Europeiskt och nordiskt försvarsmaterielsamarbete
En studie om det potentiella sambandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökatförsvarsmaterielsamarbete i Europa och Norden
Magisteruppsats
Statsvetenskap med inriktning säkerhetspolitik Försvarshögskolan
Författare: Viktor Norén Handledare: Malena Britz Maj 2013
2 SAMMANFATTNING
I denna uppsats undersöks det potentiella sambandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat för-svarsmaterielsamarbete i Europa och Norden. Perioden som studeras är åren 1991-2012. Variablerna kon-strueras från data hämtade från SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) och utgörs av (i) genomsnittliga försvarsutgifter som andel av BNP, samt (ii) andelen försvarsmaterielaffärer som inklude-rar samarbete vid produktion för de två grupperna av länder. I ett första steg görs en statistisk analys vars resultat visar på ett statistiskt signifikant samband mellan variablerna när det gäller de europeiska länder-na, samt ett statistiskt insignifikant samband mellan variablerna för de nordiska länderna. I ett andra steg genomförs kvalitativa intervjuer i syfte att undersöka orsakerna till denna skillnad mellan de två samar-betena. De sammanvägda resultaten från studien ger inget entydigt svar på hur skillnaden mellan Europa och Norden med avseende på detta samband kan förklaras. Även om minskade försvarsutgifter överlag beskrivs som en drivkraft till internationellt försvarsmaterielsamarbete finns det sammantaget anledning att ifrågasätta att länder per automatik åstadkommer kostnadsbesparingar genom att ingå i ett försvarsma-terielsamarbete. Resultaten tyder på att försvarsmaterielsamarbete försvåras avsevärt om samarbetet var-ken kan erbjuda länderna kostnadseffektiva lösningar eller bidra till upprätthållandet av nationernas en-skilda säkerhetspolitiska intressen. Inom ramen för det nordiska försvarsmaterielsamarbetet tyder mycket på att denna problematik är närvarande. Detta kan också vara en potentiell förklaring till frånvaron av samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete för de nordiska länder-na.
3 INNEHÅLL Kapitel 1 ... 4 Inledning ... 4 Disposition ... 6 Framväxten av försvarsmaterielsamarbeten ... 6 Europa ... 6 Norden ... 8 Kapitel 2 ... 9 Teori ... 9
Kopplingen mellan ekonomi och försvarsmaterielsamarbete ... 9
Efterfrågan, utbud och möjliga hinder för samarbete ... 10
Realpolitik, idealism, internt och externt ... 11
Tidigare studier ... 14 Kapitel 3 ... 19 Metodologi ... 19 Statistisk metod ... 19 Kvalitativa intervjuer ... 20 Metodologiska begränsningar ... 21 Kapitel 4 ... 23
Deskriptiv statistik och avgränsningar ... 23
Försvarsutgifter och försvarsmaterielsamarbete ... 23
Kapitel 5 ... 25
Statistisk analys ... 25
Trender avseende försvarsmaterielaffärer samt försvarsutgifter i Europa och Norden ... 25
Forskningsfråga 1 – Europa ... 29
Forskningsfråga 1 – Norden ... 33
Kapitel 6 ... 35
Kvalitativ analys – Forskningsfråga 2 ... 35
Kostnadsbesparingar som incitament till samarbete ... 35
Mätproblem ... 38
Politisk styrning ... 40
Fördröjningseffekter ... 42
Realpolitik och målkonflikter ... 43
Koordinering och asymmetrisk information ... 45
Rationellt agerande ... 46
Kapitel 7 ... 47
Resultat ... 47
Forskningsfråga 1 ... 47
Forskningsfråga 2 ... 48
Resultat kopplat till tidigare studier ... 50
Kapitel 8 ... 51
Slutsatser och förslag på vidare forskning ... 51
Appendix ... 52
Källor ... 54
4
Kapitel 1
Inledning
Kalla krigets slut används ofta för att beskriva början på en utveckling i Europa som bland annat innefattat ändrade uppgifter för ländernas försvarsmakter, minskade nation-ella försvarsutgifter, ett förändrat säkerhetsbegrepp samt ett ökat internationellt samar-bete inom försvarsområdet.1 Inom ramen för säkerhets-och försvarspolitiska samarbeten nämns ofta samarbete kring försvarsmateriel som en viktig komponent. Ett utökat för-svarsmaterielsamarbete kopplas samman med idéer om interoperabilitet och standardise-ring mellan länders försvarsmakter.2 Interoperabilitet kan här sägas vara direkt relaterat till ett vidare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete och styr i vilken utsträckning försvarsmaterielen blir kompatibel med andra länders motsvarande materiel, vilket i sin tur styr möjligheten till vidare samarbete vid internationella insatser, övningar etc.
När det gäller ekonomin har världens genomsnittliga försvarsutgifter sjunkit från 4,5 procent av BNP år 1980, till 2,5 procent av BNP år 2000.3 I relation till minskade
eko-nomiska resurser har det skett omfattande teknologiska framsteg, vilka bidragit till en dyrare och mer komplex vapenframställning. Förändringstakten i kostnaderna för vapen-framställning har åtföljts av en betydligt lägre real ekonomisk tillväxt i de europeiska länderna.4
Både i Europa och Norden finns ett utökat försvarsmaterielsamarbete med som priorite-rat mål. Genom etableringen av den europeiska försvarsmyndigheten EDA (European Defence Agency) år 2004 tog EU ett steg på vägen mot att få ett gemensamt europeiskt försvar. En av EDA:s funktioner är att främja försvarsmaterielsamarbete mellan länder-na som ingår i samarbetet.5 När det gäller de nordiska länderna pågår ett försvarsmateri-elsamarbete inom ramen för Nordefco (Nordic Defence Cooperation). Två av målen för det nordiska försvarssamarbetet är att främja konkurrens inom försvarsindustrin samt att
1 Mörth (2003), Alexandroff och Cooper (2010), Paul och Ripsman (2010), Agius (2011),
Pet-tersson (2011)
2 Mörth 2003, s. 56
3 Sandler och Hartley 2007, s. 609
4 Kirkpatrick 2004, s. 262
5 EDA, http://www.eda.europa.eu/Aboutus/Whatwedo/Missionandfunctions, hämtad den
5 öka interoperabiliteten mellan de nordiska försvarsmakterna.6 Det politiska trycket avse-ende försvarsmaterielsamarbete mellan de nordiska länderna har succesivt ökat alltsedan 1990-talet.7
Uppsatsen lägger fokus vid två faktorer – minskade försvarsutgifter och ett ökat för-svarsmaterielsamarbete – vilka med utgångspunkt i ovan är en del av utvecklingen sedan kalla krigets slut. En minskning av länders försvarsbudgeter i kombination med ökade materielkostnader leder till att svåra politiska beslut måste fattas. Sådana beslut rör ex-empelvis vilken roll landet ska spela på den internationella arenan samt hur man kan åstadkomma effektivitetsvinster vid materielanskaffning.8 En potentiell effekt av inter-nationellt försvarsmaterielsamarbete är att de länder som deltar i samarbetet kan uppnå en mer kostnadseffektiv materielanskaffning, vilket bör kunna kompensera för minskade försvarsutgifter.9 Mot bakgrund i detta samt med utgångspunkt i det europeiska och nor-diska försvarsmaterielsamarbetet formuleras följande två forskningsfrågor:
1. Finns det ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsma-terielsamarbete för länderna inom EDA respektive Nordefco?
2. Vilka orsaker kan finnas till en eventuell skillnad mellan det europeiska och det nordiska samarbetet med avseende på detta samband?
Syftet med undersökningen är att ta reda på hur sambandet mellan de två variablerna tar sig uttryck inom ramen för det europeiska och det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Om det är så att det finns ett samband mellan variablerna enligt ovan bör det vara möj-ligt att argumentera för att de kostnadsbesparingar de enskilda länderna uppnår i och med ett försvarsmaterielsamarbete helt eller delvis kan kompensera för minskade för-svarsutgifter.10 Om ett samband mellan variablerna saknas, alternativt om sambandet
6 Nordefco MoU 2009, http://www.nordefco.org/Files/nordefco-mou.pdf, hämtad den 17 april
2013
7 Britz 2012, p. 239
8 Sandler och Hartley 2007, s. 614
9 Marrone 2012, s. 10
10 Se exempelvis Valasek (2011) och Marrone (2012). Studien baseras därför på antagandet att
det bör finnas en kausal koppling mellan minskade ekonomiska resurser och ett ökat samarbete på försvarsmaterielområdet. Studiens upplägg begränsar dock möjligheten att grundligt analy-sera denna eventuella kausalitet.
6 mellan variablerna skiljer sig åt mellan de två samarbetena, blir det intressant att under-söka vad som orsakar denna skillnad. Den första forskningsfrågan besvaras med hjälp av en statistisk metod och den andra forskningsfrågan med hjälp av kvalitativa intervjuer.
Disposition
Nedan ges inledningsvis en kort bakgrund till framväxten av nuvarande försvarsmateri-elsamarbeten inom EDA och Nordefco. I kapitel 2 presenteras de teoretiska utgångs-punkter som denna uppsats bygger på. Här presenteras också tidigare studier som på olika sätt knyter an till uppsatsens forskningsfrågor. Kapitel 3 innehåller en redogörelse över metodologi. Här diskuteras den statistiska metoden, kvalitativa intervjuer, samt me-todologiska begränsningar. I kapitel 4 presenteras det empiriska materialet som används i den statistiska analysen samt de avgränsningar som gjorts avseende data och länder. Här presenteras och diskuteras också variablerna som används i den statistiska analysen. I kapitel 5 genomförs den statistiska analysen med utgångspunkt i den första forsknings-frågan. I kapitel 6 genomförs en kvalitativ analys som i huvudsak baseras på intervjuer i syfte att besvara den andra forskningsfrågan. I kapitel 7 sammanfattas studiens resultat och knyts till tidigare forskning. I ett avslutande kapitel presenteras slutsatser samt för-slag på fortsatt forskning kring ämnet.
Framväxten av försvarsmaterielsamarbeten
Europa
Mörth (2003) menar att försvarsmateriel utgör en mycket viktig fråga när det gäller framväxten av en gemensam europeisk försvarspolitik och försvarskapacitet. Utan en stark europeisk försvarsindustri och utan samarbete kring frågor som rör försvarsmate-riel blir den europeiska försvarspolitiken substanslös.11 Britz (2008) framhåller att NATO spelat en stor och viktig roll när det gäller försvarsindustrisamarbete i Europa eftersom det stora flertalet av de länder som producerar försvarsmateriel även är NATO-medlemmar. NATO har dessutom haft som mål att skapa interoperabilitet mellan med-lemsländernas försvarsmakter, vilket utgjort en drivkraft när det gällt samarbete kring frågor som rört försvarsmateriel.12 Även DeVore (2012) framhåller NATO som den
11 Mörth 2003, s. 2 12 Britz 2008, s. 45
7 första viktiga aktören vad gäller försvarsmaterielsamarbete.13 Som tidigare nämnts inne-bar kalla krigets slut en början på utökade möjligheter att samarbeta i försvarsmateriel-frågor på en europeisk arena, snarare än inom ramen för NATO. De som först började utforma det europeiska försvarssamarbetet inspirerades av en vidare europeisk integrat-ionsprocess som accelererade i och med att Maastrichtfördraget undertecknades år 1992. Föredraget möjliggjorde samarbete i frågor och inom områden som inte var strikt eko-nomiska.14 DeVore menar att den europeiska integrationen som tog fart påverkade euro-peiskt försvarsmaterielsamarbete på två sätt. Dels kunde försvarsmaterielsamarbete er-hålla legitimitet genom att kopplas samman med EU, dels kunde EU:s överstatliga organ nu få tillgång till ett område där de tidigare varit exkluderade.15 Den första europeiska organisationsstrukturen som upprättades i syfte att samarbeta kring försvarsmateriel var Western European Armaments Group (WEAG). WEAG etablerades som en konsekvens av att medlemsländer i ett annex till Maastrichtfördraget formulerat målet att skapa en europeisk försvarsbyrå, något som resulterade i att 13 medlemsländer gick samman och bildade WEAG år 1992.16 WEAG organiserades i tre kommissioner med olika ansvars-områden: (i) främjande av samarbete vid vapenprojekt, (ii) främjande av samarbete av-seende forskning och utveckling, samt (iii) främjande av marknadsintegration mellan medlemsländerna. Fyra år efter bildandet konstaterades emellertid att WEAG hade miss-lyckats med att generera den önskade nivån avseende samarbete kring forskning och ut-veckling. Detta gjorde att medlemsländerna skapade ett nytt beslutande organ i form av Western European Armaments Organization (WEAO). WEAO var den första europeiska organisationen med ansvar för försvarsmaterielfrågor som erhöll en självständig juridisk status som organisation. Bildandet av WEAO bidrog bland annat till ett ökat fokus på samarbete kring forskning och utveckling. Vid sidan av WEAO etablerades år 1996 Organisme Conjointe de Coopération en Matière d’ Armement (OCCAR) som utgjordes av Europas fyra största vapenproducenter; Storbritannien, Frankrike, Italien och Tysk-land. Syftet var att öka samverkan vid vapenprojekt.17 Britz (2008) framhåller att OCCAR av många ses som embryot till den nuvarande europeiska försvarsbyrån (Euro-pean Defence Agency, EDA).18 År 1998, två år efter etableringen av OCCAR, under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- under- 13 DeVore 2012, s. 447 14 DeVore 2012, s. 447 15 Mörth (2003) och DeVore (2012) 16 DeVore 2012, s. 448 17 Ibid, s. 448-449 18 Britz 2008, s 47
8 tecknade Europas sex största vapenproducenter (Storbritannien, Frankrike, Italien, Tysk-land, Spanien och Sverige) ett Letter of Intent (LoI) som förband staterna att utveckla metoder som kan underlätta omstruktureringen av Europas försvarsindustri.19 Detta LoI
började som ett mellanstatligt samarbete men formaliserades senare som ett fördrag och institutionaliserades i kommittéer där medlemsländerna förhandlade i frågor som rörde marknadsintegration.20 När den europeiska försvarsbyrån EDA bildades år 2004 över-togs uppgifter som tidigare hanterats inom ramen för WEAG och WEAO. Enligt De-Vore låg den stora förändringen i att man nu satsade avsevärt mycket större resurser på samarbetet, med en personalstyrka fem gånger större i förhållande till WEAG och WEAO tillsammans.21 Sammantaget kan sägas att europeiskt samarbete rörande för-svarsmateriel utvecklats sedan kalla krigets slut inom ramen för ett antal mer eller mindre institutionaliserade samarbetsstrukturer.
Norden
Westberg och Doeser (2012) framhåller att kalla krigets slut innebar nya möjligheter för nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.22 Detta var också startskottet på ett ökat politiskt tryck avseende försvarsmaterielsamarbete mellan de nordiska länderna. År 1994 skrev de nordiska länderna, med undantag från Island, under ett avtal om utökat samarbete vid inköp av försvarsmateriel – Nordic Armaments Cooperation (Nordac).23
Nordac:s mandat och uppgifter inkorporerades sedan i den nuvarande samarbetsstruk-turen Nordefco som upprättades år 2009. Samarbetet inom Nordac baserades på princi-pen om ömsesidigt utbyte av nationella anskaffningsplaner i syfte att möjliggöra gemen-sam utveckling, anskaffning och underhåll vad gäller försvarsmateriel.24 Enligt Nor-defco medförde försvarsmaterielsamarbete under 15 år inom ramen för Nordac att man sparade uppskattningsvis 100 miljoner euro.25 Hagelin (2006) menar att Sveriges starka position som tillverkare av försvarsmateriel varit en förutsättning för ett nordiskt för-svarsmaterielsamarbete. Många av de stora vapensystem som upphandlats inom Nordac har varit svenska. Detta har skapat en obalans i Norden vad gäller försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan- försvarsmaterielan-
19 DeVore 2012, s. 449
20 Ibid. s. 449 21 Ibid. s. 450
22 Westberg och Doeser 2012, s. 17
23 Britz 2012, s. 239
24 Nordefco 2013, http://www.nordefco.org/The-basics-about-NORDEFCO, hämtad den 2 maj
2013
25 Nordefco 2013, http://www.nordefco.org/The-basics-about-NORDEFCO, hämtad den 2 maj
9 skaffning, vilket bland annat resulterat i att man inom Nordac många gånger misslyckats med att uppnå konsensus när det gäller anskaffning av försvarsmateriel. Försvarsmateri-elsamarbetet har generellt heller inte involverat alla de nordiska länderna.26 Intressant i
relation till detta är att den svenska regeringen i sin skrivelse om nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete nämner att de nordiska försvarsindustriföreningarna i no-vember 2012 undertecknade ett MoU (Memorandum of Understanding) i syfte att stärka den nordiska försvarsindustrins konkurrenskraft, både på den nordiska marknaden såväl som globalt.27 Den svenska regeringen nämner också att det nordiska försvarsmateriel-samarbetet utvecklats i flera steg de senaste åren. Här nämns ett analysarbete som syftat till att undersöka förutsättningarna för gemensamt nordiskt ägande och brukande av för-svarsmateriel.28 Utifrån ovanstående står det klart att det sedan början på 90-talet funnits en nordisk vilja till samarbete inom frågor som rör försvarsmateriel. Med utgångspunkt i den svenska regeringens ordval verkar det också finnas fog för att tala om en nordisk marknad för försvarsmateriel, en marknad som man dessutom önskar värna.
Kapitel 2
Teori
Kopplingen mellan ekonomi och försvarsmaterielsamarbete
Denna studies forskningsfrågor kan relateras till det övergripande problemområde som rör hur framväxten av internationella samarbeten kan förklaras. Thiem (2011), med hän-visning till Putnam (1988), menar att det inom statsvetenskapen blivit en i det närmaste självklarhet att kombinera faktorer på internationell och nationell nivå då internationella fenomen förklaras. Thiem menar att denna observation är särskilt relevant när det gäller försvarsmaterielsamarbete då detta politikområde förbinder säkerhetspolitik med ett po-litikområde som traditionellt varit underordnat detta; nämligen ekonomi.29 Thiem (2011) framhåller två processer vilka specifikt styr försvarsmaterielsamarbete; dels graden av politisk koordinering mellan länder vad gäller utrikespolitik, dels ekonomiska incita-ment att exempelvis utveckla och producera försvarsmateriel tillsammans med andra
26 Hagelin (2006) s. 170-171
27 Skrivelse 2012/13:112, s. 19
28 Skrivelse 2012/13:112, s. 19
10 nationer.30 För att förklara ett eventuellt samband, alternativt frånvaro av ett samband, mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete utifrån de två forskningsfrågorna, verkar det alltså behövas ett perspektiv på internationella relationer som på ett tydligt sätt också tar hänsyn till ekonomiska drivkrafter.
Efterfrågan, utbud och möjliga hinder för samarbete
García-Alonso och Levine (2007) redogör för forskningen inom området försvarseko-nomi (eng. ”defence ecoförsvarseko-nomics”) där man bland annat intresserat sig för hur förändring-ar i hur stater ser på sin och andras säkerhet påverkförändring-ar vförändring-ariabler så som vapenexport, nat-ionell försvarsmateriellanskaffning samt koncentrationen av internatnat-ionella försvarsin-dustrier.31 I syfte att beskriva och förklara handel med försvarsmateriel redogör García-Alonso och Levine för faktorer som de menar styr tillgång och efterfrågan på sådan ma-teriel. Enligt García-Alonso och Levine styrs efterfrågan av dels staters uppfattning om interna och externa hot, dels av priset på försvarsmaterielen. Stater kan sedan avgöra om det mest kostnadseffektiva är att: (i) På egen hand utveckla och producera materielen, (ii) att utveckla och producera materielen i samarbete med andra nationer, (iii) att pro-ducera materiel som utvecklats av någon annan under ett licenssystem, alternativt (iv) att importera den aktuella materielen.32 Utöver en stats uppfattning om interna och externa
hot styrs ett försvarsmaterielsamarbete alltså av hur pass kostnadseffektiv en viss an-skaffningsmetod är i relation till övriga möjliga alternativ. Detta indikerar att ett land, oberoende av exempelvis internationella normer eller deltagande i ett institutionaliserat försvarsmaterielsamarbete tenderar att välja det mest kostnadseffektiva och säkerhetspo-litiskt ”mest lämpliga” alternativet. Risken finns antagligen att det kan uppstå en situat-ion där den enskilda statens intressen (alternativt enskilda myndigheters intressen) inte kan tillgodoses inom ramen för ett visst försvarsmaterielsamarbete som landet anslutit sig till. En sådan situation uppstår antagligen om samarbetet inte erbjuder kostnadseffek-tiva och säkerhetspolitiska lösningar som passar statens eller de enskilda myndigheter-nas ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen. Utifrån ovanstående resonemang bör det vara möjligt att beteckna stater som en form av rationella aktörer på en marknad, där dessa strävar efter att maximera sin nytta (i termer av ekonomi och säkerhet).
30 Thiem 2011, s. 1-2
31 García-Alonso och Levine 2007, s. 943
11 Utbudet av försvarsmateriel har enligt García-Alonso och Levine förändrats drastiskt sedan kalla krigets slut då en omfattande nedrustning ledde till färre nya försvarsmateri-elprojekt och en minskning i antalet materielbeställningar i allmänhet.33 Under samma
tidsperiod har också relationerna mellan regeringar och försvarsindustrier förändrats. Tidigare var det vanligt att nationella försvarsindustrier utgjorde regeringarnas förlängda arm i och med att industrierna var statligt ägda. Trenden numera är ett ökat oberoende mellan regeringar och nationella försvarsindustrier. Denna utveckling baserades initialt på en idé om att öka effektiviteten i vapenproduktionen.34 Denna utveckling, där vapen-produktion och försäljning har rört sig bort från staternas ansvarsområden, har lett fram till frågor som rör asymmetrisk information. Asymmetrisk information är knutet till spelteori där skillnader i information mellan parter (asymmetrisk information) inom ra-men för en försvarsmaterielaffär förväntas leda till ett marknadsmisslyckande, en situat-ion där marknaden på egen hand inte åstadkommer en effektiv resursfördelning. Enligt García-Alonso och Levine har problemet med asymmetrisk information blivit än mer relevant sett till att den internationella försvarsmaterielmarknaden blivit allt större, för-svarsindustrierna blivit alltmer internationaliserade samt att samarbetsprojekt mellan länder blivit allt vanligare.35 Med utgångspunkt i påståendena ovan rörande betydelsen av asymmetrisk information i relation till försvarsmaterielsamarbete blir en diskussion kring detta relevant då den andra forskningsfrågan ska besvaras. Om det går att påvisa förekomst av asymmetrisk information kan detta, med utgångspunkt i ovan, bidra till att förklara graden av samarbete mellan länderna som köper och säljer försvarsmateriel på dessa marknader.
Realpolitik, idealism, internt och externt
Bilden av staten som en rationell aktör enligt ovan kan alltså bidra till att förklara varför stater väljer att samarbeta kring försvarsmateriel. Att förklara ett försvarsmaterielsamar-bete med att staterna inom samarförsvarsmaterielsamar-betet strävar efter att maximera intern och extern säker-het samt att uppnå kostnadseffektivitet inryms i en teoretisk modell som gör anspråk på att förklara framväxten av försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten mer generellt. Tillkomsten av internationella samarbeten beskrivs av Putnam (1988) som ett ”two-level game” som äger rum på dels en nationell, dels en internationell nivå. På den nationella nivån bedriver nationella grupperingar ett påverkansarbete gentemot regeringspolitiker i
33 García-Alonso och Levine 2007, s. 948
34 Ibid. s. 949 35 Ibid. s. 949
12 syfte att hävda sina intressen. Politikerna å sin sida försöker uppnå makt genom att skapa koalitioner mellan sådana grupper. På den internationella nivån pågår också ett påverkansarbete där de nationella regeringarna försöker maximera sin handlingsfrihet i syfte att tillgodose de nationella intressegruppernas önskemål. Samtidigt försöker man på den internationella nivån också minimera konsekvenserna av motsvarande agerande hos andra stater.36 Westberg och Doeser (2012) tar utgångspunkt i uppdelningen mellan interna kontra externa påverkansfaktorer när de undersöker förekomsten av, samt förut-sättningarna för, ett nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.37 Westberg och Doeser inkluderar också två övergripande och konkurrerande idétraditioner – realism och liberalism – som de menar under lång tid präglat forskningen om internationell poli-tik. Även om denna studie endast rör en aspekt av säkerhets- och försvarspolitiska sam-arbeten, i form av samarbete kring försvarsmateriel, bör de teoretiska utgångspunkterna vara relevanta då svar på de två forskningsfrågorna söks. Detta eftersom Westberg och Doesers fyrfältsmatris nedan sammanför grupper av påverkansfaktorer på internationell och nationell nivå med utgångspunkt i en realpolitisk respektive idealistisk syn på det internationella systemet. Sett till staters uppfattning om säkerhet som en viktig faktor när det gäller att förklara det sätt på vilket försvarsmateriellanskaffning bedrivs, kan för-svarsekonomi alltså kopplas samman med uppdelningen mellan internt/externt samt re-alpolitik/idealism i matrisen nedan. Med avseende på de två analysnivåerna i matrisen knyts denna också lätt till Putnams idé om ett ”two-level game” som en grundläggande beskrivning av internationella samarbetens framväxt.
36 Putnam 1988, s. 434
13
Realistiska/realpolitiska påverkansfaktorer
Liberala/idealistiska påverkans-faktorer samt påverkan från det vidgade säkerhetsbegreppet Externa påverkansfaktorer Det anarkiska systemets
grund-struktur och maktfördelningen mellan stormakterna.
Internationella normer, regler och intresseuppfattningar sammanhö-rande med institutionaliserat in-ternationellt samarbete.
Interna påverkansfaktorer Säkerhetspolitiska påverkansfak-torer sammanhörande med en enhetlig syn på det nationella intresset, ländernas maktresurser och olikartade nationella strate-giska situationer och historiska erfarenheter.
Olikartade uppfattningar inom den nationella säkerhetspolitiken sammanhörande med konkurre-rande inrikespolitiska intresse-grupper och en pluralistisk syn på nationella intressen.
Källa: Westberg och Doeser 2012, s. 23
Westberg och Doeser menar att den realistiska/realpolitiska idétraditionen utgår från idén om politik som ”en makt- och överlevnadskamp med konkurrerande nationella sä-kerhetsintressen”.38 Den liberala/idealistiska teoritraditionen fokuserar istället på ”möj-ligheterna att reformera den internationella politiken och minska risken för konflikter genom upprättandet av olika former av internationellt samarbete”.39
Britz (2012) menar att samarbete kring produktion och upphandling av försvarsmateriel har tydliga och intressanta drag av både realpolitik och inrikespolitik. Britz nämner ett exempel på detta i relation till det nordiska försvarsmaterielsamarbetet under kalla kri-get. Britz menar här att det var realpolitiken, i form av NATO-medlemskap (Norge och Danmark) och neutralitetspolitik (Sverige), som styrde i vilken utsträckning de nordiska länderna sökte samarbete i produktion eller inköp av försvarsmateriel.40 Mot bakgrund i
detta finnas alltså en direkt koppling mellan försvarsmaterielsamarbete och Westberg och Doesers teoretiska uppdelning ovan. Det är vidare rimligt att tänka sig att försäm-rade ekonomiska förutsättningar delvis styr och utformar politiska intressen, både på ett nationellt och internationellt plan. Ett lands ekonomiska resurser (i detta fall militära ut-gifter) utgör rimligtvis en del av statens samlade makt, vilket i sin tur påverkar den
in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in- in-
38 Westberg och Doeser 2012, s. 23
39 Ibid.
14 ternationella maktfördelningen. Om försvarsmaterielsamarbete kan kompensera för ett minskat budgetutrymme på försvarsområdet kan försvarsmaterielsamarbete därmed ha en positiv inverkan på länders maktresurser. De olika teoretiska utgångpunkterna samt analysnivåerna visar på komplexiteten som ligger i att förklara framväxten av ett för-svarsmaterielsamarbete samt detta samarbetes funktionalitet. Resonemangen hämtade från det försvarsekonomiska forskningsfältet gör gällande att handeln med försvarsmate-riel, inklusive graden av samarbete, styrs dels av statens uppfattning om intern och ex-tern säkerhet, dels av priset på försvarsmaterielen. Ett sådant samband talar för en be-skrivning av staten som en rationell aktör som väljer det val som dels innebär minst på-verkan på den interna och externa säkerheten, och dels leder till det ekonomiskt mest fördelaktiga utfallet vid materielanskaffning. Inom ramen för en modell som tar hänsyn till staters preferenser och mål vad gäller intern och extern säkerhet blir det enligt García-Alonso och Levine mycket viktigt att ta hänsyn till dessa preferenser och mål då handel med försvarsmateriel och samarbete vid sådana affärer analyseras.41 Det är på denna punkt som Westbergs och Doesers teoretiska uppdelning enligt ovan kommer till användning när denna studies resultat ska analyseras och förklaras.
Tidigare studier
I detta avsnitt presenteras ett antal studier som på olika sätt knyter an till denna under-sökning. Det har inte varit möjligt att finna studier som uttryckligen undersöker sam-bandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete. Flerta-let av de studier som presenteras berör dock på olika sätt ekonomiska drivkrafter i relat-ion till försvarsmaterielsamarbeten.
Marrone (2012) menar att den ekonomiska kris som drabbade världen år 2008 lett till nedskärningar i nationers försvarsbudgetar och samtidigt lett till ett ökat intresse för bi-lateralt och multibi-lateralt försvarssamarbete.42 Marrone framhåller NATO som den orga-nisation som traditionellt utgjort hörnstenen för europeiskt försvar. Marrone menar att NATO indirekt bidragit till standardisering av Europas militära kapaciteter.43 När det gäller upprätthållandet av en europeisk militär kapacitet framhåller Marrone vikten av effektiv koordinering mellan medlemsstaterna. Med brister i denna koordinering riskerar
41 García-Alonso och Levine 2007, s. 968
42 Marrone 2012, s. 1
15 EU att med tiden förlora vissa militära kapaciteter.44 Med anledning av den ekonomiska krisen i Europa menar Marrone att de europeiska länderna blir mer och mer medvetna om att man inom en snar framtid inte kommer kunna välja mellan att anskaffa en militär förmåga på nationell nivå eller genom multinationellt samarbete. Valet kommer i stället stå mellan att antingen anskaffa förmågan genom multilateralt samarbete eller att inte göra det alls.45 Marrones beskrivning över nuvarande situation gör gällande att det mest rationella valet för de europeiska staterna i nuläget är att ingå försvarsmaterielsamar-beten, antingen bilateralt eller multilateralt. Den potentiella närvaron av ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete styrks därmed och ger anledning att undersöka detta potentiella samband närmare.
Valasek (2011) analyserar europeiskt försvarssamarbete med fokus på begreppet ”poo-ling and sharing”, där länderna inom ramen för ett försvarssamarbete kan ställa nation-ella försvarsförmågor till andra länders förfogande. Valasek menar att pooling and sha-ring aldrig helt kommer att kunna kompensera för minskade försvarsbudgetar då dessa budgetar för de europeiska länderna krympt till hälften jämfört med för två decennier sedan.46 Däremot kan ett sådant samarbete innebära besparingar som delvis kan kom-pensera för denna minskning i försvarsutgifter.47 Valasek framhåller ett antal karaktärs-drag som länder som hittills genomfört försvarssamarbete i form av pooling and sharing uppvisat. Dessa är (i) likheter avseende strategisk kultur, (ii) förtroende och solidaritet, (iii) försvarsmakter av likvärdig storlek, (iii) likvärdiga villkor för försvarsindustriföre-tag, (iv) tydlighet avseende intentioner med samarbetet, (v) seriösa avsikter med samar-betet, samt (vi) en låg grad av korruption.48 Intressant i relation till denna studie är att
Valasek genom att intervjua ett stort antal statliga tjänstemän och företrädare för för-svarsindustrin i Europa drar slutsatsen att regionala försvarssamarbeten (exempelvis Nordefco) är rätt väg att gå. Regionala försvarssamarbeten kommer att göra de delta-gande länderna militärt starkare och i förlängningen bidra till EU och NATO:s försvars-kapaciteter.49 Valaseks baserar bland annat detta resonemang på att regionala
samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- samar- 44 Ibid. s. 5 45 Ibid. s. 10 46 Valasek 2011, s. 40 47 bid. s. 17 48 Ibid. s. 21-27 49 Ibid. s. 40
16 beten är lättare att åstadkomma givet en geografisk och kulturell närhet länderna emel-lan.50
Thiem (2011) undersöker i sin studie försvarsmaterielsamarbete mellan västeuropeiska stater som han menar ökat markant sedan kalla krigets slut. Thiem framhåller en analy-tisk skiljelinje mellan den forskning som intresserar sig för polianaly-tiskt samarbete och den som intresserar sig för ekonomiskt samarbete, där ekonomiska aspekter av försvarssam-arbete ofta förbisetts inom den statsvetenskapliga forskningen. Ekonomiska aspekter av försvarsmaterielsamarbete kopplas av Thiem samman med den del av samarbetet som rör forskning och utveckling, produktion, standardisering, anskaffning och handel.51 Thiem menar att EU:s medlemsstater agerat olika på möjligheten att, genom deltagande i formaliserade försvarsmaterielsamarbeten, omstrukturera sig nationellt i syfte att han-tera efterfrågan på försvarsmateriel mer i enlighet med andra nationer. Thiem tar ut-gångspunkt i detta och frågar sig vad dessa olika förhållningssätt beror på?52 Thiem an-vänder sig av en kvalitativ jämförande metod och kommer fram till att ekonomiska mo-tiv är den faktor som till störst del förklarar varför EU-länderna under perioden 1996-2006 valde att ansluta sig till formella avtal som reglerar försvarsmaterielsamarbete. Detta reflekteras bland annat i många europeiska länders strategier för den nationella försvarsindustrin.53 Ett andra spår som förklarar ländernas benägenhet att ansluta sig till avtal som reglerar försvarsmaterielsamarbete är dessas konstitutionella kultur; avseende graden av federalism. Detta styr synen på maktdelning och EU som en enad aktör i för-svarsmaterielfrågor.54
Hagelin (2006) studerar specifikt det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Han ställer i sin studie följande frågor: (i) Hur har nordiskt försvarsmaterielsamarbete fungerat de senaste tio åren? (ii) Kan regionalt försvarsmaterielsamarbete överleva? Om ja, kan det bidra till ett vidare europeiskt samarbete inom ramen för EU? Hagelin använder data från SIPRI när han försöker bedöma det nordiska försvarsmaterielsamarbetet mellan åren 1993-2003.55 I syfte att utöka analysen tittar Hagelin även på relationen mellan 50 Ibid. s. 41-42 51 Ibid. s. 1-2 52 Thiem 2011, s. 1-2 53 Ibid. s. 25 54 Ibid. s. 26 55 Hagelin 2006, s. 167
17 nordiska försvarsindustrier. Han nämner dock att det här saknas komplett information om transaktioner mellan dessa industrier. Hagelin studerar därför endast officiella svenska siffror över antalet tillstånd utfärdade av den svenska regeringen som ger god-kännande till svenska försvarsindustriföretag att ingå samarbetsavtal rörande utveckling och produktion med andra nordiska länder.56 Hagelins slutsatser gör gällande att det un-der den aktuella perioden är svårt att tala om förekomsten av en nordisk marknad för försvarsmateriel i termer av överföringar av relativt stora vapensystem. Hagelin observe-rar också en trend, framförallt med avseende på Sverige, där de nordiska länderna är på väg bort från nationell självförsörjning när det gäller försvarsmateriel. Hagelin menar att man blivit alltmer beroende av internationellt samarbete när det gäller forskning och ut-veckling samt i tillverkning av försvarsmaterielen.57 När det gäller Hagelins andra fråga menar han att etableringen av EDA riskerar att begränsa det nordiska försvarsmateriel-samarbetet till fördel för andra lösningar som inkluderar ett större antal EU-länder.58 Hagelin nämner att man uppnått kostnadsbesparingar inom det nordiska elsamarbetet. Han menar dock att en obalanserad och stagnerad nordisk försvarsmateri-elmarknad leder till begränsade möjligheter att nå framgång genom gemensam materiel-anskaffning, särskilt om de nordiska ländernas militära utgifter samtidigt är stadigva-rande alternativt måste reduceras.59 Utifrån Hagelins resonemang verkar det alltså som om dålig ekonomi kan inverka negativt på möjligheten att uppnå kostnadsbesparingar inom ramen för ett nordiskt försvarsmaterielsamarbete. En ytterligare försvårande om-ständighet är att EDA, med utgångspunkt i Hagelins resonemang, kan erbjuda de nor-diska länderna mer attraktiva lösningar.
Lindgren et al. (2002) undersöker i sin studie förutsättningarna för internationellt för-svarssamarbete. Studien är producerad inom ramen för FOI:s (Totalförsvarets forsk-ningsinstitut) arbete och presenterar slutsatser som är intressanta i relation till denna stu-die. Lindgren et al. menar att de europeiska staternas nationella intressen vad gäller för-svarsmaterielsamarbete ser minst lika olika ut som staternas säkerhetsintressen i övrigt.60 En grundläggande förutsättning för försvarsmaterielsamarbete är bland annat kunskap om potentiella samarbetspartners behov, prioriteringar och resurser. För att främja sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam-
56 Ibid. s. 171 57 Ibid. s. 180
58 Hagelin 2006, s. 181
59 Ibid. s. 183
18 arbete mellan parter menar Lindgren et al. att det måste vara möjligt att utbyta omfat-tande information om de nationella behov som styr den enskilda statens agerande.61
Detta knyter tydligt an till den teoretiska diskussionen ovan som rör asymmetrisk in-formation och dennas betydelse i relation till samarbete kring försvarsmateriel.
DeVore (2012) undersöker i sin studie framväxten av en EU-gemensam försvarsindu-stripolitik. DeVores tar utgångspunkt i den grundläggande frågan om det är möjligt att förena EU:s 27 medlemsstater, sett till ländernas skilda rutiner vad gäller försvarsmate-rielanskaffning samt olikheter vad gäller försvarsindustrier, under en gemensam för-svarsindustripolitik?62 DeVore applicerar koncept och analytiska verktyg hämtade från historisk institutionalism på sin analys. Denna ansats bygger på antagandet att tidigare institutionella ramverk kan hjälpa oss att förstå den nuvarande utvecklingen av för-svarsmaterielsamarbete i Europa, samt detta samarbetes framtidsutsikter.63 DeVores slutsatser, vilka baseras på den historiska analysen, gör gällande att försvarsmateriel-samarbeten som kommit och gått i Europa de senaste sex decennierna i stor utsträckning ändrat form snarare än bytts ut. Antalet försvarsmaterielsamarbeten som nu är etablerade mellan grupper av länder i Europa begränsar enligt DeVore möjligheten för det europe-iska försvarsmaterielsamarbetet att bli överstatligt.64
Andersson (2012) analyserar med hjälp av läckta diplomatiska dokument vad som låg bakom Norges beslut år 2008 att anskaffa det amerikanska stridsflygplanet F-35 Light-ning II framför svenska JAS 39 Gripen. UndersökLight-ningen kan beskrivas som en fallstudie som på ett tydligt sätt anknyter till svårigheter förknippade med försvarsmaterielsamar-bete. Andersson menar att Norges val innebar ett stort misslyckande för den svenska re-geringen och Försvarsmakten, vilka strävat efter att öka det nordiska försvarssamarbetet, ”där en norsk-svensk anskaffning av nästa generation Gripen-flygplan skulle utgöra ba-sen långt in i framtiden”.65 Andersson beskriver Norge som ett av mest trogna NATO-länderna som till stor del haft amerikansk försvarsutrustning sedan andra världskrigets slut. Det är enligt Andersson därför förvånande att Norge ens funderade på andra
alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- alter- 61 Ibid. s. 47-‐48 62 DeVore 2012, s. 432 63 DeVore 2012, s. 432 64 Ibid. s. 452-454 65 Andersson 2012, s. 59
19 nativ till att anskaffa amerikanskt.66 I kontrast till detta nämner Andersson dock att breda lager i Norge sedan mitten av 2000-talet önskat ändra spår i riktning mot Norden och Europa, bland annat på grund av ilska och besvikelse över USA:s mellanösternpoli-tik. Andersson analyserar diplomatisk korrespondens från den amerikanska ambassaden i Oslo som föregick affären och konstaterar förekomsten av en omfattande amerikansk politisk kampanj i syfte att sälja in F-35. Enligt de läckta dokumenten framkommer att ”en första utlandsförsäljning till ett tekniskt avancerat land och en trogen Nato-allierad skulle […] betyda mycket för försäljningen utomlands och stödet i USA”. Dessutom skulle ett Gripenköp försämra Norges möjlighet att försvars Natos norra flank i en tid av rysk aktivitet i regionen.67 I sin analys drar Andersson slutsatsen att Norges säkerhetspo-litiska relation till USA var viktigare för den säkerhetsposäkerhetspo-litiska policy-eliten än nordiskt samarbete.68
Kapitel 3
Metodologi
Statistisk metod
I syfte att besvara den första forskningsfrågan används statistisk metod. Den första forskningsfrågan; huruvida det finns ett samband mellan två specifika variabler, gör en statistisk metod användbar då ett sådant potentiellt samband ska analyseras. De två vari-ablerna inom ramen för denna studie låter sig dessutom kvantifieras förhållandevis en-kelt. Moses och Knutsen (2010) spårar den statistiska metodens ursprung tillbaka till John Stuart Mill som menade att det är möjligt att genom en induktiv69 ansats fånga kau-sala samband. För att lyckas med detta menade Mill att forskaren måste utgå från det myller av information som observeras i världen och omvandla denna information till enskilda och väldefinierade fakta, som i sin tur kan relateras till andra fakta som genom-gått samma typ av omvandling.70 Genom att systematiskt observera samband mellan så-dana fakta samt att kartlägga hur dessa samvarierar över tid är det möjligt, enligt Mill, att upptäcka enhetliga mönster. Moses och Knutsen menar att då en forskare identifierar
66 Ibid. s. 59 67 Ibid. s. 60 68 Ibid. s. 62
69 Induktion kan här förstås som härledning av slutsatser utifrån ett antal empiriska observationer
(Moses och Knutsen 2007)
20 en tydlig samvariation mellan två variabler – X och Y – finns det endast två logiska sätt på vilka denna samvariation kan förstås: antingen är X orsak till Y, eller så är Y orsak till X.71 Den statistiska metoden vilar, med utgångspunkt i ovanstående, på en
naturalist-isk idétradition där epistemolognaturalist-iska och ontolognaturalist-iska antaganden bland annat leder fram till antagandet att det existerar regelbundenheter och mönster i världen som kan observe-ras och beskrivas. Vidare kan påståenden om sådana regelbundenheter testas empiriskt. Det är också möjligt att skilja mellan värdeladdade och faktiska påståenden, där fakta (inom ramen för faktiska påståenden) av princip är teoretiskt obundna. Slutligen känne-tecknas det vetenskapliga arbetet av generaliseringar snarare än detaljstudier.72 Den stat-istiska analysen inom ramen för denna undersökning syftar dock inte till att göra några vidare generaliseringar annat än vad som är nödvändigt för att besvara den första forsk-ningsfrågan. Det görs alltså inga anspråk på att försöka generalisera resultaten till andra tidsperioder alternativt andra grupper av länder. Ytterligare diskussioner som rör den statistiska metodens användbarhet i relation till denna studie förs nedan.
Kvalitativa intervjuer
I syfte att besvara den andra forskningsfrågan används en metod som skiljer sig från den statistiska metoden i flera avseenden. Att genomföra kvalitativa intervjuer syftar enligt Lindlof och Taylor (2011) till att uppnå något av följande: (i) få förståelse för en social aktörs erfarenheter och perspektiv genom att ta del av dennes historier, redogörelser och förklaringar, (ii) få information om områden eller processer som inte kan observeras till-räckligt effektivt genom andra metoder, (iii) få kunskap om det förflutna, (iv) giltigför-klara, verifiera eller kommentera information från andra källor, eller (v) att effektivisera datainhämtning.73 De delar ovan som bäst passar denna undersökning torde vara (ii) och (iv). Den andra forskningsfrågan rör däremot vilka faktorer som kan förklara en eventu-ell skillnad meventu-ellan det europeiska respektive nordiska samarbetet med avseende på detta samband? Det handlar alltså här om att finna information om något som inte inryms i den statistiska modellen, samt att få information för att möjliggöra en fördjupad tolkning av de statistiska resultaten.
71 Ibid. s. 74 72 Ibid. s. 9
21 Den typ av intervjuer som passar den andra forskningsfrågan bäst är så kallade infor-mantintervjuer. En informant utgörs av personer som besitter särskilda kunskaper som kan hjälpa forskaren att besvara den aktuella forskningsfrågan.74 Intervjuerna syftar
främst till att få information som kan bidra till att förklara de resultat som analysen av den första forskningsfrågan lett fram till. Informanterna i denna studie utgörs av totalt fem personer som intervjuats vid fyra tillfällen. En av intervjuerna inkluderade alltså två informanter. Informanterna har valts ut och tillfrågats på grund av sina organisatoriska tillhörigheter och ansvarsområden. Det rör sig om personer placerade på Försvarsdepar-tementet, Försvarsmakten samt Försvarets materielverk (FMV). Informanterna ansvarar på sina respektive myndigheter för internationella försvarsmaterielfrågor med europeisk alternativt nordisk anknytning. I de flesta fall har personerna chefspositioner. Genom att intervjua representanter från tre olika myndigheter fås tre olika perspektiv på nordiskt respektive europeiskt försvarsmaterielsamarbete; ett politiskt (Försvarsdepartementet), ett militärt/kravställarperspektiv (Försvarsmakten) och ett leverantörsperspektiv (FMV).
Metodologiska begränsningar
En viktig fråga som uppkommer i och med valet av statistisk metod rör den kausala kopplingen mellan de två variabler som ingår i undersökningen. Frågan blir om det är möjligt att knyta en förändring av försvarsmaterielsamarbete till minskade nationella försvarsutgifter, eller om en samvariation mellan variablerna är resultatet av helt andra processer, händelser, samarbeten etc.? Med utgångspunkt i antagandet att det bör kunna finnas ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamar-bete, blir det alltså svårt att dra säkra slutsatser om dessa variablers kausala förhållande endast med hjälp av den statistiska analys som görs i denna studie. Detta rör i grunden frågan om graden av samvariation mellan två variabler och hur denna samvariation kan förklaras. Att påvisa en samvariation är i de flesta fall enklare än att förklara denna sam-variation.75 Som nämndes i inledningen undersöks endast ett eventuellt samband mellan variablerna och inte det kausala förhållandet mellan dem. Grundantagandet är ändock att minskade ekonomiska resurser leder till ett ökat försvarsmaterielsamarbete, och inte tvärt om.
74 Ibid. s. 177
22 När det gäller kvalitativa intervjuer är ett uppenbart problem reliabiliteten. I detta fall bestäms reliabiliteten av huruvida de intervjuer som genomförs kommer att ge samma information om intervjuerna upprepas. Eftersom detta är högst osannolikt kan reliabilite-ten sägas vara bristfällig.76 Detta kan ses i kontrast till den statistiska metoden där någon som använder samma data, statiskprogram och tillvägagångssätt med stor sannolikhet kommer att få samma resultat. Tolkningen av dessa resultat kan dock antagligen skilja sig något åt på grund av subjektivitet, forskarens förförståelse etc. Intervjuer utgör i sig själva icke repeterbara procedurer eftersom varje informant endast svarar på ett visst an-tal frågor som dessutom kan komma att variera mellan de informanter som deltar i stu-dien.77 Lindlof och Taylor (2011) nämner dock ett mer fundamentalt skäl till bristen på reliabilitet, nämligen antagandet om att verkligheten är föränderlig. Om uppfattningar om verkligheten kontinuerligt förändras, blir en replikering av resultat genom enskild bedömning inte genomförbart per automatik.78 Något som emellertid begränsar detta problem är att förändringar i information som rör nationell säkerhet, ekonomiska förut-sättningar etc., alternativt förändringar av subjektiva uppfattningar om sådan informat-ion, borde förändras relativt långsamt. Detta gör att resultaten från intervjuerna, i form av informanternas svar, bör kunna uppvisa en viss grad av reliabilitet. I och med att end-ast fem personer intervjuas kan även graden av validitet ifrågasättas. I ett försök att kringgå detta problem kopplas informanternas svar till teori, tidigare studier och empi-riskt material innan slutsatser från studien dras.
En invändning mot valet av intervjupersoner är förstås att dessa personer riskerar att i stor utsträckning utgå från ett svenskt perspektiv då de besvarar intervjufrågorna, och inte från ett mer generellt nordiskt eller europeiskt perspektiv. Samtliga intervjupersoner arbetar dock internationellt med koppling till europeiskt alternativt nordiskt försvarsma-terielsamarbete vilket gör att de lever upp till kraven för att kunna betecknas som infor-manter inom ramen för denna studie. Det hade varit önskvärt att även inkludera repre-sentanter från försvarsindustrin i undersökningen, sett till att denna industri i allra högsta grad påverkar försvarsmaterielsamarbete. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna studie.
76 Lindlof och Taylor 2011, s. 272
77 Ibid. s. 272 78 Ibid. s. 272
23
Kapitel 4
Deskriptiv statistik och avgränsningar
Försvarsutgifter och försvarsmaterielsamarbete
De data som används i den statistiska analysen nedan är tvärsnittsdata. Sådana data ut-görs av värden för olika enheter observerade vid en viss tidpunkt.79 I detta fall rör det sig om genomsnittliga försvarsutgifter som andel av BNP respektive andelen försvarsmate-rielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion för specifika grupper av länder (EDA och Nordefco) vid specifika tidpunkter. Den första forskningsfrågan söker svar på om det finns ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmateriel-samarbete för länderna inom EDA och Nordefco. När det gäller försvarsutgifter är data hämtad från SIPRI Military Expenditures Database. För att passa den första forsknings-frågan har genomsnittliga försvarsutgifter som del av BNP per år beräknats för de grup-per av länder som ingår i EDA respektive Nordefco.80
Variabeln som mäter försvarsmaterielsamarbete utgörs av andelen försvarsmaterielaffä-rer som inkluderar samarbete vid produktion. Denna variabel har beräknats genom att summera antalet försvarsmaterielaffärer där landet som är mottagare av försvarsmaterie-len på något sätt varit involverad i produktionen av denna materiel. Antalet sådana för-svarsmaterielaffärer, där SIPRI alltså kunnat påvisa någon form av samarbete vid pro-duktionen, delas sedan med det totala antalet försvarsmaterielaffärer för samma år. På så sätt skapas ett mått som reflekterar hur andelen försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion ser ut för respektive år samt inom de aktuella grupperna av länder. En uppenbar brist i undersökningen är att måttet som konstrueras och används för att mäta försvarsmaterielsamarbete i själva verket bara inkluderar en del av det för-svarsmaterielsamarbete som bedrivs mellan de grupper av länder som undersöks. Ett grundproblem rör hur försvarsmaterielsamarbete kan och bör mätas. Frågan blir om an-nat än vad som reflekteras i de data som används bör inkluderas för att på djupet kunna värdera försvarsmaterielsamarbetena inom ramen för EDA och Nordefco med avseende på de två variablerna? Exempelvis faller samarbete i form av gemensam upphandling
79 Stock och Watson 2012, s. 50
80 Alla EU-länder utom Danmark deltar i EDA-samarbetet, totalt 26 stycken. Alla de fem
nor-diska länderna samarbetar inom ramen för Nordefco. Island deltar dock bara på politisk nivå och exkluderas av den anledningen från denna undersökning. Island saknar dessutom helt försvars-industri vilket ytterligare motiverar detta (Britz 2008).
24 från ett tredje land utanför måttet. Även samarbete och gemensam anskaffning som rör sådant som lätta vapen, ammunition och reservdelar inkluderas inte i måttet. Här är dock forskaren hänvisad till källor som inkluderar den typ av omfattande sammanställningar som behövs för att besvara forskningsfrågorna. García-Alonso och Levine (2007) näm-ner här att SIPRI utgör en av två källor som traditionellt används då försvarsmaterielaf-färer mellan länder analyseras. Den andra källan, World Military Expenditure and the Arms Trade (WMEAT), avbröt sina rapporteringar år 2003 vilket gör att SIPRI:s data används eftersom denna studie är avgränsad till perioden 1991-2012.81 Givet de data som SIPRI sammanställer blir den metodologiska utgångspunkten för studien att resulta-tet av ett försvarsmaterielsamarbete reflekteras i försvarsmaterielaffärer där två eller flera länder deltagit i produktionen av den materiel affären gäller.
De data som används i undersökningen finns tillgängliga via SIPRI:s två databaser In-ternational Arms Transfers Database och Military Expenditures Database. När det gäl-ler det statistiska materialet har ett visst urval gjorts utifrån den information som redovi-sas av SIPRI. Anledningen är att det statistiska materialet ska passa de forskningsfrågor som denna undersökning bygger på. SIPRI redovisar följande information om respektive försvarsmaterielaffär: (i) Leverantör, mottagare samt licensgivare, (ii) antalet enheter som beställningen gäller samt antalet enheter som levererats, (iii) typ av vapensystem, (iv) vapensystemets beteckning, (v) en beskrivning av vapensystemet, (vi) årtal för be-ställning och (vii) årtal för leverans, samt slutligen (viii) kommentarer som inkluderar officiellt rapporterad information, framförallt rörande det ekonomiska värdet av respek-tive affär.82
Värt att notera när det gäller det gäller SIPRI:s material är att information om kostnader för upphandlad försvarsmateriel generellt är mycket bristfällig, framförallt när det gäller tidiga årtal.83 Den statistiska analysen baseras därför på antalet upphandlingar som resul-terat i leveranser, snarare än exempelvis antalet enheter som levereras, alternativt dessa enheters ekonomiska värde. Detta tillvägagångssätt motiveras implicit av García-Alonso och Levine (2007) vilka framhåller att det finns stora svårigheter när det gäller att
sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam- sam-
81 García-Alonso och Levine 2007, s. 945
82 För ytterligare information om det statistiska materialet från SIPRI, se:
http://www.sipri.org/databases/armstransfers/background/explanations, hämtat den 22 april 2013
25 manställa information som rör försvarsmaterielaffärer. Detta beror dels på problem med att definiera vilken typ av produkter som utgör försvarsmateriel, dels på att mycket av handeln med försvarsmateriel sker i det dolda. Konkreta problem rör exempelvis det faktum att försvarsmateriel kan byta ägare utan kostnad inom ramen för allianser. Många kontrakt är dessutom mycket komplicerade och inkluderar inte sällan annat än vapensystem, så som ammunition, träning, reservdelar etc. Dessutom förekommer mot-köp och hjälp med finansiering av den aktör som tillhandahåller materielen. Av dessa anledningar menar García-Alonso och Levine att det redovisade priset för en viss affär bara delvis reflekterar det faktiska priset.84 Sett till den första forskningsfrågan har dock dessa problem mindre betydelse. Anledningen är att det som avses mätas är graden av samarbete och inte detta samarbetes ekonomiska värde. Den del av SIPRI:s data som är aktuell för denna studie inryms därför i del (i) och (vi) ovan. Anledningen till att denna undersökning endast tar hänsyn till det år då beställningen gjordes baseras på antagandet att beställningen av försvarsmaterielen säger mer om samarbetet vid en viss tidpunkt, snarare än det eller de år då materielen levereras. Det ekonomiska värdet som försvars-materielsamarbetet genererar är förstås inte ointressant i relation till idén om att upp-nådda kostnadsbesparingar kan kompensera för minskade försvarsutgifter. Att i ekono-miska termer exakt beräkna i vilken utsträckning samarbetet kompenserar för dessa minskade utgifter faller emellertid utanför ramarna för denna undersökning.
Kapitel 5
Statistisk analys
I denna del av undersökningen illustreras inledningsvis utvecklingen vad gäller för-svarsmaterielaffärer samt antalet affärer som inkluderar samarbete vid produktion. Vi-dare illustreras hur försvarsutgifterna som andel av BNP förändrats under den aktuella tidsperioden samt för de grupper av länder som ingår i undersökningen. Slutligen ge-nomförs en korrelationsanalys i syfte att besvara den första forskningsfrågan.
Trender avseende försvarsmaterielaffärer samt försvarsutgifter i Europa och Norden Tabell 1 nedan visar antalet försvarsmaterielaffärer mellan de länder som nu ingår i EDA-samarbetet respektive de fyra länder i Nordefco som ingår i denna undersökning.
26 Punkterna i diagrammen visar antalet försvarsmaterielaffärer mellan länderna för re-spektive år. Den tunna svarta linjen visar den allmänna trenden under perioden 1991-2012. Trenden är nedåtgående avseende antalet försvarsmaterielaffärer mellan länderna i EDA under perioden. Dock är trenden något positiv första halvan av perioden (fram till år 2002) och något negativ andra halvan (se tabell 2 och 3 nedan). Stora variationer mel-lan åren gör det däremot svårt att tala om tydliga trender. Intressant att notera är att bör-jan på den nedåtgående trenden sammanfaller med bildandet av EDA. Inom ramen för denna undersökning görs emellertid ingen analys kring vad detta kan bero på. När det gäller Nordefco-samarbetet är trenden i princip oförändrad då antalet försvarsmaterielaf-färer mellan länderna varierar mellan 0 och 4 afförsvarsmaterielaf-färer per år under den aktuella tolvårspe-rioden.
Tabell 1: Antal försvarsmaterielaffärer mellan nuvarande 26 länder som deltar i EDA-samarbetet (den övre grafen) samt mellan de fyra länder som samarbetar inom Nor-defco (den undre grafen): Åren 1991-2012
Källa: SIPRI International Arms Transfers Database
Tabell 2: Antal försvarsmaterielaffärer mellan nuvarande 26 länder som deltar i
EDA-0 10 20 30 40 50 60 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 A n tal för svar smate ri el affär er År
27
samarbetet: Åren 1991-2002
Källa: SIPRI International Arms Transfers Database
Tabell 3: Antal försvarsmaterielaffärer mellan nuvarande 26 länder som deltar i EDA-samarbetet: Åren 2003-2012
Källa: SIPRI International Arms Transfers Database
Tabell 4 nedan visar antalet försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid pro-duktion. Trenden är något ökande inom ramen för de båda samarbetena under perioden.
0 10 20 30 40 50 60 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 A n tal för svar smate ri el affär er År 0 10 20 30 40 50 60 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 A n tal för svar smate ri el affär er År
