Det förstärkta laglottsskyddet. Tillämpning av ÄB 7:4 : samt en belysning av laglottsreglerna i de nordiska länderna

33 

Full text

(1)ÖREBRO UNIVERSITET Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete C-UPPSATS HT 2009. Det förstärkta laglottsskyddet Tillämpning av ÄB 7:4 - Samt en belysning av laglottsreglerna i de nordiska länderna -. Berit Johansson Madelaine Alros Rättsvetenskap C Handledare: Karin Kulin-Olsson.

(2) 2. Sammanfattning En arvlåtares möjlighet att fritt testamentera sin kvarlåtenskap har i alla tider varit starkt begränsad, detta bl.a. på grund av intresse att behålla egendom inom familjen. Det har också ansetts viktigt att skydda bröstarvingarnas arvsrätt och att skapa rättvisa mellan dem. Genom laglottsreglerna begränsas rätten att fördela kvarlåtenskapen då bröstarvingar inte kan göras arvlösa utan har alltid rätt till laglott. Reglerna kring laglottssystemet har sett lite olika ut under århundradena. År 1857 infördes det laglottssystem vi har idag förutom några smärre förändringar som skett under 1900-talet. Syftet med laglottsreglerna är att skydda det arv bröstarvingarna enligt lag har rätt till. Problem kan t.ex. uppstå då arvlåtaren skrivit ett testamente eller givit gåvor som är att jämställa med testamente. Arvlåtaren kan ha haft intresse av att, genom testamente eller gåva, åsidosätta en eller flera bröstarvingars rätt till dennes laglott. Regeln om det förstärkta laglottsskyddet ska då skydda bröstarvingar genom att dessa alltid ska ha rätt till laglott när föräldern avlider. Reglerna kring det förstärkta laglottsskyddet finns i Ärvdabalken (ÄB) kapitel 7 under 3 §. Regeln är ett laglottsskydd mot gåvor, ad mortis causa, dvs. gåvor som är att likställa med testamente. 1 Gåvor som kan falla inom reglerna i ÄB 7:4 är exempelvis när arvlåtaren insett att han inom kort kommer att avlida och att han därmed inte har någon nytta av egendomen eller om gåva ges med förbehåll att han får behålla nyttjanderätten återstoden av sitt liv. Det förstärkta laglottskyddet är en regel som vanligtvis aktualiseras i samband med boutredningar. I den undersökning vi gjort framgår dock att regeln är svår att använda, bl.a. beroende på bevisfrågan. Gåvotillfället kan ligga långt tillbaka i tiden eller skett vid flera tillfällen vilket gör att det kan vara svårt att utröna arvlåtarens syfte med gåvan. Tvister kring frågan löses i de flesta fall genom förlikning varför det finns få fall som avgjorts i domstol. I en artikel framförde Gösta Walin sina åsikter om det förstärkta laglottsskyddet och tyngdpunkten lades vid att vissa av lagberedningens motivuttalanden till ÄB 7:4 är motsägelsefulla, vilket kan leda till problem vid tillämpningen. Framförallt har det framkommit att laglottsskyddets bevarande är omdiskuterat och åsikterna går isär vad gäller detta område. Vissa anser att laglotten skall bestå, medan andra anser att det är en föråldrad reglering som inte längre behövs i dagens samhälle. Dessutom påverkar det faktum att många vill upprätthålla den rättslikhet som finns i norden. Då laglottsregler finns i de övriga nordiska länderna anses att reglerna även bör kvarstå inom svensk rätt. ÄB 7:4 är en reglering som kan vara i behov av en förändring, det behöver utredas hur pass stor vikt som ska läggas vid denna och om den behöver finnas kvar.. 1. Walin, Gösta och Lind, Göran, Kommentarer till Ärvdabalken Del 1 (1-17 kap.) Arv och testamente, s. 231..

(3) 3. Innehållsförteckning Sammanfattning...................................................................................................................... 2 Innehållsförteckning .............................................................................................................. 3 Förkortningar .......................................................................................................................... 4 1 Inledning............................................................................................................................... 5 1.1 Bakgrund....................................................................................................................... 5 1.2 Syfte & Frågeställning ................................................................................................. 5 1.3 Disposition & Avgränsning ....................................................................................... 5 1.4 Metod & Material ........................................................................................................ 6 2 Arvsrätten i Sverige............................................................................................................. 7 2.1 Successionsrätt ............................................................................................................. 7 2.2 1987 års lagstiftning..................................................................................................... 8 2.3 Laglott ........................................................................................................................... 8 2.4 Förskott på arv........................................................................................................... 10 2.5 Testamente ................................................................................................................. 12 2.6 Gåva............................................................................................................................. 12 2.7 Gåva till flera personer ............................................................................................. 13 2.8 Återbäringsskyldighet................................................................................................ 14 2.9 Väcka talan.................................................................................................................. 15 3 Det förstärkta laglottsskyddet.......................................................................................... 16 3.1 Inledning ..................................................................................................................... 16 3.2 Vid vilka situationer gäller reglerna i ÄB 7:4?........................................................ 17 3.3 Gåva genom förmånstagarförordnade ................................................................... 18 3.4 Undantag om särskilda skäl föreligger.................................................................... 19 3.5 Laglottsberäkning ...................................................................................................... 20 3.6 Kritik mot det förstärkta laglottsskyddet ............................................................... 21 3.7 Rättspolitiska reflektioner kring laglott .................................................................. 21 4 Arvsrätten i Norden.......................................................................................................... 23 4.1 Reglering inom Norden ............................................................................................ 23 4.2 Laglott ......................................................................................................................... 23 5 Den praktiska tillämpningen av ÄB 7:4 ......................................................................... 25 5.1 Bakgrund och genomförande .................................................................................. 25 5.2 Intervjufrågor och resultat ....................................................................................... 25 5.3 Avslutande kommentarer ......................................................................................... 26 6 Analys.................................................................................................................................. 28 7 Slutsats ................................................................................................................................ 31 8 Källförteckning .................................................................................................................. 32.

(4) 4. Förkortningar A.a. A.st. GåvoL HD FAL NJA Prop. SOU ÄB ÄktB. Anfört arbete Anfört ställe Lagen (SFS 1936:83) om vissa utfästelser om gåva av lös egendom Högsta domstolen Lagen (1927:77) om försäkringsavtal Nytt juridiskt arkiv Proposition Statens offentliga utredningar Ärvdabalk (1958:637) Äktenskapsbalken (1987:230).

(5) 5. 1 Inledning 1.1 Bakgrund Grundtanken med laglottsreglerna är att bröstarvingar, när en förälder avlider, ska tilldelas lika lott. Historiskt sett har laglottsskyddet spelat stor roll då detta varit en viktig faktor för försörjning av nästkommande generation. Genom laglottsskyddet har bröstarvingar haft möjlighet att få del av föräldrars eventuella tillgångar. På grund av den lagändring som skedde år 1987 har efterlevande make fått arvsrätt, med fri förfoganderätt, som går före gemensamma bröstarvingars laglott. Bröstarvingar blir då istället efterarvingar, undantag till detta är särkullbarn som har rätt att få ut sin laglott när förälder avlider. När en förälder, under sin livstid, ger sina barn en gåva kan detta komma att betraktas som ett förskott på arv enligt ÄB 6:1 st. 1. Om gåvan kan likställas med testamente och gåvans storlek gör att övriga bröstarvingar inte kan få ut sin laglott, kan gåvomottagaren i vissa fall bli återbetalningsskyldig. Det förstärkta laglottsskyddet, enligt ÄB 7:4, ska hindra försök till att kringgå laglottsreglerna. Regeln gäller framförallt när gåvogivaren insett att han snart kommer att avlida och han med gåvan vill hindra någon eller några bröstarvingar att få del av arvet efter honom. Gåvotagaren kan bli tvungen att återbetala hela eller delar av gåvan om denna kränker bröstarvingarnas laglott.. 1.2 Syfte & Frågeställning Syftet med denna uppsats är att undersöka tolkningsutrymmet för det förstärkta laglottsskyddet i ÄB och hur denna reglering används i praktiken. Då de nordiska länderna har en gemensam historia har vi funnit det intressant att även kort belysa laglottsreglerna i Danmark, Finland, Norge och Island. I dagens samhälle har laglottsskyddet till viss del spelat ut sin roll och bröstarvingar är, för sin försörjning, inte beroende av framtida arv från föräldrarna. Kan reglerna kring laglottsskyddet förändras eller kanske helt avvecklas? •. Hur är lagregeln utformad?. •. Svårigheter med tillämpningen?. •. Finns motsvarande lagstiftning i de nordiska grannländerna?. •. Hur tillämpas lagregeln av domstolar och jurister?. 1.3 Disposition & Avgränsning Vi börjar med en genomgång av successionsrätt och grundläggande begrepp inom den svenska arvsrätten. I kapitel 3 går vi grundligt igenom det förstärkta laglottsskyddet för att sedan i kapitel 4 göra en kortare undersökning av den nordiska arvsrätten. Vi kommer även att göra en översiktlig analys av regleringen av laglott i norden. För att se hur det förstärkta laglottsskyddet fungerar och tillämpas i praktiken har vi genomfört ett antal intervjuer med personer som arbetar med juridiska frågor..

(6) 6 Vi gör en avgränsning gentemot omfattning av de nordiska ländernas arvsrätt, då det är problematiskt med översättningen, samt begränsat med material kring detta. Även tillämpning av arvsrättsreglerna vid samboförhållande kommer att utelämnas. Vi avgränsar antalet intervjuer till fem stycken då vi, på grund av begränsad tid, inte har möjlighet, att genomföra ett större antal intervjuer. Det går därför inte att dra några generella slutsatser ur intervjusvaren men vi anser ända att det går att se en klar samstämmighet kring tillämpningen av det förstärkta laglottsskyddet mellan de personer vi intervjuat.. 1.4 Metod & Material Rättsdogmatisk metod kommer att tillämpas för att se vilka regler som gäller kring arvsrättsliga regler i allmänhet och det förstärkta laglottsskyddet i synnerhet. Vi kommer att använda oss av lagtext, vilken främst återfinns i ÄB men även andra lagstiftning kommer att användas. Sedvanliga förarbeten kommer att användas för att förstå lagstiftningen kring arv- och laglottsfrågor, vilket ger oss en inblick i hur ÄB 7:4 ska användas. Detta tillsammans med domstolspraxis kommer att ge oss en bättre bild av vad som kan uppfattas som problematiskt med lagregeln. Doktrinen ger oss även en uppfattning av vad andra personer, med kunskap inom ämnet, anser om ÄB 7:4. För att förstå bakgrunden till det förstärkta laglottsskyddet kommer vi att klargöra ett flertal områden inom arvsrätten, såsom successionsrätt, laglott, förskott på arv, testamente, gåva, gåva till flera personer, återbäringsskyldighet och väckande av talan. Dessa områden behöver klargöras då alla kan bli aktuella vid tillfällen då det förstärkta laglottsskyddet är aktuellt. Dessutom kommer en empirisk undersökning att genomförts, med ett antal intervjuer för att få en grund till hur regleringen fungerar i praktiken. I denna uppsats kommer våra egna tankar och reflektioner vara ett genomgående element, genom att de finns med i hela uppsatsen och inte bara i den avslutande analysen. Vår förhoppning med detta är att uppsatsen därför blir mer intressant för läsaren, genom att det inte bara är en redogörelse för reglerna på området utan också en diskussion om dem..

(7) 7. 2 Arvsrätten i Sverige Inledningsvis ges en kort bakgrund till arvsrättens utveckling och till laglottsinstitutet samt vilken betydelse arvsreglerna haft genom tiderna. Vi kommer också att titta på gällande gåvo- och testamentsregler samt vilken betydelse de har för det förstärkta laglottsskyddet.. 2.1 Successionsrätt En förutsättning för att succession (överföring av egendom) ska inträda är att ett dödsfall inträffat. När någon avlider, kallad arvlåtare, ska dennes tillgångar fördelas enligt den legala arvsordningen, under förutsättning att det inte finns ett testamente som helt eller delvis sätter detta ur spel, enligt ÄB 2:1. Dessutom krävs att arvtagaren är vid liv och berättigad till arv för att denne ska kunna ärva. En person med arvsrätt måste göra rätten gällande inom tio år från dödsfallet för att arvsrätten inte ska bli preskriberad enligt ÄB 16:4. 2 Arvsreglerna återspeglar en gammal tradition där släktförhållanden har ansetts viktiga för familjens fortlevnad varför egendom, framförallt jordegendom, ansetts särskilt viktig att behålla inom familjen. Denna tradition var starkare och spelade en viktigare roll förr. I 1734 års lag var reglerna sådana att arv i första hand gick till närmaste släktingar, men om sådana saknades fick allt avlägsnare släktingar, utan begränsning, träda in som arvingar. Idag är reglerna kring arv annorlunda och det finns inte längre någon arvsrätt för kusiner eller mer avlägsna släktingar. 3 Arvingarna delas in i olika arvsklasser för att det ska kunna avgöras vem som har rätt till arv. Den första arvsklassen regleras i ÄB 2:1 och innefattar arvlåtarens barn och deras avkomlingar, vilka kallas bröstarvingar. Om något av barnen har avlidit är det dennes barn som träder in i hans ställe, s.k. istadarätt. Bröstarvingar har en särställning i arvshänseende, då de alltid ärver före andra släktingar. Arvlåtaren kan inte genom testamente göra bröstarvingarna arvlösa. ÄB 2:2 reglerar den andra arvsklassen, i vilken arvlåtarens föräldrar och syskon och deras avkomlingar ingår. Arvingarna i denna arvsklass har endast rätt till arv om det saknas arvingar i den första arvsklassen. Finns arvingar i någon av de första arvsklasserna blir det aldrig aktuellt med arv för farföräldrar, morföräldrar och deras barn som, enligt ÄB 2:3, tillhör den tredje och sista arvsklassen. I det fall arvingar saknas i någon av de tre arvsklasserna, och då kusiner inte har arvsrätt, går hela arvet till arvingarna på den andra sidan, ÄB 2:3. Saknas arvingar även på den andra sidan tillfaller arvet Allmänna Arvsfonden, ÄB 5:1. Om arvlåtaren vill att personer utanför de tre arvsklasserna ska få ärva måste arvlåtaren upprätta ett testamente där hela eller delar av kvarlåtenskapen testamenteras bort med den begränsningen att bröstarvingarna alltid har rätt till sin laglott, ÄB 7:1. Den efterlevande maken ingår inte i någon av arvsklasserna men har ändå, enligt ärvdabalken ÄB 3:1, rätt till arv. I den utredning 4 som kom år 1981 diskuterades möjBrattström Margareta & Singer Anna, Rätt Arv – Fördelning av kvarlåtenskap, 2: a upplagan, Iustus Förlag AB, Uppsala 2007, s. 53-54. 3 Agell & Malmström, Civilrätt, 20: e upplagan, Liber AB 2007, s. 403. 4 SOU 1981:85, Äktenskapsbalk. Förslag från familjelagssakkunniga. 2.

(8) 8 ligheten att laglotten helt skulle avskaffas för att stärka efterlevande makens eller sambons ställning. Laglottens funktion som någon sorts fördelningsinstrument för rättvisa mellan arvingarna diskuterades också men ansågs inte som något starkt vägande skäl för att behålla detta. 5 De sakkunniga ansåg att tiden nu var mogen för att avskaffa laglotten då den inte fyller samma funktion för bröstarvingarna som den tidigare gjort. 6 Det ansågs att genom slopande av laglotten skulle den efterlevandes ställning göras starkare. Förslaget mötte dock motstånd då de flesta remissinstanser ansåg att laglotten borde vara kvar. 7. 2.2 1987 års lagstiftning I och med införandet av ny lagstiftning år 1987 har den efterlevande maken fått ett ekonomiskt starkare skydd. Idag får den efterlevande maken, med fri förfoganderätt, all kvarlåtenskap efter den avlidne. Att den efterlevande maken har fri förfoganderätt innebär att denne fritt kan disponera tillgångarna till sin bortgång. Den efterlevande maken är i sin fulla rätt att använda eller sälja kvarlåtenskapen, men kan inte testamentera eller skänka bort tillgångarna fritt. 8 Finns bröstarvingar till den avlidna, som inte också är den efterlevande makens bröstarvinge, s.k. särkullbarn, har de en särskild ställning i arvsrätten. De har, till skillnad mot gemensamma barn, rätt att omedelbart få ut sin arvslott. Det kan sägas att särkullbarn har ett ännu starkare laglottsskydd än de gemensamma barnen då dessa får vänta på sitt arv tills båda föräldrarna är döda. Orsaken till att särkullbarn har rätt att få ut hela sin laglott vid förälderns död är, enligt förarbetena 9 , att det inte kan anses att den känslomässiga relationen mellan den efterlevande maken och särkullbarn är lika stark som mellan den efterlevande maken och de gemensamma barnen. Risken finns att det, när även den efterlevande maken dör, inte finns något kvar i boet efter den först avlidne. Särkullbarnet har naturligtvis alltid rätt att avstå sitt arv efter den avlidne föräldern till förmån för den efterlevande maken för att sedan ha samma rätt till efterarv som övriga bröstarvingar. 10. 2.3 Laglott Det har i svensk rätt alltid ansetts viktigt att egendom stannat kvar inom familjen för att trygga familjens fortlevnad. Å andra sidan har det ansetts viktigt att testamentsfrihet gäller, vilket har gjort att regelverket med laglott kan anses som en kompromisslösning mellan dessa båda motstridiga önskemål. 11 Bröstarvingar är de, som enligt ÄB 2:1, står närmast arvlåtaren, och ett arv skall med lika lotter delas mellan bröstarvingarna. Om en av flera bröstarvingar avlidit leder det till att dennes bröstarvingar får ta del av arvet. 12 En bröstarvinge har alltid rätt att ärva när en förälder avlider, denna laglott utgör hälften av arvslotten och innebär att bröstarvingarna alltid ska ha rätt till 50 % av nettotillgångarna efter föräldern, ÄB SOU 1981:85, s. 209. SOU 1981:85, s. 211. 7 Prop. 1986/87:1, bilaga 3, s. 42 ff. 8 Saldeen, Åke, Arvsrätt, 3: e upplagan, Iustus förlag 2005, s. 52. 9 Prop. 1986/87:1, s. 87. 10 Saldeen, Åke, a.a. s. 56. 11 Agell & Malmström, Civilrätt, 18: e upplagan, Liber Ekonomi 2002, s. 396. 12 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 33. 5 6.

(9) 9 7:1. Resterande kvarlåtenskap, utöver laglotten, får en arvlåtare fritt disponera i ett testamente, detta kallas den disponibla kvoten. Enligt ÄB 7:2 ska ett förskott på arv avräknas på den aktuella laglotten som en bröstarvinge har rätt till. Förskottet skall läggas till kvarlåtenskapen och sedan kan laglottens värde beräknas på rätt sätt. 13 En laglott är inte egendomsbestämd utan det är endast värdet av laglotten som är bestämd. Enligt ÄB 7:5 kan en bröstarvinge välja att få ut laglotten i egendom vilken arvingen fritt kan förfoga över, vilket betyder att en arvinge inte behöver vara nöjd med egendom med förvaltningsinskränkningar eller dylikt, även om detta skulle vara av samma värde som laglotten.. Exempel: Om en förälder efterlämnar 2 barn och den totala nettokvarlåtenskapen är 100 000 kr så är laglottens värde per barn 25 000 kr, dvs. halva arvslotten. Om en förälder vill testamentera bort kvarlåtenskap är det alltså maximalt 50 % av kvarlåtenskapen som kan gå till annan än bröstarvinge, såtillvida bröstarvingarna inte godkänner testamentet. Samma regler som vid testamente gäller alltså vid gåva som kan jämställas med testamente. Även i detta fall kan bröstarvingarna naturligtvis godkänna gåvan och den blir då giltig för gåvomottagaren. 14 Om arvlåtaren testamenterar bort hela sin kvarlåtenskap till annan än den efterlevande maken och därmed kränker bröstarvingens laglott uppstår ett problem. Ska bröstarvingen i detta läge vänta på att få ut sin laglott tills båda föräldrarna är avlidna? Lagen säger, i sådana fall, att en bröstarvinge har rätt att genast få ut sin laglott efter arvlåtares död genom att bröstarvingen påkallar jämkning av testamentet, ÄB 7:3 st. 2. Lagstiftarens tanke är att arvlåtare genom testamentet satt makens arvsrätt ur spel genom att testamentera till annan än make eller bröstarvinge. 15 Bröstarvinge som vill få gåvan jämkad måste göra detta inom ett år från det att bouppteckningen avslutats, ÄB 7:3. I sammanhanget är det viktigt att nämna att det är huvudbouppteckningens avslutsdatum som tidsfristen räknas ifrån. Vid fall då testamente har upprättats och den avlidnes make ärver egendom, sker detta med fri förfoganderätt av bröstarvingarnas del. Om den avlidne däremot i testamentet förordnat att den efterlevande maken skulle ärva med full äganderätt, då måste bröstarvingar begära jämkning för att få sin laglott. 16 I prop. 1986/87:1 behandlas arvsrätten och hur laglottsreglerna är tänkta att användas. Genom laglottsinstitutet finns ett skydd mot att testamentera bort kvarlåtenskap, på så sätt att bröstarvingar har ett skydd mot sådant. En arvlåtare kan inte testamentera bort bröstarvingars laglott. Slutsatsen blir att ett slopande av laglottsregleringen skulle leda till att en arvlåtare skulle kunna testamentera sin kvarlåtenskap enligt egen önskan, vilket kan leda till att endast vissa bröstarvingar gynnas. Det skulle därför inte vara en optimal lösning, i alla fall inte när syftet med laglottssystemet är att få en rättvis fördelning av ett arv. 17 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 110-112. Agell & Malmström, a.a. s. 411. 15 Agell & Malmström, a.a. s. 397. 16 SOU 1998:110, s. 209. 17 Prop. 1986/87:1, s. 79-80. 13 14.

(10) 10 Systemet med laglotter har som tidigare nämnts till syfte att försäkra att bröstarvingarna får sin del av arvet på grund av att det förväntas finnas en samhörighet mellan dem och föräldrarna. Eftersom det endast är bröstarvingarna som har detta skydd är det ett sätt att visa att det är dessa personer som anses som närmast anhöriga till den avlidne. Dessutom finns det ett syfte att skapa rättvisa förhållanden mellan bröstarvingar vid de tillfällen då det finns flera bröstarvingar. Om en arvlåtare testamenterat egendom till någon av bröstarvingarna ska laglottsskyddet träda in och se till att det blir en rättvis fördelning av arv. 18 Det har framkommit förslag om att helt avlägsna laglottsinstitutet, bland annat i en rapport från år 1981, då det inte längre ansågs motiverat att tillämpa reglerna om laglott. Istället ansågs det att den efterlevande maken var i ett större behov av att ta del av ett arv och därför borde laglotten avskaffas och den efterlevande makens ställning förbättras. 19 I dagens samhälle är behovet av laglotter inte detsamma som det en gång i tiden var, vilket skulle kunna leda till en förändring av dessa regleringar. I äldre tider handlade det om att t.ex. familjegården skulle finnas kvar inom familjen och att barnen, bröstarvingarna, var de som skulle driva gården vidare. Nuförtiden förlitar sig bröstarvingar inte på ett kommande arv, utan bygger istället upp ett eget liv med sin familj. Samtidigt är laglotten ett sätt att få ett arv lika fördelat mellan bröstarvingarna, vid tillfällen då det finns flera. Det behöver då inte uppkomma oenigheter kring fördelningen, istället är den reglering som finns på området tillförlitlig. Trots förslag om ett avskaffande av laglottsinstitutet fanns reservationer mot detta i betänkandet, till stor del på grund av risken att det blir bröstarvingarna som blir de lidande. Om laglotten avskaffas har bröstarvingar, vid ett upprättat testamente, ingen rätt att få ut en del av arvet. Detta skulle betyda att de helt kunde exkluderas ur sina föräldrars arv, vid de tillfällen föräldrarna upprättat ett testamente och på det sättet uteslutit sina bröstarvingar. Dessutom skulle situationer kunna uppkomma som leder till att föräldrar prioriterar de barn de har i sitt nuvarande äktenskap, och kanske inte eventuella särkullbarn. Ett annat argument som framförs för att laglottsinstitutet ska kvarstå är att det bidrar till den nordiska enhetligheten inom arvsrättens område. 20. 2.4 Förskott på arv Gåvor till bröstarvingar presumeras alltid vara förskott på arv. För att det inte ska ses som förskott på arv måste det anges att gåvan inte är att se som förskott utan att den istället ska ses som en gåva. Om en arvlåtare vill ge en bröstarvinge en gåva utan att den avräknas vid bodelningen, kan arvlåtaren testamentera gåvan. 21 Det som arvlåtaren har givit bröstarvingar under sin livstid räknas som förskott på arv enligt ÄB 6:1 st. 1, och då är bröstarvingen skyldig att avräkna detta mot kommande arv ÄB 7:2. 22 Om arvlåtaren har givit någon annan arvinge än bröstarvinge egendom under sin livstid skall avräkning mot arv endast ske om det har blivit avtalat eller om det kan anses vara avsikten med gåvan. Får en bröstarvinge, som är makarnas gemensamma barn, förskott på arv från en makes giftorättgods skall detta avräkSOU 1981:85, s. 206-207. SOU 1981:85, s. 210-211. 20 SOU 1981:85, s. 486-487. 21 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 168. 22 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 178. 18 19.

(11) 11 nas mot kommande arv efter den först avlidne maken. Räcker detta arv inte till skall återstoden avräknas på arvet efter den andra maken. Ovanstående gäller också om den efterlevande maken lämnat förskott på arv till den först avlidne makens bröstarvingar. 23 Kostnader som en förälder har tagit för ett barns uppehälle och utbildning skall inte avräknas från det barnets arv om föräldern endast fullgjort sin underhållsskyldighet. Någon avräkning mot arv skall inte heller ske för sedvanliga gåvor vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor, ÄB 6:2. Det innebär t.ex. att även om ett barn fått en dyrare utbildning än övriga bröstarvingar så kan denna kostnad inte avräknas på kommande arv. 24 Avräkning av förskott på arv skall ske med värdet av gåvan vid mottagandet om det inte på grund av omständigheterna är ett annat värde som borde gälla, ÄB 7:3. Det är arvlåtarens ekonomiska förhållande vid gåvotillfället som ska ligga till grund för hur mycket gåvotagaren bör avhända sig. Om t.ex. gåvans värde sjunker i värde är det rimligt att de övriga bröstarvingarna inte ska dela denna förlust då de inte heller får vara med och ta del av vinst om egendomen stigen i värde. 25 Ett förskott på arv enligt ÄB 6:1 behöver inte återbäras utan bara avräknas, så kallad idealkollation. 26 Ett förskott som berör det förstärkta laglottsskyddet ÄB 7:4 skall däremot som huvudregel återbäras till dödsboet. Om en bröstarvinge erhållit en gåva kan båda dessa lagrum komma att bli tillämpliga. Därför bör båda alternativen prövas för att utröna vilket av lagrummen som går att tillämpa i den aktuella situationen. 27 Om en bröstarvinge erhållit en gåva i förskott och sedan lagt till denna i arvlåtarens kvarlåtenskap, ska en sådan gåva återgå till bröstarvingen. Den gåvan ska inte kunna fördelas till en makes arvsrätt eller en makes rätt till fyra basbelopp ur kvarlåtenskapen. 28 Vid tillfällen då en bröstarvinge erhåller en gåva och arvlåtaren vid detta tillfälle ligger på dödsbädden, ska detta i första hand räknas som ett förskott på arv ÄB 6:1. I andra hand kan det förstärkta laglottsskyddet enligt ÄB 7:4 åberopa, om en avräkning på mottagarens arvslott inte är tillräckligt för att andra bröstarvingar ska kunna få ut sin laglott. Detta leder alltså till att alla bröstarvingar måste kunna få ut sin del av arvet, sin laglott, och därför kan ÄB 7:4 komma att tillämpas. 29 Ett förskott på arv skiljer sig alltså från det förstärkta laglottskyddet, främst genom att en gåva enligt förskott på arv inte behöver återbäras utan endast avräknas. Varför räcker det inte med att avräkna en gåva enligt det förstärkta laglottsskyddet på samma sätt som vid förskott på arv? En avräkning skulle ändå innebära att bröstarvingarna tilldelas lika stor summa, och det viktigaste med reglerna verkar ju vara att bröstarvingarnas arv blir likvärdigt.. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 171. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 178. 25 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 179. 26 Saldeen, Åke, a.a. s. 97. 27 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 180. 28 Carlén-Wendels, Thomas, Bodelning och arvskifte efter äktenskap och samboende, 9: e upplagan, Juristförlaget JF AB 1994, s. 113 ff. 29 Carlén-Wendels, Thomas, a.a. s. 125. 23 24.

(12) 12. 2.5 Testamente Arvsrättssystemet fördelar kvarlåtenskap efter den avlidne enligt den legala arvsordningen om det inte finns ett testamente som säger annat. Därför är släktbanden utgångspunkten vid fördelning av ett arv. 30 Enligt ÄB 9:1 kan den legala arvsordningen förändras genom ett testamente, vilket leder till att arvlåtaren har möjlighet att fördela arvet enligt egen vilja. Men det finns vissa begränsningar i testationsrätten som rör giftorätten och laglott. När det gäller giftorätten har den företräde framför testationsrätten, vilket leder till att en arvlåtare som ingått äktenskap endast kan testamentera hälften av makarnas giftorättsgods, ÄktB 12:2. Dessutom har en efterlevande make rätt att förbehålla sig fyra basbelopp enligt ÄktB 3:1 st. 2. Denna del kan inte testamenteras bort. 31 Om en efterlevande make genom testamentet skall erhåller kvarlåtenskap med fri förfoganderätt kan bröstarvingar inte påverka detta, utan de kommer få ut sina laglotter när sedan den efterlevande maken avlider. Om en make däremot testamenterar kvarlåtenskapen med äganderätt måste bröstarvingarna begära jämkning för att få ut sin del av arvet. 32 Dessutom måste en arvlåtare, vid testamentering, ta hänsyn till bröstarvingarna, vilka alltid är tillförsäkrade en viss del av arvet genom sin rätt till laglott ÄB 7:1. Skyddsregler kring laglott återfinns i ÄB kapitel 7 och reglerar hur stor del av kvarlåtenskapen en arvlåtare får disponera fritt. 33 I fall där en arvlåtare har testamenterat bort sin kvarlåtenskap måste en bröstarvinge kräva jämkning, enligt ÄB 7:3 st. 1, av testamentet för att få ut sin laglott, vilket ska göras inom sex månader från det att testamentet delgivits. Begärs inte en sådan jämkning leder det till att testamentet blir gällande trots att det inkräktar på laglotten. 34 Laglotten kan användas för att jämka ett testamentsförordnande om det skulle överstiga den disponibla kvoten, som uppgår till halva arvslotten. Dessutom är en bröstarvinge som genom testamente erhållit förskott på arv skyldig att avräkna detta på sin testamentslott, enligt ÄB 7:2. Avräkning på arvinges laglott ska också ske då ett förskott av arv utan testamente föreligger. 35 Vid tillfällen när gåva och testamente föreligger samtidigt ska detta lösas med hjälp av ÄB 7:3 och ÄB 7:4. Värdet av bröstarvingens laglott får i sådana fall ökas med värdet på gåvan, och sedan ska gåvan och testamentet behandlas i den delen av arvet som inte gäller laglotten. 36. 2.6 Gåva Genom att överlåta egendom till en annan person, sker rättshandling som inte kräver en motprestation. En gåva är en så kallad benefik rättshandling och de grundläggande bestämmelserna kring gåva återfinns i lagen (1936:83) om vissa utfästelser om gåva (GåvoL). Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 25-26. Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 110-116. 32 Grauers, Folke, Ekonomisk Familjerätt – makars och sambors egendom och bostad. Gåva, arv, testamente och boutredning, 6: e upplagan, Thomson Fakta AB 2006, s. 187. 33 Saldeen, Åke, a.a. s. 110-111. 34 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 110-111. 35 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 179. 36 SOU 1925:43, s. 319 ff. 30 31.

(13) 13 Enligt portalparagrafen, GåvoL 1 § st. 1, är löfte om gåva av lös egendom inte bindande så länge gåvan inte är fullbordad. Det finns dock två viktiga undantag från huvudregeln om gåvans fullbordande. Gåvan anses fullbordad om gåva skett i form av skuldebrev eller skriftlig gåvohandling och dessa har överlämnats till gåvotagaren. Gåvan anses också fullbordad om omständigheterna vid utfästelsens tillkomst visar att den var avsedd att komma till allmänhetens kännedom, GåvoL 1 § st. 1. De två undantagen är inte lika starkt bindande för givaren som vid vanlig skuld. Utfästelse kan nämligen inte göras gällande mot givarens borgenärer och kan inte bevakas som en fordring i en konkurs, GåvoL 1 § st. 2. 37 Om en gåvogivares ekonomiska ställning förändras i så hög grad att gåvan är att anse som uppenbart obillig kan gåvogivaren helt eller delvis befrias från utfästelse om gåva, GåvoL 5 § st. 1. Enligt 5 § st. 2 har givaren också möjlighet att återkalla gåvan om gåvotagaren efter utfästelsen gör ”märkligt orätt”. 38 I samband med gåva kan arvsrättsliga problem uppstå. En gåvogivares möjlighet att ge bort gåvor inskränks om gåvan åsidosätter bröstarvingarnas rätt till laglott. 39 Om gåvan är till bröstarvinge, kan gåvogivaren genom förbehåll ange att denna inte skall avräknas på kommande arv. Om en part hävdar att gåvogivarens avsikt inte varit att gåvas ska avräknas som förskott på arv så faller bevisbördan på denne. 40 Skulle en gåva falla inom tillämpningsområdet för ÄB 7:4 kan detta likställas med ett testamente. 41 Att en förälder ger sitt barn en gåva är inte ovanligt, det som många förmodligen inte tänker på är vilka rättsliga konsekvenser som kommer genom detta. Det räcker med att det finns två bröstarvingar och den ena erhåller en gåva, så kan detta komma att påverka den andre bröstarvingens framtida arv.. 2.7 Gåva till flera personer Om flera personer fått gåva från arvlåtaren, som skett under sådana omständigheter att ÄB 7:4 är tillämplig, ska samtliga gåvor räknas samman med kvarlåtenskapen. Laglotten ska beräknas på summan av den verkliga kvarlåtenskapen plus gåvornas belopp. Vid tillfällen då gåvorna ska nedsättas gäller bestämmelserna i ÄB 7:3, dvs. att samma förfarande som vid testamente blir tillämpligt. Om någon av gåvomottagarna även är bröstarvinge ska nedsättning göras först efter att denne fått avräkna sin egen laglott. Har gåvan givits med frikallande av avräkningsskyldighet ska avräkning ske i första hand på arvingens laglott ur den verkliga kvarlåtenskapen och resten av laglotten från gåvan. 42 Walin och Lind ger följande exempel på när gåva givits till flera personer och en av dessa är bröstarvinge:. Exempel: Arvlåtaren efterlämnar barnen A, B, C och D. Den verkliga kvarlåtenskapen är 120 000 kr. Han har tidigare givit barn A 120 000 kr i gåva med avräkning på dennes arv samt till utomstående X en gåva om 240 000 kr. Båda gåvorna faller under ÄB 7:4. Varje laglott beräknas som om kvarlåtenskapen utgjort 480 000 kr och uppgår följaktligen till 60 000 kr. A avräknar Agell & Malmström, Civilrätt, 20: e upplagan, Liber AB 2007, s. 149 ff. Bengtsson, Bertil, SvJT 1962, s. 689-691. 39 Bengtsson, Bertil, a. st. 40 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 169. 41 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 170. 42 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 240. 37 38.

(14) 14 gåvan på sin laglott och för de andra bröstarvingarnas laglotter på sammanlagt 180 000 kr räcker inte den verkliga kvarlåtenskapen, utan gåvorna måste nedsättas med sammanlagt 60 000 kr. Vid nedsättning tas i fråga om gåvan till A hänsyn endast till ett belopp av 60 000 kr, motsvarande vad som återstår av gåvan sedan avräkning för laglotten ägt rum. Av det belopp varmed nedsättning skall ske faller sålunda 60 000/300 000 på A och 240 000/300 000 på X. Följaktligen skall A återbära 12 000 kr och X 48 000 kr. 43 Antas i exempel enligt ovan, att gåvan till A givits med frikallande från skyldigheten att avräkna gåvan på blivande arv, äger A ta del i kvarlåtenskapen. Vart och ett av barnen äger sålunda ta en arvslott om 30 000 kr. Då laglotten utgör 60 000 kr eller för B, C och D sammanlagt 180 000 kr, måste för tillgodoseende av deras laglottsrätt gåvorna nedsättas med 90 000 kr. Vid nedsättning skall beräknas, att A:s laglott utgått till 30 000 kr av hans lott i kvarlåtenskapen och till återstående 30 000 kr av gåvan. I följd härav skall hänsyn i fråga om gåvan till A tas endast hänsyn till ett belopp av 90 000 kr. Det belopp varmed nedsättning skall ske drabbar sålunda A med 90 000/330 000 och X med 240 000/330 000. Gåvan till A skall sålunda nedsättas med 24 545 kr och gåvan till X med 65 455 kr. Medan X återbär sistnämnda belopp, lär det belopp A skall återbära gå i avräkning mot hans laglott till motsvarande del, varför han ut kvarlåtenskapen utfår endast 5 455 kr. 44. 2.8 Återbäringsskyldighet Om en gåva nedsättes i enlighet med ÄB 7:4 blir gåvan inte gällande till den del nedsättningen sker. Vid återbäringsskyldighet ska i huvudsak samma regler tillämpas som när avtal förklaras ogiltigt. Gåvotagaren är skyldig att återbära den del av gåvan som inte är gällande. Om den egendom gåvan bestod av inte längre finns kvar eller om den inte kan delas, ska istället ersättning för motsvarande värde utges. 45 Då det är fråga om ett avtal som förklarats ogiltigt medför det att när gåvans värde bestäms så är det värde gåvan hade vid gåvotillfället utan gåvans värde vid laglottsberäkningen. Vid beräkning av gåvans värde måste dock hänsyn tas till skulder gåvotagaren haft för egendomen. Skyldigheten att betala ersättning är att anse som en huvudregel. För att återbäring ska ske krävs att gåvotagaren är i ond tro. 46 Gåvotagaren kan undgå ersättningsskyldighet under samma förutsättningar som när någon besitter ond tro vid andra ogiltiga rättshandlingar. 47 Enligt Walin och Lind har frågan lämnats öppen att lösas i rättstillämpningen då ÄB saknar bestämmelser om detta. Det finns heller inga bestämmelser i vilken omfattning gåvans avkastning ska bli föremål för återbäringsskyldighet. Om gåvan faller under ÄB 7:4 ska, vid laglottsberäkningen, både gåvans värde och eventuell avkastning från gåvogivarens dödsdag läggas till kvarlåtenskapen. Grunden till detta är att när laglott ska beräknas gäller att denna regelmässigt beräknas som en Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. exempel 7, s. 241. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. exempel 8, s. 241. 45 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 243. 46 Saldeen, Åke, a.a. s. 84. 47 Walin, Gösta och Lind, Göran, a. st. 43 44.

(15) 15 kvotdel av den totala kvarlåtenskapen när boet är utrett och inte vid dödsdagen. I detta värde ingår då den ev. avkastning som uppkommit mellan dödsdagen och skiftesdagen. 48 Walin och Lind menar att det kan anses följdriktigt att avkastningsregeln även gäller fall som avses i ÄB 7:4, vars syfte ju är att hindra gåva från att inkräkta på laglotten. Laglottens storlek måste kunna bli lika stor som om den bortgivna gåvan, vid gåvogivarens död, ingått i kvarlåtenskapen. Med hänsyn till särskilda skäl kan dock avvikelser förekomma. Ett exempel på detta är om gåvotagaren ansetts vara i god tro. 49. 2.9 Väcka talan En bröstarvinge som vill göra sin rätt gällande, enligt ÄB 7:4 måste väcka talan. Görs inte detta inom ett år från det att bouppteckningen avslutades har bröstarvingen förlorat sin rätt till tala, ÄB 7:4 st. 2. Med bouppteckning avses huvudbouppteckning och inte eventuell tilläggsbouppteckning. 50 Rättsfall NJA 1993 s. 594 behandlar frågan om avsteg från detta ska göras då huvudbouppteckningen saknar upplysning om verkställda gåvor. Gåvorna togs upp först i tilläggsbouppteckningen och talan väcktes inom ett år från detta datum. HD konstaterade då att tidsfristen ska räknas från huvudbouppteckningen och att bröstarvingarna därmed försuttit sin möjlighet att väcka tala.. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 244 och NJA 1940 s. 54. Walin, Gösta och Lind, Göran, a. st. 50 Saldeen, Åke, a.a. s. 124. 48 49.

(16) 16. 3 Det förstärkta laglottsskyddet 3.1 Inledning I ÄB kapitel 7 behandlas reglerna kring laglotter och i ÄB 7:4 finns regeln om det förstärkt laglottsskyddet för bröstarvingar: Lagtexten i ÄB 7:4 är följande: ”Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen. Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad. Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i bröstarvinges laglott.” Vad innebär då reglerna i ÄB 7:4? Lagen gäller framförallt när gåvogivaren insett att han snart kommer att avlida och han med gåvan vill hindra någon eller några bröstarvingar att få del av arvet. Det måste dock kunna gå att påvisa att givaren haft till avsikt att kringgå reglerna med laglott för bröstarvingar. Förekommer gåva, enligt ÄB 6:1, ska gåvans värde läggas till kvarlåtenskapen innan laglott beräknas. Gåvans mottagare kan bli återbetalningsskyldig för hel eller del av gåvan eller utge ersättning för gåvans värde. Alla personer med rättslig handlingsförmåga har rätt att, under sin livstid, skänka bort egendom. Detta under förutsättning att det inte inskränker på bröstarvingarnas laglott. För att skydda bröstarvingarnas rätt till laglott infördes år 1928 en regel om ”gåvor som till syftet är att likställa med testamente”. 51 För att reglerna i ÄB 7:4 ska gälla måste gåva verkligen ha skett, att endast ge ett löfte om gåva anses inte som fullbordad gåva och faller därmed inte under nämnda lagrum. Syftet med det förstärkta laglottsskyddet är att begränsa möjligheterna för arvlåtare att, genom att skänka bort egendom minska sin kvarlåtenskap och därmed laglottens storlek, kringgå laglottsreglerna. Då en gåva eller testamente inte får medföra att bröstarvingarna blir utan laglott ska den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen och laglotten ska räknas på helheten. Det krävs inte att det är en avsiktlig handling för att undvika laglottsskyddet, utan det är tillräckligt att arvlåtarens avsikt var att påverka successionen med hänsyn till arvlåtarens framtida bortgång. 52 Bröstarvinge som har rätt till laglott har rätt att, enligt ÄB 20:5 st. 3, i bouppteckningen erhålla information om gåvor från arvlåtaren som inte är sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska situation. 51 52. Saldeen, Åke, a.a. s. 116. Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 114..

(17) 17 Om arvlåtaren under sin livstid gett en gåva till bröstarvinge presumeras det alltid vara förskott på arv, ÄB 6:1. Det som arvlåtaren givit kan komma att avräknas mot kommande arv om arvlåtaren inte uttryckligen angivit att gåvan inte är att anse som ett förskott eller om omständigheterna i övrigt visar att arvlåtarens avsikt inte var att se gåvan som ett förtida arv. Om gåvan är att betrakta som förskott ska dödsboets nettotillgångar ökas med givna förskott innan laglotterna beräknas. Det förstärkta laglottsskyddet är något annat än förskottsreglerna och därför ska dessa hållas avskilda. Däremot är regleringen om det förstärkta laglottsskyddet en strängare reglering än regleringen av förskott på arv. 53. 3.2 Vid vilka situationer gäller reglerna i ÄB 7:4? För att det förstärkta laglottsskyddet ska gälla krävs att det rör sig om en gåva för dödsfalls skull, ad mortis causa. Det finns två typer av fall när de gäller gåvor av det här slaget. 54 Den ena typen av gåva är då arvlåtaren ger bort egendom under omständigheter som är att jämställa med testamente. Gåvogivaren förväntar sig avlida inom en snar framtid och har därför inte längre något intresse av egendomen. Många gånger rör det sig om gåvor som ges bort på dödsbädden eller när givaren är svårt sjuk. Men det kan också avse gåvor som givits bort vid ett tidigare skede när givaren var svårt sjuk och trott att döden var väntad men sedan tillfrisknat. Det får dock inte ha gått allt för lång tid mellan gåva och dödsfall för att syftet ska anses likställas med testamente. 55 Den andra typen av gåva är när givaren beräknar att få behålla nyttan av egendomen fram tills han eller hon avlider. Gåvogivaren förbehåller sig t.ex. nyttjanderätten till egendomen och gör därför inte någon uppoffring genom att ge bort egendomen. Ett vanligt exempel är när gåva av fastighet sker till make och givaren bor kvar. Ett annat vanligt exempel är s.k. generationsskiften, då arvlåtaren överlåter företag eller jordbruk till bröstarvingar. I dessa fall har det mindre betydelse hur lång tid det går mellan gåvotillfället och givarens död utan det väsentliga är syftet med gåvan. Är gåvans syfte att ordna successionen efter sig är gåvan att jämställa med ett testamente och lagstiftningen kring laglottsreglerna blir gällande. Det är den bröstarvingen som yrkar laglott, som har bevisbördan för att gåvans syfte är att likställa med ett testamente. Tvister med anledning av förskott på arv och det förstärkta laglottsskyddet är vanliga med anledning av generationsskiften, men det är få som kommer till prövning i hovrätterna och HD. 56 NJA 1935 s. 203: Rättsfallet handlar om en 81-årig änka som gav bort värdepapper. I gåvobrevet skrevs villkor in att hon under sin återstående livstid skulle åtnjuta värdepappernas avkastningen och att handlingarna skulle förvaras i bank efter samråd med henne. I en skrivelse, två år efter gåvans bortgivande, förklarade änkan att villkoren skulle upphävas. När hon efter ytterligare fyra år avled yrka-. Saldeen, Åke, a.a. s. 116. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 233. 55 Walin, Gösta och Lind, Göran, a st. 56 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 234. 53 54.

(18) 18 de en bröstarvinge laglott med hänvisning till ÄB 7:4 och HD gjorde då bedömningen att gåvorna var att jämställa med testamente. NJA 1973 s. 687: Det här fallet handlar om en 77-årig fabrikör som har tre barn. Sonen, som arbetar i faderns företag, får genom gåva överta aktierna i företaget. När fadern avled 7,5 år senare hävdade de två döttrarna att gåvan kränkte deras laglotter och menade att gåvan inte inneburit någon reell uppoffring för fadern då denne även efter gåvan givits samma lön från företaget som han tidigare haft. HD fann att gåvan var given under sådana omständigheter att dess syfte var att jämställa med ett testamente, men ansåg samtidigt att det vid laglottsberäkningen endast skulle beaktas en del av gåvan pga. att särskilda skäl förelåg. NJA 1988 s. 534: En kvinna, 63 år och sjuklig, ägde flera jordbruksfastigheter som hon skänkte bort till Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (akademin). I gåvobrevet angavs att gåvans syfte var att för framtiden bevara egendomen för forskning inom jordbruk, skogsbruk och husdjursskötsel. Kvinnan skulle genom ett hyresavtal hyra huvudbyggnad samt tillhörande ekonomibyggnader och tomt. I gåvobrevet stipulerades också villkor om att hon och hennes make skulle ha jakt och fiskerättigheter på fasigheten utan att något vederlag skulle utgå. Både hyresavtalet och jakt- och fiskerättigheterna skulle gälla under hennes livstid. Kvinna ingick även ett förvaltningsavtal med akademin och lön utbetaldes, först till henne och sedan, efter hennes död, till maken. Kvinnans tre bröstarvingar yrkade på laglott enligt ÄB 7:4. HD konstaterade att det angivna lagrummet utgör ett undantag från den allmänna principen om att en ägare har rätt att helt förfoga över sin egendom. Förarbetena anger att ÄB 7:4 kan bli aktuellt om givaren har till avsikt att ordna successionen efter sig. Av förarbetena framgår även att om givaren under sin livstid har ett riktat intresse att företa rättshandlingen ska lagrummet inte vara tillämpligt. HD fann att syftet med gåvan till viss del var att ordna successionen, men att kvinnan också hade ett riktat intresse av gåvan. Hon hade genom gåvan förhindrat att egendomen skulle splittras och detta kunde betraktas som ett riktat intresse varför HD lämnade bröstarvingarnas talan utan bifall. Reglerna kring det förstärkta laglottsskyddet kan tyckas krångliga att tillämpa. Lagregeln innehåller många rekvisit som ska vara uppfyllda. Det kan vara svårt att göra en bedömning av vilka riktade intressen arvlåtaren hade under sin livstid så att en prövning kan göras av om ÄB 7:4 är tillämplig eller inte.. 3.3 Gåva genom förmånstagarförordnade Om en försäkringstagare, genom förbindelse, låter en annan person stå som förmånstagare, utan att denne behöver betala något, kan detta betraktas som en gåva och därmed kan bestämmelserna i ÄB 7:4 komma att tillämpas. 57 Frågan kring förmånstagarförordnanden har tagits upp i bl.a. målet NJA 1948 s. 232, där det klargjordes att oåterkalleliga förordnanden ska falla in under ÄB 7:4 och 57. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 235..

(19) 19 försäkringsbeloppet ska därmed ingå i kvarlåtenskapen. Detta innebar inte, konstaterades i NJA 1976 s. 90, att det går att dra slutsatsen att ÄB 7:4 inte är tillämplig på återkalleliga förmånstagarförordnande. Rättsfallet 58 tar upp ett mål om återkalleligt förmånstagarförordnande. Domstolen gjorde, i det nämnda målet, gällande att det är en vedertagen uppfattning att det är lagen (1927:77) om försäkringsavtal § 104 som exklusivt reglerar laglottsskyddet, vilket innebär att de båda lagrummen, ÄB 7:4 och försäkringsavtalslagen § 104, inte kan anses tillämpliga samtidigt. Vidare sägs att preskriptionsreglerna i ÄB 7:4 inte ska tillämpas på återkalleliga förmånstagarförordnanden utan att det istället är en tioårig preskription som gäller i dessa fall. Walin och Lind menar dock att det inte är helt säkert att detta står sig efter 1987 års reform, då även oåterkalleliga förmånstagarförordnande kan jämkas enligt försäkringsavtalslagen (2005:104) FAL 14:7.59 Där framgår att försäkringsbelopp som utfaller inte ska ingå i kvarlåtenskapen om en förmånstagare är insatt. Dock kan det bli aktuellt med jämkning om tillämpningen av förordnandet blir oskäligt mot make eller bröstarvinge. Begäran om jämkning måste väckas inom ett år från det att bouppteckning avslutats eller dödsboanmälan inlämnats. Det råder osäkerhet vad gäller förmånstagarförordnade. År 1987 genomfördes en arvsrättlig reform som slog fast att även oåterkalleliga förordnanden kan jämkas enligt FAL 14:7. Då inte något fall prövats i domstol efter reformen får det som gällde före reformen fortfarande anses aktuellt.. 3.4 Undantag om särskilda skäl föreligger Om särskilda skäl föreligger kan reglerna i ÄB 7:4 åsidosättas även om en gåva är har till syfte att jämställas med ett testamente. Särskilda skäl kan också göra att en begränsning av laglottsskyddet är motiverad. Walin och Lind ger som ett exempel när gåvan varit ersättning för utfört arbete eller när en arvlåtare överlåtit ett företag eller jordbruksfastighet till någon av sina bröstarvingar, s.k. generationsskifte och gåvotagaren sedan genom olika insatser ökat värdet på egendomen. Gåva kan då till större eller mindre del undantas från lotträkningsberäkningen. 60 Innebörden av den undantagsföreskrift ”särskilda skäl” som finns i ÄB 7:4 har klargjorts av justitierådet Erik Lind i NJA 1949 s. 54. Han säger att rekvisitet ”om särskilda skäl äro däremot” innebär både att en underlåtelse av jämkning av gåvan och att begränsa jämkningens verkningar är möjlig. En gåva som inte kan återbäras, kan vid bestämmande av värdet bli lägre än den normalt skulle ha blivit, även om gåvotagaren kan anses likställd med den som besitter i ond tro. Även avkastning, som vanligtvis ska läggas till gåvans värde, kan sättas ned. Domstolen kan också på grund av omständigheterna göra avsteg från huvudregeln att ta hänsyn till den avkastning som belöpt på egendomen från dödsfallet till skiftesdagen. NJA 1942 s. 609: En kvinna, som arbetat som hushållerska, fick av arvlåtaren en gåva som mannens bröstarvingar gjorde gällande att den skulle omfattas av ÄB 7:4. HD fann i detta fall att särskilda skäl kunde föreligga då man menade att kvinnan endast fått en ringa ersättning för sitt arbete. Hon hade dessutom NJA 1976 s. 90. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s 235. 60 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 236. 58 59.

(20) 20 nedsatt arbetsförmåga på grund av sjuklighet hon ådragit sig i tjänsten. Jämkning av gåvan skulle inte ske med hänvisning till särskilda skäl.. 3.5 Laglottsberäkning Om gåva faller under ÄB 7:4, det förstärkta laglottsskyddet, ska gåvans värde läggas till kvarlåtenskapen och laglotten beräknas på den ökade behållningen. Det är gåvans marknadsvärde då boet är utrett som är det värde som gäller, alltså inte gåvotidpunkten som gäller vid förskott av arv, ÄB 6:3. 61 Vid beräkningen ska även tas hänsyn till den avkastning som fallit ut på gåvan från dödsdagen. Från gåvans värde ska avräknas latent skatteskuld och andra skulder som övertagits av gåvotagaren. 62. Exempel: En arvlåtare har efterlämnat 3 barn, Anna, Bertil och Carl. Det finns egendom för 150 000 kr i kvarlåtenskap samt en tidigare given gåva på 60 000 kr till en utomstående. Gåvan faller under bestämmelserna i ÄB 7:4. Laglotterna beräknas på den tänkta behållningen 210 000 kr, dvs.150 000 kr + 60 000 kr. Laglotten för vart och ett av barnen blir då 35 000 kr (halva arvslotten). Vi ser här att gåvan inte kränker laglotterna. Om gåvan däremot hade varit 180 000 kr hade laglotterna istället blivit 55 000 kr per barn och gåvan hade därmed kränkt laglotterna. Då gåvan ska jämställas med testamente gäller reglerna i ÄB 7:2 och 7:3. ÄB 7:3 reglerar bl.a. jämkning av gåvan varvid behövlig del av gåvan ska återbäras eller motsvarande ersättning utges. Gåvotagaren bli alltså skyldig att återbetala 15 000 kr. 63. Exempel: Kalle, Emil och Astrid är bröstarvingar till Emma. Emmas kvarlåtenskap uppgår till 120 000 kr. Emmas kusin Jeanette har fått en gåva på 180 000 kr under sådana omständigheter, att ÄB 7:4 bli tillämplig. Gåvan läggs till kvarlåtenskapen, vilken då blir 300 000 kr totalt. Bröstarvingarnas arvslott blir 300 000/3 = 100 000 var (ÄB 2:1). Laglotten blir då hälften av arvlotten eller 100 000/2 = 50 000 (ÄB 7:1), dvs. 150 000 tillsammans. Eftersom kvarlåtenskapen på 120 000 kr inte räcker till laglotterna har dessa kränks. Kusinen Jeanette ska alltså återbära totalt 30 000 kr. 64 Om gåva skett till bröstarvinge måste förskottsreglerna i ÄB kapitel 6 beaktas vid sidan av regeln i ÄB 7:4. 65 En bröstarvinge som vill få ut sin laglott måste påkalla jämkning på samma sätt som för testamente enligt ÄB 7:3. Talan måste väckas senast inom ett år från det att huvudbouppteckningen efter arvlåtaren avslutats. Detta framgår av rättsfallet NJA 1993 s. 594 där bröstarvinge väckte talan, enligt ÄB 7:4, om återbäring av gåvor för utfående av laglott. Då talan väcktes mer än ett år från bouppteckningens avslutande Saldeen, Åke, a.a. s. 123. Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. s. 237. 63 Saldeen, Åke, a.a. exempel 19, s. 123. 64 Walin, Gösta och Lind, Göran, a.a. exempel 1, s. 237. 65 Saldeen, Åke, a.a. s. 123. 61 62.

(21) 21 ansågs talan väckts för sent, detta trots att gåvor till bröstarvingar redovisats först i tilläggsbouppteckning. 66. 3.6 Kritik mot det förstärkta laglottsskyddet I en artikel från Svensk Juristtidning år 1972 framförde Gösta Walin sina synpunkter på det förstärkta laglottsskyddet. ÄB 7:4 tillkom med syftet att ge ett ökat skydd för laglott, vars bestämmelse bygger på lagberedningens betänkande SOU 1925:43. Lagberedningen till ÄB 7:4 menade att ett skydd behövdes för tillfällen då arvlåtaren hade för avsikt att kringgå laglottsreglerna. Därför ansåg lagberedningen att gåvor givna i nära anslutning till arvlåtarens bortgång är att likställa med ett testamente. 67 Enligt ÄB 7:4 krävs inte att givaren av en gåva hade som avsikt att kringgå bröstarvingarnas rätt till laglott, det som istället krävs är endast att gåvans syfte kan likställas med ett testamente. Därför menar Walin att ett val måste göras, antingen att använda lagtexten och dess motivuttalanden eller att förändra lagtexten och därmed då uppta i lagtexten att avsikt att kringgå laglottsskyddet krävs. Det första alternativet skulle leda till en förenklad bedömning i fall då det förstärkta laglottsskyddet berörs. Det andra alternativet leder till ett subjektivt rekvisit som ska bedömas och därför kan det leda till svårigheter, det kan vara svårt att bevisa något sådant. 68 Walins kritik riktades alltså mot lagberedningens motiv till ÄB 7:4, vilka Walin ansåg var motsägelsefulla i avseenden som berör en gåvogivares avsikt att kringgå det förstärkta laglottsskyddet.. 3.7 Rättspolitiska reflektioner kring laglott Förmodligen känner många personer inte till att det finns regleringar kring förskott på arv, utan de ger sina barn gåvor omedvetna om vad det innebär ur rättslig synpunkt. En förändring av regleringen skulle kunna förbättra och även förenkla vid gåva. Tanken med reglerna om förskott på arv är att bröstarvingarna skall behandlas lika, och att orättvis fördelning av arv inte skall kunna ske. 69 Laglottsreglerna ger idag bröstarvingar rätt till en viss del av arv men det har framkommit förslag om att avskaffa den, bl.a. för att kunna stärka en efterlevande makes arvsrätt. Förslag om slopande av laglottsreglerna har dock inte fått gensvar utan kvarstår som tidigare, trots att laglotten inte har samma betydelse för bröstarvingarna nu som den hade tidigare. Istället är laglotten idag viktig för att skapa rättvisa förhållanden mellan bröstarvingarna när ett arv ska fördelas. Dessutom anfördes i prop. 1986/87:1 att rättslikheten gynnades av att laglotten består i Sverige och bidrar till en rättsharmoni i de nordiska länderna. En viktig fråga blir då hur pass betydelsefullt det egentligen är att upprätthålla en nordisk rättsharmoni. Detta har mottagits på ett ”ljummet” sätt av den svenska lagstiftaren, vilket visar att intresset av att en rättsharmoni, när det gäller laglotten, kanske inte har så stor betydelse. Andra tankar kring ett avskaffande av laglotten är att vissa bröstarvingar då kanske gynnas mer än andra. Men orättvist gynnande av någon eller några av bröstarvingarna kan göras redan idag. Saldeen, Åke, a.a. s. 124. Walin, Gösta, Ett par arvsrättsliga spörsmål, SvJT 1972, s. 131-132. 68 Walin, Gösta, a.a. s. 134-138. 69 Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 218. 66 67.

(22) 22 trots ett gällande laglottsskydd, genom arvlåtaren fritt kan testamentera bort den disponibla kvoten. 70 Laglottssystemet kan även kringgås genom att arvlåtaren skänker egendom till bröstarvingar under sin livstid med förbehåll att de inte ska avräknas på kommande fördelning av arv. Det finns inte längre tilläckligt starka skäl som talar för att laglottsinstitutet ska kvarstå, förutom det faktum att det bidrar till ett uttryck för förhållandet mellan bröstarvingar och deras föräldrar.. 70. Brattström, Margareta & Singer, Anna, a.a. s. 220..

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :