Lada vid Biskops Bunge Socken, Gottland.

37

»LADA» VID BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. Av

SUNE AMBROSIANI.

Om man frånser Fårön, som omfattar en socken för sig, utgöres Gottlands nordligaste del av Bnnge socken. Trakten gör intryck av att vara karg. Dock finnas mellan den lågväxta barrskogen odlade marker. Både vid kusten, där vid Fårösund ett samhälle vuxit upp, och inne i landet finnes gammal kulturbygd. Den för den gamla kulturen intresserade folkskolläraren i församlingen Th. Erlandsson började, när den nya tiden också här medförde nydaningar, intressera församlingsborna för det gamla och fick med deras hjälp och intresse till stånd Bunge friluftsmuseum i en säng» i Bunge kyrkas omedel­

bara grannskap. Hur mycket här har åstadkommits visar den rikt illustrerade katalog, som utgavs över samlingarna år 1914.

Under förarbetena till detta museum hade hr Erlandsson fått löfte om att erhålla några gamla hus vid en av de större gårdarna i socknen, som ägaren G. Blomgren ändå skulle riva för att ersätta med tidsenliga. När dessa skulle flyttas, fick meddelaren under­ rättelse om, att så skulle ske och fick även tillfälle närvara vid rivningen. Här ställde sig icke ett sådant företag så dyrbart som på andra håll, ty sockenbor och grannar bidrogo till flyttningen på gammalt gottländskt vis både med sin egen arbetskraft och häst­ dagsverken utan ersättning.

Gården Biskops, där rivningen ägde rum, har ett namn, som icke har med den kyrkliga ämbetstiteln att göra, utan, efter vad

38 SUNE AMBROSIANI.

man upplyst mig om, skulle betyda »bi skogs», d. v. s. vid skogen, gården vid skogen. För närvarande består den av två parter, men har det förmodligen här liksom på andra gottländska gårdar en gång skett en klyvning. Nils Lithberg har ur P. A. Säves stora manuskriptsamling, numera förvarad på Universitetsbiblioteket i Uppsala, excerperat handlingarna rörande Biskops och ur dessa fått fram en ägarelista för 1600-talets början. Den äger för oss ett visst intresse, eftersom here av de hus, som före rivningen funnos på gården, med en viss sannolikhet uppfördes där just under denna tid. Den först omtalade ägaren heter Jakob Biskops. Ar 1618 äges gården av Peder Biskops, som är ingift till gåi-den från Skymmings i Fleringe. Denne har sålt gården 1623 till Christoffer Biskops och själv flyttat till Lektarve. Christoffer var gift med Ivirstine Mats­ dotter, död 1633. De hade flere barn: Peder, Rasmus, Katrine g. m. Oluff Broungs — sedan avflyttad till Angelbos i Lärbro — Wald- borgh och Haldiur g. m. Basmus Lauridssen. I de danska namn­ former, som ibland dyka upp, ha vi erinran om, att Gottland under denna tid hörde under den danska kronan. Av dessa Christoffers barn stannade Basmus Christofferson på gården. Han var gift med Brita Basmusdotter och dog 1660 eller kort före detta år.

Huru gårdsplanen på Biskops såg ut innan rivningan visar skissen fig. I.1 Gränsen mellan parterna markeras med ett staket, likaså gränsen mellan storgården och lillgården. Trots att här bott tvenne ägare med sina hushåll, har anläggningen som helhet utseen­ det av att vara en enda stor gård. Vid ena sidan av gårdsplanen ligga de båda manbyggnaderna. Bumsfördelningen i dessa är den på större gårdar vanliga. Ingången är mitt på framsidan. Man kommer in i en förstuga, rakt fram är ett mindre kök, i vardera gaveln ligger ett stort rum, på ena sidan dagligstugan, där familjen vanligen vistas, oeh på den andra nystugan, som är prydd med några finare möbler och som delvis användes som förrådskammare. På baksidan är vidbyggt ett rymligt brygghus, där matlagningen sker. Dessa hus äro av sten. Likaså de båda drängstugorna. Genom

1 Ur Sane Ambrosiani, Otn profanbyggnader p& Gottlands landsbygd, i Arkitektur, juni 1920.

»LADA» VID BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. 39

grindar i staketet komma vi ut på storgården. Husen omkring denna voro alla av trä med sina höga, med ag täckta tak. Endast högstugan mitt på gården var till sin nedre del av sten.

Högstugan härstädes hade kort innan mitt besök rivits. Endast några fragment av väggkonstruktionen kunde sändas till Stockholm,

Fig.

MAN I y 1 > * * I>

t m « H W

Planskiss av gärden Biskops före rivningen. Efter skiss av Th. Erlandsson. Ur Arkitektur 1920.

där de förvaras i Kordiska Museet. Högstugorna bestå vanligen av ett större rum och ett eller par mindre. I)et stora rummet är samlingsplatsen, när någon av gårdens parter skall fira en fest. Därför är den vanligen prydd med målningar å tak och väggar.1 Några rester av en sådan dekorerad högstuga från Lunderhage i

1910.

40 SUNE AMBROSIAJSI.

Fleringe, en grannsocken till Bunge, finnas beskrivna av författaren i Fataburen 1910. Flere högstugor finnas omtalade i de Säveska anteckningarna, och på ej så få håll kunde man för några år sedan vid resor på Clottland påträffa dekorerade bålar insatta i nya bygg­ nader. När ej högstugorna togos i anspråk för de festliga tillfäl­ lena, användes de till förvaringsrum för parternas dyrbarare egen­ dom. Socialt sett ha de sitt intresse därför att de ända in i våra dagar burit vittne om en äldre samfundsordning bland allmogen.

fed,;_iii™

aggpisj

\

A ;Ä

Fig. 2. »Lada>, loge, Biskops, före rivningen. Förf. fot. 1909. Ur Arkitektur 1920.

De disponerades nämligen, som sagt, ej av en enskild utan av alla, som bodde på gården (i byn).

På planskissen fig. 1 finna vi för vardera parten stall, oxhus, kostall, lada (loge), senare förenad med ett tröskverk, vagnbodar, lammhus, således allt, som behövdes av uthus. Som synes, äro de oregelbundet grupperade kring gårdsplanen. De voro byggda i skiftesverkskonstruktion och vad södra parten beträffar till största delen rivna vid mitt besök. I norra parten var man i färd med att taga ned dem. Vid dera av byggnaderna har å planskissen av hr

Erlandsson angivits det årtal, då de enligt traditionen på platsen enligt funna inristade årtal antogos vara uppförda. I det stora hela peka dessa årtal hän på, att gårdsanläggningen tillkommit under 1600-talets förra hälft. Av åtskilligt att döma, även om man vill ställa sig kritisk till de angivna årtalen, torde de i stort sett peka i rätt riktning för byggnadernas ålder. Bland dessa byggnader var det särskilt en — ladan (logen) till den norra parten — vars

riv-»LADA» VID BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. 41

Fig. 3. Lada, Biskops, sedan taket nedtagits. Förf. fot. 1909. t*' ... * ■ . ".tv.*-..

mm

ning det gavs mig tillfälle att följa, och som otvivelaktigt inne­ håller så många drag karakteristiska för den gamla gottländska trä­ byggnadskulturen, att den förtjänar att närmare studeras som en representant för denna, och man kan tillägga en representant av den ålder, att endast få hus i vår tid finnas, som kunna jämställas med denna.

Vid nedtagandet av denna dada», loge, hade den följande rums- fördeluing. I centrum ett loggolv med 2 fack å ömse sidor för kär­

42 SUNK AMBROSIAN!.

Fig. 4. »Hounstnck*, Gar­ da Bn. Nurd. M. 112, 524. -fåfvmåtm &å8M m m it*?****:'

varnas förvarande. De markeras utvändigt å fig. 2 av de resta stockarna. I båda ändarna bar denna ursprungliga byggnad sedermera förlängts. I den ena (västra) ändan har detta skett för att bereda mer plats åt säden, i den andra (östra) ändan har uppförts en ladugård med mittgång från långvägg till långvägg och bås mot gavelväggarna. Dessa förlängningar äro således sekundära i förhållande till den mellersta delen. Dör att spara virke har för­ längningen skett så, att man i de nya gavlarna satt in de gamlas virke. Dock har man ej flyttat själva ramverket utan endast fyllningen. Konstruktionen i gavlarna återspeglar således den äldre tidens sätt att bygga, ej den tids, då förlängningen skedde.

Väggarna äro uppförda i en skiftesverks- konstruktion av ett slag, som i sina grund­ drag mycket ofta förekommer på ön.

Sedan marken utjämnats med sten, dock ej så mycket, att man lämpligen kunde säga, att en stengrund lagts, sträcktes syllarna, gottl. äsvilk, under väggarna och därjämte å ömse sidor om loggolvet tvärs villar; i dessa sist­ nämnda voro »söjlträna», se fig. 3, som buro takkonstruktionens sidoåsar, intappade. Tvär- svillarna voro liksom gavelväggarnas syllar knutade ihop med långväggarnas syllar. Ri­ dande på knutningen stå resta stockar, »honn- stnckar», fig. 4. Om etymologien på detta ord finnas delade meningar. En av de föreslagna är, att namnet uppkommit därav, att stockarna avslutas liksom med horn för att kunna hålla ihop väggkonstruktionen. Huru benämningen skall tolkas, må vi emellertid här lämna därhän

»LADA') VID BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. 43

åt dem, som äga de språkhistoriska förutsättningarna till att lösa en sådan fråga.

I två av de resta stockarnas sidor — i hörnen i två närstående, eljest i två motstående — äro nåtar, på gottländska kallade span­ ning, i vilka »bularnas» — de liggande plankornas — ändar äro in­ stuckna. En sådan spunning synes å fig. 5, den »honnstuck», som står kvar på sin plats från den tid, då ladans gavel befann sig där.

Fig. 5. Lada, Biskops, Gränsen mellan den äldsta delen och den yngre förlängningen åt väster. Förf. fot. 1909.

Närmast ovan syllarna ligger ett skift andra stockar, »svillfoder», som äro fasade så, att det vatten, som vid regn kommer ned efter väggen, skall rinna av utan att stanna på syllen och komma denna att multna. Ovan denna stock kommer den egentliga väggfyllningen, »bularna», här med yxa kluvna stockar. Upptill sammanhållas de stående stockarna av väggbanden. A fig. 3 synes ett löstaget sådant, rest mot väggen. I dess ena ända är ett rektangulärt hål för hörn­ konstruktionen och i den andra ett grovt hack för sammanfogning

44 SUNE AMBROSIAN!.

med »honnstucken» mitt på långväggen ock med efterföljande vägg­ band. Längs efter väggbandens översidor är en fördjupning »uthugg- ning». Denna är avsedd för de taktäckningen uppbärande raftarna, som stå i »uthuggningen». I yngre tid gör man sig icke besvär med att göra denna fördjupning, utan fäster i stället ovanpå väggbanden en list, som gjorde samma nytta vid stödjande av raftändarna.

För att ge detta breda kus stadga kar tvärs över ladan mellan väggbanden med vissa mellanrum lagts grova stockar, som på gott- ländska kallas »riar». Dessa äro hakade över väggbanden, se fig. 3. I andra kus på ön finnes under väggbanden över »bularna» ännu en rad stockar, som kär kallas »rifoder». Mellan dessa båda stockläng­ der, rifoderna och väggbanden, skjuta i sådana väggar riarnas ändar ut.

Gavelväggen är byggd som långväggen. Gavelröstet är byggt i en resvirkeskonstruktion. Ovanpå gavelväggens väggband är lagd ännu en stock, på trakten kallad »gavelmor», med tränaglar fast­ hållen vid det förra. Fyllningen i röstet består av yxade, på kort­ ändarna resta bräder. De stå i en nåt på översidan av »gavelmod­ ren». Upptill fastkållas de genom ett ramverk, i vars undersida de äro infalsade. Nästan uppe i rostets spets ligger en kort stock, som ingår i ramverket och kar en nåt på undersidan. Något namn på denna korta stock lyckades jag icke att få antecknat. Utom att denna stock sammanhåller virket i röstet, uppbär den också ändarna av de båda sidoåsar, som till mycket väsentlig del uppbär hela tak­ konstruktionen. Ovan den korta stocken finnes i rostets spets ett litet triangulärt fält, som är igensatt med liggande bräder.

En gavelkonstruktion så konstruktivt genomförd som denna torde numera vara svår att återfinna på Gottland. Hus med en sådan bredd ha varit sällsynta, och med tiden ha de, som funnits, blivit rivna.

I den ursprungliga ladans mellersta fack var inkörseln till log­ golvet genom ett par dubbeldörrar såväl i södra som norra lång väggarna. Portarna upptaga tillsammans hela facket och gå inåt. Studera vi närmare fig. 6, finna vi nederst en bräda, på platsen kallad »skammeln». Dörrarna äro byggda av lodräta bräder,

sam-mm

.if*'""

vi> :

m».

manhållna av träslåar upptill och nedtill. Under den ä fig. G syn liga slån se vi ett av gång-»järnen». Man måste nämligen citera »järn» vid dessa, då de liksom tappen, å vilken det löper, är gjord av ett hårt träslag, ask. Å samma bild se vi även hur dörrarne

»LADA» VXD BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. 45

Fig. 6. Lada, Biskops. Insidan av ena dörren i södra porten. Förf. fot. 1909.

stängdes inifrån. På dörrposterna äro fästa klykor och i dem är inlagd en smäcker stång, som hindrar de motgående dörrarna att öppna sig. Yi se således, att man här dels varit mycket hus- hållsaktig med användande av metall och dels att man löst upp­ gifterna genom ett klokt användande av träkonstruktioner. Teore­

46 SUNE AMBROSIAN!.

tiskt har man alltid ansett sig böra tilltro innevånarna i den skan­ dinaviska Norden stor förfarenhet i att göra lämpliga sådana, men det är dock endast rätt sällan man så handgripligt kan påvisa be­ lysande fakta som i denna lada.

Innan vi lämna detta parti, skola vi även påpeka några klåfing­ righeter, som möjligen kunna ge en antydan om, hur gammal bygg­ naden kan vara. På den dörrpost, som förekommer på bild 6, ehuru icke synligt å denna, ha siffrorna 1621 inristats, vilka man velat tolka som det artal, då ladan uppfördes. Så t. ex. i Bungemuseets vägvisare. Om det berättigade i en sådan tolkning av siffrorna, kan man givetvis haj mycket delade meningar, och dylikt står i och för

Fig. 7. Tvärsnitt av ett agtäokt hus. Efter K. A. Berlin. Ur Arkitektur 1920. sig naturligtvis inför en kritisk granskning som en godtycklig giss­ ning. A samma dörrar liksom å ett av väggbanden i södra väggen äro emellertid inristade fartyg av sen renässanstyp. Det av skep­ pen, som möjligen kan återfinnas på bilden, är en för ankar liggan­ des tremastare med hög akterbyggnad. Detta liksom de övriga far- tyaen ha omsorgsfullt utritade ankarkättingar och ankare. Om man nu blott visste, när dylika fartyg upphörde att gå i sjön, hade man en antydan för skeppens ditristande, men liksom man kan rista ett årtal på en vägg när som helst, så kan man rita fartygstyper både ett och flera hundra år efter det att den nedklåtade väggen blivit byggd.

Taket är täckt med ag, cladium mariscus, en starrväxt, som lever, i de gottländska myrarna, men som nu, då dessa nästan alla

blivit utdikade, blir allt sällsyntare. K. A. Berlin har i sitt medde­ lande i Svenska Turistföreningens årsskrift 1904: Gamla stugor och gårdar på Gottlands landsbygd, lämnat ett snitt av en mindre ag- täckt byggnad, vars takkonstruktion han beskriver på följande vis:

«I,ADA» VID BISKOPS, BUNGE SOCKEN, GOTTLAND. 47

Fig. 8. Lada, Biskops. Interiör från vinden sedan ena takfallets agtäckning avlägs­ nats. Förf. fot. 1909.

När väggarna till ett trähus äro färdigbyggda, uppresas på dem takstolarna, som äro av den form fig. 7 visar. Sparrarna och han- bjälken (a) ha överskjutande ändar, på vilka åsarna (b) uppläggas; på dessa åsar sedan raftarna och på dessa omedelbart agen. Rat­ tarna äro smala furustammar, vilkas grenar bibehållits på ena sidan

48 SUNE AMBROSIANI.

och avhuggits till cirka 20 cm;s längd. — Ladan vid Biskops var emellertid för bred för att en sådan konstruktion skulle kunna komma till användning.

Taket i denna uppbäres av väggarna och av »söjlträn». Dessa senare synas bäst å fig. 2, där de stå ensamma kvar, sedan hela taktäckningen avlägsnats, och fig. 8. Dessa, vilka som nämnts äro intappade i tvärsvillarna, äro stora stammar, som vuxit så, att de ha en naturlig klyka på önskad höjd. Nedtill på sidorna ha de nåtar för bålarna till loggolvets avbalkningar. Till hela sin höjd ha de på vissa avstånd små runda hål med eller utan kvarsittande tränaglar, vilka användas som stege. På gavelväggarna och i söjl- tränas klykor vila sidoåsarna som uppbära raftarna. Dessa stå, som redan sagts, i en nåt på väggbandens översida, men upptill äro de båda takhalvornas raftar icke förbundna med varandra, ej heller finnes någon kroppås.

Yid takets underkant, »vasten», ligger på riarnas och gavelvägg­ bandens utskjutande ändar vastraften, en något grövre raft likaså med kvarsittande omkring 20 cm. långa grenstumpar som underlag åt agen, se fig. 9, där man börjat taga av agen från takets södra sluttning.

Yid gavlarna fastgöres agen vid vindskestängerna. Dessa äro smäckra .granspiror, som avkvistats och barkats så när som på en ruska i toppen. På fig. 9 är denna borta, men detta beror på att denna här under årens lopp slitits bort av vinden. På yngre hus äro nämligen dessa ruskor kvar. Nedtill äro vindskestängerna in­ stuckna mellan väggbandet och »vastraften». Där de båda stängerna korsas, äro de sammanbundna med varandra. Utan att i övrigt här söka ingå på några tydningar må här understrykas, att de äro av­ barkade, utan att det kan anses äga någon praktisk betydelse. De likna således de på Gottland vanliga, vid bröllopen på »Storgården» resta ungmansstängerna. Fastgörandet av agen, så att den ej lös- ryckes av vinden, är en särskild konst, som anförtros åt särskilt kunniga män ibland dem, som deltaga i taktäckandet, »vindskegnb- barna». Man börjar täcka taket nedtill, då agen duktigt fastkilas mellan väggen och vastraften. Utanpå agen lade man stänger för

,

*

liag&k* y-tm

... ■

-att hålla kvar agen, se t. ex. fig. 2. Å ömse sidor om takkrönet lades långsliggande stänger, »brunstänger». Dessa fasthöllo de nedåt taksluttningarna lagda hänglarna.

»LADA» VID BISKOPS, BCNGE SOCKEN, GOTTLAND. 49

Fig. 9. Lada, Biskops. Rivningen börjar. Förf. fot. 1909.

Taktäckningen skedde förr på Gottland genom frivillig hjälp från alla- grannars sida. De samlades på utsatt dag, ofta medha- vande förning, och arbetade hela dagen flitigt, sa att taket var fär­ digt fram på eftermiddagen, då en kraftig måltid intogs. Därefter

50 SUNE AMBROSIA NI.

roade man och finnes skriven av lingar.

sig ofta långt fram på natten. Detta kallades »husating» som så många andra gottländska folkseder utförligt be- P. A. Säve i hans omfattande kulturhistoriska