Föräldranärvaro vid anestesi
En litteraturstudie om hur barnets oro påverkasParental presence at anesthesia
A literature review about the effect on the child’s anxietyFörfattare: Marie Emmesjö och Malin Halvardsson
Vårterminen 2018
Examensarbete: Avancerad nivå, magister 15 hp Huvudområde: Omvårdnadsvetenskap
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesi Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Ulrica Nilsson, professor, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, professor, Örebro universitet
2
Sammanfattning
Bakgrund: Barn och deras föräldrar kan uppleva oro i samband med anestesi och i Sverige är
det naturligt att en förälder närvarar när barnet ska sövas. Föräldrarna riskerar att överföra sin oro till barnet eller förstärka barnets oro både preoperativt och postoperativt. Preoperativ oro kan leda till försämrad postoperativ återhämtning.
Syfte: Beskriva hur föräldrars närvaro påverkar barnets oro i samband med anestesi.
Metod: En litteraturöversikt med litteratursökningar i databaserna PubMed och CINAHL.
Totalt inkluderades 15 artiklar med kvantitativ ansats efter litteratursökning och kvalitetsgranskning.
Resultat: Föräldranärvaro kunde minska barnets oro men enbart närvaron av föräldrar minskade
inte oron. Föräldrars beteende kunde påverka barnets oro negativt. Endast utökad information till föräldrarna var inte tillräckligt för att minska barnets oro. Oron kunde minska om föräldrarna fick utökad information och handledning inför att närvara vid anestesiinduktionen.
Konklusion: Den preoperativa oron hos barnet och föräldern kan innebära en utmaning för
anestesisjuksköterskan. Litteraturöversikten visar en splittrad bild av hur föräldrars närvaro påverkar barnets oro i samband med anestesi. Det som kunde minska barnets oro mest
effektivt var föräldrar som hade fått information och handledning inför att närvara vid barnets anestesiinduktion.
3
Abstract
Background: Children and their parents can experience anxiety associated with anesthesia, and
in Sweden it is natural that a parent is present during the anesthesia induction. Parents risk transferring their anxiety to the child or reinforcing the child's anxiety both preoperatively and postoperatively. Preoperative anxiety may lead to prolonged postoperative recovery.
Purpose: To describe how parental presence affects the child's anxiety related to anesthesia. Method: A literature search was carried out in the CINAHL and PubMed databases. After
literature search and quality review a total of 15 articles with quantitative approach were included in the literature review.
Results: Parental presence can reduce the child's anxiety, but parental presence alone did not
reduce the child's anxiety. Parents behavior could have an adversely effect on the child's anxiety. Only extended information to the parents was not enough to reduce the child's anxiety. The anxiety could be reduced if the parents received extended information and guidance to attend the anesthesia induction.
Conclusion: The preoperative anxiety of the child and the parent poses a challenge to the nurse
anesthetists. The literature review shows a fragmented picture of how parental presence affects the child's anxiety related to anesthesia. What significantly could reduce the child's anxiety were parents who had received information and guidance to attend the child's anesthesia induction.
4
Innehåll
Sammanfattning ... 2 Abstract ... 3 Bakgrund ... 5 Problemformulering ... 6 Syfte ... 6 Metod ... 6 Design ... 6 Datainsamling ... 6Urval och kvalitetsgranskning ... 7
Analys ... 9
Etiska överväganden ... 9
Resultat ... 9
Passivt närvarade föräldrar ... 10
Aktivt deltagande föräldrar ... 11
Beteende hos närvarande föräldrar ... 11
Evidensgrad ... 11 Metoddiskussion... 11 Resultatdiskussion ... 13 Slutsats ... 14 Kliniska implikationer ... 15 Fortsatt forskning ... 15 Referenser ... 16 Bilagor ... 21 Bilaga 1. Sökmatris ... 21
Bilaga 2. Översikt av kvalitetsgranskning av inkluderade studier ... 24
Bilaga 3. Artikelmatris ... 25
Bilaga 4. Översikt av interventioner ... 40
5
Bakgrund
Inför en operation ökar barnets stress och oro (de Moura, Dias, & Pereira, 2016; Fortier, Del Rosario, Martin, & Kain, 2010). Preoperativ oro ökar postoperativ oro samt orsakar högre stressnivåer. Förhöjda stressnivåer är associerade med sämre postoperativ återhämtning och ökad postoperativ smärta och därmed ökat behov av analgetika. Preoperativ oro kan även orsaka postoperativ agitation och motorisk oro hos barnet. Genom att minska oron hos barnet förbättras den postoperativa återhämtningen och barnet får ett gynnsammare vårdförlopp (Chorney & Kain, 2009; Fortier m.fl., 2010; Kain, Mayes, Caldwell-Andrews, Karas, & McClain, 2006).
Barn som är i behov av sjukvård behöver information och kunskap för att hantera sin rädsla. Barnet behöver stöd av både föräldrar och vårdpersonal (Björk, Darcy, Jenholt Nolbris, & Hedman Ahlström, 2017). Det är viktigt att vårdpersonal kommunicerar med familjen och etablerar tillit till barnet och dess föräldrar (Elisha & Percy, 2014). Anestesisjuksköterskan ska bemöta varje patient med respekt, använda ett tydligt språk som är förståeligt för både barn och vuxna samt arbeta i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet i enlighet med Patientsäkerhetslagen (PSL, SFS 2010:659). Omhändertagandet av mindre barn inför anestesi förutsätter att personalen upprätthåller en god kompetens och har vana av att vårda barn. För att upprätthålla kompetensen förutsätter det att personalen kontinuerligt arbetar med barn (SFBABI, 2008).
När barnet ska opereras befinner det sig i en ny miljö och kan då uppleva både rädsla och oro oavsett ålder (Narkoswebben, 2018). Barnets sätt att uppfatta sin omgivning samt kognitiva förmåga utvecklas från födsel till myndig ålder. För att förebygga oro och rädsla i kontakt med sjukvård är det viktigt att bemöta utifrån barnets mognadsgrad och ålder. Små barn upp till 1,5 års ålder behöver den fysiska närheten till föräldrarna. Det kan leda till rädsla för separation från föräldrarna och rädsla för främlingar. Barn mellan 1,5 - 3 år behöver behålla rutiner som mat- och sovtider och egna leksaker för att känna sig trygga i nya miljöer. Förskolebarn som är 3 - 6 år är mer medvetna och upplever oro och rädsla kring nya
situationer och föräldrarna utgör fortfarande en stor trygghet. Barn i låg- och mellanstadiet är nyfikna och vill testa saker, det är därför viktigt att uppmuntra det i nya situationer. De har utvecklat en förståelse för döden och det kan orsaka rädsla och oro inför att sövas. De tolkar oftast det som sägs bokstavligt och behöver få förklarat för sig i enkla och raka termer vad det innebär att sövas. Föräldrarna ger trygghet men låg- och mellanstadiebarn kan få tillit och trygghet hos andra som anestesisjuksköterskan. Tonårsbarn har förmågan att tänka mer kritisk och det kan orsaka oro om de upplever att föräldrar eller vårdpersonal undanhåller
information (Fanghol & Valla, 2013; Fleischer, 2007; Narkoswebben, 2018).
Internationellt kan det skilja sig mellan olika kliniker och sjukhus huruvida föräldrar får närvara vid barnets anestesi. Det finns skilda åsikter om hur föräldrars närvaro påverkar barns oro (Elisha & Percy, 2014). Föräldrar vill gärna vara närvarande vid barnets anestesiinduktion även om de upplever det påfrestande (Waseem m.fl., 2018). Studier har visat att närvaron av föräldrar inte minskar barnets oro i samband med anestesi (Scully, 2012). Föräldrar upplever en ökad stress och oro vid barnets anestesiinduktion (Al-Jundi & Mahmood, 2010; Waseem m.fl., 2018). Föräldern kan överföra sin oro till barnet och därmed förstärka barnets oro (Elisha & Percy, 2014). Det finns även dokumenterade fall där föräldern har fått panik i samband med anestesiinduktionen (Johnson, Nickerson, & Quezado, 2012).
6
Problemformulering
Det finns både för- och nackdelar med att en förälder finns med sitt barn vid anestesiinduktionen. Skandinavisk litteratur framhåller att anhöriga bör närvara vid
anestesiinduktionen för att minska oro (Fanghol & Valla, 2009). Det är naturligt att barnet har en närvarande förälder i Sverige (Nilsson, 1999). Anestesisjuksköterskan behöver bemöta föräldrar och barns oro med kunskap och förtroende. Svensk förening för anestesi och intensivvård (SFAI) har inga styrdokument för föräldranärvaro vid anestesiinduktion. Det behövs därför ökad kunskap om föräldrars närvaro i samband med anestesi.
Syfte
Genom en litteraturöversikt beskriva hur föräldrars närvaro påverkar barnets oro i samband med anestesi.
Metod
Design
En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara studiens syfte och sammanställa kunskapsläget inom det valda ämnet. Polit och Beck (2017) har använts som guide i genomförandet, se Figur 1.
Figur 1. Tolkning av flödesschemat för systematiska litteraturöversikter i Polit och Beck (2017).
Datainsamling
Problemformulering och syfte låg till grund för sökningen därefter identifierades sökord och relevanta databaser. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Utifrån syftet identifierades relevanta nyckelord och studiernas indexering var till hjälp för att bygga upp sökstrategier. För att undersöka om valda nyckelord var relevanta gjordes provsökningar i de två databaserna. Sakkunnig bibliotekarie på Örebro universitet konsulterades i två
omgångar för råd och tips i att utarbeta sökstrategier. Slutligen användes
MeSH-termer/CINAHL headings på sökorden Anesthesia och Parents i både PubMed och CINAHL samt MeSH-termen Anxiety och Anesthetics i PubMed. För en bredare sökning i CINAHL
7
kombinerades CINAHL heading Anesthesia med CINAHL heading Anesthesia Induction. Fritextsökning användes i PubMed och CINAHL med sökorden Parent*, Parental presence och Preoperative anxiety. I PubMed gjordes även en fritextsökning med sökordet Child*. Trunkering som markeras med en asterisk* användes för att hitta olika ändelser på orden
Parent* och Child*. Med hjälp av olika booleska operatorer som AND och OR kombinerades
sökorden, se sökmatris (Bilaga 1). För att säkerställa att översättningen mellan svenska termer och engelska översattes korrekt användes databasen Svensk MeSH (medical subject
headings).
Inklusionskriterier var att studierna skulle vara originalstudier på barn mellan 1–18 år som skulle genomgå generell anestesi. Exklusionskriterier var barn med kronisk sjukdom, cancer eller mental funktionsnedsättning eller studier med kvalitativ metod. Limits som användes vid sökningarna i databaserna var studier publicerade på engelska, publikationsår mellan 2007– 2018 samt Peer reviewed i CINAHL.
Urval och kvalitetsgranskning Urvalsprocessen skedde i tre steg:
1. Första urvalet gjordes genom att välja ut studier utifrån rubrikernas relevans. 2. Granskning av abstract i de utvalda studierna.
3. När studiernas abstract stämde överens med syftet lästes studien i sin helhet. Totalt inkluderades 16 studier från urvalet. Författarna delade upp studierna mellan sig och granskade materialet i sin helhet med ett kritiskt och neutralt förhållningssätt. Studierna kvalitetsgranskas enligt granskningsmall från Örebro universitet (Örebro universitet 2015a, 2015b). Granskningsmallen har påståenden som besvaras med ja/ nej/ oklart/ ej tillämpligt. Studierna bedömdes i skalan, låg, medel eller hög kvalitet och de bedömdes då utifrån urval, vetenskaplig kvalitet, intervention, resultat och kritiskt förhållningssätt. Studier med <50% ja bedömdes som låg kvalitet. Studier med 50–75% ja bedömdes som medel kvalitet och de studier som hade >75% ja bedömdes som hög kvalitet. För att en studie skulle inkluderas i litteraturöversikten skulle kvaliteten var bedömd av båda författarna som medel eller hög enligt ovan nämnd granskningsmall. Ingen studie bedömdes ha låg kvalitet och därför ingick samtliga i urvalet. Därefter kontrollerades de granskade studiernas referenslistor för att upptäcka fler studier, då framkom ytterligare en studie som inkluderades efter granskning. Därefter gick författarna igenom det granskade materialet gemensamt och diskuterade de studier som motsvarade studiens syfte och vilka som skulle inkluderas. Slutligen inkluderades 15 studier, två valdes bort i granskningen för att de ej motsvarade syftet, se Figur 2 för
8 Figur 2. Flödesschema över urvalsprocessen.
CINAHL + PubMed
129 + 277
=406
Genomlästa titlar 406 Exkluderade studier 341 Genomlästa abstract 65 Exkluderade studier 49
Studier inkluderade i litteraturöversikten
15 SCREENING Urval från genomlästa abstract 16 Exkluderade studier 0 INKLUDERING RELEVANS
Studier som identifierats efter genomgång av de utvalda studiers
referenslistor 1 Kvalitetsgranskning 17 Exkluderade studier 2 IDENTIFIERING
9
Analys
Artiklarna lästes igenom flertalet gånger av båda författarna för att skapa en klar bild av studiernas helhet. Författarna jämförde och diskuterade löpande med varandra under analysen där fokus låg på studiernas interventioner och resultat. Inkluderade studiers sammanfattade innehåll redovisas i artikelmatris, se Bilaga 3. Den data som svarade mot litteraturöversiktens syfte extraherades. Ur dataextrakten framkom tre kategorier. Varav den ena kategorin delades in i tre subkategorier, se Tabell 1. Slutligen sammanställdes resultatet med kategorier och subkategorier.
Tabell 1. Kategorier och subkategorier.
Kategorier Subkategorier
Passivt närvarande föräldrar • Föräldrars närvaro minskade barns oro
• Effekten av föräldranärvaro förstärktes i kombination med clowner och minskade behovet av premedicinering
• Föräldrars närvaro minskade inte barns oro
Aktivt närvarande föräldrar Beteende hos närvarande föräldrar
Etiska överväganden
Enligt Helsingforsdeklarationen (2013) måste all forskning som sker på människor vara etiskt försvarbart och ingen forskning får bedrivas som skadar individen. Informerat samtycke är en del i att upprätthålla etiken. Från sju års ålder är det lämpligt att efterfråga eget medgivande från barn med hänsyn till barnens rätt till självbestämmande (Polit & Beck, 2017). Endast studier som har ett etiskt godkännande och där barnet och/eller föräldern gett informerat samtycke har inkluderats i litteraturöversikten. Inga studier behövde exkluderas i urvalet för att de saknade etiskt godkännande eller informerat samtycke.
Författarna har hållit sig objektiva och neutrala i sin bedömning för att inte förvränga
resultatet. Både studier som visar en positiv och negativ effekt av föräldranärvaro på barnets oro har inkluderats för att ge en korrekt bild av aktuell forskning.
Då litteraturöversikten baseras på tidigare publicerat material behövs inget eget etiskt godkännande inhämtas.
Resultat
Resultatet har baserats på 15 studier med hög till medelhög kvalitet, Bilaga 3. De var utförda i följande sju länder: USA (n=4), Kanada (n=3), Turkiet (n=3), Iran (n=2), Japan (n=1), Italien (n=1), Sydkorea (n=1). Den sammanlagda studiepopulationen var 1809, fördelat på 643 flickor och 987 pojkar. Åldern på barnen i studierna varierade mellan 1–14 år med en medelålder på 5,9 år. Barnen i samtliga studier genomgick dagkirurgi med generell anestesi, maskinduktion i 14 av 15 studier, intravenös induktion i en av 15 studier. Samtliga studier hade någon form av närvaro från en förälder men interventionerna skiljde sig något i de olika studierna, se Bilaga 4 för översikt av interventionerna i respektive studie. Det framgick inte i
10
alla studier vilken förälder som var närvarande, i två studier fick endast barnets mamma vara med vid anestesiinduktionen (Akinci, Köse, Ocal, & Aypar, 2008; Ozdogan m.fl., 2017) och i en studie fick båda föräldrarna vara med (Kain m.fl., 2009).
Barnens oro mättes med olika mätinstrument i studierna. I 14 studier användes subjektiva utfallsmått, t.ex. mYPAS, och i en studie användes ett objektivt utfallsmått, kortisolnivåer i saliv. De subjektiva utfallsmåtten bedömdes av forskare (n=11), anestesiolog eller läkare (n=2), psykolog (n=2) och av föräldrar (n=8). Se Bilaga 5 för förklaring av mätinstrumenten samt Bilaga 4 för olika mätmetoder i respektive studie. I sju av studierna användes ett utfallsmått (Arai m.fl., 2007; Chorney m.fl., 2009; Kain m.fl., 2007; Rasti-Emad-Abadi, Naboureh, Nasiri, Motamed, & Jahanpour, 2017; Vagnoli, Caprilli, & Messeri, 2010; Wright, Stewart, & Finley, 2010; Wright, Stewart, Finley, & Raazi, 2014). De övriga åtta studierna använde två eller flera utfallsmått (Akinci m.fl., 2008; Bailey, Bird, McGrath, & Chorney, 2015; Fortier, Blount, Wang, Mayes, & Kain, 2011; Kain m.fl., 2009; Kazak, Sezer, Yilmaz, & Ates, 2010; Kim, Jung, Yu, & Park, 2015; Ozdogan m.fl., 2017; Sadeghi, Khaleghnejad Tabari, Mahdavi, Salarian, & Razavi, 2017).
Passivt närvarade föräldrar
Elva studier undersökte vilken effekt som föräldrars närvaro hade på barnets oro (Akinci m.fl., 2008; Arai m.fl., 2007; Kain m.fl., 2009; Kazak m.fl., 2010; Kim m.fl., 2015; Ozdogan m.fl., 2017; Rasti-Emad-Abadi m.fl., 2017; Sadeghi m.fl., 2017; Vagnoli m.fl., 2010; Wright m.fl., 2010).
Föräldrars närvaro minskade barns oro
Tre av studierna visade att föräldrars närvaro minskade barnets oro (Ozdogan m.fl., 2017; Sadeghi m.fl., 2017; Wright m.fl., 2010). Föräldrars närvaro gav lägre kortisolnivåer
(Ozdogan m.fl., 2017) och lägre subjektiv oro (Wright m.fl., 2010) hos barnet än utan närvaro av förälder vid anestesiinduktionen. Även om barnet fick premedicinering så påverkades barnets oro i positiv riktning vid närvaro av förälder (Sadeghi m.fl., 2017), Bilaga 4.
Effekten av föräldranärvaro förstärktes i kombination med clowner och minskade behovet av premedicinering
Tre studier visade att föräldranärvaro i kombination med premedicinering eller clowner minskade barnets oro men enbart närvaron av föräldrar var inte tillräcklig för att minska oron (Arai m.fl., 2007; Kazak m.fl., 2010; Vagnoli m.fl., 2010). Barn med närvaro av föräldrar behövde mindre premedicinering (Kazak m.fl., 2010). Kombinationen av premedicinering och föräldranärvaro minskade postoperativ oro hos barnet (Arai m.fl., 2007). Kombinationen clowner och föräldranärvaro minskade barns oro i högre grad än enbart föräldranärvaro eller premedicinering (Vagnoli m.fl., 2010), Bilaga 4.
Föräldrars närvaro minskade inte barns oro
Fem studier visade att närvaron av föräldrar vid anestesiinduktionen inte minskade barnets oro (Akinci m.fl., 2008; Kain m.fl., 2009; Kim m.fl., 2015; Rasti-Emad-Abadi m.fl., 2017).
11
Barnets oro minskade inte mer med närvaro av en förälder jämfört med premedicinering (Akinci m.fl., 2008). Det gjorde ingen skillnad på barnets oro om en eller båda föräldrarna var närvarande vid anestesiinduktionen (Kain m.fl., 2009). Barnets oro minskade mer genom att barnet tittade på tecknad film än hade en förälder närvarande (Kim m.fl., 2015), Bilaga 4.
Aktivt deltagande föräldrar
I tre av studierna beskrevs hur föräldrar kan förberedas inför att närvara vid barnets operation med syfte att minska barnets preoperativa oro (Bailey m.fl., 2015; Fortier m.fl., 2011; Kain m.fl., 2007). Förberedda och handledda föräldrar minskade barnets preoperativa oro (Fortier m.fl., 2011; Kain m.fl., 2007). Endast utökad information till föräldrarna minskade inte barnens preoperativa oro. Föräldrarna beskrev dock att de upplevde sig bättre förberedda på att kunna hjälpa sina barn inne på operationssalen (Bailey m.fl., 2015), Bilaga 4.
Beteende hos närvarande föräldrar
I två av studierna observerades hur föräldrarnas beteende påverkade barnets oro och visade ett samband mellan föräldrarnas och barnets beteende (Chorney m.fl., 2009; Wright m.fl., 2014). Barnets oro minskade när föräldrarna och vårdpersonal skämtade och skrattade eller
distraherade barnet genom att fråga om saker som inte rörde sjukhuset eller operationen, t.ex. skolan. Humor och distraherande samtal förbättrade även barnens förmåga att hantera
situationen. Barnets oro påverkade förälderns agerande i situationen (Wright m.fl., 2014). Barnets oro kunde öka genom att närvarande föräldrar visade empati genom att uttrycka förståelse för barnets känslor, t.ex. bekräfta barnets rädsla ”I know you are scared” eller trösta genom att hålla barnets hand eller stryka över ryggen. Empati och tröst försämrade även barnets förmåga att hantera situationen (Chorney m.fl., 2009). Denna effekt på barnets oro gick inte att finna i Wright m.fl., studie (2014) oavsett uppmuntran eller beröring, Bilaga 4.
Evidensgrad
Litteraturöversiktens evidensgrad bedömdes med stöd av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] handbok (2017). Litteraturöversiktens resultat består av studier som var bedömda som hög (n=8/54%) eller medel (n=7/46%) kvalitet. Litteraturöversikten
bedömdes därför till att vara av medelhög evidensgrad. Av antal inkluderade studier hade 13 randomiserad design, en hade icke randomiserad design med ett konsekutivt urval och en observationsstudie med klusterurval ur en större studie. Tretton av de studier som ingick i resultatet hade randomiserad design vilket medför en låg risk för systematiska fel (SBU, 2017). Studiepopulationen i litteraturöversikten var 1809 barn vilka kom från sju länder i världen. Resultatet anses relevant och generaliserbart i Sverige.
Metoddiskussion
Litteratursökningen genomfördes i två databaser, PubMed och CINAHL. Genom att göra en sökning med relevanta termer och indexeringsord i minst två databaser, minskar risken för fel och därigenom ökar kvaliteten vilket stärker litteraturöversiktens validitet (SBU, 2017). Databaserna och sökstrategi valdes ut efter en konsultation med en sakkunnig bibliotekarie. De ansågs vara lämpliga då anestesisjuksköterskans arbete omfattar både
omvårdnadsspecifika och medicinska arbetsuppgifter. Det är möjligt att ytterligare studier hittats om flera databaser genomsöks men efter genomgång av utvalda studiers referenslistor tillkom endast en ny studie.
12
De sökord som användes identifierades utifrån litteraturöversiktens syfte. Då sökträffarna blev många kombinerades olika sökord för att avgränsa sökningen utan att relevanta studier skulle falla bort. Vid litteratursökning i PubMed valde vi att använda MeSH-termer. ”Medical Subject Headings” [MeSH] som är en ordlista i vilken studier indexeras (Polit & Beck, 2017). Fördelen med att använda databasernas egna indexeringsord som MeSH-termer och CINAHL headings gör att vi inte behövde ta hänsyn till synonymer eller ordändelser (SBU, 2017). För att få en bra översättning från svenska till engelska ord användes Svensk MeSH (2016). För att få en bredare sökning användes den booleska termen OR mellan sökorden, och för att göra sökningen smalare används AND (Polit & Beck, 2017). Vi upptäckte att vissa sökord
begränsade vår sökning och valde därför bort sökorden Anxiety och Child i CINAHL. Ordet Anxiety översätts ofta till ångest men enligt Svensk MeSH (2016) definieras Anxiety som “ängslan, överhängande fara, ständig oro”. Detta kan leda till att det läggs en felvärdering i begreppet ångest exempelvis “tentaångest” då det egentligen handlar om ängslan eller oro. När vi valt att skriva oro använder vi det för att beskriva preoperativ oro och ängslan. Vid översättning mellan språk kan det bli en felvärdering då ord kan ha olika betydelse.
Inledningsvis användes flera olika begränsningar, så kallade limits, i sökningarna och det upptäcktes då att det begränsade antal sökträffar i sökresultatet. De limits vi valde att använda var att studierna skulle finnas tillgängliga på engelska och för att den senaste forskningen skulle ligga till grund för resultatet valdes studier som publicerats de senaste tio åren (Polit & Beck, 2017). Översättning från t. ex. tyska eller franska skulle ha tagit för mycket tid och resurser i anspråk men genom att använda språkbegränsning kan flera vetenskapliga studier missats. Att använda begränsningen “Peer reviewed” i CINAHL visar att sakkunniga inom området granskat studien, vilket sannolikt ökar studiernas vetenskapliga kvalitet.
En styrka med sökningen var att flertalet av studierna vi hittade återkom i båda databaserna. Begränsningar i studien kan vara att databassökningen ej gav en fullständig bild över
publicerade studier på grund av eventuella indexeringsfelaktigheter (till exempel trunkering) i databaserna. I sökningen användes inga limits för ålder på barnet för att inte förlora någon studie som inte var indexerad på ålder. Åldern på barnen i studierna var 1–14 år. Denna spridning hade inte alla studier som blev inkluderade i resultatet. Detta kan minska generaliserbarheten på en bredare population.
Sökresultatet genererade många artiklar men de flesta exkluderades då de inte motsvarade litteraturöversiktens syfte. Genom att kritiskt sålla redan utifrån titlarnas relevans läste vi färre abstract, vilket kan ha lett till att några relevanta studier fallit bort. I urvalet bestämdes det att studier, där det var möjligt, skulle ha ett randomiserat kontrollerat urval för att öka den vetenskapliga kvaliteten. Vid utvärdering av en intervention ger RCT- studier oftast de säkraste slutsatserna då det är den säkraste metoden för att avgöra om effekten beror på interventionen och inte skillnader i bakgrundsförhållanden mellan de olika grupperna (Rosén, 2017). Vi valde att endast inkludera kvantitativa studier då de svarade bäst mot syftet.
Sannolikheten att en studie speglar verkligheten blir större om det finns en tydlig
datainsamlingsmetod och lämpligt tillvägagångssätt används. Vid en litteratursöversikt finns det risk för ett selektivt urval där författarna väljer studier som stödjer den egna ståndpunkten (Polit & Beck, 2017). För att minska risken för selektivt urval har vi försökt hålla oss neutrala och objektiva genom att inkluderat samtliga studier som svarar mot syftet oavsett om
resultaten är positivt eller negativt. Det stärker studiens tillförlitlighet om all relevant data inkluderas och presenteras (Polit & Beck, 2017). De studier som valdes ut efter urvalet
13
kvalitetsgranskades med granskningsmallar utformade av Örebro universitet (Örebro universitet, 2015a, 2015b). Genom att kvalitetsgranska studierna säkerställs det att endast studier med medel eller hög vetenskaplig kvalitet inkluderats i studiens resultat. Utvalda studier skall kvalitetsgranskas och bedömas på dess svagheter och styrkor innan de kan inkluderas i en litteraturöversikt (Rosén, 2017).
Totalt granskades 17 artiklar. Vid jämförelse mellan våra granskningar av studierna var granskningarna likvärdiga vilket ökar litteraturöversiktens reliabilitet. För att bedömningarna skulle värderas likvärdigt sattes riktlinjer för kvaliteten, studier med 50–75% ja bedömdes som medelhög kvalitet och de studier som hade >75% ja bedömdes som hög kvalitet. Vi valde att bara inkludera studier med hög eller medel kvalitet för att öka litteraturöversiktens
tillförlitlighet.Inga studier behövde dock exkluderas på grund av låg kvalitet.
Resultatdiskussion
Oro var ett centralt begrepp i litteraturöversiktens resultat. Resultatet visade att
föräldranärvaro kunde minska barnets oro men enbart närvaron av föräldrar minskade inte barnets oro. Föräldrars beteende kunde påverka barnets oro negativt (Akinci m.fl., 2008; Arai m.fl., 2007; Chorney m.fl., 2009; Kain m.fl., 2009; Kazak m.fl., 2010; Kim m.fl., 2015; Ozdogan m.fl., 2017; Rasti-Emad-Abadi m.fl., 2017; Sadeghi m.fl., 2017; Vagnoli m.fl., 2010; Wright m.fl., 2010, 2010, 2014). Endast utökad information till föräldrarna var inte tillräckligt för att minska barnets oro (Bailey m.fl., 2015). Barnets oro kunde minska om föräldrarna fick handledning inför att närvara vid anestesiinduktionen (Fortier m.fl., 2011; Kain m.fl., 2007). Föräldrar som deltog aktivt vid sitt barns anestesiinduktion kunde minska barnets oro. Föräldranärvaro i kombination med premedicinering eller clowner kunde minska barnets oro. Aktivt deltagande innebär att föräldern interagerar med barnet utifrån given information och handledning för att på ett effektivare sätt minska barnet oro i samband med operation. Passivt närvarande föräldrar som endast satt med och inte har fått handledning i hur de skulle uppträda vid anestesiinduktionen minskade inte barnets oro. Endast i jämförelse med ett barn som inte hade någon förälder med sig vid anestesiinduktionen var föräldrars närvaro effektivt i att minska oron hos barnet. Andra litteraturöversikter har visat att föräldranärvaro kan minska barns oro och öka välbefinnande om föräldrar är väl förberedda (Antunes & Diogo, 2017).
Totalt användes tio olika mätinstrument med subjektivt utfallsmått i studierna för att mäta barnets oro.Då alla mätinstrument med subjektivt utfallsmått har någon form av variation vid mätningarna är svårare att få en god reliabilitet på dem jämfört med objektiva utfallsmått (Billhult, 2017). Det var olika personer som bedömde oro vilket kan påverka
interbedömarreliabiliteten. Vårdpersonalen kanske inte är lika bra lämpad att bedöma barnets oro som föräldrarna. En begränsning med litteraturöversikten kan varit att flera olika
bedömare (psykolog, läkare, forskare och förälder) och bedömningsinstrument använts i de olika studierna för att mäta barnets oro. Vi valde att inkludera en studie med objektivt utfallsmått för att tillföra fyllnad i resultatet och för att inte exkludera relevant data som svarade mot vårt syfte. Mätningar med subjektiva utfallsmått visade att det inte är tillräckligt med endast föräldranärvaro för att minska barnets oro. Det var endast när oro mättes med ett objektivt utfallsmått som det visade att närvaron av en förälder minskade barnets oro. Objektiva utfallsmått ger ett mer exakt mätvärde att utgå från. Det finns alltid en risk för att utfallet påverkas av bedömaren när subjektiva utfallsmått används (Billhult, 2017). Det kan diskuteras om objektiva utfallsmått är ett mera korrekt sätt att mäta oro än subjektiva
14
att mäta med ett subjektivt utfallsmått. Barnets oro i resultatet mättes aldrig av barnet själv, trots att de äldre barnen skulle kunna vara kapabla till att själva skatta sin oro. Barn upplever att de sällan blir tillfrågade trots att de vill inkluderas och få möjlighet att påverka sin egen vård. Barn som inkluderas i sin vård får ett ökat välbefinnande (Coyne, 2006; Coyne, Amory, Kiernan, & Gibson, 2014). Vem är det som är bäst lämpad att bedöma oron hos barnet? Vårdpersonalen har ett professionellt synsätt och kanske inte påverkas av egna värderingar men känner inte barnet. Föräldern känner till sitt barn och kan tolka signaler som kan vara dolda för vårdpersonalen. Föräldern kan vara orolig och påverkas av sin rädsla i
bedömningen.
Ur ett samhällsperspektiv bör sjukvården att använda sina resurser rätt. Det kanske inte är etiskt rätt att utsätta barn för läkemedel när det finns andra alternativ. Premedicinering är ett effektivt och beprövat sätt att minska oro hos barn och är inte tids- eller resurskrävande. Handledning inför föräldranärvaro kan kräva fler resurser och kan bli kostsamt men
fördelarna kanske uppväger nackdelarna. Det kan vara minst lika tids- och resurskrävande för anestesisjuksköterskan att söva ett oroligt barn som inte vill samarbeta. Preoperativ oro ger mer smärta postoperativt och ett ökat behov av analgetika vilket kan leda till förlängd tid på uppvakningsavdelningen (Chorney & Kain, 2009; Fortier m.fl., 2010; Kain m.fl., 2006). En förlängd vårdtid kan bli kostsamt för samhället.
Anestesisjuksköterskan skall bemöta patienten utifrån dess egna förutsättningar och erbjuda stöd och förklara vad som kommer att hända (Nilsson & Jaensson, 2016). Genom att
anestesisjuksköterskan gör barnet delaktig i vården bibehålls barnets autonomi. I de moment där det är lämpligt kan anestesisjuksköterskan ge barnet valmöjligheter exempelvis välja mellan att somna i förälderns famn eller på britsen. Det framkommer inte i de inkluderade studierna i litteraturöversikten vilka valmöjligheter barnen hade eller i vilken utsträckning de gjordes delaktiga i sin vård. Enligt FN:s Barnkonvention (UNICEF, 1989) har alla barn rätt att göra sin röst hörd och respekteras.
Det kan diskuteras hur lämpligt det är att låta föräldrar närvara utan förberedelse. Vi har sett att det inte hade någon effekt i resultatet. Oroliga föräldrar kan öka oron hos barnet och förvärra oro hos barnet eller föra över sin egen oro till barnet (Elisha & Percy, 2014; Waseem m.fl., 2018). Kain m.fl., (2000) studie visade att föräldranärvaro endast minskade föräldrarnas oro. Andra översikter har också kommit fram till att närvaron av föräldrar inte har bättre effekt än premedicinering eller andra distraherande interventioner (Chundamala, Wright, & Kemp, 2009; Erhaze, Dowling, & Devane, 2016).
Litteraturöversiktens resultat belyser att det finns ett behov av stöd till föräldrarna för att minska barnets oro i samband med anestesi. Anestesisjuksköterskan bemöter patienten i ett sårbart tillstånd och en del av arbetet är att skapa en god kontakt med familjen (Nilsson & Jaensson, 2016). Kommunikation och stöd av ett omvårdnadsprogram har visat sig vara av betydelse för att minska familjens oro under den intraoperativa perioden (Antunes & Diogo, 2017). Anestesisjuksköterskan förespråkar patienten och fungerar därmed som en länk mellan patienten och det intraoperativa teamet (Sundqvist, Nilsson, Holmefur, & Anderzén-Carlsson, 2017).
Slutsats
Den preoperativa oron hos barnet och föräldern kan innebära en utmaning för
15
närvaro påverkade barnets oro i samband med anestesi. Det som kunde minska barnets oro mest effektivt var föräldrar som hade fått information och handledning inför att närvara vid barnets anestesiinduktion.
Kliniska implikationer
Resultatet visade att det behövs förberedande handledning för föräldrar som ska följa med sina barn vid kirurgiska ingrepp som innefattar generell anestesi. Detta kan vara resurs- och tidskrävande. Anestesisjuksköterskan kan utgöra ett stöd för både barnet och föräldern. Föräldern kan vara en länk till barnet och anestesisjuksköterskan kan använda den länken för att underlätta samarbetet med barnet.
Fortsatt forskning
Forskning behövs i svensk kontext och vidare studier får avgöra om det är ekonomiskt försvarbart att tillämpa förberedande handledning för föräldrar som ska närvara vid barnets anestesiinduktion. Vidare behövs forskning om utbildning och handledning inför
föräldranärvaro och hur elektronisk information och utbildning kan förbereda barn och föräldrar inför anestesi och därmed minska oro.
16
Referenser
Artiklar som är inkluderade i resultatet är markerade med *.
*Akinci, S. B., Köse, E. A., Ocal, T., & Aypar, U. (2008). The effects of maternal presence during anesthesia induction on the mother’s anxiety and changes in children’s behavior. The Turkish Journal of Pediatrics, 50(6), 566–571.
Al-Jundi, S. H., & Mahmood, A. J. (2010). Factors affecting preoperative anxiety in children undergoing general anaesthesia for dental rehabilitation. European Archives of
Paediatric Dentistry: Official Journal of the European Academy of Paediatric Dentistry, 11(1), 32–37.
Antunes, D., & Diogo, P. (2017). Perioperative Family Centered Care: Nursing Interventions that Support Child and Family’s Emotional Management. Revista Portuguesa De
Cirurgia Cardio-Toracica E Vascular: Orgao Oficial Da Sociedade Portuguesa De Cirurgia Cardio-Toracica E Vascular, 24(3–4), 196.
*Arai, Y.-C. P., Ito, H., Kandatsu, N., Kurokawa, S., Kinugasa, S., & Komatsu, T. (2007). Parental presence during induction enhances the effect of oral midazolam on emergence behavior of children undergoing general anesthesia. Acta
Anaesthesiologica Scandinavica, 51(7), 858–861. https://doi.org/10.1111/j.1399-6576.2007.01339.x
*Bailey, K. M., Bird, S. J., McGrath, P. J., & Chorney, J. E. (2015). Preparing Parents to Be Present for Their Child’s Anesthesia Induction: A Randomized Controlled Trial.
Anesthesia and Analgesia, 121(4), 1001–1010. https://doi.org/10.1213/ANE.0000000000000900
Billhult, A. (2017). Mätinstrument och diagnostiska test. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig
teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 133–142).
Björk, M., Darcy, L., Jenholt Nolbris, M., & Hedman Ahlström, B. (2017). Att vara barn och möta sjukdom. I E. Benzein, M. Hagberg, & B.-I. Saveman (Red.), Att möta familjer
inom vård och omsorg (s. 221–235).
Chorney, J. M., & Kain, Z. N. (2009). Behavioral analysis of children’s response to induction of anesthesia. Anesthesia and Analgesia, 109(5), 1434–1440.
https://doi.org/10.1213/ane.0b013e3181b412cf
*Chorney, J. M., Torrey, C., Blount, R., McLaren, C. E., Chen, W.-P., & Kain, Z. N. (2009). Healthcare provider and parent behavior and children’s coping and distress at
anesthesia induction. Anesthesiology, 111(6), 1290–1296.
17
Chundamala, J., Wright, J. G., & Kemp, S. M. (2009). An evidence-based review of parental presence during anesthesia induction and parent/child anxiety. Canadian Journal of
Anesthesia/Journal Canadien d’anesthésie, 56(1), 57–70. https://doi.org/10.1007/s12630-008-9008-3
Coyne, I. (2006). Consultation with children in hospital: children, parents’ and nurses’ perspectives. Journal of Clinical Nursing, 15(1), 61–71.
https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2005.01247.x
Coyne, I., Amory, A., Kiernan, G., & Gibson, F. (2014). Children’s participation in shared decision-making: children, adolescents, parents and healthcare professionals’ perspectives and experiences. European Journal of Oncology Nursing: The Official
Journal of European Oncology Nursing Society, 18(3), 273–280. https://doi.org/10.1016/j.ejon.2014.01.006
de Moura, L. A., Dias, I. M. G., & Pereira, L. V. (2016). Prevalence and factors associated with preoperative anxiety in children aged 5-12 years 1. Revista Latino-Americana de
Enfermagem, 24. https://doi.org/10.1590/1518-8345.0723.2708
Elisha, S., & Percy, C. (2014). Pediatric Anesthesia. I J. J. Nagelhout & K. L. Plaus (Red.),
Nurse anesthesia (s. 1191–1213). St. Louis, Mo.: Elsevier/Saunders.
Erhaze, E. K., Dowling, M., & Devane, D. (2016). Parental presence at anaesthesia induction: A systematic review. International Journal of Nursing Practice, 22(4), 397–407.
https://doi.org/10.1111/ijn.12449
Fanghol, R., & Valla, A. (2013). Barn. I I. L. Hovind & L. Hellmuth (Red.), Anestesiologisk
omvårdnad (s. 362–385). Lund: Studentlitteratur.
Fleischer, A. V. (2007). Exekutiva funktioner och självanalys. I L. Merrild & A. V. Fleischer (Red.), Insikt och beteende på barnets nivå (s. 47–65). Lund: Studentlitteratur.
*Fortier, M. A., Blount, R. L., Wang, S.-M., Mayes, L. C., & Kain, Z. N. (2011). Analysing a family-centred preoperative intervention programme: a dismantling approach. British
Journal of Anaesthesia, 106(5), 713–718. https://doi.org/10.1093/bja/aer010
Fortier, M. A., Del Rosario, A. M., Martin, S. R., & Kain, Z. N. (2010). Perioperative anxiety in children. Paediatric Anaesthesia, 20(4), 318–322. https://doi.org/10.1111/j.1460-9592.2010.03263.x
Helsingforsdeklarationen. (2013). Hämtad 17 april 2018, från https://www.wma.net/events-post/wma-satellite-meeting-rotterdam/westra-2/
18
Johnson, Y. J., Nickerson, M., & Quezado, Z. M. N. (2012). Case report: an unforeseen peril of parental presence during induction of anesthesia. Anesthesia and Analgesia, 115(6), 1371–1372. https://doi.org/10.1213/ANE.0b013e3182691f74
*Kain, Z. N., Caldwell-Andrews, A. A., Mayes, L. C., Weinberg, M. E., Wang, S.-M., MacLaren, J. E., & Blount, R. L. (2007). Family-centered preparation for surgery improves perioperative outcomes in children: a randomized controlled trial.
Anesthesiology, 106(1), 65–74.
*Kain, Z. N., Maclaren, J., Weinberg, M., Huszti, H., Anderson, C., & Mayes, L. (2009). How many parents should we let into the operating room? Paediatric Anaesthesia,
19(3), 244–249. https://doi.org/10.1111/j.1460-9592.2008.02889.x
Kain, Z. N., Mayes, L. C., Caldwell-Andrews, A. A., Karas, D. E., & McClain, B. C. (2006). Preoperative anxiety, postoperative pain, and behavioral recovery in young children undergoing surgery. Pediatrics, 118(2), 651–658. https://doi.org/10.1542/peds.2005-2920
Kain, Z. N., Mayes, L. C., Wang, S.-M., Caramico, L. A., Krivutza, D. M., & Hofstadter, M. B. (2000). Parental Presence and a Sedative Premedicant for Children Undergoing SurgeryA Hierarchical Study. Anesthesiology: The Journal of the American Society of
Anesthesiologists, 92(4), 939–946.
*Kazak, Z., Sezer, G. B., Yilmaz, A. A., & Ates, Y. (2010). Premedication with oral
midazolam with or without parental presence. European Journal of Anaesthesiology,
27(4), 347–352.
*Kim, H., Jung, S. M., Yu, H., & Park, S.-J. (2015). Video Distraction and Parental Presence for the Management of Preoperative Anxiety and Postoperative Behavioral
Disturbance in Children: A Randomized Controlled Trial. Anesthesia and Analgesia,
121(3), 778–784. https://doi.org/10.1213/ANE.0000000000000839
Narkoswebben. (2018). Astrid Lindgrens barnsjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset. Hämtad 20 maj 2018, från www.nakoswebben.se/las/se/informeramittbarn.php
Nilsson, U. (1999). Föräldrars uppfattning av vården vid barnets narkos och uppvakning: En studie av personalens bemötande, föräldrars oro och behovet av preoperativ och postoperativ information. Vård i Norden, 19(4), 20–25.
https://doi.org/10.1177/010740839901900405
Nilsson, U., & Jaensson, M. (2016). Anesthetic Nursing: Keep in Touch, Watch Over, and Be One Step Ahead. Journal of PeriAnesthesia Nursing, 31(6), 550–551.
19
*Ozdogan, H. K., Cetinalp, S., Kuran, G., Tugal, O., Tahiroglu, M., Herdem, U. E., & Haytoglu, S. (2017). The effects of maternal presence during anesthesia induction on salivary cortisol levels in children undergoing tonsillectomy and/or adenoidectomy.
Journal of Clinical Anesthesia, 39, 64–66. https://doi.org/10.1016/j.jclinane.2017.03.001
Patientsäkerhetslag. (SFS, 2010:659). Hämtad 07 maj 2018, från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice (Tenth edition). Philadelphia: Wolters Kluwer Health.
*Rasti-Emad-Abadi, R., Naboureh, A., Nasiri, M., Motamed, N., & Jahanpour, F. (2017). The Effects of Preanesthetic Parental Presence on Preoperative Anxiety of Children and their Parents: A Randomized Clinical Trial Study in Iran. Iranian Journal of Nursing
and Midwifery Research, 22(1), 72–77. https://doi.org/10.4103/ijnmr.IJNMR_178_14
Rosén, M. (2017). Systematisk litteraturöversikt. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 375–387).
*Sadeghi, A., Khaleghnejad Tabari, A., Mahdavi, A., Salarian, S., & Razavi, S. S. (2017). Impact of parental presence during induction of anesthesia on anxiety level among pediatric patients and their parents: a randomized clinical trial. Neuropsychiatric
Disease and Treatment, 12, 3237–3241. https://doi.org/10.2147/NDT.S119208
SBU. (2017). Svensk beredning för medicinsk och social utvärdering. Hämtad 21 maj 2018, från
http://www.sbu.se/sv/publikationer/vetenskap--praxis/vetenskap-och-praxis/uppdaterad-metodhandbok-fran-sbu/
Scully, S. M. (2012). Parental presence during pediatric anesthesia induction. AORN Journal,
96(1), 26–33. https://doi.org/10.1016/j.aorn.2011.07.020
SFBABI. (2008). Svenskförening för barnanestesi och barnintensivvård Riktlinje nr 2. Hämtad 07 maj 2018, från
https://sfai.se/wp-content/uploads/files/SFBABI_Riktlinje_nr_2.2.pdf
Sundqvist, A.-S., Nilsson, U., Holmefur, M., & Anderzén-Carlsson, A. (2017). Promoting person-centred care in the perioperative setting through patient advocacy: An observational study. Journal of Clinical Nursing. https://doi.org/10.1111/jocn.14181
20
UNICEF. (1989). FN:s Barnkonvention. Hämtad 21 maj 2018, från
https://unicef.se/barnkonventionen
*Vagnoli, L., Caprilli, S., & Messeri, A. (2010). Parental presence, clowns or sedative premedication to treat preoperative anxiety in children: what could be the most promising option? Paediatric Anaesthesia, 20(10), 937–943.
https://doi.org/10.1111/j.1460-9592.2010.03403.x
Waseem, H., Mazzamurro, R. S., Fisher, A. H., Bhowmik, S., Zaman, R. A., Andrew, A., & Bauer, D. F. (2018). Parental satisfaction with being present in the operating room during the induction of anesthesia prior to pediatric neurosurgical intervention: a qualitative analysis. Journal of Neurosurgery. Pediatrics, 21(5), 528–534.
https://doi.org/10.3171/2017.10.PEDS17261
*Wright, K. D., Stewart, S. H., & Finley, G. A. (2010). When are parents helpful? A
randomized clinical trial of the efficacy of parental presence for pediatric anesthesia.
Canadian Journal of Anaesthesia = Journal Canadien D’anesthesie, 57(8), 751–758. https://doi.org/10.1007/s12630-010-9333-1
*Wright, K. D., Stewart, S. H., Finley, G. A., & Raazi, M. (2014). A sequential examination of parent-child interactions at anesthetic induction. Journal of Clinical Psychology in
Medical Settings, 21(4), 374–385. https://doi.org/10.1007/s10880-014-9413-4
Örebro universitet 2015a. Granskningsmall för randomiserad kontrollerad studie och observationsstudier med kontrollgrupp. Granskningsmallen är utformad och
modifierad utifrån SBU:s granskningsmallar (2010 och 2012), Polit och Becks (2012) kriterier, Pace et als (2012) Mixed Method Apprasial Tool (MMAT) och Critical Appraisal Skills Program, CASP© (2013) . Modifierad av Ulrica Nilsson, Institutionen för Hälsovetenskap och Medicin, Örebro Universitet. Tillgänglig Blackboard, Örebro universitet 13/4-2018.
Örebro universitet 2015b. Granskningsmall för kvantitativa studier utan kontrollgrupp. Granskningsmallen är utformad och modifierad utifrån SBU:s granskningsmallar (2010 och 2012), Polit och Becks (2012) kriterier, Pace et als (2012) Mixed Method Apprasial Tool (MMAT) och Critical Appraisal Skills Program, CASP© (2013) . Modifierad av Ulrica Nilsson, Institutionen för Hälsovetenskap och Medicin, Örebro Universitet. Tillgänglig Blackboard, Örebro universitet 13/4-2018.
21
Bilagor
Bilaga 1. Sökmatris 1(2) Databas CINAHL 180411 Sökord Begränsningar (Filter, Limits) Antal träffar (n) Relevanta abstracts (n) Granskade studier i fulltext (n) Inkluderade studier (n) #1 MH Parents+ English, last 10 years. Peer reviewed n=43389 #2 MH Anesthesia+ OR "Anesthesia Induction" English, last 10 years, Peer reviewed n=18567#3 #1 AND #2 English, last 10 years, Peer reviewed n=119 n=3 n=3 n=2 (Chorney m.fl., 2009; Wright m.fl., 2010) #4 Parental presence English, last 10 years, Peer reviewed n=91
#5 preoperative English, last 10 years, Peer reviewed
n=31762
#6 #4 AND #5 English, last 10 years, Peer reviewed n=10 n=5 varav 2* n=3 n=3 (M. A. Fortier m.fl., 2011; Kain m.fl., 2007; Ozdogan m.fl., 2017) *Dubbletter i andra sökningar
22 2(3) Databas PubMed Datum 180411 Sökord Begränsningar (Filter, Limits) Antal träffar (n) Relevanta abstracts (n) Granskade studier i fulltext (n) Inkluderade studier (n) #1 Anxiety (MeSH) English, 2007-2018 n=3426 1 #2 Anesthesia (MeSH) English, 2007-2018 n=3478 6 #3 #1 AND #2 English, 2007-2018 n=494 #4 Parent* English, 2007-2018 n=1822 59 #5 #3 AND #4 English, 2007-2018 n=83 n=6, varav 2** n=4 n=4 (Arai m.fl., 2007; Bailey m.fl., 2015; Zeev N. Kain m.fl., 2009; Vagnoli m.fl., 2010) #6 Child* English, 2007-2018 n=9079 20 #7 #5 AND #6 English, 2007-2018 n=81 5 varav 5** #8 Parents (MeSH) English, 2007-2018 n=4632 8 #9 #2 AND #8 English, 2007-2018 n=165 n=10 varav 8** n=2 n=2 (Akinci m.fl., 2008; Wright m.fl., 2014)
23 3(3) Databas PubMed Datum 180411 Sökord Begränsningar (Filter, Limits) Antal träffar (n) Relevanta abstracts (n) Granskade studier i fulltext (n) Inkluderade studier (n) #10 Anesthetics (MeSH) English, 2007-2018 n=234 35 #11 #8 AND #10 English, 2007-2018 n=44 n=2 varav 1** n=1 n=1(Kazak m.fl., 2010) #12 Parental presence English, 2007-2018 n=687 0 #13 preoperative anxiety English, 2007-2018 n=149 8 #14 #12 AND #13 English, 2007-2018 n=28 n=11 varav 7** n=4 n=3 (Kim m.fl., 2015; Rasti- Emad-Abadi m.fl., 2017; Sadeghi m.fl., 2017) **Dubbletter i andra sökningar
24 Bilaga 2. Översikt av kvalitetsgranskning av inkluderade studier
Författare År Finns ett väldefinier at syfte? Finns etiskt tillstånd? Tydligt beskrivet urval? Tydligt beskriven randomisering smetod? Likvärdiga grupper vid baslinjemätning avseende egenskaper som kan påverka resultatet? Tydligt beskriven intervention som kan upprepas? Användes validerade och reliabilitetstestade utfallsmått? Är andelen deltagare som fullföljde studien >80%? Tydligt redovisat resultat? Redogörs det för styrkor /svagheter? Akinci et al. (2008) X X /// X X X X X X / Arai et al. (2017) X X X X X X X X X - Bailey et al. (2015) X X X X X X X - X X Chorney et al. (2009) X X X ^ - X X X X X Fortier et al. (2011) X X X X ^ X X X X / Kain et al. (2007) X X X X X X X X X X Kain et al. (2008) X X X X X X X X X X Kazak et al. (2010) X X // X X X X X X / Kim et al. (2015) X X Ozdogan et al. (2016) X X // - X X X - X X
Rasti- Emad- Abadi et al. (2011) X X X X / X X - X X Sadeghi et al. (2016) X X // X X X X X X X Vagnoli et al. (2010) X X X X X X X X X X Wright et al. (2010) X X X X X X X X X X Wright et al. (2014) X X X ^ ^ X X X X X
X = ja, - = nej, / = delvis, ^= ej tillämpbart, //= Framgår ej när och hur personerna tillfrågades att delta i studien eller hur många som exkluderades innan inkludering. ///= Framgår ej när och hur personerna tillfrågades att delta i studien, hur många som exkluderades innan inkludering eller avböjde/accepterade deltagande.
Bilaga 3. Artikelmatris 1(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistik analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Akinci, S. B. Köse, E.A. Öcal, T. & Aypar Ü. 2008 Turkiet The effects of maternal presence during anesthesia induction on the mother’s anxiety and changes in children’s behavior
The Turkish journal of pediatrics
Utvärdera om mödrars närvaro vid induktion har bidragande positiv effekt på mödrars oro eller ändrar beteendet hos barn när
informationshäfte gavs till mödrarna och premedicinering gavs till barnen. Randomiserad n=100 Deltagarna delades in i 2 grupper: Grupp M: n=50, 18flickor/32pojkar. Närvaro av modern + premedicinering med Midazolam Grupp C: n=50, 11/flickor/39pojkar. Hade ingen föräldranärvaro av modern, de blev premedicinerade med Midazolam.
Mödrarnas oro mättes pre- och postoperativt med STAI. Barnens beteende utvärderades med Post-hospitalization Behavior Questionnaire (PHBQ).
Inget bortfall redovisat
T-test Chi-square test McNemar’s test Paired t-test General linear model Inga skillnader kunde ses mellan grupperna.
Mödrars närvaro vid induktion minskar inte oron hos barn eller mödrar. Det påverkar inte postoperativa
beteendeförändringar hos barnet.
26 2(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistik analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Arai, Y.-C. P. Ito, H. Kandutsu, N. Kurokawa, S. Kinsugasa, S. & Komatsu, T. 2017 Japan Parental presence during induction enhances the effect of oral midazolam on emergence behavior of children undergoing general anesthesia. Acta Anesthesiologica Scandinavia Undersöka om närvaro av mamman och premedicinering med Midazolam är effektivt för att förbättra barns beteende vid uppvaknandet efter generell anestesi. Randomiserat n= 58
Mindre ingrepp under generell anestesi. ASA klass 1.
Deltagarna delades upp i 3 grupper;
1. Endast Midazolam, (n=19 12flickor/7pojkar) 2. Midazolam och närvaro av mamman eller (n=20, 8flickor/12pojkar) 3. Endast närvaro av mamman vid induktionen. (n=19, 11flickor/8pojkar) Oberoende blindad observatör bedömde hur barnet hanterade
maskinduktionen samt beteende vid uppvaknande. Bortfall från studie n=2. Kruskal-Wallis Dunn’s method for multiple comparisons Chi-squared test
Det visade ingen skillnad mellan grupp 1 och 2 vid
maskinduktionen. Grupp 3 hanterade maskinduktionen sämre än grupp 1 och 2.
Grupp 2 visade mindre tecken till agitation vid
uppvaknandet än de andra grupperna.
27 3(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistisk analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Bailey, K M., Bird, S J., McGrath P J och Chorney J E. 2015 Kanada Preparing Parents to Be Present for Their Child’s Anesthesia Induction: A Randomized Controlled Trial. Anesthesia & Analgesia
Syftet är att jämföra effektiviteten av att visa en kortfattad video till föräldrarna vilken innehåller information om vad som händer på operationssalen, förälderns roll och dennes påverkan på barnet som tillägg jämfört med
standardinformation, dvs beskriver vilka kläder de skall använda och var de kommer att sitta bredvid barnet under induktion avseende påverkan på barnets och förälderns preoperativa oro. Randomiserad. Singelblind. n=104.
Barn 2-10år. Elektiv kirurgi. Kontroll n=52, Intervention n=52.
Föräldrarna blev uppdelade i två grupper. Barnen till föräldrarna blev bedömda i preoperativ oro,
samarbete, delirium och posto perativ smärta. Barns oro mättes i mYPAS, mätt på operationsdagen vid fyra tillfällen innan induktion. Föräldrarnas oro
självskattades med STAI, före intervention och efter barnets induktion.
Bortfall under studien n=11.
Mann- Whitney U Bonferroni The WMWodds En kort videobaserad förberedelse i syfte att förbereda föräldrar att närvara vid deras barns induktion var inte framgångsrik i att minska barnets oro. Ingen signifikant skillnad i föräldrarnas oro mellan grupperna under dagen. Men däremot upplevde föräldrarna i interventionsgrupp en att de kände sig bättre förberedda.
28 4(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention
Statistisk analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet
Chorney, J. M., Torrey, C., Blount, R., McLaren, C., Chen, W-P och Kain, Z N 2009 USA Healthcare Provider and
Parental Behaviour and Children’s Coping and Distress at Anesthesia Induction. Anesthesiology Syftet är att undersöka vårdpersonal och föräldrars beteende vid induktion och hur det påverkar barnets oro preoperativt. Kluster urval ur större studie (BIPS) n=293. Induktionen filmades. Anestesiolog, sjuksköterskor, vuxnas och barns beteende utvärderades. Barns beteende och oro bedömdes med R-PCAMPIS. Bortfall från studie n=45. Wilcoxon signed ranks tests Friedman analyses of variance Bonferroni corrected P values Spearman rank order correlations
Studiens visar att det finns en relation mellan vuxnas beteende och barns oro och hur barnen hanterar sövning.
29 5(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistisk analys
Slutsats Vetenskaplig kvalitet
Fortier, MA., Blount, R L., Wang, S-M., Mayes., L C och Kain., Z N. 2011. USA Analysing a family-centred preoperative intervention programme: a dismantling approach. British Journal of Anesthesia Syftet är att undersöka vilka komponenter i ADVANCE programmet som minskar barns oro effektivast.
Randomiserad. n=96.
Barn mellan 2-10år. ASA klass 1–2. Som skall genomgå elektiv
dagkirurgi. Fyra grupper
jämfördes: ADVANCE (ett förberedelse program för
föräldranärvaro), standardiserad vård, premedicinering
med Midazolam, PPIA. Barnets beteende mättes
med EASI, mYPAS. Föräldrarna mätte sig egen oro med STAI. Inget redovisat bortfall
ANOVA Större följsamhet till ADVANCE programmet gav mindre oro inför operation. Träning med anestesimasken och föräldrarnas användande av distraktion i operationssalen är två saker som ses som användbara som skulle kunna ingå i den preoperativa förberedelserna i framtiden.
Medel.
30 6(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistik analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Kain, Z. N. Caldwell-Andrews, A. A. Mayers, L. C. Weinberg, M. E. Wang, S-M. MacLaren, J. E. & Blount, R. L. 2007 USA Family-centered preparation for surgery improves perioperative outcomes in children Anesthesiology Undersöka om ett familjecentrerat förberedelseprogram ADVANCE (Anxiety-reduction, Distraction, Video-modeling and education, Adding parents, No exessive reassurance, Coaching, and Exposure/shaping) kunde minska oro hos barn inför anestesi samt förbättra postoperativa återhämtningen gällande analgetika, delirium och utskrivningstid. Randomiserad n= 408. Deltagarna delades in i 4 grupper:
Control: Ingen premedicinering eller förälder närvarande n=99, 40flickor/59pojkar.
Parental presence: förälder närvarande n=94
29flickor/65pojkar. ADVANCE behavioral
preparation: Barn och föräldrar fick ADVANCE förberedelsen n=96 36flickor/60pojkar. Midazolam: Barnet fick premedicinering med Midazolam n=98
39flickor/59pojkar. Barnens oro mättes med modified Yale Preoperative Anxiety Scale (mYPAS). Föräldrarnas oro mättes med State-Trait Anxiety Inventory (STAI). Bortfall från studie n=21. Repeated-measures analysis of variance Chi-square analysis Det familjecentrerade förberedelseprogram ADVANCE visade sig vara effektivt för att minska
preoperativ oro och förbättra
postoperativ återhämtning.
31 7(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistisk analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Kain, Z., MacLaren, J., Weinberg, M., Huszti, H., Anderson, C. och Mayes, L. 2009 USA
How many parents should we let into the operating room? Pediatric Anesthesia
Syfte är att undersöka om närvaron av en eller två föräldrar under induktion minskar barnets preoperativa oro. Randomiserad. n=58. En förälder gruppen n=30, 12flickor/18pojkar. Två föräldrar gruppen n=28, 7flickor/21pojkar. Först bedömdes barnets och föräldrarens oro inför operation. Sedan blev de indelade i en av två grupper. De fick ingen premedicinering. Barns oro mättes med EASI, mYPAS, ICC. Föräldrar rapporterade sin oro mha STAI. Bortfall från studie n=3. T-test Mann-Whitney U Chi square
Att låta två föräldrar följa med in i
operationssalen vid induktion minskar inte observerad oro hos barnet.
Föräldrarna
rapporterade själva att de tyckte att det minskade deras egna oro när två föräldrar fick följa med in vid induktion.
Hög.
32 8(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistik analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Kazak, Z. Sezer, G. B. Yilmaz, A. A & Ates, Y. 2010 Turkiet Premedication with oral midazolam with or without parental presence European Society of Anesthesiology Undersöka om föräldranärvaro vid induktion (PPIA- parental presence during induktion of anesthesia) kombinerat med lågdos midazolam kan ge smidigare induktion och smidigare uppvaknande.
Prospektiv dubbelblindad randomiserad studie. n= 60
Barn 2-6år, ASA klass 1. Mindre ingrepp, Dagkirurgi. Barnen delades in i 3 grupper. Grupp M: n=20, 5flickor/15pojkar. Fick Midazolam 0,5 mg/kg.
Grupp MP: n= 20 4flickor/16pojkar. Fick Midazolam 0,25 mg/kg +PPIA
Grupp P: n=20, 9flickor/11pojkar. Endast PPIA.
Sedering och oro mättes före och efter premedicinering, vid induktionen och
postoperativt med FLACC och Anxiety Scales Scores.
Postoperativ återhämtning mättes med Face, Legs, Activity, Cry and Consolability (FLACC). Postoperativ smärta mättes med Observer’s pain scale (OPS) samt VAS.
ANOVA Tukey test Kruskal- Wallis test Dunn’s method
Grupp M var minst orolig av grupperna efter premedicinering och vid induktion. Grupp M och MP uppvisade mindre oro än grupp P vid
inträde till
operationsrummet och vid induktion. Det vara lika effektivt med Midazolam 0,25 mg/kg och PPIA som Midazolam 0,5 mg/kg.
Endast PPIA är inte tillräckligt för att minska oro hos barn.
33 9(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistisk analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Kim, H., Jung, S M., Yu, H och Park S-J. 2015. Syd Korea. Video Distraction and Parental
Presence for the Management of Preoperative Anxiety and Postoperative Behavioural Disturbance in Children: A Randomized Controlled Trial. Society for Pediatric Anesthesia
Syftet var att undersöka vilken effekt videodistraktion har på barns preoperativa oro. Sedan undersöka om den är oberoende av föräldrars närvaro samt om en kombination av båda interventionerna är mer effektiv än interventionerna var för sig. Randomiserat.
n=117. Barn 2-7år, ASA klass 1 eller 2. Ska genomgå mindre kirurgiska ingrepp i generell anestesi. Barnen delades in i tre grupper. Videodistraktion+ PPIA n=39.
Videodistraktion n=39. PPIA n=39.
Barns oro mättes med mYPAS. Mättes innan operation, vid entré till operation och under induktion. Barnets samarbete vid induktion mättes med ICC. Föräldrars oro mättes med STAI.
Bortfall under studien n=13.
ANOVA SPSS version 19 Kruskal-Wallis Mann- Whitney Videodistraktion, PPIA eller en kombination av de båda hade en liknande effekt på preoperativoro vid induktion Medel.
34 10(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistik analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Ozdogan, H. K. Cetinalp, S. Kuran, G. Tugal, O. & Tahiroglu, M. 2016 Turkiet The effect of maternal presence during anesthesia induction on salivary cortisol levels in children undergoing tonsillectomy and/or adenoidectomy. Journal of clinical anesthesia Kortisol är ett hormon som frisätts som en reaktion vid stress och spridds i alla kroppsvätskor. Syftet är att mäta stressnivåerna hos barn genom att mäta kortisolnivåerna i saliv för att bedöma effekten av mammans närvaro vid induktionen. Icke randomiserad klinisk studie. Konsekutivt urval. n= 48
Barn 5-12år. ASA klass 1, mindre ingrepp under generell anestesi. Patienterna delades in i två grupper. Grupp 1: n=24 13flickor/11pojkar. Grupp 2: n=24 14flickor/10pojkar. Barnen i grupp 1 skildes från sina mammor i förberedelserummet och barnen i grupp 2 hade med sig mamman till induktionen var klar. Salivprov togs vid 4 olika tillfällen.
Preoperativ oro mättes hos både mödrar och barn med STAI.
Compromise power analysis Choens’s d Pearson chi- square test Student’s t-test
Mödrarnas och barnens preoperativa oro skilde sig inte mellan
grupperna.
Kortisolnivåerna i grupp 1 var signifikant högre än i grupp 2 efter induktionen och i uppvakningsrummet. Barn som hade sina mammor med vid induktionen hade signifikant lägre
kortisolnivåer än de som inte hade med sig sina mammor.
Medel
35 11(15) Författare Publikations år Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention
Statistik analys Slutsats Vetenskaplig
kvalitet Rasti-Emad-Abadi, R. Naboureh, A. Nasiri, M. Motamed, N. Jahanpour, F. 2017 Iran The effect of parental presence on preoperative anxiety of children and their parents: A randomized clinical trial study in Iran. Iranian Journal of nursing and midwifery research Undersöka effekten av föräldranärvaro under induktion (PPIA) på barns och föräldrars preoperativa oro.
Randomiserad n=60
Barn 2-10år, Mindre ingrepp, ASA klass 1-2. Dagkirurgi.
Barnen delades in i 2 grupper.
Kontrollgruppen: n= 30, 22flickor/8pojkar. Barnen togs till operationssalen utan föräldranärvaro. Interventionsgruppen: n=30,
19flickor/11pojkar: Barnen hade med sig en förälder in till operationssalen. Barnens oro mättes med mYPAS vid induktionen. Föräldrarnas oro mättes med STAI. Inget redovisat bortfall
Independent t-test
Chi-square test
Det var ingen skillnad mellan grupperna gällande barns och föräldrars preoperativa oro. PPIA minskar inte barns eller föräldrars preoperativa oro.
Hög
36 12(15) Författare Publikationsår Land Titel Tidskrift Syfte Metod Urval Intervention Statistisk analys Slutsats Vetenskaplig kvalitet Sadeghi, A., Khaleghnejad Tabari, A., Salarian, S.
och Sajjad Razavi, S. 2016 Iran Impact of parental presence during induction of anesthesia on anxiety level among pediatric patients and their parents: a randomized clinical Neuropsychiatric Disease and Treatment
Att utvärdera effekten av föräldrars närvaro vid induktion
(PPIA) som tillägg till premedicinering med Midazolam på pediatriska patienters oro. Randomiserat. n=96 Barn 2-10år, Dagkirurgi, mindre ingrepp, ASA klass 1-2, Deltagarna delades upp i två grupper. Grupp 1: n= 48, 1flicka/47pojkar. Fick premedicinering och hade en förälder med vid induktion. Grupp 2: n=48, 8flickor/40pojkar. Fick premedicinering men ingen
föräldranärvaro. Barns oro bedömdes med mYPAS.
Föräldrars bedömde sin egen oro med STAI. Inget redovisat bortfall.
SPSS version 18.0 Mann – Whitney Independent sample T-test Fisher’s exact t-test
Det var ingen statistisk skillnad på oro
mellan grupperna i väntrummet. Vid induktion var oro lägre i PPIA gruppen. Premedicinering i
kombinations med föräldrars närvaro kan minska barns oro. Föräldrars oro ökade inte om de följde med in på operationen.
