Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
1 6 6
Recensioner av doktorsavhandlingar
K e llg r e n , som i Sin n en as fö re n in g g ö r sin n ligh eten till en d y g d , som i M in a lö je n fö rn e k a r alla au k to rite te r och i V å ra v illo r ifrågasätter alla värd en . E lle r m ed en L e o p o ld s fö r h o v liv e t välan p assad e m o ralism : » V a r sträng i tän kesätt, m en len och lju f i sed er.»
D e n bild av A d le rb e th som Lan d en teck n ar ha de fått stö rre skärp a o m han d ragit p a ra lle lle r till k o lleg an och v än n en N ils v o n R o se n ste in s avhan d ling O m u p p lysn in g e n . I H is to ris k a A n te c k n in g a r b ete ck n a r A d le rb e th b o k en som » od ö d lig » m en han kan in te h a g illa t den. E tt in tressan t faktu m är att A d le rb e th och R o se n ste in i sin a b re v u n d v ik e r ö m tåliga d eb a ttfråg o r. E n jä m fö re lse v isar tydligt A d le rb e th s k o n flik tsitu atio n i fö rh ållan d e till den gu stav ia n sk a o m g ivn in gen :
R o se n ste in p o le m ise ra r m o t åsikten att m än ni sk o rn a varit ly ck lig ast då d e v arit m inst upp lysta, m o t att natu r ska g å fö re k o n st, m ot dem som m en ar att k ä rle k till fo ste rla n d e t, lyd n ad fö r lagar na, dygd och se d e r är nog — allt d etta m åste ha sårat eller o ro at fö rfattaren till sk a ld e b re v e n och G r a fs k rift ö fv e r en B o n d e . R o se n ste in tro r på fram sk rid an d et och m en ar att g r e k e r och ro m are stod u n d er d en m o d ern a u p p ly sta m än niskan i u tv e ck lin g — A d le rb e th ser tillb ak a o ch fin n er sina id eal i D e m o ste n e s, C ato o ch V e rg iliu s. R o s e n stein fö rsv a ra r lik so m e n c y k lo p e d iste rn a äre- känslan — A d le rb e th ser däri b lo tt vanitas. (H ä r had e v a rit platsen att an k n yta till D e lb la n c s av h an dlin g Ä r a o ch m inn e.) R o se n ste in ser i m e d e l klassen id ealet, inte i d et » lägre» fo lk e t - A d le r b eth id ealiserar b o nd en.
S k a ld e b re v e n s d ik ta re, som fo rm u le ra t rad en »M an S n ille t b lä n k a såg, m en se d e rn a fö rsv u n n o » , b ö r h a kän t sig träffad av R o se n ste in s u tfall: » M å då m ö rk rets fö rsv a ra re en gån g u p p h öra att säga, d et en rätt dygd kan gifv as utan u p p lysn in g !» F ö r fattarn a till O m u p p lysn in g en och till L ju se ts fie n d e r k u n d e fö rstå vara n d ra — A d le rb e th m åste o fta h a kän t sig stå u tan för.
K r itik e n i d et fö re g å e n d e har rik tat sig m ot Lan d en s o v ilja att fö rsö k a p o sitio n sb estä m m a A d lerb eth . D e t är recen sen ten s m en in g att en m er fin slip a d k o m p aratio n sm eto d sk u lle ku n n at led a g an sk a långt m o t en sådan bestäm n in g, och att avh an d lin gen d ärav sk u lle fått en stad ga och en lin je som m an nu saknar. O ck så b ed ö m n in g en i d e ta ljfrå g o r sk u lle d ä rig en o m ibland ha fått an dra n yan ser. M en den som fö rg ä v e s sö k e r d en stora lin jen m åste erk än n a att L e if Lan d en s avh an d lin g har sitt sto ra v ärd e inte bara i p u n ktb ely sn in g arn a. D e t är v id b eh an d lin gen av d e ta ljp ro b le m e n , vid to lk n in gen av och k o m m en tarern a till d e en sk ild a textställen a, som L an d en s su v erän a k u n n ig h et bäst k o m m e r till sin rätt, m en sådan a k o m m en tarer sv ä lle r i avh an d lin g en inte sällan ut till sm å essä er som k larlä g g er v äse n tliga frågo r. F ö r k o m m an d e
fo rsk n in g i g u stav ia n sk litteratu r k o m m e r avh an d lin g en o m A d le r b e th att v ara till sto rt gagn . D e n som sk rivit en an vän dbar b o k kan v a ra n ö jd m ed sin insats.
Bengt Lewan
H åk an K je llin :
Talkative Banquets. A Study in the
Peacockian Novels of Talk.
(S to c k h o lm Stu d ies in H is to r y o f L ite ra tu re 14 .) Sth lm 1 9 7 4 .T h o m as L o v e P ea co c k sk re v sin a sju sm å h u m o ris tisk a ro m a n e r m ellan åren
18 15
o ch1860.
L ittera tu rh isto rik ern m inn s h o n o m även fö r hans v ä n skap m ed S h e lle y . D e t är van sk lig t att säga vad d e kan ha b ety tt fö r varann , m en m an kan i v a rje fall h ävda att P e a co c k stim u lerad e S h e lle y till fö r n y ade an tik stud ier.1820
s k re v han en ö v e rlä g - set-iro n isk t hållen essä T h e F o u r A g e s o f P o e try m ed udd m o t sam tid en. L äste m an essän ra k t fram k u n d e den ses som ett an g rep p p å ro m an tik en s ly rik , och S h e lle y an im erad es till sin sv a rssk rift D e fe n c e o f P o e try . P ea co c k s re la tio n e r till S h e lle y hade i sig g aran terat att han s nam n in te glöm ts bort. M e d sin a ro m an er har han därtill in ran g erat sig blan d E n g lan d s m ån ga m in o r classics.D e t är en d ast i b rist p å en b ättre b e te ck n in g som m an v ill k a ra k te rise ra P ea co c k s b e rä tte lse r som rom an er. In trig och p e rso n te c k n in g är g jo r d a m ed en u tstu d erad n on ch alan s, och ro m a n e rn a b e står p å ett d em o n strativ t sätt av sam tal, som d essu to m g ä rn a är utan d en m in sta b e ty d e lse fö r d en eg en tlig a han dlin gen.
H å k a n K je llin s b e rä tta rte k n isk a stu d ie om P eaco cks rom an er tar ju st sik te p å sam talen . D e sk ild a ty p ern a av d ialo g ställs m o t v ara n d ra och m o t d en ö v rig a textm assan . P å d etta sätt vill K je llin k o m m a åt d e o lik a rom an ern as särdrag.
P eaco cks ro m a n e r u n d erg å r en sm ärre fö rä n d ring. I de tid igare är ton en ö v e rv ä g a n d e satirisk, i d e sen are g ö r sig en g o d ly n t k o m ed ito n alltm er m ärkb ar. D e t ta n o tera d es redan av sam tid en ; tid i g ast i den allra fö rsta P e a co c k -essän som p u b lic e rad es 1 8 3 9 i E d in b u rg h R e v ie w . N ä r K je llin tar upp d e n n a fö rä n d rin g an vän d er han något tv e ty digt u ttry c k e t » m y h y p o th esis» m en a v se r, som han u p p g a v v id d isp u tatio n en , d ärm ed en d ast den tes som avh an d lin g en b y g g e r på. H an k o n statera r att fö rän d rin g en är tyd ligt m ärk b ar vad b e trä ffa r in trig ern a och p e rso n sk ild rin g arn a. A v h a n d lin g ens syfte är då att u n d e rsö k a v ilk e n ro ll b erättar te k n ik e n h ärv id lag spelar.
K je llin s k ilje r fö r den skull m ellan sådan tex t som har b e ty d e lse fö r s jä lv a in trigen o ch sådan som inte har det. D ä r e fte r k o m b in e ra r han d e tta m ed att ställa de sk ild a ty p e rn a av d ia lo g m o t d en ö v rig a textm assan och kan p å d etta sätt in g åen d e n o tera fö rän d rin g arn a m ellan de o lik a rom an ern a.
M e to d e n kan g iv e tv is disk uteras. D e n är relativt tu n gro d d . D e n fram tv in g ar d istin k tio n er och in d eln in g ar, och m an fråg ar sig o m inte sam m a re su l tat k u n d e ha uppnåtts p å ett e n k lare och i v a rje fall m er läsarvän ligt sätt. M en v ad som inte kan d isk u teras är d en m ålm e d v e te n h e t m ed v ilk e n d en n a u n d ersö k n in g är g jo r d , den säk erh et i o m d ö m et och den litterära k än slig h et som K je llin g e r m ånga fin a p r o v på.
A v h an d lin g en utm ärk er sig fö r stor ackuratess. E n d ast ett par d etaljan m ä rk n in gar skall fram föras. Sålu n d a kan m an några få g ån ger n o tera att o b se r v atio n er g jo rts av tid ig are fo rsk a re utan att d etta påp ekas. P å sid an 3 0 an alyseras rom an en G r y
11
G ra n g e m o t b ak g ru n d av att d en fö rst p u b lic e ra des i avsn itt i en tid sk rift, m en K je llin u p p g e r inte hu r d en n a in d eln in g av rom an en var ge n o m fö rd . D e n en d e fo rsk a re som to rd e ha m ed d elat d etta är B ill R e a d i sin o p u b lice ra d e d o k to rsa vh a n d lin g från år 1 9 5 9 . K je llin u p p gav vid d isp u tatio n en att d en n a v arit hans källa. R e a d s arb ete b o rd e sålunda ha fö rtjä n a t en plats i litte ra tu rfö rte ck n in g e n , o c k så d ä rfö r att den in n eh åller d en en d a fu llstän d iga P e a co c k -b ib lio g ra fie n fram till år 1 9 5 8 . S o m en se rv ic e tjä n st åt fo rsk n in g e n k u n d e m an fö r ö vrig t ha ö n sk at att K je llin hade fo rtsatt b ib lio g rafien till dags dato. E n allva rliga re an m ärkn in g är natu rlig t vis att K je llin v id sin analys av G r y ll G ra n g e så lu nd a litat till en sek u n d ärk älla i stället fö r att gå till p rim ärk ällan , F ra se r’s M agazin e av år 18 6 0 .
T ill avh an d lin g en s fö rtjä n ste r h ö r den starka k o n c en tratio n en till äm net. V id all k o n cen tration fö re lig g e r en fa ra fö r e n sid ig h et o ch K je llin går inte h elt fri från d e n n a ten d en s. H an är v id sitt stu dium av d ialog en så helt in riktad p å att den skall b estå av d ire k t å terg iv en re p lik att han tappar b o rt in d ire k t tal. D e t ta fö re k o m m e r em ellertid m y ck e t sp arsam t, v a rfö r fö rb ise e n d e t inte får någ ra fö ljd e r fö r u n d e rsö k n in g e n s resultat. P å ett p ar håll (s. 6 2 och 1 0 3 ) uttalar K je llin , att d e i ro m an ern a in lagd a sån gern a inte har någon sp ec i ell fu n ktio n . D e t är rik tig t ur d en sy n v in k e l han b eh an d lar sitt m aterial, m en sett ur ett v id are p e r s p e k tiv är uttalan d et n atu rlig tvis baro ck t. H an b o rtser ock så, p å gru n d av sin k o n cen tration till äm n et, från fle ra b erättarg rep p som i h ö g grad u tm ärk er P ea co c k s rom an er: fö rfattarin h o p p en , citaten , n o tern a, d ialo g ern as k o n stru k tio n osv.
K je llin u p p d elar d ialo g en i b erättad, dvs. den m ed sägesats, i d ire k t, där re p lik e n står naken, och i d ram atisk, där r e p lik e n återges d ire k t och där den talan des nam n är utsatt fra m fö r re p lik e n så som i dram at.
S tö rst in tresse ägnas naturligt n og åt den dram a tiska d ialo g en , e fte rso m P e a co c k g jo r d e ett d e m o n strativt b ru k av den . I d en sista rom an en G r y ll G ra n g e är sålund a långt d en stö rre d elen sk rive n i fo rm av dram atisk d ialog. K je llin stu d erar in gå
en d e fram v äx ten av d en n a d ialog i P eaco cks ro m an er och g ö r m ånga g o d a o b se rv a tio n e r och k o m m en tarer.
N ä r K je llin d isk u tera r v arifrån P ea co c k kan ha fått sin d ram atiska d ialog to rd e han ha fö rb ise tt in flytan d et från dram at. R o m a n ern as p rä g e l av att b estå av scen er, fars an k n ytn in g en , d e t i G r y ll G ra n g e o sö k t inlagda dram at, P eaco cks sed v an a att i de av h o n o m u tgivn a ro m an ern a p lace ra nam nen ö v e r re p lik e rn a osv. p e k a r åt d etta håll. Å re n fö r e d eb u tro m an en H e a d lo n g H all s k re v P ea co c k själv ett p ar fa rser, T h e D ilettan ti och T h e T h re e D o cto rs. I T h e T h r e e D o c to rs o ch i H e a d lo n g H a ll u p p trä d er en o ch sam m e lan d sk ap sark itek t m ed n am net M arm ad u k e M ilesto n e, E sq u ire. D e n n e d isk u tera r på båd a hållen m ed värd en på stället. D a v id G a r n e tt har i sin tvåban dsu tgåva av P eaco cks rom an er 19 6 3 o b se rv e ra t att d en sista m en in g en i en av v ärd en s re p lik e r å terk o m m er i båd a v e rk e n . V a d han inte har o b se rv e ra t är att M ile sto n e s svarsre p lik - b o rtsett från den in le dand e m en in g en — är sam m a rep lik. E)et är ingen liten rep lik : den fy lle r en halv sida i B re tt-S m ith s utgåva av T h e T h r e e D o c to rs. P ea co c k kan inte h a sk rivit d etta avsn itt i H e a d lo n g H a ll utan att ha haft sin fars liggan de fra m fö r sig. F o rm en , den dram atiska d ialog en , fö ljd e m ed ö v e r till rom anen .
I H e a d lo n g H a ll står detta re p lik sk ifte i k ap itlet fö re P ea co cks fö rsta d ram atiska dialog. D e n n a dia lo g är in terfo lierad av scen an visn in gar satta inom p aren tes, såsom (T o ssin g o f f a b u m p er o f B u rg u n - d y.), (U n m o rn e silen ce.), (H a m m e rin g o f k n u ck- les and glasses, and shou ts o f B ra v o !) , (su d d en ly em erg in g fro m a d eep r e v e rie .). D e s s a scen an vis ningar har rim ligtvis ö vertag its från dram at.
D e t kan i d etta sam m anhan g v ara v ärt att p å p e k a att vi har p e rso n fö rte c k n in g e n bevarad till en tra g e d i som P ea co c k nog ald rig kom så långt m ed. D ram at sk u lle u tsp ela sig u n d er an tiken , p e rs o nern a är få, och v id sidan av nam nen p å tre av dem står »a stoic» »a platonist» resp . »an E p ic u re » . D e t g e r o n ek lig en spelru m fö r filo so fisk a d isk u s sio n e r, och man vågar anta, att dram at fo rm ellt inte hade k o m m it att sk ilja sig särsk ilt m y c k e t från hans rom an er.
Såsom redan p åp ek ats var P ea co c k stark t an tik in tresserad , och d et är sjä lv fa lle t att Platons d ia lo g e r o fta fö rts p å tal, när m an d isk u tera t den rika fö re k o m ste n av dram atisk dialog. D e t är d ä rfö r ö verrask a n d e att K je llin v ill fö ra Platon åt sidan på b ek o stn ad av d en m er satiriska d ialog som re p re sen teras av Lu kian os och av den m er k o n v ersa- tion spräglad e som rep rese n teras av P lu tark o s och A th en aio s. Sä rsk ilt den sistn äm n de fö rs fram som en stark kandidat. H ä rtill kan invändas att A t h e naios knappast kan sägas ha använt sig av dram a tisk d ialog och fram förallt att själva d et te o re tisk a reso n em an g et är fö g a hållbart. K je llin vill inte
1 6 8
Recensioner av doktorsavhandlingar
g o d ta ett in flytan d e från d en p lato n sk a dialogen när nu P ea co cks re p lik e r till sin typ står n ärm re de ovan näm ndas. M en vi har n og h är en fa k to r som kan fö rv illa , näm ligen tem p eram en tet; till sin läggn in g stod u p p en b arlig en P e a c o c k n ärm re en fö rfa tta re som t. ex. L u kian os än han stod Platon . Faktu m är d o ck att P laton är trad itio n en s u tgån gs p u n kt. F ö rfattare s k riv e r i en trad ition ; d e är o lik a till tem p eram en t och lä ggn in g m en några likn ar naturligtvis varan d ra. D e t in n eb är inte att någon p å verk an d em em ellan b e h ö v e r fö religga.
L ik aså i P ea co c k s fall. D e t är sant att A th e n a io s’ k u fisk a b o k , som b estår av k o n v e rsa tio n e r krin g m at och d ry c k , var en v o g u e i E n glan d i b ö rjan av 18 0 0 -ta le t. Id én att fy lla fo rm en — den d ram atiska d ialogen — m ed något så alld agligt som k o n v e rsa tio n er b e h ö v e r d o ck k n ap p ast tyd a p å någon star kare p å verk an från A th en aio s. V a d P e a co c k än kan h a lidit brist på, inte lär d e t ha varit k o n v ersa- tionsäm n en.
P e rso n lig en kan jag såled es på det hela taget tänka b o rt L u k ian o s, P lu tark o s och A th en aio s ur sam m anhan get, m en ald rig Platon . H an är ändå, som red an sagts, trad itio n en s utgån gsp u n kt, och m ed h o n o m had e P e a co c k långt stark are kontakt. S å g ö rs d e t t. ex. i d eb u tro m an en en tyd lig hän syftn in g till Sy m p o sio n . M an kan b eträffan d e ju st d en n a d ialo g tillägga att P ea co cks rom an er är en lång rad av sym p o sier och att S h elley s g en o m P eaco cks m e d v e rk a n återu p p tagn a an tik stud ier bl. a. re su lterad e i S h e lle y s ö versättn in g av S y m p o sio n .
K je llin g ö r i sin k o m p aratio n ett h opp från anti ken till 17 0 0 - ta le t - R a b elais är d e t en d a u n d an taget — o ch stu d erar den långa rad av fö rfa tta re som då an vän d e sig av den d ram atiska dialogen . G e n o m g å n g e n är in tressan t och , som d et m esta i d en n a avh an d lin g, m y c k e t v ä lg jo rd . Sed d u r ren p å v e rk n in g ssy n v in k e l g e r d en n a u n d ersö k n in g — b o rtsett från fram fö r allt V o lta ire - ett ö v e r v ä g an d e n e g ativt resultat. D e tta kan naturlig tvis inte K je llin lastas fö r, m en m an kan fråga sig om inte g en o m gån g e n blir n ågot fö r u tfö rlig. Å en a sidan b e h ö v e r ju inte P ea co c k m er än ha sett d en dram a tiska d ialog en använd — d en var inte o van lig i 17 0 0 -ta le ts rom an er — å an d ra sidan b lir nu några fö rfattare ald rig näm nda, fast de sä k e rt kan ha b e ty tt m y c k e t även p å d e t fo rm e lla o m råd et. M an kan tänka p å A d d iso n , som i T h e S p ectato r sam la de sym p o sier av o rig in al m ed sp ecia lin rik tn in g så som P e a c o c k g ö r, m an kan tän ka på S te rn e när det g ä lle r d en uttalad e non chalan sen fö r in trig er, le ken m ed läsaren , fö rk ä rle k e n fö r v im sig h e te r osv.
M an kan rim ligtvis inte rik ta n ågon allvarlig are in vän d n in g m ot att K je llin så pass u tfö rlig t tagit upp 17 0 0 -ta lstra d itio n e n . J a g har en dast g jo r t p å p e k a n d e t d ä rfö r att jag g ä rn a sett att han använt u trym m et till att ta upp an dra frap p an ta
berättar-te k n isk a g re p p som är av v ik t även fö r d ialog en . J a g tän k er p å d e ö v e rflö d a n d e rik lig a citaten , de b isarra n otern a, fö rfa tta rin h o p p e n i alla deras o lik a sch atterin gar, h u r d ialo g ern a p å v e rk a r rom an ern as rytm och k arak tär och sjä lv a d ialog ern as u p p b y g g nad: deras puls och rytm , an talet m e d v e rk a n d e , strävan att låta re p lik e rn a k a ra k te rise ra den talan de c on tra am b itio n en att g ö ra d em så e ffe k tfu lla , »citerb ara» som m ö jlig t.
J a g är m e d veten om att jag m ed m in k ritik i viss m ån kan tyckas v ilja sk issera en något an n o rlu n d a avh an dlin g än d en K je llin sk rivit. D e t v o re o rätt färd igt m o t K je llin o m re ce n sio n e n g a v d etta h u v u d in tryck . D e n av h an d lin g han har sk riv it når m ed sin m etod u tm ä rk ta resu ltat, är klart m å lin rik tad, väl k o n c e n tre ra d och g e n o m fö rd m ed b e rö m värd strin gen s o ch ö p p e n b lick fö r litte ra tu rk ritis ka p ro b le m och litterära k v a lite te r.
Torbjörn Nilsson
Lars H a rtv e it:
Dream within a Dream. A Thematic
Approach to Scott’s Vision of Fictional Reality.
U n i v e rsite tsfö rla g e t. O slo 1 9 7 4 .R o b e r t B arn ard :
Imagery and Theme in the Novels of
Dickens.
U n iv e rsite tsfö rla g e t. O slo 1 9 7 4 .D e s s a två a rb eten h ärrö r från e n g e lsk a in stitu tio nen v id u n iv e rsite te t i B e rg e n , som v isat sig v ara ett liv fu llt cen tru m fö r stu d ier i e n g e lsk arton - hu n d ratalslitteratu r. B å d a är g e d ig n a och b y g g e r p å b e p rö v a d e m e to d isk a g re p p , som i sto rt sett an vän ds fö rn u ftig t. H a rtv e its arb ete är lite tyn g re i stilen än B a rn a rd s m e ra stim u leran d e stu die m en är lik so m B a rn a rd s v älg ö ran d e fritt från k ritisk a flo sk le r. B å d a fö rfa tta rn a v isar b elä sen h et och k rin g sy n i k ritisk litteratu r, särsk ilt H a r tv e it o ck så i ro m a n te o re tisk litteratu r.
H a rtv e its u tg ån g sp u n k t är en h y p o te s o m att W alter Sc o tt had e en splittrad lo ja lite t i sitt fö rh å l lande till v e rk lig h e te n , en lo ja lite t so m v ar in rik tad både på d et ro m an tisk a och d et v ard ag lig a, och att spän ningar som kan fö ras tillb ak a p å en sådan sp littrin g på ett k o n stn ärlig t m en in g sfu llt sätt åte r speglas i rom an ern a. B e stä m d a m o tsatsm ö n ster fram träd er, hävd ar H a rtv e it, och hans av sik t är att k larlä g g a d em v ad g äller fy ra b estäm d a o m råd en : sam hället, d et h e ro is k a id ealet, ju rid ik e n o ch r e li g io n en . F ö r b e ly sn in g av h u r m ö n stren fram träd er har han i tur o ch o rd n in g valt T h e H e a r t o f M id loth ian , W a v e rle y , G u y M a n n e rin g och O ld M o r tality, m ed en av slu tan d e stu d ie ö v e r R e d g a u n t- let, som han an ser g e en g o d illu stratio n av d e fy ra näm nd a tem atas u p p g å en d e i varan d ra.
S y fte t m ed u n d e rsö k n in g e n är o tv iv e la k tig t am bitiöst, k an sk e ö v e ra m b itiö st. D e t kan n og v a ra berättig at att fråga sig om m an b ör p o stu le ra en
