medvetna sabotage när det i verkligheten oftast är rimliga konsekvenser av sitt eget kriminella beteende (Bergström, 2012).
Användningen av begreppet osammanhängande tankar i denna studie är främst för att få en förståelse för vad respondenterna hade för mål och tankar som kriminell. Vi vill även uppnå en förståelse kring hur tankar kring konsekvenser av handlingar fungerar för en kriminell, om respondenterna förstod deras begränsningar och misslyckanden.
4.2 Hirschis teori om sociala band
Teorin om sociala band fokuserar på vad som hindrar en individ att begå brottsliga
handlingar. Kärnan i teorin ligger på den sociala kontroll som finns i samhället. En person som har starka sociala band till andra personer som har prosociala beteenden har mindre chans till att utveckla antisociala beteenden. Enligt Lindberg (1999) kommer stabila sociala band till när det finns ömsesidigt tillit och förtroende mellan en person och de människor som finns i dennes omgivning. Sociala band påverkas mycket av ungdomens relation till sin familj och kamrater under dennes uppväxt.
Hirschi (1969) menade att det finns fyra komponenter i teorin om sociala band som hindrar en individ till att begå brottsliga handlingar. Den första komponenten är
anknytning/attachment, som innebär den anknytning individen har till personer eller aktiviteter. Det kan exempelvis vara anknytning till föräldrar, kompisar eller skola. Hirschi (2002) förklarade att individer som har en bra relation till sina föräldrar och prosociala relationer utvecklar en moral där man inte “sviker” samhällets normer och får individen att inte utföra brottsliga handlingar. Individer som inte har en stabil anknytning till och saknar prosociala relationer och aktiviteter löper större risk att involveras i kriminalitet. Den andra komponenten är åtaganden/commitment som innebär den relation som individen har till den konforma samhällsordningen. Det syftar alltså på de investeringar som individen gör på livsmål i form av utbildning, arbete eller försök i att leva ett hederligt liv. Den tredje
komponenten är delaktighet/involvement som innebär deltagande i konventionella aktiviteter i form av engagemang i föreningar, skola eller arbete. Detta innebär att individer som har en stark anknytning till konventionella institutioner och personer i gruppen investerar i att skaffa en bra utbildning för att få ett bra arbete. För att lyckas med detta engagerar sig individerna hårt i skolan senare i yrkeslivet och ofta i föreningsliv. Dessa människor har ofta ett stort förtroende för den rådande samhällsordningen och ger den sitt stöd. Den fjärde komponenten är övertygelse/belief som innebär den tro individen har på samhällsordningens legitimitet. Det syftar på individens positiva attityd mot myndigheter, lagstiftning och individens negativa attityd till kriminalitet och missbruk (Sarnecki, 2014).
Hirschi (2002) förklarar att en individs självkänsla har stor påverkan på individens deltagande i brottslighet. Detta grundar sig i att en person som har en bra självkänsla anser sig vara kapabel till att klara av saker i sitt liv som exempelvis sin skolgång. Vi anser att teorin om sociala band kan vara fruktbar då den lyfter viktiga komponenter som kan användas för att förstå varför unga väljer att involveras i kriminalitet. Med hänsynstagande till detta kan det antas att dålig anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse kan relateras till involvering
14 till kriminalitet. Tidigare forskning visar att unga som har stora brister i utbildning saknar tillit till myndigheter, involveras tidigt i avvikande grupper och löper större risk att utveckla antisociala beteenden.
4.3 Mertons teori om strain
Robert Merton var en sociolog som utvecklade strainteorin som förklarar att kriminalitet uppkommer med den frustration som individer känner vid en oförmåga att nå upp till de rådande samhällsmålen. Merton menar att brottsliga handlingar ska ses som ett socialt fenomen, samtidigt som kriminalitet är en konsekvens av individens fokusering på livsmål. Livsmålen är lika för de som bor i ett samhälle och grundas på medelklassvärderingar. Trots att livsmålen är lika har inte alla lika förutsättningar till att nå dessa. Möjligheterna till att nå målen är ojämnt fördelade, motsättningarna mellan mål och medel kallas enligt Merton för strain som i sin tur ökar risken för avvikande beteenden hos de underprivilegierade (Sarnecki, 2014).
Enligt strainteorin finns det fem olika alternativ till hanteringen av strain, den första komponenten är konformitet/confirmity som fokuserar på de individer som har de mål och medel för att kunna leva ett gott liv. Dessa individer utvecklar inte strain och har en liten risk för att hamna i brottslighet. Den andra komponenten är innovation dessa utgör de individer som en reaktion till strain håller fast vid de rådande målen i samhället trots att de saknar medlen till att uppnå de. Dessa individer letar efter nya medel för att nå livsmålen, vilket kan vara genom stölder eller andra brott för att kunna nå en liknande ekonomisk status som andra i samhället. Den tredje komponenten är ritualism som använder de medel som de har men inte når de etablerade målen, ritualister brukar inte använda sig av otillåtna medel. Den fjärde komponenten är tillbakadragande/retreatism som anses vara den minst vanliga och består av de som ställer sig utanför samhället. Den femte komponenten är uppror/rebellion som består av de individer som gör revolt mot det rådande normsystemet. Dessa accepterar inte det rådande systemet och vill skapa en ny social ordning genom olika lagöverträdelser. Låg socioekonomisk status innebär inte att en person av sig själv hamnar i kriminalitet, utan fattigdom tillsammans med förtryck leder till frustration över att inte nå livsmålen detta kan leda till att en person begår brottsliga handlingar (Sarnecki, 2014).
Petterson (2017) menar att strainteorin är applicerbar på barn till invandrare. Både barn till invandrare och barn som har svenska föräldrar har samma mål, dock har grupper inte liknande möjligheter till att nå målen vilket leder till att frustrationer uppstår. Tidigare forskning har visat att dessa ungdomar inte har tillgång till medel för att nå livsmålen. Detta innebär att dessa ungdomar kan bryta mot normer och regler för att få tillgång till medel för att nå livsmål.
5. Resultat och analys
I det här kapitlet kommer vi presentera och analysera vår studies resultat som består av respondenternas erfarenhet av kriminalitet. I kapitlet kommer vi analysera delar av respondenternas berättelser tillsammans med fyra huvudteman som i sin tur är delade i underteman. Analysens huvudteman är livet innan kriminalitet, vägen in i kriminalitet, livet i kriminalitet och kriminell karriär. Intervjumaterialet analyseras med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar och med hjälp av de tre teorierna Bergströms kriminella
15
5.1. Livet innan kriminalitet
Studiens respondenter delar en liknande uppväxt när det kommer till livet innan
kriminaliteteten. Alla deltagare är uppväxta i områden som betecknas som utsatta områden och som har en låg socioekonomisk status som har haft en påverkan på deras uppväxt. Vänskapskretsen har bestått av individer som delar en likande bakgrund och bor i samma område. När de var unga bestod dagarna av att umgås med vänner i områdets gårdar eller spela fotboll. Tre av fyra respondenter hade till en början positiva förebilder som bestod av fotbollsspelare, en av respondenterna hade sin pappa som förebild. Fonden (2013) förklarar att unga pojkar brukar under sin frigörelseprocess söka sig till och umgås med jämnåriga som de identifierar sig med. Alla fyra respondenter förklarade att de haft vanliga barndomar som till en början bestod av att idrotta och vara med vänner från området. Yngve och Ingvar förklarar livet de levde innan de blev kriminella:
mitt sociala liv, jag har alltid varit den här aktiva killen alltså jag spelade mycket fotboll när jag var liten, vi spelade varje dag på gården, med vännerna. Yngve Jag hade det bra, jag fick ganska mycket från mina föräldrar, jag hade bra vänner omkring mig. Jag brukade lira boll. Ingvar
Två av respondenterna Yngve och Vincent förklarade att de slutade med att vara aktiv i föreningar när de blev äldre och sökte sig till förebilder som höll på med kriminalitet. Detta grundade sig i olika anledningar. Yngve förklarade att den dåliga ekonomin hemma gjorde att det var för dyrt för honom att fortsätta med idrotten. Vincent menade att han fortsatte gilla idrott men att han sökte sig till andra förebilder som fanns i hans närhet. Nilsson (2017) menar att ekonomiska svårigheter har visat sig ha ett samband med att en individ hamnar i kriminalitet. Detta kan relateras till både Vincent och Yngve som hade ekonomiska
svårigheter hemma vilket kan ha påverkat hur de bytte ut sina idrottsförebilder mot förebilder som de såg upp till eftersom de tjänade pengar olagligt. Yngve förklarar sina ekonomiska svårigheter och hur hans förebilder ändrades:
[..]vi spelade i lag men det blev dyrt, morsan hade inte råd att betala så man fick nöja sig[..] men när man blir äldre så man tappar motivationen till fotbollen, de förebilder jag hade det var mest på gatan, storebröder som var mina förebilder. Yngve
Under uppväxten hade alla fyra respondenter en liknande uppväxt som bestod av deltagande idrott i form av fotboll och boxning. Hirschi (2002) menar att deltagande i konventionella aktiviteter som föreningar leder till en stark anknytning och individer som inte har en aktiv deltagande har en svagare anknytning. Individer som har en svagare anknytning till
konventionella aktiviteter har en större chans att hamna i kriminalitet. Studiens fyra deltagare var till en början aktiva med idrott samtidigt som de hade positiva förebilder. De tränade hårt och var väldigt aktiva med sina idrotter innan de slutade. När de slutade bytte respondenterna ut sina dåvarande förebilder mot nya förebilder, vilket enligt respondenterna innebar att de slutade se upp till exempelvis framgångsrika idrottsmän till att se upp till den lokala kriminella. Detta beskriver de som en bidragande faktor till deras val att involvera sig i kriminalitet. Med en stor sannolikhet valde de att agera på ett liknande sätt som deras negativa förebilder agerade vilket kan ha haft en påverkan på varför de hamnade i
kriminalitet. (Ring 2013) menar att en individs brottsliga beteende ofta sker i samspel med andra och genom inlärning av deras handlingsmönster och attityder. Aktiviteter som fotboll och boxning är inte alltid en skyddsfaktor. Detta eftersom områdets karaktär och äldre kriminella ungdomar med pengar blir nya förebilder som yngre ungdomar tar efter.
16 5.1.1 Familjeförhållanden
Två av studiens respondenter beskriver sina familjeförhållanden som dåliga. Både Vincent och Yngves pappa lämnade familjen när de var unga, vilket de anser haft en stor påverkan. Vincent menar att hans mamma hade fler barn att ta hand om ensam, vilket gjorde att han kände sig tvungen till att hjälpa till med ekonomin. Nilsson (2017) menar att ogynnsamma hemförhållanden i form av splittrad familj och ekonomiska svårigheter kan ha en påverkan på att en individ hamnar i kriminalitet. I en rapport från Brå (2011) har föräldrars förmåga till omsorg en betydelse för barnets utveckling. Faktorer som bristande omsorg och att ha en ensamstående förälder kan leda till en ökad risk för den unge att hamna i kriminalitet. Yngve och Vincent förklarar sina hemförhållanden:
Aah, som när min farsa lämnade oss. Vi tog det väldigt hårt, alla barnen och jag minns jag var väldigt liten men jag minns att min mamma hon var jätteledsen, hon mådde inte bra, för hon hade 6 barn att ta hand om själv det är ganska tufft för en
ensamstående mamma att ta hand om. Yngve
Ja som jag sa innan så lämnade min pappa familjen, så det påverkade mig mycket i alla fall påverkade mig ganska mycket. Vincent
Till skillnad från Vincent och Yngve kom inte Ingvar och Kevin från splittrade familjer men de hade en likande bakgrund där deras pappor ofta var upptagna med arbete. Både Kevin och Ingvar menade att de hade en bra uppväxt där de fick mycket av sina föräldrar. Kevin menade dock att hans pappa arbetade för mycket och inte la ner mycket tid på honom. Lea och
Abrams (2017) menar att unga som har en splittrad relation till föräldrar ofta är mer benägna till att utveckla brottsliga beteenden. Ingvar och Kevin förklarar sina familjeförhållanden:
[..]min pappa brukade pusha mig men han fattade. Alltså såhär, han jobbade bara.
Ingvar
De försörjde oss ganska bra, jag hade en ganska bra uppväxt. Kevin
Hirschi (2002) menar att individer som har en bra relation till sina föräldrar utvecklar en moral som går ut på att följa samhällets normer och inte utföra brottsliga handlingar. De individer som saknar en stabil anknytning till sina föräldrar och prosociala relationer löper en större risk att involveras i kriminalitet. Studiens fyra deltagare hade under sin tidiga barndom en bra relation till sina föräldrar men med tiden så förändrades den. Två av respondenternas Yngve och Vincents pappor lämnade de i en tidig ålder vilket i sin tur hade en stor påverkan på deras utveckling. En av respondenterna Kevin kände att trots att hans pappa försökte hjälpa honom jobbade han för mycket vilket i sin tur kan ha påverkat deras relation. En av respondenterna Kevin hade sin pappa som förebild och ansåg han var en riktig familjefader men trots att han ansåg att de hade en bra relation med varandra och att han hade haft en bra uppväxt hamnade han i kriminalitet. I hans fall kan hans relationer med kriminella vänner haft en större påverkan på att han hamnat i kriminalitet än relationen till hans pappa.
5.1.2 Skolförhållanden
Studiens fyra respondenter beskriver sina skolförhållanden som dåliga, Kevin och Ingvar hade båda inlärningssvårigheter som hade en stor påverkan på deras skolgång. Ingvar menade att han inte fick något stöd alls från sina lärare och han tänkte att det var något som var fel på honom under hans skolperiod. I Kevins fall blev han diagnostiserad med dyslexi och bytte
17 skola vilket gjorde att han fick mer stöd i form av dator, ljudböcker och tid av lärare. Yngve förklarade att han inte hade något intresse för att vara i skolan han gick dit för han var tvungen. Vincent ansåg att han hade lätt för skolan men att han fokuserade mer på att skolka och göra brott. I en rapport från Brå (2019) menar författaren att dålig skolgång ses som en riskfaktor för att utveckla ett kriminellt beteende, detta grundar sig att den unge letar aktivt efter andra saker att göra än att gå i skolan. Inlärningssvårigheter ses som annan riskfaktor som kan påverka individens skolgång. Samtliga respondenter beskriver prestationen under skolgången:
[..]jag gillade inte skolan om jag ska va ärlig, jag gick dit och satt på en plats och tiden tickade helt enkelt. Jag ville inte vara där. Yngve
[..]han jobbade bara, han kunde inte ens själv hjälpa mig med läxor, morsan kunde inte heller så mycket svenska på den tiden och det var väldigt svårt för oss[..]jag hade ingenting med skolan att göra. Ingvar
Jag studerade mer, jag koncentrerade mig mycket bättre. Jag tog skolan mer seriöst när jag gick i den svenska skolan. Kevin
min prestation var dålig jag la inte ner tid från sexan till åttan och i slutet av åttan jag var 14 jag blev LVUuad så jag hamnade på Gotland där jag fick bo och gå i skolan och där det gick bra för mig jag klarade mig och fick behörighet till gymnasiet. När jag flyttade tillbaka jag gick direkt tillbaka till grabbarna. Vincent
Samtliga respondenter menade att vart deras skola låg hade en stor påverkan till varför det gick dåligt. Vincent blev omhändertagen med stöd av Lag (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU, och gick i skola i en annan stad. Enligt Vincent gjorde detta det möjligt för honom att få bra betyg och bli behörig för gymnasiet. När Vincent flyttade tillbaka struntade han i gymnasiet och började göra brott med sina vänner igen. Kevin bytte skola och hamnade i en skola i ett bättre område där fick han bättre stöd och kunde bli behörig för gymnasiet. Ingvar menade att han inte fick stöd hemifrån med skolan eftersom hans pappa arbetade hela tiden och hans mamma inte kunde bra svenska. Nilsson (2017) menar att dåligt stöd hemifrån med skolarbete är en annan faktor som visat sig ha samband med att en individ hamnar i brottslighet. Enligt (Hirchi 2002) teori om sociala band består den andra komponenten av åtaganden/commitment som syftar till de investeringar som individen gör på livsmål i form av bland annat utbildning. Individer som satsar och har en stark anknytning till konventionella institutioner tenderar att undvika att utveckla kriminella beteenden. Samtliga respondenter hade en svag anknytning till skolan vilket resulterade till dåliga skolresultat vilket i sin tur kan ha haft en påverkan på deras utveckling av kriminalitet.
5.2 Vägen in i kriminalitet
Samtliga respondenter beskriver de områden som de växte upp i som områden där
kriminalitet är normaliserad. Ingvar beskriver att knark och vapen var lättillgängliga i det området han växte upp i. Yngve beskriver att kriminalitet var normalt i det området han växte upp i och att de flesta om inte alla han känner är kriminella. Kevin beskriver att det är lätt att involveras i kriminalitet då det är väldigt normaliserad i det området han växte upp i. Vincent förklarar att när han var yngre då fanns det inga kameror i centrum av det området han växte upp i, vilket ledde till att det pågick öppna narkotikaförsäljningar och bruk av hasch.
Respondenterna i denna studie har haft olika vägar in i kriminaliteten. Nilsson (2017) nämner faktorer som splittrad familj, ekonomiska svårigheter samt dåligt stöd hemifrån med
skolarbete har ett samband med att en individ hamnar i kriminalitet. Ingvar beskriver att han inte fick hjälp med skolarbete hemma då hans far inte kunde och hans mor kunde inte så mycket svenska på den tiden. Både Vincent och Yngve beskriver att de växte upp i en
