Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö
Juni 2020
HUR POLISER BEMÖTS I MALMÖ
UR POLISERS PERSPEKTIV
ROBERT BRESKI
SIMON BÄCK
2
HUR POLISER BEMÖTS I MALMÖ
UR POLISERS PERSPEKTIV
ROBERT BRESKI
SIMON BÄCK
KAROLY SEPRENYI
Breski, R., Bäck, S., & Seprenyi, K. Hur poliser bemöts i Malmö. Ur polisers perspektiv. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2020.
Studiens syfte var att undersöka poliser i yttre tjänst i Malmö stad och deras uppfattningar och erfarenheter vad gäller hur allmänheten ser på dem och bemöter dem samt vad poliserna tror att detta bemötande kunde bero på. Poängen med att undersöka bemötandet av poliser var att kunna bidra till en bättre förståelse och bättre relationer mellan poliser och invånare - polisers uppfattningar av
bemötandet kan enligt tidigare forskning påverka hur poliser agerar gentemot allmänheten, där goda bemötanden från polisen kan stärka invånarnas uppfattning av polisens legitimitet. För att besvara våra frågeställningar har vi genomfört tolv kvalitativa telefonintervjuer med poliser tillhörande lokalpolisområde Norr och Söder i Malmö. Dessa intervjuer har transkriberats och därefter analyserats genom tematisk analys för att kunna identifiera ett mönster gällande hur poliser anser sig bemötas av invånare i Malmö. Resultatet av vår studie visade att poliserna
generellt ansåg sig bemötas med respekt av invånarna och att invånarna har förtroende för polisen, samt att bemötandet blev bättre ju fler gånger poliserna haft att göra med en och samma lagöverträdare. Resultatet visade även att poliserna ansåg att uppfattningar och bemötande berodde mycket på individens egna erfarenheter av poliskontakter och påverkan från media eller anhöriga. Slutsatsen var att poliserna i stort sett ansåg sig bli väl bemötta, samtidigt som många utav poliserna trodde att uppfattningarna kunde bero på liknande faktorer. Även om denna studie kan ge en indikation på hur de lokala poliserna i Malmö stad bemöts är studiens resultat svåra att generalisera till hela Malmös poliskår och därmed efterfrågar vi ytterligare forskning som belyser bemötandet ur polisers perspektiv.
3
HOW POLICE OFFICERS ARE
TREATED IN MALMÖ
BY THE PERCEPTIONS OF POLICE OFFICERS
ROBERT BRESKI
SIMON BÄCK
KAROLY SEPRENYI
Breski, R., Bäck, S., & Seprenyi, K. How police officers are treated in Malmö. By the perceptions of police officers. Degree project in Criminology 15
högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of
criminology, 2020.
The purpose of this study was to evaluate patrolling police officers and their perceptions and experiences regarding how the public views and treats them as well as what the police officers believe causes the treatment. The point of
examining how the police are being treated was to be able to contribute to a better understanding and better relations between the police and the citizens - police officers’ perceptions of how they are treated can affect how they act toward the public according to previous research, where respectful treatment by police officers can strengthen the citizens’ perceptions of police legitimacy. In order to answer our research questions we conducted twelve qualitative telephone
interviews with police officers stationed at local police districts North and South in Malmö. The interviews were transcribed and analyzed through a thematic analysis in order to identify a pattern regarding how police officers perceive being treated by citizens in Malmö. The result showed that the police officers generally perceived to be treated with respect by the citizens and that the citizens have confidence in the police, also the treatment got better when the police officers interacted with the same offender multiple times. The result also showed that the police officers thought that perceptions and treatment to a large extent were caused by the individual’s own experiences with police contacts and influence from the media or people they know. The conclusion was that the police officers mainly thought that they were treated well, at the same time many of the police officers believed that the perceptions could be caused by similar factors. Even though this study can indicate how the local police officers in Malmö are being treated, the results are difficult to generalize to the police corps of Malmö as a whole, and for this reason we request further research to illuminate how police officers view treatment by the public.
4
Förord
Vi vill tacka våra informanter från lokalpolisområde Norr och Söder i Malmö som tog sig tid att ställa upp i våra intervjuer, vi vill även tacka kommunpoliserna Tobias Bråhammar och Stefan Wredenmark för att ha satt oss i kontakt med våra informanter.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Susanne Egnell, doktorand vid Malmö universitet, för givande vägledning och diskussioner samt feedback under hela arbetsprocessen.
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...6
AVGRÄNSNINGAR ...6
DEFINITIONER ...7
BAKGRUND ... 7
TEORETISKT RAMVERK ...8
Legitimitet, processuell rättvisa och asymmetri... 9
TIDIGARE FORSKNING ...10 METOD ...13 FÖRFÖRSTÅELSE ... 14 KVALITATIV ANSATS... 14 URVAL ... 14 DATAINSAMLING ... 14 Genomförande ... 15 Transkribering ... 15 TEMATISK ANALYS ... 15
Bearbetning och färgkodning ... 16
Utarbetande av teman ... 16
ETIK ... 16
RESULTAT ...17
GENERELLT ETT POSITIVT BEMÖTANDE OCH POSITIVA ATTITYDER ... 18
LAGÖVERTRÄDARES BEMÖTANDE EFTER FLER MÖTEN... 19
INVÅNARES EGNA ERFARENHETER ... 20
ANDRAHANDSINFORMATION ... 21 Media ... 22 Närstående ... 22 DISKUSSION ...23 RESULTATDISKUSSION ... 24 METODDISKUSSION ... 27 Tillförlitlighet ... 27
Möjligheter och begränsningar... 27
SLUTSATS...30
REFERENSER...31
6
INLEDNING
Polisen har ett viktigt uppdrag i det demokratiska samhället vad gäller att upprätthålla lag och ordning samt tillförsäkra allmänheten trygghet (Finstad 2016). För att polisen ska kunna utföra sitt arbete krävs en trygg arbetsmiljö och legitimitet hos medborgarna, därav är polisens förtroende hos invånare av största betydelse då poliserna är ute i tjänst. För att polisen ska ha förtroende hos
medborgarna behöver de uppfattas som legitima, vilket kan göras genom att de uppfyller sitt yrkesspecifika syfte att vara samhällets beskyddare (a.a.). Invånares förtroende för polisen är väl studerat, bland annat så görs de årliga nationella undersökningarna SOM-undersökningen och NTU-undersökningen, som delvis berör förtroendet för rättsväsendet. Det finns även visst stöd för en mer utbredd utsatthet för hot, våld och dylikt bland poliser samt att brotten blivit grövre med tiden (Polisförbundet 2019). En tuffare arbetsmiljö i form av mer förekommande och grövre incidenter skulle kunna bidra till negativa implikationer för hur poliser anser sig bli bemötta av invånare.
Det som kan tyckas saknas eller ofta utebli är hur poliser själva upplever att allmänhetens attityder till och bemötande av poliser ser ut. Föreliggande studie ämnar bidra med kunskap om polisers uppfattningar och erfarenheter genom intervjuer med tolv poliser i yttre tjänst från två lokalpolisområden i Malmö. Vi anser att studien har ett allmännyttigt syfte då både invånare och poliser kan gagnas av att få en inblick i hur poliser upplever de förhållanden som omgärdar arbetet. Detta är angeläget eftersom tidigare resultat visar att poliser anser att allmänheten inte förstår att poliser måste förhålla sig till lagar i sitt arbete eller de risker som polisarbetet kan medföra, något som också kan påverka polisens agerande (Granér 2004). Tidigare forskning har visat att poliser kan uppfatta det som mindre relevant att utöva processuell rättvisa i arbetet gentemot misstänkta som inte bemöter polisen med respekt (Nix m.fl. 2017). Polisers uppfattningar av invånares bemötande av polisen kan med andra ord påverka deras yrkesutövning. Många länder, inklusive Sverige, genomför åtgärder för att förbättra relationerna mellan polisen och medborgarna och öka invånarnas samarbete med polisen (Pickett & Nix 2019). Denna studie syftar till att bidra med kunskap om poliser i yttre tjänst och deras uppfattningar av bemötandet de får av allmänheten, vilket vi hoppas kan ge invånare en inblick i vad poliser i yttre tjänst kan stöta på. Genom att förmedla denna bild hoppas vi öka förståelsen för poliser som arbetar i yttre tjänst, vilket i bästa fall skulle kunna bidra till att stärka relationen mellan poliser och invånare.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka poliser i yttre tjänst och deras uppfattningar och erfarenheter vad gäller hur allmänheten ser på dem och bemöter dem. Vi vill även ta reda på vad poliserna tror att bemötandet de får kan bero på samt vad poliserna tror kan påverka invånares uppfattningar angående polisen. Syftet avser uppfyllas genom att besvara följande frågeställningar:
• Hur uppfattar poliserna att invånarna ser på dem och bemöter dem? • Vad tror poliserna att invånarnas attityder och bemötanden beror på?
Avgränsningar
7
tjänst och i egenskap av poliser, inte som privatpersoner. Bemötande avser fysisk interaktion och inte vad som skrivs på exempelvis sociala medier.
Definitioner
Ingripandepoliser och områdespoliser är det vi i denna studie inkluderar i begreppet “yttre tjänst”. Enligt polislagen 2 § punkt två är
ingripandeverksamhetens huvudsakliga syfte att övervaka den allmänna ordningen och ingripa då störningar inträffar (Polismyndigheten 2020).
Ingripandepoliser jobbar främst med brottsförebyggande arbete, utredning och lagföring samt service – arbetet är händelsestyrt vilket innebär att utryckningarna prioriteras utifrån händelsens allvarlighetsgrad (a.a.). Eftersom
ingripandepoliserna ofta är de som syns ute på gatorna kan deras aktivitet reglera allmänhetens bild av polisens förmåga att säkerställa skydd och bekämpa
brottslighet, vilket påverkar förtroendet för polisen (a.a.). Områdespoliser arbetar med kontakt- och förtroendeskapande arbete och ska känna till och vara kända i lokalsamhället (Polisen 2020).
BAKGRUND
Polisens uppdrag kan beskrivas som att skydda det organiserade samhället och dess tillhörande domäner genom exklusivt sanktionerade befogenheter av tvångsmedel som exempelvis frihetsberövande och våldsanvändning (Granér 2004). Som polis ställs man inför ett flertal utmaningar, man förväntas vara samhällets ansikte utåt, vara ett gott föredöme, ställa sig bakom demokratiska perspektiv, vara tillgänglig samt inneha kompetens för att på så sätt upprätthålla en god social samvaro (Granér 2014). Inom polisverksamheten definieras tre centrala begrepp som tillsammans utgör polisens värdegrund, dessa är: tillgänglighet, effektivitet och engagemang (Westin & Nilsson 2009). Dessa ledord förmedlar hur poliser ska agera i mötet med allmänheten (a.a.). Inom polisverksamheten är man tydlig med att värdegrunden ska följas och respekteras, även om det kan förekomma att poliser tycker det är en utmaning att följa dessa riktmärken (a.a.).
Forskning gällande yrkeskulturen inom polisväsendet visar att det framkommer en prägling av ett yrkesideal gällande brottsförebyggande åtgärder samt att
upprättande av lag och ordning styrs utifrån rättfärdiga förhållningssätt där man måste följa framställda grundprinciper (Granér 2016). Det finns ett antal olika polisiära förhållningssätt eller perspektiv, två av dessa är det autonoma och legalistiska perspektivet (Granér 2004). Utifrån det legalistiska perspektivet betonas betydelsen av goda relationer mellan polisen och allmänheten, vilket också fastslås i polislagen genom att polisen ska vara till nytta för alla människor i samhället (a.a.). I polisförordningens 3 § uppges att polismyndigheten ska ta del av krav och önskemål som framförs av dem som bor och verkar i det lokala polisdistriktet genom sådana arbetsformer som kan bidra till stärkta och närmre förhållanden mellan polisen och invånarna (a.a.). Utifrån det legalistiska
perspektivet är alla lika inför lagen och den brottsmisstänkte är oskyldig fram till denne bevisats skyldig, vilket ibland kan försvåra polisens arbete som stundtals bygger på erfarenhetsbaserade sannolikheter (a.a.).
Utifrån det autonoma perspektivet står allmänheten som uppdragsgivare vilket polisen får förhålla sig till, dock exkluderas de kriminella från allmänheten och
8
istället är det relationen mellan polisen och de laglydiga invånarna som prioriteras (Granér 2004). Utifrån detta perspektiv förhåller sig poliserna som kontrollanter för lagens upprätthållande till de laglydiga medborgarna eftersom det är denna målgrupp poliserna själva identifierar sig med och vill beskydda (a.a.). Utifrån det autonoma perspektivet kan polisen agera utifrån hur de upplever att allmänhetens moraliska tolkning av lagstiftningen ser ut, vilket därmed kan påverka de åtgärder man vidtar som polis (a.a.). Ifall polisens moraliska tolkning inte överensstämmer med den allmänna uppfattningen kan de istället hänvisa till principer angående vad som är rätt och fel (a.a.).
Enligt Granér (2004) är det legalistiska förhållningssättet mer vanligt, då ingripandepoliser får ett nytt ärende så agerar de efter handlingsutrymmet som lagstiftningen tillåter. Det legalistiska förhållningssättet gör sig tydligt när det gäller hur poliser agerar vid lagöverträdelser, medan det autonoma
förhållningssättet får utrymme när det gäller vilka förseelser som poliser
uppmärksammar och agerar på (a.a.). Drivkraften och anledningen bakom varför det legalistiska förhållningssättet är det som förekommer allra mest gällande hur poliser agerar är att de vill skydda sin legitimitet och undvika straff, därav ligger utmaningen med att kunna agera utifrån ett legalistiskt förhållningssätt att polisen i fråga måste ha goda kunskaper om lagstiftningen (a.a.). Granér (2004) beskriver att poliserna generellt utgår från ett legalistiskt perspektiv men ska vara beredda att agera utifrån ett autonomt perspektiv ifall det krävs, vilket inkluderar en beredskap för en tuff framtoning och användning av våld ifall situationen kräver detta. Trots ett legalistiskt förhållningssätt har poliser ofta möjlighet till
diskretion, det vill säga att välja att beivra eller inte beivra brott (Holmberg 2000). Ifall poliser ska agera utifrån ett legalistiskt förhållningssätt fast ändå väljer att inte beivra vissa brott skulle detta kunna tänkas påverka polisens legitimitet i negativ riktning.
Förtroendet för polisen är en viktig del i det brottsbekämpande arbetet då det i utredningar krävs att man får tag på vittnen till en händelse (Westin & Nilsson 2009). Sviktande förtroende kan medföra bortfall av avgörande pusselbitar i polisens arbete (a.a.). Uppfattningen av poliser kan speglas utifrån hur väl de upprätthåller lag och ordning (Myhrer & Anderberg 2016). Ett sådant exempel kan vara då poliser ska avvisa eller föra bort besvärliga individer och detta sker på ett sätt som anses vara för grovt – vilket kan medföra ett negativt intryck och minska tilliten till polisen (a.a.). En viktig aspekt är även att förtroendet för polisen speglas utifrån vilken kunskap allmänheten har gällande polisers metoder för att utföra sitt arbete (Westin & Nilsson 2009). En annan viktig aspekt är bemötandet, och särskilt i de utsatta områdena med ett lågt förtroende för polisen. Ifall poliserna bryter mot föreskrivna regler för hur de ska agera genom att
exempelvis missbruka sin auktoritet eller låta sig bli uppretade kan
händelseförloppet utvecklas till en farlig situation, vilket kan påverka förtroendet negativt (a.a.). Med yrkeserfarenhet skapas en trygghet vilket bidrar till att man vet hur man ska agera i hotfulla och oförutsägbara situationer samt hur man ska bemöta brottsoffer och kriminella (a.a.).
Teoretiskt ramverk
Följande teoretiska utgångspunkter bedömer vi vara relevanta att känna till eftersom de är kopplade till attityder och bemötandet som polisen får. Utifrån legitimitet, processuell rättvisa och asymmetritesen kan interaktionen mellan
9
poliser och invånare påverka invånarnas allmänna inställning till poliser (Finstad 2016; Nagin & Telep 2017; Skogan 2006; Tyler 1990).
Legitimitet, processuell rättvisa och asymmetri
Utifrån ett kriminalpolitiskt perspektiv kan institutioner stå för sådan politik som stärker deras legitimitet vilket kan stärka människors motivation och
förpliktigande till att följa lagen (Finstad 2016). Då poliser agerar på ett opartiskt, icke-diskriminerande och rättvist sätt kan polisens legitimitet stärkas, vilket kan öka invånarnas motivation till laglydighet (a.a.). Enskilda händelser ska inte bara betraktas som enskilda händelser som påverkar polisens legitimitet för stunden, utan kan få en sammanslagen effekt som har mycket stor påverkan på förtroendet för polisen och deras legitimitet (a.a.). Därför är det vardagliga mötet mellan poliser och invånare viktigt för hur invånarna upplever polisens legitimitet (a.a.). En stark polislegitimitet som grund för en hög benägenhet hos medborgare att följa lagen och vice versa är kärnan i legitimitetsteorin (Tyler 1990). Eftersom ett demokratiskt samhälle inte kan upprätthålla lag och ordning endast genom belöningar och bestraffningar blir normativa värderingar kring legitimitet, genom vilka medborgare frivilligt följer lagar även om de personligen skulle förlora på det, viktiga (a.a.). För denna studie är legitimitet av relevans eftersom graden av legitimitet som medborgare uppfattar hos polisen kan speglas i de attityder och det bemötande poliser stöter på, vilka i sin tur kan påverka polisens möjligheter att utföra sitt uppdrag.
Polisens legitimitet påverkas av förtroendet för polisen, och hur polisen definieras av samhället, politiker, polisorganisation och yrkesutövande poliser (Finstad 2016). Polisens legitimitet är knuten till polisens specifika syfte som beskyddare av demokratin utifrån befogenheterna reglerade i lagstiftningen som exempelvis våldsmonopol (a.a.). Därmed kan polisens legitimitet hotas ifall det polisspecifika syftet inte uppnås, detta kan ske antingen genom att polisen har otillräckligt skydd eller överdriven kontroll (a.a.). Otillräckligt skydd kan innebära att polisen inte skyddar eller utreder brott mot kriminella individer i samma utsträckning som laglydiga invånare (a.a.). Då poliser både upprätthåller och förväntas följa lagen kan tjänstefel skada polisverksamhetens legitimitet och därav också förtroendet för polisen, sådana tjänstefel skulle kunna bestå av polisvåld, maktmissbruk, klandervärt agerande eller poliskriminalitet (a.a.).
Processuell rättvisa (procedural justice) kan definieras på något olika sätt, men kärnan är att det rör sig om en perceptuell företeelse relaterad till uppfattningar om graden av rättvisa hos beslutsfattande och personligt bemötande (Nagin & Telep 2017). Vad gäller rättsväsendet och mer specifikt polisen innebär processuell rättvisa värdighet och respekt, pålitliga motiv och neutralitet från polisens sida i mötet med medborgare, samt att polisen ger utrymme för
medborgarna att förklara sitt agerande eller perspektiv (a.a.). Processuell rättvisa är också en teori som postulerar att ett processuellt rättvist bemötande från
polisens sida leder till uppfattningar av värdighet, pålitlighet, neutralitet och att bli lyssnad på från medborgarnas sida, vilket påverkar medborgarnas uppfattningar om polisens legitimitet, vilket i sin tur antas öka medborgarnas vilja att följa lagen (a.a.). Forskning har visat att medborgares uppfattningar om processuellt rättvisa bemötanden korrelerar med uppfattningar om polisens legitimitet och att
uppfattningar om legitimitet korrelerar med laglydighet, men Nagin och Telep (2017) drar slutsatsen att kausala samband inte har kunnat fastställas, utan att de observerade korrelationerna också skulle kunna bero på omvända samband eller
10
en tredje, bakomliggande faktor. Tyler (2017) menar att processuell rättvisa generellt har visat sig ha antingen positiva effekter eller ingen påverkan – och att negativa effekter oftast inte kan påvisas – på delar av de beroende variablerna och beskriver det som den starkaste existerande modellen avseende legitimitet för poliser.
Ett hinder för polisers möjligheter att stärka sin legitimitet och sitt anseende hos invånare genom ett gott bemötande och positiva möten kan vara det som benämns “asymmetritesen”. Skogan (2006) analyserade enkätdata från Chicago och fann att den positiva effekten på förtroende för polisen av positiva erfarenheter statistiskt var nära noll, medan negativa erfarenheter påverkade förtroendet i negativ riktning i sex gånger större utsträckning vad gäller medborgarinitierade möten med polisen och i tre gånger större utsträckning då medborgare stoppats av polisen. Påverkan från de personliga erfarenheterna på förtroendet var oberoende av demografiska och områdesfaktorer (a.a.). Forskaren fann samma typ av tydliga asymmetri mellan graden av påverkan från negativt och positivt utvärderade erfarenheter av poliskontakter när han undersökte enkätdata från sju andra platser, trots att operationaliseringarna av de huvudsakliga konstrukten skiljde sig åt mellan enkäterna (a.a.).
TIDIGARE FORSKNING
Forskning som berör polisen utgår vanligtvis från vad invånare anser om polisen och inte tvärtom (Jonathan-Zamir & Harpaz 2014; Mourtgos m.fl. 2020). Endast en bråkdel av forskningen som bedrivits inom fältet gällande invånares och
polisers relation har utgått från polisers uppfattningar och därmed kan forskningen anses vara begränsad och enkelriktad (a.a.). Nedan presenteras den tidigare
forskning som bedrivits om polisers perspektiv översiktligt.
Två amerikanska studier, som redovisades i samma artikel, undersökte polisers tillit till invånarna, där den första studien var en surveyundersökning baserad på 990 poliser och den andra studien inkluderade samma data som den första studien fast även information om 135 polisers arbetsinsatser utifrån loggregister och utlåtanden från övre befäl (Mourtgos m.fl. 2020). Utifrån resultatet visade det sig att poliserna som hade mest tillit till allmänheten både gjorde fler arresteringar och var mer delaktiga i brottsförebyggande arbete (a.a.). Medan de som inte litade på allmänheten engagerade sig mindre i brottsförebyggande arbete, vilket ledde till färre arresteringar (a.a.). Tidigare studier har även visat att färre arresteringar kan leda till ökad brottslighet på väldigt kort tid (a.a.). På så sätt skulle en stark tillit till allmänheten kunna motverka en ökning av brottslighet genom att poliser blir mer delaktiga i brottsförebyggande arbete samt gör fler gripanden (a.a.).
Enligt Tylers process-baserade modell är det bästa sättet att uppnå legitimitet genom processuell rättvisa, vilket innebär att polisen genom att interagera och bemöta invånare på ett värdigt och respektfullt sätt kan bidra till att invånarnas vilja att följa lagen och uppfattning av polisens legitimitet förstärks (Nix 2017). Med “distributiv rättvisa” avses att beskriva ifall individer anser att polisen upprätthåller lagen likvärdigt inom olika samhällsgrupper (a.a.). En amerikansk studie med ett urval på 12 315 poliser undersökte hur poliserna trodde att invånarna, i områden med hög eller låg brottslighet, ser på polisens legitimitet (a.a.). Man ville framförallt undersöka huruvida processuell rättvisa,
11
prestationsförmåga samt distributiv rättvisa enligt polisers uppfattningar
påverkade invånares förtroende och vilja att lyda polisen samt polisens legitimitet (Nix 2017). Resultaten visade att poliserna uppfattade en måttligt positiv syn på polisens legitimitet hos invånarna, att processuell och distributiv rättvisa genererar tillit men att anledningarna till att invånare lyssnade på polisen skiljde sig åt i områden med låg kontra hög brottslighet (a.a.). Precis som mycket av den tidigare forskningen visar, trodde poliserna i studien att processuell rättvisa var en stark prediktor för deras legitimitet - dock ansåg de att distributiv rättvisa var en lika stark prediktor, vilket inte stöds av tidigare forskning (a.a.). En israelisk studie baserad på 290 poliser som undersökte polisers uppfattningar av hur invånarna såg på deras legitimitet fann motstridiga resultat i förhållande till ovanstående forskning, processuell rättvisa uppfattades inte vara avgörande för polisernas legitimitet (Jonathan-Zamir & Harpaz 2014). Studien visade att poliserna främst ansåg att deras förmåga att bekämpa brottslighet avgjorde hur allmänheten uppfattade deras legitimitet (a.a.). De ansåg alltså att deras legitimitet avgjordes av hur väl de bekämpade brottslighet istället för hur de bemötte och agerade gentemot allmänheten (a.a.). Även här uppfattade poliserna generellt att invånarna hade en måttligt positiv inställning till polisen (a.a.)
Nix med flera (2017) undersökte om misstänkta personers etnicitet och beteende gentemot poliser påverkade polisernas uppfattningar om hot om våld i situationen och hur viktigt poliserna ansåg det vara att agera processuellt rättvist i
interaktionen med de misstänkta. Poliser vid två olika polisavdelningar i USA besvarade onlineenkäter där de fick ta ställning till slumpmässigt tilldelade hypotetiska scenarier som involverade vita eller svarta misstänkta som uppträdde respektfullt eller respektlöst mot polisen (a.a.). I båda experimenten visade resultaten att poliserna fäste mindre vikt vid betydelsen av processuell rättvisa gentemot misstänkta som betedde sig respektlöst mot polisen, samt att de uppfattade en större risk för våld från de misstänkta i dessa situationer (a.a.). De misstänkta personernas etnicitet visade sig inte påverka hur poliserna bedömde vikten av ett processuellt rättvist agerande i något av experimenten, och man fann inte heller stöd för att en interaktionseffekt mellan de misstänktas etnicitet och uppträdande påverkade utfallen (a.a.). Att invånares uppträdande gentemot poliser påverkar polisernas vilja att agera processuellt rättvist visades också i en studie med en annorlunda infallsvinkel. En enkätundersökning i en studie (Pickett & Nix 2019), som också byggde på onlineenkäter med slumpmässigt tilldelade scenarier, undersökte vad invånares uppförande gentemot poliser medförde för polisers yrkesutövning och uppfattningar. Det visade sig att poliser som uppfattade att allmänheten bemötte och samarbetade med polisen på ett processuellt rättvist sätt kände sig mindre hotade av allmänheten och själva var mer villiga att agera utifrån processuell rättvisa (a.a.).
En amerikansk studie (Yim & Schafer 2009) undersökte polisers bild av allmänhetens uppfattningar om polisen, huruvida polisernas föreställningar om allmänhetens åsikter påverkade deras tillfredsställelse med arbetet samt om demografiska och sociala faktorer hos poliserna påverkade uppfattningar och graden av tillfredsställelse. 78 poliser besvarade en enkät, vars resultat visade att poliserna generellt ansåg att allmänheten uppfattade polisen negativt i de flesta icke-ingripandesituationer och något bättre, men fortfarande förhållandevis negativt, vid de flesta icke-frihetsberövande ingripanden. Därutöver fanns ett stort missnöje med arbetet hos poliserna (a.a.). Poliser som ansåg sig uppfattas positivt av medborgare i de flesta icke-ingripandesituationer uppvisade en större
12
tillfredsställelse med sitt arbete, men i övrigt hade inte polisernas bild av invånarnas uppfattningar någon inverkan på tillfredsställelsen. Av de
demografiska och sociala faktorerna påverkade polisernas rang och antal år i tjänst deras uppfattningar på så sätt att poliser i yttre tjänst och med kortare yrkeserfarenhet oftare ansåg sig uppfattas som positiva av invånarna (Yim & Schafer 2009). En sydkoreansk studie (Moon & Zager 2007) visade tvärtom att poliser med längre yrkeserfarenhet hade en mer positiv bild av invånares stöd för polisen, liksom poliser som arbetade på polisavdelningar på landsbygden snarare än i storstäder och poliser som uppfattade sitt arbetsområde som ett
medelinkomst- snarare än låginkomstområde. Poliser som bedömde att det fanns ett problem med brottslighet i arbetsområdet uppfattade i lägre utsträckning ett stöd för polisen hos medborgarna (a.a.). Resultaten, som baseras på 434
sydkoreanska polisers svar i en enkät, visade också att mellan 60 och 70 % av de deltagande poliserna ansåg att medborgarna var misstänksamma mot poliser, att medborgare inte respekterade poliser och att medborgare inte hade positiva attityder gentemot rättsväsendet (a.a.). En amerikansk studie med 13 146 poliser från 2016 visade på att 28 % av poliserna uppgav sig ha skäl att inte lita på de flesta medborgare, 58 % av poliserna ansåg att de flesta medborgare respekterade polisen och drygt 62 % av poliserna ansåg att relationen mellan polis och
allmänhet var god (Cordner 2016). Här fann man också att poliser med högre rang hade en mer positiv inställning till allmänheten, men att skillnaderna var större mellan poliser från olika polisavdelningar, vilket antyder att det inte finns en enhetlig poliskultur (a.a.).
En kinesisk studie baserad på 382 poliser med syftet att undersöka polisernas cynism visade att de med längre än tio års tjänstgöring var allra minst cyniska, då ungefär hälften av dessa ansåg att befolkningen i det stora hela respekterade polisernas auktoritära ställning (Chen 2016). Av poliserna som hade mindre än fem års erfarenhet av polisyrket ansåg 27 % att befolkningen respekterade dem, och för poliser med sex till tio års erfarenhet ansåg enbart 17 % att de
respekterades (a.a.). Överlag uppfattade inte de kinesiska poliserna ett tillräckligt stort stöd och respekt från medborgare (a.a.). Studiens resultat visade
sammantaget att erfarna poliser var mer positivt inställda till att samarbeta med befolkningen samt ansåg i högre utsträckning att de respekterades av befolkningen (a.a.). En bidragande orsak bakom varför poliser med längre erfarenhet verkade vara mindre cyniska till hur allmänheten uppfattade dem är att poliser med längre erfarenhet troligtvis har högre befattningar medan yngre poliser i större
utsträckning jobbar i ingripandeverksamheten och därmed är i kontakt med befolkningen frekvent (a.a.). En kinesisk surveyundersökning från 2017 med 219 poliser kom fram till att det fanns stora skillnader i hur poliserna uppfattade befolkningen, mellan manliga och kvinnliga poliser (Liu m.fl. 2018). De kvinnliga poliserna var mer positivt inställda till befolkningen i jämförelse med de manliga poliserna. Detta bedömdes kunna bero på att det är mer förekommande att
kvinnliga poliser hade administrativa tjänster och därmed inte kom i kontakt med befolkningen i samma utsträckning (a.a.). Det kan även bero på att kvinnor generellt är mer omhändertagande och därmed bryr sig mer om befolkningen (a.a.). Sammantaget har de både kinesiska studierna gemensamt att skillnader i polisers attityder och uppfattningar av allmänheten kan bero på en varierande frekvent kontakt med befolkningen – där en mindre varierande kontakt ofta innebär att polisen har en mer positiv inställning till befolkningen (Chen 2016; Liu m.fl. 2018).
13
Wu och Boateng (2019) undersökte likheter och skillnader mellan attityder gentemot invånare hos poliser i Kina (n = 271) och Ghana (n = 145) samt
huruvida dessa uppfattningar påverkade polisernas självrapporterade beteende och effektivitet i att bekämpa brottslighet i bostadsområden. Resultaten visade att poliserna från Ghana ansåg att allmänheten i större utsträckning var
samarbetsvillig och att de fick ett större erkännande av invånare än vad som var fallet för de kinesiska poliserna, men även i Ghana hade poliserna generellt en negativ syn på medborgarna. Poliserna från Kina uppfattade i högre grad en bristande respekt för polisen hos invånarna, men ansåg också i större utsträckning än poliserna från Ghana att medborgare håller sig till lagar och regler (a.a.). Uppfattningar om allmänhetens samarbetsvilja och bristande respekt korrelerade med uppfattningar om effektivitet hos de ghanesiska poliserna, medan
uppfattningar om erkännande från allmänheten korrelerade med de kinesiska polisernas. Polisernas uppfattningar om invånares förhållningssätt korrelerade även med självrapporterade beteenden som lagöverträdelser och korruption från polisernas sida i båda länderna (a.a.).
Sammanfattningsvis framkommer en något motstridig bild i den tidigare forskningen och olika aspekter av polisers uppfattningar om allmänheten och allmänhetens syn på polisen. Viss forskning visade på att poliser trodde att processuell rättvisa var en stark prediktor för deras legitimitet (Nix 2017) medan annan forskning identifierade polisens förmåga att bekämpa brottslighet, och inte processuell rättvisa, som en stark prediktor (Jonathan-Zamir & Harpaz 2014). Invånares uppträdande gentemot poliser tycks påverka polisers vilja att agera processuellt rättvist, då en studie visade att poliser ansåg det vara mindre relevant med processuell rättvisa i bemötandet av invånare som betedde sig respektlöst mot polisen (Nix m.fl. 2017), medan en annan visade att poliser som ansåg att allmänheten bemötte och samarbetade med polisen på ett processuellt rättvist sätt själva var mer benägna att agera processuellt rättvist (Pickett & Nix 2019). Två studier antydde att poliser med längre yrkeserfarenhet hade mer positiva
uppfattningar om invånares inställning till polisen (Chen 2016; Moon & Zager 2007), medan en visade att poliser med kortare yrkeserfarenhet var mer positiva (Yim & Schafer 2009). Högre rang relaterades till mer positiva uppfattningar om invånare i några studier (Chen 2016; Cordner 2016), medan poliser med lägre rang var mer positivt inställda i en studie (Yim & Schafer 2009). Detta avses omfatta de mest centrala dragen i den tidigare forskningen relaterat till hur poliser uppfattar allmänhetens inställning till och bemötande av polisen och vad detta kan bero på, då dessa aspekter undersökts i flera studier. Den tidigare forskningen har bedrivits utifrån kvantitativa tillvägagångssätt, med kraftigt varierande
urvalsstorlekar i länder som på avgörande sätt kan skilja sig från Sverige. Föreliggande studie ämnar bidra med kunskap om svenska polisers
förhållningssätt utifrån ett kvalitativt angreppssätt, som tillåter poliserna att mer ingående berätta om sina uppfattningar och erfarenheter.
METOD
För att besvara våra frågeställningar har vi genomfört kvalitativa
semistrukturerade intervjuer med tolv poliser stationerade i Malmö stad. Vi har utgått från en intervjuguide med förbestämda frågor och därefter analyserat empirin genom tematisk analys. Intervjuguiden med frågorna vi baserat
14
intervjuerna på är bifogad i slutet av denna studie (se bilaga 1). Nedan följer en mer detaljerad genomgång av forskningsprocessen.
Förförståelse
Förförståelse är de erfarenheter, hypoteser och teoretiska utgångspunkter som forskaren bär med sig när ett projekt inleds (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] 2017). Förförståelsen kan påverka forskarens sätt att hantera datamaterialet och begränsa öppenheten i förhållningssättet till materialet, varför man bör förhålla sig medvetet och aktivt till förförståelsen (a.a.).
Sammantaget hade vi en förförståelse att poliserna skulle ha en varierande uppfattning av hur invånarna ser på dem, även om vi anade att negativa uppfattningar kunde vara utbredda med tanke på ökande skjutningar bland kriminella och stora, riktade insatser från polisens sida i Malmö. Vi hade ingen särskild bild av att positiva eller negativa uppfattningar skulle dominera i polisernas bild av allmänheten och vi hade ingen vidare övertygelse om vad bemötandet kunde bero på.
Kvalitativ ansats
För att besvara våra frågeställningar utgick vi från en kvalitativ ansats. En kvalitativ inriktning är lämplig för att fånga deltagarnas perspektiv och
erfarenheter mer djupgående (Bryman 2011). Eftersom vi ville fånga deltagarnas ord och deras mening, snarare än kvantifierbar data, var en kvalitativ
utgångspunkt optimal (a.a.).
Urval
Då uppsatsen syftar till att undersöka polisers bild av hur allmänheten betraktar och bemöter dem har vi avgränsat urvalet till poliser som arbetar i yttre tjänst, då det är dessa poliser som i stor utsträckning kommer i kontakt med allmänheten i sin tjänst. Urvalet avgränsades också till poliser som arbetar i de två
lokalpolisområdena Norr och Söder i Malmö, eftersom vår kontaktperson vid polisen föreslog att vi skulle intervjua poliser stationerade i dessa två områden. Vi hade för avsikt att intervjua tio poliser som arbetar i yttre tjänst. Fem av dessa var hemmahörande i lokalpolisområde Norr och fem i lokalpolisområde Söder. Vi hittade vår kontaktperson genom att en tidigare upprättad kontakt inom polisen vidarebefordrade vår förfrågan om att undersöka polisers uppfattningar till denne. Då vår kontaktperson vid polisen, som var den grindvakt som gav oss tillträde till fältet (Bryman 2011) avseende lokalpolisområde Norr, förmedlade kontakten till intervjupersoner som bedömdes relevanta för studiens syfte och frågeställningar kan urvalsmetoden beskrivas som målinriktad (a.a.). Vår kontaktperson
kontaktade också kommunpolisen för lokalpolisområde Söder, som därigenom blev en andra grindvakt som gav oss tillträde till poliser som ville ställa upp på en intervju från detta lokalpolisområde. Grindvakterna vidarebefordrade
informationsbrevet och övrigt underlag till poliser i områdena och poliser som var intresserade av att delta kontaktade oss. I slutändan intervjuade vi tolv poliser, varav fem från lokalpolisområde Norr och sju från lokalpolisområde Söder. Intresset för att delta i studien visade sig vara stort gällande poliser från
lokalpolisområde Söder och vi ville inte neka någon som kontaktat oss att delta.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer. Som
15
områden som var av intresse för studien och som skulle tas upp i varje intervju. Intervjuernas semistrukturerade karaktär innebar samtidigt att det fanns utrymme för flexibilitet och följdfrågor (Bryman 2011). Det semistrukturerade formatet bedömdes vara en lämplig kompromiss mellan intervjuarnas behov av att få svar på specifika frågor och möjlighet att styra samtalet om det hamnade för långt ifrån ämnet och informanternas möjlighet att tala fritt och vidareutveckla utifrån
frågorna.
Genomförande
Vi delade upp intervjuerna så att en intervjuare ansvarade för lokalpolisområde Norr och en för lokalpolisområde Söder, huvudsakligen för att inte belasta samma intervjuare med att hålla i samtliga intervjuer, men också för att försöka minimera förekomsten av intervjuareffekter. Intervjuerna bokades in genom att
informanterna berättade vilken dag och tid det passade, samtidigt som vi gav dem ett kontaktnummer - denna korrespondens skedde via mail. Vi gav varje
intervjuperson en tidpunkt med ett tidsspann på två till tre timmar att ringa oss just eftersom oanade händelser kan inträffa för poliser i yttre tjänst, det är en
händelsestyrd tjänst som gör att exakta tider kan vara svåra att förhålla sig till. Detta upplägg hade fördelen att det innebar flexibilitet och att informanten inte var bunden att delta i en direkt, fysisk intervju vid en viss tidpunkt utan kunde höra av sig när hen själv bedömde att det var lägligt. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide. På grund av rådande försvårande omständigheter i form av corona-utbrottet valde vi att genomföra intervjuerna genom telefonsamtal istället för fysiska intervjuer. Intervjuerna var menade att ta 20–25 minuter, längden för våra intervjuer skiljde sig åt beroende på intervjupersoner och intervjuare. Intervjuerna spelades in för att sedan kunna transkriberas.
Transkribering
De inspelade intervjuerna transkriberades för att skapa underlag i form av empiri för att därefter kunna analyseras. Författaren som inte genomfört någon intervju transkriberade åtta utav de tolv intervjuerna, resterande fyra intervjuer
transkriberades av de två andra författarna. Tillsammans omfattade empirin drygt 90 transkriberade sidor.
Tematisk analys
Tematisk analys är en kvalitativ analysmetod som används för att identifiera, analysera och redogöra för särskilda mönster eller teman och subteman i ett empiriskt material (Braun & Clarke 2006). Teman som bör lyftas fram i analysen är sådana som är relevanta för forskningsfrågan, det finns inga krav på att det måste förekomma i ett specifikt antal intervjuer för att räknas som ett tema, däremot kan man vara öppen med hur prevalenta de identifierade temana var (a.a.). En förutsättning för att det empiriska materialet ska kunna analyseras tematiskt är att ordning skapas i ett material som annars kan upplevas som oöverskådligt (Rennstam & Wästerfors 2015). Det finns inget universellt tillvägagångssätt för tematisk analys, därför kan det vara svårt att utvärdera undersökningar som haft tematisk analys som analysmetod – därav är det viktigt att tillvägagångssättet beskrivs tydligt i rapportens metodavsnitt (Braun & Clarke 2006). Processen för vår tematiska analys följer de steg som rekommenderas utav Braun och Clarke (2006).
16
Bearbetning och färgkodning
Efter intervjuerna genomförts transkriberades dessa i tur och ordning, efter detta gjorts bekantade vi oss med innehållet genom upprepad läsning av samtliga transkriberingar, vilket enligt Braun och Clarke (2006) är det första steget för en tematisk analys. Då vi sökte efter teman i materialet letade vi efter teman som ofta återkom samt likheter och skillnader i hur informanterna diskuterade ett visst tema. För att kunna identifiera potentiella teman kodade vi materialet som vi bedömde vara relevant för forskningsfrågan genom att färgmärka utdrag i olika färger beroende på deras innehåll. Därefter gick vi igenom dessa färgmarkeringar ytterligare en gång för att identifiera likheter, skillnader eller särskilda begrepp som förekom för att på så sätt få en översiktsbild över de mest förekommande åsikterna eller yttrandena.
Utarbetande av teman
Därefter skedde en sortering och reducering av materialet så att sådant som inte kunde placeras under ett särskilt tema exkluderades från analysen. Citaten som berörde fler än ett identifierat tema bröts upp och placerades under varsitt tema eller placerades under temat som berördes i högst utsträckning. Efter att temana modifierats identifierades särskilda subteman – de relevanta utdragen placerades därefter i en matris där det blev tydligt vilket tema utdragen tillhörde. Sedan testanalyserade vi ett utvalt tema individuellt för att därefter jämföra våra resultat i syfte att testa interbedömarreliabiliteten - vi hade liknande resultat för temat vilket tyder på att vi tolkade utdragen på ungefär samma sätt och
interbedömarreliabiliteten var god. Därefter analyserades varje tema enskilt samt hur de förhöll sig till varandra.
Våra teman är identifierade genom ett induktivt tillvägagångssätt, vilket innebär att temana är sammankopplade med det insamlade materialet och inte är utvalda beroende på vårt teoretiska intresse eller för att stärka några förutfattade meningar (Braun & Clarke 2006). Våra teman var även mer åt det semantiska hållet vilket innebär att vi inte enbart utgick från vad informanterna sagt, utan vi intresserade oss för underliggande idéer, attityder och koncept som gick att identifiera i det som informanterna sagt (Braun & Clarke 2006; Maguire & Delahunt 2017). Målsättningen är att materialet ska återges på ett rättvisande sätt, men ändå selektivt, så att en innehållsrik analys kan göras (Rennstam & Wästerfors 2015). Genom att ställa vårt material i relation till tidigare forskning och kunskap hoppas vi kunna uppnå självständighet i förhållande till fältet och bidra till
ämnesområdet. Av Rennstam och Wästerfors (2015) benämns detta som att argumentera med hjälp av materialet.
Etik
När man bedriver forskning inom det samhällsvetenskapliga fältet är det ytterst viktigt att beakta etiska principer som berör individskyddskravet (Vetenskapsrådet 2002). Detta skyddskrav innefattar riktlinjer som ska följas för att individer som deltar i forskningen ska försäkra sig om att de inte kan komma till någon som helst skada eller utsättas för förolämpning genom sitt deltagande, samt att deras integritet skyddas (a.a.). De fyra mest centrala etiska principerna som ska beaktas vid forskning är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (a.a.). Informationskravet omfattar riktlinjer för hur forskaren ska förmedla forskningens syfte. Forskaren ska även tydligt förmedla deltagarens roll i forskningen (a.a.). För denna studie har ett informationsbrev skrivits där studiens
17
syfte och tillvägagångssätt förklarats, alla informanter tog del av informationsbrevet före sin medverkan i intervjun.
Samtyckeskravet innebär att forskaren måste förmedla att den medverkandes deltagande är frivilligt och att de medverkande själva får ta ställning till om de vill delta i forskningen samt när som helst kan avbryta sin medverkan utan att någon anledning ges (Vetenskapsrådet 2002). Samtycket för denna studie samlades in genom att en samtyckesblankett mailades till samtliga informanter som skulle delta i en intervju tillsammans med informationsbrevet och intervjuguiden. Efter att informanterna tagit del av detta gavs samtycke för deltagande genom att samtyckesblanketten undertecknades och mailades tillbaka till författarna innan intervjun genomfördes. Innan telefonintervjuerna spelades in gav deltagarna åter sitt samtycke, denna gång muntligt. Informanterna har därigenom fått information om att medverkan är frivillig samt att man har möjlighet att när som helst avbryta sin medverkan utan att behöva ge någon närmare förklaring.
Konfidentialitetskravet innebär att personuppgifter för de personer som deltar i en undersökning ska ges största möjliga konfidentialitet och förvaras så att obehöriga inte kan komma åt uppgifterna (Vetenskapsrådet 2002). De uppgifter vi samlade in kan inte kopplas till enskilda individer i form av anteckningar eller
avrapportering, då identifierande personuppgifter inte skrevs ned. I resultatdelen kommer deltagarna att benämnas informant 1 till 12. Nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter endast får användas för det aktuella forskningsändamålet (a.a.). Detta betyder att endast vi som är författare kommer att använda uppgifterna för denna uppsats. All insamlad data kommer att raderas då examensarbetet godkänts, vilket förhindrar att uppgifterna kan komma att användas till andra ändamål.
I intervjuguiden ingick en fråga angående om poliserna blivit utsatta för brott. Denna fråga kan betraktas som känslig och kan resultera i att känsliga uppgifter om hälsa samlas in, men vi ansåg den vara viktig då utsatthet skulle kunna påverka polisernas perspektiv. Vi anser dock inte att poliser är en särskilt utsatt grupp. Vi bedömer att publiceringen av våra resultat inte kommer att medföra några negativa konsekvenser för deltagarna. Etikrådet vid Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö universitet har etikprövat projektet. Etikrådets utlåtande finns bifogat som en bilaga (se bilaga 2).
RESULTAT
De intervjuade poliserna anser i stort att de blir positivt bemötta av invånare, samt bemöts med respekt. Detta är intressant i kontrast med den utsatthet för hot, förolämpning och våld som beskrivs förekomma med jämna mellanrum. En av informanterna berättar följande om utsattheten:
“Jadå, blivit hotad, spottad på, slagen… ja. Eh… hot är nog rätt så vanligt.
Sen är det ju, så här, det är många som slänger ut sig att de ska slå oss eller döda oss och allting sånt men det finns ingen substans bakom men det är ju ändå ett hot. Sen är det ju hur man uppfattar det själv. Slag och så, nej - det finns men det är ju inte varje dag det händer och samma med spott. Det är vissa, särskilda individer som sysslar med sånt, men överlag är det ju inte det.” (informant 7).
18
Vi har identifierat fyra teman: generellt ett positivt bemötande och positiva attityder, lagöverträdares bemötande efter fler möten, invånares egna erfarenheter och andrahandsinformation. Huvudtemat “Andrahandsinformation” har två subteman, vilka är “Media” och “Närstående”. Med “Generellt ett positivt bemötande och positiva attityder” och ”Lagöverträdares bemötande efter fler möten” avser vi att besvara vår första frågeställning. Med “Invånares egna erfarenheter” och “Andrahandsinformation” avser vi att besvara vår andra frågeställning. Nedan redogör vi närmre för våra fyra teman.
Generellt ett positivt bemötande och positiva attityder
Poliserna uttrycker sig positivt till hur de upplever sig bli bemötta av invånare, det är heller inte ovanligt att de uttrycker att allmänhetens förtroende för polisen är högt genom att hänvisa till de förtroendemätningar som gjorts, vilka indikerar på ett ökat förtroende för polismyndigheten.
“Ja, asså… som kollektiv är det väl positivt skulle jag nog vilja säga. Eh…
ja, jag skulle nog vilja säga och det styrker väl också i för sig mätningarna som görs, att majoriteten av befolkningen i orter och städer har väl oftast ett förtroende för polisen relativt, skulle jag vilja påstå.” (informant 6).
Majoriteten uttrycker att invånarnas attityder och bemötande är positivt, fast bara två informanter uttrycker att det är positivt rakt igenom utan att poängtera att detta gäller de flesta invånare. Dessa informanter menar på att den stora massan ser på dem på ett positivt sätt, utan att reflektera över att det kanske finns de som inte uppskattar deras arbete och bemöter dem mer negativt. En informant kopplar det positiva bemötandet till en nyfikenhet för poliser, vilket gör att invånare vill komma fram och prata.
“Asså de erfarenheter jag har haft så har det varit positivt… eh folk är
nyfikna och vill komma fram och prata...” (informant 3).
Några informanter menade att ett lugnt bemötande från polisen kan resultera i ett lugnt bemötande tillbaka. I övrigt är det vanligt förekommande att informanterna nämner att det mesta av attityderna och bemötandet från allmänheten är positivt med reservation för att en liten andel av befolkningen inte är positivt inställd. Detta uttrycks av många olika poliser på flera olika sätt, det framgår även att den lilla andel som inte är positivt inställd troligtvis befinner sig på fel sida av lagen och på grund av detta inte har något förtroende för polisen. De positiva
bemötandena beskrivs genom att en av informanterna känner sig “vänligt bemött” och “omtyckt” av majoriteten av invånarna. Förståelsen för att samtliga invånare inte bemöter dem med respekt är hög, där en informant bland annat uttrycker att det är rimligt att de som är föremål för deras ingripande inte alltid kommer att bemöta polisen på ett trevligt sätt.
“Folk har väl generellt sett mycket förtroende för oss och det tycker jag man
märker ofta, man får ofta god uppskattning ute när man är ute och jobbar och träffar människor […] Men det faller sig naturligt återigen, är man under polisens lupp så är ju det jobbigt så då kan det visa sig i bemötandet mot oss. Men det är ju nånting som vi är vana vid återigen.” (informant 4).
19
“Eh, så överlag positivt har jag väl fått, men det är klart att man träffar folk
som ibland inte uppskattar… sen så är det inte jag som person utan mer vad jag representerar eller vilket jobb jag har de ogillar.” (informant 5).
Två av poliserna berättar att de ofta upplever att de boende i det område polisen anländer till är positivt inställda och ger ett gott bemötande gentemot polisen. En av informanterna beskriver att även då de fotpatrullerar i utsatta områden känner de sig omtyckta och uppskattade av de flesta i området – informanten menar på att det inte finns någon större skillnad i bemötandet de får beroende på området de rör sig i. En annan informant beskriver även ett “kapital” som utgörs av invånares generellt positiva bild av polisen, vilket underlättar för polisen att komma in då det skett något negativt. Denna informant upplever invånarna som “inbjudande" och överlag positivt inställda till polisen.
“Ja det är ju, öh, de flesta fall så upplever jag ändå att de är positiva och
inbjudande, ja liksom när jag kommer till platsen, när jag pratar med dem och ja. Det är nog ganska liksom skönt att ha lite, jag kallar det kapital liksom i det man, att folk har en positiv bild och det är också lätt att komma in när det är negativa händelser i, i situationer.” (informant 12).
Det förekommer skillnader i informanternas svar gällande vilket bemötande de får av invånarna, gentemot den generella uppfattningen om ett inbjudande, vänligt, uppskattande och positivt bemötande. Vi lyfter fram detta, trots att det kan anses säga emot det huvudsakliga temat, för att illustrera att samtliga poliser inte har samma bild. En informant menar även att klimatet kan vara tufft i Malmö och även om uppskattning visas kan bemötandet emellanåt vara respektlöst. Tre informanter menar att kontexten och den geografiska platsen kan reglera vilket bemötande de får, vilket delvis kan kopplas till ovanstående citat gällande att de som polisen ingriper emot tenderar att bemöta polisen mer negativt.
“...jag tror att det är mycket situationsanpassat, beroende på var den
personen som tittar på polisen befinner sig, i vilken situation och vilken bakgrund den har.” (informant 1).
Lagöverträdares bemötande efter fler möten
Som det tydliggjordes i föregående tema förekommer det att poliserna hänvisar till att de flesta bemöter dem på ett positivt sätt. Några av poliserna antyder att den bråkdel som inte bemöter polisen med respekt är de kriminella. Därav har vi valt att inkludera dem som varit föremål för polisens ingripande i ett eget tema, vilka vi i temat benämner som “lagöverträdare”. Vi vill förtydliga att dessa människor även skulle kunna inkluderats i det första temat eftersom de också är invånare, men individens bemötande gentemot polisen kan regleras av ifall individen upprepade gånger begått brott som har lett till ett ingripande från polisen. Utifrån vårt andra tema kan vi sammantaget se att poliserna anser att
lagöverträdarna de varit i kontakt med ett upprepat antal gånger generellt bemöter polisen annorlunda och bättre med tiden. Några av informanterna menar att lagöverträdarna lär sig att deras bemötande av polisen avgör hur polisen agerar gentemot lagöverträdarna, vilket kan bidra till att bemötandet blir bättre. Detta bemötande som blir bättre efter flera möten beskrivs av en informant som “mjukare” och “trevligare”. En annan informant uttrycker:
20
“...i de allra största delen av fallen så är det ett bättre bemötande de
efterföljande gångerna från deras sida, de har lärt sig hur det funkar, om de inte visste det innan så har de förstått hur det funkar…” (informant 9).
Några av poliserna beskriver att upprepade kontakter leder till att en form av relation uppstår, vilket har positiva effekter på bemötandet som poliserna får vid efterföljande möten genom att lagöverträdarna känner till vad polisen står för och hur de agerar. En informant benämner den förståelse som skapas efter upprepade möten som en sorts band, men understryker att dessa band inte ska förväxlas med “relation”, utan innefattar egentligen en förståelse parterna emellan. En annan informant säger följande:
“Man kan bygga nån slags relation, kan man i för sig kalla det, men att man
bygger en, asså om det är nån jag känner igen och har träffat ett par gånger så har man kanske ett lite, ett bättre bemötande från den personen. Eh, han vet vad jag står för, eller hon och vice versa.” (informant 2).
Poliserna beskriver även att bemötandet blir bättre genom att lagöverträdarna blir mer öppna för dialoger då de känner till vilka poliserna är. Efter att ha träffat poliserna ett par gånger kan lagöverträdarna även ha en öppnare dialog eftersom de vet att poliserna står fast vid att upprätthålla lag och ordning. En informant menar att lagöverträdarna är mer benägna att lyssna på polisers synpunkter efter upprepade möten och en annan anser att det blir mindre spänt om polis och lagöverträdare träffats förut.
“Att det inte blir lika spänt. Oftast gäller det särskilt då unga män, så kan
det bli lite så här... tuppfäktning, om man inte känner varandra. De vill testa gränserna och vi får visa var gränserna är. När man har kommit förbi det tramset, liksom när man träffar någon fjärde, femte gången så, så kan man ha en öppnare dialog och då blir det liksom inte tuffa kommentarer hit och dit och... och så.” (informant 10).
En informant nyanserar bilden genom att beskriva att upprepade möten också kan ha mer negativa följder. Vi belyser detta, trots att det delvis går emot temat, för att visa att det förekommer skillnader i polisernas perspektiv. Informanten beskriver att bemötandet beror på hur de tidigare mötena sett ut, ifall polisen ingripit mot en lagöverträdare kan nästa bemötande bli mer argt. Tidigare möten kan också göra nästa möte mindre dramatiskt och leda till ett positivt bemötande, detta varierar alltså. De flesta uppges ändå respektera vad poliserna säger och de åtgärder som utförs.
“Oftast så avdramatiseras det lite, eh, om man har träffat dem innan. Sen
kan ju det både va på, sen kan det vara en reaktion på gott och ont. Har jag då gripit någon, så nästa gång kanske den personen är arg på mig, så då blir det ju negativt, asså men oftast om man träffar nån, eh, de flesta
respekterar ändå det vi gör och vad vi liksom säger till dem och vad vi, asså vilka åtgärder vi utför så oftast är det ju positivt, att det avdramatiseras lite, men det kan också va åt andra hållet.” (informant 7).
Invånares egna erfarenheter
Det var tydligt att poliserna anser att invånarnas tidigare erfarenheter kan påverka deras framtida attityder och bemötande av polisen, vi fann inget tydligt mönster
21
som visade att informanterna trodde att negativa erfarenheter påverkar mer än positiva erfarenheter. De positiva erfarenheterna av tidigare möten med polisen kan framförallt påverka då individen endast haft ett fåtal möten med polisen och dessa varit positiva genom exempelvis ett trevligt bemötande eller att man fått hjälp efter att ha blivit utsatt för brott.
“...det positiva är, att man ser samma sak där, att man ser att man kanske
haft bra erfarenhet av polisen själva, man har haft ett bra bemötande och polisen har varit snälla mot dem och då känner man wow, polisen gör ett hårt jobb och är alltid trevliga och det är så det ska va ju.” (informant 3).
Vissa av poliserna menar att negativa erfarenheter med polisen kan påverka attityder och bemötandet som de får genom att individerna känner sig illa behandlade, inte blir trodda på eller blir gripna för brott.
“Det kan vara allt från egna upplevelser. Man har varit med om en situation
där man... ja, inte upplevde polisens bemötande som bra eller att det var en tråkig situation. Man kanske blir gripen för nåt brott och har inte så, så höga tankar om polisen för det.” (informant 10).
En av informanterna lyfter också fram att möten som upplevs negativt av invånare kan leda till negativa attityder mot polisen, men betonar att polisen kan ha en del av ansvaret för att situationen blir negativ på grund av polisens auktoritära roll, stress och begränsade möjligheter till kommunikation.
“Negativa uppfattningar kan säkert bero på att polisen ganska ofta
förknippas med… med händelser, eh, i akuta skeden där polisen har eller har och tar en rätt så auktoritär roll och i vissa lägen så är det inte heller möjlighet till att kommunicera på det sättet som man, som man skulle önska på grund av, som sagt där är stressigt och där är ehm… många personer och, och då blir det ibland lite fyrkantigt och det blir hos polisen också öhm som… som någonting negativt…” (informant 12).
Två utav informanterna menar att individers självupplevda möten med polisen är viktiga oavsett sammanhanget mötet sker i, det behöver inte vara i en
ingripandesituation utan kan bara vara att man passerar varandra då polisen fotpatrullerar. Det är viktigt att poliserna uppfattas som legitima under dessa möten. Dessa informanter menar att möten med poliser kan påverka attityder i både positiv och negativ riktning.
“Ska man prata om personligt, alltså de som faktiskt träffar på polisen på gatan tror jag det påverkar väldigt mycket… asså hur vi för oss, hur man upplever oss. Om vi är, asså om vi upplevs rättvisa, korrekta, ja.”
(informant 11).
Andrahandsinformation
Vi har identifierat två subteman utifrån huvudtemat “Andrahandsinformation”, dessa subteman är media och närstående. I media inkluderar vi nyhetsmedia och sociala medier och i närstående kan det vara allt från vänner och släktingar till bekanta. Det är även möjligt att andrahandsinformation sprids mellan närstående via sociala medier.
22
Media
Några informanter påpekar att media kan lyfta fram polisens konkreta arbete i samband med exempelvis allvarliga händelser, vilket kan ge en positiv bild för allmänheten. Media kan ge ett intryck av att polisen gör mycket enligt dessa informanter. Positiva möten kan dokumenteras och få spridning på sociala medier, vilket kan få en positiv effekt för polisen genom att många tar del av budskapet, som skulle kunna påverka attityder positivt.
“Pratar man om målgrupperna som inte träffar polisen så mycket så är de
rätt mycket påverkade av mediala…av det medialt och då kanske det
handlar faktiskt om vad polisen konkret gör för nånting, att man faktiskt ser att det händer nånting.” (informant 11).
Fem av informanterna menar på att media har förmågan att påverka invånares attityder mot polisen i både positiv och negativ riktning. En informant beskriver också att inte bara lokala utan även globala händelser och hur dessa skildras i media kan påverka invånares attityder och uppfattningar gentemot polisen på lokal nivå.
“Jag tror mycket tidningar och radio, ja press liksom att de kan eh, göra att
det blir positivt eller negativt mot polisen och sen olika händelser i världen och i Sverige kan göra att det blir positivt eller negativt... attityder och uppfattning mot polisen ja.” (informant 8).
Informanterna lyfter även att sociala medier och massmedia kan påverka
invånares attityder mot polisen i negativ riktning genom vad som skrivs och visas på sociala medier och massmedier i stort. Material som vanligtvis inte skulle publicerats i dagstidningar och visas på nyheterna kan läggas upp på sociala medier i syfte att påverka människors attityder och uppfattningar.
En informant talar om negativa “vinklingar” som kan påverka attityder negativt, vilket också indikeras av en annan informant, som menar att sociala medier kan ge en bild som inte nödvändigtvis stämmer överens med den uppfattning man skulle ha fått om man själv varit på platsen.
“Sen fortsättningsvis på det negativa så är där ju, flödar det ju i sociala
medier och massmediala publiceringar, eh, med till exempel vinklingar som inte är till godo för varken polisen eller samhället i stort.” (informant 1).
Närstående
Det är vanligt förekommande att informanter har uppfattningen att släkt, vänner och bekanta kan bidra till negativa attityder till polisen genom att deras åsikter, upplevelser, tolkningar och vad de i sin tur har hört sprids vidare. Poliserna använder ord som “rykten”, “hörsägen”, “andrahandsinformation” och “ringar på vattnet” för att beskriva detta. Fyra informanter påpekar att närstående framförallt kan ha en påverkan på uppfattningar och attityder mot polisen i negativ riktning och en informant menar att de historier som berättas inte behöver vara sanna för att ha en påverkan.
“Sen tror jag det finns många rykten. En kompis kompis var med om en sak
och det var polisen som gjorde så. Eh... eller hur det nu var. Det behöver ju inte ens vara sant, men att de här ryktena går vidare. Eh, där kan man ju också få en... uppfattning om polisen fastän man själv inte kanske har träffat
23
polisen, om man hör såna här historier gång på gång. Ja, vad, vad kan mer påverka hur man ser på polisen? Ja, det är ju... släkt och vänner och de man umgås med, vad de har för åsikter om polisen.” (informant 10).
Fyra informanter talar om att närstående framförallt kan bidra till att stärka eller skapa negativa uppfattningar och attityder gentemot polisen, dock tror två utav informanterna att positiva uppfattningar och attityder också kan ha viss
spridningskraft. Dessa informanter menar att närståendes både positiva och negativa uppfattningar och attityder kan spridas och “smitta av sig” på andra och då påverka individens egna uppfattningar.
“När du har negativa uppfattningar i en viss krets av folk... så tror jag den
kan smitta av sig och på samma sätt tror jag också att, att en positiv
uppfattning till polisen och myndighetspersoner kanske om den liksom, öhm, majoriteten är positiv så smittar det också av sig mer så att du får rätt så stora skillnader i olika grupper av människor som umgås tillsammans och som bor på olika ställen.” (informant 12).
En av informanterna uttrycker att positiva erfarenheter av möten med poliser sprider sig som ringar på vattnet på samma sätt som negativa erfarenheter. En annan menar också att positiva kontakter kan berättas vidare av anhöriga eller andra.
“...nån träffar en jättetrevlig polis som har hjälpt dem med nånting eller
som har varit schysst mot dem eller liksom behandlat dem respektfullt i ett utsatt läge liksom så sprider det sig också som ringar på vattnet, att de pratar med sina anhöriga, sina kompisar eller vem vet…” (informant 9).
Sammanfattningsvis framträder en bild av att informanterna generellt upplever att invånarna har ett högt förtroende för polisen och att detta förtroende återspeglas av ett positivt, vänligt, inbjudande och uppskattande bemötande, med undantag för en bråkdel som inte bemöter poliserna med samma respekt. Informanterna är eniga om att bemötandet från lagöverträdare förändras efter flera möten och det stora flertalet menar att bemötandet förändras till det bättre. Någon form av relation beskrivs uppstå, vilket underlättar för dialoger och gör mötet mindre spänt. Informanterna är eniga om att tidigare erfarenheter kan påverka invånares attityder till polisen både positivt och negativt. Många informanter menar också att media och närstående kan påverka attityder till polisen i både positiv och negativ riktning. Vad gäller medias och sociala mediers påverkan pratar några informanter om vinklade skildringar som kan ge en negativ, inte helt
sanningsenlig bild av polisen, vilket kan liknas vid den ryktesspridning, som inte heller behöver bygga på sanningar, som nämndes när informanter talade om närståendes påverkan.
DISKUSSION
Här presenteras först resultatdiskussionen, därefter metoddiskussionen och avslutningsvis våra slutsatser.
