Jöran Mjöberg: Drömmen om sagatiden. I. Natur och Kultur. Sthlm 1967.

SAMLAREN

T id sk rift f ö r

svensk litteraturvetenskaplig

forskning

89 1968

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

Almqvist <& Wiks ells

B O K T R Y C K E R I A K T I E B O L A G U P P S A L A I 9 6 9

1 7 4 Övriga recensioner

tidligere biografi, at vurdere digterens verdensopfattelse i dens forhold til personligheden. En mild kritik pibler frem i en del bemaerkninger af typen: »og straks er det gold- schmidtske lykketraef tilrede» (s. 322), men heri gås der ikke udover den forfriskende selvironi, den gamle Goldschmidt undertiden selv lod komme til udtryk. Mogens Br0nd- sted er ingen ynder af begreber som »Lebensdeutung» (jvf. tidsskriftet Kritik, nr. 5, s. 140, 1968). D et må dog vaere et legitim t 0nske at få klarlagt den psykologiske me- kanisme bag det besvsergende systembyggeri hos en mand, som ikke kunne acceptere de aktuelle tilbud på livsanskuelsernes marked, og som havde en maerkvasrdig evne til livet igennem at finde sig placeret i politiske og erotiske konstellationer, hvor han fik vingerne braendt; men som dog elskede idéen og afskyede vilkårligheden mere end alt andet. For den udenforstående kunne og kan hans livsbane tage sig leddelps og hoppende ud; selv blev han fastere og fastere overbevist om sammenhaengen deri. I hvilket om ­ fång blev nemesisidéen den rustning, hvor han lukkede sig inde med sin sandhed og ude fra virkeligheden?

A nders B ollerup

JÖRAN MjÖBERG: D rö m m en om sagatiden. I. Natur och Kultur. Sthlm 1967.

Lektor fil. dr. Jöran Mjöberg har utgitt förste del av et stort arbeid om hvorledes nordiske forfattere og kunstnere har anvendt Nordens oldtid som motiv i sine arbeider. D et bind som allerede har kommet, er i f0lge undertitelen et »återblick på den nordiska romantiken från 1700-talets mitt till nygöticismen (omkr. 1865)». Annet bind som ventes å komme i 1968, skal omfatte perioden fra den nygptiske vekkelse frem til vår egen tid.

I forordet forteller forfatteren at hensikten med underspkelsen dels er å avgjpre hvor­ ledes 1800- og 1900-tallets skildrere innen diktning og billedkunst har bedpmt viking - og sagtidens konger og helter og deres tid og dels å redegjpre for dikternes og kunst- nernes behandling av det kulturhistoriske miljp fortidsskikkelsene opptrer i. Som dr. Mjöberg jo så riktig bemerker er oppfatningen av tidsatmosfasren ulpselig knyttet sam- men med de ideologiske perspektiv. Siden vikingtiden er et sent historisk begrep og romantikkens diktere ikke skilte strengt mellom denne epoken og nordisk oldtid for 0vrig, har forfatteren valgt å utvide grensene for unders0kelsen, dels bakover mot folke- vandringstiden og dels fremover mot »folkevisetidens» begynnelse på 1200-tallet.

I det foreliggende bind s0ker forfatteren å besvare en rekke vesentlige spprsmål ved- rprende dikternes behandling av sagastoffet: H vilke begreper og motiver utnyttet de ivrigst i sine bestrebelser for å skape lokalfarge? H vilken innstilling hadde de til det store trosskiftet i Norden for tusen år siden? Hvorfor forherliget man vikingtiden og dens mennesker?

Den store vanskelighet dr. Mjöberg har stått overfor har vsert den umåtelige stoff- m engde — hva skulle tas med og hva utelates? Han viser en beundringsverdig evne til å holde rede 1 og trekke linjer gjennom et stort og mangeartet stoff og et ypperlig kjenskap til andre nordiske litteraturer enn Sveriges. Han har ikke tilstrebet dokumen­ tarisk fullstendighet, men har gjort et utvalg av verker å behandle. Likevel kan det tenkes at frem stillingen som helhet hadde vunnet om han hadde vaert enda strengere i silingen av stoffet enn han har funnet det riktig å vaere.

Fprste hovedavsnitt, »Historiesynen och den arkeologiska bakgrunden», viser hvor­ ledes en litterser betraktningsmåte dominerte i Norden innen historieskrivning og dikt­ ning helt til 1830-årene. Fordi historikere og skribenter hadde liten respekt for arkeo­ logiens funn, gjorde de seg skyldige i en mengde anakronismer. I »Forntidsbildens stil­ prägel» påviser forfatteren hvorledes de romantiske dikterne lett forveksler vikingtiden

eller den mer alminnelige nordiske oldtid med höymiddelalderen. D iktningen om old- tiden får preg av ballade- eller folkevisestil. Ett for ett omtaler han så de virkemidler dikterne grep til for å innfange oldtidsstemningen, f. eks. bruk av gudenavn i antikk ånd, opera- og spesielt W agner-stil osv. Ossiandiktningens påvirkning vies bred omtale. I »Den kulturhistoriska motivkretsen» redegjpr dr. Mjöberg så meget interessant for de sjablongmessig valgte gjenstander dikterne anvendte fra 1700-tallet og fremover for å

Övriga recensioner _{1 7 5}

skape en oldnordisk stemning. D et var arkeologiske symboler som fikk representere det förgångne og gi illus jon av dets storhet: runestein og asttehaug, våpen, drikkehorn, harpe, tempel. I dikternes billedspråk samles de kulturhistoriske motiver og viser på ny sin betydning for tidens mennesker. Også billedtenkningen og -språket fikk preg av det old- tidsstoffet dikterne var så sterkt opptatt av.

Stprstedelen av fprste bind, ca. 190 sider, er viet »Idealbildningen», der forfatteren fprst refererer romantikkens debatt om de nordiske motivenes anvendbarhet og siden drpfter diktningens biide av mptet m ellom kristendom og hedendom — det religipse og dramatiske hovedm otiv i den gptiske romantikkens biide av sagatiden. Dikternes idealisering av motsetningsfigurene viking-bonde omtales og »misjonsmotivet» — innfpringen av kristendommen — får inngående behandling. Siden får vi hpre om den nasjonale vekkelse i nordisk diktning med dens appell til samtiden om å hente kraft fra minnene om fortidens stordåd, om dikternes kontrastering av det kraftfulle Norden med det veke Syden, deres anvendelse av begrepet viking, og endelig om deres forherligelse av odelsbonden og skildringen av skaldene. V i får også hpre om oldtidskvinnene i dikt­ ningen: enten ble de idealisert i heroisk retning og gjort til typiske sagakvinner, harde, stolte og hevnlystne, eller så humaniserte dikterne dem og fremstilte dem som milde og hengivne.

Motivanalysen i kapitlet om »Idealbildningen» bidrar sterkest til å gi dr. Mjöbergs studie dens uom tvistelige verdi for vår förståelse av nordisk kultur- og åndshistorie i det 19. århundre. D et er prisverdig a ta opp et så stort og vidlpftig emne og ha tålmodig­ het til å fullfpre det; enda mer beundringsverdig er det at dr. Mjöberg har skaffet seg dyp innsikt i tidens vesentligste kunstarter i flere land og maktet å smelte deres mangeartede forestillinger om fortidens mennesker sammen til et helhetsbiide. D et rikholdige illustrasjonsmaterialet går hånd i hånd med teksten og klargjpr mange av dens vesentligste punkter. Forfatteren har all asre av bildene og av de fyldige og instruk- tive tekstene han har försynt dem med.

Jan W . D ietrichson

A. Le s l ie WlLLSON: A M ythical Im age: T h e Ideal of India in G erm an R om anticism .

Duke University Press. Durham 1964.

Leslie W illson är docent i tyska vid Duke University i USA och hans undersökning av den indiska renässansen i Tyskland i slutet av 1700- och början av 1800-talen är avsedd att fylla en länge känd lucka i tysk litteraturhistorisk forskning. Hittills har på tyska bara funnits en kortfattad överblick över ämnet av P. T. Hoffmann (1915).

A Mythical Image börjar med en lärdomshistorisk översikt över källorna till väster­ landets kunskap om Indien. W illson diskuterar indiskt inflytande under den grekiska antiken, t. ex. själavandringsläran och panteismen hos Pythagoras och Empedokles, och påpekar att Alexanders intresse för Indien tycks ha varit påverkat av grekiska skribenters skildring av landet som ett fascinerande sagoland. Marco Polos och Vasco da Gamas Indienuppfattning presenteras liksom den långa raden av reseskildringar och missionärs- berättelser som följde.

1750—1800 ökade reselitteraturen kraftigt. T ill de kända namnen hörde Sonnerat, Macintosh, Ives, Degrandpré m. fl. D ärtill kom nya och viktigare kategorier Indien-experter: engelska guvernörer som H olw ell, militärer som D ow och sanskritstuderande som munken Paulinus. Kulmen nåddes med de första översättningarna direkt från sanskrit till engelska av Charles W ilkins (Bhagavadgita, 1785) och W illiam Jones (Kalidasas Sakuntala, 1789).

D et var framförallt litteraturen från denna period som enligt W illson blev av be­ tydelse för romantikens Indien-intresse. I ett särskilt kapitel skildrar han hur Herder ut ifrån sina upplevelser av reseskildringar och de första sanskritöversättningarna skapade den fascinerande men orealistiska Indien-bild, som sedan skulle dyka upp hos en rad skönlitterära författare. Karakteristiska drag i Herders »Mythical Image» var idealise­ ringen av Indien som mänsklighetens lyckliga urhem, landet där urreligionen uppstått, där gudomen renast uppenbarat sig, där språk och skrift uppstått (sanskrit). Herder såg