Komplementära metoder för att lindra smärta hos barn i Vietnam : En empirisk studie med kvantitativ ansats.

Komplementära metoder för att lindra smärta hos barn i Vietnam:

- En empirisk studie med kvantitativ ansats.

Johanna Alldén

Stina Holgersson

Examensarbete, 15 högskolepoäng, kandidatuppsats

Omvårdnad

Jönköping, januari 2014

Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping Avdelningen för omvårdnad

Complementary methods for relieving pain in children in

Vi-etnam:

- An empirical study with quantitative approach

Johanna Alldén

Stina Holgersson

Thesis, 15 credits, bachelor degree

Nursing science

Jönköping, January 2014

Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping Avdelningen för omvårdnad

Sammanfattning

Bakgrund: komplementära smärtlindringsmetoder har inom hälso- och sjukvården visat sig

vara effektiva vid smärttillstånd hos barn. Det är därför viktigt att som sjuksköterska ha kun-skap om dessa metoder.

Syfte: att beskriva vietnamesiska sjuksköterskors kunskap om samt användning av

komple-mentära behandlingsmetoder för barn med smärta.

Metodbeskrivning: data samlades in med hjälp av enkäter under hösten 2012 på ett barn- och

kvinnosjukhus i Da Nang, Vietnam. I denna studie analyserades sjuksköterskors kunskap om komplementär smärtbehandling hos barn med hjälp av IBM SPSS Statistics för Windows software. Sambandet mellan kunskap och användning undersöktes.

Huvudresultat och slutsats: kunskapen om komplementära metoders betydelse visade sig

vara hög, medelvärde 4,45. Användningen av komplementära smärtlindringsmetoder visade sig variera. Det fanns inget samband mellan kunskapen om samt användningen av komple-mentära smärtlindringsmetoder.

Summary

Background: complementary pain relief methods has shown to be effective within the health

care system for pain management in children. It is therefore important for nurses to have knowledge of these methods.

Purpose: to describe Vietnamese nurses’ knowledge about and use of complementary pain

relief methods when caring for children in pain.

Method: the data was collected during the fall of 2012 using a questionnaire in a children and

women’s hospital in Da Nang, Vietnam. This study analyzed data on nurses’ knowledge of pain management in children and the correlation between knowledge and use.

Main Results and Conclusions: knowledge of complementary pain relief methods was

found to be high, averaging 4.45. The use of complementary pain relief methods was found to vary. There was no correlation between knowledge of, and use of complementary pain re-lief methods.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Sjukvård och utbildning i Vietnam ... 1

Definition av smärta ... 1

Smärta... 1

Smärta hos barnet ... 2

Smärtbedömning ... 2

Personcentrerad omvårdnad ... 3

Sjuksköterskan i mötet med barnet ... 3

Komplementär smärtlindring ... 4

Syfte ... 4

Material och metod ... 4

Design ... 4 Urval ... 5 Instrument ... 6 Datainsamling ... 6 Dataanalys ... 6 Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 7

Användning av komplementära metoder ... 8

Korrelation ... 9

Diskussion ... 10

Slutsatser ... 12

Kliniska implikationer ... 12

Referenser ... 14

Bilagor

Inledning

Smärta hos barn har länge varit ett problem då kunskapen om barns smärtsystem har varit otillräcklig (1). Kunskapsbristen har gjort att smärta hos barn i många fall har varit under- eller obehandlad (2, 3). Det är viktigt att som sjuksköterska ha god kunskap om hur smärta bedöms och behandlas hos barn (4). Bedömning av barnets smärta kan vara problematiskt att utföra på ett adekvat sätt då små barn har svårt att uttrycka sig verbalt om smärtans karaktär, lokalisation och upplevelsen av smärtan (5). Det är viktigt att vara medveten om barnets kog-nitiva nivå för att kunna förstå dess smärta och för att kunna ge adekvat smärtbehandling på barnets villkor (6). Komplementära smärtlindringsmetoder har inom hälso- och sjukvården blivit ett viktigt komplement till farmakologisk smärtbehandling (7). Dessa metoder har visat sig vara effektiva vid smärttillstånd hos barn (8) samt vanligt förekommande vid behandling av smärta hos låginkomsttagare i Vietnam (9). Det är därför av betydelse att undersöka viet-namesiska sjuksköterskors kunskap om, samt användning av komplementära smärtlindrings-metoder.

Bakgrund

Sjukvård och utbildning i Vietnam

Vietnam har länge varit ett låginkomstland där en stor del av landets befolkning lever i fattiga områden med en inkomst på mindre än en dollar per dag (9). En stor del av sjukvården har finansierats med hjälp från andra länder. Personer som har en hög årsinkomst har råd med en egen sjukvårdsförsäkring. Personer med hög årsinkomst och som har råd med en försäkring har en sjukhusvistelse som är hela 70 procent längre jämfört med de personer som har en låg årsinkomst och därför inte har råd med sjukvårdsförsäkring. De som har en hög inkomst och därmed en försäkring, vistas i allmänhet längre tid på sjukhus. Trots detta missar de färre ar-bets- och skoldagar, trots sin långvariga sjukhusvistelse, jämfört med de som har en lägre in-komst (10). De som trots sin låga inin-komst besöker vårdcentral eller sjukhus, finansierar detta genom att låna pengar av närstående eller genom ett litet kapital som de har sparat ihop (9). I Vietnam är utbildningen till sjuksköterska fördelad på tre år och består av följande fyra delar: allmänna ämnen, grundläggande vetenskap, grundläggande medicinsk vetenskap samt för-djupningsämnen. Ett av fördjupningsämnena är pediatrisk omvårdnad. Några exempel på de allmänna ämnen som ingår i utbildningen är engelska och vietnamesisk ideologi (se bilaga 1). År 2006 så beslutade den vietnamesiska regeringen att licensieringen av sjuksköterskor skulle förändras. Den föreslagna förändringen innebar att universiteten i Vietnam skulle förändra och förlänga den medicinska utbildningen så att fler kunde avlägga en kandidatexamen. Av totalt 89 skolor i Vietnam är det endast 14 universitet som tillhandahåller en fyraårig sjukskö-terskeutbildning som leder till en kandidatexamen (11).

Definition av smärta

”En obehaglig sensorisk känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada” (12).

Smärta

Smärta kan ses som en varningssignal och är en nödvändig funktion för att individen ska uppmärksamma och undvika sådana stimuli i omgivningen som kan orsaka skada (13). Smärta kan vara långvarig eller akut och drabbar individen olika beroende på i vilken

ion som han eller hon befinner sig. Det som skiljer smärttillstånden åt är att den akuta smärtan uppkommer i samband med sjukdom, skada eller en medicinsk procedur. Den har en kort var-aktighet, till skillnad från långvarig smärta som kvarstår längre än sex månader. Hur individen uttrycker sin smärta ger en uppfattning om smärtans lokalisation, intensitet, typ av smärta samt varaktighet (14). Vanliga verbala uttryck i samband med smärttillstånd är suckande, stö-nande, skrikande och gråtande. Oro, grimaser, nedsatt rörlighet, irritation och förvirring är andra uttryck som förekommer i samband med smärta (15).

Smärta hos barnet

Trots att smärta är ett vanligt förekommande fenomen i barns vardag (16) så dröjde det fram till slutet av 1970-talet innan det konstaterades att även nyfödda har ett nociceptivt fungerande system (1). Efter fastställandet av detta började smärta och smärtbehandling hos barn tas på allvar. Idag finns det kunskap om att smärtsystemet hos små barn är under utveckling. Detta gör att nyfödda barn svarar på vävnadsskada med större retbarhet och sensibilisering då de hämmande banorna ännu inte är fullt utvecklade, jämfört med en vuxen person som har ett fullt utvecklat smärtsystem (17). Orsakerna till att smärta under en sådan lång tid var under-behandlad hos barn var en effekt av dålig kunskap om barnets upplevelse av smärta, hur smärtupplevelsen förändras under barnens utveckling samt rädslan för eventuella biverkningar av farmakologisk smärtbehandling (1). Detta bidrog till att barn inte fick smärtlindring i samma utsträckning som vuxna, vilket orsakade svår smärta hos många barn, något som skulle kunna ha åtgärdats (2, 3). I samband med smärta är stress vanligt förekommande. Barn upplever stress och dess effekter, såsom ilska, frustration, gråt och nedstämdhet (3). Detta är viktigt att vara medveten om då barn inte har samma förmåga att uttrycka sig verbalt, men känner smärta och är i samma behov av adekvat smärtlindring som vuxna (5). Från två års ålder kan barnet uttrycka sig verbalt angående smärtans lokalisation och intensitet. Barn be-skriver smärtupplevelsen med att de har ont och tror att smärtan är ett straff för något de har gjort. Om barnet tror att någon annan har orsakat smärtan uttrycker det smärtan i högre grad både verbalt och fysiskt. I åldern sju till elva år tänker barnet på smärtan som något fysiskt. De har då förmåga att beskriva var på kroppen som smärtan är lokaliserad eftersom de har en större medvetenhet om sin kropp. När barnet har nått åldern tolv år börjar den egna problem-lösningsförmågan att utvecklas. Det förstår i större utsträckning vad som kan vara en orsak till smärtan, men de copingstrategier som krävs för att hantera smärtan är inte fullt utvecklade (6). De flesta barn som drabbats av långvarig smärta förstår att de kommer ha ont under en längre period, vilket formar deras beteende och känslomässiga respons på smärtan (18-21). Omgivningen har också betydelse för hur barnet uttrycker smärta. Ett barn som tillåts att ut-trycka sin smärta fysiskt och verbalt samt ser hur vuxna uttrycker sin smärta, lär sig att det är det naturliga beteendet i samband med smärttillstånd. Uppmanas barnet i stället att lugna ner sig och sluta gråta tillämpar de ett mer behärskat uttryck (22).

Smärtbedömning

Det är viktigt att som sjuksköterska ha god kunskap om smärtbedömning och smärtbehand-ling (4). Trots detta kan det vara problematiskt att bedöma barns smärta på ett adekvat sätt eftersom små barn har svårt att uttrycka sig om var de har ont samt hur de upplever smärtan. Det är viktigt att involvera både barnet och dess föräldrar i samband med smärtbedömning, smärtskattning och smärtbehandling. Smärta är alltid en subjektiv upplevelse och unik för varje individ och innefattar både fysiska, kognitiva, psykologiska och känslomässiga kompo-nenter (5). Förmågan att kunna kommunicera på ett adekvat sätt och på en nivå som barnet förstår är viktigt (23). En god kommunikation mellan föräldrar och sjuksköterska är av stor

betydelse för att kunna uppskatta den kognitiva och verbala förmågan hos barnet i samband med smärtbehandlingen. Det är som sjuksköterska viktigt att göra en relevant smärtbedöm-ning för att få en uppfattsmärtbedöm-ning om barnets upplevelse av smärtan. Detta kan ske på flera olika sätt. Ansikts-skalor är en typ av smärtbedömningsinstrument. Wong-Baker FACES rating scale är en typ av ansikts-skala och syftar till att barnet ska välja den bild på ansiktet vars ut-tryck bäst motsvarar dess känsla av smärta (24). Sjuksköterskan kan också bedöma barnets smärta genom observationer, till exempel hur det grimaserar, gråter eller håller i den skadade kroppsdelen. Genom att fråga föräldrar eller vårdnadshavare om barnets beteende kan sjuk-sköterskan få en uppfattning angående beteendet och om det skiljer sig från det normala, vil-ket då kan vara ett tecken på smärta (25). När Visuell analogisk skala (VAS) används, ska barnet göra en markering på en linje vars början och slut motsvarar ”ingen smärta” samt ”värsta tänkbara smärta”. Markeringen representerar smärtintensiteten och skalan syftar till att få en uppfattning om barnets smärta (26). VAS rekommenderas för barn från åtta års ålder (27).

Personcentrerad omvårdnad

Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att målet för omvårdnaden ska vara att syn-liggöra hela personen samt uppmärksamma de sociala, psykiska, existentiella och andliga behoven i lika stor utsträckning som de fysiska behoven. Sjuksköterskan har till uppgift att i sin profession se hela individen och inte bara den sjukdom eller det tillstånd som han eller hon drabbats av eller befinner sig i. En viktig del i personcentrerad omvårdnad är att ha god kun-skap om barns behov och intressen, då detta har stor betydelse för barnet (28). Sjuksköterskan måste visa respekt, värdighet och medkänsla i mötet med den vårdsökande då hon tillämpar personcentrerad omvårdnad (29). Delaktighet är en viktig del i personcentrerad omvårdnad. De flesta barn vill bli involverade i sin omvårdnad samt respekterade för sina åsikter. Sjuk-sköterskan uppmärksammar barnet genom att se, höra samt involvera det i behandlingen. Detta främjar barnets utveckling och förmåga att på egen hand fatta genomtänkta beslut vilket är viktigt i personcentrerad omvårdnad (30). Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver att patien-ten ska kunna uttrycka sin egen vilja samt ha möjlighet att vara delaktig i beslut (31). Inklude-ras familjen och görs delaktig i barnets omvårdnad har detta en stor betydelse för och en posi-tiv inverkan på barnets välbefinnande. Delaktighet ska därför ses som ett centralt moment i den personcentrerade omvårdnaden (32).

Sjuksköterskan i mötet med barnet

I sjuksköterskans profession är smärta och smärtlindring hos barn en central aspekt (10). Smärta är en subjektiv, personlig och emotionell upplevelse (11) och sjuksköterskan ansvarar för att uppmärksamma och bedöma individens smärta (12). Då sjuksköterskan ska kunna kommunicera med barn och deras föräldrar på ett adekvat sätt behöver hon ha kunskap om hur barn förstår och uttrycker smärta (16). I mötet med barnet är det viktigt att vara medveten om dess tidigare erfarenheter och upplevelser av sjukdom samt sjukhusvistelse. Barnets tidi-gare upplevelser kan påverka dess förmåga att hantera smärta. Situationer som barn har upp-levt skrämmande kan leda till att de antar ett beteendemönster kopplat till en tidigare ålder. Barn som lider av en kronisk sjukdom har i stället en förmåga att utveckla en förståelse för sjukdomen som kan associeras till ett senare steg i den kognitiva utvecklingen (33). En sjuk-sköterska som hamnar i en för henne oväntad situation kan uppleva sig förlora kontrollen. Detta kan leda till att hon inte möter barnets smärta på ett adekvat sätt då rädsla, upplevd maktlöshet och övergivenhet i stället kan leda till att hon försöker skydda sig själv.

terskan litar på sin egen kunskap och förkastar barnets uttryck för smärta. I stället för att lyssna på barnet samt informera det koncentrerar hon sig på proceduren (34). Arbete nära barn ger sjuksköterskan en ökad kunskap samt förståelse för hur barnen upplever smärtan (35).

Komplementär smärtlindring

Många sjuksköterskor upplever en osäkerhet i samband med vilken smärtlindringsmetod som ska användas samt när (36). Användningen av komplementära metoder har inom hälso- och sjukvården blivit ett viktigt komplement till farmakologisk behandling. Komplementära be-handlingsmetoder ska inte användas istället för medicinsk behandling utan syftar till att öka smärtlindringen (7). I sjuksköterskans profession har användning av komplementära metoder blivit mer frekvent i omvårdnaden, då det har visat sig inge individen lugn och välbefinnande (37). Det är viktigt att använda komplementära smärtlindringsmetoder som tillägg till den farmakologiska behandlingen. Metoder för att minska smärtan hos barnet kan vara tröst, uppmuntran, beröring samt avslappning genom olika andningsövningar (8). Föräldrars när-varo är en viktig del i smärtbehandlingen då de inger trygghet och minskar stressen i situat-ioner som för barnet kan vara svåra att förstå (22). Utöver föräldrars inverkan på trygghet genom närvaro hos barnet kan de även hjälpa till med distraktion (38, 39). Sjuksköterskan behöver informera föräldern om olika metoder att distrahera barnet från smärtan. Barn till föräldrar som har fått undervisning av sjuksköterskan angående distraktionsmetoder (40-43) har visat sig uppleva mindre procedurrelaterad oro och smärta (44, 45). Distraktion kan vara en effektiv metod för att hjälpa barnet genom en smärtsam procedur då det minskar barnets stressbeteende och oro under behandling samt den självskattade smärtan efteråt (46-48). Kog-nitiv beteendeterapi (KBT) har även det visat sig vara ett bra komplement till farmakologisk behandling då det minskar stressen och smärtan samt sänker barnets puls. KBT leder även till mindre smärtrelaterad oro hos barnet (45, 49, 50). Akupunktur minskar smärtan och barnet finner vanligen behandlingen acceptabel trots användningen av nålar, som många barn upple-ver skrämmande (51, 52). Massage har visat sig ha både smärtlindrande och lugnande effekter (53, 54) och på spädbarn har beröring visat sig minska smärtresponsen (55). I Vietnam söker sig de som har en låg årsinkomst i lägre utsträckning sjukvård och använder sig istället av alternativa- och komplementära metoder som behandling av sjukdom. Detta gäller både för barn och vuxna (9).

Syfte

Att beskriva vietnamesiska sjuksköterskors kunskap om samt användning av komplementära behandlingsmetoder för barn med smärta.

Material och metod

Design

Ordet empiri kan jämföras med erfarenhet och kan kopplas ihop med empirisk kunskap, vilket kännetecknas av att observationer av verkligheten görs. En empirisk studie med kvantitativ ansats syftar till att genom observationer av verkligheten, samla in data i form av mätningar för att sedan statistiskt bearbeta och analysera dessa (56). Vid val av kvantitativ ansats är det möjligt att fastställa om en vårdhandling är bättre än någon annan genom de mätningar och jämförelser som har gjorts (57). I denna studie har en kvantitativ metod använts.

Urval

Respondenterna var sjuksköterskor (n = 110) i åldern 18-65 år som arbetade på ett sjukhus i Da Nang, Vietnam. De inklusionskriterier som krävdes för att respondenterna skulle få med-verka i studien var genomförd sjuksköterskeutbildning samt minst ett års arbete nära barn med smärta på pediatrisk avdelning. Demografiska data presenteras i tabell 1.

Tabell 1 Demografiska data av respondenterna i Vietnam (n = 109)

Kön: Kvinna Man Ålder: <25 26-35 36-45 46-55 >56 Bortfall Utbildning: Legitimerad sjuksköterska Barnsjuksköterska 109 0 62 32 7 4 0 4 107 2 Antal år inom sjukvården:

<1 1-5 6-10 11-15 16-20 21-25 >26 Bortfall Antal år på barnavdelning: < 1 1-5 6-10 11-15 16-20 21-25 > 26 Bortfall 23 46 20 3 3 2 1 11 29 47 21 2 2 2 1 5 5

Instrument

Instrumentet är utvecklat av Salanterä i Finland (58). Validiteten har reviderats av en grupp experter samt testats bland sjuksköterskestudenter (59) samt 303 finska sjuksköterskor (58, 60, 61). Innan användning i Vietnam har instrumentet för datainsamling översatts från finska till engelska och sedan till vietnamesiska. Då den slutliga versionens innehåll skall kunna jämföras med enkätens originalversion översätts instrumentet tillbaka till engelska. Detta syf-tar till att försäkra innehållets likhet, i detta fall den vietnamesiska versionen, med original-versionen. I samband med översättning av ett instrument från ett språk till ett annat är det vik-tigt att innehållet i den översatta enkäten skiljer sig så lite som möjligt från innehållet i origi-nalet (62). Påståendena arrangerades i en fem-gradig Likert-skala och besvarades med in-stämmer helt, inin-stämmer delvis, vet inte, tar delvis avstånd eller tar helt avstånd. De sektioner som belyses i denna studie är de som handlar om kunskap om smärtlindring (C) samt använd-ningen av komplementära smärtlindringsmetoder (G). Dessa består tillsammans av 31 frågor.

Tabell 2 Enkätens fördelning

Sektion Ämne Antal frågor

A B C D E F G H I

Uppfattning om vård av barn med smärta 18

Smärtfysiologi 9

Smärtlindring 10

Smärtstillande läkemedel 23

Psykosociala aspekter av smärta 13

Instrument och metod för smärtbedömning 12

Komplementära metoder som smärtlindring 21

Dokumentation av smärtlindring 8

Självbedömning om kunskap och förmåga 13

Datainsamling

Data har samlats in via Salanterä’s enkät. Studier med enkät som datainsamlingsmetod är lämpligt när information från många människor ska samlas in på kort tid (63). Enkäten läm-nades ut till sjuksköterskor (n = 110) i Vietnam under hösten 2012. Alla 110 enkäter besvara-des utan påminnelse. En enkät försvann av tekniska skäl. Enkätens fördelning presenteras i tabell 2.

Dataanalys

De data som samlades in analyserades med hjälp av programmet IBM SPSS Statistics för Windows software. Kodningen i denna studie utfördes strikt enligt Salanterä´s riktlinjer. Data omformaterades till hög siffra (d.v.s. 5) för hög kunskap samt låg siffra (d.v.s. 1) för icke-tillfredsställande kunskap om smärta och smärtbehandling. Endast data angående sjuksköters-kors kunskap om komplementär smärtbehandling hos barn analyserades i denna studie. De-skriptiv statistik har använts för demografisk data som sedan har sammanställts i en tabell som visar kön, ålder, utbildning (legitimerad sjuksköterska/legitimerad barnsjuksköterska), antal år inom sjukvården samt antal år på barnavdelning (se tabell 1). Ett korrelationstest ut-fördes för att beräkna samband mellan de vietnamesiska sjuksköterskornas kunskap om kom-plementära smärtlindringsmetoder samt användningen av dessa. Rangkorrelation används

främst då minst en av variablerna är på ordinalskalenivå och kan rangordnas, om materialet har enstaka extremvärden eller är snett (64). Spearman’s koefficient är ickeparametrisk och kan även kallas för rangkorrelation. Korrelationskoefficienten som betecknas r, är ett mått på samband mellan två olika variabler. Värdet ligger alltid mellan +1 och -1 och det eventuella sambandet mellan variablerna kan illustreras med ett spridningsdiagram. Då värdet på korre-lationskoefficienten är positivt och det finns ett samband mellan variablerna kan en linje som lutar uppåt dras genom punkterna. Ett negativt värde innebär ett omvänt samband mellan va-riablerna och punkterna i den tänkta linjen lutar i stället nedåt (65).

Etiska överväganden

Forskningsetik innebär de etiska överväganden som görs inför och under ett vetenskapligt arbete. Det vetenskapliga arbetet syftar till att öka kunskapen och förståelsen om ett fenomen. Då människor medverkar i studier, för att förbättra utvecklingen av individers liv och det samhälle de lever i, innebär det att deras medverkan kan utsätta dem för risker av olika slag. Helsingforsdeklarationen är en internationell riktlinje i samband med forskning och har till uppgift att bringa jämvikt mellan behovet av deltagarnas hälsa och intresse samt ny kunskap. I deklarationen läggs det stor vikt vid individers och samhällets fördelar av forskning, informe-rat samtycke samt rättviseaspekten (66). Forskningsetiken syftar till att värna om alla livsfor-mer samt försvara de grundläggande rättigheter och det värde som människor har. Svensk lagstiftning innehåller två lagar som reglerar forskningsetiken. Enligt Personuppgiftslagen samt Lagen om etikprövning av forskning som avser människor, är syftet att respektera värdet hos människan samt att skydda den enskilda människan i forskningssammanhang där männi-skor medverkar i olika studier. Det är viktigt att ha kunskap om de vägledande riktlinjer som finns och som beskriver de normer, värderingar och principer som skall följas. En enkät byg-ger på frågor och därför måste syftet med enkäten klargöras för de individer som ska delta i studien. Det är viktigt att ange om deltagandet i studien är anonymt eller konfidentiellt samt vad skillnaden är. Anonymt deltagande innebär att varken deltagarens namn eller person-nummer går att identifiera. Konfidentiellt deltagande innebär att endast de som genomför undersökningen har tillgång till uppgifterna som framkommer via enkäterna (66). Sjukhusled-ningen i Da Nang, Vietnam, där undersökSjukhusled-ningen genomfördes, gav sitt godkännande för stu-dien som även är godkänd av relevant instans i Vietnam. En etisk egenvärdering har gjorts av författarna i samband med denna studie och syftar till att konstatera att de som deltog i studien inte drabbades av negativa konsekvenser så som smärta, medicinsk risk eller hot mot den per-sonliga integriteten i samband med enkätundersökningen. Deltagandet var frivilligt och re-spondenterna kunde när som helst, utan angivande av skäl, avbryta sin medverkan. De som deltog i studien kunde inte identifieras i resultatredovisningen (se bilaga 2). Kunskapsnyttan med studien är att den belyser komplementära metoder som ett viktigt tillämpningsområde inom omvårdnaden. När dessa metoder uppmärksammas ökar medvetenheten om använd-ningen, vilket kan ha stor betydelse för framtida forskning inom området. De risker som del-tagarna kan utsättas för i samband med studier är smärta, medicinsk risk, hot mot personlig integritet eller annat obehag (se bilaga 2). I denna studie har respondenterna utsatts för mini-mal risk vilket innebär att riskerna inte är större än i ett vanligt vardagsliv (66).

Resultat

Kunskap om smärtlindring

Sjuksköterskornas (n = 109) kunskap om komplementära metoder som ett viktigt komplement till läkemedel har visat sig vara relativt hög (medelvärde 4,45, SD 0,98) (se tabell 3). Av det

totala antalet sjuksköterskor som deltog, svarade 64,2 procent att det är viktigt att tillämpa komplementära metoder i samband med smärta hos barn. En stor del av sjuksköterskorna ansåg att avledning som komplementär metod är ett effektivt sätt för att lindra smärtan hos barnet (medelvärde 4,45, SD 1,01) (se tabell 3). När den komplementära behandlingen i stället handlar om beröring, i form av massage, är kunskapen relativt låg (medelvärde 2,12, SD 1,29) (se tabell 3). De vietnamesiska sjuksköterskorna har relativt hög kunskap om vilken betydelse föräldrars närvaro har som smärtlindringsmetod (medelvärde 3,88, SD 1,08). Av det totala antalet (n = 109) ansåg 56,9 procent att föräldrars närvaro vanligen har betydelse för smärt-lindring hos barnet.

Användning av komplementära metoder

Inom smärtlindring finns det flera olika komplementära metoder att använda sig av i samband med behandling av smärta hos barn. Tabell 4 visar i vilken utsträckning samt vilken typ av komplementär metod som vietnamesiska sjuksköterskor använder sig av i praktiken. Medel-värdet är ett värde på hur ofta sjuksköterskorna i genomsnitt använder sig av metoden på barn. Svarsalternativen på denna sektion var följande: använder komplementär metod på; ”alla barn som upplever smärta” (5), ”många barn som upplever smärta” (4), ”vet ej” (3), ”några barn som upplever smärta” (2), ”få barn som upplever smärta” (1). På fråga 21, användning av annan komplementär metod än de föreslagna, var bortfallet 25 procent. På de övriga frågorna var bortfallet i genomsnitt 6,4 procent.

Tabell 3 Påståenden med högst resp. lägst kunskap om komplementära metoder

Komplementär metod Medelvärde

(SD) - Samtal i syfte att få barnet att slappna av kan inte helt eliminera

smärtan

- Ett bra sätt att lindra smärta hos barn är att avleda barnets uppmärk-samhet från smärtan

- Vid behandling av smärta hos barn är andra metoder för att lindra smärta nödvändiga som komplement till läkemedel

- Ett bra sätt att lindra smärta hos barn är att använda alternativmedi-cinsk behandling (t.ex. örter, homeopati)

- Massage är en bra metod för att lindra tumörsmärta hos barn

- Behandling med kyla (t.ex. Cold pack) hjälper endast om det place-ras på det smärtsamma området

4,48 (0,87) 4,45 (1,01) 4,45 (0,98) 3,07 (1,30) 2,12 (1,29) 1,97 (1,28) 8

Tabell 4 Påståenden med högst resp. lägst användningsfrekvens av komplementära metoder

Komplementär metod Användningsfrekvens

Medelvärde (SD) - Är nära barnet

- Hjälper barnet att ändra kroppshållning - Pratar med barnet

- Ler mot barnet

- Vaggar barnet famnen

- Erbjuder barnet att titta på film - Placerar varma kompresser - Läser för barnet

- Placerar kalla kompresser - Något annat, specificera

3,38 (1,17) 3,32 (1,19) 3,29 (1,16) 3,03 (1,07) 3,02 (1,27) 2,70 (1,01) 2,63 (1,13) 2,59 (0,91) 2,53 (1,01) 2,44 (1,22)

Korrelation

Korrelationen mellan de två variablerna visar att det inte finns något samband mellan kunskap och användning, r= -0,184 (se fig. 1).

Figur 1. Spridningsdiagram

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning vietnamesiska sjuksköterskor har kunskap om samt använder sig av komplementära behandlingsmetoder i samband med smärta hos barn. Studien visar att kunskapen om metodernas betydelse är hög, medan användandet av metoderna är lågt. Det finns inget samband mellan kunskap om samt användning av komple-mentära metoder. De metoder som har högst respektive lägst användning visar sig vara berö-ring och avledning. Beröberö-ring innebär i denna studie att till exempel hjälpa barnet att ändra kroppshållning eller att vagga det i famnen. Avledning innebär att få barnet att fokusera på något annat än det som framkallar smärtan (67, 68). Användningen av avledning som kom-plementär metod visar sig vara lägre än användningen av beröring. Två av de metoder som har lägst användningsfrekvens är att erbjuda barnet att titta på film samt att läsa för barnet. Detta skulle kunna bero på att aktiviteter som att titta på film eller att vuxna läser för barn inte är så vanligt förekommande i den vietnamesiska vardagen. Därför är de inte heller aktuella som komplementära metoder till smärtbehandling. Avledning i form av samtal med barnet har i denna studie visat sig ha relativt hög användningsfrekvens jämfört med övriga smärtbehand-lingsmetoder (se tabell 4). Ett delat beslutsfattande kan kopplas till den del inom personcen-trerad omvårdnad som innebär att individens tankar och det som individen värdesätter upp-märksammas (69). Genom att samtala med barnet om dess intressen eller genom att förklara den kommande proceduren på ett lekfullt sätt kan barnets uppmärksamhet avledas från smär-tan. Barn kan ha en förmåga att fantisera om farliga saker på ett sjukhus. I samtalet får barnet större inflytande över till exempel i vilken ordning instrumenten ska utforskas inför procedu-ren. Detta ger barnet möjlighet att utforska och leka med de minst skrämmande instrumenten först. Personcentrerad omvårdnad innebär att behandla varje person som en individ, respek-tera varje individs rättigheter, bygga upp ett ömsesidigt förtroende och förståelse samt ut-veckla en vårdande relation (69). Ett stort urval av komplementära metoder är tillsammans med läkemedel användbara vid smärtlindring. Dessa kan delas in i fem kategorier: kognitiv beteendeterapi, fysiskt stöd, känslomässig support, hjälp med aktiviteter i det dagliga livet och hjälp med att skapa en trygg och bekväm miljö (70). Det är viktigt att sjuksköterskor som ar-betar nära barn utnyttjar dessa metoder då de ger positiva effekter i samband med smärta (61). De vietnamesiska sjuksköterskorna använder sig inte av någon metod i större utsträckning än någon annan. Detta kan eventuellt förklaras av att sjuksköterskan inte uppfattar till exempel samtal med individen som en komplementär metod utan som verbal kommunikation. En stor del av de komplementära metoderna så som beröring, avslappning samt avledning ses som en del av basal omvårdnad. Metoderna har under en lång tid varit en central del i sjuksköterskans profession och framträder därför inte som komplementära metoder i utbildningen (71, 72). En annan metod som visar sig användas i relativt hög omfattning jämfört med övriga smärtbe-handlingsmetoder är att hjälpa barnet att ändra kroppshållning (se tabell 4). Då sjuksköterskan hjälper patienten att ändra kroppsläget i sängen eller håller dess hand för att inge lugn uppfat-tar hon det därför omedvetet som basal omvårdnad. Det är därför svårt att uppfatta vad som är en komplementär metod då utövandet av professionen till viss del grundar sig på dessa (73). Det finns inget samband mellan kunskap och användning. Detta kan bero på att de moment som tillhör basal omvårdnad uppfattas som omvårdnadsåtgärder och inte som komplementära metoder. Lite tid disponeras för reflektion över vad komplementära metoder egentligen är då utbildning i samt användningen av dessa är otillräcklig (74, 75). I denna studie visar det sig att de vietnamesiska sjuksköterskorna använder de komplementära metoderna i låg utsträckning (se tabell 4). Där kunskap finns om olika sorters komplementära metoder som till exempel TENS, akupunktur och massage, finns det risk att det som anses tillhöra basal omvårdnad

försummas bland komplementära metoder. Sjuksköterskorna använder sig troligtvis av dessa metoder dagligen genom att till exempel sätta sig ner hos individen, samtala, ta sig tid och visa att de bryr sig. Medvetenheten om vad som är komplementära metoder behöver därför uppmärksammas (73). Det finns fem faktorer som främjar användandet av komplementära metoder i samband med smärta hos barn. Dessa faktorer är: sjuksköterskans kompetens, mångsidigt användande av smärtlindringsmetoder, barnets ålder och förmåga till att samar-beta, föräldrarnas deltagande samt tidsutrymme. De faktorer som istället hindrar sjuksköters-kans användande av komplementära metoder är: sjuksköterssjuksköters-kans osäkerhet, övertygelser an-gående barnets oförmåga att uttrycka sin smärta, föräldrarnas roll i smärtbehandlingen samt hög arbetsbelastning (76). Utbildning i smärtlindringsmetoder för vårdpersonal har upprepade gånger visat sig vara viktigt för att kunna ge adekvat smärtlindring (77). Utbildningen i Viet-nam innefattar inte någon kurs i komplementär smärtbehandling (se bilaga 1). Detta kan vara en orsak till att metoderna inte används i så stor utsträckning (se tabell 4). Sjuksköterskan förväntas tillämpa personcentrerad omvårdnad i sin profession genom att visa respekt, med-känsla och värdighet gentemot den person som han eller hon vårdar (29). I mötet med barnet innebär personcentrerad omvårdnad att barnet ska prioriteras framför sitt tillstånd eller sin sjukdom. Sjuksköterskan har som ansvar att göra livet lite lättare för den person som har drabbats av sjukdom eller ohälsa (28) vilket i detta fall är barnet. Det är som sjuksköterska viktigt att involvera barnet i smärtbehandlingen (5) och främst vid användandet av komple-mentära smärtlindringsmetoder. Studien visar att det inte finns något samband mellan kun-skap om samt användning av komplementära smärtlindringsmetoder. Tabell 4 visar att an-vändningsfrekvensen är högre i de fall metoderna innebär att visa medkänsla och respekt ge-nom beröring. Detta tyder på att de vietnamesiska sjuksköterskorna tillämpar personcentrerad omvårdnad genom att visa medkänsla och respekt gentemot barnet. Om sjuksköterskan har större erfarenhet av att använda sig av komplementära smärtlindringsmetoder så kan även barnet tillåtas att i större utsträckning vara delaktig (61). Har sjuksköterskan kunskap om smärtbehandling ökar hennes förmåga att lindra barnets smärta (78). I denna studie är det 28 procent av respondenterna som har arbetat ett år på pediatrisk avdelning. Detta kan påverka resultatet då deras erfarenhet av komplementära metoder är lägre än hos de övriga responden-terna. De 72 procenten av sjuksköterskorna i studien som har arbetat mer än ett år inom pedia-trisk vård har sannolikt kunskap som de övriga ännu inte har utvecklat. Detta kan påverka resultatet negativt angående användningen. Teoretisk sett borde metoderna användas i större utsträckning av de sjuksköterskor som har lång erfarenhet inom pediatrisk vård (78).

Metoddiskussion

Användning av en kvantitativ metod i form av en enkät med svarsalternativ passar bra när information ska samlas in under en kort tid från många individer. Enkäter skall pilot-testas för att säkerställa att enkätens frågor går att sammanställa på ett korrekt sätt, att risken för miss-uppfattning är liten samt att de mäter det som är syftet med studien. Det är av stor vikt att svarsfrekvensen i enkätundersökningen är hög för att resultatet ska gå att sammanställa (63). I denna undersökning besvarades alla enkäter (n = 110). På grund av tekniska skäl försvann en enkät. Svarsfrekvensen var 100 procent då alla enkäter besvarades, däremot förekom partiellt bortfall på del C (två procent) och på del G (sju procent). Del C i enkäten handlar om kunskap om komplementära smärtbehandlingsmetoder. Del G handlar om i vilken utsträckning dessa metoder tillämpas. Bortfallet på del G var fem procentenheter större än på del C. I sin helhet är del G dubbelt så stor som del C och därmed mer tidskrävande att besvara. Det som kan diskuteras är om respondenterna inte ville svara, inte kunde svara eller om frågorna på något vis var känsliga. Den eventuella kunskapsbristen kan bli uppenbar för respondenten då denna svarar ”vet inte”. Det kan även vara rädsla för att statistiken i den empiriska studien ska se dålig ut. Osäkerheten angående användningen av metoderna kan vara en orsak till bortfallet. I

många enkätundersökningar förekommer bortfall vilket innebär att personer inte vill delta eller svara på en eller flera frågor. Det förekommer alltid i praktiken någon form av bortfall och i större studier kan det vara skäl att bli misstänksam om bortfallet är noll procent (79). Då alla enkäter i denna studie besvarades kan kultur- och samhällsnormers betydelse för den upp-levda frivilligheten diskuteras. Den vietnamesiska befolkningen är möjligtvis vana att följa uppmaningar. En kvalitativ design i form av informell konversationsintervju hade gett re-spondenten möjlighet att själv reflektera över sina åsikter, tankar och kunskaper inom ämnet (80). En eventuell känsla av att vilja vara till lags hade då inte påverkat respondenten på samma sätt eftersom inga fasta svarsalternativ, som hade bedömts som rätt eller fel, funnits. Omvända svar har använts för att öka instrumentets reliabilitet. Siffran fem har under hela enkätundersökningen motsvarat rätt svar, oavsett om rätt svar har varit att svara ”instämmer helt” eller ”tar helt avstånd”. Då instrumentet i denna undersökning har översatts till och från olika språk, kan validiteten diskuteras. I samband med översättning av ett instrument, i detta fall i form av en enkät, kan det uppstå problem. Översättning av enkätfrågor till andra språk än originalet innebär en viss nivå av tolkning av frågorna (56). Då ett instrument översätts arbetar två översättare parallellt för att sedan sammanställa. En tredje person översätter sedan instrumentet tillbaka till originalversionen (81). Översättarens bakgrund, kultur och språkbruk kan i översättningen medföra förändringar eftersom omtolkningar kan ske i samband med att frågorna översätts (62). Detta kan medföra negativa konsekvenser då risken finns att innehål-let i enkäten förändras. Dataanalysen genomfördes med programmet IBM SPSS Statistics för Windows software. Programmet gav en bra översikt av enkätsvaren, vilket gjorde att resulta-tet var lätt att sammanställa. Det som om möjligt kan diskuteras är eventuella problem i sam-band med inmatningen av enkätsvaren. Felaktigt inmatade enkätsvar kan påverka resultatet. I denna studie var två svar felaktigt inmatade och kodades om som bortfall. Det totala partiella bortfallet i enkäten var 5,3 procent vilket inte är värt att diskutera.

Slutsatser

Huvudfyndet i denna studie är att de vietnamesiska sjuksköterskornas kunskap angående komplementära smärtlindringsmetoder som ett komplement till läkemedel, är hög (medel-värde 4,45, SD 0,98). Användandet av metoderna visar sig däremot vara lågt bland de viet-namesiska sjuksköterskorna. Slutsatsen är att användningsfrekvensen av de komplementära metoderna inte alltid kan kopplas till användarens kunskap om dessa. Kunskapen om meto-dernas vikt har inte någon betydelse i kliniken om medvetenheten om användningen ändå inte finns.

Kliniska implikationer

De kliniska implikationer som resultatet i denna studie ger kan användas i vår kommande yrkesprofession genom utbildning för vårdpersonal om vad komplementära metoder är. Ge-nom utbildning ökar sjuksköterskornas medvetenhet om metoderna vilket kan leda till att dessa används i större utsträckning i praktiken. Ur ett kliniskt perspektiv är huvudsaken att metoderna används oavsett om de anses tillhöra basal omvårdnad eller komplementära meto-der. Det begrepp som används som samlingsnamn för metoderna har ingen direkt betydelse för patienten. Den eventuella betydelse begreppet skulle kunna ha är beroende av patientens inställning till komplementära metoder. Ytterligare forskning inom området kräver att delta-garna i framtida studier är medvetna om skillnaden mellan basal omvårdnad och komplemen-tära metoder då detta ligger till grund för resultatet. Forskning som bekräftar komplemenkomplemen-tära metoders betydelse skulle kunna leda till att även läkare i större utsträckning ser dessa meto-ders värde. Detta kan minska läkemedelsförbrukningen inom smärtbehandling då begreppet

komplementära metoder kan myntas och få bekräftelse som samlingsnamn för evidensbase-rade metoder inom området. Detta blir dessutom mer kostnadseffektivt för samhället. Fortsatt forskning inom detta område kräver ökad utbildning för vårdpersonal angående vad som är komplementära metoder. Detta för att kunna uppnå verklighetsbaserade resultat.

Referenser

1. Howard R-F. Current status of pain management in children. Journal of the American Medical Association. 2003;290(18):2464-9.

2. Anand K-J, Sippell W-G. & Aynsley-Green A. Randomised trial of fentanyl anaesthesia in preterm babies undergoing surgery: effects on the stress response. The Lancet. 1987;329(8524):62-77.

3. Finley G-A, Franck L-S, Grunau R-E. & Von Baeyer C-L. Why children's pain matters. Pain Clinical Updates. 2005;13(4):1-6.

4. Twycross A. Managing pain in children: where to from here? Journal of Clinical Nursing. 2010;19(15-16):2090-9.

5. Helms J-E. & Barone C-P. Physiology and treatment of pain. Critical Care Nurse. 2008;28(6):38.

6. Hurley A. & Whelan E-G. Cognitive development and children's perception of pain. Pediatric Nursing. 1988;14(1):21-4.

7. Martin W-M. & Long H-W. Complementary and alternative medicine: opportunities and challenges. Journal of Health Care Finance. 2007;34(2):89-104.

8. He H, Lee T, Jahja R, Sinnappan R, Vehvilainen-Julkunen K, Polkki T, et al. The use of nonpharmacological methods for children's postoperative pain relief: Singapore nurses' perspectives. Journal for Specialists in Pediatric Nursing. 2011;16(1):27-38. 9. Nguyen K-T, Khuat O-T-H, Ma S, Pham D-C, Khuat G-T-H. & Ruger J-P. Coping

with health care expenses among poor households: Evidence from a rural commune in Vietnam. Social Science & Medicine. 2012;74(5):724-33.

10. Nguyen K-T, Khuat O-T-H, Ma S, Pham D-C, Khuat G-T-H. & Ruger J-P. Impact of Health Insurance on Health Care Treatment and Cost in Vietnam: A Health Capability Approach to Financial Protection. American Journal of Public Health. 2012;102(8):1450-61.

11. Van H-N, Quoc H-N-V. & Baron R-B. Continuing medical education in Vietnam: new legislation and new roles for medical schools. Journal of Continuing Education in the Health Professions. 2010;30(2):144-8.

12. International Association for the Study of Pain. Pain terms: a list with definitions and notes on usage. Pain. 1976;6:249-52.

13. William A-C. Facial expression of pain: an evalutionary account. Behavioral and Brain Sciences. 2002;9(4):439-55.

14. Wilson D, Williams M. & Butler D. Language and the pain experience. Physiotherapy Research International. 2009;14(1):56-65.

15. Briggs E. Assessment and expression of pain. Nursing Standard. 2010;25(2):35-8. 16. Esteve R. & Marquina-Aponte V. Children's pain perspective. Child: care health and

development. 2012;38(3):441-52.

17. Fitzgerald M. & Walker S-M. Infant pain management: a developmental neurobiological approach. Nature Reviews Neurology. 2009;5(1):35-50.

18. Shapiro B-S, Cohen D-E, Covelman K-W, Howe C-J. & Scott S-M. Experience of an interdisciplinary pediatric pain service. Pediatrics. 1991;88:1226-32.

19. Wilder R-T. Management of pediatric patients with complex regional pain syndrome. Clinical Journal of Pain. 2006;22(5):443-8.

20. Turner H-N. Complex pain consultations in the pediatric intensive care unit. AACN Clinical Issues: Advanced Practice in Acute & Critical Care. 2005;16(3):388-95. 21. Schanberg L-E. & Sandstrom M-J. Causes of pain in children with arthritis. Rheumatic

Disease Clinics of North America. 1999;25(1):31-53. 14

22. Evans S. & Keenan T-R. Parents with chronic pain: are children equally affected by fathers as mothers in pain? A pilot study. Journal of Child Health Care. 2007;11(2):143-57.

23. Wilson G-A. & Doyle E. Validation of three paediatric pain scores for use by parents. Anaesthesia. 1996;51(11):1005-7.

24. Wong D-L. & Baker C-M. Pain in children: comparision of assessment scale. Pediatric Nurse. 1988;14(1):9-17.

25. Maurice S-C, O'Donnell J-J. & Beattie T-F. Emergency analgesia in the paediatric population. Part I: current practice and perspectives. Emergency Medicine Journal. 2002;19(1):4-7.

26. McGrath P-A, Seifert C, Speechley K, Booth, J, Stitt L. & Gibson M. A new analogue scale for assessing children's pain: an initial validation study. Pain. 1996;64:435-43. 27. Stinson J, Yamada J, Kavanagh T, Gill N. & Stevens B. Systematic review of the

psychometric properties and feasibility of self-report pain measures for use in clinical trials in children and adolescents. Pain. 2006;125(1-2):143-57.

28. Svensk Sjuksköterskeförening. Värdegrund för omvårdnad. Stockholm: Svensk Sjuksköterskeförening; 2010.

29. Jackson A. & Irwin W. Dignity, humanity and equality: Principle of Nursing Practice A. Nursing Standard. 2011;25(28):35-7.

30. Coyne I. Consultation with Children in hospital: Children, parents' and nurses' perspectives. Journal of Clinical Nursing. 2006;15:61-71.

31. SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.

32. Shields L, Kristensson-Hallstrom I. & O'Callaghan M. An examination of the needs of parents of hospitalized Children: comparing parents' and staff's perceptions. Scandinavian Journal of Caring Sciences. 2003;17(2):176-84.

33. Scott R. ’It hurts red’: a preliminary study of children's perceptions of pain. Perceptual and Motor Skills. 1978;47:787-91.

34. Ygge B-M. Nurses' perceptions of parental involvement in hospital care. Paediatric Nursing. 2007;19(5):38-40.

35. Ljusegren G, Johansson I, Gimbler-Berglund I. & Enskär K. Nurses' experiences of caring for children in pain. Child: care health and development. 2012;38(4):464-70. 36. Melby V, McBride C. & McAfee A. Acute pain relief in children: use of rating scales

and analgesia. Emergency Nurse. 2011;19(6):32-7.

37. Buchan S, Shakeel M, Trinidade A, Buchan D. & Ah-See K. The use of complementary and alternative medicine by nurse. British Journal of Nursing. 2012;21(11):672-75.

38. Woodgate R. & Kristjanson L. Young child´s pain: how parents and nurses 'take care'. International Journal of Nursing Studies. 1996;33(3):271-84.

39. Polkki T, Pietila A-M. & Vehvilamen-Julkunen K. Hospitalized children´s descriptions of their experiences with postsurgical pain-relieving methods. International Journal of Nursing Studies. 2003;40:33-44.

40. Greenberg R-S, Billett C, Zahurak M. & Yaster M. Videotapes increase parental knowledge about pediatric pain. Pediatric Anaesthesia. 1999;89:899-903.

41. Manimala M-R, Blount R-L. & Cohen L-L. The effects of parental ressurance versus distraction on Child distress and coping during immunizations. Children´s Health care. 2000;29(3):161-77.

42. Kleiber C, Croft-Rosenberg M. & Harper D-C. Parents as distraction coaches during IV incertion: a randomised study. Journal of Pain and Symtom Management. 2001;22(4):851-61.

43. Walker L-S, Williams S-E, Smith C-A, Garber J, Van Slyke D-A. & Lipani, T-A. Parent attention versus distraction: impact on symptom complaints by children with and without chronic functional abdominal pain. Pain. 2006;122:43-52.

44. Vessey J-A, Carlson K-L. & McGill J. Use of distraction with children during a painful procedure. Nursing Research. 1994;43(6):369-72.

45. Dahlqvist L-M, Pendley J-S, Landthrip D-S, Jones C-L. & Streber C-P. Distraction intervention for preschoolers undergoing intramuscular injections and subcutaneous port acces. Health Psycology. 2002;21(1):94-9.

46. Pederson C. & Harbaugh B-L. Nurses’ use of nonpharmacologic techniques with hospitalised children. Issues in Comprehensive Pediatric Nursing. 1995;17:129-33. 47. Ball T-M, Shapiro D-E, Monhelm C-J. & Weydert J-A. A pilot study of the use of

guided imagery for the treating of recurrent abdominal pain in children. Clinical Pediatrics. 2003;42(6):527-32.

48. Liossi C, White P. & Hatira P. Randomized clinical trial of local anesthetic versus a combination of local anesthetic with self-hypnosis in the management of pediatric procedure-related pain. Health Psychology. 2006;25(3):307-15.

49. Jay S-M, Elliot C-H, Katz E. & Siegel S-E. Cognitive-behavioral and pharmacologic interventions for children’s distress during painful medical procedures. Journal of Consulting and Clinical Psychology. 1987;55(6):860-65.

50. Liossi C. & Hatira P. Clinical hypnosis versus cognitive behavioral training for pain management with pediatric cancer patients undergoing bone marrow aspirations. International Journal of Clinical & Experimental Hypnosis. 1999;47(2):104-16.

51. Lin Y, Bioteau A. & Lee A. Acupuncture for the treatment of pediatric pain: a pilot study. Medical Acupuncture. 2002;14(1):45-6.

52. Kundu A. & Berman B. Acupuncture for pediatric pain and symptom management. Pediatric Clinics of North America. 2007;54(6):885.

53. Field T, Hernandez-Reif M, Seligman S, Krusnegor J, Sunshine W, Rivas-Chacon R, et al. Juvenile rheumatoid arthritis: Benefits from massage therapy. Journal of Pediatric Psychology. 1997;22(5):607-17.

54. Hernandez-Reif M, Field T, Largie S, Hart S, Redzepi M, Nierenberg B, et al. Childrens' distress during burn treatment is reduced by massage therapy. Journal of Burn Care & Rehabilitation. 2001;22(2):191-5.

55. Johnston C-C, Stevens B, Pinelli J, Gibbins S, Filion F, Jack A, et al. Kangaroo care is effective in diminishing pain response in preterm neonates. Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine. 2003;157(11):1084-8.

56. Priebe G. & Landstrom C. Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. In: Henricson M, editor. Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 32-50.

57. Dahlborg L-E. Kunskap, kunskapsanvändning och kunskapsutveckling. In: Friberg F, editor. Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 23-35.

58. Salantera S. Finnish nurses´attitudes to pain in Children. Journal of Advanced Nursing. 1999;29(3):727-36.

59. Salantera S. & Lauri S. Nursing students' knowledge of and views about Children in pain. Nursing Education Today. 2000;29(3):727-36.

60. Salantera S, Lauri S, Salmi T. & Aantaa R. Nursing activities and outcomes of care in the assessment, management, and documentation of children's pain. Journal of Paediatric Nursing. 1999;14(6):408-15.

61. Salantera S, Lauri S, Salmi T. & Helenius H. Nurses' knowledge about pharmacological and nonpharmacological pain management in children. Pain and Symptom Management. 1999;18(4):289-99.

62. Brislin R-W. Comparative research methodology: Cross-cultural studies. International Journal of Psychology. 1976;11(3):215-29.

63. Billhult A. & Gunnarsson R. Enkäter. In: Henricson M, editor. Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 140-49.

64. Ejlertsson G. Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur; 2003. 65. Wahlgren L. SPSS steg för steg. Lund: Studentlitteratur; 2012.

66. Kjellström S. Forskningsetik. In: Henricson M, editor. Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 70-92. 67. McCaffery M. Nursing approach to nonpharmacological pain Control. International

Journal of Nursing Studies. 1990;27:1-5.

68. Hasanpour M, Tootoonchi M, Aein F. & Yadegarfar G. The effect of two nonpharmacological pain management methods for intramuscular injection pain in Children. Acute Pain. 2006;8:7-12.

69. McCormack B. & McCance T. Person-Centred Nursing - theory and practice. Oxford: Wiley-Blackwell; 2010.

70. Polkki T, Vehvilamen-Julkunen K. & Pietila A-M. Nonpharmacological methods in relieving children´s postoperative pain: a survey on hospital nurses in Finland. Journal of Advanced Nursing. 2001;34(4):483-92.

71. Engebretson J. Alternative and complementary healing: implications for nursing. Journal of Professional Nursing. 1999;15:214-23.

72. Halcon L-L, Chlan L-L, Kreitzer M-J. & Leonard B-J. Complementary therapies and healing practice: faculty/student beliefs and attitudes and the implications for nursing education. Journal of Professional Nursing. 2003;19:387-97.

73. He H, Jahja R, Lee T, Ang E-N-K, Sinnappan R, Vehvilainen-Julkunen K, et al. Nurses' use of non-pharmacological methods in children's postoperative pain management: educational intervention study. Journal of Advanced Nursing. 2010;66(11):2398-409.

74. Puls-McColl P-J, Holden J-E. & Buschmann M-T. Pain management: an assessment of surgical nurses' knowledge. Medical-Surgical Nursing. 2001;10(4):185-91.

75. Coulling S. Nurses' and doctors' knowledge of pain after surgery. Nursing Standard. 2005;19:41-9.

76. Polkki T, Laukkala H, Vehvilainen-Julkunen K. & Pietila A. Factors influencing nurses' use of nonpharmacological pain alleviation methods in paediatric patients. Scandinavian Journal of Caring Sciences. 2003;17(4):373-83.

77. Seers K, Watt-Watson J. & Bucknall T. Challenges of pain management for the 21st century. Journal of Advanced Nursing. 2006;55(1):4-6.

78. Stanley M. & Pollard D. Relationship Between Knowledge, Attitudes, and Self-Efficacy of Nurses In the Management in Pediatric Pain. Pediatric Nursing. 2013;39(4):165-71.

79. Billhult A. & Gunnarsson R. Bortfallsanalys och beskrivande statistik. In: Henricson M, editor. Vetenskaplig teori och metod - Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 305-14.

80. Danielsson E. Kvalitativ forskningsintervju. In: Henricson M, editor. Vetenskaplig teori och metod - från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 163-76.

81. Hilton A. & Skrutowski M. Translating instruments into other languages: development and testing processes. Cancer Nurs. 2002;25:1-7.

Bilaga 1

National Technical College of Medicine No2- Ministry of Health

CORE CURICULUM OUTLINE – BASIC NURSING

STRUCTURE OF 3-YEAR TRAINING COURSE ( COLLEGE LEVEL )

No. SUBJECTS VIETNAMESE CREDIT TOTAL THEOR ETICA L PRACTI CAL I. GENERAL SUBJECTS

1 Marx. Lenin’s basic principles 8 8 0

2 Vietnam Communist Party’s revolutionary guideline 4 4 0

3 Ho Chi Minh’s ideology 3 3 0

4 English I, II 10 10 0

5 Informatics 3 1 2

6 National Defense (135 periods)

7 Physical Education 3 1 2

II. BASIC SCIENCES

8 Applied Mathematics & Statistics 2 1 1

9 Physics – Biophysics 2 1 1

10 Chemistry 2 2 0

11 Gereral Biology & Genetics 2 1 1

III. BASIC MEDICAL SUBJECTS

12 Anatomy 5 3 2

13 Biochemistry 3 2 1

No. SUBJECTS VIETNAMESE CREDIT TOTAL THEOR ETICA L PRACTI CAL 15 Pathophysiology 3 2 1 16 Pharmacology 3 2 1

17 Basic Nursing I & II 6 3 3

18 Health improvement & Human ‘s behaviours 2 1 1

19 Health – Environment - Hygiene 2 1 1

20 Nutrition & Regulation 3 2 1

21 Epidemiology & Infectious dieseases 2 2 0

22 Medical ethic 2 2 0

23 Law & Health organization 2 2 0

24 Traditional Medicine 2 1 1

IV. SPECIALIZED SUBJECTS

25 Communication & Nursing Practice 3 2 1 26 Health education & Nursing Practice 2 1 1 27 Nursing & Bacterial contamination 2 1 1 28 Health care for Adults related to internal diseases 5 2 3

29 Health care for emergencies 2 1 1

30 Health care for elderly 2 1 1

31 Health care for Adults related to surgical diseases 5 2 3

32 Health care for paediatrics 4 2 2

33 Health care for women, pregnancies & families 4 2 2

34 Health care for mental patients 2 1 1

35 Rehabilitation 2 1 1

36 Health care for community 4 1 3

37 Nursing management 3 2 1

38 Practice for scientific research 2 1 1

39 Graduate practice 5 0 5

40 Revision & Graduate examination 5 0 0

• Note: The students can decide how many credits of which subjects they should get provided that they must get 160 credits for the whole course.

Danang, 27 February, 2012

Narional Technical