Att synliggöra de osynliga
En analys som genom kritisk diskursanalys synliggör
vikten av kritisk kartografi i en grafisk designpraktik
Invisible visions
An analysis that highlights the importance of critical cartography
within a graphic design practice through critical discourse analysis
Cecilia Turemark
Designprojekt: The Map Is Not the Territory
Grafisk design
Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2020
Sammanfattning
Uppsatsen undersöker förhållandet mellan den grafiska designpraktiken och den kritiska kartografin. Genom en kritisk diskursanalys undersöks hur produktionen, konceptet och utformningen av kartorna i analysen förhåller sig till den sociala praktiken. De teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen fokuserar på representation, kartografi, psykogeografi, deltagande- och konstnärlig utforskande praktiker samt diskurser. Kartor utgår ofta från ett universellt perspektiv och denna uppsats synliggör den makt som kartor besitter. Resultatet visar att kartor är högst beroende av sin kontext och styrks av att ses som en process snarare än en artefakt. Den har en unik möjlighet i att kunna kombinera geografisk information med annan information och genom formgivning synliggöra nya perspektiv. Avslutningsvis hävdar uppsatsen att den grafiska praktiken och den
kartografiska praktiken på många sätt är beroende av varandra och inte bör ses som två skilda praktiker, utan som olika dimensioner av varandra.
Jag vill rikta ett stort tack till Maria Hellström Reimer som har handlett denna uppsats. Utan din kunskap, och inte minst din passion för ämnet, hade denna uppsats inte kunnat skrivas.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
2. Designprojekt 1
3. Bakgrund 2
4. Problemområde, syfte & frågeställning 3
4.1. Problemområde 3
4.2. Syfte 4
4.3. Frågeställning 4
5. Avgränsning och källkritik 4
6. Relaterad forskning 5
7. Teori 6
7.1. Representation 6
7.2. Kartografi 6
7.3. Psykogeografi 8
7.4. Kreativ och konstnärligt utforskande kartografi 8
7.5. Deltagande kartografi 9
7.6. Diskursteori 9
8. Material & Metod 10
8.1. Material & metodkritik 10
8.2. Kritisk diskursanalys 11
9. Genomförande 12
10. Analys 13
10.1. Missing Migrant Map 14
10.2. Imaging Homelessness in a City of Care 17
10.3. Prostitution Notes 20 11. Diskussion 22 12. Slutsats 25 13. Källhänvisning 26 13.1. Litteraturreferenser 26 13.2. Bildreferenser 27
14. Bilaga 1 – The missing migrants map 28
15. Bilaga 2 - Imaging Homelessness in a City of Care 29
16. Bilaga 3 – Prostitution Notes 30
1. Inledning
Vi är omgivna av kartor vart vi än går. Kartan är idag en självklar del av vår vardag och vi är mer beroende av kartan än någonsin tidigare. Kartan har blivit en väsentlig del av vår uppfattning av världen; från vår fysiska närvaro, till vår identitet. Kartan är en
representation av världen, som inte alltid överensstämmer med vår tolkning av omvärlden. Det är varken rimligt eller önskvärt att representera all information av en plats på en karta. Därför måste medvetna val av representation göras när en karta produceras. Det finns kartor som framstår ”naturliga”, som vi kan avläsa och tolka utan att behöva förkunskap. Så är inte fallet. Symbolerna på kartan har vi lärt oss genom kulturella kontexter och det är genom samhällets gemensamma tolkning vi kan skapa mening av dessa symboler. Det spelar även roll vilken kontext den som avläser kartan befinner sig i och vilka kulturella ”glasögon” denna har på sig. Kartor skapar förenklade verkligheter vilka kan se olika ut beroende på vem som skapat kartan och i vilket syfte.
Den argentinske författaren och poeten Jorge Luis Borges (1946) skriver i sin berömda
korta novell On Exactitude in Science om hur den perfekta kartan som höll på att tas fram
tillslut tog över hela staden. Varje liten detalj skulle med vilket gjorde kartan lika stor som staden. När den var klar och nästa generation skulle ta över var dessa inte länge
intresserade av en enorm karta. Det är en vacker och poetiskt beskrivning av kartans bräcklighet. Den är beroende av den tid då den produceras och den är beroende av vem som ritar den.
När denna uppsats skrivs pågår en pandemi. Många sitter isolerade och de allra flesta människor världen över har de senaste månaderna förändrat sina rörelsemönster och sitt förhållningsätt till olika platser. Ett sätt att förhålla sig till sina förändrade vanor har visat sig genom projekt kring kartritande. Ett exempel är en samling kartor som publicerats på
City Labs hemsida (Bliss & Lee Martin, 2020). Projektet heter Your Maps of Life Under
Lockdown och dessa narrativa kartor lyfter något mer än den geografiska platsen,
eftersom vi alla mer eller mindre är fast på en plats. Den geografiska kartläggningen över situationen säger inte så mycket, men att lägga in ett känslobaserat plan i produktionen av en karta visar på hur ett budskap kan synliggöras.
Det visar även på hur vi inte längre behöver förhålla oss till vårt närmsta närområde, vi har ett helt nytt globalt perspektiv. Vårt sätt att använda oss av kartor idag har påverkat vår uppfattning av rumslighet. När kartan utvidgats är det ett större omfång som ska
representeras. Kartritaren måste i formgivningen vara medveten om vad som inkluderas
och exkluderas, liksom vem som inkluderas och exkluderas genom den reducerade bild
som produceras.
2. Designprojekt
Som bakgrund till den här uppsatsen genomfördes ett designprojekt. Det projektet bestod av en bok jag producerat som baserat på litterära källor belyste designens makt med kartan som verktyg. Den fokuserade på hur vi som samhälle blir påverkade av visuellt
material, framför allt det material som inte ifrågasätts. När kartor publiceras tas de för
utvalda illustrationer av kartor ackompanjerades med litterära källorna samt egenskrivna texter vilka kom att bli en guidande röst genom boken.
I mitt designprojekt stötte jag på många kartor som var högst aktuella men valdes bort då boken fokuserade på geografiska kartor. Det som inte fick plats i boken var den sociala aspekten. Då boken fokuserade på kartan som grafiskt formgiven artefakt, fanns inte plats att utforska de sociala aspekterna av en karta. Denna uppsats gav mig möjlighet att utforska de aspekterna vidare. Kartan kan vara så mycket mer än den geografiska avbildningen av vår verklighet. Den är med och påverkar vår världsbild samt skapar
diskurser vilket är ”sätt att tala om och förstå världen” (Winther Jørgensen & Philips,
2000, s. 7). Med avstamp i den kunskap jag samlat på mig under designprojektet önskar jag i denna uppsats undersöka de aspekter av kartografi som designprojektet utelämnade. För att synliggöra kopplingen mellan grafisk design och kritisk kartografi har tre kartor av marginaliserade grupper valts för närmare analys för att synliggöra hur kartan genom sina grafiska attribut kan synliggöra något mer än en geografisk avbildning.
3. Bakgrund
Vi använder oss av kartläggning för att förstå relationen mellan oss själv och en värld som blir mer och mer abstrakt (Obrist, 2014; Wood, 2010). Vi relaterar till vår nationella tillhörighet och vår uppfattning påverkas beroende på varifrån vi härstammar. Kartläggning hjälper oss till och med att förstå vem vi är och vart vi är på väg (Wood, 2010).
När kartan först utvecklades fanns det ett enormt värde i dess hantverk. Den var inte till för gemene man, den var påkostad och exklusiv. Kartan var ett konstverk. I de kartor vi idag använder oss av finns inte samma efterfrågan på det konstnärliga uttrycket. I en artikel från The Guardian (Sparrow, 2019) tillfrågas Brendan Whyte, kurator på
Australiens nationalbibliotek, om förhållandet mellan de digitala kartorna vi är vana att se idag och äldre handritade kartor. Whyte är just nu ansvarig för att samla in kopior av alla kartor som publicerats i Australien. Han menar att kartan behöver vara vacker för att betraktaren ska kunna ta till sig budskapet.
Oavsett form har kartor en del egenskaper gemensamt. De är skapade med ett syfte att dokumentera ett visst område. Detta kan vara territoriellt, överblickande eller ett sätt att återge rumsliga relationer. Det innebär att de i sin utformning kommer att inkludera och exkludera information, vilket påverkar kartans representativitet.
Dagens kartor har ofta ytterligare syften. De är skapade att vara effektiva. Det finns till och med en medveten nedvärdering i kartans grafiska formgivning. Vi vill att det ska kännas som att den ”bara finns där” när vi behöver den, nästan som att den uppstått genom magi (Wood, 2010). Så är det naturligtvis inte. I ett klimat där kartans
formgivning reducerats för att tas för självklar blir det den grafiska formen otroligt viktig för att påverka. Den grafiska formgivningen är avgörande för att kartan ska uppfattas som
självklar.En noggrant formgiven (och till viss del vacker) karta synliggör att det finns ett
budskap, att det finns en avsändare. Det synliggör att kartan är producerad i ett eller annat syfte. Det gör kartan till ett verktyg effektivt för förändring, för aktivism eller som ett sätt att öka komplexiteten i relation till det givna. Ett exempel på hur kartan kan användas för att synliggöra den vedertagna synen på gränsdragningar är
Native Land Map (Native Land Digital, 2020) som visar befolkningsgruppers
rörelsemönster. De är varken statiska eller uppdelade. De är motsatsen till matematiskt uträknade uppdelningar av land. De är levande och organiska.
Nationalencyklopedins (2020) definition av kartografi tydliggör att ” kartinnehållet hämtas ofta ur databaser som omfattar mätdata och kartmanuskript i digital form i ett koordinatsystem”. Bredden på tillgång av data gör att vi måste ha ett kritiskt
förhållningsätt när vi läser av denna typ av data. De system som tagits fram för insamling
och lagring av data benämns som Geografiska informationssystem (GIS). Dessa kommer
med en otrolig makt. Den stordatasom samlas in för kartläggningar idag är en marknad i
sig. Det går att se på GIS från ett uppifrånperspektiv, de som sitter på all denna
information sitter högt på en hierarkisk stege. Och plötsligt känns kartans övervakningsvy lite mera hotfull. Den osynliggör både produktion av data, var denna data kommer ifrån och hur den tas emot. Den bortser helt och hållet från tolkningsföreträden.
Så trots alla dessa mängder information är representationen inte alltid självklar.
Kartans ofta universella blick för med sig en viss representation. Genom att se på
kartografi från ett kritiskt perspektiv ges möjlighet att ifrågasätta vad den kartografiska representationen genom grafisk formgivning kan synliggöra och osynliggöra. Det gör det möjligt att påvisa hur kartografiska representationer influerar vår världsuppfattning, hur kartan är mer än en direkt representation av ett geografiskt område och hur avgörande
den grafiska formgivningen är för hur en karta verkar och påverkar.Kartans grafiska
uttryck är centralt och gör kartografin beroende av kunskap kring grafisk design. Det är den synen på kritisk kartografi som denna uppsats kommer att utgå ifrån.
4. Problemområde, syfte & frågeställning
4.1. Problemområde
Vi lever i en visuell kultur och det visuella är ett ständigt inslag i våra sociala liv (Rose, 2012). Även kartor är en del av vår visuella samhällsbild. Vi använder oss inte enbart av kartan för att navigera, utan för att skapa mening och för att styrka vår
verklighetsuppfattning. Kartan kan ses som ett unikt verktyg i den mån att den ofta tas för självklar när den publiceras (Wood, 2010). Detta gör det otroligt viktigt att den som har makten att producera dessa artefakter är medveten om vad de representerar.
Kartor är beroende av den kontext och den kultur de utvecklas och används i. Det
finns många faktorer som spelar in i hur en karta framställs och hur den tolkas. För
vem kartan tas fram, när den ritades, hur den producerades är avgörande faktorer, för
att nämna några. Varken den data som kartan bygger på eller kartritarens egna tolkningar kan någonsin vara helt neutrala. För att utmana den universella tolkningen av kartan krävs att positioner görs tydliga.
Kritisk kartografi är ett område med tydlig koppling till grafisk design men trots det har få grafiska designers kunskap inom ämnet, trots att framställning av kartor inte allt för sällan blir den grafiska designerns ansvar.
Uppslagsverket Merriam-Webster definierar grafisk design enligt följande: ”the art or profession of using design elements (such as typography and images) to convey information or create an effect” (Merriam-Webster, 2020)
Denna definition tydliggör att grafisk design är en praktik som använder grafiska element för att förmedla information och/eller påverka. Det kan handla om en konstnärlig eller professionell praktik och båda innehar ett stort ansvar i hur den information som skapas kommer påverka både direkta och indirekta mottagare. Detsamma gäller kartografin, som enligt denna definition ligger nära den grafiska designpraktiken. För även kartografi är beroende av användandet av grafiska element och vill precis som grafisk design förmedla ett budskap och/eller skapa en förändring, vilket görs genom kartans grafiska attribut.
Utgångspunkten i den här studien är att se kartan som en reducerad representation av en världsbild som påverkas av avsändaren. Vi är vana att uppfatta kartan som en universell och neutral projektion. Det är dock viktigt att ifrågasätta vem som får synas i en sådan projektion.
4.2. Syfte
Genom att synliggöra kartor som grafiska artefakter önskar denna uppsats
uppmärksamma kartframställning som verktyg i en grafisk designpraktik.Syftet är att
synliggöra kopplingen mellan den kartografiska praktiken och den grafiska praktiken, som definierats i föregående avsnitt. Genom att lyfta denna koppling och synliggöra grafisk design som en viktig aspekt av kartografi önskar uppsatsen lyfta kartans grafiska komplexitet och påvisa varför dessa kunskaper är viktiga för en grafisk designer.
4.3. Frågeställning
Följande frågeställning har varit vägledande i arbetet med uppsatsen:
Hur kan kritisk kartografisk praktik kan vara relevant i en grafisk designpraktik?
5. Avgränsning och källkritik
Kartografi, och kritisk kartografi för den delen, är ett enormt område och det finns många olika vägar denna uppsatsen skulle kunnat ta. Det jag valt att fokusera på är deltagande och/eller narrativa kartor som fokuserar på mer än bara den geografiska framställningen av ett område. Det är kartor som formar och påverkar de diskurser de verkar i. För kartan är inte enbart en representation av verkligheten, det är med och skapar vår uppfattningar av den.
För att kunna genomföra en kritisk diskursanalys har jag genom en strategisk
urvalsprocess valt ut kartor vars syfte varit att synliggöra marginaliserade grupper. Dessa kartor har ett annat perspektiv än det universella kartografiska perspektivet som vi är vana att utgå ifrån när en karta studeras. Kritisk diskursanalys är en typ av kvalitativ forskning som lämpar sig väl för att studera komplexa sociala situationer och det ger analysen möjlighet att utveckla fler än en slutsats, då undersökningen baseras på de
Fokus har legat på att se till själva produktionen av kartan i förhållande till den grafiska formgivningen. Detta har medfört att jag aktivt valt att inte sätta ihop fokusgrupper för att studera tex. användningen av kartan. Jag har även valt att inte ha med imaginära kartor, en vinkel som hade kunnat vara intressant att utforska i förhållande till exempelvis kunskapsrelaterade, kognitiva kartor eller kartor som utvecklas inom spelindustrin, och hur dessa påverkar eller producerar världsbilder. Dessa får ses som vinklar intressanta att undersöka i vidare forskning.
Källorna i uppsatsen kommer från vetenskapligt granskade artiklar och böcker som är skrivna av aktiva forskare. Många av de litterära källorna använder sig av ett
representationskritiskt perspektiv. Det finns även en del texter skrivna om hur det visuella formspråket utvecklats. Det har varit svårare att hitta forskning som tar upp förhållandet mellan det grafiska formgivningen och produktionen eller framställningstekniken, och hur det i sin tur påverkar tolkningen av kartan. I ett klimat där vi konstant matas med intryck och information krävs en medvetenhet kring kartans olika kontexter och hur det påverkar dess betydelse och funktion.
6. Relaterad forskning
Kritisk kartografi är ett brett ämne med mycket forskning i flera olika riktningar. Denna uppsats lyfter flera olika vinklar av kritisk kartografi vilket även visas i den relaterade forskningen.
En viktig forskare inom kartografi och en central refereras till denna uppsats är Denis
Wood. Hans bok Rethinking the power of maps är en central del av denna uppsats och
Wood är en referens i många vetenskapliga artiklar inom ämnet. Han skriver om allt från hur kartan fungerar, hur vi påverkas av användandet av den till hur deltagande kartografi kan påverka omskapande av den kartografiska diskursen. Han tar upp makten som kartan kommer med, och hur den konstnärliga uttrycket är med och framställer den makten.
En annan central artikel för uppsatsen är Addressing the value of art in cartographic
communication skriven av William E. Cartwright (2010). Han poängterar vikten av den
konstnärliga utformningen av en karta för att besökaren över huvud taget ska intressera sig att studera den. Han benämner det konstnärliga uttrycket som ”the public face” av kartan och menar att det estetiska koderna är det som besökaren först uppmärksammar.
Det många texter lyfter när det kommer till kritisk kartografi är kartan som en process
snarare än ett objekt.Det gör Rob Kitchin & Martin Dodge i Rethinking Maps (2007).
Det som främst vart relevant för denna uppsats är deras syn på kartan som något ofullständigt. De hävdar att kartan är en process som är i konstant utveckling, det är inte en statisk artefakt.
En annan viktig röst inom den kritiska kartografin är Jeremy W. Crampton (2009). I
artikeln Cartography: performative, participatory, political lyfter han vikten av att se
kartan som en deltagande, politisk praktik och lyfter hur dessa bör kombineras. Han lyfter även kart-konst som någonting som kan (och bör) utmana den kartografiska praktikens syn på estetik.
Rachel Pain (2004) skriver i Social geography: participatory research om hur
användandet av deltagande research är beroende av sin kontext och att den ger möjlighet att lyfta flera perspektiv vilket ger ett starkare underlag till ett område.
7. Teori
Denna uppsats kommer utgå ifrån ett kritiskt perspektiv. Följande teoriavsnitt kommer att ta upp vikten av representation och förhållandet symboliska praktiker har till makt. Det görs en djupare introduktion av vad kartografi innebär och hur området uppkom. Vad det innebär att ha ett kritiskt förhållningsätt till representation är viktigt att belysa och definieras i förhållande till kartografi. För att förstå hur kartan kan förhålla sig till fler plan än det geografiska och hur kartan förhåller sig till det rumsliga diskuteras utifrån begreppet psykogeografi, för att sedan relatera detta begrepp till konstnärlig utforskande kartografisk praktik. Avslutningsvis definieras diskursteori och termer relevanta för kommande analys.
7.1. Representation
Människor behöver språk för att kunna representera och därmed dela upplevelser av verkligheten. Det är ett nödvändigt medium som tillåter oss att skapa mening av saker i vår tillvaro. Detta beskriver kulturteoretikern Stuart Hall (2013) i boken
Representation där han genomgående förklarar vad representation innebär och hur vi
påverkas av det. Språk innebär mer än talspråk och syftar till alla kommunikativa praktiker vi använder oss av för att kommunicera. Språk är system av visuella, auditiva eller andra slags tecken, vars syfte är mer än att bara beskriva, som exempelvis att uttrycka idéer. Det innebär exempelvis att trots att en bild kan upplevas som en nära representation av verkligheten måste den tolkas för att vi ska förstå.
För att skapa mening organiseras tecken in i system av likheter och olikheter, något som styrs av kulturella koder och som inte är fixerat. För att individer inom en och samma kultur ska kunna förstå varandra är det viktigt att de i stora drag delar samma konceptuella karta. På så vis tolkas eller avkodas tecken och dess inbördes relationer på samma sätt och kan därmed förstå varandra. Tolkningarna vi gör när vi skapar mening genom språk skapar inte någon definitiv sanning. För varje tolkning, eller avkodning, kräver att en avgränsning görs. Samtidigt som någonting representeras måste något annat exkluderas. Vi är beroende av att förstå hur representation både kan inkludera och exkludera och att tolkningar just handlar om att reflektera över detta, och på olika sätt kompensera och justera (ibid.). Detta gör att språket, och dess representationer, är i konstant utveckling.
Ytterligare en viktig aspekt av representation är kopplingen till makt och kunskap. Hall menar att maktrelationer uppstår i samverkan mellan kunskapsfält, normer och samhällsstrukturer. Makt utövas av den som har inflytande över rådande normer och kunskap om de representationer av verkligheten som den baseras på. Val av språk, symboler, text och andra grafiska uttryck skapar konventioner eller världsbilder, och den som har inflytande över dessa har på så vis även makt (ibid.).
7.2. Kartografi
Kartografi är en yrkesutövning med lång historia som traditionellt handlat om att överföra jordens sfäriska form till ett platt och tvådimensionellt papper. Detta innebär
många utmaningar. En av de stora utmaningarna är vilket typ av projektion som ska väljas, d.v.s. på vilket sätt verklighetens tredimensionella sfär ska reduceras till en tvådimensionell plan yta.
Det finns två klassiska projektioner som framställer världen på två olika sätt; Mercators projektion och Peters projektion (Monmonier, 1996). Den vanligast förekommande projektionen är Mercators projektion, vilket är den Google använder sig av idag. Den har kommit att bli den mest effektiva då den behåller skalan av longitud och latitud. Dock avbildas inte förhållandet mellan de olika länderna korrekt (ibid.). Grönland upplevs med Mercators projektion större än Afrika, men de behåller sin ”rätta form”. Den som ofta ställs mot denna projektion är Peters projektion, som är den ända projektionen som behåller proportionerna av varje kontinent från
verkligheten. Ett problem med denna avbildning är dock att den är svår att skala upp och ner utan att tappa förhållandet mellan longitud och latitud, vilket gör Mercators mer behändig att använda, trots dess brister.
Redan här blir det tydligt att den representation kartan baseras på kommer att påverka dess tolkning. Det blir även tydligt att kartan har en avsändare, och att detta påverkar dess budskap. Kartan är en reducerad representation av verkligheten och beroende på vilka val kartritaren väljer att göra kommer kartans grafiska uttryck att påverkas, och i förlängningen dess budskap.
Vi vet inte när eller var den första kartan uppkom eller hur idéen att förhålla sig till
där i förhållande till här kom till. Vad vi dock vet är att kartan som vi känner till den
idag först uppkom för att auktoriteter behövde ett effektivt sätt att dela upp mark. I
AnIntroduction to critical cartography skriver professor Jeremy W. Crampton och
John Krygier (2006) att kartan i hundratals år har tillhört en inflytelserik elit och att kartan sedan länge fungerat som ett maktmedel.
Kartan har historisk sett ritats av en tränad profession men idag sker det ett enormt skifte inom kartografin. Det finns två viktiga aspekter till detta skifte menar
Crampton & Krygier. Det första är marknaden av att samla in data för kartläggning, någonting som inte längre görs av den yrkeskår som traditionellt skapat kartor. Teknikens framfart i kombination med enorma datainsamlingar, så kallade
geografiska informationssystem (GIS), gör att i stort sett vem som helst som har
tillgång till en dator och internet har möjlighet att skapa en karta. Kartor skapas inte längre (uteslutande) av en tränad profession. Trots att detta teoretiskt frigör kartan från akademin och vetenskapen, och på så sätt öppnas upp för folket, är det inte så
maktfördelningen ser ut. GIS fungerar snarare som politiskt sprängstoff och det ligger
idag en enorm makt i att förfoga över geografisk data.
Det andra aspekten Crampton & Krygier syftade på handlar om ett förändrat sätt att se på kartan. Om kartan i sig är ett specifikt verktyg för att uttrycka makt- och kunskapsförhållanden och det sker ett skifte i dessa förhållanden så frigör det möjligheter även för andra aktörer som kan göra anspråk på kartor. Denna aspekt är tydligare kopplad till kritisk kartografi, vilket är det perspektiv denna uppsats utgår ifrån.
Det är viktigt att poängtera vad det innebär att ha ett kritiskt förhållningsätt. Att vara kritisk innebär inte att leta efter brister, utan snarare att granska de antaganden som görs inom det fält som studeras (ibid.). Syftet är att belysa dessa antaganden för
att skapa förståelse. När möjlighet att framföra alternativ baserat på kunskap finns
kan existerande maktförhållanden utmanas. Kritisk kartografi antar att kartor skapar
verkligheten i samma utsträckning som den representerar verkligheten. Det är en
disciplin som undersöker kartans makt och hur den har möjlighet att upprätthålla politiska strukturer. Detta kan framgå genom att studera kartans (ofta)
underliggande budskap och på så vi synliggöra sociala strukturer. Kritisk kartografi är intresserad av att belysa den mänskliga erfarenheten av kartor och inte enbart se till dess form.
7.3. Psykogeografi
Psykogeografi är en term som syftar till att undersöka de emotionella och
beteendebaserade effekterna av en geografisk miljö. Detta skriver författaren Merlin
Coverley (2006) om i boken Psychogeography där han går igenom de grundläggande
förhållningsätten till psykogeografi. Det finns delar av en stad som inte går att planera, platser som bara går att utforska genom att vandra runt. På så vis synliggör psykogeografi kartläggning av det rumsliga. Den ger möjlighet att omfamna
omgivningen på nya sätt och att uppleva rummet ur nya perspektiv. Psykogeografi syftar således på ett markbundet och emotionellt förhållningssätt till det rumsliga. Ofta har psykogeografin handlat om att i en urban miljö utforska möjligheter att ’plocka ner’ den universella kartografin till marknivå, genom att vandra, ströva, eller driva runt. Den möjliggör en geografi utanför kartan av den geografiska platsen och synliggör en kognitiv och känslobaserad geografi. På så sätt skapas ett narrativt förhållningssätt till kartritande, att utveckla kartan till en narrativ upplevelse snarare än en koordinatbaserad representation av en plats.
Coverley påpekar även att en urban miljö inte vinner på att planeras utifrån konventionella projektioner som oftast baseras på ekonomiska strukturer. Det krävs att utrymme ges för de känslo-baserade, de berättande, de levande delarna en stad behöver. Genom att gå utanför givna rumsliga strukturer agerar psykogeografi på markplan och med målet att ge plats åt det emotionella i en stad.
7.4. Kreativ och konstnärligt utforskande kartografi
Den kartografiska praktiken skiljer sig från en del andra samtida visuella praktiker i det avseende att kartografi kan leverera både teknologiskt, vetenskapligt eller konstnärligt ”korrekta” slutprodukter. Då de formgivna attributen är det som i slutskedet synliggör kartans budskap måste konstens värde tas i beaktande när kartor
ritas. Detta menar Cartwright (2010) i texten Addressing the value of art in
cartographic communication där han vidare påpekar vikten av konst när det kommer
till att kommunicera ett kartografiskt budskap. Han menar att det är de konstnärliga
attributen som är ”ansiktet utåt”, det som får betraktaren att interagera med kartan.
Rent hantverksmässigt finns självklara kopplingar mellan konst och kartografi.
Cosgrove (2005) jämför dessa kopplingar i Maps, Mapping, Modernity: Art and
Cartography in the Twentieth Century där han poängterar att skapandet av kartor är
linjer, färger och symboler. Han lägger även vikt vid likheterna i komposition, inramning och perspektiv, båda praktikerna är en fråga om hantverk.
Ett sätt att förhålla sig till dessa argument är att se kartan som en process snarare än en statisk artefakt. Det ger ett bredare perspektiv på hur kartan kan framställas både som vetenskapliga, funktionella, vardagliga, politiska och konstnärliga projekt (ibid.). För att vi ska kunna förhålla oss till verkligheten krävs det koder och formspråk.
Kopplingen mellan konst, design och kartografi är därmed tydlig och förtydligas
också av Weimarck, som i Design och Konst beskriver vikten av design som ”en av de
viktigaste uttrycksbärarna av formspråket” (2003, s. 18). När han vidare beskriver design använder han också en representationsrelaterad terminologi där han betonar
att design utvecklar metaforer för verkligheten och representationer av verkligheten
(ibid.) Idén med konstnärlig och kreativt utforskande kartografisk praktik såväl som designpraktik är att utmana de dragna gränserna för vad som är regelrätt
representation och vem som får lov att skapa den. Genom att ifrågasätta dessa
gränsdragningar ifrågasätts också avsändarens budskap och i förlängningen den makt det kopplas samman med.
7.5. Deltagande kartografi
Genom deltagande kartografi flyttas fokus från kartan som ett objekt och ses snarare som en praktik (Crampton, 2009). Deltagande kartografi är ett sätt att låta fler röster höras. Den ger möjlighet för marginaliserade grupper att få vara med och framhäva sina perspektiv, vilket ger en bredare förståelse för ett område. För på så sätt visas inte bara den förutfattade, eller antagande bilden av en plats utan en bredare representation. Undersökningar som inkluderar deltagare är kontext-specifika, och lyfter de lokala perspektiven. Detta ger en mer nyanserad bild av ett område då lager som annars reduceras bort lyfts fram (Pain, 2004). Det ger ett bredare perspektiv och nya röster till praktiken, vilket på så sätt utmanar den.
Det kan användas som ett sätt att utmana kartografi som vetenskaplig praktik och kan på så sätt kopplas ihop med kritisk kartografi. Genom att låta marginaliserade röster höras ifrågasätts vart makten ligger.
7.6. Diskursteori
Baserat på antagandet att texter och bilder inte är en exakt representation av
verkligheten är syftet med diskursanalys att undersöka det bakomliggande budskapet snarare än bilden i sig (Denscombe, 2009). Diskurs syftar till en grupp påståenden som strukturerar vårt sätt att tänka; strukturer vi förhåller oss till när vi pratar om eller
visuellt belyser något i en specifik kontext. Det är dessa strukturer som påverkar hur
vi väljer att agera, baserat på hur våra tankar är konstruerade (Rose, 2012). Vi använder oss av språket för att dessa strukturer ska ge mening. Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten.
En diskurs är på så vis ett bestämt sätt att prata om och förstå vår omvärld
neutral. Diskurser har en aktiv roll i skapandet av vår omvärld, våra relationer och vår identitet och det är genom diskursanalyser detta synliggörs (ibid.).
Förutom att undersöka genom att dekonstruera bilden måste diskursanalysen även studera det som är frånvarande i bilden (Denscombe, 2009). Detta innebär att antaganden måste göra, och dessa måste baseras på teoretiska kunskaper inom respektive ämne som undersöks. Syftet med diskursanalys är dessutom att kartlägga processer och sammanhang där vi kämpar med att inte bara fastställa tecknets betydelse i förhållande till deras relationer och kontexter. För det är först i relation till andra tecken som de ger mening och kan utvecklas samt förblir flytande och
utvecklande.
Winther Jørgensen & Philips (2000) påpekar att diskurser inte är en fast enhet. Att se diskurser som ett sätt att kartlägga sociala strukturer tydliggör att diskurser både formar dessa strukturer samt återger dem. De är i konstant förändring och ställs alltid i relation till andra diskurser. Diskursteori kan på så vi ses som en slags
kunskapskartografi. Kartan kan tolkas som ett uttryck för diskurser genom att den ses som en kulturell aktivitet (Cosgrove, 2005). Kartan blir på så vis inte enbart en
artefakt för geografisk projektion.
8. Material & Metod
Uppsatsens frågeställning avser besvara hur kritisk kartografisk praktik kan vara relevant i en grafisk designpraktik. För att besvara denna frågeställning kommer analysen utgå ifrån ett grafiskt perspektiv och med en kritisk diskursanalys som metod. Den definitionen av grafisk design som denna uppsatsen utgår ifrån hävdar att grafisk design förmedlar information och/eller skapar reaktioner. Detta ligger nära definitionen som gjorts av kritisk kartografi och på så sätt synliggörs relationen mellan grafisk designpraktik och kartografisk praktik. Det motiverar även valet att använda en kritisk diskursanalys som metod att granska materialet då diskurser är materiella sammanhang som skapar olika rumsliga och social effekter.
Detta kapitel inleds med en beskrivning av det valda kartorna för analysen. Här klargörs även val av metod. Därpå görs en djupare beskrivning av vad det innebär att granska materialet med en kritisk diskursanalys samt en beskrivning av hur denna analys är strukturerad.
8.1. Material & metodkritik
Urvalet av kartor till analysen har inte varit självklar. Det som intresserar, och i viss mån fascinerar, mig med kritisk kartografi är möjligheten att påverka. Detta intresse väcktes redan under tidigare nämnt designprojekt som i hög grad har påverkar valet av material till analysen. Designprojektet avgränsades till att enbart visa geografiska kartor. Det material som uppmärksammar ytterligare sociala aspekter och de som representerade marginaliserade grupper valdes bort men har istället fått ta plats i denna uppsats. Detta var kartor jag ansåg användbara i min diskussion av förhållandet mellan grafisk design och kritisk kartografi.
Tre marginaliserade grupper i samhället valdes ut; migranter, akut hemlösa och prostituerade. Dessa tre grupper är så pass omdebatterade att det finns en allmän kunskap om att det finns individer på flykt, som lever på i hemlöshet, och som säljer sexuella tjänster. Det som saknas är en förståelse om deras faktiska position och deras perspektiv, som på olika sett lyfts fram i respektive karta.
För att analysera det utvalda materialet kommer en kritisk diskursanalys att göras. När en kvalitativ undersökning av detta slag görs finns det två aspekter som ses till; den faktiska informationen bilden innehåller och den kulturella betydelsen bakom bildens innehåll (Denscombe, 2009). Detta kräver ett omsorgsfullt utvalt material att undersöka. Att göra ett strategiskt urval kommer med risken att materialet
(o)medvetet kan riktas (ibid.). Om underlaget är begränsat finns det mindre plats för en representativ bild av ämnet som analysen tar upp. För att i den mån det är möjligt undvika att rikta mitt urval har jag strategiskt valt att analysera kartor som
representerar olika marginaliserade grupper, olika typer av produktion och som är skapade i olika medium. Produktionen av de olika kartorna skiljer sig. En karta är framtagen genom informationsgrafik baserad på stora mängder data, en med deltagande kartografi och en är framtagen genom konstnärlig research. Det är både analoga och digitala produktioner representerade. Det som stärker dessa projekt är deras koncept och är av den anledningen en central del av analysen.
En stor del av den kritik som riktas mot kvalitativ analys poängterar att det inte går att distansera sig från sin egen subjektivitet (Denscombe, 2009). Kvalitativa
undersökningar ställs då mot kvantitativa studier som anses vara mer trovärdiga då dessa är baserade på ett större material som kategoriseras och systematiseras snarare än tolkas. Något som emellertid är viktigt att poängtera här är att det inte finns någon neutral data. Trots stora underlag finns det alltid en person bakom struktureringen som har sin objektivitet med sig, och en tolkning av det utvalda materialet måste göras (Rose, 2012).
Denscombe (2009) poängterar även att det gäller att vara medveten om att betydelsen i vissa fall lyfts ur sin kontext, vilket kan påverka tolkningen och i sin tur resultatet. Den kritiska diskursanalysen är på så vis beroende av att kritiskt kunna förhålla sig till sin egen analys och redogöra hur den gått till.
8.2. Kritisk diskursanalys
Enligt Winther Jørgensen & Philips (2000) är det huvudsakliga målet med att använda sig av en kritisk diskursanalys att kartlägga kopplingar mellan språket och den sociala praktiken. Den fokuserar på det rumsliga förhållandet till omvärlden, den utspelar sig på en fysisk plats. Tre begrepp inom kritiskdiskursanalys kommer vara relevant i denna analys; nodalpunkter, flytande signifikanter och sanningseffekter.
Nodalpunkter är ett centralt tecken inom en viss diskurs som övriga tecken ordnas och får sin mening genom (ibid.) De är tecken som är tomma i sig och betydelse skapas när de sätts in i en diskurs. Winther Jørgensen & Philips använder sig av exemplet ”kroppen” som en nodalpunkt som får sin betydelse i förhållande till den medicinska diskursen (2000, s.33). Begrepp som ”symptom” och ”skalpell” organiseras runt och får sin betydelse i förhållande till ”kroppen” (ibid.).
Flytande signifikanter är ett annat begrepp som används för tecken som är öppna för tillskrivning av betydelse. Skillnaden mellan nodalpunkter och flytande
signifikanter är att nodalpunkter syftar till tecken i de enskilda diskurserna medan flytande signifikanter syftar till de tecken som förs mellan olika diskurser. Detta tydliggör hur diskursanalysen är intresserad och beroende av att förhålla sig till bildens kontext. I exemplet ”kropp” är nodalpunkten det centrala tecken som övriga begrepp byggs upp runt och ”kropp” som flytande signifikant förhåller den medicinska diskursen till andra diskurser (ibid).
Det tredje viktiga begreppet för denna analys är sanningseffekter. Diskursanalysen fokuserar på hur sanningseffekter skapas inom diskurser. Det innebär att
diskursanalysen visar hur sanna och falska bilder av verkligheten konstrueras och förstärks genom språkliga praktiker (ibid.). Att identifiera nodalpunkter, flytande signifikanter och sanningseffekter är ett effektiv sätt att definiera en diskurs samt förstå hur den förhåller sig till andra diskurser.
Den kritiska diskursanalysen hävdar att diskursiva praktiker bidrar till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden mellan sociala grupper, det vill säga praktiker som är med och konstruerar vår världsbild. Att kritiskt analysera detta är att systematiskt undersöka, kartlägga och synliggöra hur vi påverkar och
påverkas av detta.
Att undersöka ett material med en kritisk diskursanalys innebär att synliggöra sociala och kulturella dimensioner och kunna hitta ett kritiskt förhållningssätt till dessa. För att kunna skapa förändring i ojämlika maktförhållanden krävs att dessa förhållanden uppmärksammas
.
9. Genomförande
En kritisk diskursanalys har inte en fastställd analysmetod. Winther Jørgensen & Philips (2000) påpekar att den mest utvecklade metoden för en kritisk diskursanalys är
Faircloughs tredimensionella analysmodell. Det är denna modell som jag i denna analys kommer ta avstamp i men med relativt fri tolkning för att anpassa den till mitt material. Analysen görs i tre steg: en visuell analys av materialet, en diskursiv analys samt en avslutade del där materialet kopplas till en social praktik.
För att systematiskt undersöka det visuella materialet inleds analysen med en
beskrivning av kartans grafiska attribut. Beskrivningen omfattar kartans grafiska element, hur kompositionen är utformad, vilket medium kartan är producerad i samt vilken
relation som finns mellan text och bild i kartan. Den diskursiva analysen fokuserar på att sätta in kartan i sin kontext. Det görs genom att klargöra koncept och process bakom framtagandet av respektive karta genom begreppen nodalpunkter, flytande signifikanter och sanningseffekter. I den avslutande delen av analysen kommer kartan kopplas till en
För att skapa systematik har följande frågor ställts upp till de tre delarna. Frågorna är baserade på frågor uppställda av Denscombe (2009, s.397) men har modifierats för att passa uppsatsens analysmodell.
VISUELL ANALYS
Vilka grafiska uttryck finns i kartan? Vilket medium är kartan skapad i?
DISKURSIV ANALYS I - KONTEXTER
Vilka nodalpunkter går att identifiera? Vilka flytande signifikanter går att identifiera? Vilka sanningseffekter kan kopplas till kartan?
DISKURSIV ANALYS II - SOCIALA PRAKTIKER
Hur representeras/framställs människor och skeenden i kartan?
Vad visas inte i kartan?
10. Analys
I denna analys kommer jag att se på materialet utifrån de premisser som presenterats i föregående avsnitt. De tre delarna analysen ser till presenteras i form av en löpande text och varje karta analyseras för sig.
10.1. Missing Migrant Map
Figur 1a: Missing Migrants Map (Pellegrini & Mauri 2015)
Detta är det utsnitt som valts ut för analys. Utsnittet är en del av en större helhetskarta och är gjort av Pellegrini & Mauri. Den finns tillgängligt som en av bilderna till projektet. Större format av bilden finns i bilaga 1.
Figur 1b: Missing Migrants Map (Pellegrini & Mauri 2015)
Dessa teckenförklaringar är en del av helhetskartan och är viktiga i analysen av kartan.
Kartan visar ett geografiskt landskap med fokus på havet (figur 1a). Genom en text på högra sidan av bilden kan vi utläsa att det är en visualisering av Medelhavet. Bilden är beskuren så att enbart delar av länderna runtomkring havsområdet är med. Dessa landmassor är formgivna i vitt, nationsgränser samt nationernas namn är formgivna i rött och det utskrivna ”medelhavet” är formgivna i svart. Alla texter är formgivna i versaler och med ett serif typsnitt.
Det är sparsamt med färger på kartan. Havet har en ljus nyans av blått och i kombination med de vita landmassorna dras blicken direkt till prickarna, vars kontrast får dem att sticka ut. Det som är i fokus på kartan är utsatta mitt i havet. De är placerade i grupper och har alla samma storlek. Prickarna skiljs åt med färg, en del
är svarta och en del är röda. Det finns även symboler som kan liknas vid pilar utplacerade vid de olika grupperingarna. Dessa pilar har olika hierarkier och de största är numrerade. Ett område som inkluderar i stort sett alla prickar är inramat med en prickad cirkel, vilket markerar vart fokus i bilden ligger.
Det finns ytterligare information som tillhör detta utsnitt av kartan där det tydliggörs hur kartan ska läsas (figur 1b). Relationen mellan text och bild blir i denna karta viktig i förhållande till teckenförklaringarna. Den krävs för att skapa förståelse av de grafiska symbolerna. Här kan utläsas att ”Varje röd prick på kartan
representerar en död migrant och varje svart prick en försvunnen migrant. Platserna där olyckor skett är markerade med en pilformad symbol och de värsta fallen är numrerade”.
Färgvalet i kartan är viktig för dess tolkning. Färgen röd kan i olika kulturer och olika kontexter få olika betydelsen. Ett vanligt sätt att med grafisk formgivning representera data är att ge dessa olika värden olika färger, att göra ett färgdiagram. Det går att utläsa även i denna karta, att de olika färgerna har olika tolkningar och betydelser. När denna karta kopplas ihop med sin tillhörande teckenförklaring och det framgår att de röda prickarna ska symbolisera död skiftar tolkningen av kartans färg. Att det är samma nyans av röd som har använts till gränsdragningar och
nationernas namn ger mig en känsla av något hårt, näst intill kallt och eventuellt något att ifrågasätta. Namnet på medelhavet är formgivet i svart, vilket i sammanhanget är en något mer neutral färg. Havet kan genom detta tolkas som en (mer) neutral plats än länderna. När individer flyr för sitt liv, vad betyder då nationsgränser? Detta kommer jag inte gå närmare in på, men färgvalet i denna statistiska representation spelar stor roll och gör att kartan kan tas på större allvar.
Konceptet bakom denna Missing Migrants Map var att kartlägga alla människor
som dött eller försvunnit i samband med flykt världen över (Pellegrini & Mauri, 2015). Det är en digitalt producerad karta som är skapas av två informationsdesigners;
Valerio Pellegrini & Michele Mauri. De har hämtat data från projektet Missing
Migrants Project som är ett pågående projekt av IOM (IOM, 2020). IOM är den ideella
internationella organisationen för migranter med 173 medlemsländer. Missing Migrants Projekt är ett initiativ från Global Migration Data Analysis Centre
(GMDAC) and Media and Communications Division (MCD), vilka är de två
avdelningarna för global dataanalys. De samlar data från regeringar,
icke-vinstdrivande organisationer samt från media. Denna data tillgängliggörs sedan för andra aktörer.
Den utvalda data som denna karta visar är filtrerad så att den visar händelser i Europa och Medelhavet under 2015. Året 2015 var ett år när rekordmånga flyktingar tvingades fly och försökte ta sig till Europa. En term som ofta förekommer när just
detta års flyktingar nämns är ”den europeiska flyktingkrisen” (UNHCR, 2015). År 2015
dog över 1700 migranter när de försökte ta sig in i Europa och mer än 2200 personer saknas. Det mest drabbade området för dessa försvinnanden var Medelhavet, där 2895 personer dog eller saknas. Enligt Pellegrini & Mauri var syftet med denna karta var att synliggöra det faktum att vi alla är världsmedborgare på denna jord (Pellegrini & Mauri, 2015).
Nodalpunkten i kartan är öppet hav. Det är ett centralt tecken, som i sig är öppet att tolka men som i detta sammanhang synliggör att havet både går att navigera på
och korsa samt att det är en plats någon kan drunknar i. Det öppna havet kan även ses som en gräns.
Den flytande signifikanten kan i detta fall ses som migrant. Det är en term som i olika sammanhang kan komma att betyda olika saker men som, framför allt efter 2015, har kommit att bli en term med en negativ laddad betydelse. Detta gör diskurserna den förhåller sig till oerhört viktigt.
Det skapas en sanningseffekt i att numrera platser när vi förhåller oss till det som en betygsättning. Att de är numrerade är visuellt effektivt; nummer 1 på kartan hör ihop med referens nummer 1 i tillhörande källhänvisningar. Siffror i stigande skala (1,2,3, osv.) är starkt förknippade med betygsättning, något som blir bättre eller sämre. En motsägelse i bilden är numreringen av platser, för vad säger det om de platserna som inte är markerade med en siffra? Om lägre nummer blir förknippade med lägre ”betyg” kan de olika incidenterna tolkas olika viktiga.
Det som lyfts är förlorade liv och på kartan i sig riktas ingen kritik mot
statsmakterna världen över. Detta budskap är mer subtilt. Kartan visar vilka de mest berörda länderna kring dessa tragedier är. Den lägger inte fokus på detta, de vita länderna kan ses som ”neutrala” och utan betydelse i kartans syfte, men händelserna som sker på öppet hav i sätts i kontext. Att länderna är formgivna i vitt skiljer sig från geografiska avbildningar vi är vana att se och är ett tydligt designbeslut. Det tydliggör hur kritisk kartografi styrs av de grafiska attribut som används.
För vad dessa grafiska beslut faktiskt visar är hur många kroppar som på olika sätt försvunnit just på den platsen i havet. Det som går att ifrågasätta med hjälp av kartan är vem som har ansvaret för dessa förlorade liv.
Kartan i sig visar inte var dessa personer kom ifrån eller vart de var på väg, mer än att de försvann i kampen att ta sig till Europa. Det visas inte heller några personer som klarat flykten, fokus är enbart på de som försvann. Det tydliggör problematiken kartan vill lyfta, att dessa personer försvann på just öppet hav. De försvinner. Här
synliggörs de. Det är ett designbeslut som har gjorts, att visa på vilka som försvunnit
och inte lägga fokus på de som klarade sig.
Den mest använda kartan idag är medvetet reducerad i sin utformning.
Formgivningen ska vara enkel för att ge ett intryck av att den bara finns, näst intill något magiskt som dykt upp för vår användning. I vårt samhälle används kartan nästan omedvetet. Att formge en karta till någonting vackert* blir ett effektivt medel för att synliggöra något osynligt. Detta blir tydligt i förhållande till denna karta. Att den är vackert formgiven gör den inte bara läsbar utan även trovärdig och effektiv för att lyfta fram en känslig fråga.
*vad som är vackert är en subjektiv fråga och en helt annan diskussion än den som kommer lyftas här men syftar till det som är genomarbetat och med en estetisk strävan.
10.2. Imaging Homelessness in a City of Care
Figur 2a: Imaging Homelessness in a City of Care (Lovely Jojo, 2014).
I följande analys är det hela denna karta som analyseras. Större format av bilden finns i bilaga 2.
Figur 2b: Imaging Homelessness in a City of Care (Lovely Jojo, 2014).
Detta utsnitt av föregående karta har lagts in för tydligt visa vad exemplen i analysen syftar till. Markeringarna förtydligar exempel som valts ut i analysen.
Kartan visar en helhetsbild av en stad. Hela kartan är handritad och över hela bilden är mängder av korta texter utskrivna, även dessa är gjorda för hand. Runt dessa texter har gator ritats ut och en utritad flod flyter horisontellt genom staden. Den är
formgiven i svart mot en vit bakgrund. Pilar förekommer genomgående i bilden, både för att peka på platser i kartan men även för att koppla specifika texter till platser utanför kartan. På vissa ställen förekommer mindre illustrationer, främst av träd och växtlighet. Vid en första anblick svåra att utskilja texterna från varandra och hierarkier och mer dekorerade textelement är svåra att utskilja.
Centrerat i övre delen av kartan framgår det att detta är en representation av Newcastle. Texterna som fyller uppkartan är det som bygger upp narrativet. För genom att studera texterna närmare framgår det att det är kommentarer, minnen och tankar som är förknippade med staden. Den handgjorda formgivningen av både kartans geografi och texterna ger en känsla av att dessa minnen och tankar tillfälligt skrivits ner av den de tillhör, det gör kartan personlig. Det ger den en röst. Den typografiska utformningen hjälper betraktaren att sortera information. När texterna studeras närmare blir hierarkierna tydligare och det går att urskilja att vissa textblock är formgivna i större storlek, andra är mer dekorerade och kan ses som rubriker till de olika delarna av staden. Att parker och mindre naturområden är markerade med små illustrationer höjer den rumsliga kopplingen till staden. Pilarna i kartan hjälper till att förhålla texterna till de specifika platserna som refereras till. De som pekar ut ur kartan ger en förståelse att det finns något mer utanför kartans gräns.
Genom att studera texterna i detalj blir det tydligt att de handlar om ett flertal individers vardag; måndagskvällsfotboll pekas ut i en park (fig. 2b, not. 1), en mormor som ger sitt barnbarn en ny frisyr i sitt hem (fig. 2b, not. 2) och någon som vill gå och bowla (fig. 2b, not. 3). Andra texter visar på att dessa individers vardag ser mycket annorlunda ut än en stor majoritet av befolkningens vardagar; någon som har blivit avstängd från skolan (fig. 2b, not. 4), ett flertal som flyttar in och ut från vad vi kan anta är ett stödhem av något slag (fig. 2b, not. 5), och platser där smutsiga nålar cirkulerar (fig. 2b, not. 6).
Kartan producerades inom ramen för projektet Imaging Homelessness in a City of
Care;ett samarbete mellan Northumbria universitet och 30 akut hemlösa personer
som sover utomhus i Newcastle i Storbritannien (Irving & Moss, 2018). Varje deltagare uppmanades notera reflektioner, upplevelser och känslor på en karta över Newcastles centrum. Att förhålla sig till en fysisk plats och kunna navigera sina upplevelser genom staden med en karta visade sig vara enklare än att prata om händelser ut ett känslomässigt perspektiv. Detta gav kartan en viktig roll i att förtydliga deltagarnas upplevelser, attityder och värderingar (ibid.). Alla de 30 kartor som skapades av deltagarna sammanställdes sedan av konstnären Lovely Jojo till denna helhetskarta.
En nodalpunkt i kartbilden är gatumiljö. Denna nodalpunkt är det hela processen
kring kartan bygger sin mening på och gatumiljö som nodalpunkt kan på så vis ses som kartans infrastruktur. Det sätter den hemlösa kroppen på kartan och ger de hemlösa en röst. Det synliggör något osynligt. En flytande signifikant i denna diskurs är det handskrivna. Det handskrivna förknippas med någonting oreglerat och rörligt. Det skapar kopplingar till verkligheter utanför kartan. Den vetenskapliggör
föreställningar om den hemlöse, som någon som föreställs tillfällig och med brist på tillhörigheter figurerar i denna ”oreglerade” skrift. Det handskrivna som flytande signifikant synliggör vittnesmålen från deltagarna.
Kartan visar deras verklighet. Det är en utvald del av deras liv men ger en mer nyanserad bild av livet som akut hemlös. Det skapar sanningseffekter i kartan. Genom projektbeskrivningen framgår det att orden kommer från någon i situationen. Deras ord är med och förändrar bilden övriga samhället har på dem som grupp. Det finns något intressant i hur sanningseffekterna påverkar flera perspektiv. Dels från ett perspektiv som många kan relatera till (fig. 2b, not. 1), och att i samma sammangäng läsa om tuffare förutsättningar (fig. 2b, not. 6). Det är någonting jag anser bidrar till en humaniserad bild av personer som ofta ses som skilda från majoriteten av
befolkningen. Det görs ingen skillnad i den grafiska utformningen mellan dess två
perspektiv, de tillåts smälta samman. Det humaniserar och ger utrymme till någon
som annars inte hörs.Att texterna är kombinerade med kartan förstärker inte bara
kopplingen till en fysisk plats, utan väcker intresse. Känslan av att tillhöra en plats är för de flesta centralt och att ge perspektiv på vem som ”får lov” att tillhöra en plats bör reflekteras över. Vem är det som har rätt till staden, och hur visualiseras det?
Det är en alternativ karta över en geografisk plats på det sätt att det är en narrativ och erfarenhetsbaserad karta. Den är berättande och ger ett annat perspektiv på en
plats än från det universella perspektivet. Detta går att jämföra med Native Land
map (Native Land Digital, 2020) som denna uppsats inleddes med. På samma sätt
som den visar på faktiska rörelsemönster framför egendomsgränser visar denna karta förflyttningar i en stad från ett annat perspektiv. Effekten av att använda deltagare för att framställa kartan låter betraktaren få en alternativ syn på vad kartan representerar. Kopplingen mellan text och bild är avgörande för budskapet i denna karta och det är svårt att skilja på kartans faktiska utseende och konceptet bakom. Det blir tydligt i den grafiska utformningen att målet med projektet var att lyfta akut hemlösas röster och ge ett nytt perspektiv på diskursen kring hemlöshet. Kartan är medvetet skapad i anspråkslös kvalitet för att bevara deltagarnas subjektiva tolkning (ibid.).
Kartan som helhet är i princip omöjlig att läsa om den inte studeras mycket nära och en del åt gången. Sättet som konstnären har synliggjort alla röster samtidigt genom mängden handskriven typografi över hela staden i kombination med hierarkierna av textblock, de olika typerna av pilar som pekar överallt och små illustrationer här och var förstärker enligt mig hela konceptet. Rösterna från deltagarna ”surrar” som tankarna i en stad, det finns så många individer att det inte går att sortera ut vilka tankar och minne som figurerar var. Det humaniserar
deltagarnas liv som akut hemlösa, enbart genom hur texterna genom sin formgivning får plats och synliggörs. Det ifrågasätter det universella perspektivet och sätter dessa individer på en plats som kanske annars inte anses vara deras på samma sätt som den tillhör andra invånare. Trots att kartan inte lyfter fram andra perspektiv än de akut hemlösa får rösterna genom den grafiska formen en nyanserad bild. De är de osynliga, men får här sin röst hörd och blir synliggjord.
Att denna kartan är skapad med hjälp av deltagande kartografi stärker
representationen, ger en röst åt de akut hemlösa och ger en mer nyanserad bild av staden. Det gör att kartan kan användas för att ge en röst åt de osynliggjorda, de som ofta planeras bort ur urbana städer och de synliggöra deras koppling till staden. Det som dock är viktigt att komma ihåg att även om denna karta är producerad med deltagande kartografi så är detta inte en representation av alla akut hemlösa. Det är detta en representation baserad på de deltagare som valde att vara med i detta samarbete.
10.3. Prostitution Notes
Figur 3a: Prostitution Notes (1974) av Suzanne Lucy
Större format av bilden finns i bilaga 3. I samma bilaga återfinns även en transkribering av texten i bilden.
Figur 3b: Prostitution Notes (1974) av Suzanne Lucy
Kartan är ritad av vad som går att anta är en svart tuschpenna på ett brunt papper. Redan vid första anblicken upplevs kartan tillfällig. Kartan är placerad i mitten av pappret och runtomkring följer en lång handskriven text på engelska (bilaga 3). Datum och rubrik över texten låter oss veta att den hänvisar till 20 juni och rubriken ”A night out with the boys” ger en första indikation på vad kartan visar. Datumet är ritat med stencil och rubriken är handskriven. Det finns en del markeringar, några små blänkande stjärnor och ett antal gatunamn. Texten runt kartan är satt i mindre storlek än rubriken och beskriver en händelse utifrån ett berättar-jag. Texten bygger upp ett narrativ som tillsammans med kartan skapar berättelsen. Handritade pilar på kartan hjälper läsaren att navigera i berättelsen och det tydliggör den rumsliga kopplingen berättelsen har till en plats.
Bilden och texten är starkt sammankopplade och det är först när vi läser den nedskrivna händelsen som vi förstår att kartan visar vad som sker i just detta området. Kartan förankrar berättelsen till en rumslig plats och berättelsen förstärks av pilarna och de små utklippta detaljerna samt kommentarerna. Upplägget av texten för tankarna till ett dagboksinlägg, vilket förstärks av de små ditsatta cigarettpaketen och de glänsande stjärnorna. Kartans handgjorda uttryck gör att kartan uppfattas som personlig. Texten är placerad runt kartan, vilket tyder på att kartan har ritats upp först och texten lagts till efteråt.
Kartan är skapad av konstnären Suzanne Lacy och är en del av hennes projekt
Prostitution Notes. Hon var intresserad av kvinnorna som levde ett liv skiljt från
hennes eget, de som levde i prostitution (Obrist, 2014). Under ett antal månader genomfördes konstnärliga undersökningar i Los Angeles. Dokumentationen innehåller allt från fotografier och rörelsemönster till Lacys egna upplevelser och erfarenheter, som hon noterat efter att ha följt med dessa individer. Hon var noga med att bibehålla ett utanför-perspektiv, för att kunna förstå kopplingarna mellan faktiska och imaginära upplevelser av sexarbete (Lacy, 1974).
I denna kartan är nodalpunkten inte helt självklar. Den här svårigheten kan bero på att kartan främst har en konstnärlig kontext och inte en orienterande kontext. Pappret och de fastklistrade stjärnorna är viktiga för att bygga ett narrativ. Det skapar
innehållet i kartan och är det som förhåller utförandet med konceptet. Även gatumiljön är viktig för att synliggöra de annars osynliga rörelsemönstret av de prostituerade. Kartan i sig är ett viktigt tecken men kan snarare ses som en flytande signifikant då den snarare förhåller diskursen till andra diskurser. Likt andra kartor som vill lyfta orättvisor synliggör detta en utsatt grupp i samhället. När kartan som flytande signifikant kopplar ihop dessa marginaliserade personer till en plats
synliggörs viken av representations i kartan. De synliggjordas värld blir med kartans hjälp något mindre abstrakt, för att den ritas ut.
Det konstnärliga uttrycket är avgörande i denna karta och det konstnärliga uttrycket kan ses som sanningseffekter. Kartan är helt obegriplig utan sin kontext men när man vet att det är ett konstprojekt förstås kartans på ett hela annat sätt. För det konstnärliga och estetiska handlar främst om att förstärka kartans
genomslagskraft. Den är inte skapad för att vara vacker, den är skapad för att engagera och skapa en relevans. Det får genom det estetiska uttrycket en auktoritet
som handlar om att dessa erfarenheter är unika och viktigt från ett mänskligt perspektiv.
Utförandet av kartan tolkar jag som medvetet formgivet och noggrant genomtänkt. Det bruna pappret är i många sammanhang någonting billig; täckpapper,
inslagspapper eller bakplåtspapper – de är alla papper som säljs i större kvantiteter och är en förbrukningsvara. Prostitution har en nedvärderad roll i samhället och är en grupp som historiskt förknippats med något billigt, något ”fult”. Det är troligtvis inte en slump att kartan utförts på ett sådant papper och att den är uppritad med en, något sliten, markeringspenna. Denna typ av formgivning får en starkare effekt av att se hastig ut. Formgivningen kan på så vis kopplas ihop med konceptet.
Desamma gäller kartans titel, som kan tolkas ironiskt. ”A night out with the boys” kan tolkas som en utekväll på stan, den spelar på betydelsen av att gå ut och festa, någonting att se fram emot och någonting festligt. Berättelsen börjar med att berättar-jaget förklarar hur den och Brian klär upp sig för sin kväll runt i kvarteret. Även detta anser jag vara en koppling till att förbereda sig för en utekväll likt en fest. I kombination med bildens titel skiftar tolkningen av titeln. Killarna titeln syftar till är mer troligt de som förväntas köpa diverse tjänster av personerna som rör sig i
dessa kvarter.
Den konstnärliga kontexten spelar även roll i resultatet av undersökningarna som kartan bygger på. Trots att det är i slutändan konstnärens upplevelser att som utomstående få följa dessa kvinnor och på så sätt ge sin tolkning av deras situation, är det effektivt att använda deltagande kartografi i processen. Det gör att kartan kan ses som en praktik snarare än ett objekt och gör att deltagarna går från att vara
medverkande till att bli medskapande. Dessa kartor lyfter en annan verklighet, som är minst så verklig för gruppen den tillhör, men annorlunda för den stora delen av befolkningen. Detta gör kartan både politisk och visar på sociala skillnader. Och ger en marginaliserad grupp en plats på kartan.
11. Diskussion
Det finns tydliga kopplingar mellan analyserna av alla tre kartor, främst i hur de används som verktyg för att förmedla information. Genom analysen framträder den (o)medvetna makt som kartan har eller kan ha, som någonting vi tar hjälp av för att förstå vår omvärld.
Det som framgår i alla tre kartor är att dess tolkning påverkas av hur de är skapade.
Budskapen som analysen visar påverkas alla av den grafiska formen; från den politiska kopplingen av vita landmassor till surrande röster och brunt papper. Det var ett medvetet designbeslut att ha med alla röster i kartan över Newcastle istället för att välja ut några och detta är vad som bygger hela narrativet. Ett annan grafisk beslut är att alla kartorna har något som styr betraktarens uppmärksamhet; pilar eller inringade områden. Det stärker och förtydligar fokus i kartan och är viktiga grafiska attribut.
Kartorna fungerar här genom att visa på ojämlikheter och lyfta marginaliserade grupper, samtidigt som de knyter händelser till en specifik kontext. Migranterna som omkommit blir tydligt kopplade till en rumslig plats i havet och de hemlösa kopplas ihop med specifika adresser i en stad när deras rörelsemönster kartläggs och prostituerade lyfts in i konsten. Detta görs genom en tydlig och medveten formgivning, som står i
kontrast till Google Maps reducerade gränssnitt vi är vana att se i vår vardagliga användning av kartan.
Att kartan är beroende av sin kontext och bör ses som en process anser jag blir tydligt i
denna analys av utvalda kartor. Kitchin & Dodge (2007) skriver i Rethinking maps om
hur inställningen till kartor måste förändras. Genom att uppfattas som relationella och
beroende av sin kontext, kan kartor ses som uttryck för en omvandlande process. Kartor är aldrig fullständiga, de är i konstant utveckling; de är en process. Detta synsätt lyfter att kartan är en utvald representation och att en karta är beroende av de omständigheter under vilka den blev till; var och hur och i vilket syfte den skapades. Hur den tolkas kan även påverkas av det historiska sammanhanget, och hur världen har förändrats sedan den skapades.
Den grafiska formgivningen kan i alla kartor motiveras i förhållande till konceptet.
Ingen del av produktionen har lämnats till slumpen. Det som tydliggörs i analysen är att
möjligheten att kunna avkoda kartornas koder är beroende av respektive kontext.Kartans
representationer är inte självklara utan kräver förståelse av den kod vilken den byggts upp av. Den skiljer sig dock från andra visuella representationer på det sätt att den har
möjlighet att själv redovisa sin kod och därmed tydliggöra kopplingar till annan information som den bygger på. Det är först när vi blir medvetna om kartans kodberoende som vi kan ifrågasätta dess representativitet och på så vis förstå möjligheterna att genom kartan också om-koda. Detta synliggör hur den grafiska designen förklaras genom ett kodningsspråk. Möjligheten att kunna om-koda är ett effektivt medel för att skapa inkluderande tolkningar och som kräver kunskap om grafisk formgivning för att skapa mening.
Det som inte går att frångå är hur kartan representerar och hur makten i framställandet
tydliggörs. För även om deltagandet av respektive grupper kan stärka den narrativa tolkningen i kartan, finns risken att genom kartläggning forma och befästa ett ”vi” som sitter på makten att kartlägga och ett ”dom” som ska kartläggas. I kartan över hemlösa ges en inblick över alla deltagares minnen och tankar men det är inom ramen för projektets kartläggning och på dess villkor som rösterna framträder.
Att se på kartan ut ett kritiskt perspektiv innebär ett ifrågasättande av möjligheten att ta plats, av vem som besitter egenmakt i rumslig och representativ mening. Den
geografiska kartan som verktyg ger makt att visa en annan bild av världen, en värld som
även tillhör grupper som ofta osynliggörs.
I en tid där samhället drivs av stordata och informationsflöden måste vi förhålla oss kritiskt till de rumsliga uttrycken stordata tar sig. Vi måste vara medvetna om hur den styr vår rumsliga förståelse genom att översättas till världsbilder. Kartan har i alla tider fungerat som ett stöd för att navigera, för förflyttningar både av ting och kroppar. Den universella blick som kartor ibland baseras på benämns inte längre som Guds blick, men fungerar idag som en övervakande och styrande blick. Inledningsvis lyfte denna uppsats
att GIS kan ses som ett uppifrån perspektiv och när allt vi gör kartläggs är det högst
aktuellt att medvetandegöra nya perspektiv att se omvärlden på. Vi ser sällan
strömningarna från de enorma datainsamlingar som görs. Trots medvetenheten kring den
makt GIS medför är det svårt att få tillgång till dess data. Vem har tolkningsföreträden i
ett system där den data som används inte syns? I analysen av Missing Migrant Maps
