Musikvetenskap i grundskolan

1

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, språk, media

Examensarbete

Musikvetenskap i grundskolan

Musicology in compulsory School

Sofie Ekenstierna

Lärarexamen 270hp Handledare: Ange handledare

Kultur, media, estetik

Ange datum för slutseminarium ex. 2008-12-16

Examinator: Magnus Persson

3

Abstract

Detta examensarbete är inriktat på musikundervisningen och dess olika praktiska och teoretiska delar. I en enkätundersökning har elever fått svara på vilken syn de har på musikundervisningen och hur de kan ha användning av den i framtiden. En musiklärare har intervjuats för att ge ett lärarperspektiv på de frågor som väckts hos mig som författare, när jag gått igenom resultatet av enkätfrågorna. Syftet med undersökningen har varit att se vilken syn elever har på musikundervisning. I undersökningen har jag använt litteratur från musikvetenskapliga sammanhang för att försöka få fram fakta och åsikter kring de olika svar som framkommit av enkätundersökningen. Resultatet av enkätundersökningen visar att många elever ser musikundervisningen som ett roligt ämne där de får lära sig att spela instrument men de tar inte undervisningen helt på allvar och en del har svårt att se att de har nytta av musikundervisningen i framtiden.

Nyckelord: Musikvetenskap, musikundervisning, ”musika”, status, praktisk och teoretisk.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning och bakgrund s. 7

2. Syfte och problemställning s. 9

3. Litteraturgenomgång s. 9 3.1 Musikundervisningens mål s. 9 3.2 Musikvetenskapliga teorier s. 10 3.3 Musikpsykologi s. 12 3.4 Sociokulturellt perspektiv s. 13 4. Metod s. 14

5. Resultat och analys s. 16

5.1 Enkätfrågor: Musikundervisningens upplägg s. 16

5.2 Enkätfrågor: Användandet av musikundervisning s. 20

5.3 Enkätfrågor: Musikundervisningens status s. 22

5.4 Enkätfrågor: Musikundervisningens kursplan s. 25

5.5 Enkätfrågor: Elevernas musikintresse s. 26

6. Diskussion s. 27

7. Referenser/ Källförteckning s. 30

Bilaga 1 s. 31

7

1. Inledning och bakgrund

Under två terminer har jag läst musikvetenskap som sidoämne. Dessa två terminer har varit oerhört givande för mig som är aktivt verksam musiker och jag har länge funderat över hur jag skulle kunna få in musikvetenskapen i mitt kommande yrke som KME-lärare. KME står för Kultur, Media och Estetik. Huvudämnet skapades 2001 genom förening av mediepedagogik och kulturteori med ett innehåll som hämtades från verksamhet med bild, musik, rörelse, drama och slöjd i skola, förskola och

fritidspedagogik. Tanken bakom huvudämnet var bl.a. att kulturens och estetikens växande betydelse i samhället gjort dessa områden till en angelägenhet för allt lärande. Det ingick så att säga i KME:s uppdrag att utmana skolvärldens marginalisering av det estetiska.1

Om man lite kort ska presentera musikvetenskapen så är det den teoretiska och vetenskapliga delen av praktiskt musicerande. Läran om noter, ackord, rytm och hur musikstycken och andra musikaliska verk byggs upp är en del. En annan del är den historiska och lyssnande delen, där lyssnande efter specifika kännetecken hos musiker och genrer från olika tidsperioder är det väsentliga. I musikvetenskap ingår också musiksociologi, vilket är en av de viktigare delarna för mig när jag nu skriver detta examensarbete. Musiksociologi är den del av musikvetenskapen som fokuserar på t.ex. musikens roll i samhället, dess roll i människors liv och hur den påverkar oss människor medvetet och omedvetet.

I en intervju som Sveriges Radio P4 Kalmar gjorde med Peter Andersson, rektor på Kulturskolan i Västervik, förklarar Andersson att det finns skolor som inte kan uppfylla Skolverkets mål för musikundervisning eftersom de inte har tillgång till varken

musikinstrument eller musiksal.2 Jag anser att detta är mycket tråkigt. Elever har rätt till en musikundervisning som möjliggör målen för musikämnet. Dessa brister skulle kunna vara ett tecken på att musikundervisningen inte prioriteras lika högt som andra

teoretiska ämnen. När jag har varit ute på praktik upplever jag, precis som Andersson säger, att tillgången till musikinstrument inte är tillräcklig. Jag upplever också att elever inte tar musikundervisningen på lika stort allvar som andra ämnen. Som blivande KME-lärare och musikintresserad så ställer jag mig frågande till detta.

Ett annat exempel på att musikundervisningen skulle kunna vara åsidosatt i

grundskolan visar sig i den artikel som Karlskoga Tidning publicerat om hur det saknas

1

Malmö Högskola, Lärarutbildningen, Kultur, språk, medier, KME manschett, 2006, Malmö, s. 3.

8

utbildade musiklärare, musiksalar och utrustning i skolorna och hur detta påverkar eleverna. I artikeln säger musikläraren Thore Eriksson:

– Redan 2003 skrev vi till nämnden och påpekade missförhållandena, innan dess hade vi åtskilliga gånger tagit upp problemen med skolledningen, säger Thore Eriksson. Svaret då var att det är en resursfråga, att skolan måste bedöma detta och att det fanns rektorsområden där man nått målen. Och att eleverna har ytterligare fyra år att nå målen, vilket är helt orimligt om man inte haft någon

musikundervisning alls. Det är idag allt för många elever som kämpar i årskurs 9 för att nå målen för årskurs 5.3

Jag upplever att det finns en frustration hos lärare ute på skolor när det gäller

musikundervisningen. Enligt artikeln i Karlskoga Tidning kan man läsa att politikerna inte prioriterar musikundervisningen. Om politiker i kommunen inte främjar

musikundervisningen hur ska då eleverna kunna förstå att undervisningen är viktig för dem? I artikeln framkommer också att skolan har haft många outbildade musiklärare och att även detta kan vara ett tecken på ifrågasättandet av undervisningen.

Eftersom jag brinner för allt som har med musik att göra, även den teoretiska och vetenskapliga delen, var det lätt för mig att välja vad jag skulle skriva om i mitt

examensarbete. Under den tid jag haft praktik så upplever jag att den vetenskapliga och teoretiska delen av musikläran ofta går förlorad från undervisningen på grundskolan. Istället lägger man större vikt vid praktiskt musicerande, vilket jag är helt öppen och positiv till, men jag anser att eleverna måste kunna få orientering kring musicerandets bakgrund och uppkomst för att kunna förstå helheten och komplexiteten som ligger bakom musiken.

Meningen med detta examensarbete är att försöka få klarhet i musikundervisningen status och hur elever upplever undervisningen. Som blivande KME-lärare anser jag att musikundervisningen är en viktig del av den allmänbildning som alla människor

behöver för att de ska ha en generell kunskapsnivå. Jag menar att om musikvetenskapen integreras mer i musikundervisningen, skulle undervisningen kunna bli mer givande för eleverna. Mitt mål med mitt framtida yrke är att sammanföra de teoretiska och praktiska delarna av undervisning och försöka åstadkomma lektioner som är mer integrerade och temabaserade. Jag anser att genom musikvetenskapens många olika grenar kan man som lärare fläta samman praktik med teori och producera mångsidig och mer tillämpad undervisning.

9

2. Syfte och problemställning

Syftet med mitt examensarbete är att försöka undersöka vilken syn elever har på

musikundervisningen i förhållande till ämnets olika delar. Samtidigt vill jag få kunskap kring hur eleverna vill stöttas och uppmuntras till lärande inom ämnet musik. Hur detta kan göras kommer att framgå från den litteratur jag tänker använda.

Problemställningen blir då:

1. Vilken syn har elever på musikundervisning?

3. Litteraturgenomgång

I det här kapitlet kommer jag att ta upp de böcker som är av relevans när det gäller just tillämpningen av musikvetenskap inom grundskolans musikundervisning. Med

tillämpning menar jag att de olika delarna av musikvetenskapen skulle kunna assistera till att inspirera och utveckla elevers intresse för just musikens vetenskapliga sektioner och på så vis eventuellt ge eleverna mer respekt för det estetiska ämnet. Jag har valt att inrikta mig på olika huvudkategorier, vilka är Musikundervisningens mål,

Musikvetenskapliga teorier, Musikpsykologi och Sociokulturellt perspektiv. Kategorin Musikundervisningens mål är viktig eftersom de mål som finns för musikundervisning

är grunden till hur undervisningen skall vara uppbyggd och dessa är viktiga att kunna ha framför sig och utgå ifrån. Under kategorin Musikvetenskapliga teorier nämner jag de teorier som bäst stödjer elevernas enkätsvar och hur de vill att deras undervisning ska se ut. Musikpsykolog avsnittet tar upp hur elever som praktiserar musik relaterar till det de lär sig och hur de reflekterar kring detta. Sist men inte minst kommer kategorin

Sociokulturellt perspektiv, där Lev Vygotskijs sociokulturella teori tas upp.

3.1 Musikundervisningens mål

I Skolverkets bok Kursplaner och betygskriterier för grundskolan 2000 står beskrivet vilka mål som finns för musikundervisningen när eleverna går ut nionde klass:

Eleven skall

- kunna använda sin röst i unison och flerstämmig sång,

- kunna delta i gruppmusicerande med melodi-, rytm- och ackordspel samt kunna reflektera över och bedöma utförandet,

- kunna använda musik, text och andra uttrycksformer i skapande och improvisation för att gestalta tankar och idéer,

- kunna tillämpa centrala ämnesbegrepp i ett musicerande, musikskapande och musiklyssnande,

- ha kunskaper om musikens uttrycksformer, funktioner och traditioner i olika kulturer samt kunna reflektera kring dessa utifrån musiken i dagens svenska samhälle,

10

- vara medveten om olika ljud- och musikmiljöers påverkan på människan och vikten av hörselvård.4

Jag anser att det är viktigt att ta upp dessa mål eftersom de är grunden för hela den här uppsatsen. Skolverkets mål är formade så att varje kommun, skola och lärare kan tolka dem på ett individuellt sätt. Tolkningen kan variera från att tolkas exakt som de står till att förändras och förenklas så att yngre elever ska förstå dem. Enligt min åsikt så är dessa krav ganska svåra att uppfylla, i alla fall för de elever som inte besitter den musikalitet och det musikaliska gehör som faktiskt krävs för att uppnå dem.

I Skolverkets rapport Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Huvudrapport –

bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd har det gjorts

undersökningar kring elevernas åsikter om sitt lärande inom de aktuella ämnena.5 Med hjälp av dessa jämför jag mina resultat från enkäterna med de resultat som de fått fram av sina undersökningar.

3.2 Musikvetenskapliga teorier

Lars Lilliestam är professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet och hans bok

Musikliv är en av många böcker som han skrivit om just ämnen som integrerar

musikvetenskap och lärande. I boken Musikliv diskuterar Lilliestam mycket kring hur musik uppfattas, utövas och tolkas. Frasen ”att musika” eller ”musikande” är något som Lilliestam talar varmt om just när det gäller musik och undervisning:

Musikande ingår för de flesta människor självklart i vardagens vanor och rutiner. Man är ofta inte medveten om sina handlingar och bevekelsegrunderna för dem förrän man tillfrågas – om ens då. Man bara lyssnar eller spelar eller pratar eller läser.

Genom begreppet musikande understryks att musik är en social och kulturell handling och något människor använder i olika syften.6

Jag anser att termen ”musikande” kan vara av nytta inom musikundervisning. Som Lilliestam skriver så är ”musikande” allt som innefattar musik, vilket kan hjälpa till att utveckla musikundervisningen till något som inte bara innefattar musicerade och notlära utan även musiklyssnade, musikens sociala sammanhang och hur vi påverkas positivt och negativt av musik. Lilliestam fortsätter att diskutera musik som olika ideologier. Han beskriver hur vi genom ”musikande” och de val som vi gör av musik som vi gillar,

4

Skolverket, 2008, Kursplaner och betygskriterier för grundskolan 2000, Västerås: Fritzes, s. 46.

5

Skolverket, 2004, Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Huvudrapport – bild, hem- och

konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd, Stockholm: Fritzes, s. 90 ff.

11

ogillar, berörs av eller speglas av, beskriver vår identitet, vilka vi är och vilka vi kanske vill vara.7 När det gäller tonåringar och ungdomar är det väldigt tydligt hur de uttrycker sig genom ”musikande”, genom den musik de väljer att lyssna på, vilka intressen inom musiken de väljer att lägga fokus på. Samtidigt förändras ungdomars åsikter fort och de kan snabbt ändra vilken typ av musik de vill lyssna på. De kan ändra genre på

musikvalet efter vilket humör de är på. Lilliestam förklarar hur musik idag är en viktig del av ungdomars vardag och hur de använder sig av musik för att underlätta läxläsning:

Det är vanligt att ungdomar läser läxor till musik.[…] Med hjälp av musiken kan man skärma av sig från en stökig omgivning i klassen, och för många är musik också ett verktyg som hjälper till att höja koncentrationen och faktiskt göra inlärningen effektiv.8

Lilliestam menar att ha musik i bakgrunden under läxläsning kan hjälpa eleven att fokusera. Enligt den uppfattning jag fått från den tid jag varit ute på praktik och genom de samtal jag haft med elever, så är det mycket vanligt att elever använder sig av musik under den tid de studerar hemma.

Lilliestam diskuterar samtidigt hur man lär sig musik. Han skriver om formellt och informellt lärande. Formellt lärande är det lärande som skolan erbjuder genom musikundervisning eller annan undervisning. Det informella lärandet är det som sker utanför institutionen, det lärande som äger rum i vardagslivet, spontant och utan att vi ens tänker på att vi lär oss. Detta lärande kan inte undvikas och inom musikämnet sker detta lärande genom gehör och lyssnande, utan läroböcker. Detta lärande styrs av lust, nyfikenhet och spontanitet. Lilliestam skriver också om hur formellt och informellt lärande har både för- och nackdelar:

Både formellt och informellt lärande har sina för- och nackdelar, sina möjligheter och begränsningar. Formell undervisning fastnar ibland i mönster och kan fokusera alltför mycket på pedagogiska metoder och glömma sådant lärande som ligger utanför det formella, till exempel gehörsinlärning.[…] Givetvis har också informellt lärande sina problem. Eftersom man ofta bygger på gehör och minne riskerar det som inte används att glömmas och gå förlorat.[…] Informellt lärande är ibland ryckigt, oordnat och osystematiskt vilket kan leda till att det uppstår kunskapsluckor. Använder man inte skriftliga hjälpmedel är man utlämnad åt minnets

begränsningar.9

Vad Lilliestam vill säga med detta är att för att få ut så mycket som möjligt av den musikaliska undervisningen måste man föra samman den formella och den informella kunskapsprocessen. Att använda sig av det ena eller andra lönar sig alltså inte i längden

7

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag, s. 32.

8

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag, s. 96.

12

utan en blandning av dem båda utgör ett större och med överskådligt lärande. Som pedagog måste man se till att eleverna får ut så mycket som möjligt av undervisningen och genom både formellt och informellt lärande kan fler av eleverna ta till sig

undervisningen. Formellt och informellt lärande hör alltså ihop. Deras gemensamma nämnare blir då den kunskap som tas in både med öra och med öga, i alla fall när det gäller musikundervisning.

3.3 Musikpsykologi

I boken Psychology for Musicians skriver de tre författarna A. Lehmann, J. Sloboda och R. Woody om hur musiker får inspiration och motivation till att musicera och utvecklas inom musikämnet. Författarna menar att musiker, även de som praktiserar musik på amatörnivå, har en själslig förbindelse till musiken de utövar. Författarna beskriver två olika relationer som eleven och läraren kan ha:

There are two broad models for the teacher-student relationship: the

master-apprentice model and the mentor-friend model. In a master-master-apprentice relationship,

the role of teachers is to tell of their experiences and demonstrate their craft. […] In contrast, the mentor-friend model reflects greater exchange between teacher and student. Teachers work to facilitate student experimentation and provide musical ideas for the student to consider. Teaching means guiding the augmentation of students´ own musical experiences.10

Författarna trycker på att lärare ska engagera eleven och vägleda denne till att själv upptäcka nya saker inom musiken och den musikaliska utbildningen. Därför anser de att ”mentor - vän” relationen är viktigare och mer användbar än ”mästare - novis”

relationen. Om eleven redan har en grund att bygga musikalisk kunskap på anser jag, precis som författarna, att elevens intresse för musiken ska leda till dennes framtida kunskap. Läraren ska finnas till hands och vägleda eleven i rätt riktning, inte tvinga på eleven kunskap som han/hon inte har förmåga att hantera. Att utgå ifrån elevens tidigare erfarenheter visar hur långt eleven behärskar att gå inom det kunskapsområde som han/hon utövar.

Författarna anser att lärarens roll är mycket viktig för elevens framtida intresse och kunskap kring musikämnet. Ett helt kapitel tar upp hur man som pedagog kan hjälpa, stötta och uppmuntra elever till lärande inom musik. I detta kapitel finns en självstudie som varje lärare kan prova på. Här kan du granska din egen och elevernas vetanden kring hur du som lärare tillämpar din pedagogiska kunskap på elevernas vilja att lära sig musik. Författarna skriver:

13

A teacher`s role is not to merely broadcast information that students may or may not receive. The quality of teaching is defined by the learning that takes place, in other words, by its output.11

Författarna menar att den kunskap som syns eller visar sig hos eleverna är den som är grunden för om läraren gör ett bra jobb eller inte. När du som lärare kan se att eleverna använder sig av den kunskap som de nyligen har vunnit, har du haft framgång. Hur eleverna uttrycker och använder sig av den kunskap som de fått är sedan upp till var och en av dem.

Bokens budskap är att musiken ska förgylla och förena individers intressen. Att kunna spela och utforska musikens underbara värld ska ge den musikintresserade eleven ett nytt djup i den undervisning som erbjuds. Utveckling inom instrument eller utveckling inom sin psykiska sfär spelar ingen roll, hur man utvecklas är personligt. Författarna trycker på att läraren ska förse eleven med den kunskap som krävs för att eleven ska kunna utvecklas så mycket som möjligt på egen hand, både musikaliskt och

identitetsmässigt.

3.4 Sociokulturell inriktning

I Silwa Claessons bok Spår av teorier i praktiken skriver hon om olika pedagogiska teorier. En av dem är Lev Vygotskijs teori, det sociokulturella perspektivet. Detta innebär att elever kan skaffa sig kunskaper på andra platser och på andra sätt än genom den utbildning som skolan erbjuder. Teorins grund är att man kan lära sig på olika sätt, t.ex. genom andra människors tidigare erfarenheter. På detta vis kan eleverna lära sig av sina klasskamrater och sedan utveckla en egen fördjupad lärdom genom den nya

kunskapen de fått och den de redan behärskar. Eleverna kan också utveckla

kunskapsförmågor på andra platser än i skolan. Men enligt Vygotskijs teori så vet inte alltid eleven om att han/hon får insikt i lärande på andra platser än skolan. Teorin lägger heller inte fokus vid vetskapen om lärande utan lägger sin tyngdpunkt vid elevens kulturella omgivning. Genom olika kulturella miljöer lär sig eleverna utan att de är medvetna om det, menar Vygotskij. Samtidigt fäster han vikt vid att eleverna får reda på att den kunskap de får av de olika kulturella umgängena är en kunskap vars grund ligger i en social- och samhällsintegrerad verksamhet. Denna kunskap om samhället och dess sociala aspekter har eleverna nytta av resten av sina liv.12

11

Lehmann m.fl, 2007, Psychology for Musicians, New York: Owford University Press, s. 193.

14

I Gunilla Lindqvists bok Vygotskij och skolan, där Vygotskijs texter ur Pedagogisk

psykologi redigerats, översatts och kommenterats, skrivs det om hur barns intresse för

saker kan hjälpa till att bygga upp deras undervisning och på så vis lära sig om andra ämnen än det intresse som de för tillfället har:

En generell psykologisk regel för upparbetandet av intresset är följande: för att ett ämne ska intressera oss måste det hänga samman med något som intresserar oss, med något redan känt och därtill innehålla några nya verksamhetsformer, ty annars blir det resultatlöst.13

Vygotskij menar att eleven redan måste ha förkunskaper om ämnet för att denne ska finna det intressant. Inom musiken skulle då detta kunna vara att eleven redan har en viss förståelse kring gitarrspel och utifrån detta kan pedagogen utöka detta intresse genom att utveckla gitarrspelandet via t.ex. teoretisk undervisning. Så av den vetskap som eleven redan besitter utvecklas en mer grundlig kunskap genom att integrera det redan funna intresset med mer teoretisk undervisning.

Lev Vygotskij skriver i boken Fantasi och kreativitet i barndomen om hur barns kreativitet och fantasi utvecklas under barnets olika åldersstadier. Från det att barnet är fött till dess att det räknas som vuxen stärks dess fantasi och kreativitet. Kreativiteten som utgör grunden för all estetisk verksamhet påverkas av barnets omgivning och dess interaktion med andra människor. Vygoytskij menar att fantasin frambringas av

verkligheten som barnet befinner sig i, att genom vardagen och realiteten ökar barnets kreativitet och fantasi som senare används i skolan vid inlärning men också senare i livet. Barnets omgivning hjälper till att utveckla och fördjupa den kreativitet som redan existerar inom denne.14

4. Metod

I det här kapitlet berättar jag om vilka metoder jag använt för att ta reda på fakta som jag behövt för att kunna göra ett kvalitativt examensarbete.

Jag valde att använda mig av två forskningsmetoder, enkätmetod och intervjumetod. Dessa två metoder anser jag vara bäst när det gäller en sådan här form av undersökning. Genom en enkät kan jag få fram bred fakta, vilket är det jag är ute efter, och genom intervjun med läraren kan jag få ett lärarperspektiv på det som eleverna har beskrivit i enkäterna. Min första uppgift var att dela ut enkäter till sextio elever i grundskolans

13

Lindqvist, Gunilla, 1999, Vygotskij och skolan - Texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk psykologi

kommenterade som historia och aktualitet, Lund: Studentlitteratur, s. 58.

15

senare år. Frågorna är inriktade på musikundervisningens status och varje elevs enskilda musikintresse.

Enkäten bestod av tio frågor. Jag utgick ifrån att minst 50 % av enkäterna skulle bli ifyllda rätt och lämnas in. Bortfall räknade jag med. Enkäten delades ut till två klasser, en åk 8 och en åk 9, på en kommunal skola i en stor stad i södra Sverige. Skolan tar emot elever från ett villaområde och ett höghusområde, och detta medför att mångfalden är stor. Enkäten delades ut när klasserna hade musiklektion. Under de lektionerna jobbade eleverna i halvklass, vilket gjorde det lättare för mig att svara på frågor om enkäten om sådana kom upp.

Jag valde att dela ut enkäten i en åk 8 och en åk 9 för att det är av intresse vad elever som ska få betyg har att säga om musikundervisningen. Det intressanta i det är att elever som får betyg kanske upplever undervisningen på ett annat sätt än elever som inte får det och för denna undersökning anser jag att detta spelar roll. Det är deras svar som, enligt mig, väger tyngst. Eftersom de som får betygen är de som kan säga om deras nuvarande musikaliska utbildning är bra nog för att ge dem stöd vid vidare musikaliska studier eller framtida musikaliska intressen.

Av de sextio enkäter som jag delade ut i klasserna fick jag tillbaka femtiofyra stycken svar. Detta berodde på att vissa elever var sjuka just de dagar som jag var där, inte på att vissa inte lämnade in dem. Alla elever som var närvarande lämnade in enkäterna. Av dessa femtiofyra enkäter var tjugosex från åk 8 och tjugoåtta från åk 9. Enkäten ligger som bilaga nr. 1 i slutet av uppsatsen.

Efter att jag sammanställt svaren från enkäten ansåg jag att det skulle vara intressant att intervjua musikläraren och se vad hon hade för inställning och åsikt i de frågor som eleverna svarat på i enkäten. Jag gjorde därför en telefonintervju med henne. Denna intervju grundar sig på hur hon upplever att musikundervisningen allmänt tolkas i skolan och i samhället men också på hur hon anser att musikundervisningen skulle kunna se ut. Intervjuns frågor bygger också på hur eleverna svarat på enkäten men även på hur läraren upplever att musikundervisning betraktas inom skolans värld. Intervjun spelades in och har därefter transkriberats till en kortare version. Denna intervju ligger som bilaga nr. 2 i slutet av uppsatsen. Jag har skrivit ner intervjun men valt att ta bort de små kommentarer som jag sa under intervjuns gång och jag har även valt att utesluta upprepningar.

16

5. Resultat och analys

I detta resultatavsnitt tar jag upp svaren på enkätfrågorna. Jag har delat in frågorna i kategorier och efter själva resultatet kommer jag att analysera utefter litteraturen som jag använt mig av. Jag kommer också att väva samman detta med de svar som

musikläraren gav under telefonintervjun som jag höll med henne. Det är intressant att se hur elevernas svar, musiklärarens svar och den anknytande litteraturen kan

sammanlänkas och på så vis ge mig en bra analys i mitt arbete.

5.1 Enkätfrågor: Musikundervisningens upplägg

Enkäten består som sagt av tio frågor. Den första frågan lyder: Vilket inslag av

musikundervisningen uppskattar du mest? I åk 8 kan man se att de flesta, tjugotvå

elever, uppskattar instrumentspelandet mest. Här är gitarr, trummor och sång de instrument som hägrar. Fyra elever tycker mest om när de får lyssna och analysera musik. De uttrycker också att detta är något de sällan får göra och att de skulle vilja ha mer kunskap inom detta. På den här frågan har tjugotvå elever i åk 9 svarat att de mest uppskattar när de får spela på instrumenten och när de får sjunga. Av enkäten kan man också få fram att de flesta av dessa tjugotvå elever faktiskt gillar att ha musik och att de är ivriga att lära sig de instrument som erbjuds. Gitarr, trummor och sång är det som är mest populärt. Tre elever i åk 9 uppskattar mest när de får göra egen musik. De gillar att skriva egna texter och sedan skapa egen musik till det. Tre av eleverna har inte svarat på frågan.

Genom detta resultat kan jag se att elever mest uppskattar att spela instrument. Även i intervjun med musikläraren kan jag se att detta är det som är viktigast på

musikundervisningen. Läraren anser att det är viktigt att låta eleverna få prova på olika instrument eftersom det finns elever som aldrig hållit i en gitarr innan eller aldrig fått prova på att sjunga i en mikrofon tidigare. Självklart håller jag med musikläraren i att det är viktigt att användandet av instrument uppmuntras. Eleverna måste se sambandet mellan instrumentet och användandet av den musikaliska teorin, därför är det

grundläggande att eleverna i en tidig ålder får möjlighet att prova och experimentera med olika instrument. Här säger också läraren att hon inte lägger lika stor vikt vad den teoretiska biten av instrumentspel. Men jag menar, precis som Lilliestam, att med hjälp av teorin, som här är det formella lärandet, kan eleven uppleva och upptäcka

17

interaktionen med instrumentet.15 I samband med detta kan man också relatera till Claessons bok Spår av teorier i praktiken där författarinnan enkelt förklarar hur Vygotskijs teori om sociokulturellt lärande fungerar. Man skulle kunna se ett samband mellan det sociokulturella perspektivet och elevernas användning av

musikinstrumenten. Genom instrumenten, som finns i den kulturella omgivning som i detta fall är musiksalen, lär eleverna sig spela och kommunicera med musik. De kan lära sig enskilt men framförallt viktigt är att de lär sig att samarbeta och integreras som grupp. Här kommer det sociala samspelet in, både genom att komma överens i en musicerande grupp och att få ett samspel tillsammans med det instrument som varje elev spelar på.16 Också Vygotskijs egen teori om hur elevernas kreativitet och fantasi byggs på av verkligheten omkring dem passar in i den här diskussionen. Elevernas omgivning i musiksalen utvecklar deras intresse för att lära musik. Deras musikaliska sinnen blir mer öppna för det som musiksalen har att erbjuda.17 Samtidig ser jag ett samband mellan resultatet och vad Lilliestam skriver i sin bok Musikliv. Lilliestam skriver om ungdomars musikintresse och hur de använder ”musikande” i vardagen. Inte alla ungdomar har tillgång till instrument i sin vardag, utanför skolan och då försvinner den delen av ”musikandet”. Därför är den otroligt viktig i undervisningen. Samtidigt visar resultatet att några elever saknar lyssnande och analyserande av musik. Detta är också en viktig del av ”musikandet” och Lilliestam skriver att musiklyssnade är något ungdomar gör ofta hemma men de vet inte hur de ska lyssna eller hur de ska tolka musiken.18 Detta borde främjas i musikundervisningen, anser jag. Musiklyssnande är viktigt för att eleverna ska kunna tolka och få kunskap i hur musik skapas. Att veta hur en viss musikgenre är uppbyggd och veta dess ursprung är viktigt för elevens eget skapande och för dennes intresse av just denna musikstil.

Den andra enkätfrågan lyder: Anser du att något är svårt när det gäller

musikundervisningen och i så fall vad? I åk 8 kan man dela in klassen i sex olika

kategorier, vilket var fler och mer varierande än åk 9: 1. De som inte tycker något är svårt, sju elever.

2. De som anser att instrumentspel är det svåraste, vilket är den största gruppen bestående av nio elever.

15

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag, s. 118 ff.

16

Claesson, Silwa, 2002, Spår av teorier i praktiken, Göteborg: Studentlitteratur, s. 31 ff.

17

Vygotskij, Lev, 1995, Fantasi och kreativitet i barndomen, Göteborg: Daidalos AB.

18

3. De som anser att det teoretiska är svårast, t.ex. notlära, ackordkunskap, m.m, tre elever.

4. De som inte gillar att sjunga inför publik/klassen, tre elever. 5. De som anser att de inte kan skriva låtar/texter, två elever. 6. De som anser att det som är tråkigt är svårt, två elever.

De flesta eleverna i åk 8 anser att instrumentspelandet är det som kräver mest av dem och att det är det som de kämpar mest med. Åk 9 ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med åk 8. Här kan man dela in klassen i tre kategorier:

1. De som inte anser att något är för svårt, tretton elever.

2. De som anser att det teoretiska är svårt, t.ex. notlära, ackordkunskap, m.m., elva elever.

3. De som anser att musicerandet är svårast, tre elever.

Fördelningen mellan dessa kategorier är nästan helt jämn, förutom kategori tre.

Eleverna som anser att de inte har några som helst problem med musikundervisningen är oftast de som spelar något instrument på fritiden och/eller har ett väldigt stort musikaliskt intresse. De som anser att den teoretiska biten av undervisningen är svår är de som inte spelar något instrument och de har oftast ett lite sämre gehör än de som spelar instrument. En elev undvek att svara på frågan.

Detta resultat var något överraskande för mig. Jag anade inte att det skulle vara så många olika alternativa svar. Men ett sådant resultat visar ju på att eleverna är olika och har olika uppfattningar om vad musikundervisningen är till för, precis som Lilliestam menar när han beskriver hur ungdomar utnyttjar ”musikandet” vid olika tillfällen och på olika vis. ”Musikandet” kan, som Lilliestam beskriver det, appliceras på all sorts

musikalisk kontakt. Även sådant som vi anser vara svårt inom musiken ingår i detta. Undervisningen är generell och ska vara anpassad för att passa alla, ändå beskriver eleverna här hur olika de ser på svårighetsgraden i undervisningen. Om man ska gå till vad musikläraren har att säga om just den här frågan så anser hon främst att

musikundervisningen ska vara rolig och lockande. I åk 9 är den största gruppen de som anser att musikundervisningen inte är så svår, medan den största gruppen i åk 8 är de som anser att instrumentspel är det svåraste. Här skiljer sig klasserna åt. Kanske kan detta bero på att niorna har mer erfarenhet när det gäller instrumentspel eftersom de redan har all den kunskap som de i åk 8 kommer att få under det här läsåret. Det skulle också kunna bero på elevernas olika intresse för just musikämnet, och det ”musikande” som de uttrycker i och utanför skolan. Lilliestams teori om ”musikandet” kan appliceras

19

på alla elever som anser att något inom musikundervisningen är svårt. Genom

”musikande” kan eleven själv hitta de intressen av musiken som de brinner för samtidigt som de kan upptäcka nya intressen. Det som är komplicerat och anses svårt kan oftast hjälpa eleven att utvecklas inom de områden de behärskar. Några elever anser att teorin är svårast. Kan anledningen till detta vara att de inte har så mycket teori? Enligt

musikläraren så försöker hon lägga lite fokus vid det teoretiska men inte alls så mycket som hon gör vid det praktiska. Självklart är praktiken viktig men den måste kombineras med teori för att den ska bli hel. Den teoretiska biten gör den praktiska delen hel och på så vis får eleven all kunskap han/hon behöver för att behärska instrumentspel, vilket också då kan underlätta för dem som anser att detta är en svår del.

Den tredje frågan i enkäten lyder: Är det något du saknar i undervisningen eller som

du skulle vilja veta mer om? I åk 8 anser tretton elever att de inte saknar något i

undervisningen men sex stycken av eleverna vill, precis som åk 9, veta mer om kompositörer och olika musikstilar från förr och de vill veta mer om musikens

utveckling. Två av eleverna vill ha dans i undervisningen, vilket de kommer att få lite av i åk 9. Fem stycken av eleverna vill ha mer instrumentspel och instrumentkännedom, vilket också är en stor del av musikvetenskapen.

Eleverna i åk 9 delar sig i tre kategorier:

1. De som inte saknar något i musikundervisningen, tolv elever. 2. De som vill lära sig mer om instrumenten och spela mer, sju elever.

3. De som vill få större kunnande om kompositörer och genrer från förr och idag, sju elever. Två elever undvek att svara på frågan.

Resultatet visar att många är nöjda med den undervisning de får men det finns fortfarande vissa fack som behöver fyllas med kunskap för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt av sin undervisning. Just handledning inom äldre musik och musikhistoria om t.ex. klassiska kompositörer och olika genrers uppkomst tycks saknas en del. Musikläraren säger att hon upplever att eleverna vill lära sig mer om historia och om äldre kompositörer och musiker. Den teoretiska biten med noter och rytm upplever hon att eleverna inte är lika intresserade av. I den nationella utvärderingen med

inriktningen mot ämnet musik står det:

Flertalet elever har uttryckt att musiken i skolan utgör ett slags andningshål, och är inte som de andra ämnena – ”där kan man slappna av och vara sig själv”. Eleverna framhåller också att de uppskattar att få musicera i grupp. Samtidigt försöker många lärare och även Kursplan 2000 legitimera ämnet som ett kunskapsämne. I elevernas svar finns också en antydan om att ämnet är omodernt, eller brister i genrebredd:

20

”Den musik jag gillar finns inte med på lektionerna”. Det tycks, ur ett

elevperspektiv, råda vad forskarna kallar en dissonans mellan ungdomskulturens musik och skolans musik – vissa ämnesmoment upplevs av flera elever som främmande i förhållande till egna erfarenheter och upplevelser av omvärlden.19

Här kan man se hur svaren yttrat sig i den nationella utvärderingen som gjorts av Skolverket. Eleverna här anser också, precis som eleverna i min enkätundersökning att mer undervisning kring det som eleverna har intresse av, i mitt fall då musikens historia o.s.v. Här kan man också ännu en gång tillämpa Lilliestams teori om ”musikandet” som grund. Om en elev har ett intresse för en viss musikstil så är eleven oftast intresserad av att veta mer om just den genren och dess bakgrund. Samtidigt i ”musikandeprocessen” kan eleven själv finna kunskaper utan att han/hon vet om det, då passar även Vygotskijs teori bra. Även Lilliestams teori om det formella och informella lärandet kan appliceras här. Genom de båda lärandeprocesserna kan eleven utvecklas inom de musikgenrer som de gillar och har stort intresse för samtidigt som de kan få upp ögonen för äldre genrer som utvecklat den genre som de uppskattar. Till en början kanske de inte upplever att de får kännedom om andra musikaliska grenar än de som de söker vetskap kring men med tiden kommer de att kunna se att de har kunskaper även om de stilarter som var grunden till deras egen favoritgenre. Detta kommer att visa sig som allmänbildning när de hamnar i en situation där de upplever att kunskaperna behövs eller om de har en konversation med någon som har de lärdomarna.

5.2 Enkätfrågor: Användandet av musikundervisning

Fjärde frågan är: Ge exempel på något du lärt dig på musikundervisningen. De flesta av eleverna i åk 8, tjugoen elever, tar upp att de lärt sig några ackord på gitarr och att de lärt sig sjunga några låtar. Sen är det fyra stycken som skriver att de lärt sig om artister och om hur man bygger upp texter till låtar. De skriver också att de lärt sig lite om noter. En av eleverna skriver att denne lärt sig att våga synas och ha kul med musik och att det är okej att inte vara jätteduktig på att sjunga utan att man kan ha kul och lära sig något fast att man inte är proffs på det och att man får en chans att synas. I åk 9 har två elever skrivit att de lärt sig om olika genrer inom musik, musikstilar mellan 1950-1990 talet. Resten av eleverna, tjugosex personer, skriver om sina kunskaper inom

instrumentspel, främst gitarr men också lite piano.

19 _{Skolverket, 2004, Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Huvudrapport – bild, hem- och}

21

Detta resultat visar tydligt att eleverna anser att de lärt sig mycket om instrumentspel, några ackord på gitarr och att sjunga några låtar. Detta är också det som de anser vara mest kul, enligt tidigare enkätfrågor. Det är få som skriver att de lärt sig något om den teoretiska biten av musiken, vilket musikläraren säger att hon inte lägger lika stor vikt vid som den praktiska delen. Samtidigt som man lär eleverna praktiskt musicerande borde man integrera det teoretiska kunnandet. Praktik och teori går hand i hand. Detta skriver författarna i boken Psychologi for Musicians om. De menar att en jazzmusiker inte kan lära sig att improvisera på sitt instrument om denne inte har lärt sig grunderna till hur improvisation går till, genom t.ex. studerandet av olika skalor m.m.20

Intressant är också den person som skrivit att den utvecklat en helt annan kunskap från musikundervisningen, vilken är att våga synas och ta plats. Detta visar på att

undervisningen gynnar elever på olika sätt, här genom att eleven känner sig mer självsäker och vågar ta för sig av det som erbjuds under undervisningstimmarna. Här kan teorier om musikpsykologi appliceras. I boken Psychology for Musicians skriver författarna om hur musiken påverkar oss människor psykiskt. I det här resultatet syns det tydligt att eleven i fråga har upplevt en styrka och en psykisk samhörighet med musikundervisningen. Genom den har eleven kunnat bygga upp sitt självförtroende och vågat ta steget att synas inför andra. Eleven skriver att även om man inte är jätteduktig så får man en chans att synas. Detta visar att eleven tar de tillfällen som ges att visa upp sin förmåga på ett instrument, även om elevens förmågor kanske inte är de bästa. Detta anser jag vara en stor del av anledningen till att ”musikandet” borde vara en del av musikundervisningen. Innebörden av musikundervisning hos denna elev har ändrats. Fokus ligger inte på det musikaliska utan på att utvecklas som individ, vilket också är meningen med ”musikandet”. Lilliestam skriver om hur ”musikandet” hjälper till att utveckla individen och dess allmänna intresse för musik och hur denne vill att musiken skall påverka hans/hennes identitet.21 Även författarna till Psychology for Musicians anser att det viktigaste med musiken är att individen utvecklas, även om det inte innebär en musikalisk utveckling utan en själslig.22

Den femte frågan lyder: Vilken nytta kan du se dig ha av musikundervisningen i

framtiden? Nio stycken av eleverna i åk 8 ser inte att de kan ha någon nytta av den

musikundervisning som de får i grundskolan. Resten av eleverna, sjutton personer, tror

20

Lehmann m.fl, 2007, Psychology for Musicians, New York: Owford University Press, s. 61 ff.

21

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag, s. 129 ff

22

att de kan ha nytta av undervisningen i framtiden, t.ex. att det kan vara bra att vara allmänbildad inom ämnet musik och att de kan ha nytta av undervisningen om de senare i livet vill ägna tid åt musicerande. Tolv stycken av eleverna i åk 9 tror inte att de

kommer ha nytta av musikundervisningen medan resten, sexton elever, ser den som en allmänbildning, något som de faktiskt skriver i enkäten. Så även om de inte ser sig själva hålla på med just musik i framtiden så ser de undervisningen som allmänbildning. Självklart anser jag att det är tråkigt att så pass många elever inte anser sig ha någon nytta av musikundervisningen i framtiden. Som KME-lärare och musikintresserad så vill man ju att eleverna ska kunna se nyttan och glädjen i musiken. Men de som anser sig ha nytta av undervisningen har en positiv inställning till den. Även om eleverna inte kan se sig själva hålla på med musik som ett yrke så ser de undervisningen som

allmänbildning, vilket glädjer mig. Men vilken slags allmänbildning är det de får? Jo, den praktiska allmänbildningen, den som visar sig genom ackordspel på gitarr. Att de kan följa med och spela vissa ackord på gitarr eller piano och sjunga till. Självklart är inte detta något som anses vara dåligt, men var är den allmänbildning som inkluderar historia, kunskap om olika musiker och kompositörer och notlära? Inte att förglömma är också den allmänbildning som handlar om hur vi människor påverkas av musik t.ex. när vi ser på film eller hur vi relaterar musik till olika känslor. Lilliestam skriver om hur människor relaterar olika slags musik till olika känslor. Många har upplevt olika händelser till musik t.ex. en kärleksrelation, en far- eller morförälders begravning, ett dop eller någon annan företeelse som man minns när man hör den musik som spelades just vid det tillfället. Just därför relaterar vi människor så många olika slags känslor till musik. Musiken finns hela tiden omkring oss, antingen den musik som vi frivilligt lyssnar till eller den som vi bara blir utsatt för utan att vi själva har bestämt vad, när eller hur.23

5.3 Enkätfrågor: Musikundervisningens status

Fråga sex lyder: Vilken status, låg eller hög, anser du att musikundervisningen har

idag? I åk 8 svarade sexton elever att musikundervisningen har hög status, tre elever

svarade mellan och sju elever svarade att den har låg status. I åk 9 svarade tio elever hög, tio elever svarade mellan och sex elever svarade låg. En elev skriver att den tycker att musikundervisningen är kul men att vuxna inte prioriterar den och en elev undvek att svara på frågan.

23

Detta resultat är väldigt intressant för just denna studie. Av femtiofyra elever som svarade på enkäten anser tjugosex av dem att musikundervisningen har en hög status. Det är mindre än hälften, vilket jag anser är alldeles för lite. Tretton elever anser att musikundervisningen är låg, vilket är för mycket enligt mig. Sedan har vi de tretton elever som anser att statusen ligger på medelnivå, att musikundervisningen håller en status som varken kan räknas som hög eller låg. I frågan har jag bara skrivit status utan att definiera för vem statusen är hög eller låg. Eleverna har tolkat frågan så att det är de själva som anser om musikundervisningen har hög eller låg status. I nästkommande fråga får vi reda på varför eleverna anser att undervisningen har hög, mellan eller låg status.

Fråga sju lyder: Motivera varför du tror att musikundervisningen har låg eller hög

status. Av de sexton elever i åk 8 som anser att musikundervisningen håller hög status

anser sju stycken av dem att musikundervisningen är rolig och därför håller den hög status, fyra elever anser att de lär sig mycket av musikundervisningen och därför har den hög status, två elever skriver att musikundervisningen har hög status för att musik just nu är modernt och populärt och att det därför lockar elevers intresse. Resterande tre elever undvek att svara på frågan. De tre elever som anser att musikundervisningens status ligger på medel har tre olika svar på frågan. En skriver att musikundervisningen borde vara lite svårare, en annan skriver att klasskamraterna pratar för mycket så att han/hon inte hinner lära sig så mycket som han/hon vill och en tredje skriver att det är lite för mycket information och att de får lära sig spela instrument. Av de sex elever som anser att musikundervisningen har låg status skriver två personer att

musikundervisningen inte tas på så stort allvar och därför blir statusen låg, två av eleverna skriver att man inte har nytta av undervisningen i framtiden, en elev skriver att han/hon gillar matematik bättre och en elev anser att det är läraren som gör att

musikundervisningen har dålig status. I åk 9 är det tio elever som anser att

musikundervisningen håller hög status. Av dessa är det sex elever som anser att läraren är duktig och därför blir statusen hög, tre elever skriver att ämnet är roligt och därför har det hög status och en elev undviker att svara på frågan. Av de tio elever som anser att musikundervisningens status håller medelnivå skriver tre elever att intresset för musik kanske inte är så stort hos elever just nu, en elev anser att musikundervisningen inte får så mycket uppmärksamhet som den förtjänar, en elev skriver att man kanske inte har så stor nytta av undervisningen i framtiden, en elev anser att statusen är medelmåttig för att

24

man lär sig allmänt om musik och fyra elever svarar ”vet ej” på frågan. Av de sju elever som anser att musikundervisningen håller en låg status är det tre stycken som skriver att den låga statusen beror på att ämnet inte prioriteras, en elev anser att undervisningen måste hålla en låg status för att många elever är okunniga inom musikämnet, en elev skriver att ämnet inte är så viktigt för framtiden, en elev skriver ”vet ej” och en elev undviker att svara på frågan.

Resultatet visar varför eleverna anser att musikundervisningen har en låg eller hög status. Några av eleverna anser att undervisningen har hög status för att den är rolig och för att man lär sig mycket. Men är detta verkligen en anledning till att undervisningen i sig skulle ha en hög status? Jag anser, liksom Lilliestam, att musikundervisning i dag inte prioriteras och respekteras så som den gjorde förr. Lilliestam beskriver hur musikläraryrket är ett lågstatusyrke och ett lågavlönat yrke, hur arbetet är slitsamt, många drabbas av hörselskador och utbrändhet och hur det inte är ovanligt för en musiklärare att arbeta på olika skolor för att få ihop en full tjänst. Men att musikläraren är värd mycket när det börjar närma sig högtider som jul och sommarlov, för då ska det förberedas sång och eventuellt konserter och då behöver skolan musikläraren.24 På grund av att musiklärare i allmänhet har låg status så påverkas även undervisningen av detta. Musikläraren på skolan beskriver också hur hon upplever att hennes arbete uppskattas kring just högtiderna i skolan. Men hon anser inte att musikundervisningen inte prioriteras av ledningen, tvärt om, menar hon att ledningen bryr sig medan eleverna är de som inte har respekt eller prioriterar ämnet. Som vi kan se i resultaten av den här enkätfrågan så är det ju ganska många av eleverna som anser att musikundervisningen har låg status, vilket kan vara en anledning till att musikläraren upplever att eleverna inte tar undervisningen på allvar. Att anse att musik inte är något som är viktigt finner jag, precis som Lilliestam, vara oriktigt. Lilliestam menar att alla människor påverkas av musik, på ett eller annat sätt. Antingen har man ett starkt band till musiken, kanske på grund av att man spelar något instrument, sjunger i kör eller bara tycker om att omge sig av musik. Eller så har man ett lösare band till musiken, i form av att man har upplevt olika händelser i livet där musik varit inblandat. Musik påverkar oss mer än vad vi tror och därför är musik något som inte kan anses oviktigt. Alla gillar musik, sen kan det vara olika genrer inom musiken som man inte gillar, men alla lyssnar på musik.25

24

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag, s. 82.

25 5.4 Enkätfrågor: Musikundervisningens kursplan

Den skola som jag gjort enkätundersökningen på är en skola som tar kursplanens mål på största allvar. Inför varje uppgift visar de för eleverna vilka mål det är som gäller för just den specifika uppgiften. Eleverna skriver ner målen och när uppgiften är slutförd skriver de i arbetsböcker hur de uppnått målen. Just därför är en av mina enkätfrågor, fråga åtta, extra intressant för mitt arbete. Frågan lyder: Har du någon gång fått se

och/eller läsa en kursplan för musikundervisning? Av de som svarade på enkätfrågorna

i åk 8 så har sex elever svarat nej på den här frågan och en elev har helt hoppat över den. De övriga nitton eleverna skriver att de har fått se en kursplan någon enstaka gång eller att de får se målen när de skriver IUP (individuell utvecklingsplan) i början av terminen. I åk 9 var det tio elever som svarade nej på den här frågan. Sjutton elever svarade ja och skrev ungefär samma förklaring som eleverna i åk 8 gjorde. En elev undvek att svara på frågan.

Resultatet på denna enkätfråga är mycket överraskande för mig eftersom jag själv var med under ett par av musikundervisningstimmarna och såg hur väl musikläraren visade och beskrev kursplanens mål för eleverna. Men av resultatet ser man att några av eleverna inte förstår att det är mål från kursplanen som de får se vid varje

lektionstillfälle. Tydlighet är oerhört viktigt när det gäller att beskriva saker för elever. Man skulle kunna dra paralleller mellan detta och att musikläraren upplever att eleverna inte tar undervisningen på allvar. Om eleverna förstod vad de var tvungna att lära sig för att bli godkända i ämnet så skulle de kanske lägga större vikt vid undervisningen och inte behandla den så respektlöst som musikläraren upplever att de gör. Kursplanens mål för åk 9 är inte helt okomplicerade, de kan tolkas på olika sätt av lärare och de kan uppfattas olika av varje elev. Det är viktigt att målen beskrivs enkelt och att de sätts in i ett sammanhang så att eleverna kan förstå vad det är de lär sig. Som jag skrev om i min inledning, om de skolor som saknar musiksal, instrument och liknande så att eleverna inte kan nå upp till målen av den anledningen, så är detta inte fallet för den skola som jag gjort undersökningen på. Den här skolan har en egen musiksal, de har tillgång till olika instrument och de har också en liten scen i matsalen där man kan hålla mindre uppträden. Men för de skolor som inte har musiksal eller instrument så kan jag förstå att både lärare och elever känner en frustration. Om elever i åk 9 fortfarande kämpar för att nå målen för åk 5 så anser jag att problemet är större än vad vi förmodat.

26 5.5 Enkätfrågor: Elevernas musikintresse

Fråga 9 är: Hur visar sig ditt intresse för musik? Femton elever från åk 8 skriver att deras intresse för musik visar sig främst genom musiklyssnande, sju elever skriver att de spelar något instrument eller sjunger på fritiden och fyra elever skriver att de inte har så stort intresse för musik. I åk 9 skriver tjugo elever att deras intresse visar sig främst under undervisningstimmarna och att de inte anser sig vara så intresserade av musik utanför skolan, sex elever skriver att deras intresse för musik visar sig genom

musiklyssnande och två elever skriver att de verkligen gillar att sjunga och gör det på fritiden.

Genom att relatera detta resultat till Vygotskijs teori om hur intresset kan byggas vidare om undervisningen utgår från den kunskap som redan finns hos eleven kan man se ett samband mellan att många av eleverna säger sig inte ha ett så stort intresse för musik och att undervisningen inte verkar utefter det intresse som eleverna redan innehar.26 Jag blev lite förvånad av att så få elever inte anser sig ha ett så stort intresse av musik på fritiden. Enligt den uppfattning jag fått från den tid jag varit ute på praktik så upplevde jag att de hade väldigt stort intresse för musiken. Men vad menar man med intresse? Det är kanske detta som är frågan. Eleverna anser kanske inte att de har något stort intresse för musik om man inte spelar något instrument, men jag menar att man kan ha ett stort intresse bara av att lyssna på musik. Detta menar även Lilliestam när han beskriver ”musikandet”. Elever behöver få reda på att musiken kan upplevas på olika sätt, uttryckas på olika sätt och tolkas på olika sätt. Bara för att du inte spelar ett instrument eller är duktig på att sjunga så betyder inte det att du inte kan uppskatta och uppleva musik. Att lyssna på musik kan ge en lika djup upplevelse som att själv spela den. Förmågan att kunna lyssna och ta in upplevelsen och sedan lära sig att reflektera kring den är en konst i sig, menar Lilliestam. Det är detta som musikvetare och musikforskare gör och uppfattar som musikintresse. Även att vi människor lyssnar på olika sätt och därefter kan lära av varandra, är ett musikintresse och ett

musikkunnande.27 Enligt musikläraren skulle hon gärna vilja att eleverna lär sig lyssna på varandra och att de ska ta lärdom av varandra, både inom instrumentspel och inom lyssnarteknik. Att kunna lära sig att lyssna och att lyssna på musik på olika sätt och på olika nivåer upplever jag, genom min praktik på skolor, vara något som inte görs så ofta

26

Lindqvist, Gunilla, 1999, Vygotskij och skolan - Texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk psykologi

kommenterade som historia och aktualitet, Lund: Studentlitteratur.

27

på musikundervisningen. Lilliestam skriver mycket om lyssnandet som en stor del av ”musikandet” eftersom lyssnandet är något som man kan göra när som helst och var som helst i dagens samhälle. Många ungdomar, och även vuxna för den delen, har bärbara musikspelare idag. Detta har medfört att musiken blir ännu mer en del av

vardagen, inte bara något man lyssnar på hemma i sitt rum. Man kan säga att man får ett eget ”soundtrack” till livet.28

Genom att integrera detta vardagliga lyssnande i

undervisningen skulle man som lärare kunna hjälpa eleverna att se att deras lyssnande också är ett slags musikaliskt intresse. Lärarens uppgift blir då att förmedla de olika slags lyssnarmetoder som finns för att få fram olika saker och aspekter ur musikstycken. Fråga 10 lyder: Skulle du kunna tänka dig att läsa vidare inom musik t.ex. gå

musiklinje på gymnasiet? Åtta elever från åk 8 skulle kunna tänka sig en framtid där

musik är en stor del av deras liv, kanske t.o.m. ett framtida yrkesval. Fem elever skriver ”kanske” som svar på frågan medan resterande tretton elever svarade ”nej” på frågan. I åk 9 skriver fyra elever ”ja” på frågan, tre elever svarade ”kanske” på frågan medan tjugo elever svarade ”nej”. En elev undvek att svara på frågan.

Detta resultat var jag enbart intresserad av som en fortsättning av fråga nio. Genom att se hur många av eleverna som skulle vara intresserade av att läsa vidare inom musik och kanske senare i framtiden även kunna tänka sig att jobba med musik så kan jag få en inblick i hur utvecklingen generellt, inom de musikaliska yrkena skulle kunna se ut om ett par år.

6. Diskussion

I detta examensarbete har jag försökt ta reda på hur elever ser på musikundervisningen i grundskolan men också hur man som lärare kan använda sig mer av musikvetenskapen i musikundervisningen för att stötta och inspirera eleverna att vilja lära och få nya

kunskaper inom musik. Genom enkätfrågor till eleverna och en telefonintervju med musikläraren har jag försökt få fram tillräckligt med material för att få några slags svar på mina frågor. Svaren på enkäterna och de svar jag fick genom telefonintervjun har jag sedan jämfört och granskat tillsammans med relevant litteratur.

Genom de resultat jag fått av enkäterna upplever jag att elever anser att musikundervisningen är rolig när man får spela instrument men att många har uppfattning om att musikundervisning inte är något de har någon större nytta av i

28

framtiden. Detta skulle jag som KME-lärare vilja ändra på genom att använda fler former av musikvetenskap i undervisningen. Exempel på detta skulle kunna vara att sammanföra musikhistorian med instrumenthistorian och på så vis få ut mer av de båda inriktningarna. Man skulle också kunna förena någon del av musikämnet med ett annat teoretiskt ämne, t.ex. matematik, eftersom musikämnet också innehåller en del

matematik, t.ex. notvärden, pulsslag o.s.v.

Jag har i analyserna av varje fråga försökt stärka de argument jag har om detta genom litteratur med musikvetenskaplig inriktning. Som blivande KME-lärare ser jag ett samband mellan elevers brist på musikalisk kunskap och musikundervisningens

upplägg. Även om musikläraren här har goda intentioner och vill att eleverna ska ha kul under lektionstimmarna så anser jag, precis som musikläraren också säger i intervjun, att eleverna upplever detta som ett ”kul avbrott” från de ”riktiga” ämnena. Precis som musikläraren själv säger i intervjun så upplever hon att detta sätt att se på

musikundervisning är väldigt svårt att bryta och att det kan vara svårt att leda lektioner när eleverna har den inställningen. Därför skulle jag vilja påpeka att genom

musikvetenskaplig teori och praktik, så som musiklyssnande och analyserande,

instrumentkunskap och musikhistoria, kan man locka fram fler intressen hos eleverna än bara intresset för att spela instrument. Alla dessa delar hör ihop och kompletterar

varandra, genom deras förening får man en helhetsbild av vad ämnet musik är. Samtidigt kan man förena musikämnet med andra ämnen så som historia, matematik och samhällskundkap. Därmed får man en ämnesövergripande kunskap och därav sätts musikämnet i en kontext som kanske behövs för att eleverna ska se att de faktiskt kan ha nytta av ämnet senare i livet. Enligt min uppfattning av de mål och kursplaner som skolan har så är det allmänbildning som skolan ska ge, sedan för de som har speciella intressen eller talanger för olika saker ska skolan också kunna ge en djupare kunskap om eleverna söker efter det. Skolan ska självklart vara till för alla och inte bara de som är duktiga, men jag är övertygad om att alla elever har drömmar och framtidsvisioner och att något av ämnena i skolan finns inkluderade i de visionerna. Det spelar ingen roll om det är inom matematik, musik eller geografi så finns ändå drömmarna hos eleverna och det är dessa som vi lärare måste bygga vår pedagogik och undervisning kring. Självklart förstår jag att situationerna på skolor ser olika ut. Det är inte alla skolor som inte har musiksal och instrument, många skolor har det. Men för de skolor som inte har det så förstår jag att eleverna inte tar undervisningen på allvar, hur ska de kunna göra det om inte skolledningen gör det? Detta är en fråga om prioritering och ekonomi, men

29

om eleverna inte når kursplanen mål på grund av detta så måste man omstrukturera i den ekonomi som skolan har och försöka få in materialet. Målen för godkänt måste nås och för att de ska kunna uppnås krävs instrument och en duglig musiksal. Samtidigt behövs det behöriga musiklärare som kan hantera instrumenten och som kan undervisa i den musikaliska kunskap som är nödvändig för att målen ska uppnås. Sen kan jag anse att vissa av målen är för svåra att uppnå för de elever som inte har den musikalitet och det gehör som krävs, men det är en annan diskussion.

Som avslutning vill jag säga att musikundervisningen behöver lyftas fram och granskas noggrant av skola och ledning. Även lärare behöver granska sin undervisning och se till att den hjälper till att uppfylla de krav som eleverna har på den.

Musikundervisningen ska inte ses som ett ”slappt” ämne som man bara går på för att det står på schemat, utan som ett ämne dit man går för att lära sig att behärska instrument och röst, musiklyssnande, musikhistoria och allt annat som musikundervisningen borde innehålla. Genom att införa mer musikvetenskap i undervisningen anser jag att man kan få fler elever intresserade av musik och på så vis höja musikundervisningens status. Men hjälp av den litteratur jag tagit upp i detta examensarbete anser jag att det finns belägg för hur man med hjälp av musikvetenskapen kan göra detta. Genom Lillestams tes om ”musikandet” kan elever själva upptäcka nya världar inom musiken. Genom den musikpsykologi som presenteras i boken Psychology for Musicians förklaras det hur vi människor påverkas av musiken vi hör och studerar. Den beskriver också hur ett

musikaliskt gehör frodas och byggs upp med hjälp av musikens teoretiska infallsvinklar. Också det sociokulturella perspektivet som Lev Vygotskij talar om stärker

musikundervisningens teoretiska bitar eftersom undervisningen sker i en kulturell atmosfär där det som finns runt omkring dem påverkar deras kunskap och ger dem nya intryck.

Om man skulle samordna musikundervisningen med de andra ämnena så skulle kanske fler få upp ögonen för hur mycket musiken faktiskt påverkar oss. För de elever som redan har ett stort musikintresse, skulle denna ämnesintegrering också kunna betyda att de eventuellt skulle få ett intresse för det ämnet som musiken kopplas samman med. Jag anser att ämnesintegrering är något som jag skulle vilja jobba mer med när jag kommer ut på arbetsmarknaden, framförallt då att jobba med att föra samman de estetiska ämnena med de mer teoretiska ämnena. Detta strävar jag efter som blivande KME-lärare.

30

7. Referenser Litteratur:

Claesson, Silwa, 2007, Spår av teorier i praktiken, Danmark: Studentlitteratur.

Lehmann, Sloboda, Woody, 2007, Psychology for Musicians, New York: Owford University Press.

Lilliestam, Lars, 2006, Musikliv, Göteborg: Bo Ejeby Förlag.

Lindqvist, Gunilla, 1999, Vygotskij och skolan - Texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk

psykologi kommenterade som historia och aktualitet, Lund: Studentlitteratur.

Malmö Högskola, Lärarutbildningen, Kultur, språk, medier, 2006, KME manschett, Malmö.

Skolverket, 2008, Kursplaner och betygskriterier för grundskolan 2000, Västerås: Fritzes.

Skolverket, 2004, Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Huvudrapport – bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd, Stockholm: Fritzes.

Vygotskij, Lev, 1995, Fantasi och kreativitet i barndomen, Göteborg: Daidalos AB.

Media:

http://www.sr.se/cgi-bin/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2246079, 08-11-17.

http://www.nwt.se/degerfors/article49531.ece, 08-11-19.

Muntliga källor:

31

Bilaga 1

Enkätfrågor: Musikundervisning Namn: Klass: 1. Vilket inslag i musikundervisningen uppskattar du mest?

2. Anser du att något är svårt när det gäller musikundervisningen och i så fall vad?

3. Är det något som du saknar i undervisningen eller som du skulle vilja veta mer om?

4. Ge exempel på något du lärt dig på musikundervisningen.

32

6. Vilken status, låg eller hög, anser du att musikundervisningen har idag?

7. Motivera varför du tror att musikundervisningen har låg eller hög status.

8. Har du någon gång fått se och/eller läsa en kursplan för musikundervisning?

9. Hur visar sig ditt intresse för musik?

10. Skulle du kunna tänka dig att läsa vidare inom musik t.ex. gå musiklinje på gymnasiet?

33

Bilaga 2

Telefonintervju med musikläraren 08-11-20

Intervjun påbörjas.

Fråga 1: När du planerar dina lektioner, hur tolkar du då kursplanens mål för

nionde klass?

Svar: För nionde klass, ja, jag har ju läst igenom vilka mål som krävs då för ett

godkänt. Sedan försöker jag få med så mycket som möjligt, jag har rätt så långa lektioner, två timmars lektioner. Så nu har jag gjort så t.ex. att jag har haft en teoretisk bit den första timmen, t.ex. instrumentkännedom eller låtanalyserande och sådär. Sen andra timmen försöker jag köra ensambelspel, där man får med både sång och spel och samspel och lyssna på varandra och så.

Fråga 2: Vad lägger du fokus på när eleverna ska få betyg i åttan och nian? Svar: Jag tycker någonstans i mig att det är viktigast med den praktiska biten men

jag lägger faktiskt en bit också vid det teoretiska, kanske inte riktigt lika mycket, nej, inte lika mycket. Men jag lägger ändå ganska mycket fokus på den teoretiska biten. Den kan vara rätt viktigt ändå, t.ex. musikhistoria och musikteori. Det är ju inte alla som är så bra på den praktiska biten och då kan de klara av den teoretiska biten i alla fall, så att de också får känna sig duktiga.

Fråga 3: Vad tror du är viktigast för eleverna?

Svar: Jag tror att det är viktigt för dem att spela mycket. De får ju så mycket teori

i de andra ämnena så jag tror att det är viktigt för dem att få prova på att spela instrument. Det finns ju de som aldrig har hållit i en gitarr eller aldrig sjungit i en mick innan så jag tror att det är spännande för dem. Så jag tror att det viktigaste för dem är att få spela.

Följdfråga: Har eleverna sagt detta till dig?

Svar: Ja, det är ofta de säger att de vill spela, när jag säger att vi ska göra något

teoretiskt säger de att de vill spela istället. Men sedan samtidigt när jag frågar dem vad de vill jobba med genom IUP och så, då säger de att de vill bli bättre på musikhistoria och så och jag antar att de vill det också och inte att de skriver det bara för att de tror att man vill höra det. Jag tror ju faktiskt att det är vissa som tycker att det är kul.

Fråga 4: Vilken status anser du att musikundervisningen har i samhället? Svar: Jag tycker inte att läraryrket har ju inte så jättehög status överhuvudtaget.

34

mycket respekt för lärare och deras undervisning överlag. Sen tror jag inte att musikundervisningen har så hög status, många ser det nog som ett ”lek-ämne”, ett ”slappt” ämne. Det är nog tufft försöka vända den dåliga trenden. Som

musiklärare måste man då visa för eleverna att det faktiskt kan vara ett häftigt ämne, att det är häftigt att man kan skapa bra musik tillsammans fast att man är amatörer. Att försöka få dem förstå att det är ett viktigt och häftigt ämne. Det är synd att det är ett ”slappt” ämne. Jag kommer själv ihåg att jag tyckte det var ett ”slappt” ämne när jag gick i skolan, man behövde inte bry sig så mycket. Det är svårt ibland att bedriva bra undervisning kan jag känna ibland.

Följdfråga: Skulle du då vilja säga att musikundervisningen blir åsidosatt i

skolan?

Svar: Nej det tycker jag inte, inte av ledningen och så i alla fall. Tvärt om, jag

upplever att ledningen tar ämnet på allvar. De är beroende av mig vid högtider, som lucia och skolavslutning och så. Där är jag ju jätteviktig. De vill att

underhållningen ska vara bra och traditionsenlig och så. Det är mer hos eleverna som jag känner att de inte tar det på så stort allvar, att de tänker att nu är vi på musiken så nu kan vi göra lite som vi vill.

Följdfråga: Så du upplever det från elevernas sida att ämnet inte är så prioriterat? Svar: Ja precis, men sedan finnas de ju de som tycker att ämnet är kul också. Fråga 5: Hur skulle du vilja att den ”perfekta” musiklektionen såg ut?

Svar: Ja, såklart att eleverna blir intresserade av det som jag vill lära dem och att

de ska lära sig att lyssna på varandra och att de kommer in i ett ”flow” när de spelar. Men det beror helt på vad man gör på musikundervisningen. Men det viktigast för mig att de får spela.