Sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter : En litteraturöversikt

Namn: Ebba Persson och Melinda Hållén

Program: Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap

Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, HT2020

Nivå: Grundnivå

Handledare: Gail Dunberger Examinator: Lars Andersson

Sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta

suicidnära patienter

En litteraturöversikt

Nurse’s experiences and attitude in meetings with suicidal

patients

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och varje år dör 800 000 människor på grund av suicid.Orsaker till suicid kan vara sociala, psykologiska och biologiska faktorer. Sjuksköterskans förhållningssätt bör präglas av förståelse, medkänsla, en icke-dömande attityd och ett aktivt lyssnande.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter.

Metod: En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar inhämtade från Cinahl, PubMed och Medline. Samtliga artiklar sammanfattades i en översiktstabell. Färgkodning och kategorisering användes för att identifiera likheter och skillnader i resultaten. Analysen upprättades utifrån två

huvudteman och tre underrubriker.

Resultat: I resultatet utvecklades två huvudteman: Faktorer som påverkar

sjuksköterskans bemötande och Sjuksköterskans upplevda känslor. Tre

underrubriker utvecklades under det första temat: Otillräcklig kompetens,

Brister på vårdenheten och Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning.

Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att de saknade kunskaper och färdigheter i att vårda suicidnära patienter. Hinder för att ge god vård beskrevs som brist på tid och resurser. Känslor som uppkom var ensamhet, osäkerhet och stress. Sjuksköterskan bär ett stort ansvar i mötet med suicidala patienter. Det är av betydelse att sjuksköterskor får kunskap kring ämnet suicid för att vara förberedda i detta livsviktiga möte och för att kunna bidra till att det tabubelagda ämnet bryts.

Nyckelord: Sjuksköterskor, sjuksköterskeprofessionen, erfarenhet, inställning, suicid, suicidtankar, suicidförsök.

Background: Suicide is a global public health problem and every year 800 000 people die caused by suicide. Causes of suicide can be social, psychological and biological factors.The nurse's approach should be embossed by understanding, compassion, a non-judgmental attitude and active listening.

Aim: The aim with this literature review was to explore nurse’s experiences and attitude in meetings with suicidal patients.

Method: A literature review based on ten scientific articles from Cinahl, PubMed and Medline. All articles were summarized in an overview table. Color coding and categorization was used to identify similarities and

differences in the results. The analysis was established based on two main themes and three sub-headings.

Results: The result developed in two main themes: Factors that affect the nurse's

treatment and The nurse's perceived feelings. Three subheadings were

developed under the first heading: Insufficient competence, Deficiencies

in the care unit and Factors that affect the nurse's attitude.

Conclusion: The nurses lacked knowledge and skills in caring for suicidal patients. Obstacles that prevented the nurses to provide good care was described as lack of time and resources. Emotions that arose were loneliness, insecurity and stress. The nurse has a large responsibility in meetings with suicidal patients. It’s important that nurses gain knowledge about the subject suicide in order to be prepared for this vital meeting and to contribute to breaking the taboo subject.

Keywords: Nurses, nursing, experience, attitude, suicide, suicide ideation, suicide attemped.

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 1

BAKGRUND ... 1

DEFINITIONER OCH FÖREKOMST ... 1

ORSAKER OCH RISKFAKTORER TILL SUICID ... 2

PREVENTION ... 3

PATIENTENS UPPLEVELSE ... 5

VÅRDVETENSKAPLIG FÖRANKRING OCH OMVÅRDNAD ... 5

PROBLEMFORMULERING ... 6 SYFTE ... 7 TEORETISK REFERENSRAM ... 7 METOD ... 8 DATAINSAMLING ... 8 URVAL ... 9 DATAANALYS ... 10 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 10 RESULTAT ... 11

FAKTORER SOM PÅVERKAR SJUKSKÖTERSKANS BEMÖTANDE ... 11

Otillräcklig kompetens ... 11

Brister på vårdenheten ... 12

Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning ... 13

SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVDA KÄNSLOR ... 14

DISKUSSION ... 15

METODDISKUSSION ... 15

RESULTATDISKUSSION ... 17

Faktorer som påverkade sjuksköterskans bemötande ... 17

Sjuksköterskans upplevda känslor ... 20

KLINISKA IMPLIKATIONER ... 21

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING ... 22

SLUTSATS ... 23

REFERENSFÖRTECKNING ... 24

INLEDNING

Att förlora viljan att leva är en tragisk händelse som ingen människa borde utsättas för. Suicid är ett stort folkhälsoproblem som drabbar människor i alla åldersgrupper och som orsakar ett djupt lidande hos anhöriga och andra berörda. Att möta suicidnära personer i vården kan vara ett livsviktigt och livsavgörande möte. Suicidnära patienter väcker starka känslor och mötet kan innebära svåra bedömningar och lägger ett stort ansvar på sjuksköterskan. Under sjuksköterskeutbildningen har författarnas intresse väckts kring psykisk ohälsa och

bemötandet av suicidnära patienter. Genom tidigare erfarenheter och diskussioner uppfattar vi ämnet som tabubelagt och obekvämt att tala om. Det skapar ofta situationer där det kan vara svårt att ge en god omvårdnad och ett gott bemötande till dessa patienter. Med denna

litteraturöversikt önskar vi få en ökad inblick i och kunskap om sjuksköterskors erfarenheter och inställning kring att bemöta suicidnära patienter med hopp om att bli rustade med resurser och färdigheter som behövs för att själva vara trygga i detta livsavgörande möte.

BAKGRUND

Definitioner och förekomst

Definitionsmässigt är suicid en avsiktlig och livshotande handling som leder till döden.

Suicidala tankar består av fantasier, tankar, önskningar och impulser kring att ta sitt liv och

hur det ska göras. I många fall är det suicidtankarna som driver personen att försöka eller begå en fullbordad suicid. Suicidförsök innebär en livshotande handling med avsikt att dö men som inte leder till döden. Suicidalt beteende som begrepp introducerades i mitten av 1970-talet där suicidala tankar, suicidförsök och suicid inkluderas i begreppet. Hos människor med psykisk ohälsa är suicidalt beteende en allvarlig komplikation som är vanligt förekommande. De som begått ett suicidförsök men överlevt vill oftast fortsätta leva efter handlingen (Sjöström, 2019). Ejeby (2019) definierar begreppet suicidnära som en person som under det senaste året har gjort ett suicidförsök, har allvarliga suicidtankar med risk för suicidhandling inom den närmsta tiden eller som på grund av sina omständigheter bedöms befinna sig i risk för suicid utan att ha uttryckt det själv.

Den suicidala processen betonar utvecklingen från att de första allvarliga suicidtankarna

uppkommer till att ett eventuellt suicidförsök eller suicid inträffar. Den kan pendla mellan svåra suicidtankar, suicidförsök eller där inget uppvisat suicidalt beteende förekommit. Både direkta och indirekta tecken eller meddelanden innefattar den suicidala processen och dessa är

viktiga att upptäcka. Direkta tecken kan tyda på att personen uttalar aktuella suicidtankar eller planer på att begå suicid. Indirekt kan det exempelvis vara att skänka bort värdefulla ägodelar, upprätta testamente eller att skriva avskedsbrev. Personen kan även ge intryck av att vara förbättrad i en depression men har i själva verket redan bestämt sig för att begå en

suicidhandling. Från första suicidala tecknet till att fullborda ett suicidförsök kan variera mellan kvinnor och män där män oftast har en kortare period. En stor beroendefaktor är vilken typ av bakomliggande psykisk problematik som varit aktuell för varje enskild person. De personer som har psykosproblematik har oftast en längre tidsperiod från första tecknet till fullbordat suicidförsök än personer med depression eller maladaptiv stressreaktion (Sjöström, 2019).

Varje år är det över 800 000 människor i världen som begår och ännu fler som försöker begå suicid. Det motsvarar att det var 40:e sekund är någon som dör på grund av suicid, enligt World Health Organisation (WHO, 2014). Globalt är suicid den näst främsta orsaken till tidig död bland unga vuxna i åldrarna 15 till 29 år. I åldrarna 15 till 44 år är suicid den tredje vanligaste dödsorsaken i enlighet med en litteraturstudie av Bachmann (2018). Beräkningen av suicid varierar kraftigt mellan regioner och länder. I norra Europa beräknas i allmänhet en högre frekvens än i södra. Mer än 30% av de beräknade suicidfallen i världen sker i Kina (Hawton & van Heeringen, 2009). Av de personer som begår suicid levde 90% med någon form av psykisk ohälsa. Under år 2019 var det 1269 personer i Sverige som avslutade sitt liv genom suicid och av dessa personer var 873 män och 396 kvinnor. Ytterligare 319 fall

registrerades där suicid misstänktes men inte gick att fastställa (Folkhälsomyndigheten, 2020). I Stockholmregionen sker cirka 320 dödsfall orsakat av suicid varje år, vanligast bland män över 65 år. Ungefär 1800 personer i region Stockholm vårdas varje år för suicidförsök. Suicidförsök är något vanligare hos kvinnor mellan 15 och 24 år. Och trenden gällande suicid bland unga personer är ökande (Andersson & Wiklund Cardell, 2020).

Orsaker och riskfaktorer till suicid

WHO (2014) beskriver att orsaker till suicid inte kan förklaras utifrån enskilda faktorer utan kartläggs utifrån de sociala, psykologiska och biologiska förutsättningar en person har såväl som socioekonomiska, kulturella och demografiska utgångspunkter. Globala jämförelser avseende suicid är svåra att göra, då det i vissa länder är tabubelagt eller till och med olagligt. År 2006 inträffade 79% av de globala suicidfallen i låg- och medelinkomstländer vilket gav en indikation på att suicid var mer förekommande i dessa länder. I en litteraturstudie av

Cairns, Graham & Bambra (2017) framgick att suicidalt beteende är mer förekommande i utsatta socioekonomiska länder än i länder med hög ekonomisk standard. Vidare rapporterar Turecki & Brent (2016) i en litteraturöversikt att ekonomiska kriser som leder till arbetslöshet och minskad inkomst har visat sig leda till en ökning av suicid, speciellt hos män. Sociala och fysiska faktorer som kan påverka suicidrisken är att bo ensam, upplevda traumatiska

händelser i vuxenlivet ochsvårigheter att upprätthålla mänskliga relationer. Att förlora någon i ett dödsfall kan orsaka emotionell nöd och en oförmåga att klara av förlusten, vilket kan vara en orsak till suicid.

Den vanligaste risken att avlida i suicid är på grund av tidigare suicidförsök. Vid suicidförsök eller suicid är det vanligt att olika riskfaktorer samverkar med varandra (Sjöström, 2019). I en litteraturstudie rapporterade Nock et al., (2008) att psykiatriska-, psykologiska-, biologiska- och demografiska faktorer som kön, inkomst och civilstånd var vanliga riskfaktorer. Studien lyfte även andra riskfaktorer som tillgång till dödliga medel som vapen och höga doser av läkemedel. Den globala finanskrisen, naturkatastrofer,

luftföroreningar och exponering av tobaksrök har i studier även förknippats med ökade suicidnivåer (Sinyor, Tse & Pirkis, 2017). Personer med psykiska sjukdomar som depression och psykoser löper större risk att försöka eller begå suicid. Risker finns även hos dem som skadligt brukar alkohol eller andra substanser (Socialstyrelsen, 2020). Även personer med funktionsnedsättning som riskerade att hamna i arbetslöshet ökade risken för suicid beskriver Lund, Nadorff, Thomas & Galbraith (2020). Likaså personer som har ett mindre socialt nätverk (Shamsaei, Yghmaei & Haghighi, 2020). Hawton & van Heering (2009) beskriver att när suicid begåtts inom familjen ökar även risken för suicid i familjen oberoende av

psykiatrisk historia och ökningen sker främst bland kvinnor och flickor.

Prevention

Ett tillräckligt förebyggande behandlingsarbete kring suicid har inte funnits då en bristande medvetenhet finns i världen. Suicid är tabubelagt i många samhällen där man diskuterar inte suicid öppet. Endast 38 länder har rapporterat att de har en nationell strategi för ett

förebyggande av suicid. Det är även få länder som har inkluderat suicidförebyggande

strategier bland sina hälsoprioriteringar. För att förebygga suicid och göra framsteg i världen behövs en ökad medvetenhet och att man bryter tabun (World Health Organisation [WHO], 2019). År 2006 lämnande Socialstyrelsen tillsammans med Folkhälsomyndigheten ett förslag till nationellt handlingsprogram för suicidprevention. I rapporten presenterades nio punkter

för att minska suicid. År 2008 antogs förslaget av riksdagen som en del av propositionen för en förnyad folkhälsopolitik med en tydlig vision att ingen människa ska behöva hamna i ett tillstånd där suicid är den enda utvägen (Folkhälsomyndigheten, 2019).

Handlingsplanen består av nio åtgärdsområden som utgår ifrån ett befolknings- och individperspektiv. 1) Främja goda livschanser för mindre gynnade grupper, där arbetsmarknadspolitiska och socialförsäkringar är betydelsefulla åtgärder. 2) Minska

alkoholkonsumtionen i befolkningen och i riskgrupper för suicid, ge rätt stöd till personer med

beroendeproblematik. 3) Minska tillgängligheten till medel och metoder för suicid, till exempel tillgång till ett skjutvapen (Hawton & van Heeringen, K, 2009). 4) Se suicid som

psykologiska misstag där fokus flyttas från person till den miljö och sammanhang personen

befinner sig vilket kan minska den stigmatisering som kan förknippas med suicid. 5)

Förbättra de medicinska, psykosociala och psykologiska åtgärderna, där insatser sätts in i

god tid. 6) Sprid kunskap om evidensbaserade metoder för att minska suicid, då kunskapen kring suicidpreventiva insatser idag är otillräcklig. 7) Höj kompetensen hos nyckelpersoner, genom regelbunden utbildning av personer som kommer i kontakt med suicidnära personer. 8) Gör händelseanalyser efter suicid, för att förebygga suicid. 9) Stöd frivilligorganisationer vars roll är att förbättra statens, regionernas och kommunernas insatser

(Folkhälsomyndigheten, 2019).

Region Stockholm har formulerat en strategi för suicidprevention med långsiktiga mål att minska antalet suicidhandlingar inom Stockholmregionen. Händelser i samhället som Covid-19-pandemin ökar risk för suicidhandlingar till följd av krisen. Berörda bolag och

förvaltningar har därför framfört en handlingsplan i syfte att utforma utgångspunkter för ett suicidpreventivt arbete inom och utanför hälso- och sjukvården. Utgångspunkterna delas in i tre nivåer: indikerad-, selektiv- och universell prevention. Indikerad nivå riktar sig till personer med risk för suicid på grund av tidigare suicidförsök och personer med

bakomliggande riskökande diagnoser. Selektiv nivå riktar sig till grupper där risk för suicid finns, insatser sätts in för att fånga upp personer som är i behov av hjälp och stöd. Universell nivå riktar sig till hela befolkningen oavsett risknivå, som skolbaserade program och

begränsning av medel som används i suicidalt syfte. Insatser fokuserar på att behandla, minska lidande och förbättra vårdkedjan (Andersson & Wiklund Cardell, 2020).

Patientens upplevelse

Patienter som har utfört ett suicidförsök beskrev känslor av skam och skuld på grund av rädsla över vad andra kommer att tycka. Den suicidala handlingen beskrevs som en trygghet som kan göra lidandet enklare att gå igenom (Vatne & Nåden, 2012). I en intervjustudie med åtta deltagare, beskrev äldre personer som utfört ett suicidförsök veckorna innan suicidhandlingen som en fullständig fysisk utmattning med starka känslor av ångest och förlust av kontroll. Det fanns ingen vilja av att dela med sig av sina känslor och tankar inför andra utan tiden

upplevdes som en total ensamhet (Bonnewyn et al., 2014). Upplevelser hos patienter som vårdats på en avdelning efter ett suicidförsök beskrevs som både positiva och negativa. De positiva upplevelserna kännetecknades av patienter som kände sig sedda och blev tagna på allvar. De negativa upplevelserna var när personalen visade oförståelse och inte hade tid för att sitta och prata med dem (Hagen, Kniezen & Hjelmeland, 2018).

I en litteraturstudie av Berglund, Åström & Lindgren (2016) framgick att patienter som vårdats på en psykiatrisk avdelning i samband med ett suicidalt beteende upplevde att sjuksköterskans bemötande var avgörande för hur de upplevde vården. En del patienter upplevde en känsla av frisläppande när de fick samtala med sjuksköterskan om sina känslor, medan andra föredrog att hålla sina känslor för sig själva. Att bli lämnad ensam eller om sjuksköterskan inte uppmärksammade farliga föremål på avdelningen fick patienterna att känna sig oskyddade och rädda.

Vårdvetenskaplig förankring och omvårdnad

Dahlberg & Segesten (2010) beskriver konsensusbegreppet vårdande och hur allt vårdande bör utgå utifrån varje enskild patients livsvärld för att stödja patientens hälsa och

välbefinnande. Vårdandet ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet med mål att sjukdom och ohälsa bekämpas. Syftet är att patientens livskraft förstärks och att hen återfinner sig i ett hälsobalanserat levnadssätt. Ett öppet och följsamt vårdande kännetecknas av att alla sinnen används för att försöka se, tänka, lyssna, känna och förstå patienten. När patientens uttryck uppmärksammas får vårdaren en inblick i hur patienten upplever sin sjukdom och vad hälsa samt välbefinnande är för just hen.

Det egna kunskapsområdet omvårdnad omfattar både ett vetenskapligt och patientnära arbete. Sjuksköterskan arbetar dels självständigt och dels i interaktion med patient och närstående. Omvårdnaden ska präglas av en helhetssyn och sjuksköterskan ska bevara ett

etiskt förhållningssätt i bemötandet, bedömningar och i beslut. För ett vårdande av hög kvalitet behöver sjuksköterskan arbeta kunskapsbaserat, följa forskningen samt den etiska koden (Svensk Sjuksköterskeförening, 2020). Svensk sjuksköterskeförening (2014) lyfter ICN:s etiska kod för sjuksköterskor som beskriver sjuksköterskans grundläggande

ansvarsområden: lindra lidandet, främja hälsa, förebygga ohälsa och att återställa hälsa. Sjuksköterskan ska ha ett professionellt förhållningssätt som inkluderar lyhördhet, respektfullhet, medkänsla, integritet och tro.

En människas livsåskådning och människosyn kan påverka hur hen förhåller sig till andra och omgivningen. En livsåskådning innebär människans grundläggande värderingar och har betydelse för hur helhetsbilden av människan och världen uppfattas. Människosyn innebär uppfattningar kring människan och hens värde. Sjuksköterskans förhållningssätt kan därför påverkas utifrån vilken livsåskådning och människosyn hen har (Sandman & Kjellström, 2013). Sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med suicidnära patienter ska präglas av förståelse, medkänsla, en icke-dömande attityd och ett aktivt lyssnande. Bemötandet påverkar omvårdnaden och sjuksköterskan bär därför på ett stort ansvar i det suicidpreventiva arbetet för att förebygga suicid (Svenska Psykiatriska Föreningen & Gothia Fortbildning, 2013). I omvårdnaden av en suicidnära patient ingår det att bedöma risker, identifiera patientens omvårdnadsbehov och etablera en vårdplan. Genom omvårdnadsprocessen formuleras omvårdnadsmål, interventioner och omvårdnadsåtgärder tillsammans med patient och närstående och sjuksköterskan bör kontinuerligt följa upp och utvärdera dessa. I vårdandet ingår det att göra suicidriskbedömningar som fungerar som ett hjälpmedel för att fånga upp patienter där risk för suicid föreligger. Suicid kan inträffa trots att noggranna riskbedömningar har gjorts, därför är det viktigt att suicidriskbedömningar görs med täta intervaller (Michanek et al., 2015).

PROBLEMFORMULERING

Suicid är ett allvarligt samhällsproblem som leder till att ett stort antal människor avlider varje år. Studier visar att det finns ett samband mellan suicid och depression, alkohol- eller

drogmissbruk samt psykisk sjukdom. Sjuksköterskor möter suicidala patienter inom många vårdområden och inte bara inom psykiatrisk vård. Mötet med patienten bör ske i interaktion mellan patientens upplevelser och sjuksköterskans kunnande för en god omvårdnad. Både positiva och negativa upplevelser hos patienter som vårdats efter ett suicidförsök beskrivs.

Sjuksköterskan bär ett tungt ansvar i mötet med suicidala patienter och i det suicidpreventiva arbetet. Ökad kunskap kring hur sjuksköterskan upplever mötet med suicidala patienter kan förbättra omvårdnaden som i sin tur kan hjälpa patienten och därmed förhindra suicid.

SYFTE

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter.

TEORETISK REFERENSRAM

Författarna valde Phil Barkers och Poppy Buchanan-Barkers (2005) tidvattenmodell och de tio förpliktelserna som teoretisk förankring. I relation till litteraturöversiktens syfte bedömdes teorin som relevant då den inriktar sig på psykisk ohälsa och fungerar som en vägledning för sjuksköterskan.

Barker (Barker & Buchanan-Barker, 2005) beskriver förpliktelserna följande: att Värdera

rösten innebär att omvårdnaden utgår ifrån patientens berättelse. I förpliktelsen att Respektera språket menas att sjuksköterskan ska respektera språket som patienten med egna ord och

meningar representerar i sin berättelse. Sjuksköterskan ska Utveckla en nyfikenhet och uppvisa ett genuint intresse för en bättre förståelse för patienten. Att Bli lärling förklarar att från ett visat intresse kan sjuksköterskan bli lärling till patienten genom att förhålla sig respektfullt och omsorgsfullt. I förpliktelsen Lyfta fram den personliga visdomen är patienten expert och sjuksköterskan ska hjälpa patienten i resan till återhämtning. Att Vara transparent innebär att patienten och sjuksköterskan har möjlighet att bli ett team. I denna relation hamnar sjuksköterskan i en priviligierad position och bör använda den till att hjälpa patienten att förstå vad som händer och varför det händer. Använda de verktyg som finns innebär att patientens berättelse innehåller flera exempel på vad som fungerat och inte fungerat, vilket kan tydliggöra för sjuksköterskan vilka resurser och verktyg som är relevanta att använda för återhämtningsprocessen. Forma nästa steg framför att sjuksköterska och patient arbetar tillsammans i en vårdplanering och tar gemensamma steg mot målet av återhämtning. Ge tid

som gåva beskriver att inget är lika viktigt som den tiden sjuksköterskan och patienten delar

tillsammans. Den enda frågan om tid som ska ställas är “hur använder vi denna tid?” och inte “hur mycket tid har vi?”. Sista förpliktelsen Erkänn att förändring är konstant innebär att förändring sker för alla. Sjuksköterskan ska utveckla en medvetenhet över förändringen som

sker och använda kunskapen för att styra patienten från ohälsa och lidande till rätt riktning för återhämtning.

Barker och Buchanen-Barker (2005) beskriver att omvårdnaden innebär “caring with

people” och inte “caring for them”. De tre erfarenhetsdomänerna självet, världsdomänen och

andradomänen utgör en sammankopplad dimension av människans livshistoria som innefattar erfarenheter och upplevelser. Omvårdnad illustreras som en gemensam resa där patient och sjuksköterska delar befogenheter och erfarenheter med varandra. De tio förpliktelserna är frambringade för sjuksköterskans och patientens gemensamma resa och skapar möjligheter för patienten att ses som en person. Författarna använde de tio förpliktelserna i

resultatdiskussionen för att analysera och problematisera litteraturöversiktens resultat. Teorin användes som en vägledning för att tolka sjuksköterskors upplevelser och för att identifiera handlingsalternativ i mötet med suicidnära patienter.

METOD

För att besvara syftet har en litteraturöversikt genomförts i enlighet med Friberg (2017). En litteraturöversikt innebär en överblick av befintlig forskning för att få en förståelse av vad som tidigare har studerats inom problemområdet, i detta fall suicid. Genom en systematisk informationssökning har författarna hittat tio stycken vetenskapliga artiklar som granskats kritiskt och somsedan sammanfattats, analyserats och kategoriserats i olika teman för att skapa en övergripande bild av ämnet.

Datainsamling

Den första delen av informationssökningen är grunden för insamling av kunskap för att få en översikt av forskningsområdet. Författarna har tagit del av källor som Folkhälsomyndigheten (2020) och Socialstyrelsen (2020) där relevant information funnits. Syftet med denna första del av informationssökningen var att få fram tillräckligt med bakgrundsinformation om ämnet för att sedan kunna gå vidare till nästa del av informationssökningen med en grundläggande kunskap kring relevanta och målanpassade sökningar (Östlund, 2017). I den andra och egentliga del av informationssökningen har författarna använt ett helikopterperspektiv i enlighet med Friberg (2017) för att få en överblick av området. Här har författarna använt sig av fritextsökningar i Medline, Cinahl och Pubmed för att få en överblick av utbudet inom forskningsområdet. Fritextsökningar som användes var “Nursing experience patient suicide”

och “Nursing suicidal patient”.Detta arbetssätt innebär att kritiskt granska studiernas titel och sammanfattning för att få en grundläggande kunskap kring forskning om suicid. Den egentliga datainsamlingen genomfördes i Cinahl, PubMed och Medline som alla innehåller ett stort utbud av vetenskapliga artiklar med fokus inom omvårdnad. Följande ämnesord har använts i subject headings i Cinahl, MeSH terms i PubMed och MeSH2020 i Medline: nurses,

nursing, experience, perception, attitude, practical nurses, suicide, suicidal, suicide ideation

och suicide attemped. Svensk MeSH och Google translate har använts för att hitta lämpliga sökord att översätta från svenska till engelska.De engelska sökorden har använts enligt följande översättning från svenska: sjuksköterskor, sjuksköterskeprofessionen, erfarenheter,

upplevelser, inställning, praktiska sjuksköterskor, suicid, suicidal, suicidtankar och

suicidförsök. Sökorden har upprättats i följdordning för att läsaren lättare ska kunna förstå hur

författarna har gått tillväga. En fritextsökning gjordes för ett bredare utbud av artiklar då författarna sökte på “Nursing suicidal Patients”.

I överensstämmelse med Östlundh (2017) har Boolesk sökteknik och trunkering använts. Boolesk sökteknik har använts i syfte att bestämma hur sökorden har kombinerats med varandra. Vid sökning har booleska operatörerna AND och OR använts. Trunkering har använts då funktionen möjliggör att se sökordets alla böjningsformer genom att avsluta ordet med ett trunkeringstecken. Sökord som har använts med trunkering är: nurs* och experienc*.

Urval

Efter att ha fått en överblick av forskningsområdet började avgränsningsarbetet där författarna för ett begränsat litteratururval använde sig av inklusionskriterier. I litteratursökningen tilläts både kvantitativa och kvalitativa artiklar för att få ett bredare utbud. Vården och

sjuksköterskeutbildningen utvecklas konstant vilket speglar forskningen, därför begränsades valet av artiklar till publikationer under de senaste femton åren mellan2005-2020. Val av publikationsintervall var ytterligare baserat på att författarna kunde uppnå tillräckligt antal träffar. Andra begränsningar som användes var att artiklarna skulle finnas i fulltext och vara skrivna på engelska. Författarna hade inte med peer-reviewed som ett inklusionskriterium då databasen PubMed inte gav tillgång till detta kriterium. Författarna valde att inte använda sig utav exklusionskriterier, detta för ett bredare utbud av artiklar och för att fånga upp alla åldrar och kön. Efter att författarna läst titlar och abstrakt fann författarna tio artiklar som speglade

syftet gjordes en utförlig sammanställning av författarnas sökningar som är bifogad i sökmatrisen (se bilaga 1).

Dataanalys

I analysen är det viktigt att ha syftet och problemformuleringen i åtanke för att ständigt påminnas om litteraturöversiktens syfte. Analysen har skett enligt Fribergs (2017)

metodbeskrivning som fokuserar på att studierna lästes med avseende att identifiera likheter och skillnader.

Till en början lästes artiklarna på nytt av båda författarna för en djupare förståelse för helheten och resultatet. Sedan gjordes en kort sammanfattning av respektive studie, detta för att säkerställa att allt väsentligt material uppmärksammats. Därefter sammanfattades studierna i en översiktstabell, en s.k. resultatmatris (se bilaga 2). En översiktstabell underlättar för att få struktur på materialet och skapar en god överskådlighet över det som analyserats (Friberg, 2017). Efter att alla studier sammanfattats i en översiktstabell kunde författarna identifiera återkommande faktorer som framkom i resultaten och applicerade dessa under olika

kategorier. Studierna kategoriserades efter likheter men till en början utan rubrik på kategorin för att försäkra sig om vad studierna verkligen handlade om. Färgkodning användes för att skilja kategorierna åt. Studierna granskades sedan ytterligare för att kategoriseras med en omfattad rubrik: röd färg stod för känslor, grön för vårdmiljön, blå för otillräcklig kunskap och svart för sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta suicidnära patienter. Författarna kunde därefter sortera studiernas innehåll och identifiera återkommande samband i studiernas resultat som kunde dokumenteras under respektive kategori. Rubrikerna utvecklades därefter till följande teman i resultatet: Faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande och

Sjuksköterskans upplevda känslor. Det första temat fick följande tre underrubriker:

Otillräcklig kompetens, Brister på vårdenheten och Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning.

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Forskningsetik försvarar människors grundläggande rättigheter och värde samt bidrar till att skydda personer som medverkar i studier. Ett informerat samtycke innebär en process där deltagarna har rätt att bestämma om och hur de vill delta i studien. Det bygger på den etiska

principen om att skydda deltagarnas självbestämmande och frihet (Kjellström, 2017).

Sandman & Kjellström (2013) beskriver att forskning endast kan benämnas etisk om: arbetet innehåller väsentliga frågor, genomförs på ett etiskt sätt och har en god vetenskaplig kvalitet. Ett väsentligt ämne är relevant för att det som studeras ska leda till användbar kunskap. Författarna anser att ökad kunskap inom suicid är väsentligt då det inte bara gynnar suicidnära personer, vårdpersonal och anhöriga utan bidrar även till ökad kunskap för samhället.

Författarna har båda erfarenheter av att möta suicidnära patienter och har under hela arbetets gång vägletts av forskning och bortsett från egna förutfattade meningar.I enlighet med Friberg (2017) har författarna eftersträvat att försöka återge resultaten utan egna åsikter för största möjliga objektivitet i resultatet. Författarna har granskat att artiklarna uppfyllt etiska krav med principer som visat respekt för personer inom studiers samtycke, detta i enlighet med Sandman & Kjellström (2013).Författarna har kvalitetsgranskat samtliga valda resultatartiklar genom att identifiera att de varit peer-reviewed.

RESULTAT

Under analysen av artiklarna utvecklades två huvudteman: Faktorer som påverkar

sjuksköterskans bemötande och Sjuksköterskans upplevda känslor. Tre underrubriker har

utvecklats under det första temat: Otillräcklig kompetens, Brister på vårdenheten och

Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning.

Faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande Otillräcklig kompetens

Sjuksköterskor uppgav att de saknade utbildning och kompetens i att vårda suicidnära patienter (Doyle, Keogh & Morrissey, 2007; Fontão, Rodrigues, Lino, Lino, Kempfer, 2018) och de kände sig oförberedda i mötet med denna patientgrupp (Fontão et al., 2018). De hade en vilja att hjälpa men saknade kunskaper och färdigheter i hur man tar hand om patienter med psykiska besvär (Obando-Medina, Kullgren & Dahlblom, 2014; Doyle et al., 2007). Flera upplevde att suicid fortfarande var ett ämne som var tabubelagt och obehagligt att tala om.Sjuksköterskor beskrev det som svårt i samtal med patienter att komma in på ämnet suicid och veta hur de skulle tala till patienterna(De Oliveira Santos et al., 2017).

Sjuksköterskorna kände sig inte tillräckligt rustade med de färdigheter som krävdes för att samtala med suicidala patienter. Brister i kommunikationsförmågan upplevdes som en stor utmaning. I mötet med patienter som var aggressiva eller hotade att ta sitt liv upplevde

sjuksköterskorna det svårt att veta hur de skulle agera. Deras interventioner påverkades negativt vid samtal med patienter som inte var samarbetsvilliga. Det var en utmaning att identifiera om alkohol och droger eller om en aktiv psykos var associerade med ett suicidförsök (Doyle et al., 2007).

Sjuksköterskor upplevde att primärt fokus inom vården låg på patientens fysiska behov (De Oliveira Santos et al., 2017; Doyle et al., 2007; Fontão et al., 2018; Jones, Krishna, Rajendra & Keenan, 2015). De vårdade patienternas fysiska besvär genom att kontrollera

vitalparametrar och såromläggningar (Fontão et al., 2018). Därefter hänvisades patienterna vidare till läkare eller annan vårdenhet för de psykiska besvären (Obando-Medina et al., 2014; Doyle et al., 2007).Andra svarade att de inte såg den psykiska bedömningen som en del av deras kompetensområde och menade att patienten borde få hjälp med sina psykiska besvär på annan vårdenhet (Fontão et al., 2018). Sjuksköterskor inom primärvården beskrev att de inte hade tillräckligt med kunskap eller utbildning för att ta hand om patienter med psykiska besvär. De beskrev att ingen ville behandla denna patientgrupp och hänvisade därför patienterna vidare till läkare eller psykolog. När patienter identifierades som suicidnära upplevde sjuksköterskorna att de saknade kunskap kring hur de skulle agera i vårdandet (Obando-Medina et al., 2014). Sjuksköterskorna upplevde att det var svårt att bedöma om patienten var redo att åka hem eller behövde vara kvar på avdelningen. I dessa situationer försökte de bedöma patientens förmåga att hantera oväntade händelser i livet som kunde väcka starka känslor. Detta bedömdes baserat på hur patienten tidigare hanterat svåra händelser i livet. De förlitade sig på egna erfarenheter och intuitioner då de inte hade tillräckligt med kunskap kring bemötandet av suicidnära patienter (Jansson & Graneheim, 2018).På grund av bristande kompetens i mötet med suicidnära patienter önskade

sjuksköterskorna mer utbildning och träning av detta (Fontão et al., 2018; Obando-Medina et al., 2014; De Oliveira Santos et al., 2017; Keogh, Doyle & Morrissey, 2007).

Brister på vårdenheten

Sjuksköterskor upplevde att miljön inom verksamheten inte var anpassad för att hantera suicidnära patienter (Fontão et al., 2018; De Oliveira Santos et al., 2017; Doyle et al., 2007; Jones et al., 2015). Hinder för att ge en god vård beskrevs som tidsbrist, (Doyle et al., 2007; Fantão et al., 2018; Obando-Medina et al., 2014; De Oliveira Santos et al., 2017) brist på resurser inom verksamheten (Jones et al., 2015; Fontão et al., 2018; Obando-Medina et al., 2014; Doyle et al., 2007; De Oliveira Santos et al., 2017) och ekonomiska resurser (Jones et al., 2015; Obando-Medina et al., 2014). Överbelastning var en bidragande faktor till varför

sjuksköterskorna inte kunde ge patienter den uppmärksamhet de behövde (Fontão et al., 2018; De Oliveira Santos et al., 2017). Inom akutsjukvården beskrev sjuksköterskorna hinder som att de hade ont om utrymmen, brist på personal, ett för högt tempo och att det var människor överallt. Detta gjorde det svårt för sjuksköterskan att sätta sig ned och prata med patienten då varken tid eller utrymme fanns. På grund av tidsbrist upplevde sjuksköterskorna att de inte kunde bygga en relation med patienterna (Fontão et al., 2018). En del beskrev det som svårt att skapa en trygg miljö för patienten på en akutvårdsmottagning, ibland fanns inte sängar tillgängliga och patienterna fick då vårdas på en stol (De Oliveira Santos et al., 2017). Sjuksköterskorna önskade ge patienten mer tid men beskrev att det var svårt på grund av den hektiska miljön. De upplevde att platsbristen inom psykiatriska avdelningar resulterade i att patienter stannade kvar längre på akutvårdsmottagningen. Detta gjorde att den psykiatriska bedömningen dröjde och innebar en ökad risk för att patienterna kunde avvika från

vårdenheten eller ompröva suicid. När det saknades resurser och kunskap i att kunna vårda patienter med risk för suicid innebar det en stor utmaning för sjuksköterskorna (Doyle et al., 2007). Inom akutsjukvården försökte sjuksköterskorna öka patientsäkerheten och skapa en trygg miljö genom att bevaka patienten (Doyle et al., 2007; Fontão et al., 2018) och ta bort föremål som patienten kunde använda för att skada sig själv (Doyle et al., 2007).

Sjuksköterskor i Indien upplevde att fattigdom ledde till brist på behandling och resurser på sjukhusen. De beskrev att det var brist på utrymmen, tysta rum och sjukhussängar vilket skapade svårigheter för sjuksköterskan att bemöta och ge stöd till patienter som var suicidnära (Jones et al., 2015).

Sjuksköterskor beskrev det som problematiskt att få stöd från kollegor och förvaltning gällande frågor kring suicidriskbedömningar. De önskade få dela med sig av sina erfarenheter och ta del av andras tankar och reaktioner. Ett öppet samtalsklimat önskades även där det var accepterat att tala om osäkerhet kring suicidriskbedömningar. Däremot upplevde de motsatsen där reaktionerna var tystnad. När kollegor gav stöd till varandra fick det dem att känna sig förstådda och säkra (Jansson & Graneheim, 2018).

Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning

Sjuksköterskor i allmänhet visade generellt en negativ inställning till suicidalt beteende och sjuksköterskor med högre acceptans för suicid gav bättre vård (Carmona-Navarro &

Pichardo-Martínez, 2012). Sjuksköterskor som hade en bristande kommunikationsförmåga upplevde att deras intervention påverkades negativt i mötet med suicidnära patienter (Doyle et

al., 2007). De som uppgav att de inte identifierade sig med en religion hade en mer positiv inställning till patienter som uttryckt ett suicidalt beteende, detta i en studie där hälften av de 155 deltagarna identifierade sig med en religion. De religioner som ingick var taoism, buddism, kristendomen, katolicism och buddhismen var i majoritet i urvalet. Yngre

sjuksköterskor och med en högre utbildning visade en positiv inställning till sin arbetsroll och att vårda suicidala patienter. Vidare framkom att sjuksköterskor inom akutsjukvården som vårdat 1 till 10 suicidnära patienter hade en mer positiv inställning till att vårda dessa patienter än de som vårdat 21 till 30 suicidnära patienter (Sun, Long & Boore, 2007). Sjuksköterskans ålder var även en faktor som påverkade sjuksköterskans inställning till att bemöta och vårda suicidpatienter. Yngre sjuksköterskor mellan 20 och 45 år, hade en mer positiv inställning än de som var mellan 46 och 65+ (Neville & Roan, 2013).

Sjuksköterskans upplevda känslor

Känslor som ensamhet, osäkerhet, (Jansson & Graneheim, 2018) oro och stress (Doyle et al., 2007) uppstod i mötet med suicidnära patienter. Sjuksköterskor beskrev även en bristande kontroll i vårdandet av denna patientgrupp (Jansson & Graneheim, 2018; Doyle et al., 2007). De upplevde det svårt att närma sig patienter som försökt begå suicid och ansåg att det inte var deras rättighet att göra det (De Oliveira Santos et al., 2017). Sjuksköterskor inom akutsjukvården kände sig stressade och oroliga när de tog hand om patienter med suicidalt beteende. Denna stress och oro framkom främst om patienten var aggressiv eller våldsam. De påverkades av patientens situation eller om en tragisk händelse inträffat i samband med suicidförsöket. Patienter som vårdades för upprepade suicidförsök framkallade en känsla av frustration på grund av att de kände en hjälplöshet och ett misslyckande i det psykiatriska vårdandet. Frustrationen var riktad till systemet och inte till patienten eftersom

sjuksköterskorna kände sig hjälplösa när patienter kom in efter upprepade suicidförsök och de upplevde att det var ett misslyckande av det psykiatriska systemet. Andra beskrev

känslomässiga reaktioner som ledsamhet och sympati i mötet med dessa patienter. De ville lyssna och förmedla en medkänsla till patienterna (Doyle et al., 2007). Sjuksköterskor som arbetade på en akutmottagning belyste vikten av att få förståelse för orsaker och processer som kunde påverka psykisk ohälsa. De önskade veta hur man kunde identifiera ett suicidalt beteende för att förhindra att det psykiska tillståndet försämrades eller att en annan kritisk incident inträffade (Keogh et al., 2007).

Sjuksköterskor kände att det vid suicidriskbedömningar var svårt att veta om de kunde lita på patienten. Det beskrevs som tryggt vid bedömning av en välkänd patient snarare än av en ny patient. Patienter som uttryckte sig reserverat var svåra att bedöma eftersom deras respons var svårtolkad. Vissa av patientens svar kändes som att det var för att vilja behaga eller att de försökte lura sjuksköterskan. De upplevde en osäkerhet inför att ställa fel eller opassande frågor på grund av rädsla att trigga patienten. Det fanns en rädsla för att utlösa suicidtankar hos patienter om de talade om problemet och en osäkerhet om rätten till att ställa vissa frågor. När det gällde att skydda patientens integritet uppkom dilemman. De upplevde att de behövde skydda patientens integritet men likaväl fullgöra sin uppgift och förhindra hotet om suicid. En del sjuksköterskor upplevde att patienters berättelser hjälpte dem förstå svårigheter i

suicidprocessen och ett ömsesidigt förtroende mellan sjuksköterska och patient skapades. De kom överens om kortsiktiga avtal om planering inför nästa besök vilket bidrog till att

patienten blev mindre orolig samt minskade sjuksköterskans osäkerhet (Jansson & Graneheim, 2018).

DISKUSSION

METODDISKUSSION

Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter. Författarna hade för avsikt att undersöka sjuksköterskans

erfarenheter, men upptäckte att det blev svårt att hitta relevanta artiklar på sökordet experience. Friberg (2017) förklarar att relevanta ämnesord kan vara svåra att hitta då det

inom vårdvetenskap finns många “mjuka termer”. Därför reviderades syftet till att beskriva

sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter, då

sökorden attitude och perception kunde läggas till och därmed gav ett större utbud av relevanta artiklar. Detta i kombination med att trunkeringstecken användes, i enlighet med Östlundh (2017), på orden experienc* och nurs* gav ett bredare utbud av artiklar. I

sökmatrisen skiljer sig antalet sökträffar åt, vilket beror på att författarna använt Boolesk sökteknik i överensstämmelse med Östlundh (2017). När operatören “AND” användes blev antalet träffar begränsat jämfört med när operatören “OR” användes. De två operatörerna “AND” och “OR” användes främst i kombination med varandra för en både avgränsad och omfattad sökning. Författarna hittade en användbar artikel i Cinahl som inte gick att öppna i fulltext, varför en fritextsökning på artikelns titel i PubMed gjordes där artikeln fanns i

fulltext, “Nurses' Experiences of Assessing Suicide Risk in Specialised Mental Health

Outpatient Care in Rural Areas”.

Författarna fick ta beslutet att ändra publiceringsintervallet från 2010-2020 till 2005-2020 för att utöka utbudet av artiklar vilket författarna ansåg som en styrka. När

publiceringsintervallet ändrades hittade författarna ytterligare tre studier (Doyle et al., 2007; Keogh et al., 2007; Sun et al., 2007). En svaghet med ett för brett årsspann är att inom vård och sjuksköterskeutbildning pågår en konstant utveckling vilket speglar forskningen som i sin tur kan påverka resultatet. Samtliga artiklar var skrivna på engelska vilket kan uppfattas som en svaghet då det inte är författarnas modersmål och ökar risk för feltolkningar. För att undvika feltolkningar och missförstånd har översättningsprogrammen Svensk Mesh och Google Translate använts. I en artikel av Carmona-Navarro & Pichardo-Martínez (2012) presenterades resultatet i tabell och skrift där tabellen var skriven på spanska. Artikeln inkluderades då resterande delar av artikeln samt resultatet redovisades på engelska. Att ha

fulltext med som ett inklusionskriterium kan uppfattas som både en styrka och en svaghet.

Styrka då det möjliggjorde att författarna kunde läsa hela artikeln utan tidsfördröjning i en tid som är begränsad och avsedd för sökprocessen. Svagheten är framförallt risken att författarna gått miste om värdefulla artiklar som kunde besvara syftet. Däremot är författarna

tillfredsställda med att de studier som inkluderades besvarar syftet. Skulle en mer omfattande litteraturstudie genomförts hade det varit av stor vikt att läsa igenom alla studier, både de tillgängliga i fulltext och de som inte var det.

Inga geografiska begränsningar användes i sökningarna då suicid är ett globalt folkhälsoproblem. Författarna kunde därmed identifiera likheter och skillnader mellan

sjukvårdsorganisationer över hela världen och inte bara i Sverige, vilket ansågs som en styrka då Sverige är ett mångkulturellt land vilket också genomsyrar den svenska vården. Därför ansågs det viktigt att synliggöra flera perspektiv inom området. En svaghet är dock att skillnader och likheter inom svensk sjukvård inte framgick i resultatet. Studier som ingick i litteraturöversikten var från Spanien, Irland, Brasilien, Sverige, Indien, England, Nicaragua, Taiwan och USA, och ger perspektiv från i stort sett alla kontinenter. Studien av Jansson & Graneheim (2018) genomfördes på landsbygden vilket författarna uppmärksammat och anser kan påverka sjuksköterskors erfarenheter. Det fanns inte någon metodologisk begränsning gällande kvalitativa eller kvantitativa studier då båda kan ge svar på litteraturöversiktens syfte. Användningen av både textdata och numeriska data stärkte utbudet av artiklar och resultatet bidrog till ett mer omfattande material. Författarna hade till en början svårt att förstå

artiklarnas analys av data. Med hjälp av Henricson (2017) kunde information om olika analyser hittas och därmed öka författarnas förståelse och uppfattning.

Det noterades att studier i sitt urval studerat annan vårdpersonal än sjuksköterskor vilket gjorde att de artiklarna exkluderades. Sökordet nursing technicians återfannsi artikeln av Fontão et al., (2018) och i artikeln av Obando-Medina et al., (2014) inkluderades läkare i urvalet utöver sjuksköterskor. Författarna valde att ta med dessa artiklar då det i resultatet gick att skilja yrkesgrupperna åt. Det upplevdes som en svaghet eftersom författarna blev begränsade i vad de kunde använda från artiklarnas resultat. Även“practical nurses” fanns

med som ett sökord. Författarna tolkade ordet som sjuksköterskor i praktiken/arbetande sjuksköterskor men förstod sedan att begreppet omfattar undersköterskor. Sökordet användes i en sökning och då i kombination med andra sökord. I de två artiklar som inkluderades har författarna säkerställt att sjuksköterskor undersöks.De studier som valdes hade i urvalet sjuksköterskor som deltog från olika områden inom sjukvården. Detta sågs som en styrka då uppfattningar och erfarenheter kunde identifieras från olika delar inom sjukvården. Syftet i artiklarna av Jansson & Graneheim (2018) och Obando-Medina et al., (2014) var inte

detsamma som syftet i litteraturöversikten, men artiklarna inkluderades då studiernas resultat gav svar på litteraturöversiktens syfte.

Samarbetet mellan författarna har under arbetet fungerat bra. När svårigheter uppkommit har författarna diskuterat och hittat lösningar tillsammans. Författarna har under arbetets gång haft ett öppet förhållningssätt för att undvika att påverkas av egna förutfattade meningar. När författarna kvalitetsgranskade artiklarna granskades alla artiklar först enskilt för att sedan tillsammans diskutera respektives granskning för att undvika felaktiga tolkningar.

RESULTATDISKUSSION

Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter. Resultatdiskussionen utgår utifrån de teman som

presenterats i resultatet, centrala delar ur bakgrunden och tolkas utifrån forskning som ger nya perspektiv samt Phil Barkers tidvattenmodell.

Faktorer som påverkade sjuksköterskans bemötande

Sjuksköterskor uppgav att de saknade kunskap och färdigheter i hur de tar hand om patienter med psykiska besvär. De kände sig oförberedda och önskade mer kunskap och träning i att möta denna patientgrupp. Att uppleva brister i kommunikationsförmågan beskrevs som en

stor utmaning. Barker och Buchanan-Barker (2005) förklarar att omvårdnad är en social konstruktion som handlar om att förstå hur samspelet mellan de tre erfarenhetsdomänerna kommer till uttryck hos patienten. För en fungerande omvårdnad behöver sjuksköterskan skapa ett samtalsklimat där patienten vågar dela med sig av sin livsberättelse, Barker lyfter uttrycket “caring with people” istället för “caring for them”, vilket författarna tolkar som att vårdandet inte tillämpas för att göra något åt eller för patienten utan vårdandet utvecklas till en gemensam handling och grundas i en ömsesidig relation där sjuksköterskan och patienten ingår i ett. Sjuksköterskans bristande kunskaper och färdigheter kan medföra att den

ömsesidiga relationen Barker beskriver inte fungerar på grund av svårigheter i

kommunikationen. Därav uppnår inte vårdrelationen den nivå där patienten känner sig tillräckligt trygg att dela sin livsberättelse. I sin tur kan detta leda till att sjuksköterskan inte får del av patientens erfarenhetsdomäner vilket enligt Barker medför att en god vård inte kan uppnås. Dahlberg & Segesten (2010) beskriver konsensusbegreppet vårdande och hur en tillfredställande vård kan uppnås om vårdaren tar del av patientens livsvärld som omfattar en privat värld, en omvärld, en medelvärld och en idealvärld. Ett öppet förhållningssätt till de olika livsvärldsområdena hjälper till att tydliggöra patientens enskilda drag och att patienten inte uppfattas utifrån en diagnos eller sjukdom.

I en litteraturstudie av Santos et al., (2017) undersöktes sjuksköterskors handlingar

gentemot patienter som begått suicidförsök. Santos et al., (2017) förklarar vikten av att lyssna som ett viktigt redskap i omvårdnaden av suicidnära patienter och för att kunna lyssna krävs en vårdrelation mellan sjuksköterskan och patienten. Att lyssna beskrivs som avgörande för att sjuksköterskan ska kunna närma sig patienten och skapa förtroende efter ett suicidförsök. Barker (Barker & Buchanan-Barker, 2005) lyfter förpliktelserna Utveckla en nyfikenhet och

Använda de verktyg som finns som en vägledning för sjuksköterskan i omvårdnaden. Dessa

förpliktelser beskriver att sjuksköterskan får en ökad förståelse när hen lyssnar på patientens berättelse och kan därifrån identifiera olika verktyg i patientens återhämtningsprocess. Santos et al., (2017) lyfte även hur viktigt det är att sjuksköterskan är förberedd i mötet med

suicidnära patienter. Även Tzeng, Yang, Tzeng, Ma & Chen (2009) betonar i sin

intervjustudie att sjuksköterskor behöver förberedelser och kunskap innan de möter suicidala patienter. Litteraturöversiktens resultat visade tydligt att sjuksköterskorna kände sig

oförberedda att möta suicidnära patienter och önskade mer utbildning inför detta möte. Författarna betonar också vikten av utbildning om suicid och främst då kommunikation med suicidnära patienter då det uppenbart är avgörande för en fungerande omvårdnad. För att en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska ska uppnås krävs det kunskap och färdighet

hos sjuksköterskan. Folkhälsomyndighetens handlingsplan för suicidprevention beskriver tydligt hur kompetensen hos personer som kommer i kontakt med suicidnära patienter kan höjas (Folkhälsomyndigheten, 2019).

Sjuksköterskor beskrev brist på tid och resurser som ett hinder för att kunna ge en god vård. På grund av dessa brister var det svårt att skapa en vårdrelation till patienterna. I bakgrunden beskrev Berglund et al., (2016) att patienter som lämnades ensamma eller inte fick tillräckligt med uppmärksamhet kände sig rädda och oskyddade.Vatne & Nåden (2012) förklarade att patienter upplevde att sjuksköterskor var bristande i kommunikationen och att de inte tog deras behov på allvar. De önskade att personalen skulle sätta sig ned och prata med dem men sjuksköterskorna uppgav att det inte fanns tid för det. Barker & Buchanan-Barker (2005) beskriver Ge tid som gåva och att ingenting är lika viktigt som den tid sjuksköterskan och patienten delar med varandra. Sjuksköterskan har ett val hur hen använder den tid som finns i mötet med patienten. Författarna menar att tidsbristen sjuksköterskor beskriver är ett faktum inom vården. Men om sjuksköterskan är närvarande och visar lyhördhet vid praktiska moment prioriterar sjuksköterskan den tid som finns och ökar patientens känsla av att bli sedd och uppmärksammad. Även Dahlberg & Segesten (2010) beskriver att patientens delaktighet inte nödvändigtvis kräver att vårdaren avsätter mycket tid till dem. Ett vårdande samtal

innebär ur ett vårdvetenskapligt perspektiv att vårdpersonalen helt och hållet är närvarande för den lidande människan. Det handlar om sjuksköterskans förmåga att förhålla sig till tid och rum på sitt unika sätt och ge patienten sin fulla närvaro även i situationer där tiden är otillräcklig.

Litteraturöversiktens resultat visade att sjuksköterskorna hade både en positiv och negativ inställning gentemot suicidala patienter. Yngre sjuksköterskor och sjuksköterskor som inte identifierade sig med en religion hade en mer positiv inställning. Svensk

sjuksköterskeförening (2020) beskriver att sjuksköterskor har ett ansvar i sitt bemötande och att det ska utföras med respekt för patienters värderingar, mänskliga rättigheter och

trosuppfattningar. Författarna spekulerar om sjuksköterskans förhållningssätt kan påverkas av den tidsperiod hen är född i. Dahlberg & Segesten (2010) förklarar att medicinsk vetenskap genomsyrade till stor del sjuksköterskors utbildning förr. Att äldre sjuksköterskor inte blivit bekanta med ämnen som suicid under utbildningen tror författarna kan vara en orsak till varför de hade en mer negativ inställning mot suicidala patienter.Suicid är fortfarande

tabubelagt vilket kan medföra att länder som inte talar om suicid kan påverka sjuksköterskans förhållningssätt.I länder där befolkningen har samma trosuppfattning kan utbildningen ha

delar som genomsyras av den trosuppfattningen, vilket möjligtvis kan leda till att endast ett synsätt kring ämnet lärs ut. Livsåskådning enligt Sandman & Kjellström (2013) ger svar på människans grundläggande frågor, värderingar och uppfattningar och kan påverka

sjuksköterskans förhållningssätt. Författarna anser att även detta kan vara en faktor som påverkar sjuksköterskans bemötande då hen utgår utifrån egna värderingar och uppfattningar. Sjuksköterskan ska förhålla sig professionellt och inte låta egna ställningstaganden inverka på vårdandet.

Sjuksköterskans upplevda känslor

Sjuksköterskor beskrev känslor som osäkerhet och frustration i mötet med suicidnära

patienter samt att vården fokuserade på patientens fysiska behov. Författarna reflekterar kring att detta kan vara en konsekvens av upplevd osäkerhet där sjuksköterskan väljer att hålla sig till de arbetsuppgifter som hen med säkerhet vet ska utföras. Författarna tror att

sjuksköterskor som upplever frustration lättare hamnar i etiskt svåra situationer. Från tidigare forskning lär vi att patienter som vårdats efter ett suicidförsök känt skam och skuld över vad andra kommer att tycka (Vatne & Nåden, 2012). Det etiskt svåra menar författarna är att hjälpsökande patienter som redan känner skuld och skam inte ska behöva mötas av sjuksköterskor som uppträder och agerar frustrerat. I bakgrunden beskriver Svensk Sjuksköterskeförening (2020) att sjuksköterskan bär ett eget ansvar att kontinuerligt tillgodogöra sig evidensbaserad kunskap och uppdatera riktlinjer kring ämnen som suicid samt följa den etiska koden. Det är ett sätt för att vara förberedd, ge god omvårdnad och att undvika känslor som frustration.

I en intervjustudie av Vatne & Nåden (2014) undersöktes hur tio suicidnära patienter upplevde mötet med vårdpersonalen. Patienterna upplevde att det var svårt att berätta om suicidförsöket eftersom suicidhandlingen kändes feg och skamlig. Patienterna längtade efter ett möte med personal som hade kunskap, vilja, mod och ansvar att utforska patientens lidande. Patienterna beskrev känslor som att bli förödmjukade när de erkände sina

suicidplaner för vårdpersonalen, vilket resulterade i att de inte alltid avslöjade sina planer. Litteraturöversiktens resultat visade att etiska dilemman uppstod i mötet med suicidala patienter, som att vilja skydda patientens integritet samtidigt som att behöva utföra sin plikt som sjuksköterska. De upplevde det som svårt att tala om patientens suicidtankar och samtidigt ta beslut som stred mot patientens autonomi (Jansson & Graneheim, 2018). Sandman & Kjellström (2013) förklarar att respekten för patientens autonomi i vårdande situationer behöver balanseras mot främjandet av patientens hälsa och välbefinnande. I Hälso-

och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) beskrivs att vården ska: Bygga på respekt för patienten självbestämmande och integritet och att Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Det betyder att det i praktiken inte

alltid är möjligt att respektera patientens autonomi. Vid vård av suicidnära patienter där patientens autonomi inte kan tillgodoses kan vara när Lag om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) tillämpas. Barker och Buchanan-Barker (2005) förklarar i förpliktelserna

Värdera rösten och Respektera språket att omvårdnaden ska utgå från patientens berättelse

och att sjuksköterskan ska respektera hur berättelsen presenteras med hens egna ord. Att inte berätta sanningen för sjuksköterskan kan författarna tänka beror på att sjuksköterskan inte visat ett respektfullt bemötande vilket innebar att patienten omformulerade sin berättelse.

Sjuksköterskor beskrev suicid som tabubelagt, något som WHO (2019) bekräftar

förekommer över hela världen. För att en förändring ska kunna ske i Sverige och globalt anser författarna att suicid behöver uppmärksammas ännu mer. Detta motiveras även under flera av åtgärdsområdena på Folkhälsomyndighetens (2019) handlingsplan för suicidprevention. Litteraturöversiktens resultat visade att sjuksköterskor önskade ett öppet samtalsklimat på vårdenheten där kollegor delade erfarenheter och tankar med varandra kring suicid. I en intervjustudie av Slaven & Kisely (2002) gav vårdpersonal förslag på en handlingsplan för förbättrad arbetsmiljö. Förslagen omfattade förbättrad kommunikation mellan tjänster, stöd för sjuksköterskor att våga ställa frågor kring suicid, utforma ett enkelt verktyg för

riskbedömningar samt utveckla en sjuksköterskesamverkan och en planeringsgrupp som samordnar rekommendationerna. Författarna anser att när vårdpersonal öppnar upp för diskussion och delar med sig av erfarenheter till kollegor och andra berörda kan ett öppet samtalsklimat inom vården och även i samhället formas där fler blir medvetna om detta livsviktiga ämne. Förhoppningsvis kan en ökad medvetenhet och kunskap kring suicid leda till att färre människor dör i suicid.

KLINISKA IMPLIKATIONER

Författarna till litteraturöversikten anser att denna uppsats stärker vikten av att det behövs utvidgade utbildningsinsatser inom ämnet suicid för vårdpersonal. Med stöd av

litteraturöversiktens resultat påvisades det att sjuksköterskor är i stort behov av ökad

utbildning inom suicid. Detta är nödvändigt för att kunna utföra en god och säker omvårdnad till suicidnära patienter. Framträdande brister för att ge en god vård kännetecknades av otillräcklig kunskap och brister på vårdplatsen. Suicidnära patienter förekommer inom

vårdens alla områden vilket ger skäl till ökad kunskap för alla professioner inom vården. Folkhälsomyndigheten (2019) tar i sin handlingsplan för suicidprevention upp vikten av regelbunden utbildning till personer som kommer i kontakt med suicidala patienter.

Handlingsplanen lyfter även att sprida kunskap om evidensbaserade metoder då kunskapen kring suicidpreventiva insatser idag är otillräcklig. Detta kan möjliggöra att utbildad vårdpersonal kan dela kunskap till annan vårdpersonal, anhöriga och till övriga i samhället. Sjuksköterskor upplevde att känslor som väcktes var svåra att kontrollera i mötet med suicidnära patienter vilket stöds av litteraturöversiktens resultat. Författarna anser att verksamheter är i behov av stödinsatser för vårdpersonal som kan diskutera känslor och upplevelser av att vårda suicidnära patienter. Detta kan bidra till att en högre kvalitet av vård ges till patienterna.

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING

Suicid och suicidförsök är vanligt förekommande och drabbar människor över hela världen och orsakar ett stort lidande. Detta ställer krav på framtida forskning, sjukvårdspersonal och sjukvården. Utifrån litteraturöversiktens resultat upplevde sjuksköterskor en bristande kommunikationsförmåga i mötet med suicidnära patienter. Författarna anser att det skulle vara intressant att ta del av forskning som studerat sjuksköterskors strategier i mötet med suicidnära patienter, som strategier kring vad samtalen fokuserar på. Hur hanteras

ambivalenta patienter? Hur används bedömningsinstrument i samtalen? När det gäller samtalsfärdigheter och kommunikation känns frågor som dessa relevanta och som en viktig del i vårdandet. I litteraturöversikten har författarna tagit del av sjuksköterskors erfarenheter från i stort sett alla kontinenter utom Afrika och Oceanien. Författarna upplever det

betydelsefullt att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta suicidnära patienter i Afrika och Oceanien för att kunna ta del av alla kontinenters perspektiv. Endast en artikel från Sverige ingick i litteraturöversikten, författarna erfar det därför intressant att utforska fler studier inom suicid i Sverige för att jämföra upplevelser inom svensk sjukvård. Författarna tror att utvidgad forskning gällande sjuksköterskors erfarenheter i mötet med suicidnära patienter kan ge riktlinjer för vad som är viktigt att utveckla i sjukvården i Sverige och i det suicidpreventiva arbetet.

SLUTSATS

I litteraturöversiktens resultat framkom att sjuksköterskor upplevde bristande kunskaper och färdigheter i mötet med suicidnära patienter. Sjuksköterskor beskrev att det i vården med suicidnära patienter var fokus på patientens fysiska behov och att psykiska behov hänvisades till annan vårdenhet. Detta var orsakat av olika faktorer som tidsbrist, otillräcklig kunskap, överbelastning och brist på resurser. Sjuksköterskors inställning gentemot suicidala patienter beskrevs som både positivt och negativt. Faktorer som påverkade sjuksköterskors inställning var ålder, erfarenhet, religion och utbildning. Känslor som uppstod i mötet med suicidnära patienter var bland annat medlidande, osäkerhet, frustration och oro. I diskussionen har författarna utgått utifrån Phil Barkers tidvattenmodell och de tio förpliktelserna (2005) som fungerat som en vägledning för att tolka resultatet. Litteraturöversiktens resultat inkluderar sjuksköterskors erfarenheter och inställningar i mötet med suicidnära patienter vilket var studiens syfte att uppnå. Resultatet och diskussionen kan användas som ett kunskapsunderlag för en ökad förståelse och kännedom kring sjuksköterskans bemötande till suicidnära

REFERENSFÖRTECKNING

Andersson, A, & Wiklund Cardell, S. (2020). Strategi för suicidprevention: Region Stockholm

2020. Stockholm: Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Från

https://vardgivarguiden.se/globalassets/utveckling/corona/strategi-for-suicidprevention-region-stockholm-2020.pdf

Bachmann S. (2018). Epidemiology of Suicide and the Psychiatric Perspective. International

journal of environmental research and public health, 15(7), 1425.

https://doi.org/10.3390/ijerph15071425

Barker, P., & Buchanan-Barker, P. (2005). The tidal model; a guide for mental health

professionals. East Sussex: Brunner-Routledge.

Berglund, S., Åström, S., & Lindgren, B. M. (2016). Patients' Experiences After Attempted Suicide: A Literature Review. Issues in mental health nursing, 37(10), 715–726. https://doi.org/10.1080/01612840.2016.1192706

Bonnewyn, A., Shah, A., Bruffaerts, R., Schoevaerts, K., Rober, P., Van Parys, H., & Demyttenaere, K. (2014). Reflections of older adults on the process preceding their suicide attempt: a qualitative approach. Death studies, 38(6-10), 612–618.

https://doi.org/10.1080/07481187.2013.835753

Cairns, J. M., Graham, E., & Bambra, C. (2017). Area-level socioeconomic disadvantage and suicidal behaviour in Europe: A systematic review. Social science & medicine (1982),

192, 102–111. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2017.09.034

*Carmona-Navarro, M. C., & Pichardo-Martínez, M. C. (2012). Attitudes of nursing

professionals towards suicidal behavior: influence of emotional intelligence. Revista

latino-americana de enfermagem, 20(6), 1161–1168.

https://doi.org/10.1590/s0104-11692012000600019

Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis (1. utg.). Natur & kultur

*De Oliveira Santos, E. G., Silva Azevedo, A. K., dos Santos Silva, G. W., Ribeiro Barbosa, I., Rebouças de Medeiros, R., & Nogueira Valença, C. (2017). The look of emergency

nurse at the patient who attempted suicide: an exploratory study. Online Brazilian

Journal of Nursing, 16(1), 6-16. Hämtad från databasen Cinahl Complete.

*Doyle, L., Keogh, B., & Morrissey, J. (2007). Caring for patients with suicidal behaviour: an exploratory study. British journal of nursing (Mark Allen Publishing), 16(19), 1218– 1222. https://doi.org/10.12968/bjon.2007.16.19.27362

Ejeby, K. (2019). Suicidnära patienter. Hämtad 14 oktober, 2020, från Viss,

http://www.viss.nu/Handlaggning/Vardprogram/Psykisk-halsa/Suicidnara-patienter/

Folkhälsomyndigheten, (2019). Ett nationellt handlingsprogram för suicidprevention. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. Hämtad 6 oktober, 2020, från

Folkhälsomyndigheten,

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/e/ett-nationellt-handlingsprogram-for-suicidprevention/

Folkhälsomyndigheten, (2020). Suicidprevention. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/

*Fontão, M. C., Rodrigues, J., Lino, M. M., Lino, M. M., & Kempfer, S. S. (2018). Nursing care to people admitted in emergency for attempted suicide. Revista brasileira de

enfermagem, 71(suppl 5), 2199–2205. https://doi.org/10.1590/0034-7167-2017-0219

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. i F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3:e uppl., ss. 141-152). Lund:

Studentlitteratur.

Hagen, J., Knizek, B., & Hjelmeland, H. (2018). Former suicidal inpatients’ experiences of treatment and care in psychiatric wards in Norway. International journal of qualitative

studies of health and well-being 13(1461514).

https://doi.org/10.1080/17482631.2018.1461514

Hawton, K., & van Heeringen, K. (2009). Suicide. Lancet (London, England), 373(9672), 1372–1381. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(09)60372-X

Henricson, M. (Red). (2017). Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom