Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 91 1970
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman
Stockholm: E. N. Tigerstedt, Örjan Lindberger
Umeå: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Tideström, Gunnar Brandeil
Redaktor: Docent U lf Wittrock, Hällbyg. 34 C, 752 28 Uppsala
Printed in Sweden by
200 Övriga recensioner
I sin g e n o m g å n g av rom an ern a sk ilje r W a ld - m eir ut tre h u vu d g ru p p er. D e n första in n efattar rom an er som h u vu d sak lig en sk ild rar liv e t p å slagfältet, den an dra v isar h u r k rig e t p å verk ar det in d iv id u e lla psyket, m ed an den tred je fra m fö ra llt har id eo lo g isk a aspekter, p o sitiv a eller negativa. D e t säger sig sjä lv t att in d eln in g en bara kan b li schem atisk — de flesta rom an er rym m er in sla g frå n a lla tre gru p p ern a. D e ro m an er som b lir fö rem ål fö r sp eciell b eh an d lin g är H a rry B ro w n ,
A Walk in the Sun
och Law ren ce K a h n ,
Ahle One Four
(g ru p p i ) ; V an ce B o u rja ily ,The End of My Life
(g ru p p 2 ) ; Stefan H eym ,The Crusaders
, som b liv it sjä lv a n yckelb oken , en ark etyp fö r den id e o lo g isk a rom anen , v id a re A lfr e d H ayes,A ll T hy
Conquests
sam t Irw in Sh aw ,The Young Lions
(g ru p p 3 ) .
» T v å avvik an d e röster» ä r ru b rik en p å H e r m an W o u k s
The Caine Mutiny
och J . C. Coz- zens’Guard of Honor.
D essa två fö rfattare s k il jer sig frå n m ajoriteten i det att de v ä g r a r att attackera fascistiska d rag an nat än hos fien d en . W o u k och C ozzens talar m ed tyn gd fö r au k to ri tet och k on servatism . D e fa rlig a m än n en i deras rom an er är de in tellek tu ella lib e ra le rn a — de som hos M a ile r, Sh aw e lle r H e y m sk u lle v ara h jältarn a!Som lä m p lig av ru n d n in g har W a ld m e ir a n sett Jo s e p h H ellers
Catch-22
lä m p lig . H e lle r ser k rig e t som n å g ot absurt. S a m tid igt som han sk ild rar k rigets n ö d vän d ig h et g er han oss också en b ild av efterkrigstid en s kao tisk a v ä rld , utan v ä rd e n och övertygelser, n ågot som m an bara kan skratta åt. I detta avseend e är rom an en u n ik , m en dessutom är den h u vu d sak lig en en an tik rigsro m an och g år alltså även i detta a v seende m ot ström m en.W a ld m e ir sk rive r in itierat och ö vertygan de. H an s ö versik t g er läsaren v ä se n tlig t v id g ad e v y e r över ett v ä ld ig t om råde. E n som alltid i am erikan ska v e rk av den na typ rik h a ltig b ib lio g r a fi ök ar ytterlig are v ä rd e t av hans b ok, som säk ert kan in sp ire ra till de p u n ktan alyser som fö re fa lle r n ö d vän d ig a fö r att b e lä g g a e lle r m o t säga en del av hans teser.
Lennart Peterson
D o ro th y M c C a ll:
The Theatre of Jean-Paul
Sartre.
C o lu m b ia U n iv e rsity Press. N e w Y o r k and L on d o n 19 6 9 .Dorothy McCall, doktor från Columbia Univer
sity och lektor i romanistik vid Cornell, skriver
inte litteraturhistoria i europeisk mening utan
litteraturkritik i amerikansk. Det betyder att hon
inte bekymrar sig om kronologin i Sartres dra
m atik utan b eh an d lar p jä se rn a i den o rd n in g som fa lle r hen n e in. L e d iab le et le b o n D ie u t. ex. som u tk o m 1 9 5 1 b eh an d las i bokens näst fö rsta k ap ite l o ch H u is C lo s som u tk o m 1 9 4 5 och skrevs än n u tid ig are i bokens n äst sista. In te h eller m ed jä m fö re lse r och do k u m en tatio n ä r det så k vistig t. H a r Sartre u ttalat sig om p o litisk a h än d elser n å g on g å n g p å 19 6 0 -ta le t, så n o g d u g er det till att b ely sa sy ftn in g e n i hans p jä se r frå n 19 4 0 -ta le t. O ch h ar Sartre g jo r t en b earb etn in g av E u rip id e s’ T ro ja n sk o rn a år 1 9 6 5 , så n o g är den fö r fö r f. a n vän d b a r till att a v g ö ra in n eb ö rd o ch m e n in g i Les séqu es trés d ’A lto n a frå n 1 9 5 9 . Ö ver h u vu d taget tycks nästan a llt m aterial d u g a till a lltin g , utan k ä llk ritik e lle r n ä rm are eftertan ke. D e t m esta g å r n ä m lig e n p å in tu itio n och fin a fo rm u le rin g a r och sum m an a v k ard em u m m an b lir v är- iderin gar, in te sä rsk ilt o rig in e lla e lle r u p p seen d e väck an d e sådana m en fu llt rim lig a , som t. ex. att Stän g d a d ö rrar är en lysan d e p jä s, att F å n g arn a i A lto n a är rik tig t b ra sam t att D ö d a utan g ra v a r och D e n re sp e k tfu lla skökan är n å g ot säm re.
Sy ftet i D o ro th y M c C a lls b o k ä r alltså det som m an b ru k a r fin n a i tusen och en a m e ri kan sk a av h an d lin g ar. M a n totar ih o p en b o k o m n å g ot litterärt, to lk ar, tycker och står i och få r u n d er tid en tillfä lle att dem on strera sin fy n d ig h e t och sen sib ilitet. L äsaren s b e h å ll n in g b lir u n g e fä r d en sam m a som g u m m a n s som åt m a rä n g och som u tbrast: » V a rt to g tu g g a v ä g e n ? » M e n alltm ed an fö r f. sk riv e r om v ad so m råk at fa lla h en n e in , h än d er det också att hon p lö tslig t b ö rja r u tv eck la en ta n k eg ån g eller o b servera ett k o n k ret m o tiv . O ch då b lir hon gen ast intressantare. Så lu n d a h ar h on fä st sig v id att Sartre b e g a g n a r tv å o lik a o rd om en m ä n n isk a som h an d lar, n ä m lig e n »acteur» och »agent». O ch k r in g detta b e g re p p sp a r har h an u tv eck lat en h el e g e n d o m lig filo s o fi. M a n kan v a ra en »acteur» ooh i så fa ll sp elar m an u p p sin h a n d lin g in fö r an d ra m ä n n isk o r, en p u b lik . M an an passar sig till den »im age» som o m g iv n in g e n e lle r p u b lik e n fö rv ä n ta r sig, m an le v e r u p p till e n ro llfö rv ä n ta n . In fö r »de an dras b lick» b lir den eg n a h a n d lin g e n n åg ot fa st och fix t, ren tav n å g o t m ed essens, och m an söker ett rä ttfä rd ig a n d e av h a n d lin g e n ju st i an dras b ifa ll e lle r e v en tu ellt o p p o sitio n . M en m an h an d lar då inte p å e g en risk o ch eget an svar, in te fritt och u tifrå n ett sp o n tan t v a l. M an h än g er sig åt låtsas-lek ar b ara e lle r gester, fö r att g ö ra in try ck och i tro att m an därm ed kan slip p a ifr å n sig s jä lv . M e n m an k an också v a ra en »agent» och då g å r det o ftast — Sartre ä r så lu r ig att han n o g h å lle r sig äv en m ed fa lsk a agen ter! — t ill p å an n at sätt. I så fa ll h an d lar m an fö r att m an v a lt att h an d la
Övriga recensioner
201
och fö r att m an m åste. D å b lir h an d lin g en till en akt av s jä lv fö rv e rk lig a n d e och, om den är g o d , sam tid ig t n å g o t som kan h jä lp a m e d m än n iskan . D e n rik tig a h a n d lin g e n sträcker sig m o t ett m å l i fram tid en . O m den fö ljs av andras b lic k a r, a v deras b ifa ll e lle r o p p o sitio n är k o m p le tt lik g iltig t.
D e t är alld eles u p p en b art, att Sartre u p p v isa r ett sådant fö re stä lln in g sk o m p le x o ch att h an u n d e rfu n d ig t o ch m ed vetet le k e r m ed am b ivalen sen i skådespelarens situation . D e n n e m åste ju spela u p p in fö r ett au d ito riu m och m ed n ö d v ä n d ig h e t v a ra »acteur» m en få r då och då tillfä lle att d ä rjä m te v a ra »agent» och p å scenen illu stre ra v e rk lig a h an d lin g ar. P o ä n g e n ä r nu, att Sartre m yck et o fta i sin a d ram er iro n isk t v isa r den m o ra lisk a ih å lig h e te n hos m än n isk o r som b eh ö ve r en p u b lik fö r att h an dla. O restes i Les m ou ches och G o etz i L e d iab le et le bon D ie u fö re sin a resp ek tive » o m vän d elser» , H u g o i Les m ain s sales, K e a n , N e k ra sso v , Fran z i L es séquestrés d ’A lto n a är sådan a ak tö rer och po sörer. D e b eh ö ve r ett fo lk e lle r en G u d e lle r en p a p p a e lle r n å g on an n an att im p o n era p å e lle r p iru ettera in fö r. Ib lan d , isom t. ex. i M äster P ie rre P a telin -farsen N e k ra sso v e lle r i ad ap tio nen a v A le x a n d r e D u m a s ’ K e a n m ed dess u t studerade »sp el i sp elet» , ä r iro n in m est g o d m o d ig , i H u is G lo s d är a lla tre k o n trah en tern a sp elar in fö r »le regard de 1’autre» d ärem ot b lo d ig och b itan de. D e v e rk lig a h jä lta rn a i Sartres d ram atik återigen ä r ag en ter e lle r b lir det, O restes och G o etz till slu t och H o ed erer a llti gen om . M e n ju lä n g r e Sartre sk riv e r d ram atik, desto ty d lig a re m ä rk e r m an att det fa lle r ett tv iv e la k tig t lju s ö v e r a llt slags h an d lan d e p å hans scen. D e n store p jä sm a k a re n som h aft sin lu st i att g ö ra in try ck p å p u b lik e n u n d er de k o rta tim m ar en p jä s le v e r u p p p å tiljo rn a h ar b ö rja t sätta fråg eteck en fö r teatern som ko n st ö v e r h u vu d taget. O ch d är knyts Sartres tv iv e l in fö r teatern ih o p m ed v a d h an tän k t i Les m o ts o m litteratu ren : kon sten g e r in g en frä lsn in g , in g e t rä ttfä rd ig a n d e av v å rt liv (m ed e g e n d o m lig fren esi å terv än d er Sartre till den g a m la r a r t-p o u r -l’art-d rôm m en o m » frä ls n in g g en o m k o n sten », som han m åste ha trott p å en g å n g i tid en m en tap p at tro n p å ). Ä n d å m åste k o n st fo rtsätta att skapas, d ä rfö r att den b ju d e r en k ritisk sp egel åt oss sjä lv a , m en utan a ll en tusiasm och u tan a lla fa lsk a fö rv ä n tn in g a r.
D o ro th y M c C a ll h ar in te u tan ta lan g fr ila g t dessa b e sv ä rlig a m en v ik t ig a m o tiv k retsar hos Sartre. K a n s k e g ö r h on lite v ä l m yck et av sp e g e lfä k te rie t och p o seran d et i Sartres d ram er, o ch ib la n d drabbas m an a v m isstan k en att hon e g e n tlig e n sk riv e r om n å go t h elt an nat än »agent- och aktö r »-tem at, n ä m lig e n det n ä rb e släktad e filo s o fis k a p ro b le m e t o m au ten ticitet
och » m au vaise fo i» . H u r som h elst har hon sett något, som kan sk e äv en m ån g a an d ra sett m en inte sk riv it b ö ck er om .
T h u re Stenström
G ö ra n L in d strö m : A tt läsa dramatik. G le e ru p s F a lk ö p in g 1 9 6 9 . — G ö ra n L in d strö m : Strin d berg om drama och teater. U n isk o l. Sth lm 19 6 8 . O m G ö ra n L in d strö m s b o k » A tt lä sa dram atik» kan sägas att den fy lle r ett lä n g e k än t b ehov. B e h o v e t av en k o rtfattad , p e d a g o g isk t u p p stä lld och sk riv e n , k ritisk t h å lle n u tre d n in g om d ra m atu rg ien s elem enta. B o k en s centrala av sn itt fö l jer och u tv eck lar en an aly sm o d ell som b eh an d la r ( 1 ) det d ram at h an d lar om e lle r S to ffe t (m ed g ru n d b e g re p p e n fa b el, m o tiv , tem a, m il jö ), (2 ) h u r sto ffe t är u tfo rm at e lle r Fo rm en (m ed g ru n d b e g re p p e n in trig , m ä n n isk o sk ild rin g , sp råk och stil, sym b o l och tem a) sam t (3 ) h u r och v a rfö r d ram at u ppstått, dess gen es, e lle r B a k g ru n d e n (m ed g ru n d b e g re p p e n t ill ko m sth istoria, s to ffk ä llo r, fo rm fö re b ild e r). S am t lig a b e g re p p ko n cist d efin ierad e.
A v dessa tre h u vu d sy n p u n k ter in tar den sista ett sa k lig t m in d re b eak tan svä rt u trym m e än m an i a llm ä n h e t fö re stä lle r sig. L itteratu ren om d ram atik er och d ram atik är r ik p å m e r e lle r m in d re fa n ta sifu lla , m yck et su b je k tiv a u tlä g g n in g a r om p å v e rk n in g a r och av sik ter m en de b id rag en kan uteslutas frå n seriös fo rsk n in g . Sh akesp eare h ar som b ek an t ägn ats m ån g a h y ll m eter trots att h an tillh ö r de d ram atik er v i v e t m in st o m ; am atö rer och lä rd a h ar ö v e rb ju d it v a ra n d ra i frå g a om gåtors lösan d e. L in d strö m p å p ek ar att v i fö rst frå n och m ed an d ra h ä lf ten a v 17 0 0 - ta le t h ar n å g o rlu n d a p å lit lig a u p p g ifte r om d ram atiska fö rfattares avsik ter och m iljö , om k ä llo r till deras v erk . G å r v i ett sekel tillb a k a , till M o liè re s tid , b ö rja r det b li k n ep ig t, och retire rar m an ytte rlig a re , e x e m p e l v is till den nyss n ä m n d e Sh ak esp eare, ä r d o k u m en ten fö ra rg lig t få och diskreta. T a u tre d n in g ar om » H a m let» . So m fö rla g o r till d ram at an gavs lä n g e Sa xo G ram m a ticu s och B e lle fo re st, fastän in g a b ev is h ar k u n n at fö reb rin g as att Sh a k e speare k än d e till n ågon d era. V a d s jä lv a H am let- d ram at a n g år fö r e lig g e r det i tv å k varto-u p p - la g o r och en fo lio -u p p la g a ; m e lla n fö rsta k va rto n och fo lio n lig g e r 2 0 år. D e ssa tre tex ter ä r v a ra n d ra m yck et o lik a . O m Sh akesp eare sk u lle anse en a v dem m era h am letsk ( = m est m o tsvaran d e hans in ten tio n er) än de ö v r ig a och i så fa ll v ilk e n ä r en frå g a som tills v id a re kan av fö ra s. D e t H am let-d ra m a som g ä lle r fö r att v a ra » Sh akespeares H am let» ä r en efter- h an d sk on stru k tio n ; h u r m an än b ä r sig åt, m åste
