Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
I
ÅSKÅDARENS SFÄR
-
Mellanstadielärares perspektiv på mobbning i
skolmiljö
HANNA WINBERG
I ÅSKÅDARENS SFÄR
MELLANSTADIELÄRARES PERSPEKTIV PÅ
MOBBNING I SKOLMILJÖ
HANNA WINBERG
VIKTOR CORTES
Cortes, V & Winberg, H. I åskådarens sfär. Mellanstadielärares perspektiv på skolmobbning. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen socialt arbete, 2018. Detta examensarbete ämnar undersöka den roll och påverkan elever som är åskådare till mobbning i skolmiljö har, utifrån teorin The Bystander Effect. Utgångspunkten är mellanstadielärares berättelser om, erfarenheter och upplevelser av mobbning mellan elever med ett särskilt fokus på de som är åskådare. Med en kvalitativ ansats har semi-strukturerade intervjuer med sex lärare som undervisar i årskurs 4–6 genomförts.
Studiens resultat tyder på att åskådare spelar en viktig roll vid mobbning mellan elever, både genom att förstärka och upprätthålla mobbningen, men också genom att avbryta denna när de väljer att ingripa och hjälpa offret. En rad olika faktorer sågs påverka den roll åskådare antog, som passiva eller ingripande, varav de viktigaste ansågs vara gruppen och omgivningens klimat och normer samt de olika konsekvenser som beskrevs åtfölja såväl mobbning som ingripande. Centralt var också de olika typer av kontroll lärare försökte utöva för att påverka
mobbningen, genom att definiera den, lära och utbilda elever om mobbning samt att själva inneha det huvudsakliga ansvaret för att ingripa och stoppa mobbningen. Genomgående i informanternas berättelse återfanns de mekanismer som stärker eller hämmar The Bystander Effect och åskådares passivitet kontra aktiva ingripande.
Nyckelord: Elever, Mellanstadielärare, Skolmobbning, The Bystander Effect, Åskådare
APPROACHING THE BYSTANDER
MIDDLE SCHOOL TEACHERS’ PERSPECTIVE
ON SCHOOL-BULLYING
HANNA WINBERG
VIKTOR CORTES
Cortes, V & Winberg, H. Approaching the bystander, Middle School teachers’ perspective on school-bullying. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2018.
The purpose of this essay is to analyze the effect that bullying has on the observing party with reference to The Bystander Effect. We have chosen to use semi—structured interviews with six different elementary school teachers, grade 4 to 6, as basis for our analysis. In the interviews the teachers referred to
experiences where they had personally witnessed bullying amongst students; focusing on details regarding the bystanders.
The data collected from the interviews leads us to believe that bystanders play a role in both enforcing and interrupting bullying. Many factors were observed that affected the bystanders' reaction whether passive or intrusive. These included the social norms, social climate and perceived consequence of both bullying and various forms of interference. Another key factor was the teachers' methods to minimize bullying and their ability to do so. The different interviews highlighted certain mechanisms that strengthened or weakened The Bystander Effect.
Keywords: Bystanders, School Bullying, Students, The Bystander Effect, Teachers
FÖRORD
Vi som bedrivit denna studie har sedan länge haft ett stort intresse för teorin The Bystander Effect och påverkan åskådare har i situationer där de bevittnar någon i nöd. I den B-uppsats som är en del av vår utbildning på socionomprogrammet genomförde vi en litteraturstudie av forskning kring åskådare och mobbning i skolmiljö, och utifrån detta har vi önskat applicera teorin i en svensk kontext. Att utföra detta i form av en studie har varit en spännande och lärorik utmaning, som har genererat i många skratt kombinerat med allt som tillkommer av långa arbetstimmar. Vi författare vill hävda att ingen student eller forskare som utför ett arbete i en liknande eller större omfattning, kan klara av att genomföra detta utan det stöd som tillkommer från olika håll. Därför vill vi tacka alla lärare som har deltagit som informanter i denna studie, era berättelser är anledningen att studien blev intressant. Vi vill även tacka vår handledare Oskar Krantz, förutom att du gav oss värdefulla tips och vägledning, höjde du och sänkte oss när det behövdes.
Jag vill tacka Danny och Rogelio, vad hade jag gjort utan er mina bröder- Viktor J Cortes Bustos
Tack vänner och familj som hjälpt och stöttat mig under de långa och mörka veckor denna uppsats skrivits. Knäck och krissamtal har bidragit till att jag behållit mitt förstånd – Hanna Winberg
Innehållsförteckning
1 Inledning 5
1.1 Problemformulering 6
1.2 Syfte 7
1.3 Frågeställningar 7
2 Kunskapsläge och teori 7
2.1 Litteratursökning 7
2.2 Åskådaren och The Bystander Effect 8
Bakgrund 8
Ansvarsdiffusion 10
Pluralistisk ignorans 11
Audience inhibition 12
Trivialisering 13
Gemeinschaft, Gesellschaft och Homo economicus 14
2.3 Forskning om mobbning och åskådare i skolmiljö 15
Åskådares olika roller vid mobbning i skolmiljö 16
Lärarens roll 17 3 Metod 18 3.1 En kvalitativ studie 18 3.2 Urval 18 3.3 Insamling av data 19 3.4 Bearbetning av data 21 3.5 Etiska övervägande 23 3.6 Arbetsfördelning 24
4 Resultat och analys 24
4.1 Lärarens kontroll 25 4.2 Golaren 29 4.3 Klimatet 32 Kap 5 Diskussion 36 5.1 Metoddiskussion 37 5.2 Resultatdiskussion 38 Referenslista 40
Bilaga 1: Brev till rektor 44
Bilaga 2: Infobrev till lärare 45
Bilaga 3: Intervjuguide 46
1 Inledning
Nedan presenteras en inledning med studiens ämne och bakgrund. Vidare följer en problemformulering, som visar några av de konsekvenser som kan uppkomma till följd av den aktuella situationen. Därefter beskrivs studiens syfte och dess frågeställningar.
Tidigare forskning visar att mobbning i skolmiljö är ett utbrett problem, även om rapporterad förekomst skiljer sig åt olika länder emellan (se t.ex. Craig & Pelper 1998; Due m.fl, 2005; Elsea m.fl, 2003; Friends, 2017; Harel-Fisch m.fl, 2011; Olweus, 1998). I Friends-rapporten 1 (Friends, 2017), uppger 10 % av eleverna i årskurs 3–6 och 6 % av eleverna i årskurs 7–9 att de blivit utsatta för mobbning. Av dessa rapporterar en del att mobbningen upphört efter några veckor, medan ca 4% uppger att det pågått i flera månader eller längre.
Redan 1969 konstaterades det av den svenske läkaren Peter-Paul Heinemann att mobbning var ett utbrett problem hos såväl barn som tonåringar (Skolverket, 2011). En forskare som under många år varit aktiv inom fältet mobbning i skolmiljö, Dan Olweus, publicerade 1973 en studie kallad Hackkycklingar och översittare: Forskning om skolmobbning (1973), och med denna en definition av mobbning lydande ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera personer”. På detta sätt, eller väldigt snarlikt definieras mobbning fortfarande i samhället, se till exempel Skolverket (2011), Friends (2017), Nationalencyklopedin som hämtar sin definition direkt av Olweus (1998) och Ungdomsmottagningen (Faber, u.å). Det är även denna definition som används i den största delen av forskning som sedan dess bedrivits i ämnet (se t.ex. Harel-Fisch m.fl, 2011; Salmivalli, 2011). De händelser som i Skollag 2010:800 benämns som kränkande behandling, det vill säga en handling som kränker individens värdighet, skiljer sig från den gängse definitionen av mobbning då de kan ske vid enstaka tillfällen. Mellan 22–25 % av eleverna i klass 3–9 uppger att de blivit utsatta för kränkning av en annan elev det senaste året (Friends, 2017). Det finns fördelar att inbegripa även mer sporadiska kränkande handlingar när mobbning beskrivs, då det med en snäv definition finns risk att speciellt icke-fysiska kränkande handlingar ges mindre uppmärksamhet och riskerar att förbises (Skolverket, 2009).
Studier om mobbning skolmiljö visar att det finns fler aktörer i en
mobbningssituation än de som utsätts för mobbning och de som mobbar, personer som bevittnar händelsen och är så kallade åskådare (Atlas, Craig & Pelper, 2000; Thornberg, 2007). Observationsstudier av barns aktivitet på skolgårdar och i klassrum påvisade att åskådare fanns i 85% av de mobbnings-episoder som dokumenterats (Atlas & Pelper, 1998; Craig & Pelper, 1998). Craig och Pelpers studie (1998) visar att i dessa dokumenterade händelser ingriper någon av
åskådarna enbart vid 12–13% % av fallen. Denna typ av passivitet, när någon eller flera personer, bevittnar en annan människa fara illa eller på annat sätt vara i fara, är fenomen som inom socialpsykologin benämns som The Bystander Effect (Latané & Darley, 1968a, 1968b), och i enlighet med denna teori minskar ingripandet desto fler personer som bevittnar händelsen. Evans & Smokovski
1 Rapporten bygger på en enkätstudie som pågått under perioden 160801 till 170601 vari 43 337
(2015) presenterar att i en sammanställning av ett flertal studier, var den observerade graden av ingripande av åskådare vid mobbning mellan 10–20%. När elever själva tillfrågats rapporterar 43 % att de med säkerhet, eller
förmodligen, skulle ingripa för att hjälpa en annan elev som blir utsatt för mobbning (Rigby & Johnson, 2006). Vidare har det påvisats att i hälften av observerade fall kommer en episod av mobbning stoppas inom cirka tio sekunder om någon ingriper (Craig & Pelper, 1998). Detta visar att det dels finns en stor vilja bland elever att ingripa vid mobbningssituationer, och att när ett ingripande sker är chansen stor att mobbningen upphör.
1.1 Problemformulering
Skolverket visar i sin rapport (2011) att 39% av de tillfrågade barn- och unga som utsätts för kontinuerligt kränkande handlingar berättar om en känsla av
värdelöshet och att dessa barns självkänsla kan antas urholkas.
När ett barn utsätts för mobbning i skolan finns såväl kortsiktiga konsekvenser, till exempel psykisk ohälsa, såsom ångest, svårigheter att sova och negativ inverkan på prestation i skolarbetet (Due m.fl, 2005; Flashpoler m.fl, 2009; Gini, 2007; Harel-Fisch m.fl, 2011). Även mer långsiktig påverkan finns för de som utsatts för mobbning. Mobbning som ett komplext och ibland dolt, eller så kallat gömt trauma, och dess koppling till den psykiatriska diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, behandlas av Borgå och Al-Saffar (2012). De menar att då händelserna ofta är kopplade till skuld och skam, då traumat sker i en miljö där den som utsätts “borde” vara trygg, blir dessa onämnbara för både offer och omgivning. Denna tystnad eller förnekelse, kan leda till ytterligare belastning eller re-traumatiseringför den utsatta.
I Skollag 2010:800 6:e kapitlet behandlas skolans skyldigheter i arbete mot kränkande behandling, och i dess 7§ fastslås det att huvudman ska bedriva förebyggande arbete mot kränkande behandling. Dess 10§ bestämmer att om någon personal på skolan får kännedom om att en elev utsatts för kränkande behandling, så ska detta meddelas huvudman som skyndsamt ska vidta åtgärder som förhindrar vidare och framtida kränkning. Av de tillfrågade
mellanstadieeleverna svarar 7% att det inte finns någon vuxen i skolan att prata med om någon utsätts för mobbning eller annan kränkande behandling, och när barn i 6:e till 9:e klass har tillfrågats uppgår detta svar till 11% (Friends, 2017). Det fanns lärare närvarande vid 13% av de dokumenterade mobbningsepisoderna i Craig och Pelpers observationsstudie (1998), men dessa ingrep enbart vid 4% av dessa. Thornberg (2007) är en forskare inom fältet som framhäver lärarens roll, och hur denne påverkar de elever som är åskådare, bland annat genom att inte uppmuntra eleverna att ingripa för att hjälpa den som blir utsatt, när en mobbningssituation uppstår.
Det finns även resultat som påvisar att graden av ingripande vid
mobbningssituationer i skolan är högre ju yngre eleverna är, lågstadieelever ingriper i större utsträckning än mellanstadieelever, som i sin tur ingriper oftare än högstadieelever (Evans, Smokowski, 2015).
Utifrån ovanstående framstår det således som relevant att undersöka just åskådarnas roll, hur och när de ingriper vid mobbningssituationer, och med
hänsyn till Skollags 2010:800 krav på arbete mot kränkande behandling, hur det går att arbeta med barn- och unga för att öka graden av ingripande, för att stoppa mobbning.
Med den påverkan lärare påvisats ha gällande ingripande (Craig & Pelper, 1998; Thornberg, 2007) och med de erfarenheter och den kunskap de besitter, samt att få studier med detta fokus bedrivits, kan en studie med sin utgångspunkt i
mellanstadielärares, som arbetar med barn i den ålder där just graden av
ingripande förändras (Evans & Smokowski, 2015), bidra till en ökad kunskap i fältet. Med vidare undersökningar skulle en sådan kunskap även kunna användas för att utveckla strategier och arbetssätt/program för att lyfta åskådarens roll i förhållande till situationer där någon annan utsätts för skada. För socialt arbete kan en sådan kunskap leda till en förståelse för hur mobbning kan förhindras i ett tidigt stadium och skolans kurator kan agera innan det utvecklas till ett svårare socialt problem för de inblandade eleverna.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur mellanstadielärare upplever och förhåller sig till mobbningssituationer elever emellan, med särskilt fokus på åskådarens roll.
1.3 Frågeställningar
- Hur uppfattar lärare mobbningssituationer elever emellan, med särskilt fokus på de som är åskådare?
- Hur förhåller sig lärarna till, och arbetar med, mobbningssituationer elever emellan, med särskilt fokus på de som är åskådare?
2 Kunskapsläge och teori
I kapitlet presenteras det aktuella kunskapsläget och teorier kopplade till detta. Inledningsvis beskrivs hur informationen inhämtats. Sedan följer ett avsnitt där bakgrunden till forskning om åskådare vid situationer där de bevittnar någon eller några utsättas för fara - och de tendenser som finns i ett passivt
förhållningssätt, den så kallade The Bystander Effect och de teorier som försöker förklara varför fenomenet uppstår. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om forskning om The Bystander Effect i mobbningssituationer i skolmiljö, de roller åskådare kan anta och vilken roll läraren har.
2.1 Litteratursökning
För att hitta studier inom valt område användes främst bibliografiska databaser. Möjligheten att utnyttja databaser gav oss författare tillgång till artiklar och tidskrifter i fulltext (Bryman, 2011). Databaser har varit en stor del av
litteratursökandet, dock har andra litteraturtips och hänvisningar också använts, främst den som presenterats i andra studier. Alla artiklar och tidskrifter har laddats ner i PDF form och sparats i ett gemensamt lagringsutrymme, detta för att
underlätta läsandet samt tillgången till dem för studiens båda författare. Tryckt material i form av böcker och tidningsartiklar har främst laddats ner som e-böcker genom internetapplikationer och bibliotek. Material som inte fanns tillgänglig via nätet har lånats ut i tryckt form via bibliotek. I de fall primärkällor inte varit tillgängliga har sekundärkällor använts, och detta har tydligt beskrivits i texten med hänvisning till originalkällorna.
Främst har databaserna PsycInfo och Sociological abstracts använts. Eftersom The Bystander Effect och mobbning har både psykologiska och socialpsykologiska komponenter valdes databaserna i förhållande till teorin, syftet samt
frågeställningar. Ytterligare en fördel med bibliografiska databaser är funktionen peer-reviewed. Genom att använda funktionen peer-reviewed har det säkerställts att artiklarna använts i aktuell forskning och att materialet har blivit granskat av andra inom samma fält. Detta är av stor vikt då materialet har en större
vetenskaplig förankring när den har granskats av andra experter inom samma område (Bryman, 2011).
Inledningsvis användes olika svenska sökord för att generera relevant litteratur, samt kontrollera i vilken utsträckning som The Bystander Effect har behandlats i Sverige. Sökord såsom mobbning, Latané & Darley, skola, elever och lärare formulerades och prövades. Likaså utformades olika kombinationer av sökorden. Sedan gjordes en översättning på engelska och en prövning av dessa sökord Engelska sökord generade ett större resultaten av tillförlitligt material än svenska sökord. Detta kan vara en indikator på att The Bystander Effect som teori kopplat till mobbning, med ett fokus på åskådaren, inte behandlats lika extensivt i Sverige som internationellt. Ett antal forskare som författat de artiklar som utvaldes kunde utmärkas via referenshänvisningar i andra bedrivna studier, om deras forskning refererades till i ett flertal studier, söktes de via databaserna och användes i den aktuella studien.
2.2 Åskådaren och The Bystander Effect Bakgrund
År 1964 mördades Kitty Genovese, en ung kvinna som knivhöggs till döds under sammanlagt tre sammanhängande attacker vilka pågick under mer än en
halvtimme. Ingen av de 38 personer som från sina lägenheter bevittnade händelsen ingrep eller tillkallade någon hjälp. John Darley, psykologiprofessor och Bibb Latané, socialpsykolog fattade ett intresse för åskådarna efter det
omskrivna mordet. De ställde frågan ”Vad förklarar eller motiverar 38 personers ovilja att tillkalla hjälp”. Latané och Darley ansåg att det måste finnas
underliggande motiv som förklarar åskådarnas bristande reaktioner, och myntade begreppet The Bystander Effect.
I denna studie kommer den engelska termen The Bystander Effect användas istället för den svenska varianten, Åskådareffekt, då denna inte är speciellt utbredd i sin användning. Vid användning, åsyftas just det fenomen som uppkommer när en eller flera individer är närvarande vid en nödsituation, där någon eller några utsätts för eller befinner sig i fara, utan att någon åskådare ingriper för att hindra eller förbättra situationen för den eller de som utsätts. The Bystander Effect förstås vidare utifrån att ju fler som är åskådare, desto mindre är chansen att någon ingriper i situationen (Latané & Darley,1968a, 1968b).
Latané och Darley (1968a) menar att en åskådare först måste gå igenom ett antal steg innan denne bestämmer sig för att ingripa eller förbli passiv:
➔ Åskådaren måste först iaktta händelsen.
➔ När åskådaren är medveten om situationen, är det nödvändigt att åskådaren tolkar händelsen. Mer specificerat är det nödvändigt att åskådaren bestämmer att något är fel eller att det råder fara.
➔ Anser åskådaren att händelsen är en nödsituation kan detta leda till nästa steg, ett beslutsfattande som avser om åskådaren väljer att ingripa eller ej. ➔ Avser åskådaren att ingripa avgör åskådaren på vilket sätt ingripandet skall
implementeras.
Åskådaren måste enligt teorin genomgå ett antal steg, och under vart och en av dessa gör åskådaren ett val. Huruvida denna person kommer att ingripa eller inte beror på kombinationen av val gjorda under ovan presenterade steg.
De valde att bedriva en rad kontrollexperiment för att kunna mäta effekterna av åskådarens vilja och faktiska agerande i nödsituationer. Forskarna manipulerade situationer och omständigheter för att kunna se om dessa utvecklar en respons hos åskådaren, för att sedan undersöka på vilket sätt tolkningen av situationen
påverkar åskådarens vilja att uppfatta och vidare ingripa i en nödsituation. Latané & Darley arbetade fortsättningsvis med att undersöka åskådaren, under ett kontrollexperiment (1968b) där de valde en annan metod. I experimenten testade forskarna en grupp individer som befann sig i ett rum, som långsamt fylldes med rök via en ventilation som var monterad i väggen. Experimenten utfördes på ett universitet och forskarna bjöd in ett antal studenter. Studenterna bjöds
inledningsvis in för att diskutera problem som kan uppstå på ett universitet. Sedan fördes studenterna in i ett rum där de skulle fylla i en enkät. Först utfördes
experimenten med en ensam person, det vill säga att experimenten utfördes utan åskådare. Den ensamma personen reagerade relativt förnuftigt, individen tolkade situationen som farlig och lämnade rummet och byggnaden relativt snabbt. Vissa individer som testades ensamma lämnade även rummet för att tillkalla på hjälp (Latané & Darley,1968b).
I nästa instans fördes åter igen studenter in i samma rum, dock tillsammans med två skådespelare som visste vad experimenten innebar. Experimenten utfördes på samma sätt som ovan dock instruerades skådespelarna att inte reagera, det vill säga att förbli passiva, när rummet fylldes med rök. Av de studenter som undersöktes i denna grupp reagerade 38 % vilka bedömde att röken var farlig, jämfört med de studenter som undersöktes ensamma där 75% reagerade. Det tog en student som undersöktes i den senare gruppen nästan fyra minuter att reagera och lämna rummet, som vid tillfället redan fyllt med rök. Den längsta
reaktionstiden för de ensamma deltagarna i experimentets första grupp var ungefär två minuter. Detta resultat förmedlar enligt Latané & Darley (1968b) att åskådare behöver tolka situationen som farligt samtidigt som tolkningen påverkas av andra åskådare.
Även mängden av åskådare har en stor inverkan på hur en nödsituation hanteras. Ansvarsdiffusion är den mest troliga förklaringen till detta resultat enligt
forskarna (Latané & Darley, 1968a). Om en åskådare är ensam när den tolkar en nödsituation, är denne också ensamt ansvarig för att hantera den. Om åskådaren tror att andra också är närvarande, kan de känna att det egna ansvaret för att vidta åtgärder minskar, vilket i sin tur gör att åskådaren är mindre benägen att ingripa eller agera.
Latané och Darley (1968a, 1968b) visade genom sina studier empiriska bevis för förekomsten av de effekter som påverkar åskådare. Intresset för The Bystander Effect resulterade i en rad olika studier och undersökningar, både
praktiska(kontrollexperiment) och teatraliska (skådespel et cetera) har utförts och tillämpats av forskare. En sammanställning av sådana studier om The Bystander Effect har gjorts av Fischer m.fl (2011). Detta är en meta-analys som behandlar flertalet studier i ämnet. Den mest aktuella litteraturöversikten dessförinnan hade genomförts 1981. Eftersom ny forskning hade tillkommit inom området var det nödvändigt enligt psykologen Peter Fischer att uppdatera översikten av
litteraturen. I meta-analysen integreras litteraturen av forskning om The Bystander Effect från 1968 till 2010. En majoritet av studierna i Fischers m.fl’s (2011) analys visar att viljan att ingripa är mindre i de fall det finns fler personer närvarande vid en nödsituation. En del studier har även en jämförande
utgångspunkt, en studie exempelvis betonar att kvinnor är i större utsträckning passiva åskådare än män vid en nödsituation. Detta beror enligt forskarna på att kvinnor möjligtvis bedömer att de inte är lämpliga eller tillräckligt kompetenta att hantera situationen än männen. Trots detta påvisades heller ingen självklarhet att männen valde att ingripa vid en nödsituation.
I de studier där åskådare tolkade situationen som akut, fanns en större benägenhet att ingripa. Vid sådana akuta situationer visade även kvinnor en större benägenhet att vidta åtgärder (ibid). En andel av studierna visade att vid tydliga
nödsituationer, det vill säga vid farliga situationer är graden av ingripande från åskådare markant högre. Detta är oavsett kostnaden för den egna personliga skadan, farorna bortses och effekten av ett ingripande kan motivera andra åskådare att vidta åtgärder (ibid).
The Bystander Effect kan uppstå som ett resultat av fyra olika psykologiska och socialpsykologiska mekanismer, vilka alla bidrar till en förklaring av fenomenet. Den övergripande teorin The Bystander effect (Latané & Darley, 1968a, 1968b), bygger alltså på en rad andra fenomen och teorier. Fyra av dessa,
Ansvarsdiffusion, Pluralistisk ignorans, Audience inhibition och Trivialisering, kommer presenteras i separata avsnitt. Även inom andra fält, till exempelvis sociologi har förklaring till fenomenet sökts vilket också redovisas.
Ansvarsdiffusion
Ansvarsdiffusion är ett socialpsykologiskt fenomen vilket innebär att människor är mindre benägna att vidta åtgärder när de är i närvaro av en större grupp
människor. Detta fenomen är en av de processer som används för att förklara The Bystander Effect, som tyder på att ju större antal människor som befinner sig vid en nödsituation, desto större sannolikhet finns att ingen ingriper för att hjälpa personen eller personerna i nöd. Enkelt uttryckt; när en nödsituation uppstår inför en grupp, finns det en stark tendens för varje enskild individ att anta att det är någon annan som tar ansvaret för att hantera denna- vilket resulterar i att ingen tar ansvar (Latané & Darley, 1968a).
Latané & Darley (1968a) menar att det inte är likgiltighet som hindrar åskådare att ingripa, snarare att åskådarna sällan har tid att bearbeta en traumatisk händelse, speciellt när andra är närvarande. Det som komplicerar detta fenomen är att ett beslut vid nödsituationer måste fattas snabbt. Det finns många gånger ett element av fara, stress, och ibland personlig risk i situationen. Ibland är det inte helt klart vem som är i fara, vad är fel, eller vad som behöver göras.
I studier visas även att åskådare är mindre benägna att ingripa om de tycker att någon med särskild träning eller kompetens bevittnar nödsituationen. Forskare uppger att professioner i allmänhet har en ett större samhällsansvar att ingripa vid nödsituationer. De med speciell kompetens, eller kunskap, är också mer beredda att ta ansvar för att ingripa, exempelvis poliser och brandmän (Fischer m.fl, 2011; Salmivalli, 2014; Thornberg, 2007).
Ansvarsdiffusion kan även ske i grupper som strävar efter att nå samma mål. Ansvaret kan spridas ojämnt mellan individer i gruppen, och fördelas mer till de individer som har en central roll inom gruppen, och som då möjligtvis har en speciell expertis eller blivit utsedd till ledare av andra inom gruppen. Ledarrollen innebär vanligen ett större ansvar, men ledaren får i allmänhet också mer förtjänst för gruppens prestationer, exempelvis inom företag. Ett ytterligare exempel på ansvarsfördelningen förekommer inom hierarkiska organisationer. Underordnade som hävdar att de följer order, undviker att ta ansvar för att begå det de logiskt vet är olagligt eller omoralisk. Dessa faktorer tillsammans indikerar på att rollen och ansvaret en individ har inom en specifik grupp påverkar hur mycket ansvar denne tar, i och hur mycket ansvar denne ges (Darley, 2007).
Pluralistisk ignorans
Pluralistisk ignorans, är ytterligare ett socialpsykologiskt fenomen som uppstår i en situation där en eller flera personer i en grupp individer, har en åsikt eller uppfattning om hur ett beteende, en norm eller värdering bör vara, men uppfattar att resterande av gruppen har en motsatt åsikt, och därför beter sig i enlighet med vad denne eller dessa uppfattar är gruppens värderingar, normer och föredragna sätt att bete sig på (Buckley & Halsbeleben, 2004; O’Gorman 1986; Prentice & Miller, 1993; Prentice, 2007). Att kunna identifiera sig med, och vara en del av gruppen, men att missta att alla medlemmar i en grupp beter sig på ett sätt därför att det är gruppens överenskomna handlingsmönster, är viktigare, än den egna individuella övertygelsen (Prentice & Miller, 1993).
Denna individ, eller individerna, kan känna att gruppens beteende är fel, och har enligt teorin därmed en känsla av att detta är fel, men känner sig rädda och osäkra, och beter sig därför enligt den norm de uppfattar att gruppen har – och på så sätt kan delen av termen (pluralistisk)ignorans, vara missvisande. Individen eller individerna ignorerar inte de beteende och åsikter de själva har kontra de, de andra i gruppen har och verkar efter, men uppfattar sina egna som avvikande och
felaktiga (O’Gorman 1986; Prentice 2007). Det skulle kunna beskrivas som i diskrepansen, mellan det i gruppen normativa beteendet, och de privata åsikterna uppkommer pluralistisk ignorans, ett antagande om att det egna beteendet i gruppen inte överensstämmer med privata känslor och värderingar, men att det är på detta sätt gruppens resterande individer har som genuina och privata
värderingar (Prentice, 2007).
De eller dem som drabbas av pluralistisk ignorans kan uppleva sig som avvikande i gruppen, som att de är okunniga och i större utsträckning präktiga /korrekta2, och kanske mindre kapabla eller kompetenta att avgöra hur situationen verkligen är (Prentice, 2007). På detta sätt kan de som drabbas av pluralistisk ignorans få en
uppfattning av mindre självkänsla och vidare en så kallad alienation, det vill säga ett främlingskap, från gruppen de ingår i.
Buckley & Halsbeleben (2004) presenterar i sin översikt om teorin att fältet började undersökas under tidigt 1900-tal av Floyd Allport, med sin utgångspunkt i det falska antagandet att en individ i gruppen tror att de övriga har samma åsikt som denne. Det var sedan Daniel Kantz, en av Allports studenter, som först gav sitt teorin sitt namn och började göra systematiska studier av fenomenet3.
I ett gruppsammanhang, kan detta leda till att individen, eller individerna, handlar på ett sätt som de tror överensstämmer med gruppens samlade värderingar, men som egentligen hämmar deras egna åsikter och moral (Prentice & Miller 1996; Buckley & Halsbeleben, 2004).
En studie som omnämns när teorin om pluralistisk ignorans skall förklaras är en studie om alkoholvanor- och konsumtion på ett universitet (Miller & Prentice, 1993). Där tillfrågades studenter om den personliga åsikten, vad de trodde att andra studenter hade för åsikt, och hur det personliga agerandet utefter detta blev - i relation till alkoholkonsumtion på campus. Många uttryckte att de kände, att de drack för mycket alkohol, och att de inte kände sig bekväma med detta, men att de trodde att andra kände sig bekväma med beteendet och att deras egna åsikter och känslor kring alkoholkonsumtionen var fel. Därmed agerade de som de andra studenterna, och drack mycket alkohol. Detta svar var vanligt hos de tillfrågade studenterna, alltså, många kände att de drack för mycket och inte bekväma med detta, men trodde att alla andra var det, och att deras upplevelse var fel - och för att inte hamna utanför gruppen, fortsatte de med detta, som vidare befäste gruppen, studenternas, norm kring alkohol.
Thornberg (2007) beskriver en liknande process som publikmodellering. Detta innebär att om ingen annan åskådare reagerar på situationen, och detta är normen för gruppen, kommer eleven bete sig som, och förbli passiv, på samma sätt som gruppen i helhet.
På detta sätt går det att förstå pluralistisk ignorans i kontexten mobbning i skolmiljö. En åskådare kan känna att det som pågår i en situation är fel, men alla andra omkring, de övriga åskådarna, uppfattas tycka att inget fel mot den utsatta begås, och hindrar dem därmed från ett ingripande.
Audience inhibition
Audience inhibition, eller ibland omnämnt som Fear of social blunders, är den process åskådare genomgår när de bevittnar en situation i vilken de skulle kunna ingripa, men väljer att avstå av rädsla för att skämma ut sig genom ett ingripande (Bierhoff, 2009; Thornberg, 2007).
Redan i de tidiga studierna om The Bystander Effect upptäckte forskarna (Latané & Darley, 1968a, 1968b) Audience inhibition som en av de mekanismer som bidrar till The Bystander Effect, och att ju fler åskådare som fanns närvarande i desto större utsträckning upplevde de Audience inhibition.
Det finns ingen etablerad översättning av teorins namn på svenska, men Thornberg (2007) har använt termen pinsamhetsassociation i sina studier om åskådare vid mobbningssituationer i skolan. Eleverna i studien beskriver att en anledning till passivitet är pinsamhetsassociation, dels den skam som offret upplever, och att de inte vill sälla sig till övriga åskådare och på så sätt öka denna ytterligare, men också den skam de själva kan utsättas för om den hjälper offret. Cacioppo, Losch & Petty (1986) har som utgångspunkt de hypoteser Schwartz & Gottlieb presenterat i ämnet4, att åskådare i en situation, som tror att andra åskådare är medvetna om deras närvaro, känner oro över hur de andra åskådarna förväntar sig och- eller bedömer om och hur de väljer att agera i situationen. Schwartz & Gottlieb presenterade även data som överensstämde med denna hypotes, som visade att om åskådaren trodde att andra åskådare tyckte att det var rätt att ingripa i situationen så gjorde dessa det, och tvärt om.
Vidare, ser åskådare sin egen rädsla för att skämma ut sig som en godtagbar och tillräcklig anledning att välja att ingripa eller inte, men att det samma inte anses vara gällande för andra åskådare. Inte heller tror åskådare att andras agerande som åskådare, är i relation till deras känslor och oro över att bli utskämda i lika stor utsträckning som deras egna oro över detta (McFarland & Miller,1987). Detta visades genom en studie där de medverkande gavs möjlighet att antingen ingripa eller förbli passiva i en situation i vilken båda förhållningssätten kunde ha såväl fördelaktiga som pinsamma konsekvenser. De flesta valde att förbli passiva för att undvika att göra bort sig, men när de tillfrågades vad de trodde att andra valde, svarade övervägande delen att de trodde att andra skulle välja att ingripa, och inte var lika rädda för den eventuella pinsamma konsekvensen.
Trivialisering
Trivialization, på svenska trivialisering, innebär att minimera vikten av vad som har gjorts (Thornberg, 2007). En trivialisering av betydande omständigheter kan också utföras, exempelvis att en kritisk händelse anses som trivial och inte en nödsituation.
När elever tillfrågats varför de inte ingripit när de bevittnat en annan elev utsättas för mobbning, har Thornberg (2007) beskrivit att trivialisering som en möjlig förklaring, och att denna kan ses på två olika sätt. Den första är den han kallar oallvarliggörande, vilket innebär att åskådaren inte uppfattar situationen som att offret faktiskt utsätts för någon form av skada. Den andra formen av trivialisering är familjärisering, händelsen ses av åskådaren som något normalt, och att det som händer inte är något ovanligt förekommande, och därför inte heller en situation som kräver ett ingripande.
Forskare som har applicerat teorin på arbetsplatser menar att trivialisering i mobbningssituationer är en form av bedrägeri eller manipulation. När mobbaren
4 En studie som undersöker relationen mellan ansvarsdiffusion och vilken roll den som väljer att
ingripa upplever sig ha i relation till andra åskådare. Då vi i aktuell studie inte haft åtkomst till originalkällorna, har denna använts, I den presenteras resultat från Schwartz, S. H., & Gottlieb, A. (1976). Bystander reactions to a violent theft: Crime in Jerusalem. Journal of Personality and
Social Psychology, 34(6), 1188-1199 och Schwartz, S. H., & Gottlieb, A. (1980). Bystander
anonymity and reactions to emergencies. Journal of Personality and Social Psychology, 39(3), 418-430.
konfronteras genom att peka ut agerandet som felaktigt, regerar mobbaren vanligtvis genom att minimera mobbningen. Detta kan ske genom förnekelse i kombination av rationalisering, mobbaren gör då motsatsen till överdrift genom att minimera känslor och handlingar. Forskare menar att detta är en strategi för att hantera skuldkänslor (Liefooghe & Mackenzie, 2001).
På samma sätt som skolan är elevernas arbetsplats kan detta vara problematiskt, då vissa former av mobbning riskerar att utvecklas till ett fastställt mönster och även uppmuntras att fortsätta. Åskådare antar att detta enbart är ett spratt, och därmed ser inte etableringen av maktskillnader mellan mobbare och offer, då åskådare trivialiserar omständigheterna. Mobbaren i sin tur ser mobbningen som bara skoj och skämt eftersom åskådare antingen förstärker mobbningen genom sin passivitet eller i vissa fall medverkar genom att skratta åt mobbningen/skämten (Liefooghe & Mackenzie, 2001; Thornberg, 2007). I svensk kontext har teorin behandlats av Meeuwisse & Swärd (2008) samt Isdal (2001). Här benämns fenomenet dock som bagatellisering, minimalisering eller fragmentering, en motsvarande förklaringsmodell till engelskans trivialization.
Gemeinschaft, Gesellschaft och Homo economicus
Asplund (1991) bidrar med en annan infallsvinkel gällande åskådarens handlingssätt och The Bystander Effect i ett resonemang från en sociologisk utgångspunkt. Asplund diskuterar utifrån ett större samhällsperspektiv, och menar att i ett samhälle präglat av individualism är det naturligt att individen går före kollektiven och därmed agerar för sin egen vinning, jämfört med ett samhälle där grupperingar är inriktade på kollektivets bästa.
Detta diskuteras med stöd av teorierna Gemeinschaft och Gesellschaft, två former av samhällsorganisation och de inbördes relationer invånarna har med varandra. I ett samhälle där Gemeinschaft styr, ofta ett mindre sådant, är relationerna ofta hierarkiska men ömsesidigt och naturligt uppbyggda, beroende av varandra. Där Gesellschaft, styr är samhället, större och modernt, snarare instrumentellt
uppbyggt, individer och relationerna dessa emellan beror på den nytta de har av varandra. Funktion står över identitet, som kan anses viktigare i Gemeinschaft. Vidare finns inget samhälle som enbart styrs utav en av dessa ordningar, de kan snarare ses som mer eller mindre präglade av den ena eller andra. Asplund (1991) tar avstamp i Latané och Darleys fynd, det vill säga att en åskådare är mindre benägen att ingripa i en situation där flera personer närvarar, samt att ingripande sker i högre grad om åskådaren är bekant med eller känner offret. Just dessa två faktorer menar Asplund (1991) har en avgörande roll i vad som kan antas göra att åskådare ingriper mer i de samhällen präglade av Gemeinschaft, ett mindre samhälle med färre invånare, där ”alla känner alla”, än i de större, mer anonyma där Gesellschaft är den styrande mekanismen. Detta leder till att i samhällen där invånarna inte känner samhörighet med varandra, kommer också åskådare ingripa mindre och förbli passiva.
Vidare resonerar han (Asplund, 1991) att det går att förstå denna skillnad i graden av ingripande i de olika präglade samhällsnormerna med hjälp av teorin om Homo oeconomicus, vilken främst använts inom nationalekonomi och utgår från
människan som en ekonomiskt beräknande där valet för en handling styrs av en nyttomaximering för det egna jaget (NE, u.å). När en individ då hamnar i en situation som åskådare, kommer denne då att beräkna vilka vinster, eller intäkter samt vilka kostnader ett ingripande detta skulle innebära. På så vis förblir denne passiv om kostnaderna för ett ingripande är högre än intäkterna. Det går att tänka sig att kostnader i detta sammanhang skulle kunna vara en risk för den egna säkerheten, men en kostnad skulle lika väl kunna vara att inte axla det ansvar som förväntas av en och underlåta sig att ingripa. Här går det åter att dra paralleller till de två olika samhällsnormerna. I ett litet samhälle där alla invånare har en
funktion att fylla hela kollektivet är beroende på alla dess medlemmar, på vilket vis det styrt av Gemeinschaft kan förstås, kan just att förbli passiv ”kosta”
individen som är åskådare såväl som hela samhället, mer än den personliga risk ett ingripande kan innebära. Förutom den ansvarsdiffusion som kan tänkas vara starkare i ett stort, anonymt samhälle med många invånare är det i en Gesellschaft troligen inte lika tydligt vilka intäkter som följer av ett ingripande, medan
kostnaderna för dessa tydligare kan kalkyleras.
Liknande dessa tankegångar, om relationens betydelse i en åskådar-situation för Thornberg (2007) och diskuterar det genom termen dissociation. Passiviteten kan bero på att åskådaren inte anser sig själv vara upphov till situationen offret befinner sig i. Vidare kan denne uppleva en relation-dissociation, där passiviteten förklaras utifrån att åskådaren inte anser sig vara vän med offret och därför inte heller har något ansvar i att hjälpa denne (Fischer m.fl, 2011; Thornberg 2007).
2.3 Forskning om mobbning och åskådare i skolmiljö
Majoriteten av den forskning som bedrivits om mobbning med visst fokus på åskådare i skolmiljö är enkätstudier (se t.ex. Evans & Smokovski, 2015; Flashpoler m.fl 2009; Oberman, 2011; Pozzoli & Gini 2010; Salmivalli m.fl. 1996, Thornberg 2013), men även observationsstudier där mobbningssituationer bland elever i både klassrum och på skolgårdar har utförts (Atlas & Pelper, 1998; Craig & Pelper, 1998; Thornberg 2007).
I jämförelse med det internationella forskningsläget har forskning utifrån svenska förhållanden varit mindre vanligt förekommande. Den forskare som gjort studier om åskådarens roll vid mobbning är Robert Thornberg, verksam vid Linköpings universitet, som undersökt och presenterat artiklar om bland annat elevernas motiv bakom hur de agerar som åskådare (Thornberg, 2007, 2013) och hur andra socialpsykologiska teorier samspelar i relation till eleven som åskådare
(Thornberg, 2007).
De åskådare som väljer att ingripa och de egenskaper som utmärker dessa har studerats utifrån hypotesen att de genom att besitta ett socialt kapital också i större utsträckning engagerar sig i pro-socialt beteende i åskådarsituationer (Evans & Smokovski, 2015). Det sociala kapitalet mättes i form av graden av stöd från lärare, föräldrar och vänner, även i parametrar som självförtroende och
självkänsla, känsla av samhörighet inom religion och upplevd etnisk tillhörighet. Studiens resultat påvisade att de faktorer i det sociala kapitalet som påvisade störst grad av pro-socialt beteende och ingripande vid mobbningssituationer, var stöd
från lärare, ca 19% av de som rapporterade att de hade stort stöd från lärare, och stöd från vänner där siffran var 17 %. Det samma gällde de elever som
rapporterade att de känner stark samhörighet inom religion eller etnisk
tillhörighet. Avslutningsvis föreslår författarna att genom att arbeta för att skapa goda relationer mellan eleverna i skolan, skulle ett ökat pro-socialt beteende och därmed en större grad av ingripande vid mobbningssituationer kunna ske.
Åskådares olika roller vid mobbning i skolmiljö
Tidigare forskning har beskrivit fyra roller (se t.ex. Atlas & Pepler, 1998; Salmivalli mfl, 1998; Salmivalli, 2010) som åskådare antar när de bevittnar mobbning, även om dessa av olika forskare benämns med olika termer. Dessa är: Assistants of bullies, Reinforcers of bullies, Outsiders och Defenders of the victim (Salmivalli mfl, 1998).
Den första av de fyra, Assistants, är de åskådare som ansluter sig till mobbaren och på något vis förstärker det denne utsätter den mobbade för.
De som är så kallade Reinforcers, uppmuntrar den eller de som mobbar utan att själva ha en aktiv roll i mobbningen. De som är Outsiders betraktar mobbningen utan att själva påverka situationen på något sätt och slutligen finns det de åskådare som är Defending, alltså ingriper (Atlas & Pepler, 1998; Pyhöven m.fl, 2012; Salmivalli mfl, 1998; Salmivalli, 2010). Vilken roll åskådare antar beror på många olika faktorer, både kontextuella och personliga. I olika studier är den
förekommande rollen hos åskådare olika, i Craig och Peplers studie (1999) var flest åskådare reinforcers, medan åskådare i 23% av fallen var Outsiders i Pyhöven m.fl,’s (2012).
Två aspekter som undersökts genom en enkätstudie (Pyhöven m.fl, 2012), för att utröna påverkan av vilken roll en åskådare väljer att inta är, de som kallas
Outcome values och Outcome expectations. Outcome values bygger på hur viktigt åskådare anser att mobbning ska upphöra är, samt hur viktigt det är att den som blir utsatt för mobbning ska må bra. Vidare inbegriper begreppet även hur åskådaren värderar hur den egna statusen kommer öka eller minska beroende på hur denne agerar i en mobbningssituation. Outcome expectations, å andra sidan, handlar om hur åskådare förväntar sig vad som händer om de ingriper eller förblir passiva, det vill säga i vilken grad de tror att mobbningen kommer öka eller minska i frekvens, beroende på om de ingriper i situationen eller inte samt hur den utsattes mående skulle förändras vid ett ingripande samt förväntan på hur
åskådarens egen status skulle påverka. Ett av studiens resultat visade att den roll åskådare intog inte enbart påverkades av om eleven trodde, Outcome expectaions, att något skulle bli ett resultat av deras handlande eller passivitet, utan att något som i hög grad korrelerade med val av agerande var om de värdesatte detta
resultat, Outcome values, oavsett vilken av de fyra rollerna åskådaren kunde anta. Om en åskådare valde att ingripa, rapporterade de sig värdera att den som blir utsatt för mobbning skulle må bättre, samtidigt som man i hög grad trodde att ett ingripande i situationen skulle få mobbningen att upphöra (Pozzoli & Gini, 2010; Pyhöven m.fl 2012).
De som antog rollen av Assistant, skattade att det inte var viktigt att mobbning skulle minska, trodde inte att ett ingripande skulle hjälpa för att förhindra mobbning och värderade även högt att den egna statusen ökade utifrån att anta rollen som Assistant (Pyhöven m.fl, 2012). Just den sociala statusen sågs ha en
sammankoppling även med graden av ingripande. De åskådare som av andra elever ansågs ha hög status och vara populära visade en större grad av ingripande än de som ansågs mindre omtyckta (Evans & Smokowski, 2015).
De åskådare som förhöll sig helt passiva, så kallade Outsiders, trodde att den mobbade skulle må bättre och värdesatte detta, men förväntade sig inte att ett ingripande skulle få mobbningen att upphöra (Pyhöven m.fl 2012).
Lärarens roll
Läraren kan spela en roll för att förebygga mobbning, till exempel visar studier att en del ingripande från elever sker via en överrapportering till läraren (Flashpoler m.fl, 2009; Salmivalli, 2014). Det kan vara av särskilt vikt för elever att se läraren ta en aktiv ställning när det gäller anti-mobbnings normer, vilket i sin tur kan vara ett effektivt sätt att minska mobbning i skolan. Fynd pekar dock på att lärare även kan ha en negativ effekt i detta avseende. Studier visar exempelvis att lärare ingriper endast ett fåtal gånger när de bevittnar mobbning på skolgården. Lärares agerande och hantering av mobbnings-situationer kan påverka övriga åskådare, till exempelvis om lärare inte uppfattar aggression mellan olika klass-konstellationer. Andra sätt kan vara att lärare uppfattar mindre fysisk eller verbal mobbning enbart som skämt. Sannolikheten att eleverna reproducerar detta beteende anses vara betydande (Salmivalli, 2014).
Bedömer eleverna att mobbningen är av en mer allvarlig art och lärarens missuppfattade situationshantering sker genom att ignorera situationen eller skämta bort den, kan elevernas vilja att ingripa genom en rapportering minska eftersom eleverna antar att läraren inte kommer ta deras skildring av situationen på allvar. Förutom detta, om eleverna förväntar sig att någon ska ingripa, och de ser att ingen gör det, kan deras slutsats bli att situationen inte är allvarlig. En stor del av mobbning består av verbala attacker (Salmivalli, 2014). Betraktas de verbala attackerna som ”mild mobbning” av läraren, är svårigheterna att bryta dessa större, då trivialiseringen överförs till övriga åskådare, det vill säga
eleverna. Eftersom verbala attacker i regel orsakar en psykologisk skada är det lätt att förklara bort som ”skoj” dock är det väsentligt att lärarna tar en ställning mot alla former av mobbning enligt studien (Salmivalli, 2014).
Att andelen ingripande i klassrummet är större är dock problematiskt, då studier visar att mobbning vanligtvis sker på skolgården eller i rasthallen (Flashpoler m.fl, 2009; Salmivalli, 2014). En aspekt som forskare betonar är att där lärare i skolor som tar en aktiv anti-mobbnings roll, finns även en minskning av elevernas ingripande, både aktivt och via överrapportering. Detta kan kopplas till
ansvarsdiffusion enligt forskarna. Elever tros känna ett mindre ansvar att ingripa när de uppfattar att det är lärarens ansvar att hantera situationen, detta gäller i såväl klassrummet som på skolgården (Salmivalli, 2014, Thornberg 2007). Flashpoler m.fl (2009) enkätstudie visar olika nivåer av upplevt socialt stöd från elever och lärare, lärarens stöd är eventuellt inte tillräckligt för att bota de negativa effekter som mobbning orsakar. Forskarna använder begreppet Quality of life/QOL, som mått på de negativa effekterna av mobbning. Begreppet QOL förklaras av forskarna som subjektivt välbefinnande, glädje eller upplevd
livskvalité och relaterar till risken att utveckla olika hälso- och riskfylld beteende hos barn och ungdomar. Till exempel är forskarnas rapport om negativ QOL relaterade till depression, ångest och social stress. Eleverna som upplevde högt socialt stöd, och lågt lärarstöd visade en svagare relation på negativ livskvalitet,
än studenter som uppfattade att de hade lågt stöd från både kamrater och lärare. Studenter som upplevde högt lärarstöd men lågt stöd från eleverna- klassens support kunde dock inte visa denna effekt. Dessa resultat tyder på att socialt stöd i klassen såväl som från skolan och de vuxna, kan bota de negativa effekterna av mobbning i elevernas livskvalitet.
Att ha enbart lärarstöd verkar inte för att skydda eleverna från de skadliga
effekterna av mobbning. Att främja starkt socialt stöd bland eleverna kan således spela en viktig roll för att minska de negativa effekterna av mobbning. Elever som uppfattade att de hade både jämlik elev- och lärarstöd uppvisade den svagaste kopplingen till nedsatt QOL, vilket tyder på att med hjälp av socialt stöd från elever i samverkan med lärarstöd finns den starkaste bufferten mot de negativa effekterna av mobbning (Flashpoler m.fl, 2009).
3 Metod
I detta kapitel redogör vi för vår valda metod, studiens urval, tillvägagångssätt gällande inhämtande och bearbetning av data, samt etiska överväganden i studien.
3.1 En kvalitativ studie
Bryman (2015: 339–340) definierar kvalitativ forskning som ” en form av forskning där resultaten inte framkommit via statistik eller andra
kvantifieringsbara metoder”. I kvalitativa studier ligger fokusen i förståelsen av ord, meningar, erfarenhet, åsikter samt uppfattningar. Således har primärt fokus funnits vid vad de deltagande intervjupersonerna uttryckt, i jämförelse med kvantitativa studier där syftet är att generalisera resultaten från ett större urvalsunderlag (Bringsrud & Fekjaer, 2016). Att undersöka ämnet ur en kvantitativ utgångspunkt, genom att bedriva en enkätstudie hade varit ett helt annat sätt att angripa och försöka förstå fältet. En sådan studie hade gjort det möjligt att nå ut till en större mängd informanter, för att undersöka vilken roll åskådaren spelar i en mobbningssituation. Att kunna generalisera är en av de stora fördelarna med en kvantitativ studie, det vill säga att det är lättare att kunna säga något om många. En sådan studie hade därmed kunnat belysa ett större och mer generellt perspektiv på den påverkan åskådaren har i en mobbningssituation, En bedömning gjordes dock att ett enkätformulär inte tillåter en djupgående
undersökning på en sådant komplicerat fenomen som mobbning och The Bystander Effect, och att utefter de tidsramar som föreligger detta arbete skulle inte en tillräckligt stor mängd informanter nås för att skapa tillförlitlighet (Bringsrud & Fekjaer,2016).
Därmed fattades beslutet att istället för att mäta fenomenet genom siffror, blev huvudmålet för den aktuella studien att försöka förstå och utforska hur lärarna jobbar med åskådaren i förhållande till mobbningssituationer. Avsikten med denna studie är således en djupare förståelse, och kvalitativ ansats har därmed antagits.
3.2 Urval
Empirin i denna studie inhämtas från mellanstadielärare som arbetar i svenska skolor, årskurs 4–6, då de i sin profession dagligen möter mobbningssituationer mellan elever, samt genom erfarenhet har en bild av hur de elever som är åskådare till mobbningen agerar. Att just mellanstadielärare undersökts var dels på grund
av det som presenterats i tidigare studier, gällande graden av ingripande i relation till ålder (Evans & Smokowski, 2015), och dels då de antogs kunna medverka i studien i större utsträckning än lärare på högstadiet. Urvalet är därmed ett målinriktat (Bryman, 2011), det vill säga att empirin inhämtats hos de personer som antas vara relevanta för att uppnå studiens syfte. Precis som i andra studier med andra icke-sannolikhetsurval, går det inte att i denna studie betrakta
informanterna som en generell representation för yrkeskåren mellanstadielärare. Utifrån studiens begränsade omfång, kontaktades inledningsvis alla kommunala och några fristående skolor med mellanstadieklasser Malmö Stad. Då det enbart blev en starkt begränsad respons efter denna inledande sökning efter informanter, kontaktades även skolor i kommunerna Burlöv/Arlöv, Vellinge, Staffanstorp, Trelleborg, Svedala, Lomma, Sjöbo, Tomelilla och Hörby. Sammanlagt kontaktades 109 skolor. Med förfrågan om deltagande i studien.
Kontakten skedde genom e-post till rektorer, biträdande rektorer och
skoladministratörer, och i de fall kontaktuppgifter fanns tillgängliga, kontaktades lärare direkt. I det meddelande (se bilaga 1) som skickades beskrevs studiens syfte och en önskan att de skulle vidarebefordra vår förfrågan till de lärare som
arbetade i årskurserna 4–6 på skolan. I meddelandet fanns även ett
informationsblad om studien, skrivet efter Malmö Högskolas fastställda mall (se bilaga 2). Trots den omfattande mängd skolor som kontaktades, svarade enbart 3 personer att de var intresserade av att delta i studien, när sedan datum för intervju skulle bestämmas, slutade alla dessa personer att besvara e-postmeddelande. För att få medverkande i studien besöktes även skolor samt författarnas alla privata kontakter utnyttjades för att nå informanter.
Det var genom privata kontakter de 6 personer som deltog i studien kontaktades med förfrågan, men ingen av dessa hade någon tidigare relation till de författare som bedrev studien. Detta skulle kunna ses som en form av bekvämlighetsurval, de som medverkar “råkar finnas tillgängliga” för de som bedriver studien, snarare än ett målinriktat (Bryman, 2011:194), men det uppfyller fortfarande kriterierna för det förstnämnda. När den första intervjun genomförts, bad vi respondenten att berätta om studien för sina kollegor, och gav våra kontaktuppgifter om någon av dem skulle vilja medverka. På så vis kom vi i kontakt med ytterligare två personer som deltog i studien och därför blev urvalet även i form av snöbolls-urval
(Bryman, 2011).
Studien planerades bygga på 15 intervjuer, men till följd av svårigheterna att hitta deltagare kunde det genomföras 6 intervjuer. Dessa inhämtade trots allt den empiri som studien behövde och håller sig inom det antal 15, +/- 10 som
Brinkmann och Kvale (2009) beskriver vara vanligt för intervjustudier. Om fler deltagit i studien hade detta givetvis bidragit med fler perspektiv och erfarenheter.
3.3 Insamling av data
Innan studien skulle genomföras, gjordes likt det Brinkmann och Kvale (2009) kallar en tematisering av intervjustudie, med vilket menas ett sätt att strukturera och tydliggöra vilket syfte studien har och därmed hur den ska organiseras. Tematisering handlar i detta fall därmed inte om tematisering av intervjudata. Tematiseringen gjordes i enlighet med deras modell, genom att fokusera på varför studien skulle genomföras, vad som skulle undersökas och hur detta skulle göras. Studiens syfte diskuterades och klargjordes - att undersöka mellanstadielärares
upplevelser och erfarenheter av åskådare till mobbningssituationer mellan elever. Vidare hade en del av den i studiens 2.a kapitel presenterade tidigare forskning i inhämtats och bearbetats, för en förförståelse för det ämne som skulle undersökas. Hur intervjuerna skulle utformas bestämdes utifrån detta.
Valet gjordes att inhämta empirin genom semi-strukturerade intervjuer, för att på så vis kunna ge flexibilitet och utforma varje enskild intervju efter den som intervjuas (Bryman, 2011). Det ansågs vara en passande metod då studien har en deskriptiv ansats och söker efter vissa centrala delar av de intervjuades livsvärld, det vill säga de erfarenheter och upplevelser intervjupersonerna kopplade till åskådare vid mobbningssituationer (Brinkmann, Kvale, 2009).
Istället för en intervjuguide med fasta frågor, utformades en med inspiration av det a-schema som presenteras av Asper (2011), där olika teman finns nedtecknade med en rad möjliga frågor och följdfrågor (se bilaga 3). Den utformades likt en tabell, där de teman intervjun skulle beröra, samt de eventuella frågorna och dess eventuella följdfrågor alla hade en koppling till de frågeställningar som uppställts. De teman som kopplades till den övergripande frågan “Hur upplever lärarna åskådarens roll i mobbningssituationer?” var Mobbning, Åskådaren och
Ingriparen. Kopplade till den andra övergripande frågan “Hur förhåller sig lärarna till, och arbetar med att lyfta åskådarens roll?” fanns följande teman - Läraren i situationen, Förebyggande och Expertis/Erfarenhet/Kunskap.
Anledningen att så många exempel på intervjufrågor formulerades var att dessa skulle kunna användas om intervjun stannade upp eller om den som höll intervjun tappade bort sig. De exempel-frågor som formulerades gjordes så för att vara av deskriptiv form, till exempel “ Kan du berätta om någon gång du ingrep och detta gav ett positivt resultat?” och “Kan du berätta om en typisk mobbningssituation?” (se bilaga 3). Brinkmann och Kvale (2009:149) menar att deskriptiva frågor ställs då “Målet är att framkalla spontana beskrivningar från intervjupersonerna, snarare än få deras egna, mer eller mindre spekulativa förklaring till att något ägde rum”. På så sätt skiljer sig denna studie från deras beskrivning av väl formulerade intervjufrågor, då det som eftersöktes till en del bestod i intervjupersonernas egna tankar kring och erfarenheter av hur elever agerar i mobbningssituationer, snarare än att författarna till studien skulle eftersöka dessa förklaringar från i det som av Brinkmann och Kvale kallar “spontana beskrivningar” (2009:149).
Intervjuerna inleddes med en så kallad orientering (Brinkmann, Kvale, 2009). Innan varje intervju fick informanten åter information om studiens syfte, hur det material som inhämtas skulle hanteras och fick även underteckna en
samtyckesblankett som utformats efter Malmö Högskolas fastställda mall (se bilaga 4). Tillåtelse att spela in intervjun för senare transkribering inhämtades även. Inspelning gjordes med två mobiltelefoner, för att minimera risken att förlora inspelningen om något tekniskt problem uppstod med en av de två inspelningarna. Detta möjliggjorde att författarna under intervjun inte behövde föra några detaljerade anteckningar, och kunde ägna sin fulla uppmärksamhet åt det som sades (Bryman, 2011).
Vid intervjuns början ställdes generella frågor om intervjupersonens bakgrund och hur dennes aktuella situation såg ut, till exempel hur många elever den träffade dagligen och hur den upplevde relationen till eleverna, innan det mer “allvarliga” frågorna och de teman som intervjuguiden innehöll behandlades. På så sätt fick
intervjuerna en naturlig början och ett mer naturligt samtalsklimat (Asper, 2011). Intervjuerna avslutades även alltid med att fråga om det fanns något mer
intervjupersonen ville tillägga, (Brinkmann & Kvale 2009).
Båda författarna till studien närvarade vid fem av de sex intervjuerna, varav en hade en ledande roll och var den som främst ställde frågor till den som
intervjuades. Den andra hade en roll som bestod i att ställa följdfrågor om något som verkade särskilt intressant togs upp av intervjupersonen, eller om något tema från intervjuguiden inte berördes, och kunde inrikta sig på och kontrollera att alla teman belysts. Då ingen av författarna har någon tidigare erfarenhet av att
genomföra intervjuer för en studie, förbereddes även intervjuerna genom att läsa vad som enligt Brinkmann och Kvale (2009) kännetecknar en person som är skicklig på att genomföra intervjuer. Det eftersträvades i intervjuerna att vara bland annat tolkande och författarna försökte dels presentera det intervjupersonen sagt och sedan en möjlig tolkning av detta som kunde godkännas eller bestridas av intervjupersonen. Även genom att vara kunniga om ämnet, strukturerade och tydliga med vad som var studiens syfte och vad som efterfrågas, sökte intervjuerna hålla hög kvalité. Då bearbetningen av det inspelade materialet påbörjades i anslutning till varje utförd intervju, fick författarna en större
medvetenhet om de styrkor och svagheter de hade i sin intervjuteknik (Brinkmann & Kvale 2009). En gemensam diskussion fördes mellan författarna efter varje intervju, för att urskilja det som fungerat bra och vad som fungerat mindre bra, för att utveckla och förbättra intervjutekniken inför nästa intervju.
Vid alla intervjuer uppstår enligt Asper (2011) någon form av maktobalans, som gör att denna skiljer sig från det så kallade ideala samtalet som sker på lika villkor mellan individer. Författarna som intervjuare har styrt samtalet utifrån satt agenda och det som eftersökts ta reda på i studien, som inte hade varit möjlig att bedriva under den tidsram som givits, om inte intervjuerna främst fokuserat på de
områden som fastställts i intervjuguiden. Men att kunskap om denna obalans funnits, har påverkat sättet författarna beskrivit sin roll, som studenter som skriver sin kandidat-uppsats, och gjort att det betonats den viktiga roll Intervjupersonerna haft i studien genom att beskriva sina upplevelser, erfarenheter och kunskaper.
3.4 Bearbetning av data
De inspelningar som gjordes av intervjuerna sparades från författarnas
mobiltelefoner till deras datorer. Författarna diskuterade hur transkriberingarna skulle utföras då materialet skulle kunna användas likvärdigt i senare bearbetning, oberoende av vilken författare som skrivit ut det. Med utgångspunkt i att då materialet inte skulle användas för en språklig analys eller för någon djupare tolkning av själva samtalet, beslutades att tonvikten skulle finnas i att ordagrant nedteckna vad personerna sa. Det fanns inga bestämmelser över hur pauser i samtalet skulle nedtecknas, upprepningar eller bekräftande ljud som “mmm”. Inte heller olika emotionella aspekter av intervjun, som suckar och skratt hade
bestämda koder eller sätt att beskrivas i transkriberingarna (Brinkmann & Kvale 2009). Transkriberingen av inspelningarna gjordes av båda studiens författare. parallellt med att intervjuerna hölls och sparades så att de enbart var åtkomliga för författarna. Intervjupersonerna avidentifierades genom att de i transkriberingen av intervjun benämndes IP (intervjuperson) och ett nummer, även de gånger de nämnde en skolas avidentifierades denna. En separat lista med intervjupersonerna och deras avidentifierade namn skapades initialt innan författarna memorerat denna anonymisering, vilken sedan raderades.
Utifrån aktuell studies omfång och de tidsbegränsningar som fanns har en tematisk innehållsanalys använts för att analysera materialet. Detta har gjorts utifrån Burnard (1991, 1996). Hans modell (1991) har modifierats och några av de steg i analysen som presenteras har inte applicerats, även detta på grund av studiens- och materialets omfång och karaktär, samt i vissa fall på grund av tidsbegränsningar.
Enligt Burnards (1991) modell börjar analysen redan under tiden materialet insamlas, genom att anteckningar över intervjuerna förs, och att forskarna för memos över olika möjliga sätt att kategorisera data. I aktuell studie fördes inga anteckningar över möjliga sätt att kategorisera, men intervjuerna diskuterades muntligt och författarna uppmärksammade kontinuerligt vilka ämnen som behandlas samt likheter och skillnader i de genomförda intervjuerna. I analysens andra steg läste författarna var för sig allt transkriberat material, för att skapa en sammanhållen bild av det, och antecknade återkommande teman och underteman, begrepp eller situationer som gick att återfinna i alla intervjuer. Dessa
diskuterades och de liknande teman som funnits sammanfogades i 3 huvudkategorier, “lärarens kontroll”, “gola” och “klimatet”.
I det tredje steget av analysen läste forskarna åter enskilt de 6 intervjuerna och färgmarkerade de stycken som ansågs tillhöra de olika kategorierna/teman. Dessa klipptes ut och sammanfördes i separata dokument för varje kategori, och skapade en översiktlig bild av materialet. En ny diskussion fördes, kring de delar som valts ut och hur dessa tolkades av författarna. Att tolkningarna av resultatet
diskuterades av författarna, en så kallad forskartriangulering (Curtin & Fossey, 2007), som i sig har två olika utgångspunkter och sätt att förstå och därmed göra tolkningar av de insamlade materialet var en tillgång, då den betydelse ett begrepp, eller stycke ansågs ha, ofta skilde sig åt författarna emellan.
Det fjärde steget av analysen innebar samma procedur som i det andra och tredje, med skillnad att nu lästes de tre kategoriseringarna, i vilka underkategorier urskildes och sedan sorterades i nya dokument. Inte alla delar av det material som insamlats i den första kategoriseringen ansågs stämma helt med de olika
underkategorierna, men alla dokument i bearbetningens olika steg sparades för användning i analysens sista steg. Som ett femte steg lästes de olika dokumenten där materialet från alla intervjuer sammanställts i underkategorier och dessa färgmarkerades, denna gång utifrån fyra av de teorier som uppmärksammats i studiens andra kapitel som efter att den insamlade empirin bearbetats, av
författarna ansågs kunna appliceras för att vidare tolka denna. Detta förfaringssätt är inte det konventionella, i Burnards (1991) modell är detta det sista steget i analysen. Anledningen att detta ändock applicerades är av den anledning som han beskriver sin andra artikel (1995), att det under den sista fasen av analysen är då teorier både kan och inte kan framträda. Genom att försöka applicera teorierna på datan innan den var sammanställd i löpande text försäkrade författarna därmed att de teorier som studerats vid insamlandet av kunskapsläget i det valda fältet gick att använda.
I det avslutande steget hittades mönster, likheter och skillnader i materialet i respektive underkategori. Delar som skulle användas i uppsatsen valdes ut tillsammans av författarna, och sedan började kapitlet författas. Även om det i respektive kategori och underkategori valts ut delar som skulle användas, återgick
författarna ständigt till såväl transkriberingarna, som de två kategoriseringarna för att inhämta material. Denna sammanhängande text, analyserades löpande utifrån valda teorier, ett arbete som förenklades då delar av innehållet redan knutits till dessa, vid vissa tillfällen kvarstod den tolkning som fanns i relation till teori och vid andra gjordes helt nya tolkningar.
En del som denna modifierade version av modellen i stort sätt fattades är så kallad member-checking, vilken innebär att intervjupersoner som deltagit i studien kontaktas och tillfrågas om de anser att de som analyserat studien tolkat deras uttalande rätt, och om de tycker att dessa kategoriserats passande (Burnard, 1991; Curtin & Fossey, 2007). Endast en gång kontaktades en intervjuperson efter dennes intervju, då bad författarna denne förklara vad ett begrepp denne använt hade för innebörd när det användes. Då det inhämtade materialet, trots de många bearbetningar det genomgått, är intervjupersonernas egna berättelser och
upplevelser, kan detta feltolkas om deras egna definitioner av detta inte styr analysen (Brinkmann & Kvale 2009). Att member-checking inte använts i större utsträckning i aktuell studie, trots de fördelar som beskrivits, är helt beroende på den tidsbegränsning under vilken studien bedrevs, både den tid författarna hade till sitt förfogande men även den begränsade tid intervjupersonerna uppgav sig ha.
3.5 Etiska övervägande
I all forskning är etiska problem i någon form alltid närvarande, och något de som bedriver forskning måste vara uppmärksamma på och ta medvetna
ställningstagande kring (Vetenskapsrådet, 2017). Etik i sin grundbetydelse innebär att göra gott och undvika skada. Eventuell skada för deltagare kan förhindras, eller reduceras, genom tillämpning av 4 regler eller etiska principer (Bryman 2011, Thuren, 2015). Dessa regler har även definierats av Vetenskapsrådet (2008) och framställs som de fyra etiska grundprinciperna: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Författarna informerade deltagande intervjupersoner om studien antigen via e-post, telefonkontakt eller sms (se bilaga 1 och bilaga 2), men även muntligt vid intervjugenomförandet. Deltagarna har i samband med intervjun även informerats om att studien är frivillig, och att deltagandet kan avbrytas under vilket moment de än önskar, utan någon förklaring. Intervjupersoner gav inledningsvis antingen ett muntligt samtycke att delta i studien via telefonkontakt, eller ett skriftligt samtycke via sms eller e-post. Innan intervjun gavs även skriftliga samtycken på signerade samtyckesblanketter vid samtliga intervjutillfällen (se exempel i bilaga 4). Dessa kommer endast visas för vår handledare vid begäran om redovisning och blanketterna kommer att förstöras efter examinationstillfället. Således har informationskravet och samtyckeskravet blivit uppfyllt. I syfte att säkra intervjupersonernas konfidentialitet har intervjupersoner anonymiserats i alla delar av denna uppsats. Information om exempelvis vilket kön, ålder och vilken skola intervjupersonerna arbetar på har inte avslöjats, då detta saknar relevans för studien, samt att uppgifterna skulle kunna få intervjupersonerna identifierade. Allt insamlat material har endast använts för denna studie, samt kommer att förstöras efter examinationstillfället, på så vis uppfylls även nyttjandekravet.
Ovanstående har tillämpats för att minimera riskerna samt negativa konsekvenser som ett deltagande i denna studie kan frambringa. I studien understryks det att denna handlar om mobbning samt åskådarens roll inom en sådan situation. Författarna har inhämtat kunskap utifrån lärares yrkesmässiga uppfattning och
