Simuleringsträning, att träna på en docka eller barnet? : Barnsjuksköterskors erfarenheter

Simuleringsträning,

att träna på en docka

eller barnet?

HUVUDOMRÅDE: Examensarbete, 15 högskolepoäng, magisterexamen i Omvårdnad FÖRFATTARE: Josefine Henriksson och Tina Ögren Johansson

HANDLEDARE: Berit Munck JÖNKÖPING 2020 juni

Simulation training,

training on a doll or

the child?

– Pediatric nurses experiences

MAIN AREA: Exam thesis, 15 credits, Master in Nursing Science AUTHORS: Josefine Henriksson and Tina Ögren Johansson SUPERVISOR: Berit Munck

Sammanfattning

Bakgrund: För att överbrygga klyftan i kunskap och erfarenhet, har simuleringsträning visats vara effektivt för att hantera akuta situationer. Simuleringsträning är unik då den går att skräddarsy för att utbilda personal i specifika tekniska färdigheter, kommunikation, teamarbete och ledarskap. I en simulerad inlärningsmiljö tillåts barnsjuksköterskan att lära av sina misstag.

Syfte: Beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av simuleringsträning inför omhändertagandet av barn i akuta situationer för att utveckla simuleringsträningen.

Material och metod: Tre fokusgruppsintervjuer med totalt 13 deltagare har genomförts. Intervjuerna har analyserats utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys.

Resultat: Två kategorier framkom i resultatet. Att simuleringsträningen bör vara anpassad efter

behovet vilket handlar om simuleringsträningens struktur och dess miljö. Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer vilket innefattar att hitta sin roll i teamet, både som arbetsledare och tillsammans med olika professioner.

Slutsats: För att stärka barnsjuksköterskornas roll och kunskap i akuta situationer behövs regelbunden och frekvent simuleringsträning i autentiska miljöer med verklighetstroget material.

Summary

Background: To overcome the gap of knowledge and experience, simulation training has proven to be effective in dealing with emergency situations. Simulation training is unique in the way that it can be tailored to train staff in specific technical skills, communication, teamwork and leadership. In a simulated learning environment, the pediatric nurses is allowed to learn from their mistakes.

Purpose: To describe the pediatric nurses’ experience of simulation training prior to the care of children in emergency situations to develop the simulation training.

Material and method: Three focus group interviews with a total of 13 participants were conducted. The interviews were analyzed using Graneheim and Lundman's content analysis.

Results: Two categories emerged in the result. That the simulation training should be adapted to the

need, which is about the structure of the simulation training and its environment. To have the opportunity to train for their role in emergency situations, which includes finding their role in the team, both as a supervisor and together with various professionals.

Conclusions: In order to strengthen the pediatric nurses’ role and knowledge in emergency situations, regular and frequent simulation training is needed in authentic environments with realistic material. Keywords: education, emergency situations, environment, team leader, teamwork

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 2

Omhändertagande av barn i akuta situationer ... 3

Patricia Benners omvårdnadsteori ... 3

Problemformulering ... 4

Syfte ... 4

Material och metod ... 4

Design ... 4 Urval ... 4 Datainsamling ... 5 Dataanalys ... 5 Etiska överväganden ... 6

Resultat ... 6

Att simuleringsträningen bör vara anpassad efter behovet ...7

Att förbättra simuleringsträningens struktur ... 7

Att träna i en autentisk miljö ... 8

Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer ... 9

Barnsjuksköterskans roll i teamet ... 9

Barnsjuksköterskans roll som arbetsledare ... 9

Diskussion ... 10

Slutsatser ... 12

Kliniska implikationer ... 14

Referenser ... 15

Bilagor ... 1

1

Inledning

Enligt World Health Organization (2008) var det globalt sett i åldern 0 till 17 år 950 000 barn som dog till följd av våld och olyckor år 2004 och den ledande dödsorsaken var oavsiktliga dödsfall, 31,1 %, vilket innefattar exempelvis kvävning, djurbett, hypotermi, hypertermi samt naturkatastrofer. De näst vanligaste dödsorsakerna var transportolycksfall på 22,3 %, drunkning 16,8 % och brännskador 9,1 %. Ledande medicinska orsaker till dödsfall globalt sett var nedre luftvägsinfektioner, diarré, mässling, malaria men även våldshändelser eller att barnet valt att avsluta sitt eget liv. Alla personer som är under 18 år räknas som barn enligt barnkonventionen som Sverige har antagit som lag år 2020 (Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, SFS 2018:1197). I Sverige fanns det år 2019 cirka 2,18 miljoner barn (Statistiska Centralbyrån, 2020) och mellan åren 2010 till 2013 sökte drygt 170 000 barn per år en akutmottagning efter skadehändelse och drygt 18 300 barn per år var inskrivna på sjukhus. Under samma årsperiod avled 71 barn per år till följd av skadehändelser. Av dessa var det 50,7 % som dog av olycksfall där den vanligaste orsaken var drunkning och transportolycksfall, 39,4 % av barnen valde att avsluta sitt eget liv och 9,8 % dog av att någon annan avsiktligt tog barnets liv. Denna mörka siffra är på en nedåtgående trend med en minskning från 421 barn år 1970 till 58 barn år 2013 som avled på grund av en skadehändelse (Socialstyrelsen, 2015). Vårdens uppgift är att till varje pris arbeta mot en nollvision av dödsfall av barn och för att nå dit måste personalen ha kunskap om hur de ska hantera akuta situationer där barn är patienter. För att överbrygga klyftan i kunskap och erfarenhet, har simuleringsträning visat sig vara effektivt för att hantera akuta situationer (Blackmore, Austin, Lopushinsky & Donnon, 2014; Boling & Hardin-Pierce, 2016), speciellt i de fall då akuta situationer förväntas uppkomma sällan, oregelbundet och oförutsägbart (Boling & Hardin-Pierce, 2016). Denna studie ska synliggöra barnsjuksköterskors erfarenhet av hur simuleringsträning ska vara utformad för att optimera förutsättningar för att kunna ta hand om alla barn i akuta situationer.

2

Bakgrund

Omvårdnad

Ett av barnsjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är barnets omvårdnad vilket innebär att förebygga sjukdom och lindra lidande genom att främja hälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Omvårdnad beskrivs ofta utifrån fyra konsensusbegrepp: människa, hälsa, miljö och vårdande (Ylikangas, 2017).

Människa i denna studie syftar till det akut sjuka barnet. I barnsjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår omvårdnad av barnet på sjukhus vid akuta sjukdomstillstånd, kritiska tillstånd och intensivvård. Barnsjuksköterskan ska anpassa omvårdnaden efter barnets utvecklingsnivå och tidigare erfarenheter men även göra barnet delaktig. När möjlighet finns ska barnsjuksköterskan kommunicera direkt med barnet och även inhämta samtycke från dem (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, socialt och mentalt välbefinnande och inte enbart frånvaron av sjukdom (World Health Organization [WHO], 1946). Alla barn har enligt barnkonventionen rätt till hälso- och sjukvård men även rätt till bästa möjliga hälsa (Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, SFS 2018:1197). Det är barnsjuksköterskans arbetsuppgift att tillgodose barnets rättigheter gällande hälsa genom att inneha färdigheter, kunskap och kompetens gällande barnets fysiska, sociala, psykiska och existentiella hälsa samt ohälsa under uppväxten (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Barnet är huvudpersonen som står i miljöns centrum. Miljöns utformning har en central betydelse för vårdandet. Även den sociala miljön har betydelse för vården i form av goda relationer och kommunikation. Vårdarna använder sin kreativitet för att skapa små förändringar i miljön för att främja barnets välbefinnande och öka känslan av att bli sedd och lyssnad på. Vårdmiljön främjar inte alltid samspelet mellan barnet och närstående. Vårdarna måste därför arbeta för en miljö som skapar harmoni mellan omvårdnaden av barnet och den medicinsktekniska behandlingen (Ylikangas, 2017).

Vårdande handlar om att stödja och stärka människors hälsa genom att skapa vårdande möten. Det är barnsjuksköterskans ansvar att bjuda in till vårdande möten för att kunna se hur vården är för den som vårdas. Barnsjuksköterskan ska se och bekräfta det upplevda lidandet samt bekräfta barnets behov (Ekebergh, 2015).

Barnsjuksköterskans roll

Barnsjuksköterskan ska arbeta utifrån sex kärnkompetenser och dessa är personcentrerad vård, teamarbete i vården, evidensbaserad vård, kvalitetsutveckling, säker vård och informations- och kommunikationsteknik. De kärnkompetenser denna studie utgår ifrån är teamarbete i vården, evidensbaserad vård, kvalitetsutveckling och säker vård (Cronenwett et al., 2007).

Barnsjuksköterskan kan tillsammans med andra yrkesgrupper skapa de förutsättningar som behövs för att ge patienten bästa möjliga vård. Detta då teamets sammanlagda kompentens och insatser är bättre än varje yrkesgrupps enskilda insatser. För att uppnå ett gott teamarbete är det av stor vikt att allas röst i teamet blir hörda men även god samarbetsförmåga och kommunikation är av stor betydelse. Det är även viktigt att synliggöra vilka som ingår i teamet, när, var och hur teamet träffas, samt vad teamet har för uppdrag och mål (Cronenwett et al., 2007). Simuleringsträning i team är ett effektivt sätt att lära ut kommunikation och teamarbete. Genom simuleringsträning kan teamet tillsammans identifiera specifika problem och hitta lösningar (Sawyer et al., 2019).

Barnsjuksköterskan ska alltid eftersträva att arbeta evidensbaserat då vården ska vara patientfokuserad, ändamålsenlig, kunskapsbaserad och anpassad till varje enskild patient. När barnsjuksköterskan tar beslut om åtgärder i en omvårdnadssituation ska dessa grundas på relevant tillgänglig evidens (Cronenwett et al., 2007). Barnsjuksköterskan ska ha färdigheter, kompetens och kunskap om hur evidensbaserad omvårdad som rör barn implementeras och bedrivs (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 2017:30) har chefer och ledare inom hälso- och sjukvård det yttersta ansvaret för att kvaliteten i verksamheten säkras och utvecklas på ett systematiskt och fortlöpande sätt. Barnsjuksköterskor har en viktig del i att tillföra verksamheten kunskap inom sitt specialistområde, men även vara den person som bedriver förbättringsarbeten som kan bidra till att verksamheten uppfyller en högre kvalitet (Cronenwett et al., 2007).

Säker vård är när vården som bedrivs utgår från evidensbaserad kunskap och riktlinjer inom omvårdad, men även att de olika yrkeskategorierna har rätt kompetens samt att alla yrkeskategorier samverkar i team kring patienten. Barnsjuksköterskan kan säkra vården genom att

3

kommunikation och informationsöverföring sker på ett standardiserat och systematiskt sätt samt genom att följa fastställda rutiner och riktlinjer (Cronenwett et al., 2007).

Simuleringsträning

Simuleringsträning är ett pedagogiskt lärotillfälle i en kontrollerad miljö där personal ställs inför en situation eller händelse som efterliknar verkligheten och som sedan följs av en strukturerad reflektion av händelseförloppet. Målet med simuleringsträning är att stärka personalens kompetens och minska risken för vårdskador genom att förebygga andelen undvikbara händelser (Socialstyrelsen, 2017).

Simuleringsträning är unik på så sätt att den går att skräddarsy för att utbilda personal i specifika tekniska färdigheter, kommunikation, teamarbete och ledarskap. I en simulerad inlärningsmiljö tillåts barnsjuksköterskan att lära av sina misstag. Det är mänskligt att fela och i en simulerad miljö kan inte patienter komma till skada om fel uppstår. Att använda simuleringsbaserad träning kan vara lämpligt ur ett etiskt perspektiv då det kan anpassas till varje avdelnings specifika behov (Jones, Passos-Neto & Braghiroli, 2015). Träning i en simulerad lärmiljö tillåter även andra professioner såsom läkare att integrera tekniska färdigheter och krishantering. Dessutom minskar tiden för ingripande av livsavgörande moment så som att skapa fri luftväg, påbörja kompressioner samt defibrillera då övningarna upprepas (Hunt et al., 2014).

Vid undervisning för vårdnadshavare och personliga assistenter till barn kan en utmaning vara att lära ut färdigheter för att klara av en akutsituation vid till exempel luftvägsstopp i trakeostomi. Vid denna typ av utmaning har det visats att simuleringsträning för föräldrar signifikant minskat dödstalet för barn med trakeostomi. Simuleringsträning behövs för att vårdnadshavarna och de personliga assistenterna ska kunna reagera adekvat i en akut situation Simuleringsträningen visar att de flesta inte klarar att reda ut den akuta situationen vid första försöket utan fler övningstillfällen behövs (Tofil et al., 2018).

Omhändertagande av barn i akuta situationer

Att leda ett specialiserat multidisciplinärt team under återupplivning av barn är en utmanande uppgift även för de mest erfarna barnsjuksköterskorna (Jones & Tucker, 2016; Ryan et al., 2019). En akut situation kan till exempel vara ett barn som råkar ut för ett drunkningstillbud (Zerwig, 2015), får en anafylaktisk chock till följd av en allergisk reaktion (Akselbo, Olufsen, Ingebrigtsen & Aune, 2019), ketoacidos vid nydebuterad eller känd diabetes typ 1, (Razavi & Hamidi, 2017) kramper, skalltrauma och andningsbesvär eller andningsstopp (Hackett, Brady & Olympia, 2018). En akut situation kan uppkomma var som helst till exempel i hemmiljö (Zerwig, 2015), i skolmiljö (Hackett et al., 2018), på barnhälsovården (Akselbo et al., 2019) eller på en akutmottagning (Razavi & Hamidi, 2017). Barnsjuksköterskan måste kunna utföra specialiserade och koordinerade uppgifter i en miljö som ständigt utvecklas samt är både fysiskt och emotionellt påfrestande (Jones & Tucker, 2016). Vid en akut situation är det viktigt att komma ihåg att arbeta utifrån ABCDE [A-E] (airway, breathing, circulation, disability och exposure) oavsett vilken miljö den akuta situationen utspelar sig i (Hackett et al., 2018).

Patricia Benners omvårdnadsteori

För att kunna uppnå expertvetande är det nödvändigt för sjuksköterskan att inneha erfarenhet. Sjuksköterskans problemlösningsförmåga skiljer sig hos en novis jämfört mot en expertsjuksköterska (Benner, 1984). Benner beskriver i sin omvårdnadsteori att sjuksköterskan har fem stadier av erfarenhetsnivåer och dessa är: novis, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig och expert.

Noviser förväntas att prestera i situationer som de saknar erfarenhet av. Novisen bygger erfarenhet genom att utsättas för situationer för att i sin tur kunna ta med sig dessa erfarenheter i framtida möten med patienter. Det är nödvändigt med riktlinjer som vägleder novisens handlande. Avancerade nybörjare och likaså noviser har ingen möjlighet att ta in hela situationen då den är ny och främmande. En avancerad nybörjare behöver stöd i kliniska sammanhang. Sjuksköterskan måste koncentrera sig på att följa de riktlinjer och regler som finns. Den kompetenta sjuksköterskan är den som arbetat i två till tre år under samma eller liknande förhållanden. Den kompetenta sjuksköterskan klarar av att prioritera, ta hand om oförutsedda händelser, är mer organiserad samt effektivare i sin omvårdnad. Skickliga sjuksköterskor klarar av att se en situation som en helhet och uppfattar

situationens betydelse i förhållande till långsiktiga mål. Skickliga sjuksköterskor undervisas lämpligen med fallstudier där de kan öva på förmågan att uppfatta situationer. Expertsjuksköterskor kan i situationer se helheten och hantera situationer fortare då de har tidigare erfarenheter att förlita sig på. Expertsjuksköterskan kan med sin kliniska blick känna igen subtila förändringar hos patienten som visar på en försämring vilket i sin tur möjliggör en snabbare handläggning och behandling av

4

patienten. När sjuksköterskorna möter patienter eller situationer som de ej är bekanta med kan sjuksköterskorna oavsett kunskapsnivå åter bli noviser (Benner, 1984).

Problemformulering

Då akuta situationer sällan förekommer hos barn behöver barnsjuksköterskan ständigt hållas uppdaterad och detta sker förslagsvis med hjälp av simuleringsträning då barnsjuksköterskan tillåts göra fel och lära av sina misstag. Att till varje pris undvika att misstag sker i verkliga akuta situationer är önskvärt då detta skulle kunna leda till vårdskador för barnet med längre vårdtid och ökad mental påfrestning både för barnet och barnsjuksköterskan. Barnsjuksköterskornas erfarenhet av tidigare simuleringsträning kan vara en viktig nyckel för att utveckla simuleringsträningen i framtiden.

Syfte

Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av simuleringsträning inför omhändertagandet av barn i akuta situationer för att utveckla simuleringsträningen.

Material och metod

Design

Studien utgick från en kvalitativ ansats med ett induktivt förhållningssätt (Lincoln & Guba, 1985). Barnsjuksköterskorna skulle med egna ord beskriva sina erfarenheter av simuleringsträning. Studien var ett förbättringsarbete på författarnas arbetsplats utifrån önskemål om fördjupning inom ämnet från verksamhetsutvecklare på den aktuella barnkliniken. Av den anledningen valdes fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod då det kan användas som underlag för kvalitetsförbättring inom vården samt för att studera människors erfarenheter. En stor fördel med fokusgruppsintervjuer var att skapa interaktion som genererar ett fylligare resultat (Wibeck, 2017). Materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt.

Urval

Informationsbrev (bilaga 1) skickades till verksamhetschef via mail på den aktuella barnkliniken på ett mellanstort sjukhus i södra Sverige och därefter erhölls godkännande för genomförandet av studien. Kontakt togs sedan med vårdenhetschefen på barnvårdsenheten och barnakutmottagningen för hjälp med lista över potentiella deltagare. Vidare valdes deltagare utifrån ändamålsenligt urval för att få fram de barnsjuksköterskor som kunde ge informationsrika beskrivningar av fenomenet som ämnades undersökas och därmed skapa ett underlag som svarade på arbetets syfte (Polit & Beck, 2016). Antalet barnsjuksköterskor som tillfrågades om deltagande var femton och erhöll då informationsbrev via mail(bilaga 2). Tretton barnsjuksköterskor tackade muntligt ja till deltagande till författarna. Inklusionskriterier för att delta i studien var minst ett års arbete på barnvårdsenhet eller barnakutmottagning. Barnsjuksköterskan skulle tidigare ha deltagit i minst en simuleringsträning som utgått ifrån ett barnfall. Alla deltagare presenteras fortsättningsvis som barnsjuksköterskor trots olika utbildningsnivåer enligt tabell I.

5

Tabell I. Demografisk data för studiens urval (n -13)

Kön Man Kvinna Antal 0 13 Ålder 20-29 30-39 40-49 6 5 2 Utbildning Grundutbildad sjuksköterska

Vidareutbildad barn- och ungdomssjuksköterska 8 5

Yrkeserfarenhet som barnsjuksköterska på barnvårdsenhet eller barnakut (1-18 år) <5 5-10 >10 8 3 2 Simuleringsträning antal tillfällen

1-3 4-6 7-9 6 4 3

Datainsamling

Fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 3) användes och var en lämplig datainsamlingsmetod enligt Polit och Beck (2016). Intervjuguiden bestod av fem frågor samt följdfrågor som handlade om barnsjuksköterskans erfarenheter av simuleringsträning samt om simuleringsträningen har påverkat barnsjuksköterskans arbete vid akuta situationer. För att testa intervjuguiden genomfördes en pilotgruppsintervju med tre barnsjuksköterskor som inte ingick i studien. Ett behov av ytterligare följdfrågor upptäcktes och kompletterades.

De tretton barnsjuksköterskor som deltog blev indelade i tre grupper med fyra deltagare i två av grupperna och fem deltagare i den tredje gruppen i enlighet med rekommendationer av Wibeck (2017). Deltagarna fick information om intervjuns syfte och förfarande samt att deltagandet i studien kunde avbrytas när som helst utan att orsak behövde uppges. Intervjuerna genomfördes i ett konferensrum på deltagarnas arbetsplats i ett skiftbyte för att begränsa inverkan på verksamhetens arbete. Intervjuerna spelades även in vilket stöds av Polit och Beck (2016). Deltagarna i studien var kollegor till författarna och under intervjuerna deltog båda författarna. Den ena författaren agerade moderator och den andre observatör. Tidsåtgång för intervjuerna var mellan 25 och 45 minuter och genomfördes under våren 2020.

Dataanalys

Fokusgruppsintervjuerna transkriberades i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Intervjumaterialet delades upp lika mellan författarna och transkriberades, för att uppnå överensstämmelse kontrollästes transkriberingarna. Deltagarna erhöll fiktiva namn för att särskiljas. För att få en överblick av det transkriberade materialet lästes det igenom i sin helhet flera gånger. Analysen påbörjades enskilt och sedan lästes materialet igenom tillsammans under reflektion. Allt material som svarade på syftet extraherades och sattes samman till en text som sedan utgjorde analysenheten. Därefter delades materialet in i meningsenheter som sedan kondenserades. De kondenserade meningsenheterna togs ut och tilldelades koder. Koderna skrevs ned på papper för att hitta skillnader och likheter och därefter sorterades in i underkategorier. Utifrån underkategoriernas likheter och skillnader bildades sedan kategorier och i enlighet med Graneheim och Lundman (2004) bildades kategorierna utifrån det manifesta innehållet i materialet. Se figur I för exempel på analysprocessen.

6

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet Kod Underkategorier Kategorier … själv förlitar mig

fruktansvärt mycket på sina mer erfarna kolleger det är där tryggheten finns... att det blir dom som får steppa fram lite mer.

Förlitar sig på erfarna kollegor vilket ger trygghet Trygghet för nya finns hos vana Barnsjuksköterskans

roll i teamet Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer

Jättestressad över gud hur ser jag ut eller så man tappar ju helt liksom så börja dra in magen när man men det gjorde jag inte men det va ju skönt att slippa...

Stress över att bli filmad, svårt att fokusera på simulerings-träningen Negativ erfarenhet av filmning Att förbättra simuleringsträning-ens struktur Att simuleringsträni-ngen bör vara anpassad efter behovet

Figur I. Exempel på analysprocessen

Etiska överväganden

Etiska överväganden skedde genom hela forskningsprocessen för att skydda deltagarnas rättigheter och grundläggande värden. I en studie ska deltagarnas liv, hälsa, privatliv och värdighet alltid vägas emot samhällets och vetenskapens intressen. Etiska överväganden ska tas i beaktande för att främja respekt för individen samt skydda individens hälsa och rättigheter (World Medical Association [WMA], 2001; Vetenskapsrådet, 1990). För att säkerställa detta har de forskningsetiska kraven använts och dessa är: informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet. I enlighet med informationskravet ska deltagarna informeras om studiens syfte, deras uppgift samt villkor för deltagandet (Vetenskapsrådet, 1990). För att uppfylla informationskravet skickades informationsbrev (bilaga 3) till deltagarna via mail. I informationsbrevet var studiens syfte noggrant beskrivet samt innehöll information om att deltagandet var frivilligt och om rätten att avbryta deltagandet i studien. I brevet specificeras även att deltagarnas medverkan var konfidentiell samt att inhämtad data förvaras så att obehöriga ej kan ta del av dem enligt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 1990). Detta upprepades muntligt innan varje intervjutillfälle och samtycke inhämtades muntligt från varje deltagare för att säkerställa samtyckeskravet. Studien har i enlighet med nyttjandekravet använt insamlad data enbart till studiens ändamål samt att personuppgifter inte har använts för åtgärder eller beslut som direkt påverkat den enskilda deltagaren (Vetenskapsrådet, 1990).

Innan påbörjad studie är det viktigt att den egna förförståelsen synliggörs genom reflektion. Med förförståelse menas att inneha en viss vetskap, erfarenhet och förståelse av fenomenet som ska studeras (Priebe & Landström, 2017). Båda författarna har erfarenhet av att delta i simuleringsträning samt att hantera akuta situationer. Författarna diskuterade sin förförståelse genom hela arbetet och försökte därigenom vara medvetna om denna. I enlighet med hälsohögskolans riktlinjer genomfördes en etisk egengranskning innan intervjuerna genomfördes.

Resultat

Efter analysen växte två kategorier med sammantaget fyra underkategorier fram. De två kategorier som framkom var att simuleringsträningen bör vara anpassad efter behovet och att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer se figur II.

7

Figur II. Kategorier med tillhörande underkategorier.

Att simuleringsträningen bör vara anpassad efter behovet

Det framkom förslag på hur simuleringsträningen kunde utformas för att vara mer verklighetstrogen på den egna arbetsplatsen och på KTC. Önskemål som togs upp var att anpassa träningen så att den kunde ske oftare, i den miljö barnsjuksköterskan arbetar i samt med verklighetstroget material. Barnsjuksköterskorna uttryckte ett behov av teoretisk utbildning om vanligt förekommande diagnoser och handhavandet kring akuta situationer.

Att förbättra simuleringsträningens struktur

Olika typer av simuleringsträningssätt framkom som förslag, som exempelvis mindre allvarliga icke livshotande fall som var vanligt förekommande på arbetsplatsen som all personal skulle kunna träna på då tillfälle uppstod samt träna på autentiska fall som inte blivit bra. Att få träna på oförberedda, mindre fall minskade stressen inför simuleringsträning. Ytterligare förslag var att träna på fall som lästes igenom tillsammans och diskuterades samt reflekterades kring. Att prata igenom ett fall uttrycktes som mindre stressande av barnsjuksköterskan jämfört med att agera vid simuleringsträning. Simuleringsträningen behövde inte vara under en halvdag utan det kunde räcka med en timmes träning eller ännu kortare. Något som uttrycktes var att avdelningen och barnakutmottagningen arbetade utifrån olika strukturer och att simuleringsträningen behövde anpassas därefter både struktur- och personalmässigt. En önskan som framkom var att träna oftare och mer regelbundet då akuta situationer sällan uppstod.

”… jag hade verkligen önskat att man körde en gång i veckan på avdelningen, alltså till en början kanske en scenariogrupp måste sköta det men om man skapar små scenarion som man bara plockar upp ur en låda som vem som helst kan göra. Vi har tid nu, nu kör vi... det hade varit fantastiskt.” (Meg)

De fördelar som framkom var att barnsjuksköterskorna kunde tillgodogöra sig kunskapen lättare, trygghet skapades och nervositet minskades då det avdramatiserades. Då akuta situationer med barn sällan uppstod spelade det ingen roll hur länge barnsjuksköterskan hade arbetat utan det som avgjorde var vem som råkade arbeta det passet då ett barn blev akut sjukt. Därmed kunde en ny barnsjuksköterska haft mer erfarenhet ifrån akuta situationer än en barnsjuksköterska som haft längre erfarenhet.

Att simuleringsträningen bör vara anpassad efter behovet

Att förbättra

simuleringsträningens

struktur

Att träna i en

autentisk miljö

Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer

Barnsjuksköterskans

roll i teamet

Barnsjuksköterskans

roll som arbetsledare

8

”Du kan missa det i 7 år eller slippa hamna i en sådan situation (verklig akut situation), för det är ju ingen som vill egentligen, slippa i 7 år eller 10 år eller så kan det hända dig två gånger på en månad.” (Vaiana)

Flera barnsjuksköterskor beskrev att bli filmad som stressande, skrämmande samt ångestgivande och fokus under simuleringsträningen hamnade på hållning och utseendet. Det framkom även att barnsjuksköterskorna kände sig lugnare och tyckte det var bättre när simuleringsträningen inte filmades. Barnsjuksköterskorna pratade om att de haft heldagar med simuleringsträning där de blivit filmade och då kunnat utvecklas under dagen. De tyckte det var lättare att på filmen se vad de behövde öva på för att kunna förbättras.

Barnsjuksköterskorna beskrev olika behov av förberedande information inför simuleringsträning, då alla har olika behov av att mentalt förbereda sig. En önskan om skriftlig information framkom, såsom ett häfte innehållande information kring vanligt förekommande diagnoser och strukturerade arbetsmodeller.

“Ett litet häfte som är med eller något PM när det är scenarioträning. Men ABCDE, SBAR alltså vad man ska tänka på inför det och så faktiskt ha det i ett häfte samlat så att man kan läsa… just inför scenario.” (Anna)

Praktisk genomgång av de material och läkemedel som var vanligt förekommande i akuta situationer framkom som ett behov. Detta för att minska oro och stress inför simuleringsträning. Även mer bakgrundsinformation kring patienten inför simuleringsträning vore önskvärt.

Behov av att få teoretisk utbildning innan simuleringsträning var något som uttrycktes. Förslag gavs på att ha olika teman på simuleringsträningen där halva dagen bestod av teoretisk utbildning på vanligt förekommande tillstånd och andra halvan av praktisk utbildning. Att utnyttja överlappningstid och lugna stunder på arbetsplatsen till information och teoretisk utbildning kring akuta situationer och tillstånd önskades.

Uppskattning för reflektionen efter varje simuleringsträningsfall uttrycktes. En önskan om mer tid till reflektion framkomdå det ökade möjligheten att ta med sig den vunna kunskapen till nästa simuleringsträningstillfälle. Ett förslag som framkom var att först ha reflektion separat med de olika professionerna och sedan sammanstråla för en gemensam reflektion då det i den nuvarande situationen var stort fokus på läkarens insats.

Att träna i en autentisk miljö

En önskan som uttrycktes av barnsjuksköterskorna var att ha simuleringsträning i den miljö som de var vana vid och hittade i, då tryggheten fanns i det bekanta. Miljön på KTC beskrevs som negativt då det inte var verklighetstroget eller likt den miljö barnsjuksköterskorna arbetade i dagligen. Det fanns en nytta med att ha simuleringsträning på både arbetsplatsen och på KTC. På arbetsplatsen kunde det vara lättare att hinna träna då det var nära och kunde ske mer spontant. Fördelar med att gå iväg till KTC var att det var lättare att fokusera och släppa de patienter barnsjuksköterskan ansvarade för under arbetspasset.

Miljön på KTC överensstämde inte med verkligheten då barnsjuksköterskornas erfarenhet var att de ofta måste låtsas när de genomförde vårdtekniska moment. Önskan var att vid simuleringsträningar få erfara avståndskillnader samt verklig tidsåtgång vid vårdtekniska moment men även att lära sig hitta i en akut situation. Flera uttryckte även att det var svårt att ta simuleringsträningen på allvar när de var tvungna att låtsas i miljön på KTC.

”… så ser det ju inte alls ut på avdelningen, och det liksom är en lapp på väggen där larmet är. Det blir inte, det tar stopp någonstans. Man gör inte alla moment kanske och för min del blir inte den övningen riktigt fullständig för att man tänker att nu låtsas jag att jag gör det här…” (Elsa)

Vid träning i autentisk miljö kunde simuleringsträningen bli mer trovärdig samt göra att det blev lättare att ta in kunskap och komma ihåg denna vid en akut situation. En trygghet att kunna öva och göra fel för att sedan göra rätt när det verkligen gällde, men även att hitta arbetsplatsens systemfel. Det är inte alltid viktigt att göra rätt i en situation vid simuleringsträning utan det kunde vara de gånger det blev fel som barnsjuksköterskan lärde sig som mest.

”För man vet ju inte heller om avdelningens fallgropar om man inte tränar på avdelningen utan då händer det i en skarp situation istället för en träningssituation.” (Meg)

Tankar om att simuleringsträning på arbetsplatsen skulle kunna störa den pågående verksamheten framkom. Simuleringsträningen skulle då anpassas efter beläggning och vårdtyngd på arbetsplatsen. Information till patienter och vårdnadshavare om att simuleringsträning pågick underlättade förståelsen om att det blev mer rörelse på arbetsplatsen under en kortare period. Men även förståelse för varandra i personalgruppen att simuleringsträning ägde rum.

9

Erfarenheter från KTC var att materialet och hanteringen av läkemedel inte överensstämde med verkligheten. Barnsjuksköterskornas erfarenheter var att de inte kunde använda sin kliniska blick då alla svar kom från instruktörerna. En önskan om att få träna med en naturtrogen rörlig docka som vårdtekniska moment kan utföras på uttrycktes. Det uttrycktes även en önskan om att få träna med arbetsplatsens akutvagn och det material som fanns i den. Utöver detta fanns inte samma dokumentationsmöjligheter på KTC som på arbetsplatsen.

Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer

Barnsjuksköterskorna uttryckte en vilja att hitta den egna rollen i teamet vid akuta situationer och träna tillsammans med olika professioner för att stärka teamsamarbetet samt för att hitta rollen som arbetsledare. Vikt lades även vid att ta lärdom av varandra där erfarna barnsjuksköterskor stöttade nya. Barnsjuksköterskans roll i teamet

Barnsjuksköterskorna uttryckte en önskan om att få träna i det team de arbetade i på arbetsplatsen, med andra barnsjuksköterskor och undersköterskor, för att stärka samarbetet närmast patienten. När det kom mycket ny personal till arbetsplatsen var det en fördel om det redan fanns ett sammansvetsat team vid akuta situationer och simuleringsträning skulle kunna bidra till detta. Det skulle då underlätta för nya barnsjuksköterskor att hitta sin roll i teamet när en akut situation uppstod.

Det framkom även att barnsjuksköterskorna ville träna med fler professioner och såg ett värde i att ha gemensamma simuleringsträningar. Då blev det lättare för barnsjuksköterskan att veta vilka uppgifter som barnläkaren, narkospersonalen och andra professioner hade i en akut situation. En rädsla för att stå som ensam barnsjuksköterska på simuleringsträningarna togs upp och barnsjuksköterskorna menade att de aldrig stod själva i en verklig akut situation.

”Träna med fler professioner, nu har vi haft narkos med oss, att det fortsätter vara det tycker jag i alla fall för då de håller i andningen. Då har de den biten och då vet man det, då blir det verkligt och då vet man vad man ska göra.” (Mulan)

Som nya barnsjuksköterskor, innan de hade hittat sin roll i teamet, var det svårt att veta vad som förväntades av dem vid första simuleringsträningstillfället men även vid första akuta situationen. Att inte veta vilken situation som barnsjuksköterskorna kunde utsättas för var skrämmande och det var då svårt att veta hur de skulle hantera situationen tillsammans med teamet. Barnsjuksköterskorna beskrev att de kunde få panik eller reagera med handlingsförlamning vid såväl träning som vid verkliga akuta situationer. Det var svårt att veta innan vilken reaktion som kom, därför var det viktigt att få träna på dessa situationer för att kunna vara lugn och trygg i sin roll.

Det var positivt att blanda barnsjuksköterskor med lång erfarenhet och nyare då kunskaps- och kompetensutbyte främjades mellan kollegor. Både nya barnsjuksköterskor och de som arbetat i flera år kunde ha ett gott kunskapsutbyte sinsemellan då de nya hade den senaste kunskapen och de som hade arbetat under en längre tid hade erfarenheten. Nyare barnsjuksköterskor kände ökad trygghet samt förlitade sig på att det fanns en mer erfaren kollega i närheten som kunde stötta med att svara på frågor samt ge konkreta råd i akuta situationer. Även de erfarna barnsjuksköterskorna erfor det som positivt att få lära ut och stötta så att nyare barnsjuksköterskor fick möjligheten att själva tänka och komma på lösningar.

“... på senaste (simuleringsträningen) var att det var två nya… och jag, en van, som fick sitta på sidokanten och titta på när de gör, för att jag inte ska ta över eller att de inte skulle lämna över så att de får möjligheten att tänka själva och inte bara att någon säger till vad de ska göra. Det tyckte jag var bra...” (Ariel)

Barnsjuksköterskans roll som arbetsledare

Simuleringsträning gav en grundstabilitet som barnsjuksköterska då de lärde känna sig själva mer efter varje övningstillfälle samt vad som förväntades av dem i deras roll som arbetsledare. Barnsjuksköterskorna ville lära sig när arbetsledarrollen var deras och när den lämnas över till annan profession samt vilka uppgifter som tillhörde deras ansvar som arbetsledare. Om det inte fanns tydlig struktur gällande detta kunde osäkerhet och nervositet uppstå i den akuta situationen som skulle kunna leda till inre kaos som kan komma att påverka arbetsinsatsen.

Önskemål framkom från barnsjuksköterskorna om att få träna på de moment som de kunde genomföra själva i en akut situation som arbetsledare innan läkaren var på plats. Att självständigt få in A-E tankesättet utan läkarnas hjälp samt att de skulle våga ta kommando och utföra omvårdnadsinsatser och vårdtekniska moment. Barnsjuksköterskorna uttryckte att deras viktigaste uppgift var innan läkaren var på plats, och därför behövdes mer övning för att hitta sin roll som arbetsledare innan läkaren kommit och tagit över den.

10

”Jag tycker det blir för mycket fokus på läkarna. Vi har ingen chans att tänka. Hade vi stått här själva på rummet då måste vi också kunna tänka A till E, men vi får ingen möjlighet till det. Vi blir bara stressade.” (Nala)

Diskussion

Metoddiskussion

Syftet till studien framkom på inrådan från barnklinikens verksamhetsutvecklare. Då syftet med denna studie var att studera barnsjuksköterskors erfarenheter ansågs kvalitativ metod som att föredra då den beskriver människors upplevelser, tankar och erfarenheter (Polit & Beck, 2016). Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) har använts vilket då beskriver olika sidor av tillförlitlighet med hjälp av begreppen trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet men Lincoln och Guba (1985) beskriver även bekräftelsebarhet som en viktig del i att beskriva tillförlitligheten.

Trovärdigheten kan stärkas på flera sätt enligt Graneheim och Lundman (2004) till exempel genom att intervjua deltagare med olika åldrar men även med olika erfarenheter och perspektiv på den aktuella forskningsfrågan. Den stora spridningen utav deltagarnas ålder och erfarenhetsnivåer gav studien ett rikare resultat.

Fokusgruppsintervju är en lämplig intervjumetod att använda dels då interaktioner mellan deltagarna synliggör deras motiv, värderingar, argument och erfarenhet men även vid förbättringsarbete inom vården då vårdpersonal får beskriva och diskutera sin syn på vården (Wibeck, 2017). Då denna studie var ett förbättringsarbete på författarnas arbetsplats föll sig fokusgruppsintervjuer som det naturliga valet av intervjumetod. Då kollegor intervjuades fanns en risk att de av kollegialitet ej skulle våga tacka nej till att bli intervjuade, då två av de tillfrågade tackade nej styrker det studiens trovärdighet. Något som kunde vara en svaghet var att deltagarna inte vågade vara ärliga med sina svar då de pratade om den egna arbetsplatsen eller berättade det de trodde att författarna ville höra, vilket skulle kunna påverka pålitligheten negativt. Om ämnet som diskuteras inte är av en känslig karaktär så ska inte pålitligheten påverkas nämnvärt enligt Wibeck (2017). Ämnet i denna studie anses inte vara känsligt att diskutera.

Antalet deltagare och mängden data som intervjuerna gav är viktigt för att etablera trovärdighet (Graneheim & Lundman, 2004). Det ansågs inte finnas behov av ytterligare intervjuer då ingen ny information framkom under tredje fokusgruppsintervjun vilket stärker trovärdigheten. Wibeck (2017) anser att optimalt antal deltagare är fyra till sex personer i varje grupp. I denna studie delades fokusgruppsintervjuerna in i två grupper med fyra deltagare och en grupp med fem deltagare. Gruppen med fem deltagare genererade mer samtal dock ej mer material då en tendens att sväva ut fanns. Det finns fördelar med att testa intervjuguiden i en pilotintervju (Polit & Beck, 2016). Intervjuguiden arbetades igenom i handledningsgruppen samt testades i en pilotintervju med deltagare som hade erfarenhet av simuleringsträning men som inte uppfyllde alla inklusionskriterier varpå denna ej ingick i studien. Det framkom ett behov av ytterligare följdfrågor. Deltagarnas svar fokuserade till mestadels på konkreta råd och önskemål kring simuleringsträning varför några av frågorna i intervjuguiden ej besvarats. På grund av detta har syftet omarbetats.

Pålitligheten stärks då metod och urval är väl beskrivet och kan därför genomföras av andra och därmed erhålla ett liknande resultat (Lincoln & Guba, 1985). Då urvalet var noggrant beskrivet samt hade en god spridning gällande deltagarnas yrkeslivserfarenhet och ålder stärktes pålitligheten. Ett ändamålsenligt urval användes för att få deltagare med erfarenhet av det valda ämnet. Mest fördelaktigt hade varit att välja ut deltagare med specialistutbildning med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar med längst erfarenhet. Detta var av praktiska skäl ej genomförbart då intervjuerna genomfördes under arbetstid, varpå de barnsjuksköterskor som arbetade de dagarna intervjuerna genomfördes tillfrågades på förhand om deltagande. Pålitligheten kan påverkas ifall datainsamlingen sträcker sig över en längre tid då en risk för bristande överensstämmelse mellan intervjuerna kan uppstå (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuerna i denna studie genomfördes under en vecka vilket stärkte pålitligheten att intervjuerna utfördes på ett så likt sätt som möjligt.

Genom att beskriva förförståelsen stärks pålitligheten i studien (Lincoln & Guba, 1985). Författarna hade liknande erfarenheter av simuleringsträning, men den ena hade mer erfarenhet ifrån akuta situationer än den andre. Detta kunde ha bidragit till förkunskaper som hade kunnat påverka bedömningar, fördomar och förväntningar (Lincoln & Guba, 1985). Under arbetets gång hade förförståelsen diskuterats sinsemellan i åtanke att inte låta den inverka på processen. Båda författarna var med vid samtliga intervjuer dock varvades rollen som ledande moderator. Intervjumaterialet delades upp lika för transkribering och överenstämmelsen kontrollerades.

Under analysens gång jämfördes meningsenheter, den kondenserade meningsenheten och koden med underkategori och kategori för att säkerställa att innebörden inte misstolkats eller

11

förlorats, detta för att säkerställa bekräftelsebarheten (Lincoln & Guba, 1985). En kontroll gjordes även för att säkerställa att alla meningsenheter svarade på syftet till studien, ytterligare användes citat i resultatet men även exempel på analysprocessen i metoden beskrevs för att stärka bekräftelsebarheten. Bekräftelsebarheten säkerställdes och trovärdigheten stärktes då författarna tillsammans med handledningsgruppen diskuterade och granskade analysprocessen samt resultatet. På så sätt kan risken att ”färga data” minska (Lincoln & Guba, 1985) samt att alla kategorier hålls isär och inte går in i varandra (Graneheim & Lundman, 2004).

Med överförbarhet menas att resultatet kan överföras till andra grupper, kontexter och arbetsmiljöer (Polit & Beck, 2004). Graneheim och Lundman (2004) menar att det är upp till läsaren att själv bestämma om resultatet är överförbart till läsarens kontext eller inte. Denna studie är ett förbättringsarbete på en specifik arbetsplats och det kan därför finnas svårigheter i att direkt överföra helheten av resultatet till andra eller liknande kontexter. Författarna anser dock att delar skulle kunna gå att överföra till liknande kontexter då urvalet, datainsamlingsmetoden och analysprocessen är tydligt beskrivna.

Resultatdiskussion

De huvudfynd som uppkom var att få träna i autentisk miljö med naturtroget material för att bland annat kunna upptäcka systemfel på arbetsplatsen. Ett behov av mer regelbunden och frekvent träning tillsammans med teamet för att hitta sin roll som arbetsledare i kombination med teoretisk utbildning framkom.

Barnsjuksköterskorna framhöll att de haft nytta av simuleringsträning i akuta situationer som uppstått på arbetsplatsen. Dock framkom en önskan om att få träna i den egna arbetsplatsens lokaler med det material som skulle använts vid en verklig akut situation. De beskrev även en vilja av att träna med naturtroget och uppdaterat material för att kunna tillgodose sig rätt teknik vid vårdtekniska moment samt rätt hantering av materialet vid verkliga akuta situationer. Det akut sjuka barnets omvårdnad på sjukhus ingår i barnsjuksköterskans kompetensbeskrivning och barnsjuksköterskan ska anpassa vården efter barnets behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) ska det finnas den personal, utrustning och lokaler som krävs för att kunna ge god vård. En del av barnsjuksköterskans ansvar ligger i att skapa balans i barnets miljö, mellan den vårdtekniska utrustningen och omvårdnaden för att barnets upplevelse av vården ska bli så bra som möjligt (Ylikangas, 2017). Miljön som uppstår vid akuta situationer är komplex och inte barnanpassad då den enbart är inriktad på livsavgörande insatser och när ett barn hamnar i en sådan miljö kan det leda till en sjukvårdsrädsla hos barnet som kräver bearbetning i framtiden. En lugn och trygg barnsjuksköterska kan skapa trygghet hos barnet i den akuta situationen och för att skapa trygga barnsjuksköterskor behövs simuleringsträning.

Studier visar att barnsjuksköterskor som får simuleringsträning på arbetsplatsen beskriver det som väldigt värdefullt och anser att kortare simuleringsträningstillfällen inte påverkar det dagliga arbetet (Freund, Andersen, Svane, Mayhoff & Sørensen, 2019; Patterson, Geis, Falcone, LeMaster & Wears, 2013). Simuleringsträning som är oförberedd samt baserad på verkliga fall som kan hanteras bättre eller på ett annorlunda sätt visar sig vara en bra metod (Patterson et al., 2013). Det är inte någon skillnad i stresspåslag inför simuleringsträning på arbetsplatsen beroende på om det är oförberett eller planerat. Det visar heller ingen skillnad i hur mycket kunskap som erhålls (Freund et al., 2019). Icke uppdaterade eller äldre patientsimulatorer kan vara orealistiska vad gäller anatomi, synintryck, känsel- och fysisk återkoppling vilket kan leda till att tekniker utvecklas som är olämpliga och icke framgångsrika vid vård av patienter (Weatherall, Menezes, Koh & Lazarus, 2019). Därmed bör simuleringsträning ske på barnsjuksköterskornas arbetsplats med rätt material för optimal kompetensutveckling.

Det framkom i studien att om simuleringsträning skedde i den egna miljön fanns möjligheten att systemfel upptäcktes i den egna verksamheten. Då barnet är miljöns huvudperson och utformningen av miljön har stor betydelse för barnets omvårdnad ligger ett stort ansvar på barnsjuksköterskan att anpassa miljön efter barnets behov (Ylikangas, 2017). Detta för att förhindra att barn kommer till skada genom att identifiera risker och föreslå förbättringar (Svensk sjuksköterskeförening, 2016; Cronenwett et al., 2007). I rollen som barnsjuksköterska finns ett ansvar att säkerställa god och säker vård samt arbetsplatsens kvalitet genom att planera, bedriva och kontrollera förbättringsarbeten (Cronenwett et al., 2007; Patientsäkerhetslag, SFS 2010:659) men även att vården är lättillgänglig och trygg (HSL, SFS 2017:30). I och med detta kan barnsjuksköterskan säkerställa att barnet kan erhålla en god hälsa trots sjukdom (WHO, 1946) genom att utveckla sin kompetens gällande barnets hälsa under barnets olika utvecklingsnivåer (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

12

Det framkom att barnsjuksköterskorna ansåg att simuleringsträningen borde skett oftare och mer regelbundet, både på KTC samt på arbetsplatsen. Upprepad simuleringsträning kan stärka barnsjuksköterskans självförtroende och kunskapsbas (Boling & Hardin-Pierce, 2016; O’Leary, Nash & Lewis, 2016; Weatherall et al., 2019). Särskilt värdefullt är simuleringsträning då högrisksituationer är sällan förekommande (Weatherall et al., 2019). På grund av detta utsätts inte barnsjuksköterskan för akuta situationer ofta och det kan därför dröja innan den mer erfarna barnsjuksköterskan kommer i kontakt med en sådan situation. När barnsjuksköterskorna hamnar i akuta situationer som de inte är vana vid kan även de mer erfarna expertsjuksköterskorna bli noviser och tvärt om kan novisen bli expert (Benner, 1984). Alla barnsjuksköterskor ska inneha kunskap om hjärt- och lungräddning för barn och vara uppdaterade på de arbetsmodeller som är aktuella inom akuta situationer.

Barnsjuksköterskorna i studien framhöll även att teoretisk utbildning i kombination med simuleringsträning var önskvärt. Resultatet stärks av tidigare forskning då barnsjuksköterskan lär sig lättare av en kombination av teori och simuleringsträning (Campbell, 2015; Covington, Muckler, Sheldon, Alexander & Morgan, 2019). Andra studier visar att barnsjuksköterskan lär sig lättare genom praktisk utbildning istället för enbart teoretisk (Boling & Hardin-Pierce, 2016; O’Leary et al., 2016). Som barnsjuksköterskor ska de eftersträva att arbeta efter den senaste kunskapen (Cronenwett et al., 2007) detta genom att fylla kunskapsluckor och utveckla den egna kompetensen (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Genom regelbunden utbildning av personal kan detta åstadkommas då en kombination av teori och praktik krävs för att optimalt erhålla ny kunskap.

I studien framkom att barnsjuksköterskorna ville ha simuleringsträningar i teamet med barnsjuksköterska och undersköterska fram till dess att läkaren ansluter men även tillsammans med alla professioner. Detta för att kunna stärka sin roll som arbetsledare fram till dess att ansvarig läkare var på plats då det större teamet tog vid. Teamet fungerar bäst då den sammanlagda kompetensen i teamet kan användas för att säkerställa bästa möjliga vård. För att uppnå ett så bra samarbete som möjligt inom teamet är det viktigt med kommunikation och samarbetsförmåga (Cronenwett et al., 2007). Barnsjuksköterskor skattar den egna kunskapen högre efter simuleringsträningar (Boling & Hardin-Pierce, 2016), men även förmågan att samarbeta och konsultera med kollegor förbättras efter varje simuleringsträningstillfälle (O’Leary et al., 2016). En studie visar att barnsjuksköterska och läkare som team kan hantera den akuta fasen samt uppföljningen bättre då de genomgått simuleringsträning (Barni, Mori, Giovannini, Luca, & Novembre, 2019). Då barnsjuksköterskan känner sig trygg i sin roll som arbetsledare ökar förmågan att effektivt hantera och agera i akuta situationer både innan läkare är på plats men även vid överlämning och rapportering till andra professioner.

Att byta erfarenhet mellan kollegor var av stort värde, då mer erfarna kollegor stöttade och utbildade nya. Nya barnsjuksköterskor förväntade sig att det fanns erfarna kollegor i närheten för att svara på frågor samt ge konkreta råd. Ett effektivt sätt att lära sig är genom handledning från en mer erfaren kollega (Benner, 1984). Dock är det inte nödvändigt för den som handleder att själv praktiskt visa hur en procedur går till utan mer finnas där som en trygghet. En novis sjuksköterska kan på så sätt själv hitta lösningar på problemet vilket stärker självförtroendet och är ett högt skattat sätt för inlärning (Weatherall et al., 2019). Benner (1984) menar på att novisen saknar den erfarenhet som behövs för att kunna hantera olika situationer på arbetsplatsen därför behövs vägledning dels från riktlinjer och dels från sjuksköterskor som genomgått Benners utvecklingsstege. Utvecklingsstegen är en individuell process som sker över flera år och den är inte nödvändigtvis konstant utan ständigt föränderlig. Därför bör även den mest erfarna barnsjuksköterskan inneha ödmjukhet inför akuta situationer samt att det finns ett behov av att genomgå simuleringsträning kontinuerligt för att ständigt utvecklas.

Resultatet från denna studie kan användas som underlag för ett förbättringsarbete på författarnas arbetsplats. Då det för närvarande inte finns simuleringsträning på arbetsplatsen utan enbart på KTC så framkom det att det finns ett behov av att införa simuleringsträning i olika omfattning på arbetsplatsen, men även på KTC. Detta arbete kan med fördel upprepas med fokus på andra yrkesgrupper som blir berörda när ett barn blir akut sjukt.

Slutsatser

Studien visade att barnsjuksköterskorna erfor att de saknade kunskap och erfarenhet för att kunna hantera verkliga akuta situationer och att de därför ville träna oftare med autentiska fall i den miljö de arbetade i med korrekt material. Barnsjuksköterskornas kunskapslucka kunde täckas med hjälp av teoretisk utbildning om vanligt förekommande diagnoser samt om de hade fått information inför simuleringsträningen om dess utformning och vad som förväntades av dem. På så sätt kan barnsjuksköterskan arbeta evidensbaserat och bedriva en säker vård. Det framkom även ett behov av att kunna träna på sin roll som arbetsledare då en akut situation uppstod med fokus på att träna innan läkaren var på plats. Vikten av att kunna träna på teamsamverkan med flera olika professioner framkom

13

som värdefullt. På så sätt är teamets sammanlagda kompetens av större värde än varje enskild yrkesgrupps. Barnsjuksköterskorna uttryckte även uppskattning för att kunna dela med sig av erfarenheter till kollegor oberoende av yrkeslivserfarenhet då expertbarnsjuksköterskan åter kan bli novis inför en obekant situation enligt Patricia Benners omvårdnadsteori.

14

Kliniska implikationer

För att barnsjuksköterskorna ska känna trygghet i situationen när ett barn blir akut sjukt är simuleringsträning ett verktyg för att stärka barnsjuksköterskans roll i teamet och som arbetsledare. Barnsjuksköterskan ska arbeta evidensbaserat med barnet i fokus för att kunna bedriva en säker vård. Detta kan erhållas genom att träna oftare och få information kring akuta situationer, allvarliga tillstånd och simuleringsträning. Barnkliniken kan genom denna studie få stöd med att utveckla simuleringsträningens utformning både miljö- och materialmässigt. Även förslag på hur simuleringsträningen kan utformas och varieras för att täcka ett större behov av att få träna och utvecklas både som novis- och expertbarnsjuksköterska. Genom att vara väl insatta i mottagandet och behandlingen av akut sjuka barn skulle vårdtiden kunna minskas och därmed få en ekonomisk vinst.

15

Referenser

Akselbo, I., Olufsen, V., Ingebrigtsen, O., & Aune, I. (2019). Simulation as a learning method in public health nurse education. Public Health Nursing, 36(2), 226–232. doi: 10.1111/phn.12560

Barni, S., Mori, F., Giovannini, M., Luca, M., & Novembre, E. (2019). In situ simulation in the

management of anaphylaxis in a pediatric emergency department. Internal and Emergency Medicine, 14(1), 127–132. doi: 10.1007/s11739-018-1891-1

Benner, P. E. (1984). From novice to expert: excellence and power in clinical nursing practice. (Commemorative ed.). Upper Saddle River, NJ: Pearson Education.

Blackmore, C., Austin, J., Lopushinsky, S. R., & Donnon, T. (2014). Effects of postgraduate medical education “Boot Camps” on clinical skills, knowledge, and confidence: A meta-analysis. Journal of graduate medical education, 6(4), 643–652. doi: 10.4300/JGME-D-13-00373.1

Boling, B., & Hardin-Pierce, M. (2016). The effect of high-fidelity simulation on knowledge and confidence in critical care training: An integrative review. Nurse Education in Practice, 16(1), 287– 293. doi: 10.1016/j.nepr.2015.10.004

Campbell, J. M. (2015). Education and Simulation Training of Pediatric Intensive Care Unit Nurses to Care for Open Heart Surgery Patients. Critical Care Nurse, 35(3), 76–81. doi: 10.4037/ccn2015312 Covington, C. C., Muckler, V. C., Sheldon, L., Alexander, R., & Morgan, B. (2019). Improving Emergency Airway Knowledge and Self-Efficacy Levels of Outpatient Gastroenterology Staff via Implementation of Online Education and In Situ Simulation. Gastroenterology Nursing, 42(3), 242– 250. doi: 10.1097/SGA.0000000000000437

Cronenwett, L., Sherwood, G., Barnsteiner, J., Disch, J., Johnson, J., Mitchell, P., ... Warren, J. (2007). Quality and safety education for nurses. Nursing Outlook, 55(3), 122–131. doi:

10.1016/j.outlook.2007.02.006

Ekebergh, M. (2015). Vårdande. I M. Arman, K. Dahlberg & M. Ekebergh (Red.), Teoretiska grunder för vårdande (s. 121-128). Stockholm: Liber AB.

Freund, D., Andersen, P., Svane, C., Meyhoff, C., & Sørensen, J. (2019). Unannounced vs announced in situ simulation of emergency teams: Feasibility and staff perception of stress and learning. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 63(5), 684–692. doi: 10.1111/aas.13321

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Hackett, G., Brady, J., & Olympia, R. P. (2018). School Nurses on the Front Lines of Medicine: The Approach to a Student After a Syncopal Event: Don’t “PASS OUT.”. NASN School Nurse, 33(4), 222– 227. doi: 10.1177/1942602X18762091

Hunt, E. A., Duval-Arnould, J. M., Nelson-McMillan, K. L., Bradshaw, J. H., Diener-West, M., Perretta, J. S., & Shilkofski, N. A. (2014). Pediatric resident resuscitation skills improve after “Rapid Cycle Deliberate Practice” training. Resuscitation, 85(7), 945–951. doi:

10.1016/j.resuscitation.2014.02.025

Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Hämtad från Riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

Jones, F., Passos-Neto, C. E., & Braguiroli, O. F. M. (2015). Simulation in Medical Education: Brief history and methodology. Principals and practice of clinical research, 1(2), 56–63.

16

Jones, M. B., & Tucker, D. (2016). Nursing Considerations in Pediatric Cardiac Critical Care. Pediatric Critical Care Medicine, 17(8), 383–387. doi: 10.1097/PCC.0000000000000856

Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197). Hämtad från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20181197-om-forenta-nationernas-konvention_sfs-2018-1197

Lincoln, Y. S., & Guba, E. G. (1985). Naturalistic Inquiry. Newbury Park, CA: Sage Publications. O’Leary, J., Nash, R., & Lewis, P. (2016). Standard instruction versus simulation: Educating registered nurses in the early recognition of patient deterioration in paediatric critical care. Nurse Education Today, 36, 287–292. doi: 10.1016/j.nedt.2015.07.021

Patientsäkerhetslag (SFS 2010:659). Hämtad från Riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659

Patterson, M. D., Geis, G. L., Falcone, R. A., LeMaster, T., & Wears, R. L. (2013). In situ simulation: detection of safety threats and teamwork training in a high risk emergency department. BMJ Quality & Safety, 22(6), 468–477. doi: 10.1136/bmjqs-2012-000942

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2004). Nursing Research – Principles and Methods (7th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2016). Nursing research : generating and assessing evidence for nursing practice (10th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer.

Priebe, G., & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (s. 25–42). Lund: Studentlitteratur AB.

Razavi, Z., & Hamidi, F. (2017). Diabetic Ketoacidosis: Demographic Data, Clinical Profile and Outcome in a Tertiary Care Hospital. Iranian Journal of Pediatrics, 27(3), 1–6. doi: 10.5812/ijp.7649 Ryan, A., Rizwan, R., Williams, B., Benscoter, A., Cooper, D. S., & Iliopoulos, I. (2019). Simulation Training Improves Resuscitation Team Leadership Skills of Nurse Practitioners. Journal of Pediatric Healthcare, 33(3), 280–287. doi: 10.1016/j.pedhc.2018.09.006

Sawyer, T., Burke, C., McMullan, D. M., Chan, T., Valdivia, H., Yalon, L., & Roberts, J. (2019). Impacts of a Pediatric Extracorporeal Cardiopulmonary Resuscitation (ECPR) Simulation Training Program. Academic Pediatrics, 19(5), 566-571. doi: 10.1016/j.acap.2019.01.005

Socialstyrelsen. (2017). Utvecklingen inom patientsäkerhetsområdet 2017. Hämtad 2019-12-15 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-4-3.pdf Socialstyrelsen. (2015). Skador bland barn i Sverige - Olycksfall, övergrepp och avsiktligt

självdestruktiva handlingar Rapport 2015. Hämtad 2020-01-21 från

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2015-2-8.pdf

Statistiska Centralbyrån. (2020). Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2019. Hämtad 2020-01-27 från

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens- sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkningsstatistik-i-sammandrag/

Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Kompetensbeskrivning för sjuksköterska med

specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Hämtad 2020-04-28 från

17

Svensk sjuksköterskeförening. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 2020-01-31 från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf

Tofil, N., Schier, S., Benningfield, B., Cooper, A., Sloane, P., Zinkan, L., … Rutledge, C. (2018). Tracheostomy Education for Parents Utilizing Simulation: A New Paradigm In Parental Education. Pediatric Nursing, 44(3), 111–115. http://search.proquest.com/docview/2063385497/

Vetenskapsrådet. (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2020-01-31 från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Weatherall, A. D., Menezes, M., Koh, S. M., & Lazarus, M. D. (2019). Learner and educator experiences and priorities in paediatric airway education: A qualitative study. Anaesthesia and Intensive Care, 47(3), 274-280. doi: 10.1177/0310057X19845812

Wibeck, V. (2017). Fokusgrupper metod. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (s. 169–188). Lund: Studentlitteratur AB.

World Health Organization. (1946). Constitution of World Health Organization: principles. Hämtad 2020-01-31 från http://www.who.int/about/mission/en/

World Health Organization. (2008). Violence and Injury Prevention. Hämtad 2020-02-11 från https://www.who.int/violence_injury_prevention/child/injury/world_report/data/en/ World Medical Association. (2001). World Medical Association Declaration of Helsinki: Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. Bulletin of the World Health Organization, 79(4), 373–374. doi: 10.1590/S0042-96862001000400016

Ylikangas, C. (2017). Miljö - ett vårdvetenskapligt begrepp. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp: i teori och praktik (s. 269–280). Lund: Studentlitteratur AB.

Zerwig, H. (2015). Improving Pediatric Emergencies One Rural Hospital at a Time1. Journal of Pediatric Nursing, 30(1), 4–5. doi: 10.1016/j.pedn.2014.10.007

Bilagor

Bilaga 1

Till verksamhetschef för Barnkliniken, Regionsjukhus Ryhov, Jönköping

Simuleringsträning, att träna på en docka eller barnet? – Barnsjuksköterskors erfarenheter

Bakgrund

Barn som blir akut sjuka där barnsjuksköterskans arbetsinsats kan avgöra barnets överlevnad kan vara mentalt påfrestande samt inge oro och tvivel på den egna förmågan. Med denna studie kan betydelsen av simuleringsträning för barnsjuksköterskans tro på den egna förmågan samt tryggheten i sin profession synliggöras samt utvecklas. Detta för att förbättra omhändertagandet av barn vid akuta situationer.

Syfte

Syftet med studien är att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av simuleringsträning vid omhändertagandet av barn i akuta situationer.

Tillfrågan om deltagande

Önskemålet är att få komma till Er avdelning och genomföra tre fokusgruppsintervjuer med barnsjuksköterskor/sjuksköterskor som genomgått barnsimuleringsträning samt jobbat i minst ett år på barnvårdsenheten eller barnakuten. Varje intervju beräknas ta ca en timme.

Hantering av data

Fokusgruppsintervjuerna kommer skrivas ut och användas till en examensuppgift i magisterkurs på Hälsohögskolan i Jönköping. Enskilda individer kommer inte kunna identifieras i resultatet.

Kontakt

Vi kontaktar Er inom ett par dagar för att inhämta Ert tillstånd att genomföra fokusgruppsintervjuer vid Er enhet.

Handledare för studien

Berit Munck, Universitetslektor Jönköping University, berit.munck@ju.se Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av Josefine Henriksson, 0705669516, hejo18sk@student.ju.se

Bilaga 2

Simuleringsträning, att träna på en docka eller barnet? – Barnsjuksköterskors erfarenheter

Till dig som arbetat på barnvårdsenheten eller barnakuten i minst ett år och deltagit i ett barnsimuleringsträningstillfälle.

Bakgrund

Barn som blir akut sjuka där barnsjuksköterskans arbetsinsats kan avgöra barnets överlevnad kan vara mentalt påfrestande samt inge oro och tvivel på den egna förmågan. Med denna studie kan betydelsen av simuleringsträning för barnsjuksköterskans tro på den egna förmågan samt tryggheten i sin profession synliggöras samt utvecklas. Detta för att förbättra omhändertagandet av barn vid akuta situationer.

Syfte

Syftet med studien är att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av simuleringsträning vid omhändertagandet av barn i akuta situationer.

Tillfrågan om deltagande

Du tillfrågas eftersom du arbetat på barnvårdsenheten eller barnakuten i mer än ett år och deltagit i minst ett barnsimuleringsträningstillfälle. Önskemålet är att få intervjua dig, tillsammans med tre andra i en fokusgruppsintervju, om dina erfarenheter av simuleringsträning och hur det har påverkat dig i ditt dagliga arbete. Intervjun kommer att spelas in (endast ljud). Deltagandet i studien är frivilligt och du kan avstå från deltagande, eller när som helst avbryta din medverkan i studien utan att ange orsak. Hantering av data

Fokusgruppsintervjuerna kommer skrivas ut och användas till en examensuppgift i magisterkurs på Hälsohögskolan i Jönköping. Enskilda individer kommer inte kunna identifieras i resultatet.

Kontakt

Kan du tänka dig att delta i studien? Svara gärna på mail eller sms om du kan tänka dig vara med. Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av:

Josefine Henriksson, legitimerad sjuksköterska, 0705669516, hejo18sk@student.ju.se Tina Ögren Johansson, legitimerad sjuksköterska, 0767651656, ogti19cn@student.ju.se Berit Munck, Universitetslektor Jönköping University, berit.munck@ju.se

Bilaga 3

1. Vilka är era erfarenheter av simuleringsträning?

2. Vid akuta situationer hur har ditt arbete påverkats av tidigare simuleringsträning?

3. Hur kan simuleringsträningen utformas för att skapa trygghet i det akuta omhändertagandet? 4. Vilken miljö tror ni är bäst att ha simuleringsträningar i?

5. Vilka ändringar skulle ni vilja göra på simuleringsträningens utformning?

Följdfrågor:  På vilket sätt?

 Kan du/ni ge ett exempel?  Kan du/ni utveckla/berätta mer?