"Mellan två jobb"- en strävan efter att inte stigmatiseras : En studie om upplevelsen av att vara ofrivilligt arbetslös

Örebro Universitet

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

”Mellan två jobb” – en strävan efter

att inte stigmatiseras

Författare Handledare

Emelie Eklund Jan-Magnus Enelo

Lovisa Flygare

Personalvetarprogrammet, Examinator

Sociologi och socialpsykologi Katarina Boye

Kandidatuppsats 15 hp VT14

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till de intervjupersoner som ställt upp på att bli intervjuade om sin livssituation. Utan er hade denna uppsats inte varit möjlig. Vi vill även rikta ett tack till Arbetsförmedlingen Stockholm city för att vi fick befinna oss i era lokaler i sökandet efter möjliga intervjupersoner. Framförallt vill vi även tilldela ett stort tack till vår handledare Jan-Magnus Enelo, Universitetslektor på Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap vid Örebro Universitet, för hjälpsamma tips och stöttning under uppsatsprocessen. Stockholm, 2014-06-10       ______________________ ______________________

Emelie Eklund Lovisa Flygare

Abstract

Bachelor thesis 15 hp, Spring 2014, Örebro University School of Humanies, Education and Social Sciences

Course: Sociology, Advanced Course, Organization and Working Life Authors: Emelie Eklund and Lovisa Flygare

Mentor: Jan-Magnus Enelo

Title: ”Between jobs” – the striving to not become stigmatized.

Occupation and what you do for a living is strongly associated with the definition of the individual in today’s society. Occupation is an important attribute of identity and significant for the individual interests, social and verbal abilities. What happens to individuals who don’t have an occupation to identify him- or herself with? And how does these individuals experience the situation of being unemployed? This has given rise to increased interest of how unemployment is experienced by individuals. Purpose: the purpose of this study is to examine the phenomenon unemployment and how unemployed individuals experience their situation. Furthermore this study will focus on to create a greater understanding of this phenomenon. Research questions: How does the individual experience the situation of being unemployed and how does it imply on the self-identity? Method: The research has a qualitative approach in order to gain a deeper understanding of the subject. The further analysis and results is based on six interviews with unemployed or earlier unemployed individuals. The interviews together with theoretical resources compose the basis for the analysis. Results/conclusions: To fulfil the purpose of this thesis three subjects has been developed; the social impact of unemployment, the invisible individual and involuntary

identification plus hopelessness and insecurity. These subjects lead to the conclusions that

social experience of unemployment, for example stigmatization, is the most noticeable for the individual. Furthermore the individuals choose to handle the situation as unemployed in different ways depending on their experience of the situation and what he/she choose to ascribe his/hers self-identity.

Keywords: Unemployment, experiences, meaning of unemployment, being unemployed,

Sammanfattning

Kandidatuppsats 15 hp, Våren 2014, Örebro Universitet

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Kurs: Sociologi C med inriktning mot organisation och arbetsliv Författare: Emelie Eklund och Lovisa Flygare

Handledare: Jan-Magnus Enelo

Titel: ”Mellan två jobb” – en strävan efter att inte stigmatiseras.

I dagens samhälle förknippas individen starkt med sin sysselsättning och vad denne arbetar med. Arbetet är i sig identitetsskapande och har betydelse för individens intressen samt dennes sociala och språkliga förmåga. Vad händer då med de individer som inte har något arbete och hur upplever dessa individer sin situation som arbetslös? Med bakgrund av detta har vi intresserat oss för hur arbetslösheten upplevs hos de individer som inte har ett arbete att identifiera sig med. Syftet med denna uppsats är därmed att söka skapa en djupare förståelse för hur individer upplever arbetslöshet. Uppsatsens forskningsfrågor lyder följande; hur upplever individen arbetslöshet och vilken betydelse får det för individens självidentitet? Metod: En kvalitativ forskningsmetod ligger till grund för denna uppsats där vi intervjuat sex personer som varit eller är arbetslösa. Resultat, slutsatser: För att besvara syftet i vår uppsats har vi presenterat tre olika teman som genererats utifrån empiri och teori; arbetslöshetens

betydelse för sociala sammanhang, den osynliga individen och ofrivillig identifikation samt hopplöshet och otrygghet. Dessa teman förklarar det vi slutligen kommer fram till; att

arbetslöshetens sociala upplevelser såsom stigmatisering är mest påtagliga för individen. Dock hanterar individer arbetslöshetens sociala aspekter på olika sätt beroende på hur dessa upplevs och vad individen väljer att själv tillskriva sin självidentitet.

Nyckelord: Arbetslöshet, upplevelser, arbetslöshetens betydelse, att vara arbetslös, självidentitet.

Innehållsförteckning

2.1 Emotioner kring arbetslöshet ... 2

2.2 Social exklusion ... 3

2.3 Självidentitet och stigmatisering ... 4

3. Teori ... 6

3.1 Social kategorisering och självidentitet ... 6

3.2 Stigmatisering ... 7

3.3 Den ontologiska trygghetens betydelse ... 7

3.4 Självidentitet och tillhörighet i konsumtionssamhället ... 7

3.5 Teoretisk sammankoppling ... 8 4. Metod ... 9 4.1 Vetenskapligt förhållningssätt ... 9 4.2 Kvalitativ forskningsmetod ... 9 4.3 Datainsamling ... 10 4.3.1 Kvalitativa intervjuer ... 10

4.3.2 Urval och genomförande ... 10

4.4 Vetenskapliga kriterier ... 11

4.5 Etiska ställningstaganden ... 12

4.6 Metodkritik ... 12

5. Analys och resultat ... 13

5.1 Arbetslöshetens betydelse för sociala sammanhang ... 13

5.2 Den osynliga individen och ofrivillig identifikation ... 15

5.3 Hopplöshet och otrygghet ... 18

5.4 Sammanfattande slutsats ... 20

6. Diskussion ... 21

6.1 Resultatdiskussion ... 21

6.2 Metoddiskussion ... 23

6.3 Förslag till framtida forskning ... 23

Källförteckning ... 24

Bilagor ... 26

1. Inledning

Vem du är förknippas ofta med vad du gör. Den första frågan som ställs efter en hälsningsfras är ofta ”vad gör du?”, ”vad sysslar du med?” eller ”vad jobbar du med?”. Individen blir troligtvis bemött på olika sätt beroende på vad denne svarar på frågan och kan därmed komma att definieras utifrån det. Om personen i fråga inte har något arbete, hur definieras denne då? Ulrich Beck (1998:224) nämner att individers identitetsbyggnad till stor del utgörs av dennes yrke. Utifrån vilket yrke en individ har värderas dennes kunskap, ekonomi och sociala ställning. En stor del av livet handlar om arbetet och därför kan individers yrke även säga mycket om sociala kontakter, intressen och språklig förmåga. Vad arbetslöshet innebär och vad det säger om en individ blir därmed intressant. Förutfattade meningar om hur ”en arbetslös” är, beter sig och har för ambitioner finns generellt i samhället. Det hör till det normala att ha ett arbete och därför kan arbetslösheten komma att ifrågasättas. De föreställningar som finns i samhället bidrar till att omgivningen har en viss syn på de som inte arbetar, vilket kan leda till att individerna bakom arbetslösheten glöms bort. En känsla av utanförskap är inte helt ovanligt då arbetslösa individer inte är en del av det ”normala” i sociala sammanhang.

I media diskuteras ofta arbetslöshetsfrågan i ekonomiska termer där det handlar om ett problem som ska lösas. Det diskuteras sällan utifrån individnivå, vilket har lett till vårt intresse för att skriva en uppsats om de individer som står bakom arbetslösheten. Lars Dahlgren och Bengt Starrin (2004:126-127) nämner en studie som visar att en stor del av befolkningen är dömande när det kommer till arbetslöshet. Många anser att arbetslösa med arbetslösersättning inte vill ha ett arbete utan är för lata för att arbeta. Vidare finns det arbetslösa som inte får ersättning utan lever på socialbidrag. Dessa människor ses med förakt av en stor del av befolkningen. Det som är anmärkningsvärt är att det har visat sig att bidragstagare i likhet med allmänheten, har en negativ syn på andra bidragstagare. Studien visar att 90 procent ansåg att bristande ambition var orsaken till att andra gick på bidrag. I en annan studie framgår det att arbetslösa individer själva fått uppfattningen om att allmänheten anser att arbetslösa är lata, utnyttjar systemet och får skylla sig själva för att de är utan arbete. Allmänhetens syn på de arbetslösa har betydelse för hur den arbetslösa ser på sig själv. I mötet med andra människor utsätts självidentiteten för påfrestning och riskerar att förändras, försvagas eller hotas. När individens arbetslöshet kommer på tal riskerar denne att ifrågasätta sin självidentitet då arbetet är en stor del av hur människor definierar sig själva och även andra. Detta dömande förhållningssätt gentemot arbetslösa och deras egen syn på sig själva gör det än mer intressant att rikta in oss på hur individer upplever sin arbetslöshet och detta i förhållande till dess omgivning. Arbetslösheten ses som ett problem i samhället. Vad som ligger till grund för detta beror delvis på de sociala fenomen som nämnts, och att enskilda individer drabbas är ett faktum. En förståelse för den enskilde individens upplevelse av detta problem som arbetslös kan därmed få betydelse för hur det vidare kan hanteras.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att kartlägga hur individer upplever arbetslöshet. Syftet är vidare att söka en djupare förståelse av hur denna upplevelse hanteras och vilken betydelse denna har för individens självidentitet.

1.2 Frågeställningar

• Hur upplever och hanterar individen arbetslöshet i relation till sin sociala omvärld? • Vilken betydelse får arbetslöshet för individens självidentitet?

1.3 Avgränsningar

Då vi har ett intresse av att ta reda på hur det upplevs att stå utanför arbetsmarknaden har vi valt att i vår studie beskriva upplevelsen av arbetslöshet. För att resultatet ska bli så tillförlitligt som möjligt har vi valt att avgränsa oss till att endast skriva om ofrivillig arbetslöshet. Detta för att inte riskera att de individer vi intervjuar är arbetslösa frivilligt och möjligen inte behöver arbeta, då det kan förvränga bilden av de arbetslösas situation. Vi tror att vi på så sätt lyckas förmedla arbetslösa individers egna berättelser kring deras ofrivilliga situation som ett svar på de föreställningar som finns i samhället vad gäller arbetslöshet. 1.4 Begreppsdefinitioner

Definitionerna nedan redogör för vad som i denna uppsats menas med begreppen arbetslöshet samt självidentitet.

1.4.1 Arbetslöshet

I denna uppsats benämns arbetslöshet som avsaknaden av inkomstgivande sysselsättning. Studenter innefattas exempelvis inte av denna definition då dessa är berättigade studiemedel. Med ”arbetslösa individer” i denna uppsats menas således individer som oavsiktligt och ofrivilligt saknar arbete. Dessa är därmed inte anställda arbetstagare eller arbetsgivare.

1.4.2 Självidentitet

Med självidentitet i denna uppsats menas individens identifikation av sig själv och synen på den egna identiteten.

1.5 Disposition

I kapitel två redogör vi för relevant tidigare forskning som gjorts inom detta område. Den tidigare forskning vi valt att presentera motiverar tydligt vår studie och har även givit oss idéer på vad vi vill få ut av våra intervjuer. Kapitel tre behandlar den teoretiska referensram vi sedan tillämpar på vårt empiriska material. Kapitlet är indelat i tre underrubriker, vilka har tematiserats utifrån den valda teorin. Då vi presenterar och redogör för den teoretiska grunden redogör vi vidare i kapitel fyra för vårt val av metod och hur vi gått tillväga genom hela uppsatsprocessen. I metodkapitlet redogörs det bland annat för vilket vetenskapligt förhållningssätt vi haft och hur datainsamlingen gått till. Kapitlet innefattar även reflektioner och en argumenterande del kring etik och metodkritik. I kapitel fem analyseras empiri och teori. Här analyseras empirin med hjälp av de teoretiska ansatser vi valt att tillämpa. Analyskapitlet presenteras utifrån de tre teman som genererats ur sammankopplingen mellan det empiriska materialet och teorin. Detta kapitel innehåller av avslutande del där de slutsatser analysen och resultaten utmynnat i presenteras. I kapitel sex förs en diskussion kring uppsatsen i sin helhet. Diskussionen inleds med fokus på de resultat forskningen visar och avslutas med en metoddiskussion och förslag på framtida forskning inom området.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras relevant tidigare forskning som motiverar vårt val av forskningsområde. Forskningen som presenteras behandlar olika aspekter av arbetslöshet som fenomen med delvis andra ansatser än vår. Dock ger denna tidigare forskning en förförståelse och ett motiv till varför vi valt att studera ämnet.

2.1 Emotioner kring arbetslöshet

Då vi vill söka förståelse för upplevelsen av arbetslöshet blir individers emotioner relevanta. Mikael Nordenmark (1999) har i sin studie belyst den psykosociala innebörden av arbetslöshet som visar att det är av stor vikt att ha ett arbete då det skapar möjlighet för

individen att känna tillfredställelse. Å andra sidan belyser en studie gjord av Victor Sojo och Leticia Guarino (2011) vikten av individers självbild för att kunna återhämta sig från arbetslöshet och emotionellt hantera stressfulla situationer. De menar att individens återhämtningsförmåga efter arbetslöshet beror på individens självbild, känsloliv och förmåga att kontrollera sin tillvaro. Det har visat sig att individer som har en negativ syn på sig själva, är känslosamma och som inte har kontroll över sin tillvaro har en mer begränsad återhämtningsförmåga än de individer som har en mer positiv och optimistisk syn på sig själva. Vidare uppvisar de individer med större kontroll över sin livssituation och de med en mer positiv inställning till sin arbetslöshet mindre depressiva symptom. Forskningen visar även att individer med en stark återhämtningsförmåga kan se sin arbetslöshet mer objektivt och kan även emotionellt distansera sig från situationen om arbetslösheten skulle komma att bli långvarig. Denna förmåga bidrar därmed till att dessa individer kan känna sig nöjda med sig själva oberoende av deras arbetssituation. Förmågan att se rationellt på sin arbetssituation fungerar som ett skydd mot att socialt försvagas. Vidare visar forskningen att ju svagare återhämtningsförmåga individen har, desto svårare blir det efter hand att fungera i sociala situationer.

Utöver personliga egenskaper som är av vikt för individens återhämtningsförmåga är varaktigheten något som visat sig ha betydelse. En studie gjord av Carsten Ochsen och Heinz Welsch (2011) visar att hur upplevelsen av arbetslöshet ter sig beror på hur länge individen i fråga har varit arbetslös. Studien visar att varaktigheten avgör hur stor påverkan arbetslösheten får för individen. Detta baseras på 50 000 individer i tio Europeiska länder under åren 1992-2002. Det framgår att arbetslösa individer är rädda för att arbetslösheten ska göra det omöjligt för dem att kunna komma tillbaka till arbetlivet. Att individer mår dåligt och känner sig olyckliga då de är arbetslösa beror på det faktum att de inte har något arbete, snarare än andra faktorer såsom exempelvis inkomstbortfall. Det har även visat sig att en långvarig arbetslöshet å ena sidan kan leda till att individen i fråga infinner sig i en hopplöshet. Å andra sidan kan individen komma att vänja sig vid sin livssituation. Individer som blir arbetslösa och har tidigare erfarenhet av arbetslöshet påverkas i mindre utsträckning än de individer som upplever arbetslöshet för första gången.Känslan eller upplevelsen av att inte ha ett arbete kan därmed konstateras ha stor betydelse för en arbetslös individs välmående. Att avsaknaden av arbetet i sig är av större betydelse, snarare än ekonomiska aspekter gör det intressant att i vår studie fokusera på upplevelsen av arbetslöshet socialt. Ovanstående studier visar bland annat att beroende på hur länge individen varit arbetslös och hur denne upplever ha kontroll över sin situation, påverkar dennes återhämtningsförmåga. Studierna visar på de känslor arbetslösa upplever inför sin livssituation och sig själva. Detta är något vi kommer att undersöka vidare i vår kvalitativa studie då de känslor individen upplever inför sin livssituation är en del av deras upplevelse av att vara arbetslös. Dessa kan även komma att få betydelse i sociala sammanhang.

2.2 Social exklusion

Arbetslöshet kan leda till att individers sociala tillhörighet och interaktion med andra förändras. Duncan Gallies (1991) studie belyser arbetslöshetens följder i form av social exklusion. Studien visar att arbetslösa individer socialt isoleras och därmed marginaliseras från arbetsmarknaden. De arbetslösas möjlighet och tid till att socialisera sig då de inte har något arbete att gå till är troligtvis obegränsad. Å andra sidan sker denna socialisation tillsammans med andra som delar arbetslösheten. På så sätt isoleras och exkluderas arbetslösa individer från det övriga samhället. Isolationen bidrar även till en ökad psykisk oro och en personlig instabilitet, vilket även det kan bidra negativt till möjligheten att ta sig tillbaka på

arbetsmarknaden. Den sociala exklusionen leder bland annat till social isolation, ekonomisk svaghet och psykisk ohälsa för de arbetslösa i dagens samhälle. Det har dock visat sig att den ekonomiska svagheten påverkar den psykiska hälsan negativt i högre grad än vad den sociala isolationen gör. Både den ekonomiska och den sociala aspekten av social exklusion har betydelse för individen.

Saila Piippola (2011) har genomfört en studie som visar att social trygghet för arbetslösa skiljer sig åt om man är hög- eller lågutbildad. Arbetslinjens funktion har studerats, vilken är en socialpolitisk princip som handlar om åtgärder för att sysselsätta arbetslösa istället för att ge de ekonomiskt stöd. Forskningen visar att arbetslinjen förstärker skillnaderna mellan de högutbildade och de lågutbildade samt de som har arbete och de som saknar arbete. Otryggheten som arbetslösheten leder till är påfrestande främst för de med otillräcklig utbildning. Det har visat sig att arbetslösa lågutbildade kvinnor och män riskerar utanförskap i större uträckning än högutbildade. Detta eftersom de har begränsade möjligheter till rörlighet på arbetsmarknaden. Vidare är den sociala tryggheten bland kvinnor och män beroende av tillgången till ett socialt nätverk för att på så vis kunna vara flexibel på arbetsmarknaden. För den enskilde kan den enda kvarstående sociala tryggheten bestå av att känna tillhörighet i ett lokalsamhälle och ingå i ett socialt nätverk, vilket kan utebli vid arbetslöshet. Piippolas (2011) studie har även visat att kvinnor och män som blivit arbetslösa efter flera år i arbetslivet har svårt att återetablera sig på arbetsmarknaden då de brister i utbildning. Detta riskerar därmed ett permanent utanförskap. Ofta är dessa individer medvetna om att de behöver utbilda sig för att kunna återetablera sig på arbetsmarknaden. Att de inte utbildar sig beror dock på den ekonomiska risken och att det aldrig kan ges någon garanti för arbete efteråt. Den tidigare forskningen visar på att arbetslösheten kan leda till att individen marginaliseras från arbetsmarknaden. Vidare leder detta till att individer exkluderas socialt. Tidigare forskning visar att utbildningsnivån påverkar den sociala exklusionen där lågutbildade löper större risk att exkluderas i jämförelse med högutbildade. I denna uppsats vill vi därmed redogöra för hur individer upplever sin arbetslöshet i form av social exklusion. Vi kommer inte att fokusera på huruvida utbildningsnivån påverkar individers exklusion. Å andra sidan kan vår uppsats öppna upp för ytterligare möjliga avgörande faktorer för upplevelsen av social exklusion som en konsekvens av arbetslöshet. Både ekonomiska och sociala aspekter av social exklusion är därför något vi vidare diskuterar kring i vår uppsats. 2.3 Självidentitet och stigmatisering

Anna Angelins (2009) studie har även den fokuserat på upplevelsen av arbetslöshet gällande individer som haft långvariga arbetslöshets- och försörjningsproblem. Forskningen visar på tre centrala teman som arbetslösa unga vuxna upplever som mest problematiska i relation till att vara arbetslös och socialbidragstagare. Dessa är upplevelsen av skam, stigmatisering och en problematisk ekonomisk situation. Studiens resultat visar även på att en kombination av dessa olika teman som välfärdsproblem, bidrar till en upplevelse av vanmakt inför försök att lösa sin situation och komma in på arbetsmarknaden. Både konkreta hinder men även emotionella och relationella upplevelser av vanmakt finns bland unga vuxna arbetslösa. Denna vanmakt eller maktlöshet menar Leif R. Jönsson (2007) kan associeras med skamkänslor. Hans studie visar att arbetslöshet och bidragstagande ofta är skambelagt. Att förknippas med att vara arbetslös och att vara i behov av bidrag leder till att individen ingår i gruppen ”socialbidragstagare”. Detta leder till att tre av tio tjänstemän väljer att inte ansöka om bidrag trots att de är berättigade att söka. Orsaken till valet att avstå från bidrag är rädslan att förknippas med denna moraliskt stigmatiserade grupp. Lagstiftare har i försök att avstigmatisera socialbidragsbegreppet bytt benämning till försörjningsstöd. Det har visat sig

att arbetslösa som är i behov av socialbidrag känner skam i större utsträckning än de arbetslösa som inte är i behov av det. Vissa arbetslösa distanserar sig från andra och beter sig mer undvikande på grund av att de upplever skam. Att bli stigmatiserad och att känna skam förknippas med sociala standarder och normer. De arbetslösas tillstånd är inte förenat med den norm som råder och det är på grund av detta som de stigmatiseras. Stigmatisering leder till skam, vilket är en social känsla som antingen kan vara inbillad eller uppstå i samspel med andra människor. Flertalet arbetslösa når inte upp till de rådande sociala standarderna, vilket gör att de känner sig misslyckade. Att känna sig misslyckad kan ses som en införlivad form av skam. Studien visar dock att det inte är alla arbetslösa som känner sig stigmatiserade. Stigmatisering handlar om hur man upplever att andra ser på arbetslöshet i kombination med individens egen syn på sig själv. Sammanfattningsvis får skamkänslor negativa följder för individens sociala relationer då de distanseras från den övriga majoriteten genom sin arbetslöshet.

Denna distansering sker enligt Maria Andersson (2006) då arbetslöshet fungerar som en kategori. Studien belyser känslan av att vara arbetslös och hur arbetslöshet skapas och återskapas som kategori. Fokus ligger även på vilka konsekvenser arbetslöshet får för den arbetslösas vardagliga livssammanhang i termer av identifikation och stigmatisering. Det har visat sig att arbetslöshet kan ses som en kategori som vissa arbetslösa kliver in i och andra inte. De individer som identifierar sig med denna kategori har lättare att känna samhällets fördömande än andra arbetslösa som inte tillskriver sig denna kategori. De arbetslösa är mer eller mindre benägna att identifiera sig med kategorin arbetslös. I denna kategori är samhörigheten individer emellan väldigt låg. Vidare kan arbetslöshet uttryckas i form av en typ av belönande bestraffning. Att tillhöra kategorin arbetslös innebär rätten att lida. Att inneha rätten att lida innebär vidare att man på så vis räknas som en förtjänt arbetslös. Anderssons studie visar att arbetslösa individer upplever att det är enklare att tillhöra kategorin ”arbetslös” än att försöka stå utanför den. De upplever även att arbetslösa individer förväntas må dåligt på grund av sin arbetssituation. Detta leder till ytterligare skamkänslor då de inte uttryckligen visar att de mår dåligt av att vara arbetslös. Den arbetslösa individen bör uppträda som en ”normal arbetslös” utifrån den bilden omgivningen har på denna kategori. Uttrycks starka känslor av frihet, glädje, lugn och vila tillträder man kategorin ”oförtjänt arbetslös”.

Arbetslösa individer upplever enligt Andersson (2006) utanförskap, värdelöshet, skam, skuld, ilska, bitterhet, uppgivenhet, depression och handlingsförlamning. Studien visar även på en stark vilja hos arbetslösa att följa samhällets normer utöver att ha ett arbete. Det kan handla om viljan ”att vara rätt”, genom att exempelvis hålla en sund livsstil trots att man är arbetslös. Sammanfattningsvis resulterar studien i att de arbetslösa själva reproducerar kategorin arbetslöshet genom att identifiera sig med den. Ju starkare identifikation, desto ”svartare” känslor och ”sämre” allmäntillstånd har den arbetslösa. De val en arbetslös individ har är att antingen bli kategoriserad som den förtjänta arbetslösa med rätten att lida, eller den oförtjänta arbetslösa med både sociala och ekonomiska sanktioner som följd. Hur den arbetslösa än väljer att göra sätts denne i en avvikande eller utanförstående position. Detta då båda valen resulterar i att det som innebär ”utan arbete” förvandlas till en egenskap eller ett tillstånd som blir första förklaringsvärde för individen. Studien visar även att kategorin arbetslös är konstituerad som ett problem. Individens självbild påverkas även då denne börjar betrakta sig själv som ett problem. I sin tur påverkas självkänslan i negativ bemärkelse som vidare påverkar möjligheterna till att få ett arbete.

Då den tidigare forskningen visar på att arbetslöshet bland annat leder till stigmatisering och skamkänslor samt att arbetslösheten påverkar individers självidentitet, anser vi att vår studie om upplevelsen av arbetslöshet kompletterar denna tidigare forskning. Detta då vi angriper fenomenet arbetslöshet i termer av stigmatisering, kategorisering, självidentitet, och trygghet i förhållande till situationen som arbetslös. Vi tillför således forskningen kring fenomenet arbetslöshet med andra termer.

3. Teori

I detta kapitel presenteras relevanta teorier och begrepp som utgör analytiska verktyg till vårt empiriska material. Teorierna behandlar fenomen som social kategorisering, självidentitet, stigmatisering, konsumtionssamhälle samt ontologisk trygghet. Avslutningsvis görs en teoretisk sammankoppling.

3.1 Social kategorisering och självidentitet

Social kategorisering som sker i samspel mellan människor är enligt Rupert Brown (2000:282) en förutsättning för individers förmåga att kunna förhålla sig till varandra. Då social kategorisering har funktionen att förenkla navigationen i hur vi som individer ska förhålla oss till vår sociala verklighet bör vi kunna urskilja vilka individer som tillhör respektive kategori. På så sätt bidrar den sociala kategoriseringen till hur individer uppfattar och förstår sin sociala omvärld och kan därefter tolka verkligheten. Detta bidrar till att individer som tillhör en och samma kategori ses som lika och de som tillhör skilda kategorier ses som olika (Brown 2000:290). Detta trots att det kan finnas likheter mellan de olika kategorierna och även olikheter inom en och samma kategori. Hur individer kategoriserar sin sociala omvärld beror på den enskilda individens livssituation samt dennes egna behov och värderingar. Kategoriseringen som Brown nämner bidrar till att människor framställs som mer olika än vad de egentligen är. Detta då medlemmarna inom respektive kategori eller grupp känner grupptillhörighet och favoriserar den egna gruppen. Det skapas på så sätt en vi- och dem-känsla där dessa grupper ställs mot varandra. De skillnader som finns mellan medlemmar i en och samma grupp försvinner och på så sätt bildas en stereotyp. De egenskaper medlemmarna besitter utöver denna stereotyp ignoreras då dessa egenskaper inte stämmer överens med stereotypen för gruppen. Kategorisering förenklar synen på människor, då individens egenskaper utöver den stereotypiska egenskapen ignoreras. Medlemmar av olika grupper uppfattas som betydligt mer olika och delar inga egenskaper enligt kategoriseringssynen.

Vidare menar Brown (2000:302) att medlemmar i en viss kategori tillskriver sig den egenskap som ligger till grund för stereotypen. Detta innebär att medlemmarnas självbild stämmer överens med den stereotypa bilden som omgivningen har av dennes kategori. Kategorisering utgör således hur individer ser på sig själva, vilket enligt Anthony Giddens (2005:21) är en ständig process. Det moderna samhället påtvingar individer att hitta sig själva, vilket sker genom kontinuerligt ingripande och ständig förändring som i sin tur ger upphov till självidentiteten. Vidare menar Giddens (2005:44) att den moderna tiden karaktäriseras av individens själv som ett reflexivt projekt. Förändringar i människors liv kräver i sin tur en omorganisering på ett psykiskt plan. Förändringen innebär även en förändring för individens själv då självet utforskas och konstrueras som en del av ett reflexivt projekt. På så sätt sammankopplas den personliga och den sociala förändringen. Självidentitetens karaktär som ständigt förändras och utvecklas får en betydelse för individers rutiner. Olika invanda mönster och rutiner bildar en livsstil som tar sig uttryck i bland annat val av kläder, matvanor och

umgängeskretsar. Livsstil förknippas ofta med konsumtion men även med arbetet då det har en betydande påverkan på en individs livsmöjligheter.

3.2 Stigmatisering

Stigmatisering är ett begrepp som Erving Goffman (2011:11-13) beskriver som något stämplande och definierande. Egenskaper som stigmatiserar individer behöver nödvändigtvis inte vara negativa eller misskrediterande. Stigmatiseringen handlar snarare om att individen på grund av en eller flera egenskaper inte kan tillhöra den övriga gruppen. Stigmat bildas då individen på grund av en eller flera karaktärsdrag inte kvalificeras eller tillåts vara en del av det större sociala sammanhanget. Då individen inte lyckas leva upp till de krav som omgivningen har innebär det att typiska karaktärsdrag som utgör stigmat är oberoende av individens karaktär i övrigt. Icke-stigmatiserade individer vidtar oavsiktligt åtgärder gentemot de stigmatiserade individerna, vilket reducerar dessas livsmöjligheter. Omgivningen upprättar en typ av stigmateori där den stigmatiserade tillskrivs typiska attribut för att ytterligare förstärka individens underlägsenhet och samtidigt intala majoriteten att den stigmatiserade individen utgör en risk eller ett hot mot normen. Stigmatisering är enligt Goffman (2011:149) en kontextbunden social process där individen kan ses som både stigmatiserad och som normal. En stigmatiserad individ förblir således inte stigmatiserad i alla situationer. Vad som ses normalt i en viss situation avgör vilka individer som blir stigmatiserade.

De individer som blir stigmatiserade klarar ofta inte av att leva upp till den sociala identitetsstandard som de tillämpat sig själva och på så vis uppstår en ambivalens gentemot det egna jaget. De har en bild av hur de ska vara, som de dessvärre inte lyckas leva upp till. På grund av det förakt de känner inför de stigmatiserade karaktärsdragen leder det till ett negativt förhållningssätt gentemot andra stigmatiserade. Individerna kan därmed uppfatta andra stigmatiserade individer på samma sätt som de själva uppfattas av omgivningen (Goffman 2011:118). För att stigmatiserade individer ska kunna socialisera sig med icke-stigmatiserade i en särskild situation, bör de dölja stigmat. Så länge individen lyckas undanhålla information om dennes stigma kan de obehindrat umgås med individer som ses som normala i sammanhanget (Goffman 2011:51).

3.3 Den ontologiska trygghetens betydelse

Oväntade förändringar för individen kan få betydelse för dennes förmåga att nå upp till de krav och förväntningar som finns i samhället. Det förtroende individer har för att sin identitet och för att sitt sociala och materiella liv bibehålls, benämner Giddens (1996:91-92, 96) som den ontologiska tryggheten. En förutsättning för att individen ska uppleva ontologisk trygghet är att livet präglas av en viss förutsägbarhet vilket exempelvis vardagsrutiner bidrar till. Upphör dessa rutiner infinner sig en ängslighet hos individen. Detta då denne gått från en klar bild över sin identitet till en osäkerhet inför denna. Därmed påverkas identiteten och kan komma att förändras. Arbetet är av stor betydelse för den ontologiska tryggheten (Giddens 2007:573).

3.4 Självidentitet och tillhörighet i konsumtionssamhället

Bauman (1998:13) menar att samhället har utvecklats från ett industrisamhälle till ett konsumtionssamhälle där arbetslösheten som fenomen fått en annan betydelse. I det förgångna industrisamhället präglades arbetsetiken av att individer som arbetade ansågs normala. Detta sågs inte enbart ur ekonomisk synpunkt utan ur en social aspekt då det automatiskt skedde en stämpling som onormal då individen inte arbetade. Det konsumtionssamhälle vi lever i innebär att individen definieras utifrån konsumtionsförmåga. Så länge individer kan konsumera ses de som normala och är på så sätt värdiga samhällsmedborgare. För att nå upp till samhällets rådande normer gällande konsumtion bör

man därför som samhällsmedborgare kunna anpassa sig till den föränderliga konsumtionsmarknaden och bidra till efterfrågan. När samhället befinner sig i en ekonomisk kris förväntas individen som medborgare att fungera som en ekonomisk stödfunktion för att samhället ska kunna återhämtas. I konsumtionssamhället är de fattiga därmed de individer som definieras som icke-konsumenter Bauman (1998:40-44, 132). Fattigdom är inte enbart ett materiellt utan även ett socialt och psykologiskt tillstånd. Oförmågan att efterfölja normer i samhället kan vara plågsamt och självförödmjukande. Konsumtionssamhällets fattiga ses som misslyckade och otillräckliga då de inte har möjlighet att konsumera. De definieras socialt och ser även sig själva som ofullständiga och otillräckliga konsumenter. Att bli arbetslös leder till ekonomisk förändring, vilket även leder till en oförmåga att konsumera i ett konsumtionssamhälle. Vidare får arbetslöshet en annorlunda påverkan på individen i ett konsumtionssamhälle då de arbetslösa individerna kan komma att identifiera sig som onormala och ovärdiga då de inte når upp till konsumtionskraven (Bauman 1998:132).

3.5 Teoretisk sammankoppling

Den sociala kategoriseringen enligt Brown (1998) innebär att individer delas in i olika kategorier för att på så vis kunna förhålla sig till den sociala omgivningen. Sysselsättning kan ses som en kategori att ordna sin sociala omvärld utifrån. Vad sociala föreställningar, värderingar och allmänna uppfattningar sedan tillskriver denna kategori blir något som kan påverka individens självbild. Det kan få betydelse för hur individen som tillskrivs kategorin arbetslös identifierar sig med de egenskaper och attribut som förknippas med kategorin. De individer som kategoriseras och kategoriserar sig själva som arbetslösa har på grund av sitt arbetslösa tillstånd skapat en stereotyp. De ses i första hand som arbetslösa trots att de besitter flertalet andra attribut. Social kategorisering kan därmed leda till att människor delas upp i grupper utifrån ett visst särdrag som i sin tur får individerna att identifiera sig med just det särdraget. Särdraget skulle på så sätt kunna bli en del av dessa individers självidentitet. Kategoriseringen är inte enbart ett sätt för omgivningen att urskilja grupper på utan individerna i gruppen tillskriver sig själva de karaktärsdrag som andra förknippar med den gruppen. Anpassningen till gruppidentiteten kan därmed bli en del av individens självidentitet. Därav kan sociala förändringar i individens omgivning, som att exempelvis bli arbetslös få konsekvenser på ett personligt plan. Då vi sedan förhåller oss till den sociala omgivningen stigmatiserar vi, enligt Goffman (2011) de kategorier som anses onormala eller otillräckliga att passa in i den egna kategorin. De individer som tillskrivs kategorin arbetslös kan därmed bli stigmatiserade då det inte ses som normalt eller eftersträvansvärt att vara arbetslös enligt samhälleliga normer. En individ som är arbetslös, kan komma att stigmatiseras i den mening att denne inte kvalificeras in i den större gemenskapen. Att som arbetslös dölja sitt stigma kan få betydelse för möjligheten att socialisera sig med de som har arbete, dvs. icke-stigmatiserade. Att bli stigmatiserad kan ha betydelse för hur individen uppfattar sin självidentitet då den tillskrivna kategorin påverkar hur vi ser på oss själva i relation till andra.

Att tillhöra den sociala kategorin arbetslös kan även ha betydelse för självidentiteten i förhållande till det konsumtionssamhälle vi enligt Bauman (1998) lever i. Arbetslöshetskategorin kan innebära en automatisk tillskrivning av individen som icke-konsument, vilket även det har stor betydelse för den enskilda individens självidentitet. Självidentiteten som vidare utgörs i stor utsträckning av det som Giddens (2005) nämner som den ontologiska tryggheten, kan påverkas om individen utsätts för en förändring så som att bli av med sitt arbete. Arbetet ger individen struktur i livet, inkomsten möjliggör att kunna tillgodose sina behov och de flesta individer organiserar sitt liv efter sitt arbete. Arbetet ger även upphov till en social gemenskap och individen upprättar en stabil social identitet genom sitt arbete. Då arbetet enligt Giddens (2007:573) är en stor del av den ontologiska tryggheten

kan upplevelsen av att vara arbetslös förklaras utifrån ontologisk trygghet som begrepp. Den ontologiska tryggheten kan belysa arbetslöshetens aspekter utifrån både ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Detta då en förändring så som att bli arbetslös kan komma att få betydelse för individens självidentitet. Enskilda individers upplevelse av sin självidentitet och sin livssituation som arbetslös får utifrån dessa teorier vidare betydelse för samhället och omvärlden i stort då det är enskilda individer som gemensamt skapar den sociala verkligheten.

4. Metod

I metodkapitlet presenteras de metoder och ansatser som används i denna studie. Först presenteras vårt förhållningssätt samt den sociologiska forskningsmetoden. Vidare redogörs för datainsamling samt för vetenskapliga kriterier såsom reliabilitet och validitet. Slutligen presenteras även etiska överväganden samt diskussion kring vårt tillvägagångssätt med dess fördelar och begränsningar.  

4.1 Vetenskapligt förhållningssätt

Denna uppsats bygger på en hermeneutisk ansats som utgångspunkt för kunskapsprocessen. Hermeneutiken innebär enligt Alan Bryman (2011:32)att vi tolkar en redan tolkad värld som skapar en förståelse för mänskligt beteende. Även Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (2008:193) menar att hermeneutiken bygger på att en del bör sättas i ett sammanhang och en helhet för att kunna förstås. Helheten består av olika delar som således kan förstås som en helhet tillsammans. Vi är medvetna om omöjligheten att objektivt återge intervjupersonernas upplevelser av arbetslöshet och dess utsagor om detta, därav tolkar vi deras svar. Bryman (2011) menar vidare att människor tillskriver mening till sin omvärld vilket för vår studie innebär en medvetenhet från vår sida om att intervjupersonerna tolkar en redan tolkad värld. Kunskapsprocessen för denna uppsats har även en konstruktivistisk utgångspunkt vilken innebär att samspelet mellan människor resulterar i sociala egenskaper. De tolkningar vi gör av intervjupersonernas utsagor bygger därmed på både deras och vårt samspel med omgivningen. Vårt vetenskapliga förhållningssätt genom uppsatsen har därmed fått betydelse för hela uppsatsprocessen, från idé till slutsats. Valet att skriva om arbetslöshet gjordes utifrån den syn vi har på fenomenet, en syn som vi fått utifrån vår sociala och tolkade omvärld. 4.2 Kvalitativ forskningsmetod

Enligt Bryman (2011:340) handlar den kvalitativa forskningsmetoden om att studera sociala fenomen där tonvikten vid insamling av data ligger på ord snarare än kvantifiering. Kvalitativ forskningsmetod passar därmed vår studie då denna uppsats har för avsikt att skapa förståelse för arbetslöshetens påverkan på individen. Den beskrivande och mer djupgående kvalitativa forskningsmetoden passar därmed vår studie för att med orddata beskriva upplevelsen av att vara arbetslös. Att istället med sifferdata och kvantitativ metod söka svar på hur sociala varelser upplever ett fenomen anser vi olämpligt då det inte säger så mycket om upplevelser och känslor. Vi har därför valt att angripa vårt forskningsområde genom kvalitativ forskningsmetod då vi anser detta mest lämpligt för vår studie. Då vi vill söka förstå hur arbetslöshet upplevs anser vi det relevant att använda oss av intervjuer med personer som är eller varit arbetslösa då de har erfarenhet av arbetslöshet och upplevelsen av den. Detta då kvalitativ forskningsmetod enligt Andreas Fejes och Robert Thornberg (2009) innebär att forskaren analyserar fram en förståelse för det som undersöks genom intervjuer och berättelser om vardagen. Även Bryman (2011) menar att den kvalitativa metoden bygger på deltagande observationer och djupgående ostrukturerade kvalitativa intervjuer vilket vi även tillämpat i vår studie. Data som samlas in ska pågå tills en teoretisk mättnad uppnås. Därefter kan analys ske då det med tillräckligt material blir möjligt att se samband och skapa slutsatser. Vår kunskapsprocess präglas av en systematisk insamling av teori och empiri vilket leder till

nya ingångar till analys. Då syftet med uppsatsen är att söka förstå upplevelsen av arbetslöshet har vi till en början använt oss av en deduktiv metod då vi studerat litteratur för att få en förförståelse och teoretisk grund gällande vårt ämne. Vidare utvecklades en väl teoretisk grundad intervjuguide. Därefter har vi förhållit oss mer induktivt som enligt Fejes och Thornberg (2009) innebär att forskarens slutsatser dras från ett antal enskilda fall. Sedan har vi återigen tillämpat ytterligare teori som kan kopplas till data vi samlat in. Vi har utgått från båda dessa ansatser och växelvis under hela kunskapsprocessen rört oss mellan teori och empiri, vilket innebär att vi således varit abduktiva. Då vi hanterat intervjumaterialet som vi samlat in har vi använt oss av kodning som enligt Alvesson och Sköldberg (2008:143) är en del av den grundade teorins tillvägagångsätt. Detta för att sedan koppla empirin till det teoretiska urvalet som under processen fungerat som analytiska verktyg. Fördelen med en abduktiv ansats är att forskaren skapar en djupare förståelse för forskningsprocessen samt får möjlighet till tillämpning av nya perspektiv och infallsvinklar (Alvesson och Sköldberg 2008:62). Det har varit till stor fördel för vår studie då vi under processen kunnat tänka fritt, göra avbrott och inte varit allt för styrda av ett specifikt tillvägagångssätt. Därmed har vi kunnat se intressanta kopplingar, fått ett intressant resultat och även kunnat skapa en intressant diskussion kring upplevelsen av arbetslöshet.

4.3 Datainsamling

För att söka förståelse för arbetslösheten som fenomen har vi samlat in data som grund för analys och resultat.

4.3.1 Kvalitativa intervjuer

Vid insamling av empirisk data har sex intervjuer genomförts med fem kvinnor och en man som samtliga tidigare varit eller för närvarande är arbetslösa och har därmed personlig erfarenhet av arbetslöshet. Intervjuerna har varit semistrukturerade och av samtalskaraktär, vilket enligt Bryman (2011:414) bygger på en uppsättning teman och allmänna frågeställningar där frågor ställs på ett informellt sätt. Fejes och Thornberg (2009) nämner detta som halvstrukturerade och tematiska intervjuer vilket innebär att forskaren och respondenten samtalar kring olika teman. Att använda sig av semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide (se bilaga 1), som utvecklats utifrån teori och förförståelse har utmynnat i öppna frågor i ämnet vilket minskat risken för påverkan på respondenternas svar. Intervjuguiden bygger på tematiserade intervjufrågor som består av olika teman som ligger till grund för ett samtalsliknande intervjutillfälle. Vi har dock utgått från samma teman under alla intervjuer för att på så sätt undersöka överensstämmande fenomen och begrepp. Vidare har vi formulerat begreppen och samtalen med en betoning på generella sammanhang där respondenterna vidare fått uttrycka sina egna uppfattningar. Det har funnits gott om utrymme för intervjupersonen att själv styra inriktning utifrån våra teman, vilken enligt Bryman (2011:413) är önskvärt i den kvalitativa forskningsmetoden. Även Fejes och Thornberg (2009) poängterar att sociala varelser förstår och uppfattar sin omvärld på olika sätt. Det är därför av vikt att inte använda sig av för styrda frågor utan istället låta respondentens förståelse av ämnet spegla dennes svar. Intervjuguiden har inte styrt intervjuerna utan respondenterna har själva fått styra fokus under intervjutillfället med utgångspunkt i våra teman. Intervjupersonernas uppfattningar och synsätt har sedan utvecklats med följdfrågor och vidare berättelser vilket gett oss ett djupgående, berikat och omfattande datamaterial. 4.3.2 Urval och genomförande

Vid valet av intervjupersoner använde vi oss av det som Bryman (2011:194) benämner som bekvämlighetsurval, vilket innebär att urvalet består av personer som för tillfället finns tillgängliga för forskaren. Vi har hållit personliga intervjuer med bekantas bekanta i vår närhet, en person som vi fått kontakt med genom sociala medier samt en person via

Arbetsförmedlingen i Stockholm city. Fördelen med personliga intervjuer är att den som intervjuar kan observera kroppsspråk, beteende och ansiktsuttryck under intervjun. Detta är inte möjligt i exempelvis telefonintervjuer. Vi anser att det är av stor vikt att kunna analysera även kroppsspråk och andra uttryck för att på så vis uppfatta känslor och upplevelser av vissa fenomen kring upplevelsen av arbetslöshet hos intervjupersonerna. Vi anser att de personliga intervjuerna är ett fördelaktigt tillvägagångssätt då det skapats ett förtroende mellan oss som intervjuare och intervjupersonerna. Dock är vi medvetna om att intervjupersonerna vid en personlig intervju även kan påverkas av oss som intervjuare; vad vi har för kön, ålder eller kroppsspråk exempelvis. Även att vissa av de intervjupersoner vi intervjuat är bekanta till oss kan påverka intervjusituationen. Att vi spelade in intervjuerna kan även det, enligt Bryman (2011) påverka intervjusituationen då intervjupersonen exempelvis kan uppfatta situationen som obekväm. Redan vid bokningen av intervjuerna och även under själva intervjutillfället var vi därför noggranna med att få vetskap om intervjupersonens samtycke till inspelning av intervjun. Vi har även informerat intervjupersonerna vid första kontakt och sedan även vid intervjutillfället om innebörden av deras medverkan i intervjuerna. Detta i form av deras fulla rätt att avbryta intervjun, att de deltar frivilligt och att uppgifterna som samlas in endast används till denna uppsats.

Då vi genomfört intervjuerna har vi befunnit oss på offentliga platser i form av kafémiljö, på arbetsförmedlingen Stockholm city samt i två intervjupersoners hemmiljö. Platserna har fallit sig naturliga att ses på för både oss och intervjupersonerna. Samtliga miljöer var lugna och ostörda och inspelningen av intervjuerna fungerade oproblematiskt. Ljudnivån i kafémiljön var tidvis hög men inget som uppfattades som störande då samtalen flöt på med ständigt fokus utan avbrott. Vi båda var närvarande och deltog som intervjuare i samtliga sex intervjuer. Då vi sedan transkriberade det inspelade materialet valde vi att dela upp intervjuerna i tre stycken var. För att undvika eventuella felaktigheter bytte vi sedan intervjuer och kontrollerade att samtliga var korrekt transkriberade. Då vi vidare kategoriserat och kodat transkriberingarna valde vi även här att dela upp de i tre intervjuer var för att på så sätt djupgående kunna ta oss an materialet och undvika att gå miste om något av betydelse i intervjuerna. Vidare har vi tillsammans kontrollerat samtliga intervjuer flertalet gånger, detta då Bryman (2011:242) menar att kodningen är en mycket viktig fas i kvalitativ forskning och det är av vikt att den sker på ett så korrekt sätt som möjligt. Att koda materialet är oundvikligt för att överhuvudtaget sedan kunna analysera. Vidare i processen har det empiriska datamaterialet analyserats och förankrats i förhållande till våra teoretiska verktyg. Materialet i form av teori och empiri har därmed genererat ett antal teman i uppsatsen.

4.4 Vetenskapliga kriterier

Då vi utgått från en kvalitativ forskningsmetod i genomförandet av vår studie, är det enligt Bryman (2011) problematiskt att generalisera resultaten till en större population. Våra resultat är därmed omöjliga att se som giltiga för en större grupp individer då intervjusituationerna som Fejes och Thornberg (2009) nämner är unika och omöjliga att exakt återskapa. Att vi valt att dela upp kategorisering och kodning inom tre intervjuer var och sedan noga kontrollerat varandras anser vi stärka den interna reliabiliteten inom vår studie då detta bidragit till en gemensam tolkning. Detta då Bryman (2011) nämner den interna reliabiliteten som en överenskommelse mellan forskare om hur materialet ska tolkas. Vi har under forskningsprocessens alla olika moment även diskuterat och analyserat gemensamt. Den interna validiteten utgörs av att våra observationer och intervjuer stämmer väl överens med de teman och den teori som vi sedan utvecklar. Detta gör våra resultat och slutsatser trovärdiga men ej överförbara, vilket enligt Bryman (2011:355) dock inte är eftersträvansvärt inom kvalitativ forskning där det snarare handlar om ett djup och ett fåtal individer än en bredd och en större population. Vi redogör tydligt för vår forskningsprocess genom att presentera de

olika faserna och reflektera över tillvägagångsätt, resultat och slutsatser. En tydlig och genomgående redogörelse för forskningsprocessen stärker enligt Bryman (2011:355) reliabiliteten för kvalitativ forskning. Då den kvalitativa forskningens huvudsyfte inte är replikerbarhet, genaraliserbarhet och kausalitet är det inget vi tagit hänsyn till. Vår metod har snarare lett fram till en djupare förståelse för ett socialt fenomen. Detta då vi använt oss av en genomarbetad teoretisk grund som sedan fungerat som analysverktyg för intervjuerna och därmed resulterat i ett trovärdigt och giltigt resultat.

4.5 Etiska ställningstaganden

Etiska forskningsprinciper som vi under processen och vid insamling av data tagit hänsyn till är konfidentialitet, samtycke, information samt nyttjande (Vetenskapsrådet, 2014). Konfidentialiteten innebär att forskaren ska informera intervjudeltagarna om att all information som samlas in hanteras med största möjliga konfidentialitet, dvs. att intervjupersonerna ska kunna vara anonyma. För att uppfylla detta forskningskrav har vi därför valt att låta intervjupersonerna vara anonyma och inte använt namn eller annat i uppsatsen som kan avslöja vem personen i fråga är. Detta var även något vi tydligt informerade intervjudeltagarna om. Samtyckeskravet innebär att intervjupersonerna samtycker till deltagande i intervjun och uppsatsen. Vi värnade starkt om intervjupersonernas samtycke då detta är en uppsats som kommer att publiceras. Även det fick intervjupersonerna tydlig information om, samt uppsatsens syfte och mening i ett större perspektiv. Vi skickade ut vår intervjuguide (se bilaga 1) till informanterna i förväg för att de på så sätt skulle få vetskap om vad de gav sitt samtycke till. För att uppfylla informationskravet skrev vi en presentation av vår studie med allt vad det innebär och att intervjupersonernas deltagande var frivilligt. Även att de när som helst hade rätt att avbryta intervjun var någon som påpekades från vår sida ett flertal gånger. Samtycket till inspelning av intervjuerna fick vi även då vi påpekade att detta bidrar till att återge svaren korrekt. För att slutligen uppfylla kraven för nyttjade har vi informerat respondenterna om att deras svar endast kommer att användas i denna uppsats.

4.6 Metodkritik

Den mest betydande fördelen med vårt tillvägagångssätt i denna studie har varit vårt ständigt reflexiva förhållningssätt och vår förmåga att kontinuerligt problematisera och diskutera oss fram till vad som slutligen resulterat i ett intressant resultat. Hade vårt tillvägagångssätt inte präglats av detta förhållningssätt hade resultatet förmodligen därmed inte kunnat diskuteras på ett givande och berikat sätt. Att vi genom bekvämlighetsurval kom att intervjua fem kvinnor och en man kan kritiseras då kön skulle kunna ha betydelse för hur arbetslösheten upplevs. Även att aspekten ålder kan ha en möjlig påverkan på upplevelsen av arbetslöshet är vi medvetna om. Dock ser vi inte detta som en påtaglig brist då vårt fokus inte varit att analysera arbetslösheten utifrån varken köns- eller åldersperspektiv. Ytterligare kritik mot vårt urval av intervjupersoner skulle kunna riktas av den anledningen att två av de sex intervjupersonerna inte är arbetslösa utan tidigare varit det. Detta är dock inget vi ser som ett problem utan snarare en styrka då vi anser att dessa personer kan vittna om upplevelsen av arbetslöshet som därmed kan besvara vårt syfte. Vi bedömde att de personer vi intervjuade som tidigare varit arbetslösa berikade vårt material då dessa kunde uttala sig om skillnader mellan att vara arbetslös och nu ha ett arbete.

Vi kan även rikta kritik mot antalet intervjuer som vi är medvetna om kunde varit fler. Detta för att på så vis få ett bredare material att sedan analysera. Dock fann vi det problematiskt och tidskrävande att finna respondenter med samtycke att delta. Denna begränsning utgör dock inget större problem då intervjuerna vi genomfört är av mycket omfattande och djupgående karaktär samt att vi upplevt att respondenterna uttryckt sig obehindrat i ett, för många,

känsligt och utlämnande ämne. Vi är även medvetna om att intervjudata från sex intervjuer innebär att en kollektiv slutsats inte kan genereras och därför har vi i vissa avseenden endast valt att lyfta fram vissa respondenters svar. För att stärka validiteten ytterligare hade vi kunnat tillämpa respondentvalidering, vilket innebär att forskaren låter intervjupersonerna läsa igenom och kontrollera att den tolkning som återges överensstämmer med deras egen (jmf Bryman 2011:352). Dock anser vi att detta innebär krav på prestation från respondenternas sida vilket vi ansåg som tidskrävande och icke nödvändigt.

Att intervjusituationerna påverkar intervjun är något Bryman (2011) nämner som en problematik vid genomförandet av intervjuer. Vi är därför medvetna om att de miljöer där vi genomfört intervjuerna kan ha påverkat hur intervjuerna sedan tett sig. Intervjuerna vi genomför i intervjupersonernas hemmiljö kan bidragit till en tryggare situation för respondenten men å andra sidan även en mer utlämnad situation då denne ger mer av sitt personliga. Att vi som intervjuare även påverkats på olika sätt beroende på de olika situationerna är även möjlig. Dock anser vi det inte av betydelse att kritisera då vi utifrån våra förutsättningar inte kunnat genomföra intervjuerna på annat vis. Att vi sedan delat upp en del uppgifter oss emellan och både innan och efter diskuterat innehållet ser vi enbart som en styrka för kunskapsprocessen. Detta då det bidragit till en självständighet och ett kritiskt förhållningssätt till uppsatsen. Att vi valt att gå tillväga på det sätt vi gjort och tillämpat kvalitativ forskningsmetod föreföll sig naturligt i förhållande till undersökningens syfte och frågeställningar.

5. Analys och resultat

I detta kapitel presenteras den empiri vi inhämtat vilken vidare kopplas samman och analyseras i förhållande till våra teoretiska referensramar. Analysen består till större delen av ett tydliggörande av respondenternas svar gällande upplevelsen av sin situation som arbetslös eller tidigare arbetslös. De resonemang som förs tydliggörs med hjälp av exempel från intervjuerna. Slutligen presenteras slutsatsen av vår studie.

De intervjupersoners åsikter och upplevelser som presenteras är:

Intervjuperson 1: Kvinna i övre medelåldern. Arbetslös sedan två år tillbaka.

Intervjuperson 2: Kvinna i medelåldern. Tidigare arbetslös under ett års tid. Egen företagare sedan ett halvår.

Intervjuperson 3: Kvinna i medelåldern. Tidigare arbetslös under sex år.

Intervjuperson 4: Kvinna i 25-års åldern. Arbetslös till och från sedan studenten. Intervjuperson 5: Man i 30-års åldern. Arbetslös sedan fyra år tillbaka.

Intervjuperson 6: Kvinna i 20-års åldern. Arbetslös sedan ett år tillbaka. 5.1 Arbetslöshetens betydelse för sociala sammanhang

Arbetet är inte bara en betald sysselsättning, utan har även en social funktion. Samtliga intervjupersoner poängterar tydligt arbetets betydelse för deras sociala liv. Respondenterna i våra intervjuer belyser de sociala konsekvenser som arbetslösheten leder till. Intervjuperson 1 menar exempelvis att det hon saknar mest som arbetslös är hennes sociala liv och kontakten med andra individer och arbetskamrater. Hon uttrycker:

Den största skillnaden mellan att vara arbetslös och att ha jobb är det sociala, jag träffar ju ingen. Jag har inget socialt nät och träffar inte arbetskamrater, det ekonomiska är också svårt men det sociala är värre (IP1)

Citatet ovan visar på att intervjuperson 1 upplever att arbetslöshetens mest påtagliga konsekvenser är sociala och att det sociala livet påverkas i hög utsträckning av att inte ha ett arbete. Intervjuperson 1 nämner även de ekonomiska konsekvenserna som betydande, dock menar hon att det sociala väger tyngre och är mer påtagligt. Då arbetet enligt Giddens (2007) är en betydande del av det sociala livet kan arbetslösheten få avgörande konsekvenser för den ontologiska tryggheten. Sociala relationer med andra är ofta en del av arbetslivet och i samband med att en individ då blir arbetslös förändras dennes sociala kontakt med andra människor. Från att exempelvis, som intervjuperson 1, ha arbetat heltid där ungefär 40 timmar i veckan har spenderats på arbetet tillsammans med kollegor, till att inte ha ett arbete att gå till kan innebära en stor förändring. Samtliga respondenter som hamnat utanför arbetsmarknaden har hanterat den nya situationen de ställts inför som arbetslös på olika sätt. Utifrån intervjupersonernas utsagor kan vi se att vissa av dem distanserat sig från den grupp de tidigare tillhörde, dvs. gruppen av de som har arbete. Detta då de inte upplever att de inte längre har något att bidra med på grund av sin arbetslöshet. Hur arbetslösheten har påverkat det sociala livet beskrivs exempelvis på följande sätt:

Jag känner också att jag börjat glida ifrån mina kompisar som har jobb eller studentliv och istället dragit mig till mina kompisar som också är arbetslösa. Jag känner att jag har mer gemensamt med dem och att umgås med dem får mig att känna mig mindre värdelös eftersom jag då jämför mig med likaställda liksom (IP4)

Jag tycker att det är skönare att hänga med dem som sitter lite i samma båt, man har ju mer gemensamt och man sticker ju inte ut som den som inte gör något (IP6)

Här tydliggörs det hur intervjuperson 4 upplever sin arbetslöshet i sociala sammanhang. Hon nämner att hon på grund av sin arbetslöshet distanseras från sitt tidigare umgänge då detta får henne att uppleva negativa känslor. Arbetssituationen kan därmed bli avgörande för individens sociala liv och sociala identifikation. Intervjuperson 6 vittnar även hon om att hon avsiktligt söker sig till vänner i sin omgivning som tillhör samma ”typ” eller samma sociala kategori som hon gör. Arbetssituationen avgör vilken kategori individerna tillhör. Då individerna i detta fall inte har ett arbete blir de sociala skillnaderna betydande och dess umgänge tillhör en annan kategori. Detta blir något påtagligt för individen då det blir problematiskt att förhålla sig till de socialt betingade skillnaderna som plötsligt uppstår mellan individen och dess umgänge. En av intervjupersonerna i vår studie menar i motsats till intervjuperson 4 och 6 ovan, att hon anser sig ha ett större behov av det sociala och väljer därför att delta på inspirationsseminarium, nätverksträffar och liknande.

Jag har själv nätverkat och letat upp andra arbetssökande under min tid som arbetslös. Det är otroligt viktigt att man fortsätter jobba på det sociala, det ger ju möjlighet till arbete (IP2)

Citatet visar att personen i fråga valt att socialisera sig och utveckla sitt sociala nätverk under sin tid som arbetslös. Utifrån detta kan vi även se att det sociala är den aspekt som tydligt är i fokus. Vi kan urskilja att individerna på eget initiativ väljer umgänge där individer befinner sig i en liknande arbetssituation. Dock kan urskiljas att individerna har olika strategier för detta. Det som intervjuperson 4 och 2 har gemensamt är att de båda börjat söka sig till andra arbetslösa individer. Skillnaden är dock att intervjuperson 4 upplever att hon glidit ifrån sina tidigare vänner på grund av sin arbetssituation och därför sökt sig till individer i en liknande situation. Intervjuperson 2 tar istället egna initiativ till att utveckla sitt sociala kontaktnät med andra arbetslösa men även med andra som har arbete. Hon är tydlig med att poängtera att hon efter sin arbetslöshet medvetet sökt sig än mer till social gemenskap och blivit än mer engagerad socialt i jämförelse med då hon hade ett arbete. Detta kan i sin tur ha bidragit till

att hon inte på grund av sin arbetslöshet förändrats på ett socialt plan eftersom hon engagerat sig istället för att dra sig undan.

Då förändringar på ett socialt plan leder till omstrukturering på det psykiska planet påverkas självidentiteten (Giddens:2005). På så vis innebär en social förändring också en personlig förändring, vilket intervjupersonerna gett uttryck för. Detta då de vittnar om den sociala förändringen som kommer med arbetslösheten som den största och mest betydande konsekvensen av att vara arbetslös. Detta förklarar även respondenternas agerande att distansera sig från sin tidigare umgängeskrets. Individerna kan således inte identifiera sig som tidigare då dess självidentitet inte stämmer överens med det som de tidigare kunde förknippa sig med. För de individer som distanserar sig kan arbetslösheten inte bara leda till att individens kontakt med arbetskollegor försvinner utan det kan även finnas risk för att avsaknaden av arbete kommer att förändra individen och göra det svårt för denne även i andra sociala sammanhang som intervjuperson 1 och 4 vittnat om. Intervjuperson 2 har även hon påverkats socialt av arbetslösheten. Då hon till skillnad från intervjuperson 4 och 1 använt en annan strategi, dvs. att utveckla sitt sociala nätverk, har detta även lett till annorlunda konsekvenser, vilka får betydelse för hennes självidentitet. Trots att intervjuperson 2 upplever att hennes självidentitet inte förändrats på grund av sin arbetssituation, hindras inte omgivningen från att stigmatisera arbetslösa.

Samtliga respondenter beskriver att de på grund av sin arbetslöshet upplever ett utanförskap. De uttrycker detta i termer av att de inte tillhör samhället då uppfattningen från omgivningen präglas av att arbetslösa inte bidrar med något och inte heller behövs på arbetsmarknaden. Då arbetslöshet som social kategori ses som ett stigma leder det till att de individer som saknar arbete inte kan bli en del av den större gemenskapen. Detta kan förklara varför arbetslöshet direkt leder till ett utanförskap för individen. Intervjuperson 2 nämner något hon lagt märke till som arbetslös:

Efter att jag startat eget har jag märkt en direkt skillnad. Tidigare när jag skulle delta på frukostseminarier som arbetslös var det alltid fullt eller dåligt med plats. Efter att jag startat mitt företag märker jag en direkt attitydskillnad, det finns alltid plats om man kan skriva vilket företag man tillhör på namnlappen (IP2)

Här ser vi en tydlig skillnad vid bemötande beroende på om personen i fråga (intervjuperson 2), är arbetslös eller har ett arbete. Bemötandet kan tyda på att hon stigmatiseras på grund av hennes arbetslöshet då det görs skillnad på individer beroende på deras sysselsättning. Här ser vi tydligt hur utanförskapet kan te sig, vilket har sin grund i stigmatiseringen. Dock bör nämnas att dessa seminarier fokuserade på arbetslivet, vilket kan påverka vad som stigmatiseras då stigma är kontextbundet. Då arbetet kan ses som den främst avgörande länken till individers verklighet kan arbetslöshet innebära att individer distanserar sig från verkligheten. Detta visar att arbetslösheten får avgörande sociala konsekvenser för individen, vilket kan ses som en förklaring på det utanförskap som respondenterna vittnar om.

5.2 Den osynliga individen och ofrivillig identifikation

Då självidentiteten enligt Goffman (2011) skapas i förhållande till omgivningen och i relation till andra får det betydelse för hur intervjupersonerna upplever att andra ser på dem. Samtliga intervjupersoner upplever att de förknippas med individer som de inte har något gemensamt med, utöver arbetssituationen. Ur intervjuerna uttrycks exempelvis:

Individen glöms bort, man ser alla arbetslösa som en grupp och inte som enskilda individer vilket är helt sjukt egentligen då det enda som man har gemensamt är att vara arbetslös, inget