ELISABETH ELGÅN
Sexualpolitikens genus i
Frankrike och Sverige
I både Sverige och Frankrike sysselsatte sig den tidiga
sexualpolitiken mycket med männens, som politiker och opinionsbildare såg det,
felaktiga beteenden. De båda ländernas sexualpolitik präglades av samma
underliggande uppfattningar om kur könsskillnaderna var och borde vara
beskaffade, vilket fick konsekvenser för politikens utformning.
Den franske historikern Marc Blochs pläde-ring för en komparativ historieforskning, f r a m f ö r d vid d e n internationella historiker-kongressen i Norge 1928, utgör i m i n a ögon f o r t f a r a n d e en u t m a n i n g för historiker. Som historiker skolas vi in i en nationell historie-skrivning speciellt inriktad på d e n egna natio-nens politiska och administrativa u p p k o m s t och utveckling. I Sverige begränsas historie-ä m n e t dessutom av att de mer otraditionella inriktningar som tillkommit, ekonomisk ria och idéhistoria, inte inkorporerats i histo-rieämnet utan istället avknoppats.
Kvinnohistorien har dock ett försprång g e n t e m o t "fadershuset", våra kontakter m e d a n d r a ä m n e n i n o m r a m e n för kvinnoforsk-ningen bådar för större ö p p e n h e t och en mind-re b u n d e n h e t till det traditionella historiker-paradigmet. J a g m e n a r att d e n komparativa m e t o d e n m e d fördel kan användas när vi skri-ver kvinnohistoria. Den kan hjälpa oss att fort-sätta att skriva nyskapande historia i fas m e d d e feministiska diskussioner som o m g e r oss både på universitet och i samhället i stort. Med kvinnohistoria avses här en historieskriv-ning som speciellt inriktar sig på att analysera genus betydelse för d e n historiska utveckling-en och d e n historiska utvecklingutveckling-ens betydelse för genus.
Marc Blochs a n f ö r a n d e 1928 ska först och främst ses som ett inlägg mot d e n nationella historieskrivningens inskränkthet, i en tid när
sviterna efter första världskriget satte gränser-na för det intergränser-nationella samarbetet inom historikerkåren.
Bloch m e n a d e att komparation är ett av m å n g a verktyg som historikern har till sitt för-fogande. Det betyder att Bloch inte såg kom-p a r a d o n som en skom-pecifik m e t o d g r u n d a d i en specifik teori o m h u r regioners och samhäl-lens utveckling h ä n g e r samman. Komparation är snarare ett relativt enkelt sätt att skaffa sig perspektiv på sitt studieobjekt och upptäcka nya företeelser, eller avsaknaden av vissa före-teelser. De skillnader och likheter som kom-m e r frakom-m g e n o kom-m k o kom-m p a r a t i o n e n g e n e r e r a r nya frågor, t.ex. d e n o m inflytandet länder och regioner emellan. I slutändan tjänar kom-parationen till att vi lättare kan f o r m u l e r a för-klarande hypoteser kring komplexa historiska företeelser eller f ö r l o p p (Bloch 1928).
Trots Blochs plädering har komparation förblivit en kuriositet i historieskrivandet. I n o m sociologi och statsvetenskap, inte minst m e d kvinnovetenskaplig inriktning, är kom-paration d ä r e m o t relativt vanligt förekom-m a n d e . De två nordaförekom-merikanska sociologerna T h e d a Skocpols och Margaret Somers m e n a r att det finns olika sorters komparation
(Skocpol & Somers 1980). En sorts tion är vad de kallar den parallella kompara-tionen som h ä m t a r in en stor m ä n g d exempel att illustrera en viss teori med. En a n n a n är den kontrastiva k o m p a r a t i o n e n som syftar till
att lyfta f r a m det unika i varje j ä m f ö r t fall. En sådan komparation kan peka på begränsning-arna i olika generella teorier. En tredje typ av komparation är d e n som Skocpol och Somers kallar för d e n makroanalytiska och som görs för att pröva befintliga teoretiska hypoteser och utveckla nya kausala generaliseringar om makrosociala strukturer och processer.
K o m p a r a t i o n e r i n o m statskunskapen och sociologin rör sig alltså på en relativt hög abstraktionsnivå och isolerar vissa förklarings-faktorer. Men historieämnet, som ligger på gränsen mellan samhällsvetenskap och huma-niora, har som underliggande ambition att skriva en fullödig historia, att r e d o g ö r a för nyanserna och d e olika aspekterna av ett his-toriskt skeende eller företeelse. Vår utgångs-p u n k t är d e tillgängliga lämningarna, oftast skriftliga, f r å n dessa skeenden. För att k u n n a leva u p p till kraven på n ä r h e t till källorna, nyansering och precision så blir en historikers komparation av nödtvång m e r begränsad till o m f a t t n i n g e n än vissa samhällsvetares.' En komparation utförd enligt Blochs m i n d r e teo-riorienterade riktlinjer kvalificerar sig inte heller riktigt till någon av Skocpol och Somers kategorier. Den n ä r m a r sig dock d e n kontras-tiva k o m p a r a t i o n e n . En historisk komparation lyfter f r a m likheter och skillnader och kan sär-skilja vissa generella drag.
Syftet m e d d e n här artikeln är att samman-fatta resultaten av en komparativ studie av d e n svenska och franska abort- och preventivme-delspolitiken u n d e r första hälften av 1900-talet (Elgån 1994). J a g vill visa att det är möj-ligt och givande att använda komparation för att skriva kvinnohistoria.
Syftet m e d själva studien var dubbelt: Dels att testa d e n komparativa m e t o d e n , dels att se om, och hur, föreställningar o m k ö n e n och könsskillnaderna samspelade m e d politiken inom ett visst o m r å d e .
Utifrån det ovan sagda o m förutsättningar-na för historieskrivandet är det självklart att en historisk komparation styrs av något så banalt som historikerns språkkunskaper och känne-d o m o m a n känne-d r a länkänne-ders historia. I mitt fall ledde det till att Sverige och Frankrike var givna som studieobjekt redan från början. Det
gällde sedan att hitta ett ä m n e som lämpade sig för en kvinnohistorisk komparation. Just abort- och preventivmedelspolitiken framstod som lämpligt då m å n g a länder introducerade en aktiv och medveten politik kring dessa frågor u n d e r 1900-talets första decennier. Frankrike o m n ä m n d e s i detta s a m m a n h a n g ofta som föregångslandet vad gällde födelse-kontroll och landet var också tidigt ute, i jäm-förelse m e d Sverige, vad gäller familjepolitik. Att Sverige skulle vara fixpunkten i kompara-tionen var oundvikligt då historieämnet, som sagt, är nationsbundet, ett faktum som tycks omöjligt att kringgå för tillfället.
I mitt val att centrera d e n kvinnohistoriska framställningen kring studiet av föreställning-ars betydelse var j a g inspirerad av J o a n Scott och det sena 1980-talets kvinnohistorikerdis-kussioner i N o r d e n o m att tillmäta den diskur-siva nivån samma betydelse som produktions-och reproduktionsförhållanden i en genus-analys. Mitt val var också influerat av mentali-tetshistoriens påstående att mänskligt ageran-d e inte styrs av ageran-d e n omkringligganageran-de verklig-heten utan av u p p f a t t n i n g a r om d e n n a verk-lighet.
Här k o m m e r j a g att begränsa mig till att analysera diskursen i parlamentens debatter, i de offentliga utredningarna och i lagstiftningen.2
Abort- och preventivmedelspolitik
i 1900-talets början
Sexualitet och reproduktion var omdebatterade frågor u n d e r d e c e n n i e r n a efter sekelskiftet
1900 såväl i Sverige och Frankrike som i m å n g a a n d r a länder. Skillnaden g e n t e m o t dagens debatt om samma frågor är frapperande, även om tonen och a r g u m e n t e n i sekelskiftes-debatten inte tyder på det pryderi vi kanske förväntar oss att finna vid d e n här tiden. Frågor som det o f ö d d a fostrets rätt till liv och lagstiftningens samklang m e d religiösa före-skrifter, som n u m e r a utgör mycket viktiga aspekter särskilt i abortdebatten, spelade där-e m o t där-en u n d där-e r o r d n a d roll i ddär-et tidiga 1900-talets debatter. A n d r a frågor, som sedligheten och nativiteten, var g r u n d l ä g g a n d e .
Ar 1910 förbjöd Sverige i n f o r m a t i o n o m och ö p p e t u t b j u d a n d e av preventivmedel.3 I början av 1920-talet aktualiserades sedan abortfrågan. Detta skedde i samband m e d att straffrätten generellt sett utvecklades m o t kor-tare straff (Inger 1986). Äldre svensk lagstift-ning h a d e i teorin belagt abort m e d dödsstraff ända f r a m till 1864 då detta straff ersattes m e d två till sex års straffarbete för b å d e kvinnan och medhjälpare; år 1890 sänktes minimistraf-fet för kvinnan till ett års straffarbete. Abortförsök straffbelades m e d straffarbete eller fängelse i högst sex m å n a d e r för kvinnan och ett år för m e d h j ä l p a r e (Woxlin 1982). Abort av medicinska skäl, när det förelåg risk för kvinnans liv eller hälsa, var dock tolererat.
Den nya svenska abortlagen 1921 i n n e b a r att d e n kvinna som gjort abort skulle d ö m a s till fängelse i mellan en m å n a d och två år. Abortförsök gav böter eller fängelse i högst sex månader. Medhjälpare skulle d ö m a s till mellan sex m å n a d e r s fängelse och två års straffarbete för abort; till fängelse i högst ett år för abortförsök. Agerade m e d h j ä l p a r e n vanemässigt eller i vinningssyfte skulle straffet skärpas (SFS 1921:298).
1 slutet av 1930-talet r e f o r m e r a d e Sverige ånyo sin abort- och preventivmedelspolitik. R e f o r m e r n a innebar att 1910 års lag 1938 ersattes m e d en f ö r o r d n i n g som n o g g r a n t reglerade h u r och u n d e r vilka f o r m e r det var tillåtet att i n f o r m e r a om och sälja preventiv-medel.4 Samma år infördes också en ny abort-lag. D e n n a lag f ö r ä n d r a d e ingenting i straffsatserna för abort m e n skapade några u n d a n -tag till f ö r b u d e t mot abort. Dessa u n d a n t a g var våldtäktsoffer, s.k. sinnesslöa kvinnor samt kvinnor som ansågs riskera att föda eugeniskt sett mindervärdiga barn.5 Eugenisk abort fick endast utföras u n d e r villkoret att kvinnan ste-riliserades. Abort av medicinska skäl blev n u explicit tillåtet, tidigare h a d e det bara varit tolererat.
Den nya lagen innehöll flera restriktioner. T.ex. fick abort efter våldtäkt bara ske om hän-delsen gått till åtal eller anmälts till åtal och d e medicinska och h u m a n i t ä r a a b o r t e r n a k u n d e e n b a r t g e n o m f ö r a s efter tillstånd av två läkare varav d e n e n a skulle i n n e h a en specifik
tjäns-teställning (SFS 1938:318-319; SFS 1938:571-572). Det har hävdats att 1938 års a b o r t r e f o r m var så restriktiv att d e n egentligen ej förändra-de r å d a n d e praxis (SOU 1944:51, s. 54ff.)
I s a m b a n d m e d dessa r e f o r m e r reglerades också all handel m e d medel och föremål som k u n d e tänkas användas vid abort. Sådana fick h ä d a n e f t e r inte längre säljas till allmänheten. Vissa fick helt enkelt inte importeras eller tillverkas, detta gällde t.ex. f ö r e g å n g a r n a till spiralen (SFS 1938:569-570).
I Frankrike u t m y n n a d e åratal av diskussio-ner kring nödvändigheten att motarbeta de illegala a b o r t e r n a och f ö r h i n d r a preventiv-medlens spridning i en lag som antogs 1920 (Loi r é p r i m a n t la provocation å 1'avortement et å la p r o p a g a n d e anticonceptionnelle, J o u r n a l Officiel de la République Franfaise, 1
aout 1920). Lagen föreskrev att d e n som i befolkningspolitiskt syfte propagerat för födelsekontroll eller m o t b a r n a f ö d a n d e i stör-sta allmänhet eller som i sådant syfte beskrivit eller erbjudit sig att beskriva olika sätt att und-vika havandeskap eller försökt underlätta a n v ä n d a n d e t av preventiva metoder, skulle straffas m e d en till sex m å n a d e r s fängelse samt böter. Lagen inbegrep alla f o r m e r av skriftlig och muntlig "propaganda". 1920 års lag b e h a n d l a d e också vad d e n kallade för upp-m a n i n g till abort (provocation au criupp-me d'avortement) och aborthjälpmedel. Den som via böcker, skrifter, trycksaker, annonser, affi-scher o.dyl. u p p m a n a t till abort skulle bestraf-fas m e d mellan sex m å n a d e r s och tre års fäng-else samt höga böter. U n d e r lagen föll också offentliga f ö r e d r a g och reklam för privata kli-niker. Lagen gällde även o m u p p m u n t r a n inte åhörts. Det blev också straffbelagt att sälja, b j u d a ut eller distribuera aborthjälpmedel, på samma sätt som skedde i Sverige vid 1930-talets slut. Den franska abort- och preventiv-medelslagen från 1920 är svårtydd. Det är, och var, oklart vad d e n egentligen förbjöd. Rättspraxis blev också därefter: osäker och motsägelsefull (Pagés 1971:174ff.).
I 1920 års franska lag g e n o m f ö r d e s bara en del av det sexual- och familjepolitiska reform-program som varit u n d e r diskussion. I sin hel-het blev det p r o g r a m m e t inte g e n o m f ö r t
för-rän 1939. Är 1923 antogs dock en ny abortlag som liksom d e n svenska lagen i n n e b a r kortare straff för abort. I Frankrike var dock det uttala-de syftet m e d d e n nya lagen att bättre k u n n a b e k ä m p a aborterna. De folkliga juryer som d ö m d e i abortmål tvekade nämligen att tilläm-pa d e n stränga lagen. Av detta skäl sänktes straffen för abort och abortmålen överfördes till vanlig domstol utan j u r y (Loi modifiant les dispositions de 1'article 317 d u C o d e pénal sur 1'avortement, J o u r n a l Officiel de la République Fran^aise, 29 mars 1923). Den nya abortlagen stipulerade mellan sex måna-ders och två års fängelse samt böter för d e n kvinna som gjort abort. Den person som utfört, eller försökt utföra, abort på någon a n n a n skulle straffas m e d ett till fem års fäng-else samt mycket höga böter. Straffen för medicinska yrkesutövare skärptes ytterligare: att lämna upplysningar om h u r en abort gick till eller att på a n n a t sätt ställa sig behjälplig, räckte för att de skulle k u n n a åtalas för abort. F ö r u t o m fängelse k u n d e de dessutom få arbetsförbud.
Sexualpolitikens genus
Både i Sverige och Frankrike återfinner vi, o b e r o e n d e av att politiken på a n d r a p u n k t e r tar sig mycket olika uttryck, samma föreställ-ningar om könsskillnaderna: m ä n n e n är akti-va och utagerande, d e besitter en naturlig sex-ualitet som, om d e n inte styrs på rätt sätt, kan vara skadlig för samhället. Den d o m i n e r a n d e u p p f a t t n i n g e n o m kvinnorna är att deras rätta n a t u r är moderskapet. För att k u n n a förverkli-ga d e n n a behöver d e samhällets stöd och skydd.
När Sverige 1910 f ö r b j u d e r olika f o r m e r av
spridning av preventivmedel står de unga
männens sexuella relationer före äktenskapet
i c e n t r u m för diskussionen. Information och handel m e d preventivmedel ansågs u p p m u n t r a d e m till osedlighet, som det hette då. Frågan var m e d vilka medel de u n g a m ä n n e n skulle skyddas. Den konservativa regering som före-slog 1910 års lag, och de politiker som antog den, m e n a d e att det var g e n o m stränga regler som osedligheten skulle hållas stången. Derasmotståndare m e n a d e istället att osedligheten skulle motarbetas g e n o m uppfostran och ett sunt levnadssätt. De p e r s o n e r och instanser som deltar i de debatter j a g studerat säger sig alla vara u p p m ä r k s a m m a på faran med sedes-lösheten och pekar på u n g d o m e n som en spe-ciellt hotad, eller h o t a n d e , g r u p p . Med ung-d o m avser m a n alltså i första h a n ung-d ung-de u n g a m ä n n e n . När frågan o m att f ö r h i n d r a preven-tivmedlens spridning för första g å n g e n kom-m e r u p p i riksdagen 1910 är det också i en debatt o m innehållet i undervisningen i goss-läroverken (Nilsson 1910).6 Professorn i straff-rätt J o h a n Thyrén talar i riksdagsdebatten om h u r u n g d o m a r som knappast är "manbara" k o m m e r att kasta sig över preventivmedlen (AK 1910:61, Thyrén). Medicinalstyrelsen m e n a d e att tillgång till preventivmedel skulle k u n n a "förleda talrika ynglingar" till "otukt". De "sexuella utsvävningarna" skulle öka "å garnisonsorter och annorstädes, där mycken manlig u n g d o m var h o p a d " (Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 223, 1910, Bil! A). I e n petition från ett antal Stockholmsläkare mot preventivmedelslagen talas det om preventiv-medel som ett sätt för m ä n n e n att skydda sig mot könssjukdomar. Det var m a n n e n s ansvar att inte bli smittad för att inte senare riskera att smitta sin h u s t r u och sina barn, hette det (Citerad i AK 1910:61, Kjellberg). Också en politiker som Carl L i n d h a g e n som motsatte sig preventivmedelslagen satte m a n n e n i cen-t r u m . L i n d h a g e n m e n a d e acen-tcen-t decen-t ju var "för-nuftigt och manligt" att d o m i n e r a sina sexuel-la drifter, och därtill skulle m a n n e n hjälpas av samhället. H a n anklagade överklassens m ä n , och han b e t o n a d e män, för att offentligen röra sig m e d en avhållsamhetsmoral m e n pri-vat leva efter en a n n a n . Lindhagen ifrågasatte också de ogifta m ä n n e n s b e t e e n d e när de inte tänkte på att b a r n k u n d e födas u r utomäkten-skapliga relationer (AK 1910:61, Lindhagen; LU Nr 52, 1910, Reservation av L i n d h a g e n ) .
Efter att 1910 års preventivmedelslag anta-gits fortsatte debatten o m det lämpliga i att förbjuda information och ö p p e n försäljning av preventivmedel. Många politiker, särskilt till vänster, hävdade att f ö r b u d e t m o t ö p p e n information var skadligt för folkhälsan
efter-som det omöjliggjorde p r o p a g e r a n d e t för a n v ä n d a n d e av k o n d o m m o t könssjukdomar. De som a r g u m e n t e r a d e för ett slopande av f ö r b u d e t var noga m e d att understryka att d e inte ville b e f r ä m j a en oansvarig propaganda, som de sa, för preventivmedel eller stödja kommersialismen, som enligt d e m "söker för-leda allmänheten till könsumgänge utan barn-alstring" (Elgån 1994:125-126). Men könssjuk-d o m a r n a måste k u n n a bekämpas effektivare hävdade man. Könssjukdomarnas fasor utmå-lades på följande sätt: "en m a n i sina bästa år" kan plötsligt "falla n e d och reduceras till ett väsen, som knappast m e r a är en människa". S j u k d o m a r n a sades d r a b b a "oskyldiga offer", d.v.s. d e n smittades familj och som en talare sa: "redan från födseln, i moderlivet döds-märkta b a r n " (Elgån 1994:124-125).
Min tolkning av dessa debatter är alltså att 1910 års svenska f ö r b u d mot information o m preventivmedel inte tillkom i syfte att tvinga kvinnorna att f ö d a barn eller att medvetet för-h i n d r a d e m från att tillämpa födelsekontroll, utan h a d e som m å l g r u p p de u n g a m ä n n e n vars sexuella b e t e e n d e m a n ville påverka. På ett diskursivt plan definierades sexuell aktivi-tet som manlig. Debatten b e h a n d l a d e i prin-cip bara m ä n , som o m kvinnorna inte h a d e en sådan sexualitet att de riskerade att smittas av könssjukdomar eller ta till sig budskapet o m preventivmedlen för att kasta sig loss i ett obe-gränsat sexuellt u m g ä n g e . Kvinnor o m n ä m n s mest i f ö r b i g å e n d e som offer för m ä n n e n s framfart.
Den franska preventivmedelspolitikens dis-kursiva kontext var inte d e n s a m m a som i Sverige. Visst var politiker och opinionsbilda-re också i Frankrike vid d e n här tiden oroliga för osedligheten. L a n n e l o n g u e r a p p o r t e n från 1912, en av de g r u n d l ä g g a n d e texterna i d e n franska abort- och preventivmedelspolitiken, talade t.ex. om m a n n e n s sökande efter "oäkta kompensation". Istället för att gifta sig "kastar [han] sig ut i f o l k m ä n g d e n och roar sig med vem som helst" i en "total sedeslöshet", hette det (Documents Sénat 1912, A n n e x e 354, Annexe. Se också Elgån 1994:185ff.). Men det uttalade motivet b a k o m Frankrikes abort- och preventivmedelspolitik var inte att skydda d e
u n g a m ä n n e n från osedlighet utan det var att få m ä n n e n att skaffa fler barn. På samma sätt som d e n svenska preventivmedelslagen rikta-de sig rikta-den franska politiken mot m ä n n e n . M ä n n e n gjordes till ansvariga för d e n sjunkan-de nativiteten. Den franska abort- och preven-tivmedelspolitiken kretsade nämligen u n d e r hela d e n period j a g studerat kring önskan att höja nativiteten och avvärja "folkdöden". Författaren till d e n o v a n n ä m n d a r a p p o r t e n sa att Frankrikes "livskraft" var försvagad. Visserligen var Frankrike f o r t f a r a n d e en av d e b ä r a n d e g r e n a r n a på det europeiska trädet, m e n då savens uppåtstigande kraft förhindra-des n å g r e n e n k u n d e d e n inte längre utveck-las, påstod han. En m a n som inte skaffade barn kallade h a n för "frivilligt och psykolo-giskt impotent". De egoistiska och förutseen-de t e n d e n s e r n a h a d e segrat över "flerbarnsfä-d e r n a s generösa och blin"flerbarnsfä-da passioner". J u d a r n a h a d e k u n n a t överleva som folk för att
de haft starka familjer "med en far som dess överhuvud" (Documents Sénat 1912, A n n e x e 354, Annexe).
Problemet ansågs alltså vara att d e franska m ä n n e n inte längre ville bilda familj. Gjorde de det ä n d å ville d e inte, eller tyckte sig inte ha råd, att skaffa m e r än två b a r n . H ä r skulle d ä r f ö r åtgärder sättas in: Familjefädernas "kurage" skulle stärkas; de som f ö r o r d a d e och lärde ut födelsekontroll skulle stoppas; "osjäl-viskhet och u p p o f f r i n g " skulle u p p m u n t r a s ; f a d e r n s auktoritet skulle återupprättas7; arbe-tarklassens m ä n måste få högre lön; billiga bostäder skulle anskaffas till barnrika familjer och b a r n b i d r a g skulle delas ut till f ä d e r n a som också skulle få skattelättnader (Elgån 1994:200ff.). Som en talare sa, måste kostna-d e r n a för barn förkostna-delas mellan kostna-de m ä n som inga barn h a d e och de som h a d e m å n g a (Sénat 6 février 1913, Reymond); "morgonda-gens m ä n " skulle lära sig skänka fosterlandet de m e d b o r g a r e det behövde, sa en a n n a n (Sénat 7 février 1913, Jénouvrier).
De kostsamma och strukturella r e f o r m e r n a var det naturligtvis svårt att n å enighet kring m e d a n de icke-kostnadskrävande förslagen om f ö r b u d mot information o m preventivme-del och skärpt tillämpning av straff m o t abort
snabbt u p p n å d d e konsensus och ledde till d e n politik j a g h ä r berört (Elgån 1994: 196-202).8
Speciellt oroliga var d e franska debattörer-na för att det föddes för få pojkar. Detta ansågs allvarligt då m ä n n e n utgjorde, som en talare sa, "den mest aktiva beståndsdelen i befolkning-en" ( Sénat 21 novembre 1918, Cazeneuve). I debatten hävdades det att i takt m e d att nativi-teten sjönk, sjönk "maskulininativi-teten" bland födslarna - det var ett tecken på fysisk försvag-ning hos befolkförsvag-ningen.9 Det talades också om tappra landsbygdskvinnor som f ö d d e u p p söner vid sina bröst; familjer m e d m å n g a söner hyllades och f ä d e r n a s generation, som skaffat m å n g a barn, tillskrevs viljan att kämpa, strida och vinna, vilket ställdes m o t samtida mäns veklighet (Elgån 1994:210). Även de fåtaliga politiker som var emot de repressiva dragen i befolkningspolitiken tycks ha delat samma syn på befolkningsfrågan som ett man-ligt problem. Dessa politiker framhöll att kva-litet var viktigare än kvantitet, och vad gällde kvaliteten så var det "antalet raska män och vuxna p r o d u c e n t e r " och frånvaron av homo-sexualitet som räknades ( C h a m b r e 23 juillet
1920, Morucci).
Att preventivmedel på detta sätt sågs som en mansfråga både i Sverige och Frankrike kan vara en del av en intellektuell process där kvin-n o r kvin-n a idekvin-ntifierades med vad som akvin-nsågs vara deras natur, moderskapet. Kvinnorna tillerkän-des ingen sexualitet och behövde alltså inte pre-ventivmedel. De riskerade dock att bli offer för m ä n n e n om männens sexualitet inte reglerades. Synen på kvinnorna som offer, k o m m e r igen i de långa och hetsiga franska diskussio-n e r diskussio-n a kridiskussio-ng aborterdiskussio-na. "Offret" eller d e diskussio-n "stackars varelsen" var de gängse beteckning-a r n beteckning-a på de kvinnor som görbeteckning-a beteckning-abort (Elgån
1994:211). G e n o m övertalning och reklam lockade änglamakerskor eller aborthajar till sig kvinnor som råkat i olycka, m e n a d e debat-törerna. Kvinnorna m e r eller m i n d r e lurades, när d e inte tvingades, till abort. Abort sågs som våld mot kvinnan: h o n utsattes för aborti-va manipulationer, hette det. Kvinnan aborti-var des-sutom ofta omedveten om vad som egentligen skedde, hävdade vissa (Elgån 1994:212). Kvinnan sågs alltså som ett passivt offer för en
kvacksalvare. Men i debatten framhölls också ofta att h o n var ett offer för d e n m a n som var far till b a r n e t och att detta var a n l e d n i n g e n till att juryn i abortmål h a d e en t e n d e n s att fri-känna d e n anklagade kvinnan. J u r y n insåg j u att d e n "huvudsakligen skyldige" var d e n m a n som "deserterat f r å n sin plikt" (Sénat 31 janvi-er 1913, M. le garde des sceaux). Det var när h o n blev övergiven av barnets far som kvinnan t a p p a d e förståndet och l ä m n a d e över sig till en "matrona". Det k u n d e också vara misären eller d e n psykiska belastning som en graviditet i n n e b a r som gjorde att kvinnan förlorade för-ståndet och gick m e d på att låta utföra en abort på sig. Så lät debatten. (Elgån 1994:212-213). G e n o m att göra d e n kvinna som gjort abort till ett offer k u n d e arbetet m e d att för-stärka abortrepressionen ses som ett skydd för kvinnan, en r e f o r m till kvinnornas fördel
(Elgån 1994:213-217).
I de svenska debatter som föregår moderni-seringen av abortlagen 1921 kan vi se samma syn på kvinnorna som offer. Majoriteten av talarna beskrev den kvinna som gjort abort som en förvirrad, otillräknelig varelse som bli-vit offer för omständigheterna. D e n n a , som det framställs, kvinnliga svaghet blev argu-m e n t e t för att sänka straffen för abort, trots att abort ansågs vara ett allvarligt brott.
D e n n a u p p f a t t n i n g o m kvinnans natur institutionaliseras n ä r abortlagstiftningen, både i Sverige och Frankrike, utvecklas m o t lägre straff för d e n kvinna som gjort abort m e n mot h ö g r e straff för medhjälpare.
Tanken att en kvinna skulle k u n n a ha rätt att bestämma över sin egen kropp, som det kom att heta några d e c e n n i e r senare, före-kom knappast. O c h f ö r e k o m d e n så var det som skrämselpropaganda. Det ansågs själv-klart att d e n kvinnliga n a t u r e n gjorde att kvin-n o r kvin-n a ville ha b a r kvin-n (Elgåkvin-n 1994:176-179). Ekvin-n f r a m t r ä d a n d e svensk politiker sa t.ex. att modersinstinkten finns "ursprungligen [...] hos varje sund kvinna". Följer h o n inte d e n straffar det sig alltid, "om kvinnan i övrigt är sund", m e d svårt psykiskt lidande (AK 1938:35, Magnusson). Även det svenska kom-munistpartiet, som inte delade majoritetens syn på h u r abortpolitiken skulle utformas,
delade d e n n a syn på moderskapet som kvin-nans natur. I en motion hävdade kommunis-t e r n a kommunis-t.ex. akommunis-tkommunis-t underklassens kvinnor var "sunda n o g att vilja vara m ö d r a r " m e n att moderskapet för d e m blivit en lyx (Motioner i AK, Nr 381, 1938). Följaktligen hette det att födelsekontrollen en borgerlig företeelse -var ett nödvändigt o n t i n o m arbetarklassen. I Sovjetunionen d ä r e m o t h a d e man k u n n a t för-bjuda a b o r t e r n a då o m s t ä n d i g h e t e r n a var sådana att varje kvinna ville bli mor, "såsom det är naturligt att bli det" (AK 1938:35, Rönn-Christiansson).
Både vad gäller Frankrike och Sverige kan vi alltså konstatera att politiker och myndighe-ter valde att tolka det faktum att kvinnor fak-tiskt gjorde abort även o m det var f ö r b j u d e t som ett uttryck för kvinnlig n ö d och inte som ett eget val.
En u p p f a t t n i n g o m kvinnligheten som helt k n u t e n till r e p r o d u k t i o n e n är förhärskande u n d e r d e n period jag studerat. U n d e r perio-dens tidiga del, i Sverige, gav dock vissa kon-servativa debattörer uttryck för en kvinnosyn som var m i n d r e baserad på biologiskt olikhets-t ä n k a n d e och m e r baserad på en u p p f a olikhets-t olikhets-t n i n g o m den mänskliga n a t u r e n som slapp och lätt-jefull, både vad gäller m ä n och kvinnor.
D e n n a människosyn, som vi kanske kan kalla för konservativ, kom t.ex. till uttryck i abortde-batten 1921 då två högerpolitiker hävdade att kvinnor använde sig av preventivmedel och gjorde abort lättvindigt, allt för att inte behöva vara en m a n trogen. Liknande uppfattningar å t e r k o m m e r sporadiskt u n d e r 1920-talet och u n d e r 1930-talets b ö r j a n för att sedan försvin-na (Elgån 1994:118-119, 143-144).
Sammanfattningsvis kanske vi kan säga att det som h ä n d e i abort- och preventivme-delspolitiken var att m ä n n e n bekräftades som aktiva subjekt m e d a n kvinnorna naturalisera-des och r e p r o d u k t i o n e n feminiseranaturalisera-des.
Befolkningsfrågan
Jämförelsen på en (diskursiv) parlamentarisk nivå mellan abort- och preventivmedelspoliti-ken i Sverige och Frankrike visar alltså h u r lika de föreställningar o m k ö n e n som präglade
politiken var. Men på m å n g a a n d r a p u n k t e r skiljer sig politiken åt mellan de två länderna. Dessa skillnader vill j a g främst förklara m e d skillnader i d e n politiska situationen i d e två länderna. De viktigaste skillnaderna gäller inställningen till befolkningsfrågan och till eugeniken. Befolkningsfrågan d o m i n e r a r helt d e n franska abort- och preventivmedelspoliti-ken, till skillnad från Sverige där d e n bara gör sig gällande u n d e r en kortare period u n d e r senare delen av 1930-talet. Eugenikens genomslag i Sverige däremot, i jämförelse med Frankrike, är enormt.1 0 Detta reser naturligtvis frågan varför det förhåller sig så.
Varför var rädslan för avfolkning så stor och önskan att se b a r n a f ö d a n d e t öka så stark i Frankrike? Troligen finns svaret på d e n senare frågan att söka i behovet att mobilisera kon-sensus i en bestämd politisk situation.
Talet om behovet av ökat b a r n a f ö d a n d e i Frankrike är en del av d e n allestädes närva-r a n d e diskunärva-rsen om den fnärva-ranska nationens brister som tog fart efter kriget m e d Preussen. Rasen sades vara i "livsfara" och "livsviljan" för-svagad, som vi redan hört. Det pågick en "numerisk dekadens", k u n d e det också heta. Övertygelsen att nativitetskurvorna var ett tecken på styrka eller d e k a d e n s komplettera-des ofta m e d en syn på relationerna mellan l ä n d e r n a såsom styrda av fysikens principer. Ett llöde utgick från de mer befolkningstäta l ä n d e r n a till de m i n d r e befolkningstäta. De kontinentala n a t i o n e r n a är som "kommunice-r a n d e kä"kommunice-rl", sa man. O m inte någonting gjordes åt befolkningsutvecklingen skulle Frankrike f ö r r eller senare att få lida u n d e r "de invaderande h o r d e r n a s förtryck" (Elgån 1994:184ff.).
D e n n a demografiska diskurs bygger på en biologisk samhällssyn och har klara berörings-punkter m e d livsvetenskapernas" tillväxt u n d e r d e n här p e r i o d e n . Den franske medicinhisto-rikern Jacques Léonard menar, i sin bok La
médecine entre tes savoirs et les pouvoirs, att d e n
franska läkarkåren u n d e r 1800-talet strävar efter att bli en oundgänglig part i det moder-na samhällsbygget. Därför gav de livsvetenska-p e r n a status av sociologi. (Léonard 1981:149ff. och passim).
De första vetenskapliga arbetena o m d e n sjunkande nativiteten kom på 1870-talet. Det var verk av läkaren och d e m o g r a f e n Louis-A d o l p h e Bertillon, av d e m o g r a f e n Louis-Arséne D u m o n t och av sociologen Frédéric Le Play. Bertillon t.ex. förklarade d e n sjunkande nati-viteten m e d civilisationens och demokratins framsteg vilka skulle ha lett till en u t b r e d d smak för lyx och för en m e r raffinerad lev-nadsstil; m a n k o n s u m e r a d e eller sparade ihop till välstånd och p l a n e r a d e noga i n n a n m a n skaffade barn. Arséne D u m o n t för sin del skyllde nativitetens n e d g å n g på en allt m e r u t b r e d d individualism. Demokratin h a d e gett alla möjlighet att försöka stiga i samhället. Många skaffade d ä r f ö r inga barn; de som skaf-fade barn n ö j d e sig m e d få, för att bättre k u n n a satsa på varje barns utbildning. Dessa idéer och liknande vidareutvecklades och populariserades sedan i Frankrike av en allt b r e d a r e krets av akademiker (Béjin 1988).
Frågan om förhållandet mellan Frankrike och Tyskland präglade till en sådan grad Frankrike vid d e n tid vi här studerar att det har talats o m "det franska tänkandets tyska kris" (Digeon 1959). I en llitigt citerad pam-flett, felaktigt tillskriven en tysk doktor, k u n d e m a n t.ex. läsa att Tyskland snart skulle slita det feminiserade och folkfattiga Frankrike i styck-en: "Stunden n ä r m a r sig när den tyska famil-j e n s fem fattiga söner lätt k o m m e r att k ä m p a
n e d den franska familjens e n s a m m a b a r n " (Elgån 1994:188-193).12 Böckerna och pam-1 letterna som b e h a n d l a d e den påstådda avfolkningen var otaliga. Emile Zolas sista r o m a n Fécondité t.ex. är ett pronatalistiskt epos.
Synen på nativiteten som ett tecken på en nations styrka, eller i det här fallet svaghet, var allmänt förhärskande. Som en historiker h a r påpekat följde franska dagstidningar kring sekelskif tet statistiken över födslo- och dödstal som en b a r o m e t e r på landets välfärd, på samma sätt som dagstidningarna idag följer den ekonomiska statistiken (Nye 1984:168). D e n n a allmänna oro över d e n sjunkande nati-viteten var en omsvängning från det tidigare
1800-talets malthusianism i borgerliga och intellektuella kretsar i Frankrike.1 3
Kring de demografiska f a r h å g o r n a slöt d e politiska h u v u d f i e n d e r n a i Frankrike, katoli-ker och republikaner, upp. O c h just f ö r m å g a n att skapa konsensus är kanske en av förkla-ringarna till d e n demografiska diskursens politiska framgångar. Kring det påstådda hotet m o t fosterlandet, som befolkningsut-vecklingen ansågs utgöra, k u n d e de olika poli-tiska krafterna samarbeta oavsett h u r m a n för övrigt förhöll sig till d e n ganska bräckliga demokratiska regim som successivt etablerats i Frankrike efter 1871.
Rädslan för avfolkningen och viljan att öka b a r n a f ö d a n d e t är alltså inte en enkel reaktion på Frankrikes demografiska utveckling och det tidiga tillämpandet av födelsekontroll i Frankrike, utan är snarare ett resultat av d e n franska läkarkårens och vetenskapsmännens a g e r a n d e och den specifika politiska situatio-n e situatio-n .
U n d e r a n d r a halvan av 1930-talet blir också d e n svenska sexualpolitiska debatten klart demografiskt orienterad. A r g u m e n t a t i o n e n liknar på de flesta p u n k t e r d e n franska, föru-tom vad gäller eugeniken, som j a g återkom-mer till.
Också i Sverige kan d e n demografiska dis-kursens succé u n d e r 1930-talet förklaras m e d dess f ö r m å g a att skapa konsensus. I sin studie av d e n svenska befolkningspolitiken drar Ann-Katrin Hatje samma slutsats. Med demografis-ka a r g u m e n t k u n d e m a n sudda ut partimot-sättningarna och enas o m vissa sociala refor-mer: "Den [befolkningsfrågan] vädjade till känslomotiv av typ 'vi vill inte d ö ut', något som k u n d e appellera till alla, oavsett ideolo-giska synpunkter", skriver h o n (Hatje
1974:165).14
Kanske var det de eugeniska övertygelserna vi snart ska k o m m a till, som gjorde att Sverige dock aldrig fick en befolkningspolitik av samma typ som den franska. Befolkningskommissionen, den statliga svenska u t r e d n i n g som tillsattes vid mitten av 1930-talet för att utarbeta förslag till en svensk befolkningspolitik, uttalade sig mot tanken att alla g r u p p e r i samhället skulle skaffa sig fler barn. Det var inte vilka föräldrar och vilka barn som helst politiker och opi-nonsbildare ville ha. Socialpolitik och eugenik
skulle f ö r h i n d r a att sådana människor som m a n m e n a d e h a d e dåliga arvsanlag eller inte k u n d e ta h a n d o m sina barn, blev föräldrar (Elgån 1994:163-171).
D e n n a inställning gjorde att Befolknings-kommissionen ställde sig positiv till tidigare förslag o m att upphäva 1910 års lag. Det var inte g e n o m att förbjuda i n f o r m a t i o n e n om preventivmedel som m a n verkligen k u n d e påverka m e d b o r g a r n a s sexualitet. Istället skul-le familjepolitik, bostadspolitik och sexua-lupplysning få m e d b o r g a r n a (och då m e n a d e m a n ju alltså främst m ä n n e n som vi r e d a n har sett) att a n a m m a en riktig sexualitet (Elgån 1994:154ff.).
Vad gäller abortfrågan gick Befolknings-kommissionen e m o t tidigare förslag o m att det skulle bli möjligt för s.k. utsläpade m ö d r a r att göra abort. Men a n l e d n i n g e n var inte att m a n önskade öka b a r n a f ö d a n d e t , utan m a n m e n a d e att det betydande välfärdsarbete m a n ville få igång skulle bota de utsläpade mödrar-na (Elgån 1994:163-176). Här finner vi ånyo föreställningen o m kvinnornas natur som styrd av deras reproduktiva förmåga: en kvin-na vill alltid ha barn, bara de materiella förut-sättningarna föreligger (Elgån 1994:176-179).
Eugen/ken
U n d e r d e n period vi här b e h a n d l a r blir de eugeniska motiven allt m e r f r a m t r ä d a n d e i Sverige, m e d a n de i Frankrike inte r ö n e r någon f r a m g å n g .
Kvalitet var lika viktigt som kvantitet i befolkningspolitiken, underströk t.ex. Befolk-ningskommissionen (SOU 1938:57, s. 54). Den kvalitativa aspekten krävde, sas det, att "folkmaterialet" togs bättre till vara: b a r n e n skulle få bättre uppväxtvillkor m e d a n de "arvs-hygieniskt m i n d r e värdefulla" skulle förhin-dras att fortplanta sig (SOU 1938:57, s. 4f, 62,
105). "Social f ö r k o m m e n h e t " liksom "mora-lisk m i n d e r v ä r d i g h e t " ansågs vara tecken på dåliga arvsanlag (SOU 1936:59, s. 46ff.). Kroniska förbrytare, "sinnesslöa", psykiskt "efterblivna" och personer som var oförmög-na att försörja sig själva och d ä r f ö r låg samhäl-let till last, klassades som mindervärdiga
(SOU 1938:57, s. 58). Det ansågs mycket vik-tigt att dessa g r u p p e r inte gynnades av befolk-ningspolitiken som istället b o r d e gynna de värdefulla (SOU 1938:57, s. 55, 59).15
Socialdemokratiska politiker, liksom m å n g a a n d r a politiker, var klart och tydligt fascinera-de av eugeniken, vilket fick konsekvenser för abort- och preventivmedelspolitiken (jfr också
Runcis 1998). Denna fascination bör dock,
m e n a r jag, ledas tillbaka på läkarkårens och livsvetenskapernas a n a m m a n d e av de eugenis-ka teorierna. Läeugenis-karkåren sågs m e d stort för-t r o e n d e bland sför-törre delen av de debaför-tför-törer j a g studerat och f ö r t r o e n d e t var speciellt stortfrån d e m som såg sig som progressiva och reformvänliga. Detta f ö r t r o e n d e syns klart i d e n svenska abortlagen från 1938, som ju egentligen bara i n n e b a r en utökad rätt till abort på medicinska grunder. Här förlades rätten av avgöra om e n abort skulle ske främst hos läkarna (SFS 1938:571-572). Läkarna skul-le t.ex. avgöra o m kvinnor m e d stora sociala p r o b l e m behövde abort. Läkarnas inflytande gällde också preventivmedlen. Enbart
preven-tivmedel g o d k ä n d a av läkarvetenskapen skul-le få spridas till a l l m ä n h e t e n och detsamma gällde informationen.1 6
S a m m a n k o p p l i n g e n eugenik, folkhälsa och abort- och preventivmedelspolitik är dock inte alls självklar om vi j ä m f ö r m e d Frankrike. Här var det e n b a r t en liten g r u p p nymalthusianer som kopplade ihop dessa frågor på s a m m a sätt som skedde i Sverige. Ä n d å spelade d e n frans-ka läfrans-karkåren en f r a m t r ä d a n d e roll i politi-ken. Dessutom var m a n politiskt sett mycket intresserad av folkhälsofrågor. Men i d e n fran-ska debatten betraktades inte könssjukdomar som en aspekt av abort- och preventivmedels-frågan. Det betyder inte att m a n inte ansåg att könssjukdomar var ett problem. Tvärtom, det pågick i Frankrike u n d e r d e n här p e r i o d e n stora k a m p a n j e r kring könssjukdomarna. Den franske historikern Alain Corbin m e n a r att k a m p e n mot prostitution och k a m p e n m o t könssjukdomar t.o.m. var två av det tidiga 1900-talets mest framgångsrika exempel på opinionsbildning i Frankrike (Corbin 1977). Men i Frankrike ledde inte d e n n a oro till krav på sexualupplysning och information o m
kon-d o m e n s smittskykon-dkon-dankon-de effekt. Istället inlem-mades f a r h å g o r n a i dåtidens tal o m d e n socia-la och individuelsocia-la d e g e n e r a t i o n e n , och det främsta tecknet på d e n n a degeneration var d e n sjunkande nativiteten (Nye 1984:163ff.). O r o n för könssjukdomar och osedlighet k u n d e alltså integreras i den demografiska diskursen. Eugeniken k u n d e det d ä r e m o t knappast.
Det var, som vi sett, samhällstillvända fran-ska läkare som utvecklade d e m o g r a f i n och det var läkare som först f ö r d e k a m p a n j m o t de illegala a b o r t e r n a (Léonard 1981:149ff., 302f). Men k a m p a n j e r n a m o t a b o r t e r n a för-des inte i folkhälsans n a m n utan i demogra-fins. O c h eugeniken vann inte d e n franska läkarkårens tycke. Utländska försök till sterili-seringar av h a n d i k a p p a d e väckte avsky bland de franska läkarna. L é o n a r d m e n a r att d e n franska läkarkåren och de franska vetenskaps-m ä n n e n fortsatte att f ö r e d r a d e n av Lavetenskaps-marck inspirerade evolutionismen - miljö var viktiga-re än arv - f r a m f ö r Darwins k a m p för överlev-n a d e överlev-n . De fraöverlev-nska läkaröverlev-na blev alltså iöverlev-nte intresserade av eugeniken då d e var övertyga-de o m att samhället k u n d e förbättras m e d sociala och moraliska reformer. D e n n a håll-ning överensstämde också m e d d e n dåvaran-de franska politiska regimens linje där allmän skolgång, demokrati och ett mått av solidaritet var viktiga symboliska k o m p o n e n t e r (Léonard
1985; 1981:270ff„ 323f. J f r också Clark 1988). Majoriteten av d e n franska läkarkåren ska ha stött d e n n a regim och m å n g a läkare satt i de politiska församlingarna och en del av d e m var f r a m t r ä d a n d e politiker (Léonard 1981:221, N é a n t 1991:147f.).
Att d e n svenska vänstern, och m å n g a andra, föll så pladask för eugeniken b ö r nog alltså ses i förhållande till d e n svenska läkarkå-rens och livsvetenskapernas inställning i frå-gan. G e n o m att stödja sig på dessa vetenskaps-m ä n , bekräftade vänstern sig själv sovetenskaps-m pro-gressiv och framstegsvänlig, som företrädare för f r a m t i d e n och inte som en intressegrupp.
Likheter och skillnader
Skillnaderna mellan d e n franska och svenska abort- och preventivmedelslagstiftningen var
inte särskilt stora u n d e r 1900-talets första hälft. F ö r b u d e t och straffen mot abort m o d e r -niserades m e n kvarstod; i Frankrikes fall kom-pletterades de m e d bestämmelser som försökte f ö r h i n d r a att information o m var m a n k u n d e göra abort spreds. I Sverige kompletterades abortlagen m e d några undantagsregler för när abort fick ske som troligen bara formalise-rade de r e d a n tolereformalise-rade och praktiseformalise-rade medicinska aborterna. Medicinska aborter tolererades också i Frankrike. Preventivmedel förbjöds aldrig helt vare sig i Frankrike eller i Sverige m e n deras försäljning o m g ä r d a d e s av olika bestämmelser som gjorde att h a n d e l n måste skötas diskret och att ö p p e n informa-tion om preventivmedel förhindrades.
Politikens kontext var dock inte alls den-samma i Sverige som i Frankrike.
Den franska abort- och preventivmedelslag-stiftningen var en del i e n o m f a t t a n d e familje-politik m e d befolkningspolitiska förtecken som b l a n d a d e f ö r b u d m e d incitament.
I Sverige var det istället en oro för folkhäl-san, för allmänhygienen, som var d e n kontext i n o m vilken abort- och preventivmedelspoliti-ken utvecklades. Eugenipreventivmedelspoliti-ken var en viktig del av detta t ä n k a n d e och d e n fick allt större kon-sekvenser för abort- och preventivmedelspoli-tiken u n d e r d e n period vi h ä r berört.
Förbudet m o t ö p p e n försäljning av preven-tivmedlen togs bort i Sverige 1938 och ersattes m e d en f ö r o r d n i n g som reglerade de f o r m e r u n d e r vilka preventivmedel fick säljas. På så sätt bilades en gammal tvist som h a n d l a d e o m vilket sätt som var det bästa att f ö r h i n d r a vad som ansågs vara felaktig sexualitet. Sexualupp-lysning och sociala r e f o r m e r blev n u istället medicinen.
Dessa skillnader i d e två l ä n d e r n a s politiska historia blev en av k o m p a r a t i o n e n s viktigare slutsatser.
Vad gäller föreställningarna o m kön k u n d e j a g konstatera stora likheter och detta utgör en a n n a n av k o m p a r a t i o n e n s slutsatser. I abort- och preventivmedelspolitiken i de båda l ä n d e r n a definierades m ä n n e n som de aktiva. Kvinnor sågs som potentiella offer för d e n manliga sexualiteten. D e n manliga sexualite-ten skulle regleras och på så sätt skulle
kvin-n o r kvin-n a och samhället skyddas. A b o r t e r kvin-n a utmålades också som ett hot mot kvinnorna och f ö r b u d e t mot abort k u n d e d ä r m e d fram-ställas som ett skydd för kvinnorna; ett skydd mot aborthajars locktoner och en möjlighet för d e m att förverkliga sin sanna natur, moderskapet.
Trots olika politisk kontext, befolkningspo-litik och folkhälsa/eugenik, var alltså föreställ-n i föreställ-n g a r föreställ-n a o m k ö föreställ-n e föreställ-n och deras förhållaföreställ-ndeföreställ-n förvånansvärt lika i Sverige och Frankrike: m ä n sågs som aktiva, sexuella varelser; kvin-n o r som passiva och predestikvin-nerade till att bli mödrar. M ä n n e n s b e t e e n d e n behövde regle-ras, kvinnorna behövde skyddas. Det var abort- och preventivmedelspolitikens bud-skap. Studien har alltså visat att abort- och pre-ventivmedelspolitiken hade ett kön. Föreställ-ningar om k ö n e n och deras inbördes förhål-landen påverkade politiken, samtidigt som politiken kom att bekräfta dessa föreställning-ar. M ä n n e n bekräftades som subjekt m e d a n kvinnornas passivitet institutionaliserades, t.ex. i abortpolitiken. Vi kan ställa oss frågan o m det förhåller sig på samma sätt m e d a n d r a tidiga välfärdsreformer.
N O T E R
1 . Jag vill framföra mitt varma tack till prof. Ida Blom som gjort mig uppmärksam på detta specifika drag i den his-toriska komparationen.
2. I studien i sin helhet uppmärksammas också kvinno-sakskvinnornas. de kvinnliga politikernas och de poli-tiska kvinnoorganisationernas agerande (Elgån 1994). 3. Preventivlagen, som den kallades, innebar ett tillägg till den lag som bestraffade tukt och sedlighets sårande. Den påbjöd fängelse eller bötesstraff för den som offentligt utställt eller förevisat "föremål" som kunde förhindra följder av könsumgänge eller som genom all-mänt tillkännagivande utbjudit dylika föremål eller för-sökt sälja dem genom kringförsel. Det blev också olag-ligt att muntolag-ligt eller i skrift försöka "förleda till använ-dandet" av dessa föremål eller förklara hur de skulle användas, på ett sådant sätt att "allmän fara för andras förförelse därav kommer". Detta gällde även om tillvä-gagångssättet inte kunde sägas såra tukt och sedlighet (SFS 1910:51).
4. Den gamla lagen hade bara berört föremål, den nya förordningen gällde "medel som äro avsedda att i sam-band med könsumgänge användas till att förebygga
befruktning eller överförande av könssjukdom". Med undantag för apotek, måste den som önskade sälja sådana medel ha tillstånd. För att få tillstånd skulle man vara "lämplig". Tillståndet var tidsbegränsat och gällde i förväg specificerade medel. Kringförsel och försäljning utomhus var förbjudet. Länsstyrelsen, som var till-ståndsmyndighet, skulle dessutom kontrollera vilken sorts reklam försäljaren hade för avsikt att bedriva (SFS 1938:566-568).
5. Eugenik är en term för ras- och arvshygien, d.v.s. försök att förädla människorasen, att utrota vissa anlag, att hålla andra anlag rena, att förhindra att en viss sorts människor föds, o.s.v.
6. Idéhistorikern Claes Ekenstam gör på ett liknande sätt iakttagelsen att sekelskiftets debatt om sexualiteten först och främst handlade om den manliga sexualiteten (Ekenstam 1993:234ff.).
7. En av de stora frågorna, främst för de konservativa och katolska politikerna, var arvsrätten. Som en av dem uttryckte det: "Revolutionen ansåg det påkallat att eli-minera den förstföddes rätt: fäderna har återupprättat den i varje hem genom att bara ha ett barn." (Sénat 6 février 1913,Jénouvrier ).
8. I Frankrike genomfördes också, u n d e r mellankrigs-tiden, en omfattande familjepolitik med allmänna barnbidrag, hemmafrubidrag, daghem, förskolor, barnhälsovård, skattelättnader och olika rabatter för barnfamiljer.
9. Den nordamerikanske historikern Robert Nye har observerat samma sorts farhågor bland franska läkare under 1800-talet som han länkar till deras uppfattning att det krävdes manliga män för att producera pojkar (Nye 1989).
10. Eugenikens framträdande plats i det svenska sam-hället, med speciell hänsyn till genus, har ju efter min studies färdigställande mycket mer ingående studerats av bl.a. Maija Runcis (Runcis 1998).
11. ]ag använder här begreppet livsvetenskaper istället för den gängse termen läkarvetenskapen. Livsvetenskaperna syns mig ett mer korrekt begrepp då det innefattar andra naturvetenskaper som också ägnar sig åt det som lever och som också spelat en stor roll i samhällsdebat-ten och samhällssynen.
12. Förhållandet mellan de två länderna uttrycktes ofta i termer av genus. Tyskarna beskrevs som en hop vanda-ler i besittning av fysisk övermakt och stridslystnad, till skillnad från f ransmännen vilka liksom romarna skulle ha blivit alltför raffinerade och ha förlorat den brutala styrkan som sades ta sig uttryck i hög nativitet. Frankrike blev därmed ett lockande offer för andra nationer. Det franska folkets "tjusningskraft", "rikedo-mar" och "glänsande civilisation" bidrog bara ytterliga-re, kunde det heta, till att "hetsa de råa och vilda begä-ren hos dem som slår sina lovar kring landet" (Sénat 6 février 1913, Jénouvrier).
13. Bardet 1988: 364-377; Charbit 1988: 467ff; Armengaud 1975: 24ff.; Charbit 1981
14. JJr också Broberg & Tydén 1990, s. 184 samt Lars Trägårdhs studie av hur begreppet folket användes av
de svenska socialdemokraterna, först i samband med kampen för allmän rösträtt och därefter huvudsakligen som en ersättning för begreppet klass. Folket fick då beteckna arbetare, bönder och småborgare, vilka ställ-des mot storfinansens fåtaliga herrar. Den politiska uppslutningen bakom begreppet folket och den holis-tiska, biologiserande samhällssynen som ligger bakom, möjliggjorde, menar Trägårdh, att stora delar av medelklassen inkluderades i välfärdsprojektet, på vilket Befolkningskommissionens arbete utgjorde en viktig symbolisk början, vill jag hävda. (Trägårdh 1990). 15. Många av de aborter som kom att utföras inom ramen
för den nya abortlagen från 1938 var också just eugenis-ka aborter. Dessa utgjorde snabbt mer än en tredjedel av alla legala aborter. De övriga aborterna var främst medicinska aborter medan de humanitära och social-medicinska aborterna var försvinnande få, aldrig mer än ett par tiotal per år vardera. Aren närmast efter lagens tillkomst uppgick de legala aborterna till mellan cirka 500 och 700 per år (SOU 1944:51, s. 54ff.). 16. Denna medikalisering återfinns på andra områden
inom det socialpolitiska fältet. Kajsa Ohrlander t.ex. beskriver i sin avhandling hur den svenska barnavården medikaliserades från och med 19'20-talet. Läkarna gavs allt större inflytande över politikens utformning och genomförande och de förväntades implicit anvisa vilka normer för barnuppfostran och föräldraskap som skul-le gälla (Ohrlander 1992:126ff.). LITTERATUR Källor Svensk författningssamling (SFS): SFS 1910:51 SFS 1921:298 SFS 1938:318 SFS 1938:319 SFS 1938:566 SFS 1930:567 SFS 1938:568 SFS 1938:569 SFS 1938:570 SFS 1938:571 SFS 1938:572
Statens offentliga utredningar (SOU): SOU 1936:59
SOU 1938:57 SOU 1944:51 journaux Officiels.
Journal Officiel de la République Franfaise.
Loi réprimant la provocation ä l'avortement et å la pro-pagande anticonceptionnelle, 1 aout 1920.
Loi modifiant les dispositions de 1'article 317 du Gode pénal sur 1'avortement, 29 mars 1923.
Débats parlementaires:
Chambre des Députés, Gompte rendu in extenso,
1920, 23 juillet.
Senat, Gompte rendu in extenso, 1913, 31 janvier. Sénat, Gompte rendu in extenso, 1913, 6 février. Senat, Gompte rendu in extenso, 1913, 7 février. Sénat, Gompte rendu in extenso, 1918, 21 novembre. Doeuments parlementaires'.
Sénat, Annexes des procés-verbaux des séances, Projets et propositions de loi - Exposés des motifs et rapports,
1912, Annexe 354. Riksdagstryck:
Riksdagens protokoll, Andra kammaren (AK): 1910:61
1938:35
Bihang till Riksdagens protokoll.
Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 223, 1910, Bil. A.
Lagutskottets utlåtande, 1910, Nr 52.
Motioner väckta inom Andra kammaren, 1938, Nr 381.
Referenser
Armengaud, André (1975): Les Franf.ais et Malt'hus,Paris. Bardet, Jean-Pierre (1988): "Les incertitlides de 1'explica
tion", Histoire de la pofmlation franfaise, Jacques Dupäquire (red.), Paris: P.U.F., band 3, s. 364-377. Béjin, André (1988): "Néo-malthusianisme, populationisme
et eugénisme en France de 1870-1914", Histoire de la population franfaise, Jacques Dupäquire (red.), Paris: P.U.F., band 3, s. 481-497.
Bloch, Marc (1928): "Pour une histoire comparée des sociétés européennes, Revue de synthése historique nr 46. Engelsk översättning: "Towards a Comparative History of European Societies", Land and Work in Medieaeval Europé, London, 1967.
Broberg, Gunnar & Mattias Tydén (1990): Oönskade i folkhemmet: Rashygien och sterilisering i Sverige, Stockholm: Gidlund.
Gharbit, Yves (1988): "Les économistes libéraux et la population 1840-1870" Histoire de la population franfaise, Jacques Dupäquire (red.), Paris: P.U.F., band 3,
s.467-480.
Charbit, Yves (1981): Du malthusianisme au populationnisme: Les économistes franf.ais et la population 1840-1870, Paris: I.N.E.D.
Glark, Linda (1988): "Le darwinisme social en France", LaRecherche s. 192-200.
Corbin, Alain (1977): "Le péril vénérien au début du siécle: prophylaxie sanitaire et prophylaxie morale", La Recherches s. 245-284.
Digeon, (ilande (1959): La crise allemande de la pensée franfaise 1870-1914, Paris, (nyutgåva Paris: P.U.F., 1992). Ekenstam, Claes (1993): Kroppens idéhistoria: Disciplinering och karaktärsd aning i Sverige 1700-1950, ak.avh.. Hedemora: Gidlund.
Elgån, Elisabeth (1990): "En far till var kvinnas barn? Politik och debatt angående män, kvinnor och oäkta barn i Sverige och Frankrike vid seklets början", Historisk Tidskrifts. 481-506.
Elgån, Elisabeth (1994): Genus och politik: En jämförelse mellan svensk och fransk abort- och preventivmedelspolitik
från sekelskiftet till andra världskriget, ak. avh., Uppsala: Almqvist 8c Wiksell International.
Foucault, Michel (1976): Histoire de la sexualité 1: La volonté de savoir, Paris: Gallimard.
Glass, D.V. (1938): "The effectiveness of abortion legisla tion in six countries", The Modern Law Reviexu.
Guerrand, Roger-Henri & Francis Ronsin (1990): Le sexe apprivoisé: Jeanne Humbert et la lutte pour le contröle des naissances, Paris: Editions La Découverte.
Hatje, Ann-Katrin (1974): Befolkningsfrågan och välfärden: Debatten om familjepolitik och nativitetsökning under 1930-och 1940-talen, ak. avh. Stockholm: Allmänna Förlaget. Inger, Göran (1986): Svensk rättshistoria, Lund : Liber
Förlag, 3:1. uppl.
Léonard, Jacques (1981): La médecine entre les savoirs et les pouvoirs: Histoire intellectuelle et politique de la médecine, franfaise au XlXe siécle, Paris: Aubier.
Léonard, Jacques (1985): "Les origines et les conséquences de 1'eugénique en France", Annales de démographie
histo-riques. 203-214.
McLaren, Angus (1983): Sexuality and Social Order: the debate over fertility of women and workers in France, 1770-1920, New York: Holmes & Meier.
Néant, Hubert (1991): La politique en France: XlXe-XXe siécle, Paris: Hachette.
Nilsson, R. Joh. (1910): "Socialpolitik vid 1910 års riksdag", Social Tidskrift, s. 356-361.
Nye, Robert A. (1984): Crime, Madness and Politics in Modern France, Princeton NJ: Princeton U.P.
Nye, Robert A. (1989): "Honor, Impotence, ande Male Sexuality in Nineteenth-Century French Medicine", French Historical Studies, s.48-71.
Ohrlander, Kajsa (1992): 1 barnens och nationens intresse, ak. avh., Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Pagés, Jeanne (1971): Le contröle des naissances en France et å Vétranger, Paris: Bibliothéque de sciences criminelles. Ronsin, Francis (1980): La greve des ventres: Propagande néo-malthusienne et baisse de la natalitéfranfaise, X/Xe-XXe siéc-le, Paris: Aubier.
Runcis, Maija (1998): Steriliseringar i folkhemmet, Stockholm: Ordfront.
Sauvy, Alfred (1962): La prévention des naissances, Paris: P.U.F.
Skocpol, Theda & Margaret Somers (1980): ' T h e uses of comparative history in macrosocial inquiry", Comparative Studies in Society and History s. 174-197. Trägårdh, Lars (1990): "Varieties of Volkish ideologies",
Bo Stråth (red.) Language and the Construction of Class Identities, Göteborg: Historiska inst., Göteborgs univer-sitet, s. 25-54.
Woxlin, Arne (1982): Abort: en studie kring svensk abortlag stiftning, Uppsats i tillämpade studier i allmän rättslära, Uppsala Universitet, Juridiska Fakulteten-Institutionen, vt. 1982, opublicerad.
SUMMARY
This comparative study, inspired by Marc Bloch, deals with the abortion and contraception politics of Sweden and France during the first half of the XXth century from a gender perspective At a dis-cursive level the resemblance between the two countries is clear: this is the main result of this study.
At this time many western countries, restricted the diffusion of contraceptives in some way and passed more efficient and abortion legislation thus increasing surveillance. The dominant view in Sweden and France, although the explicit motives for these policies were different in the two countries, was that sexuality was man's business and that it was men who were to be protected from contracep-tion "propaganda" or to be led on the straight path to marriage and fatherhood. Nature intended women to be primarily mothers and they were the-refore not seen as sexually active but instead in need of close protection, i.e. a repressive abortion law, to help them to fulfil they nature. This discour-se dominated the political debates and was taken up by women politicians and women's organisa-tions as well. The exception was the small circle of neo-malthusians and supporters of birth control. The church seems to have played very little role in these debates at this time in both Sweden and France.
The discourse with respect to gender is then the same in Sweden and France, but there are some other differences that need explaining. A compari-son highlights the particularities of the two coun-tries. One of the differences is the important role played by eugenics in Sweden. The fascination exercised by medical science on politicians seems to have been particularly strong on the left wing where it was seen as a potential ally and as provi-ding legitimisation in the struggle for a progressive social policy. Scientific thought in Sweden also seern to have been invaded by eugenics. It was very different in France where the scientists resisted eugenic ideas and stayed attached to an older belief that milieu was more important than inheritance. This belief coincided with that of the rather socially progressive and democratic French political regi-me of the tiregi-me who hoped that upbringing and education would realise the famous dream of Liberté, Egalité, Fraternité.
Elisabeth Elgån Samtidshistoriska institutet Södertörns högskola, Box 4101
141 04 HUDDINGE elisabeth. elgan @sh. se
