Arbetsterapeuters kunskap och användning av Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation inom habilitering

Örebro Universitet Hälsoakademin Arbetsterapi Nivå C Höstterminen 2010

Arbetsterapeuters kunskap och användning av

Grafisk Alternativ och Kompletterande

Kommunikation inom habilitering

Knowledge and use of Augmentative and Alternative Communication Graphics

among Occupational therapists within habilitation

Innehållsförteckning

1 Bakgrund ...1

1.1 Arbetsterapeutens arbete och roll inom habilitering ...1

1.2 Kommunikation och kommunikationssvårigheter ...2

1.3 Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) ...2

1.4 Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) ...3

2 Problemområde ...5 3 Syfte ...5 4 Metod ...5 4.1 Design ...5 4.2 Urval ...5 4.3 Datainsamling ...6 4.3.1 Enkätkonstruktion ...6

4.3.2 Enkätdistribution och hantering av insamlad data ...6

4.4 Dataanalys ...6

4.5 Etiska aspekter ...7

5 Resultat ...7

5.1 Introduktion till resultat ...7

5.2 Bakgrundsinformation om medverkande arbetsterapeuter ...7

5.3 Arbetsterapeuternas kunskap om GAKK ...8

5.4 Arbetsterapeuternas användning av GAKK ... 10

6. Diskussion ... 14 6.1 Resultatdiskussion ... 14 6.2 Metoddiskussion ... 17 6.3 Slutsatser ... 18 Referenser ... 20 Bilaga

Örebro Universitet Hälsoakademin Arbetsterapi

Arbetets art: Uppsatsarbete omfattande 15 högskolepoäng C, inom ämnet Arbetsterapi

Svensk titel: Arbetsterapeuters kunskap och användning av Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation inom habilitering

Engelsk titel: Knowledge and use of Augmentative and Alternative Communication Graphics among Occupational therapists within habilitation

Författare: Johanna Jason och Marie Jirong Handledare: Ylva Nilsagård

Datum: 2010-11-30 Antal ord: 7897 Sammanfattning:

Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) används för att ge uttrycksmöjligheter för kommunikativa behov för personer som har kommunikationssvårigheter. Inom barn-, ungdoms- och vuxenhabilitering möter arbetsterapeuter dessa personer. I deras arbetsuppgifter ingår att arbeta klientcentrerat och försäkra sig om att utgå ifrån individens önskningar och behov även då dennes förmåga att uttrycka dessa är reducerad. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation skulle kunna vara ett stöd för arbetsterapeuten i detta arbete. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK inom habilitering i Sverige. En kvantitativ ansats användes och data samlades in via en studiespecifik internetbaserad enkät. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ansåg sig ha ett stort behov av kunskap om GAKK. Många av arbetsterapeuterna ökade sina kunskaper genom utbildningar, kurser och samverkan mellan professioner inom habiliteringsteamet. Olika typer och metoder knutna till GAKK användes och anpassades efter de individer arbetsterapeuterna arbetade med. Vikten av att se helheten i individens livssituation framkom. Med tanke på detta ger arbetsterapeuten även insatser med GAKK till individens omgivning och sociala nätverk.

Slutsatser som utifrån resultatet kan dras är att arbetsterapeuternas användning av GAKK var beroende av individens förutsättningar och behov. En bild av hur GAKK kan användas av arbetsterapeuter inom dessa verksamheter har framkommit genom studien. Resurserna för insatser med GAKK ansågs av flera arbetsterapeuter som otillräckliga. Vidare forskning för att belysa om resursbrist kan vara en hindrande faktor för arbetsterapeuters insatser med GAKK och Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) vore därför av intresse. Sökord: arbetsterapi, habilitering, icke-verbal kommunikation, kommunikationsproblem, kommunikationshjälpmedel för funktionshindrade

1

1 Bakgrund

1.1 Arbetsterapeutens arbete och roll inom habilitering

Enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter [1] bör arbetsterapeuter arbeta för att individens egna resurser tillvaratas och utvecklas utifrån dennes egna behov och önskemål. Arbetsterapeuten behöver ha kunskap för att kunna ansvara för utredning och fastställande av mål för förebyggande, förbättrande eller kompenserande arbetsterapeutiska insatser samt för att kunna ansvara för att dessa genomförs. Arbetsterapeuten behöver också kunna dokumentera, utvärdera och följa upp de insatser som genomförts. Samtliga steg i denna process ska gemomföras i samråd med individen [1]. Denna process kallas vanligen för arbetsterapiprocessen och består av stegen utreda och analysera, formulera mål, planera åtgärder, genomföra åtgärder, utvärdera resultat samt avsluta arbetsterapiåtagande [2]. I de fall det behövs ska arbetsterapeuten även kunna samverka med annan personal samt informera, instruera, handleda och undervisa individen eller dennes närstående [1].

”Målet med arbetsterapi är att främja patientens/kundens möjligheter att leva ett värdefullt

liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav”

[3].

Det klientcentrerade arbetssättet är centralt inom arbetsterapi och arbetsterapeut och individ arbetar tillsammans mot de vägar som är meningsfulla för individen [4, 5]. I sitt arbete strävar arbetsterapeuten efter att individen ska klara aktiviteter i det dagliga livet (ADL) inom personlig vård, boende, arbete/skola och fritid [6].

Inom habiliteringsverksamhet genomförs insatser för att uppnå och upprätthålla funktion hos individer som inte tidigare haft dessa funktioner [6]. Verksamheten står under landstingets eller kommunens ansvar [6, 7]. Insatserna ska ge långsiktigt stöd för en ökad självständighet, delaktighet och funktion i vardagslivet för dessa individer [6, 7, 8]. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen [9] är svenska landstingens hälso- och sjukvårdverksamheter skyldiga att upprätta individuella habiliteringsplaner [9]. Detta för att säkerställa att habiliteringens insatser är av god kvalitet [6]. Habilitering och hjälpmedel ska planeras tillsammans med individen och dennes anhöriga. Information som lämnas ska anpassas utifrån individen [9]. Inom habilitering arbetar och samarbetar upp till tio professioner i interdisciplinära team [10]. Teamet består av individen och dennes närstående samt professioner såsom logoped, arbetsterapeut och specialpedagog [11, 12]. När det gäller personer med komplicerade kommunikationsbehov behövs ofta samverkande team för att samordna alla de personer som stödjer dessa individer i olika miljöer [11].

Inom habilitering är det viktigt med en helhetssyn på individen och därför utgår man vid bedömning av insatsbehov även från individens sociala sammanhang [6]. Det finns arbetsterapeutiska modeller som beskriver miljöns inverkan på helheten och som kan användas som stöd i arbetsterapeutens arbete. En sådan modell är Canadian model of occupational performance (CMOP). Det är en klientcentrerad modell som betonar att individ och arbetsterapeut ska arbeta tillsammans. Modellen beskriver en helhet bestående av tre delar; person/individ, aktivitet och miljö där förändring i någon del påverkar helheten. För att förändra aktivitetsutförandet hos en individ måste arbetsterapeuten ta hänsyn till och bedöma alla dessa delar [5].

Arbetsterapeuten har en central och viktig roll inom habilitering. Detta genom sin kunskap om ADL och om olika hjälpmedel [12, 13, 14]. Arbetsterapeutens arbetsuppgifter med personer

2 som har kommunikationssvårigheter är flera. Det kan bland annat handla om att formulera kommunikativa behov och om att utveckla individens kommunikativa kompetens i vardagsaktiviteter. Arbetsterapeuten utbildar också omgivningen kring skötsel och funktion av individens hjälpmedel och deltar i teamets planering av kommunikativ träning. I nära samarbete med logopeden provar arbetsterapeuten ut alternativa kommunikationssätt och kommunikationshjälpmedel. För att arbeta med personer som har kommunikationssvårigheter krävs utöver arbetsterapeutisk grundutbildning kompletterande utbildning på området [12].

1.2 Kommunikation och kommunikationssvårigheter

Kommunikation handlar om budskap som överförs från en individ till en annan. Budskapet tolkas därefter av mottagaren, medvetet eller omedvetet. Att prata är något glädjefullt, något man gör när man själv önskar och något ömsesidigt - ett samspel [12]. Att kunna formulera och uttrycka sina åsikter är en förutsättning för att kunna delta i vardagliga och större beslut där flera tankemässiga, språkliga, kommunikativa och sociala processer ingår [15]. Kommunikation är grundläggande i mänsklig samvaro och en förutsättning för den känslomässiga, intellektuella, och sociala utvecklingen [16]. Att kunna uttrycka behov och bli förstådd av sin omgivning är en viktig kommunikativ funktion [17]. Alla individer har oavsett omfattning eller svårighetsgrad av funktionsnedsättning en grundläggande rättighet att genom kommunikation påverka sin egen tillvaro [18].

Kommunikationssvårigheter finns hos både barn och vuxna med bland andra motoriska svårigheter, utvecklingsstörning, förvärvad hjärnskada, neuropsykiatrisk funktions-nedsättning, hörselnedsättning/dövhet och tal- och språkstörning [12]. En del har tidigare haft ett fungerande språk/tal och därefter förlorat detta. En del har inte haft möjlighet att utveckla tal, språk eller andra kommunikationsförmågor. Kommunikation ses som en självklarhet av talande personer. Minst lika viktig är den för icke-talande personer men inte lika självklar [12]. För många personer med funktionsnedsättning är kommunikationen eller sättet att förmedla sig med omvärlden ett problem [6]. Alla människor kommunicerar på något sätt men kommunikationens effektivitet varierar beroende på individuella och miljömässiga faktorer [18]. Såväl barn som vuxna kan vara i behov av alternativa kommunikationssätt för att kunna kommunicera.

1.3 Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett samlingsnamn för de alternativa och kompletterande kommunikationsvägar som finns att tillgå när den verbala kommunikationen inte är tillräcklig. Det finns två underavdelningar till AKK, den ena är kroppsnära icke hjälpmedelsberoende kommunikationssätt. Dessa kallas manuella kommunikationssätt. Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) är i denna undergrupp det mest utvecklade kommunikationssättet [17]. Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation innefattar tecken ur teckenspråket [12]. Den andra underavdelningen till AKK är Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK). Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation inkluderar grafiska, visuella och hjälpmedelsberoende kommunikationssätt [17]. Anledningen till att GAKK kallas för hjälpmedelsberoende kommunikationssätt är att de grafiska symboluppsättningar som används kräver hjälpmedel i form av exempelvis kommunikationstavlor, samtalsapparater eller datorbaserade kommunikationsprogram [12]. Inom AKK-området talar man också om naturliga AKK-vägar och detta är exempelvis gester, kroppsspråk och mimik [17].

Olika kommunikationssätt stödjer och kompletterar varandra, man kan säga att kommunikation är multimodal, man använder alla tillgängliga uttryckssätt. En individ bör ges

3 möjlighet att utveckla alla fungerande uttryckssätt, att kunna använda sig av flera modaliteter för att få en fungerande kommunikation [19]. Exempel på modaliteter är manuella tecken, gester, pekande, tal och skrift [20]. Flera sinnen bör användas vid kommunikation och individen bör få tillgång till flera AKK-sätt [17].

En särskild modell anpassad till området alternativ kommunikation är BRO-modellen. Begreppet BRO står för Brukaren (individen med kommunikationssvårighet), Redskapen (kommunikationshjälpmedel och kommunikationssätt) och Omgivningen (människor, samtalspartners och miljö). Alternativ kommunikation kan innebära individens användning av redskap för att kommunicera såsom olika kommunikationssätt som symboler och kommunikationshjälpmedel. I omgivningen innefattas individens kommunikationspartners. Deras tolkning av individens kommunikationssätt är det som skapar förutsättningar för en fungerande kommunikation [12]. Kommunikativa bedömningar och insatser genomförs därför både i individens nuvarande och förväntade miljöer. Insatser sätts också in i individens sociala omgivning genom att ge erfarenhet, kunskap och kompetens till individens kommunikationspartners. Detta för att individen ska ges bättre förutsättningar till att kommunicera [21].

1.4 Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK)

Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation består ofta av en uppsättning bilder och symboler som används för att ge uttrycksmöjligheter för kommunikativa behov såsom önskemål, information och småprat [17]. Bilder och symboler används även i kognitivt syfte som tanke- och minnesstöd [17]. Beroende på individens utvecklingsnivå används bilder och symboler som är mer eller mindre abstrakta [6]. Olika typer av GAKK kan vara konkreta föremål, fotografier, tecknade bilder, hela ord, fraser/meddelanden, bokstäver och siffror. Olika symbolsystem och bildsamlingar används däribland Bliss, Pictogram, Picture Communication Symbols (PCS), NIL-bilder, Rebus och Widgit [17].

Bliss är det mest utvecklade symbolsystemet inom GAKK och kan liknas vid ett språk. Bliss består av svarta symboler mot en färgad bakgrund där olika ordklasser har olika bakgrundsfärg. Pictogram är en symboluppsättning med enkla och tydliga bilder där endast viktiga informationsbärande detaljer finns med. En vit silhuettfigur framträder mot en svart bakgrund [17]. Bilderna är antingen högikoniska, vilket betyder att de visar stor visuell likhet med förebilden eller lågikoniska, vilket betyder att de är mer eller mindre förenklade avbilder av verkligheten [17, 22]. Pictogram kan användas som tanke- och minnesstöd i bland annat scheman, inköpslistor och kontaktböcker men används även för skyltning [17].

Picture Communication Symbols (PCS) är en symboluppsättning med tecknade bilder som finns att få i färg eller svartvitt, även siffror och bokstäver finns [17]. Picture Communication Symbols används av personer som uttrycker sig på en enkel språklig nivå, med enstaka ord. En annan bildsamling med tecknade färgbilder är NIL-bilder som representerar vardagsföremål och aktiviteter. Rebus är svartvita tecknade bilder för såväl konkreta som abstrakta begrepp [17]. Widgit är enkla färgglada symboler som kan användas för att stödja skriven text. Symbolerna har en schematisk struktur vilket underlättar inlärning [23].

Bildsamlingar kan bestå av olika typer av bilder men kan även göras mer personlig och då bestå av exempelvis fotografier och egentecknade bilder. För att underlätta kommunikation med omgivningen kan hela ord, fraser/meddelanden och bokstäver användas. Till dessa finns individuella hjälpmedelslösningar [17]. Hjälpmedlen kan vara enkelt utformade (lågteknologiska) eller mycket tekniskt avancerade (högteknologiska). Vanligen behövs delar av båda i ett fullständigt kommunikationssystem för en individ [12]. För personer som saknar

4 eller har nedsatt förståelse för talat språk kan konkreta föremål användas som signaler för vardagshändelser. Genom att konkreta föremål kopplas till händelser och personer skapas struktur i vardagen [17]. Föremål används för att tydliggöra vad som ska hända/göras [6]. Det finns olika metoder knutna till GAKK [17]. Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children (TEACCH) är en metod som används för att skapa struktur exempelvis genom ett schema där aktiviteter är ordnade i tidsföljd. Detta ger minnesstöd och förståelse för vad som ska hända, hur länge något ska hålla på och hur mycket som ska göras. Bildschema är en annan metod för att ge struktur och förstärka instruktioner till individen genom att bilder ordnas i scheman i den ordning de inträffar/ska utföras [17]. Introduktionskort och Kommunikationspass används för att underlätta möten med andra människor. Ett introduktionskort kan visas upp för den man önskar kommunicera med, det kan innehålla information om individen och anvisningar som underlättar kontakten. Ett kommunikationspass har färdiga formuleringar i bilder eller ord. Detta ger mer information och vägledning om individen, det kan exempelvis innehålla information om vad individen behöver hjälp med [17].

En konkret metod för riktad kommunikation är Picture Exchange Communication System (PECS). Metoden används för de individer som har svårt att förstå hur ord används, exempelvis individer med autism [17]. Picture Exchange Communication System är en specifik metod som genom förstärkning motiverar kommunikation. Metoden formar kommunikationsförmågan och består av kommunikationsträning i sex steg [24]. Picture Exchange Communication System inkluderar bilder och konkreta föremål och genom att ge samtalspartnern en bild av ett önskat föremål och i utbyte få detta föremål lär sig barnet en konkret kommunikationsmöjlighet i ett socialt sammanhang [25].

Metoden Samtalsmatta används i olika miljöer och situationer. Samtalsmatta används alltid i kombination med individens hjälpmedel och det/de kommunikationssätt individen använder. Metoden bygger på användning av tre uppsättningar bilder/symboler samt en matta (exempelvis en dörrmatta) att fästa dessa på. Varje bild är på baksidan försedd med kardborreband så att de kan fästas på mattan. Olika symbolsystem, bilder och fotografier kan användas. En visuell värderingsskala som består av exempelvis ett glatt ansikte, ett neutralt ansikte och ett ledset ansikte fästs inledningsvis överst på mattan. Samtalspartnern placerar sedan en bild av ett samtalsämne längst ned på mattan. Runt detta samtalsämne ställer samtalspartnern öppna frågor. Individen besvarar frågorna genom att fästa en bild gällande den aktuella frågan under det steg på den visuella värderingsskalan som överensstämmer med vad hon/han tycker om detta. [15, 26]. Samtalsmatta används till alltifrån småprat till att identifiera individens önskningar, mål och prioriteringar. Genom att använda Samtalsmatta kan man få reda på vad en individ tycker om något och metoden kan vara en hjälp i att uttrycka åsikter, känslor och göra individen involverad i beslut som rör den egna framtiden [26]. Inom habilitering används Samtalsmatta exempelvis för kartläggning, för att planera insatser och för att fastställa individuella mål och planer. Metoden kan även användas som underlag för fortsatt arbetsterapeutisk bedömning [15].

Enligt Arthur-Kelly et al [27] kan grafiskt/visuellt stöd användas för individer med autism bland annat för att tydliggöra valbara alternativ och underlätta övergången från en aktivitet till en annan. Det kan även användas i förebyggande syfte för att minska risken för utmanande beteende och utbrott hos individen vid förändringar [27]. För barn som har ett begränsat eller inget fungerande tal kan enligt Emms och Gardner [28] användning av grafiska symboler vara ett effektivt sätt att kommunicera och influera omgivningen på. Detsamma gäller barn med läs- och skrivsvårigheter. Genom att lära sig att använda grafiska symboler kan de få tillgång

5 till en funktionell kommunikation [28]. En del individer med svår utvecklingsstörning har enligt Mc Lean et al [18] kommunikationssätt som inte är sedvanliga och som är socialt opassande såsom aggressiva handlingar mot sig själva och andra. De som samspelar med dessa personer måste söka nya vägar för att få en effektivare kommunikation av och med dessa personer [18].

Alternativa och kompletterande kommunikationsinsatser är långvariga processer som syftar till att underlätta funktionell kommunikation hos individen i alla miljöer [29]. Trots att utvecklingen av flera alternativa kommunikationssätt har gått framåt är personer med kommunikationssvårigheter fortfarande en eftersatt grupp [12].

2 Problemområde

Inom habilitering möter arbetsterapeuter personer med olika funktionsnedsättningar och olika kommunikationssvårigheter [12]. I arbetsterapeutens yrkesroll ingår att tillsammans med individen utforma ett individuellt åtgärdsprogram för att skapa förutsättningar för ett för individen värdefullt liv [3].

Individuella åtgärdsprogram ska grunda sig i individens önskemål och behov. Arbetsterapeuten ska försäkra sig om att utgå ifrån individens önskningar och behov även då individen har nedsatt förmåga att uttrycka dessa [3]. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation skulle kunna vara ett stöd för arbetsterapeuten att uppfylla detta tillsammans med personer som har kommunikationssvårigheter. Studier med ett arbetsterapeutiskt perspektiv om hur just arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK ser ut har ej funnits av författarna. Den mesta litteraturen har utgått utifrån individens perspektiv, teamets arbete eller specifika metoder.

3 Syfte

Syftet med studien var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK i sitt kliniska arbete inom habilitering.

4 Metod

Kvantitativ ansats användes och en tvärsnittsstudie gjordes. Data samlades in vid ett tillfälle [30] via en studiespecifik internetbaserad enkät (se bilaga). Enkäten skickades ut till arbetsterapeuter yrkesverksamma inom barn-, ungdoms- och vuxenhabilitering i Sverige.

4.2 Urval

Ett bekvämlighetsurval genomfördes för att nå de mest lättillgängliga arbetsterapeuterna verksamma inom habilitering [30]. Samtliga av Sveriges landstings hemsidor besöktes. På flertalet av dessa hemsidor hittades kontaktpersoner och förfrågningar om e-postadresser till arbetsterapeuter inom landstingens barn-, ungdoms- och vuxenhabiliteringar skickades till dessa personer. Från flertalet kontaktpersoner erhölls e-postlistor. Vissa verksamheter hade dock som policy att inte lämna ut sådana listor. 125 e-postadresser till arbetsterapeuter samlades in på detta sätt.

6

4.3 Datainsamling 4.3.1 Enkätkonstruktion

En studiespecifik enkät utformades av författarna för att ge svar på studiens syfte. Enkäten innehöll totalt 26 frågor, mestadels kryss- och flervalsfrågor, ett fåtal öppna frågor samt möjlighet till övriga kommentarer. Enkäten innehöll bakgrundsfrågor om arbetsterapeuterna samt frågor om arbetsterapeuternas kunskap och användning av GAKK i sitt kliniska arbete. Google dokuments formulärverktyg [31] användes för att konstruera enkäten. För att minska risken för internt bortfall var flertalet frågor obligatoriska och måste besvaras innan enkäten kunde skickas in. Ett följebrev konstruerades utifrån boken ” Enkäten i praktiken” av Ejlertsson [32] och innehöll information om studiens bakgrund och syfte. Där fanns även förfrågan om deltagande (samtycke och information om frivilligt deltagande) samt hantering av data och konfidentialitet med. I följebrevet beskrevs också hur man gick tillväga för att besvara och skicka in enkäten. Det innehöll även information om senaste svarsdatum samt om påminnelser vilka de som redan besvarat enkäten kunde bortse från. Slutligen fanns kontaktuppgifter till ansvariga för studien [32].

För att stärka studiens validitet genomfördes en pilotstudie där metoden testades på ett mindre antal deltagare. Syftet med pilotstudien var att undvika felkällor i sådant som metodens och tillvägagångssättets ändamålsenlighet samt instrumentets lämplighet och kvalitet [30]. Ytvaliditet samt besvarbarhet av enkäten provades genom pilotstudien. Pilotstudien genomfördes i två delar såsom Ejlertsson [32] beskriver. Först läste tre utomstående personer och sex arbetsterapeutstudenter igenom följebrevet och besvarade enkäten utifrån givna instruktioner. Utifrån deras synpunkter reviderades oklarheter i enkätens frågor, svarsalternativ och följebrevets instruktioner. Sedan läste och besvarade två yrkesverksamma arbetsterapeuter inom barn- och ungdomshabilitering följebrev och enkät. Deras synpunkter togs också i beaktande och revidering av enkätens frågor, svarsalternativ och följebrevets instruktioner gjordes återigen. De arbetsterapeuter som deltog i pilotstudien fanns inte med i urvalsgruppen för enkäten, ett tillvägagångssätt som betonas av Ejlertsson [32].

4.3.2 Enkätdistribution och hantering av insamlad data

Enkäten skickades ut som länk via e-post till de 125 arbetsterapeuterna. Via länken nådde arbetsterapeuterna enkäten, besvarade den och skickade in den via internet. För att minska externt bortfall skickades två påminnelser ut till samtliga. De som redan besvarat enkäten uppgavs bortse från dessa. Google dokuments formulärverktyg [31] användes för att samla in enkätsvaren via formulärverktygets kalkylblad. Detta kalkylblad hade endast författarna lösenord och därmed tillträde till.

4.4 Dataanalys

Deskriptiv statistik användes vid bearbetning och analys av enkätsvaren för att beskriva och framställa data [30]. Flertalet enkätfrågor var på nominal- och ordinalskalenivå men även frågor på intervall- och kvotskalenivå förekom [30]. Data redovisades med procent, frekvenser, spridningsmått och centralmått. Tabeller och figurer användes för förtydligande. För sammanställning och analys av data användes Microsoft Excel. Öppna svar sorterades och sammanställdes och de svar som hade relevans för studiens syfte redovisades i text.

7

4.5 Etiska aspekter

Med etiska aspekter i åtanke samlades e-postadresserna in via kontaktpersoner som i enlighet med verksamhetens policy avgjorde om arbetsterapeuternas e-postadresser borde lämnas ut. Kontaktpersonerna hade även möjlighet att tillfråga arbetsterapeuterna personligen om medgivande till utlämning av e-postadresser. Följebrevet innehöll information om studiens syfte, frivilligt deltagande och om att de genom att besvara och skicka in enkäten gett samtycke till att delta i studien. I följebrevet fanns även information om att data behandlas utan identitetsuppgifter och att resultaten redovisas på gruppnivå. E-post med enkät och följebrev skickades ut som hemlig kopia för att arbetsterapeuternas identitetsuppgifter skulle skyddas. Endast författarna visste vilka som fått enkäten men kunde inte se vilka som svarat eftersom identitetsuppgifter inte efterfrågades. Författarna kunde inte heller koppla svaren till en postadress då svaren skickades in via internetlänk. Listorna med insamlade e-postadresser användes enbart för distribution av enkät och följebrev och förstördes efter sista svarsdatum [33].

5 Resultat

5.1 Introduktion till resultat

Resultatet redovisas i text, figurer och tabeller. Där inget annat anges har samtliga 75 arbetsterapeuter besvarat frågan.

Figur 1 visar att av de 125 arbetsterapeuter som fick enkäten nåddes 116. Av dessa besvarade 75 av arbetsterapeuterna enkäten inom angiven tidsram vilket gav en svarsfrekvens på 65 %.

Figur 1 Flödesschema över processen från antal enkätutskick till antal besvarade enkäter

5.2 Bakgrundsinformation om medverkande arbetsterapeuter

Som Tabell I visar var en majoritet (n=73) av de som besvarade enkäten kvinnor. Gällande akademisk utbildning hade flertalet enbart Grundutbildning. Ett fåtal hade även Magister- eller Masterexamen. Nära hälften arbetade Enbart med barn och ungdomar. Den andra hälften arbetade Enbart med vuxna eller med Både barn, ungdomar och vuxna.

Antal utskick av enkäten n=125

Antal enkäter som nådde mottagaren n=116

n=116

Antal besvarade enkäter inom angiven tidsram n=75

”Nådde” ej mottagaren, frånvaro från arbetet under enkätens svarstid (n=9)

Bortfall orsakat av okända faktorer (n=41)

8

Tabell I Bakgrundsinformation om arbetsterapeuterna (n=75)

Kön Kvinnor 97 %

Män 3 %

Akademisk utbildning Grundutbildning 100 % Magisterexamen 8 % Masterexamen 1 %

Arbetar med Barn/ungdomar 49 %

Vuxna 29 %

Barn, ungdomar och vuxna 21 %

En arbetsterapeut besvarade frågan om ålder på ett felaktigt sätt varför svar från 74 arbetsterapeuter analyserades. Den yngsta var 23 år och den äldsta 65 år (median 48.5; IQR 37-55). Den som arbetat kortast tid som arbetsterapeut hade arbetat mindre än ett år och den som arbetat längst mer än 30 år (median 19; IQR 6-26). Angiven arbetstid inom habilitering sträckte sig från mindre än ett år till mer än 30 år (median 10; IQR 3-16).

5.3 Arbetsterapeuternas kunskap om GAKK

En sammanfattning av Tabell II visar att majoriteten av arbetsterapeuterna inte hade GAKK som teoretisk del i sin grundutbildning. Fler träffade dock på GAKK i samband med sin praktikperiod. Angående möjlighet till intern utbildning om GAKK angav arbetsterapeuterna i vilken utsträckning de hade möjlighet till detta på en skala mellan ett och fem. Skalsteg 1 står för I mycket låg utsträckning, skalsteg 2 för I ganska låg utsträckning och skalsteg 3 för I medelutsträckning. Skalsteg 4 står för I ganska hög utsträckning och skalsteg 5 för I mycket hög utsträckning. Över hälften av arbetsterapeuterna angav på denna fråga svar i den högre delen av skalan (skalsteg 4 och 5).

Tabell II Utbildning om GAKK till arbetsterapeuterna inom habilitering (n=75)

GAKK i grundutbildning GAKK under praktik Intern utbildning

Ja 5 % Ja 31 % 1 4 %

Nej 81 % Nej 67 % 2 15 %

Vet ej 13 % Vet ej 3 % 3 25 %

4 44 %

5 12 %

Som Figur 2 visar ansåg en klar majoritet (n=70) av arbetsterapeuterna att de I ganska hög eller I mycket hög utsträckning behövde kunskap om GAKK. Endast hälften (n=37) ansåg att de I ganska hög eller I mycket hög utsträckning hade tillräckliga kunskaper om GAKK.

9 0 10 20 30 40 50 60 70 Mycket låg Mycket hög A n d el ( % ) Behov Kunskap

Figur 2 I vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg att arbetsterapeuter inom habilitering behöver

kunskap om GAKK, samt i vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg att de själva hade tillräcklig kunskap om GAKK (n=75)

Totalt angav 41 av arbetsterapeuterna att de gått utbildningar och kurser inom området AKK. Mellan fem och tio hade gått utbildning eller kurs i Bliss, Tecken som stöd (TSS), AKK, GAKK, TAKK, Samtalsmatta och Communicate in print.

Mellan tre och fyra hade gått utbildning eller kurs i Boardmaker, Sociala berättelser, Teckenspråk, Pictogram, Widgit, PECS, Programsnickaren, Bildfabriken och Pedagogiskt arbetssätt för personer med autism.

Utbildningar och kurser som en till två hade gått var Teckenutbildning, Bildstöd, Amerind, Kat kit, NIL-bilder, Clicker, Visuella strategier, Kognition och neuropsykiatriska funktionshinder, Kommunikation och begåvningsstöd, Rätten till ett språk och Tänk om – saker signalerar.

Några angav även att de hade läst högskolekurserna Språk, kommunikation och handikapp (20 högskolepoäng), AKK (10 högskolepoäng), Autism, där kompletterande kommunikation ingick (20 högskolepoäng), Neuropsykologi (15 högskolepoäng) och Musikterapi (15 högskolepoäng).

En angav att hon/han gått utbildning i Programsnickaren (Bliss + foton) för en individ med ögonstyrning My Tobii. En annan angav att hon/han gått en Blisskurs tillsammans med berörd individ, dennes anhöriga samt nära personal. En angav även att hon/han ökade sin kunskap inom AKK-området genom litteratur, film samt genom ett nära samarbete med logoped och specialpedagog.

Flera angav att de gått förskrivningsutbildningar gällande Kognitiva hjälpmedel samt Kommunikation och omgivningskontroll. Många var med på lokalt anordnade hjälpmedelsgenomgångar och sortimentsutbildningar. Flera angav att de åkte på inspirationsdagar, föreläsningar och nationella konferenser. En av arbetsterapeuterna angav även att hon/han åkte på internationella konferenser.

10

5.4 Arbetsterapeuternas användning av GAKK

Över hälften, 52% av arbetsterapeuterna angav att de i arbetet möter personer med kommunikationssvårigheter Varje vecka. Övriga svar fördelade sig på alternativen Varje månad, 23% och Dagligen, 19%. Ett fåtal, 7% möter personer med kommunikationssvårigheter Mer sällan än varje månad.

Figur 3 visar hur ofta arbetsterapeuterna använde GAKK i arbetet med personer som har kommunikationssvårigheter. Svaren fördelade sig på alternativen Varje månad (n=27), Varje vecka (n=23) och Mer sällan än varje månad (n=18). Alternativet Dagligen angavs endast av ett fåtal (n=7).

Figur 3 Hur ofta arbetsterapeuterna använde GAKK i arbetet med personer som har

kommunikationssvårigheter (n=75)

Som Tabell III visar var det vanligast att arbetsterapeuterna använde GAKK tillsammans med personer med Utvecklingsstörning. Över hälften angav också att de använde GAKK tillsammans med personer med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), Tal- och språkstörning och Motoriska svårigheter. Ett övrigt svarsalternativ fanns där några angav att de använde GAKK tillsammans med förskolebarn, personer med blanddiagnoser och personer som är dövblinda. En angav att hon/han inte använde GAKK.

I Tabell III visas också att arbetsterapeuterna oftast använde GAKK för att fånga upp personers Önskningar, intressen och Behov. I samtliga situationer vilka fanns angivna som svarsalternativ angav över hälften att de använde GAKK. Några angav i ett övrigt alternativ att de använde GAKK för att skapa struktur. En av arbetsterapeuterna använde GAKK för att utforma psykologutlåtanden tillsammans med psykolog så att de blev begripliga för personerna själva. En av arbetsterapeuterna angav att hon/han inte använde GAKK.

11

Tabell III Arbetsterapeuternas användning av Grafisk (n=74)

Använder GAKK med personer som har Använder GAKK för att

Utvecklingsstörning 91 % Fånga upp önskningar och intressen 80 %

NPF* 64 % Fånga upp behov 69 %

Tal- och språkstörning 55 % Planera åtgärder 64 % Motoriska svårigheter 51 % Samtala/småprata 64 % Förvärvad hjärnskada 47 % Skapa kontakt och förtroende 63 % Hörselskada/dövhet 13 % Identifiera aktivitetsproblem 61 %

Formulera mål 57 %

Genomföra åtgärder 55 %

Uppföljning/Utvärdering 52 %

* = Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

På frågan angående i vilken utsträckning arbetsterapeuterna hade möjlighet att introducera GAKK i användarens vardagliga situationer/miljöer angav nio (12 %) att de I mycket hög utsträckning hade den möjligheten. I ganska hög utsträckning angavs av 20 (27 %) och I medelutsträckning angavs av 33 (44 %). I ganska låg utsträckning angavs av tio (13 %) och I mycket låg utsträckning angavs av tre (4 %).

Som Figur 4 visar samarbetade majoriteten (n=71) med Logoped kring personer med kommunikationssvårigheter. Över hälften angav att de samarbetade med Personlig assistent (n=56), Specialpedagog (n=46), Psykolog (n=44), Sjukgymnast (n=42), Anhöriga (n=40) och Personal på boende (n=39). Närmare hälften angav också att de samarbetade med Kurator (n=37) samt Lärare, skol- och fritidspersonal (n=37). I kategorin övriga angav några att de samarbetade med hjälpmedelskonsulent, habiliteringsassistent, arbetsledare för personal och personliga assistenter, arbetsterapeut i kommunikationsteam samt musikterapeut. En arbetsterapeut angav att hon/han inte använde GAKK.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Logoped Personlig assistent Specialpedagog Psykolog Sjukgymnast Anhöriga Personal på boende Kurator Lärare, skol- och fritidspersonal Tekniker Läkare Personal på daglig verksamhet Förskolepersonal Sjuksköterska Dietist Rehabassistent Övriga Andel (%)

Figur 4 Andel av arbetsterapeuterna som samarbetar med en viss profession eller övriga kring

12 I kommunikationen med personer som har kommunikationssvårigheter angav arbetsterapeuterna i vilken utsträckning de använde högteknologiska kommunikations-hjälpmedel. I mycket hög utsträckning angavs av 1 % och I ganska hög utsträckning angavs av 5 %. I medelutsträckning angavs av 29 %, I ganska låg utsträckning angavs av 33 % och I mycket låg utsträckning angavs av 31 %.

I kommunikationen med personer som har kommunikationssvårigheter angav arbetsterapeuterna i vilken utsträckning de använde lågteknologiska kommunikations-hjälpmedel. I mycket hög utsträckning angavs av 9 % och I ganska hög utsträckning angavs av 32 %. I medelutsträckning angavs av 31 %, I ganska låg utsträckning av 15 % och I mycket låg utsträckning angavs av 13 %.

Tabell IV visar att över hälften av arbetsterapeuterna använde GAKK-typerna Fotografier, PCS, Konkreta föremål, Pictogram, Ord och Tecknade bilder med personer som har kommunikationssvårigheter. Som övriga alternativ angavs Kat Kit, Seriesamtal, In Print, egna teckningar gjorda tillsammans med personen och bilder hämtade från Google. En arbetsterapeut angav att hon/han inte använde GAKK.

Tabell IV visar också vilka av de metoder knutna till GAKK som arbetsterapeuterna använde. Bildschema var den metod som flertalet av arbetsterapeuterna (n=73) använde. Den näst vanligaste metoden som arbetsterapeuterna (n=30) använde var Samtalsmatta. Som övriga alternativ angav några att de använde kommunikationskartor/böcker, dagbok, Blisskarta, situationsbundna pekkartor och talande val. En av arbetsterapeuterna angav att hon/han inte använde GAKK.

Tabell IV Andel av arbetsterapeuterna som använder angivna

GAKK-typer och metoder (n=74)

GAKK-typer som används GAKK-metoder som används Fotografier 88 % Bildschema 97 %

PCS 79 % Samtalsmatta 40 %

Konkreta föremål 73 % Kommunikationspass 36 %

Pictogram 72 % PECS 29 %

Ord 59 % TEACCH 23 %

Tecknade bilder 55 % Introduktionskort 17 % Bokstäver 48 % Widgit 47 % Fraser/meddelanden 41 % Bliss 37 % NIL-bilder 29 % Siffror 29 % Rebus 9 %

På frågan om det idag finns situationer där GAKK inte används men där man ser en framtida användning svarade närmare hälften, 37 av arbetsterapeuterna (49 %) Ja. Övriga svar fördelade sig på alternativen Vet ej, 32 (43%) och Nej, sex (8 %).

Arbetsterapeuterna (n=35) såg en framtida användning av GAKK i flera situationer. Många angav att GAKK borde användas i högre utsträckning i arbetet med habiliteringsplaner såsom

13 vid upprättande, formulering av mål, åtgärdsplanering, uppföljning och utvärdering. Flera angav att GAKK skulle kunna användas mer för att fånga upp individens behov och för att öka individens delaktighet. En annan situation där några såg en framtida användning av GAKK var vid besök hos arbetsterapeuten som stöd vid utprovning och utvärdering av rullstol och andra hjälpmedel.

Bland svaren framkom att GAKK skulle kunna vara användbart i alla situationer där man behöver få fram individers åsikter och uppfattning. Det framkom att metoden Samtalsmatta skulle kunna användas i mycket högre utsträckning än vad som görs idag. Arbetsterapeuterna angav även att mobiltelefoner går att utnyttja på olika sätt för kompletterande kommunikation och skulle kunna användas i olika situationer. En angav möjligheten att använda GAKK som stöd då många olika språk talas i vårt mångkulturella samhälle. Behov av ökad kunskap om GAKK hos nätverket runt individen angavs av flera.

Några angav att GAKK skulle kunna användas mer vid anpassning och underlättande av kommunikation i olika samhällsmiljöer. De miljöer som angavs var läkarmottagningar/sjukvård, apotek, kultursammanhang, daglig verksamhet, möten på kommunal förvaltning, i kontakt med bostöd, arbetsförmedling och andra myndigheter. Individens eget boende var en annan miljö där man såg att GAKK skulle kunna användas för att underlätta kommunikation. En angav att personer med demens skulle kunna vara en målgrupp för alternativ kommunikation. En annan angav att GAKK skulle kunna användas mer för att tydliggöra turordning på aktiviteter och för att tydliggöra tid och instruktioner för aktivitetens delar. En angav också att GAKK skulle kunna användas mer för att tydliggöra det abstrakta till något mer konkret och för att göra något lättare att minnas.

Figur 5 visar i vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg att GAKK gjorde deras arbete mer klientcentrerat. En majoritet angav svar i den högre delen av skalan. I mycket hög utsträckning angavs av 32 arbetsterapeuter och I ganska hög utsträckning angavs av 25 arbetsterapeuter. 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Mycket låg Mycket hög A n d el ( % )

Figur 5 I vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg att GAKK gjorde deras arbete mer

klientcentrerat (n=75)

Övriga kommentarer från arbetsterapeuterna (n=17) med relevans för studiens syfte framkom. De angav att de använde Bildschema/bildstöd för att tydliggöra information så att individen fick struktur i sina vardagsrutiner. Bildschema och planeringshjälpmedel användes för att

14 underlätta individernas vardag. Bildschema/bildstöd utformades i samråd med individen och ibland med och utifrån föräldrars önskemål. Bilder användes för att de är konkreta och hjälper personer med utvecklingsstörning att förstå och komma ihåg information. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation behövdes för att öka indivders delaktighet och autonomi. Behov av GAKK sågs av arbetsterapeuterna hos många individer men resurser för insatser räckte inte alltid till. Det framkom att ökad kunskap om AKK hos arbetsterapeuter och övrig habiliteringspersonal på sikt skulle kunna ge bättre kvalitet i behandlingen. Att TAKK och GAKK borde användas mycket mer inom habiliteringsverksamhet. Det framkom också att samarbete mellan arbetsterapeut och logoped samt övriga teammedlemmar var vanligt inom habilitering men att logopeden ofta hade huvudansvaret.

Det framkom även att man inom habilitering arbetade med att kombinera flera uttryckssätt såsom kroppsspråk och GAKK och att man använde sig av alla de sätt som för individen fungerade för kommunikation. Mer kunskap om GAKK till övriga teammedlemmar önskades. Det angavs också att GAKK användes vid introduktion av grafiska scheman, listor för att komma ihåg och arbetsordningar. Mer samarbete med logopeder ansågs behövas vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Det framkom även att det i planering borde avsättas mer tid för att alternativ och kompletterande kommunikation skulle kunna användas.

”Det stora målet för oss inom habilitering är att göra våra barn/ungdomar så delaktiga som möjligt i sin vardag och eftersom många vi möter har kommunikationssvårigheter är det A och O att använda en kommunikation så de förstår samt kan göra sig förstådda. Att använda AKK är oerhört viktigt men glöms lätt bort tyvärr”.

”Det finns hur mycket som helst att göra så att personer som behöver AKK och GAKK får tillgång till det”.

”Som arbetsterapeut inom vuxenhab har jag oftast en rådgivande och stödjande funktion (liksom övriga i vuxenhabteamet). Det innebär att många kontakter sker med nätverket runt den funktionshindrade. Arbetsterapeutens fokus är oftast på området kognitivt stöd där ju GAKK kan vara ett sätt att tydliggöra och anpassa information, planering etc.”.

”Stort område, strukturering och tydliggörande av aktivitet-tid-kommunikation-minnesstöd går in i varandra”.

”Det är viktigt att använda det kommunikationssätt som gör att personen kan göra sig förstådd. Hur ska vi annars kunna göra ett värdefullt arbete tillsammans med personen”.

6. Diskussion

6.1 Resultatdiskussion

Studiens resultat visade att undervisning om GAKK under arbetsterapeutisk grundutbildning rapporterades vara liten eller obefintlig. Vår egen upplevelse av arbetsterapeututbildningen är att den är bred och att fördjupning inom samtliga områden därför inte är möjlig. Med tanke på detta och att arbetsterapeuter har ett brett arbetsfält är vidareutbildning på och utanför arbetsplatsen mycket viktig. Att utbildning utöver grundutbildning behövs när man arbetar med personer som har kommunikationssvårigheter är något som även Heister Trygg [12] pekar på. Arbetsterapeuterna i denna studie uppgav att de gått utbildningar och kurser såväl internt genom arbetsplatsen som på högskolenivå för att öka sina kunskaper om GAKK och

15 AKK i stort. Utifrån studiens syfte är det glädjande att se att möjligheterna till intern utbildning om GAKK för yrkesverksamma arbetsterapeuter inom habilitering är goda.

Studien visade att det finns ett stort behov av kunskap om GAKK hos arbetsterapeuterna, men att endast hälften av arbetsterapeuterna I ganska eller I mycket hög utsträckning ansåg sig ha tillräckliga kunskaper. Att kunskapen om GAKK hos arbetsterapeuterna såg olika ut är förståeligt då arbetsterapeutens arbete utgår från den enskilde individen och dennes behov. Arbetsterapeuterna får därför skaffa sig den ökade kunskap de är i behov av utifrån de individer de arbetar med. Detta kan vara en förklaring till att så många olika kurser genomförts av arbetsterapeuterna. Bland svaren fanns generella kurser men också en del specifika kurser utifrån enskilda individers särskilda behov.

Studien visade att arbetsterapeuterna liksom Heister Trygg [12] skriver har en viktig roll i teamet runt personen med kommunikationssvårigheter [12]. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation användes av arbetsterapeuterna för att de verkligen skulle kunna utgå ifrån individens önskningar och behov i sitt arbete. Relaterat till studiens syfte framkom att arbetsterapeuternas kunskap om GAKK ökades genom utbildning, kurser och samarbete med andra professioner. Användningen av GAKK anpassades efter individens specifika behov.

Studien visade att GAKK används av arbetsterapeuterna till alltifrån identifiering av aktivitetsproblem till målformulering samt planering, genomförande och utvärdering av åtgärder. Relaterat till studiens syfte visade det sig att arbetsterapeuternas användning av GAKK underlättade för dem att arbeta klientcentrerat genom hela arbetsterapiprocessen. Då arbetsterapeutens kliniska arbete enligt Etisk kod för arbetsterapeuter [3] ska grunda sig på att fånga upp individens egna önskningar, intressen och behov är det positivt att studien visade att flertalet använde GAKK till just detta. Enligt Murphy och Cameron [26] kan Samtalsmatta, som användes av många arbetsterapeuter i studien användas till att bland mycket annat fånga upp individers önskemål och behov [26].

Det var inte förvånande att Fotografier och olika typer av bilder och symboler användes av många då Bildschema och Samtalsmatta var de metoder flest använde sig av. Detta kan ha ett samband med att de flesta också angav att de använde GAKK tillsammans med personer som har Utvecklingsstörning eller Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Enligt Lagerkvist [34] har personer med utvecklingsstörning svårigheter med exempelvis inlärning och minne men graden av funktionsnedsättning beror även på omgivningens krav [34]. Goldberg et al [35] beskriver att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ofta har nedsatta exekutiva funktioner vilket ger svårigheter med planering, arbetsminne, byte av aktiviteter, och problem med att hämma sitt beteende [35].

Giddan et al [36] tar upp de svårigheter som vuxna personer med autism kan ha. Svårigheterna är ofta att hantera förändringar gällande rutiner, tidsscheman, aktiviteter, personal och lokaler. Svårigheterna med att hantera förändringar leder lätt till oro hos dessa personer [36].Bildschema kan vilket framkommit i denna studie vara ett effektivt verktyg för att skapa struktur och underlätta vardagen för dessa personer. Detta stämmer även överens med det Arthur-Kelly et al [27] skriver om hur grafiska bildstöd kan underlätta förändringar för dessa personer [27]. Samtalsmatta verkar vara en metod som passar arbetsterapeutens arbete då många av arbetsterapeuterna i denna studie angav att de använde Samtalsmatta och även såg en vidare användning av metoden. Liksom Heister Trygg [19] skriver om vikten av att använda flera modaliteter vid kommunikation [19] framkom också i denna studie att det är viktigt att alla fungerande kommunikationssätt hos en individ tas tillvara för att möjliggöra kommunikation.

16 Studiens resultat tydliggjorde att arbetsterapeuternas användning av GAKK är beroende av individ, miljö och situation. Kopplat till studiens syfte kan sägas att studien gav en bild av hur GAKK kan användas av arbetsterapeuter inom habilitering och resultatet visade på en individanpassad användning. Arbetsterapeuternas kunskap och användning av GAKK såg olika ut beroende på hur ofta de mötte personer med kommunikationssvårigheter i sitt arbete. Schlosser et al [21] beskriver vikten av att se till individens sociala miljö vid kommunikativa insatser [21]. Detta stämmer väl överens med det som framkom i denna studie nämligen att arbetsterapeuter även har kontakter med individens sociala nätverk. Insatser riktade mot det sociala nätverket såg flera av arbetsterapeuterna ett ökat behov av. Dessa insatser görs för att individen ska kunna fungera och göra sig förstådd i sin vardag.

Studien visade på att arbetsterapeuterna i sitt kliniska arbete har det tankesätt som betonas i CMOP [5] och BRO [12] och ser till helheten för individen där miljön är en viktig del [5, 12]. Med tanke på att arbetsterapeuten ska se till individens miljö vid insatser var det glädjande att se att många hade möjlighet att introducera GAKK i användarnas vardagliga situationer/miljöer. Detta för att det kan kännas tryggare för individen att lära i den vardagliga miljö där GAKK också ska användas.

Att så många såg en ökad framtida användning av GAKK även inom nya användningsområden var spännande. Detta tyder på att GAKK är användbart för dagens och framtidens arbetsterapeuter. Ett område som nämndes var arbetsterapeuters användning av GAKK som stöd vid utprovning och utvärdering av hjälpmedel. Flera angav även att GAKK behöver användas mer i arbetet med habiliteringsplaner för att öka klientcentreringen i dessa. Arbetsterapeuterna såg också att GAKK skulle kunna användas i flera situationer för en individ men att resurser inom verksamheten ofta saknas.

En studie av Salminen et al [37] visade att arbetsterapeuter inom ett AKK-team i Finland upplevde sig ha otillräckliga resurser för sina insatser. Tiden de hade att lägga på insatser med Blissbaserade kommunikationshjälpmedel för barn och ungdomar med funktionsnedsättning räckte inte till. Detta gällde både tid för individuell träning i hur individen skulle använda hjälpmedlen och för insatser utanför habiliteringen. De hade heller inte tid att följa upp hur individerna använde hjälpmedlen i olika miljöer. Användandet av dessa högteknologiska hjälpmedel krävde även att arbetsterapeuterna skaffade sig nya kunskaper vilket också krävde resurser. Arbetsterapeuterna i den studien ansåg även att mer samarbete med logoped behövdes för att arbetet kring personer som behöver dessa hjälpmedel skulle kunna bli mer effektivt [37]. Att ett ökat samarbete är önskvärt mellan framför allt arbetsterapeuter och logopeder men även övriga professioner i teamet kan ses genom kommentarerna arbetsterapeuterna i denna studie lämnat. Såväl studien om de finska arbetsterapeuterna [37] som denna studie om arbetsterapeuter i Sverige visade på upplevelse av bristande resurser inom AKK-området.

Trots att faktorer som hindrar arbetsterapeuterna från att använda GAKK och AKK inte efterfrågats i denna studie angavs resursbrist som en sådan av flera. Vidare forskning för att belysa om resursbrist är en hindrande faktor för arbetsterapeuters användning av GAKK och AKK vore därför av intresse. Studier med jämförande inslag mellan habiliteringsverksamheter för barn- och ungdomar jämfört med habiliteringsverksamheter för vuxna vore också av intresse. Detta för att tydliggöra eventuella skillnader mellan hur resurser fördelas i verksamheterna. Genom vidare studier skulle eventuella skillnader i de möjligheter arbetsterapeuter inom dessa verksamheter ges att utföra ett klientcentrerat arbete med personer som har kommunikationssvårigheter belysas.

17

6.2 Metoddiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK i sitt kliniska arbete. Arbetsterapeuterna som deltog arbetade inom barn-, ungdoms- och vuxenhabilitering i Sverige. Alternativ och kompletterande kommunikation är som tidigare nämnts multimodal och innefattar flera olika kommunikationssätt. I denna studie gjordes avgränsning och fördjupning i GAKK. För studien valdes en kvantitativ ansats och en enkätundersökning för att kunna nå många arbetsterapeuter och få en bild av hur deras kunskap och användning av GAKK såg ut. En tvärsnittsstudie användes för att fånga detta. Fördelen med en tvärsnittsstudie är som Polit och Beck [30] också skriver att den är ekonomisk då all data samlas in vid ett tillfälle [30]. Det kan finnas en risk för urvalsbias då bekvämlighetsurval använts. Detta då samtliga arbetsterapeuter inom habilitering inte haft chans att ingå i studiens urval [38] på grund av att deras e-post adresser inte varit tillgängliga för studiens författare.

I enkäten inkluderades öppna frågor för att även kunna fånga svarsalternativ som inte var identifierade vid konstruktionen av enkäten. Analysen av svaren på de öppna frågorna var av karaktären manifest analys. Genom att en studiespecifik enkät användes kunde författarna relaterat till studiens syfte beskriva hur arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK såg ut. Att enkäten distribuerades och att svaren samlades in via internet gjorde att många svar erhölls på kort tid och att inga portokostnader tillkom för någon av parterna. Den internetbaserade enkäten gav troligen en högre svarsfrekvens än vad en postenkät hade gett. Detta då den ifyllda enkäten snabbt och enkelt kunde skickas in via internet istället för med post.

Svarsfrekvensen på enkäten var 65 %. Att de två påminnelserna som skickades ut ökade svarsfrekvensen sågs tydligt genom att många svar inkom i direkt samband med utskick av dessa. Olika faktorer bidrog till ett externt bortfall på 35 %. Då det inte går att se vilka av arbetsterapeuterna som inte besvarat enkäten går det inte att uttala sig om bortfallsgruppen. En arbetsterapeut kontaktade författarna via en e-postadress som bifogats i följebrevet och där framkom svårigheter med att öppna länken och komma åt enkäten då länken spärrats genom landstingets SPAM-filter. Det kan endast spekuleras i om fler haft detta problem och om detta, den korta svarstiden (en vecka) och övriga för författarna okända faktorer kan ha bidragit till det externa bortfallet. Då det externa bortfallet på enkäten var 35 % finns en viss risk för bortfallsbias vilket kan ha påverkat studiens resultat. Enligt Polit och Beck [30] kan man troligen bortse från bortfallsbias då svarsfrekvensen på en enkät överstiger 65 % [30]. Då svarsfrekvensen på enkäten i denna studie ligger nära denna procentsats kan risken för att bortfallet har påverkat resultat inte sägas vara överhängande.

Det faktum att enkäten skickades ut via internet och e-post kan ha gjort att ovana datoranvändare valde att inte svara. Något som kan ha påverkat svarsfrekvensen negativt är enligt Jacobsen [39] en begränsad tillgång till dator och internet. Ytterligare något som skulle ha kunnat påverka svarsfrekvensen negativt är att de som saknar kunskap om GAKK eller inte är intresserade av GAKK inte besvarade enkäten [39]. Enligt Jacobsen [39] är en svarsfrekvens på en enkät bra om den överstiger 60 % [39]. Det är därför tillfredsställande att svarsfrekvensen på enkäten i denna studie var 65 %.

På grund av att enkäten nåddes via en länk på internet fanns möjlighet att besvara enkäten mer än en gång. Det är dock inte troligt att någon gjort detta då det i följebrevet uttrycktes ”Vi ber dig besvara enkäten endast en gång”. En fördel med följebrevet var att kontaktuppgifter till studiens ansvariga fanns vilket som tidigare nämnts utnyttjades av en arbetsterapeut för att informera författarna om att länken spärrats. Informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och

18 nyttjandekraven [33] uppfylldes även genom följebrevet. Vid val och utarbetning av studiens metod har hög validitet, vilket innebär att mäta det som är relevant i sammanhanget eftersträvats. Även reliabilitet, vilket innebär att mäta på ett tillförlitligt sätt har eftersträvats [30].

Den pilotstudie som genomfördes stärkte studiens ytvaliditet då synpunkter från arbetsterapeuterna tillvaratogs och där korrigeringar i enkäten därefter gjordes. Att detta gjordes betyder då som Polit och Beck [30] skriver att instrumentet bättre mäter det som det var avsett att mäta [30]. Om en större pilotstudie kunnat genomföras där även arbetsterapeuter verksamma inom vuxenhabilitering ingått kunde validiteten ytterligare ha stärkts. Att pröva enkäten för samtidig validitet var inte möjligt inom ramen för denna studie. Frågeställningarna i enkäten ansågs inte heller vara av den karaktären att förarbete med att definiera begreppen genom exempelvis intervjuer med fokusgrupper var befogade. Ingen av pilotstudiens medverkande deltog i den egentliga studien, detta i enlighet med vad Ejlertsson [32] förespråkar.

Nackdelar med en enkät kan vara att frågor kan missuppfattas av den svarande. Det finns heller inte möjlighet för enkätens ansvariga att ställa icke planerade följdfrågor för fördjupning. Trots den föregående pilotstudien upplevde en del arbetsterapeuter några frågeställningar och/eller svarsalternativ som tvetydiga och svåra att besvara. Att använda ömsesidigt uteslutande svarsalternativ hade troligen varit bättre, exempelvis på frågan om hur ofta arbetsterapeuterna använde GAKK [32]. Ejlertsson [32] menar dock att konstruerandet av en enkät med klara och väl genomarbetade frågor är mycket tidskrävande [32]. En reliabilitetsprövning hade ytterligare kunnat befästa enkätens validitet. Dock ansågs det orimligt att be arbetsterapeuterna besvara enkäten ännu en gång under den korta tid som fanns till förfogande.

Något som visade sig vid svarsbearbetningen var att en del obligatoriska enkätfrågor borde haft ett svarsalternativ som ”Använder inte GAKK”. En arbetsterapeut hade nämligen på flera frågor som hade svarsalternativet övrigt där angett att hon/han inte använder GAKK. Ett internt bortfall har förekommit på frågan gällande ålder. Frågan har besvarats på ett sätt som gjorde att arbetsterapeutens svar inte kunde räknas med i resultatet. Insamlingen och sammanställningen av data underlättades av att arbetsterapeuternas svar sparades automatiskt i formulärverktygets kalkylblad. Detta gjorde det enkelt att exportera data från kalkylbladet till Microsoft Excel för vidare bearbetning.

Det är svårt att säga hur generaliserbart studiens resultat verkligen är till samtliga arbetsterapeuter inom habilitering i Sverige. Ett mindre men slumpmässigt urval av arbetsterapeuter från de listor Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) har över yrkesverksamma arbetsterapeuter inom habilitering hade eventuellt kunnat ge ett mer representativt urval och därmed en bättre generaliserbarhet till hela populationen. En totalundersökning hade kunnat vara ett annat alternativ. Då listorna från FSA endast innefattar fackligt anslutna arbetsterapeuter hade dock inget av dessa alternativ varit möjliga att genomföra.

6.3 Slutsatser

Resultatet av denna studie gav en bild av hur GAKK kan användas av arbetsterapeuter med personer som har kommunikationssvårigheter. Arbetsterapeuterna inom habilitering använde GAKK utifrån individens förutsättningar och behov. Studien visade även att flertalet av arbetsterapeuterna ansåg sig ha stort behov av kunskap om GAKK. Många utökade vid behov sin kunskap genom utbildningar, kurser och samarbete med andra professioner inom området.

19 Endast hälften av arbetsterapeuterna i studien ansåg att de I ganska hög eller I mycket hög utsträckning hade tillräckliga kunskaper om GAKK. En stor del av arbetsterapeuterna inom habilitering använde GAKK i samtliga av arbetsterapiprocessens steg. Med hjälp av GAKK fångade flertalet av arbetsterapeuterna upp individernas egna önskningar och behov i enlighet med Socialstyrelsens kompetenskrav samt rekommendationerna i arbetsterapeuternas etiska kod. Olika typer och metoder knutna till GAKK användes. Resultatet visade också att flertalet av arbetsterapeuterna samarbetade med andra professioner i team inom habilitering. Logoped var den profession som störst andel angav sig samarbeta med.

Vikten av att se helheten i individens livssituation där omgivning såväl fysisk som social ingår framkom av flera arbetsterapeuter. Majoriteten av arbetsterapeuterna ansåg att användandet av GAKK gjorde deras arbete mer klientcentrerat. Möjligheten av att kunna lägga tid och resurser på insatser med GAKK framkom i studien som en viktig faktor för att arbetsterapeuten skulle kunna göra ett värdefullt arbete tillsammans med individen. I studiens resultat framkom dock att resurser inte alltid finns för de insatser arbetsterapeuten ser behov av. Att belysa om resursbrist är en hindrande faktor för arbetsterapeuters användning av GAKK och AKK vore därför ett intressant område för vidare forskning.

20

Referenser

1. Socialstyrelsen. Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter

[Tillgänglig]:http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/11307/2001-105-2_20011053.pdf[läst 2010-10-15].

2. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Arbetsterapiprocess [Tillgänglig]:

http://fsa2.akademikerhuset.se/Arbetsterapiprocess/index0.htm [läst 2010-11-25].

3. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka. FSA; 2005. 4. Blesedell Crepeau E, Cohn ES, Boyt Schell BA. Occupational therapy practice today. I: Blesedell Crepeau E, Cohn ES, Boyt Schell BA, red. Willard and Spackman´s Occupational

therapy. 10:e upplagan. Kapitel 3, Sektion 1. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins;

2003. s. 27-45.

5. Cole MB, Tufano R. Applied Theories in Occupational Therapy: A Practical Approach. SLACK Incorporated; 2008.

6. Caplan, S, Sparre H. Rehabilitering och habilitering. 1:a upplagan. Stockholm. Bonniers utbildning AB; 2002.

7. Johansson R, Skärgren L. Rehabilitering/habilitering. 1:a upplagan. Stockholm. Liber AB; 2008.

8. Möller A, Nyman E. Barn, familj och funktionshinder - utveckling och habilitering. 1:a upplagan. Stockholm. Liber AB; 2003.

9. Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) [Tillgänglig]:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820763.htm[läst 2010-11-28].

10. Adolfsson M, Granlund M, Björck-Åkesson E, Ibragimova N, Pless M. Exploring

changes over time in habilitation professionals perceptions and application of the international classification of functioning, disability and health, version for children and youth (ICF-CY). Journal of Rehabilitation Medicine 2010; 42: 670-678.

11. Beukelman DR, Hanson E, Hiatt E, Fager S, Bileyeu D. AAC Technology Learning Part

3: Regular AAC Team Members. Augmentative and Alternative communication 2005;

187-194.

12. Heister Trygg B, Andersson I. Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i

teori och praktik. 3:e upplagan. Ljungby: Hjälpmedelsinstitutet; 2009.

13. Hemmingsson H, Lidström H, Nygård L. Use of Assistive Technology Devices in

Mainstream Schools: Students` Perspective. American Journal of Occupational Therapy

2009; 63 (4): 463-472.

14. Tomchek S, La Vesser P, Watling R. The Scop of Occupational Therapy Services for

Individuals With an Autism Spectrum Disorder Across the Life Course. American Journal of

Occupational Therapy 2010; 64 (6) (Suppl): 125-136.

15. Ferm U, Sigurd Pilesjö M, Tengeborn. Samtalsmatta - svenska erfarenheter om metoden. Hjälpmedelsinstitutet; 2009.

21 16. Eriksson I, Nilsson-Sköld I. Arbetsterapi. I: Bille B. Olow, red. I. Barnhabilitering vid

rörelsehinder och andra neurologiskt betingade funktionstillstånd. Stockholm. Liber. 2:a

upplagan; 1999.

17. Heister Trygg B. GAKK Grafisk AKK- om saker, bilder och symboler som alternativ och

kompletterande kommunikation. Malmö: Södra regionens kommunikationscentrum (SÖK);

2005.

18. Mc Lean J, Porter P, Paul-Brown D, Romski MA, Chandler B, Rourk J et al. Guidelines

for meeting the communication needs of persons with severe disabilities.

National Joint Committee for the Communicative Needs of Persons With Severe Disabilities 1992; 34: 41-48.

19. Heister Trygg B. TAKK- Tecken som AKK. Umeå. Specialpedagogiska institutet; 2004. 20. Loncke FT, Campdell J, England AM, Haley T. Multimodality: A basis for Augmentative

and Alternative Communication-psycholinguistic, cognitive, and clinical/educational aspects.

Disability and Rehabilitation 2006; 28: 169-174.

21. Schlosser RW, Koul R, Castello J. Asking well built questions for evidence-based

practice in augmentative and alternative communication. Journal of Communication

Disorders 2007; 40: 225-238.

22. Lidén M. Grafisk design av pictogram: synpunkter och förslag kring utformning och

syntax. Umeå. SIH-läromedel; 1999.

23. Widgit Software © 2010. Guide to Symbols. [Tillgänglig]:

http://www.widgit.com/symbols/guide_to_symbols/Guide%20to%20Symbols.pdf [läst 2010-11-20].

24. Flippin M, Reszka S, Watson LR. Effectiveness of the Picture Exchange Communication

System (PECS) on Communication and Speech for Children With Autism Spectrum Disorders: A Meta-Analysis. American Journal of Speech-Language Pathology, 2010, 19:

178-195.

25. Bondy AS, Frost LA. The Picture Exchange Communication System. Focus on Autistic Behavior, 1994, 9: 1-19.

26. Murphy J, Cameron L. Talking Mats® - en metod som underlättar kommunikation. Svensk översättning 2007.

27. Arthur-Kelly M, Sigafoos J, Green V, Mathisen B, Arthur-Kelly R. Issus in the use of

visual supports to promote communication in individuals with autism spectrum disorder.

Disability and Rehabilitation, 2009; 31 (18): 1474-1486.

28. Emms L, Gardner H. Study of two graphic symbolteatching methods for individuals with

physical disabilities and additional learning difficulties. Child Language teaching & Therapy,

2010; 26 (1): 5-22.

29. Buning ME. High-technology adaptions to compensate for disability. I: Radomski MV, Tromby Latham CA, red. Occupational therapy for Physical dysfunction. 6:e upplagan. Philadelphia. Lippincott Williams & Wilkins; 2006. s. 510-541.