Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng”Vem vet hur världen ser ut om fem år?”
- en kvalitativ studie om samhälls- och arbetsmarknadspåverkan vid val
av högskoleutbildning
“Who knows what the world looks like in five years?”
-
a qualitative study of the influence of society and labour market upon
the choice of higher education
Aggie Bartlett
Kajsa Jönsson
Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng 2007-11 - 08
Examinator: Marita Flisbäck Handledare: Torsten Janson
Sammanfattning
Vårt syfte med detta examensarbete är att undersöka om individen påverkas av samhället och arbetsmarknaden i sina val av en högre utbildning och om så är fallet hur denna påverkan yttrar sig. Åttiotalister påstås i undersökningar vara den första generationen som genom att växa upp i det senmoderna samhället ska ha utvecklat andra värderingar gällande bla arbetsmarknad och studier. Detta ska innebära att de är bättre anpassade till spelreglerna på dagens arbetsmarknad. Därför vill vi också undersöka på vilket sätt generationsskillnader kan yttra sig mellan åttiotalister och sextiotalister i deras val av att genomgå högskolestudier. Våra frågeställningar är följande: vad driver individen till att välja högre studier, hur har det senmoderna samhället och arbetsmarknaden påverkat individens val att studera och på vilket sätt syns det skillnader mellan sextiotalister och åttiotalister när det gäller studier och arbetsmarknad. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta respondenter, fyra sextiotalister och fyra åttiotalister som alla befinner sig i högre studier. Våra slutsatser av vår undersökning är att beslutet att påbörja en högskoleutbildning kan bero på frivilliga eller påtvingade brytpunkter men att individen gjorde detta valet beror på en öppenhet för denna valmöjlighet och en tro på att utbildningen ska leda till en bättre framtida position på arbetsmarknaden. Vidare säger våra respondenter att de absolut inte varit påverkade av varken samhälle eller arbetsmarknad i sitt beslut att genomgå högskolestudier. Samtidigt ser vi en stark påverkan av den framtida arbetsmarknadssituationen i deras val av att påbörja en högskoleutbildning. Däremot när det gäller valet av vilken utbildning är det deras eget intresse som avgör vilken de väljer. Vi har inte funnit några skillnader generationer emellan när det gäller värderingar, inställningar till och agerande i samhället och på arbetsmarknaden, däremot att åldern är en faktor som kan påverka vilken utbildning individen väljer.
Nyckelord:
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter för att Ni delgett oss fragment av Era liv och tankar. Utan Er medverkan hade detta examensarbete inte blivit av.
Vi vill också tacka vår handledare Torsten Janson för hans kloka ord, genomläsningar, goda råd och inte minst för välbehövlig uppmuntran.
Malmö i oktober 2007
Aggie Bartlett Kajsa Jönsson
“If you want to get laid, go to college. If you want an education, go to the library”
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte 9
1.3 Frågeställning 9
2. KUNSKAPSBAKGRUND OCH TEORI
10
2.1 Teori 12
3. METOD OCH GENOMFÖRANDE
16
3.1 Metod 16 3.2 Urval 16 3.3 Genomförande 17 3.4 Forskningsetik 17
4. RESULTAT
19
4.1 Utfall 19 4.2 Presentation av informanter 19 4.3 Resultat 21 4.3.1 Brytpunkter 21 4.3.2 Drivkrafter 22 4.3.3 Om samhällets påverkan 23 4.3.4 Om arbetsmarknadens påverkan 24 4.3.5 Om ålderns påverkan 25 4.3.6 Framtiden 275. ANALYS
28
6. DISKUSSION
33
7. REFERENSER OCH KÄLLFÖRTECKNING
36
7.1 Internet 37
Bilaga
38
1. Inledning
Trender, krav och snabba förändringar i samhället och på arbetsmarknaden gör det mer och mer komplext för individen att välja väg och välja rätt. De som ska välja studie- och yrkesbana står idag inför en betydligt svårare uppgift än för tjugo år sedan. Arbetsmarknadens höga förändringstakt och krav på eget ansvar för anställningsbarhet medför att individen måste ta ställning till långsiktiga och omfattande utbildningsinsatser, detta gäller unga såväl som vuxna.
I vår framtida profession som studie- och yrkesvägledare kommer vi att komma i kontakt med personer som på ett eller annat sätt står i begrepp att göra ett val vad gäller studier och/eller yrkeskarriärer. Eftersom en av vägledningens uppgifter är att vidga perspektiven och ge nya infallsvinklar anser vi det vara viktigt och intressant att försöka förstå hur individer förhåller sig till arbetsmarknadens krav och förväntningar. På vilka grunder gör individen sina val och vilka är drivkrafterna? Vidare är det också av intresse för oss att undersöka om det finns generationsskillnader i hur individen förhåller sig till arbetsmarknaden och på vilket sätt valen kan påverkas av den ålder man är i vid valtillfället. Ser en sextiotalist sin ålder som ett hinder för att satsa på en högre utbildning och har en åttiotalist all tid i världen?
1.1 Bakgrund
Enligt Lars Magnusson och Jan Ottosson i Ute och inne i svenskt arbetsliv (2003) pågår det en strukturomvandling av ekonomin och arbetsmarknaden, den så kallade tredje industriella revolutionen. Den andra industriella revolutionen inleddes vid 1900-talets början och innebar ett genomslag för massproduktion och masskonsumtion. När det gäller Sverige inföll höjdpunkten efter andra världskriget med de s.k. gyllene åren under 1950- och 1960-talen då tillväxten var hög och drygt hälften av arbetskraften var sysselsatt inom industrisektorn. Uppfattningen om att det fanns obegränsat med livslånga anställningar var rådande. Kollektiv trygghet på arbetsmarknaden skapades via förhandlingar mellan arbete och kapital. SAF och LO lade med centrala löneförhandlingar fast ramarna för löneutvecklingen. Framtiden tycktes överblickbar. Det var möjligt för individen att formulera stabila livsprojekt. Om man skötte sig på arbetsplatsen kunde man räkna med att klättra på karriärstegen. Begrepp som livslångt lärande och flexibilitet omfattade endast en liten del av arbetsstyrkan (Magnusson mfl, 2003, s 57f).
Magnusson & Ottoson (2003) anser att den nya tekniken har inneburit en stor omvandling av arbetsuppgifter och arbetsmarknaden. Industrivaror produceras i andra former och i ett globalt sammanhang. I alla större industriländer har den industriella sektorn fallit tillbaka och ersatts av den alltmer växande tjänstesektorn. Den nya ekonomin drivs av en kombination av globalisering, informations- och kommunikationsteknik och förändrade preferenser. Detta påverkar hur vi organiserar våra ekonomiska och sociala liv. Kännetecknade för den nya ekonomin är flexibilisering. Den kanske viktigaste effekten av den nya informations- och kommunikationstekniken är att man inte längre är bunden till den plats där produktionen sker. Även boendet och andra sociala aktiviteter skiftar karaktär. Allt det som uppfattades som fast i det gamla industrisamhället förflyktigas. Alla måste nu förhålla sig till det livslånga lärandet som innebär att man förutsätts kunna förändra sin kompetensprofil över tid och inte fastna i ett enda fack. (Magnusson mfl 2003, s 58f).
Enligt Maria Stanfors i Utbildningsvägen – vart leder den? (2007) har det skett en kraftig utbildningsexpansion under 1900-talet i Sverige med framväxten av den nioåriga grundskolan och det högre skolväsendet. Senare kom även gymnasiet att förvandlas till en mer eller mindre obligatorisk förlängning av grundskolan i och med att nästan alla elever fortsätter till gymnasiestudier. Den högre utbildningen har gått från att vara ett fåtal förunnat till att idag vara till för en stor del av befolkningen och i ökad utsträckning har den blivit bredare och är en del av det s.k. livslånga lärandet. Allt fler studerar allt längre och återkommer till studier av olika slag. Dessa förändringar i studiedeltagande och utbildningssystem ska ses mot de samhälliga förändringar som skett i Sverige. Delvis har utbildningsexpansionen föranletts av olika reformer, delvis av arbetsmarknadens efterfrågan på viss utbildad arbetskraft i olika perioder men också av en förändrad demografisk struktur och ökade inkomster samt förändrade incitament som påverkat ungdomars benägenhet att söka sig till utbildning (Stanfors 2007, s 43f)
Thomas Fürth, Ingvar Holmberg, Ola Larsson och Mikael Raaterova menar i 80-talisterna
kommer (2002) att värderingar kan sägas vara djupt liggande övertygelser, tolkningsmönster och förhållningssätt som mer eller mindre består över tid. Det är uppväxten och rådande värderingar i det omgivande samhället under uppväxttiden som påverkar de värderingar man har som vuxen. Värderingar skapas dels av barndomen, var man är född och vem ens föräldrar är respektive av ungdomstiden och hur samhället såg ut då. När individen väl har format en tydlig uppfattning ska det mycket till för att denne ska ändra sig. Det sker inte förrän det är
uppenbart att de gamla övertygelserna inte stämmer med verkligheten. (Fürth m fl 2002, s 16f). Enligt Mats Lindegren, Bernhard Lüthi och Thomas Fürth i The MeWe Generation (2005) visar internationella studier att människor lär sig sina grundläggande värderingar under tiden de växer upp och att man är beroende av dessa värderingar under hela sin livstid. Om individer tar till sig nya värderingar som vuxna så är det ändå troligt att de återgår till de värderingsmönster de har inlärt sedan uppväxten (Fürth mfl 2005, s16f).
Lindegren, Lüthi och Fürth (2005) anser att samhället delas in i olika generationer. Enligt amerikanska termer så benämns de äldre i samhället som är födda före andra världskriget The
Veterans. De är en generation som har mer auktoritära värderingar än yngre generationer. The
Veterans föddes i ett samhälle som nyligen hade genomgått en omvandling från en jordbruksekonomi till en industriell ekonomi med demokratiskt styre. Generationen som föddes efter kriget benämns The Baby Boomers. De är mer utbildade än sina föräldrar och växte upp i en tid när tillväxten var hög och de har mer anti-auktoritära värderingar än The
Veterans. Generation X som föddes under 1960 och 70-talet är en betydligt mer individualistisk generation. Speciellt när det gäller Skandinavien har de växt upp i ett välmående samhälle med utvecklade välfärdssystem. Denna generation tar nu över arbetsmarknaden mer och mer i takt med att The Baby Boomers drar sig tillbaka. Men det är dock fortfarande The Baby Boomers som anger de övergripande värderingarna som ses i samhället. Det är därför Generation X har fått sitt namn, eftersom X är den okända variabeln i varje ekvation. Denna generation är fortfarande relativt okänd och befinner sig fortfarande i skuggan av The Baby Boomers. Och nu gör nästa generation entré, de som föddes på åttiotalet, vilka benämns som The MeWes eller Moklofs (Mobile Kids with Lots of Friends) (Lindegren mfl 2005, s 20). The MeWes växte upp i en fullt utbyggd välfärdsstat. Förutom den ekonomiska nergången i början av 1990 och IT-kraschen i början av 2000-talet, så har deras barndom och ungdomstid karakteriserats av ekonomisk expansion och tron på en ljus framtid (Lindegren mfl 2005, s143).
Enligt Fürth, Holmberg, Larsson och Raaterova (2002) är åttiotalisterna den första generationen som var i formbar ålder när det senmoderna samhället ersatte det moderna. I jämförelse med äldre generationer är de mindre materialistiska eftersom deras drivkraft inte är materiellt välstånd utan relationer och upplevelser som är personligt tillfredsställande. Detta går hand i hand med den förändrade ekonomin som inte längre kretsar kring att sälja varor utan att sälja upplevelseberikande tjänster. Vidare är det som skiljer åttiotalister från äldre
generationer att de är starkt anti-auktoritära och självständiga. De har hårdare krav på fler nya möjligheter, ökad flexibilitet samt individuellt bemötande. Dessutom ogillar de kollektiva lösningar och absoluta sanningar. De är rastlösa och rörliga och har en stark tilltro till sin egen förmåga. Om de blir uttråkade drar de vidare till nästa ställe. Detta är en generation som litar mer till sig själva än på fasta värden, strukturer och institutioner och som samtidigt har ett större perspektiv och ett engagemang för frågor som mer rör världen än sin egen nation – en individualiserad generation med globala perspektiv (Fürth mfl. 2002, s 19f).
”‘För att ha roligt’ är svaret du får om du frågar MeWes varför de vill arbeta. Inte ’för att ha en inkomst’. Och att arbeta är absolut ingen plikt.” (Lindegren mfl 2005, s 105) Åttiotalisternas arbetslivsvärderingar skiljer sig från äldre generationers enligt Lindegren, Lüthi och Fürth (2005). Denna förändring är resultatet av en kumulativ process som skett de sista femtio åren. Arbetslivsvärderingarna i Skandinavien såsom i flertalet industrialiserade länder har gått från kollektivism och materialistiska värderingar till individualism och sociala värderingar. Detta är kopplat till utvecklingen från en industriell ekonomi till en tjänste- och kunskapsekonomi. Det åttiotalisterna nu begär av sitt arbete är sociala kollegor, stimulerande arbetsuppgifter och bra arbetsvillkor. Det ska vara roligt att arbeta. En annan förändring är skillnaden i vad som prioriteras vad gällande trygghet eller frihet. Trenden går från trygghet mot frihet, och det är äldre människor som vill ha trygghet medan de yngre föredrar frihet (Lindegren mfl 2005, s 105f).
I och med den snabba förändringstakten på den ”nya” arbetsmarknaden har det skapats nya spelregler för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Ett begrepp som ständigt återkommer i den offentliga diskussionen är flexibilitet. Vad gäller arbetsmarknadsflexibiliteten handlar det om att arbetstagarna förväntas vara flexibla i förhållande till sin anställning.
Bengt Furåker tar i Arbetslivet (2002) upp begreppet flexibilitet och menar att om arbetsgivarna ska ha flexibilitet måste de anställda vara flexibla och vice versa. Själva grundbegreppet flexibilitet kan definieras på lite olika sätt. En variant är att referera till aktörers ”förmåga till anpassning eller förändring”. Det finns vidare olika typer av flexibilitet. Numerisk flexibilitet handlar om att arbetsgivarens behov av anställda kan variera beroende på tillfälliga fluktuationer eller mer permanenta förändringar i verksamheten. Vidare kan man tala om arbetstidsflexibiliteten som handlar om antalet arbetstimmar, arbetstidens förläggning under dygnet, veckan eller året. Funktionsflexibilitet åsyftar individens kapacitet att byta
arbetsuppgifter vilket innebär att man måste ha kvalifikationer som motsvarar flera olika funktioner. Slutligen brukar man tala om löneflexibilitet som innebär att de anställdas löner kan anpassas efter förändringar på marknaden (Furåker 2002 s 73f).
På dagens arbetsmarknad finns en mängd olika anställningsformer. I stora drag kan man dela in dessa i tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. Enligt Kristina Håkansson i Arbetslivet (2002) föredrar arbetstagarna fasta jobb medan arbetsgivarna framhåller fördelarna med tidsbegränsade jobb. Ett vanligt argument är att tidsbegränsade anställningar ökar flexibiliteten på arbetsplatsen vilket gynnar tillväxten, effektiviteten och lönsamheten. Tidsbegränsade anställningar har diskuterats som ett uttryck för nya relationer på arbetsmarknaden som inte bygger på den traditionella anställningens underläge. I detta perspektiv ses tidsbegränsade anställningar som affärskontrakt mellan jämbördiga parter (Håkansson 2002 s 301f).
1.2 Syfte
Det senmoderna samhället och arbetsmarknaden ställer nya krav på individen som denne måste förhålla sig till. Syftet med denna uppsats är att undersöka om individen påverkas av samhället och arbetsmarknaden i sina val av en högre utbildning och om så är fallet hur denna påverkan yttrar sig. Åttiotalister påstås i undersökningar vara den första generationen som genom att växa upp i det senmoderna samhället ska ha utvecklat andra värderingar gällande bla arbetsmarknad och studier. Detta ska innebära att de är bättre anpassade till spelreglerna på dagens arbetsmarknad. Därför vill vi också undersöka på vilket sätt generationsskillnader kan yttra sig mellan åttiotalister och sextiotalister i deras val av att genomgå högskolestudier.
1.3 Frågeställning
Vad driver individen att välja en högskoleutbildning?
Hur har det senmoderna samhället och arbetsmarknaden påverkat individernas val att studera?
På vilket sätt syns det skillnader mellan sextiotalister och åttiotalister när det gäller studier och arbetsmarknad?
2. Kunskapsbakgrund och teori
Vi har inte funnit några studier som behandlar alla våra frågeställningar. Därför har vi fått utgå från att finna studier som berör delar av dem. Vidare har vi heller inte funnit någon forskning alls som handlar om sextiotalister, deras situation i samhället på arbetsmarknaden och utbildningsmässigt. Däremot har det gjorts omfattande forskningsarbete om dagens ungdomar och deras situation, där vi valt att lyfta fram vissa delar som berör vår undersökning.
Rapporten Student (2007) gjord av Manpower Life Work där ca 4 200 studenter svarat på enkätfrågor om studier och arbetsliv visar att det är personligt intresse som avgör studievalet, inte arbetsmarknaden eller yrkesvägledare. Det viktigaste skälet till att man har valt de studier man har gjort är ett personligt intresse för området. Arbetsmarknaden eller annan yttre påverkan som yrkesvägledare, familj eller vänner påverkar mindre. Svaren fördelar sig på följande vis:
1. Ett personligt intresse för området (78 procent) 2. För att skaffa mig bildning (31 procent) 3. Goda karriärmöjligheter (29 procent)
4. En framtida trygg arbetsmarknad (25 procent) 5. Möjlighet till hög lön (23 procent)
6. Möjligheter till studier/arbete internationellt (22 procent) 7. För att det är roligt att plugga (16 procent)
(www.manpower.se hämtat 2007-10-30)
Vid Umeå Universitet pågår ett forskningsprojekt – Individen, vägarna, valen. Projektets syfte är att analysera möten mellan individers karriärval och den lokala karriärvägledningen i ett starkt decentraliserat system, och att låta resultatet bilda underlag för vägledares och lokala beslutsfattares analys av och strategier för karriärvägledning. En av delstudierna i projektet inriktas på vuxnas karriärutveckling, val, brytpunkter och vägledning i högre utbildning och arbetsliv. Syftet med studien är att öka förståelse av hur livskarriären subjektivt gestaltar sig i vuxen ålder i ett samhälle med många förändringar som individen inte själv har kontroll över. (http://www.educ.umu.se hämtat 2007-10-24)
Jill Sörensens D-uppsats Äldre studenters studentliv (2001) skildrar äldre studenters studiesituation. En av frågeställningarna är: varför har respondenterna börjat studera. Vidare undersöker hon om och hur beslutet att börja studera har påverkat olika faktorer i respondenternas liv. Dessa faktorer är identitet, ekonomiska situation och social status. Hon har använt sig av både kvalitativ och kvantitativ metod i undersökningen. Sörensens undersökning visar att på frågan varför respondenterna börjat studerar svarar övervägande del, 43 procent började studera för att kunna byta till annat yrkesområde och 15,6 procent uppger att de börjat studera för att klara sig bättre på arbetsmarknaden. Studierna ses som en möjlighet till något bättre, dvs. en bättre situation än respondenterna hade vid denna tidpunkt. Beslutet att börja studera har varit en pågående process, oftast under en längre period. Som teoretisk utgångspunkt för analysen har Sörensen valt att använda sig av den symboliska interaktionismen. I analysen av intervjuerna framträder att en högre utbildning ses som en nödvändighet för att respondenterna ska nå sina mål. Respondenterna har kommit fram till detta i interaktionen med andra men även i interaktion med samhället. Anledningen är att en individ planerar sitt liv, de val denne gör görs ofta med tanke på framtiden.
http://theses.lub.lu.se (hämtat 2007-10-29)
Boken The MeWe Generation (2005) av Mats Lindegren, Bernhard Lüthi och Thomas Fürth, innehåller resultat från ett forskningsprojekt som genomförts varje år sedan 1989, numera i regi av det internationella forskning och konsultföretaget Kairos Future. De har studerat de unga i Sveriges livsstilar och värderingar, vilket på senare tid vidgats till att även innefatta de övriga skandinaviska länderna. Den undersökning som avslutades 2004 visar nio metatrender som ligger bakom de värderingar åttiotalisterna skapar. Dessa nio trender är; individualisering, maximering av möjligheter, multipla personligheter, det som värderas högt, tillit, teknologi, arbete, konsumtion och ett kommande genusskifte. Författarna menar att det är de värderingar, attityder och aspirationer som de unga har idag som kommer att skapa morgondagens arbete. Framtiden finns här redan hos oss, inom de unga. Dock påpekar de att de unga inte är ensamma utan även vad de äldre generationerna tror på och gör påverkar. Hur samhället utvecklas är ett resultat av interaktionen mellan olika generationer och dess tidsanda, institutioner och teknologi (Lindegren mfl 2005, s 1ff).
Boken 80-talisterna kommer (2002) av Thomas Fürth, Ingvar Holmberg, Ola Larsson och Mikael Raaterova är en sammanfattning av undersökningen Morgondagens arbetskraft om utfördes 2001. Syftet med denna omvärldsanalys är att ge en bild av vilka drivkrafter, faktorer
och förändringar som påverkar ungas arbetslivsvärderingar och därmed framtidens arbetsmarknad. Den tecknar en bild av de övergripande samhällsförändringar som har betydelse för arbetsmarknaden, vad som kännetecknar morgondagens arbetskraft, samhällets förändrade syn på arbete och vad det kan innebära för den framtida arbetsmarknaden (Fürth mfl 2002, s1ff).
Den tidigare forskningen vi har tagit upp besvarar våra frågeställningar på följande sätt: Vår första frågeställning om vilka drivkrafterna är besvaras delvis av Jill Sörensens avhandling Äldre studenters studentliv (2001). Sörensens undersökning visar att en övervägande del av respondenterna haft som drivkraft att börja studera att antingen byta yrkesområde eller klara sig bättre på arbetsmarknaden. Vår andra frågeställning besvaras av Manpower Work Lifes rapport om vad som påverkar individer att välja den utbildning som de gör. Undersökningen visar att det inte är arbetsmarknaden som styr utan valen görs utifrån eget intresse. Forskningsprojekten som ligger bakom böckerna 80-talisterna kommer och
MeWe Generation besvarar vår frågeställning på vad som skiljer åttiotalister och sextiotalister ifråga om värderingar, inställning och agerande i samhället och på arbetsmarknaden.
2.1 Teori
Ovan har vi sett på tidigare forskning som berör våra frågeställningar. I följande parti skall vi redogöra för teori som visar hur det senmoderna samhället påverkar individens agerande när det gäller samhälle, arbetsmarknad och utbildning.
Ulrich Beck anser i Risksamhället (1986) att i och med den välfärdsstatliga moderniseringen efter andra världskrigets slut har alla västvärldens rika industriländer upplevt en våg av samhällelig individualisering som har varit mer omfattande och ägt mer dynamik än någonsin tidigare (samtidigt har ojämlikheten mellan människor förblivit densamma). Mot bakgrund av en förhållandevis hög materiell levnadsstandard och ett väl utvecklat socialförsäkringssystem har människor befriats från de traditionella klassvillkoren och familjerollerna och i högre utsträckning blivit hänvisade till sig själva och sitt eget öde på arbetsmarknaden med alla dess risker, möjligheter och problem. När människor kommer ut på arbetsmarknaden frigörs de gång på gång från familje-, grann- och yrkesband och från en regional kultur och ett geografiskt landskap. Dessa individualiseringssteg konkurrerar med erfarenheterna från ett kollektivt öde på arbetsmarknaden (massarbetslöshet, underkvalificering och liknande). Under
de välfärdsstatliga villkoren leder de emellertid till att individen frigörs från sin sociala klasstillhörighet och från de manliga och kvinnliga könsrollerna (Beck 1986, s120).
Beck (1986) anser att vi befinner oss vid en kritisk punkt mellan nuvarande samhällsform och uppbrott till det moderna samhället, en ny form av risksamhälle. Individualiseringen är ett värdesystem som grundar sig i att individen har en skyldighet mot sig själv att självförverkliga sig. Tanken är att människan ska forma sitt liv själv och bli nöjd då alla livets möjligheter ligger öppna. Samtidigt medför individualisering att människor är beroende av marknaden inom olika livsområden, utlämnade till en utvändig styrning och standardisering t ex via utbildningssystemet, arbetspolitiska system och socialförsäkringssystem (Beck 1986, s 123).
Tillgängligheten till utbildning påverkar relationerna mellan könen och mellan generationer. Människans härkomst, hennes klasskulturella band har härigenom blivit mindre viktiga. Men med utbildning kommer också kravet att man som individ noggrant väljer och planerar sin utbildning för att förbättra sina framtida möjligheter till arbete (Beck 1986, s 132).
Beck (1986) skriver om en ”tredubbel individualisering” som innebär en frigivning ur historiskt bestämda och sociala former, en förlorad traditionell trygghet hur man ska veta hur man ska handla och tron på de vägledande normerna och en ny typ av social tillhörighet. Frigivning, en förlorad stabilitet och en reintegration. Frigivningen sker ur både ståndssamhällets sociala klasser (reproduktionen) och genom förändringar i produktionen med bl a högre utbildning och ökade inkomster och förändringar i den sociala sammansättningen som bl a blir synligt i förändrade familjestrukturer, bostadsförhållande mm (Beck 1986, s 208).
I dagens individualisering ersätts inte stånden av sociala klasser och de sociala klasserna ersätts inte av familjens trygghetsram. Individen måste både inom och utanför familjen trygga sin existens genom arbete och organisera sitt liv. Men de individuella situationer som uppstår är beroende av arbetsmarknaden. Dessa situationer omfattar områden både i den privata sfären och i den offentliga sfären. De blir därmed inte enbart privata utan även institutionella situationer. Beck (1986) talar om ”ett motsägelsefullt janusansikte då de är institutionsberoende individuella situationer”. Vidare skriver han att människan slipper ifrån traditionella bindningar, men hon byter dem mot arbetsmarknadens krav och kraven som
konsument. ”Traditionella band och sociala former ersätts av sekundära instanser och institutioner.”. Den privata sfären är inte avgränsad mot omvärlden utan yttre förhållanden och beslut har vänts inåt och blivit privata (beslut som fattas i utbildningssystemet, på företag och arbetsmarknad). Men den del som människan kan påverka själv genom sina beslut och är tvingad till att utforma själv växer. Individualiseringen av olika förlopp i livet innebär att livet blir självreflexivt, vilket innebär att det socialt förutbestämda levnadsförloppet förvandlas till ett liv man själv skapar. Människan måste ta konsekvenserna av de beslut som hon inte medvetet fattat. Förr i tiden när man drabbades av något sågs det som ”ödets slag”, idag omvandlas händelser till personliga misslyckanden (Beck 1986, s 213f).
Beck (1986) anser att man skiljer mellan utbildningens organisation och utbildningens
betydelse, och med organisation menas de institutionella ramarna, föreskrifterna, betygssystemet, läroplanen och innehållet i undervisningen, och med betydelse menar den mening som de studerande ger sin utbildning, kan man säga att utbildningens organisation respektive betydelse har lösgjorts från varandra och blivit två självständiga enheter. Utbildningen har förlorat sitt ”inneboende efteråt”, sin betydelse för det yrkesliv som väntar efter själva utbildningen. Vissa söker nu istället – snarast informellt och mot den påbjudna yrkesinriktningen – utbildningens mening och mål i själva utbildningen. Eftersom utbildningen är avskuren från det mål som den formellt är avsedd för återupptäcker de studerande istället dess eget värde för att finna och utveckla sig själva (Beck 1986, s 245 ).
Anthony Giddens anser i Modernitet och självidentitet (1997) att alla människor ständigt granskar omständigheterna för sina handlingar och att en sådan granskning alltid har diskursiva drag. Om aktörerna blir tillfrågade kan de alltså ge diskursiva tolkningar av sina handlingars karaktär och varför de utför dem. (Giddens 1997, s 47f)
Giddens (1997) menar att för självet är en av de fundamentala komponenterna i vardagslivet själva valet. Det finns ingen kultur som helt eliminerat valet i vardagslivet, och alla traditioner är i realiteten ett val mellan ett otal möjliga beteendemönster, men traditionen eller etablerade vanor strukturerar definitionsmässigt tillvaron inom relativt fastlagda ramar. Moderniteten konfronterar individen med en komplex mångfald av val, samtidigt som moderniteten på grund av sin icke fundamentalistiska karaktär erbjuder lite hjälp när det gäller frågan om vad man bör välja. Alla dessa val individen måste göra i det senmoderna samhället är inte bara beslut om hur man ska handla men också vem man vill vara. Ju mer posttraditionell den miljö
är som individen rör sig inom desto mer berör livsstilen själva kärnan i identiteten, dess skapande och återskapande. Att det finns en rad valmöjligheter betyder inte att alla val är öppna för alla individer eller att vi fattar våra beslut i full insikt om raden av tänkbara alternativ. Men för alla grupper som befriats från de traditionella handlingskontexternas band existerar det en mängd livsstilsval både vad gäller arbete och konsumtion. (Giddens 1997, s 89ff)
Vi anser att Beck och Giddens i jämförelse med varandra har samma utgångspunkt i sin uppfattning om senmoderniteten och de villkor den skapar för individen. De motsäger inte varandra utan snarare kompletterar deras synsätt varandra. Vi har tagit upp Beck och individualiseringsprocessen i vår uppsats för att visa att individen har eget ansvar för hur denne utformar sitt eget liv. Det finns inga traditionella roller att följa längre utan med senmoderniteten följer en skyldighet att själv kunna välja väg och överleva i en ständigt föränderlig värld. Giddens menar som Beck att när vi inte är styrda av tradition längre öppnar sig en mängd valmöjligheter. Alla val individen måste göra rör sig inte bara om hur man ska handla utan vem man vill vara.
3. Metod och genomförande
3.1 Metod
Vilken metod man väljer att använda i sin undersökning handlar om att anpassa den till det problemområde man valt att arbeta med. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa metoden. Vid en kvalitativ undersökning görs försök att förstå individens beteenden och se handlingsmönster. Enligt Runa Patel och Bo Davidsson (2003) Forskningsmetodikens
grunder är en av fördelarna med kvalitativ undersökning är att den ger en djupare kunskap om problemområdet (Patel mfl 2003, s 78f). Metoden innebär att intervjuaren ska se verkligheten utifrån respondentens synsätt och sedan göra en tolkning av detta utifrån teorier. Eftersom vi i vår undersökning är intresserade av att fokusera på individens upplevelser har vi valt att genomföra kvalitativa intervjuer. Om vi valt en kvantitativ metod hade vi inte kunnat uppnå det önskade resultatet då den kvantitativa metoden tar sin utgångspunkt i på förhand definierade företeelser, egenskaper eller innebörder som formuleras som frågor med definierade svarsalternativ.
3.2 Urval
Våra respondenter har vi funnit i och via vår bekantskapskrets, det har dels varit praktiskt dels tidsbesparande. Enligt Heléne Thomsson i Reflexiva intervjuer (2002) finns det både fördelar och nackdelar med att intervjua någon som man sen tidigare är bekant med. Ett problem kan vara att man inte låter respondenten berätta tillräckligt mycket eftersom intervjun styrs utifrån en förförståelse som ibland påverkar mer än vad som är lämpligt. Samtidigt söks deltagare alltid utifrån att vi tror att just den kan bidra med någon information av vikt. Att viss information är underförstådd behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. En fördel kan vara att man går mer rakt på det man vill veta något om (Thomsson 2002, s 127f). Att det blev just dessa åtta respondenter är ett resultat av tillfälligheter och att de har stämt in på de urvalskriterier vi ställt. Vi sökte personer som studerar på högskolan och därmed har genomgått den valprocess det innebär att välja en högskoleutbildning där de på något sätt måste förhålla sig till den framtida arbetsmarknaden. Eftersom vi använder oss av kvalitativa intervjuer i vår undersökning har vi valt att begränsa antalet informanter till åtta stycken. Detta för få fyra intervjuer med respektive generation, eftersom vi valt att genomföra intervjuerna enskilt. Enligt Jan Trost (1997) Kvalitativa intervjuer:
Rent allmänt skulle jag vilja påstå att man skall begränsa sig till ett mycket litet antal intervjuer, kanske fyra eller fem av dem. Med många intervjuer blir materialet ohanterligt och kanske mäktar man inte att få en överblick och samtidigt se alla viktiga detaljer som förenar eller skiljer. Viktigt att komma ihåg är att ett fåtal väl utförda intervjuer är mycket mera värda än ett flertal mindre väl utförda (Trost 1997, s 110).
Vi har sökt respondenter som är i åldern 18 till 27 år samt 38 till 47 år och som studerar på högskolan. Anledningen till åldersurvalet är att vi vill se om det finns skillnader mellan 80-talister och 60-80-talister i deras förhållningssätt, drivkrafter, framtidsvisioner. Vi är medvetna om att vår urvalsgrupp är liten och inte representativ för hela åldersgrupper, våra respondenter representerar sig själv. Vidare har vi beslutat oss för att inte välja personer från samma utbildningsprogram, årskull, skola eller annat sammanhang som de delar. Vi tror att personer som väljer samma utbildning kan ha likartad bakgrund vilket kan styra deras strategier i livet.
3.3 Genomförande
För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att göra kvalitativa intervjuer. Enligt Jan Trost (1997) är intervjuer en av de mest använda metoderna för att få fram information kring människors erfarenheter och tankar (Trost 1997, s 24). Som dokumentationsmetod har vi valt att spela in intervjuerna på band för att därefter transkribera och analysera dem. Enligt Trost (1997) finns det flera fördelar med att använda bandspelare vid intervjuerna; man kan lyssna på ordval och tonfall flera gånger efter intervjun, intervjuaren kan till 100 % koncentrera sig på själva intervjun. Vidare är det en trygghet för intervjuaren att allt som sägs finns på band och gör det lättare att koncentrera sig och vara engagerad i själva samtalet utan att distraheras av att föra anteckningar (Trost 1997, s 50).
Alla respondenter har lämnat sitt godkännande till att intervjun har spelats in på band samt fått välja ett alias som skyddar deras identitet. Vidare har vi valt att dela upp informanterna mellan oss (fyra och fyra) och genomfört intervjuerna enskilt. Detta är dels tidsbesparande dels får det informanterna att känna sig mer avslappnade och för att undvika en utsatt situation med två intervjuare.
3.4 Forskningsetik
Bo Johansson och Per Olov Svedner menar i Examensarbetet i lärarutbildningen (2001) att examensarbetet måste bygga på respekt för de människor som deltar. Humanistisk – samhällsvetenskapliga forskningsrådet har utarbeta forskningsetiska anvisningar som skall följas. För examensarbetet innebär detta att:
• Deltagarna ska få en rättvis och begriplig beskrivning av undersökningsmetoderna och undersökningens syfte.
• Deltagarna skall ha möjlighet att när som helst ställa frågor om undersökningen och få dem besvarade.
• Deltagarna ska upplysas om att de kan avböja att delta eller avbryta sin medverkan utan negativa följder.
• Deltagarna skall vara säkra på att deras anonymitet skyddas. I den färdiga uppsatsen skall det inte gå att identifiera informanterna (Johansson mfl 2001, s 23f).
Vi har följt de forskningsetiska anvisningarna. Respondenterna har informerats om undersökningens syfte och att de har möjlighet att ställa frågor eller avbryta sitt deltagande. De har tillförsäkrats fullständig anonymitet med egenvalda alias. Vidare har vi avidentifierat våra respondenters pågående utbildningsprogram – samtliga kallas för samhällsvetenskapliga program.
4. Resultat
I detta avsnitt börjar vi med att beskriva utfallet av vårt val av metod. Sedan följer en presentation av respondenterna och tills sist redogör vi resultatet av våra intervjuer. Resultatets teman följer frågorna i intervjuguiden.
4.1 Utfall
Vårt val av metod att genomföra kvalitativa intervjuer för att få svar på våra frågeställningar fungerade bra. Vi har ställt öppna frågor och låtit respondenterna berätta fritt med så lite styrning som möjligt från vår sida, samt att vi har haft gott om tid vid varje intervjutillfälle. Vi tror oss ha fått ett bredare material via informanternas svar genom att välja den kvalitativa metoden.
Vårt mål när det gäller urvalsgrupp att inte välja personer från samma utbildningsprogram, årskull, skola eller annat sammanhang gick om intet och vi fick en mer enhetlig grupp av informanter än vi tänkt från början. I vårt fall berodde detta på att det varit svårt att få respondenterna från andra utbildningsområden att delta. Detta kan tänkas bero på att de känner sig mer obekväma i en intervjusituation och därför inte velat ställa upp. Vi har också fått en mindre spridning gällande ålder inom var generation än vad vi avsåg.
4.2 Presentation av informanter
Vi börjar med en kort presentation av respondenterna. Detta anser vi vara av intresse eftersom personerna har olika bakgrund men ändå tycks ha kommit fram till samma beslut, nämligen att studera på högskola.
Jacqline
Informant ett är kvinna, 25 år gammal. Hon har genomgången gymnasieutbildning med samhällsvetenskaplig inriktning. Har därefter haft en del ströjobb och kortare perioder av arbetslöshet som varvats med praktik via arbetsförmedlingen. Hon har arbetat på en myndighet i några år och är f n tjänstledig för studier. Studerar nu på högskola, termin fem på samhällsvetenskapligt program.
Staffan
Informant två är man, 25 år gammal. Han har en genomgången gymnasieutbildning med inriktning mot ekonomi. Har därefter haft flera olika ströjobb inom bl a restaurangbranschen och på förskola. Därefter har han läst flera kurser inom pedagogik och sociologi på universitet. Studerar nu på högskola, termin tre på samhällsvetenskapligt program.
Kent
Informant tre är man, 26 år gammal. Har efter gymnasiet läst några fristående samhällsvetenskapliga kurser, arbetat på bibliotek och posten. Studerar nu på ett samhällsvetenskapligt program sista terminen och skriver D-uppsats.
Ida
Informant fyra är kvinna, 27 år gammal. Hon har genomgången gymnasieutbildning inom barn- och fritidsprogrammet. Har därefter arbetat på samma företag i ca sju med avbrott för kortare studier på Komvux, en termins sociologistudier vid universitetet och arbete som barnskötare. Därefter vidare högskolestudier, nu på termin fem på samhällsvetenskapligt program.
Henrik
Informant fem är man, 40 år gammal. Han har genomgången gymnasieutbildning på ekonomiskt program samt fullgjord värnplikt. Har därefter arbetat inom livsmedelsbranschen och efter en genomgången chefsaspirantutbildning arbetat som avdelningschef. Studerar nu på högskola, termin fem på samhällsvetenskapligt program.
Moppen
Informant sex är man, 40 år gammal. Han har genomgången gymnasieutbildning inom naturvetenskapligt program. Därefter har han haft en del ströjobb inom olika branscher samt läst tre terminer statistik på universitetet. Har arbetat i många år inom olika områden i vårdsektorn. Är nu i sluttampen av sina samhällsvetenskapliga studier, skriver D-uppsats.
Miranda
Informant sju är kvinna, 41 år gammal. Hon påbörjade en gymnasieutbildning men valde att hoppa av den efter en kort tid. Hon har därefter genomgått diverse korta kurser anordnade av kommunen, haft olika ströjobb samt arbetet under en längre period inom resebranschen. I vuxen ålder läste hon in en gymnasieutbildning på Komvux och påbörjade därefter högskolestudier med samhällsvetenskaplig inriktning som har pågått i cirka sex år. Hon är nu i slutskedet av dessa och på väg ut i arbetslivet.
Carina
Informant åtta är kvinna, 44 år gammal. Hon påbörjade aldrig den tänkta gymnasieutbildningen utan började arbeta endast 15 år gammal. Har haft diverse jobb på bl.a. fritidshem. Utbildade sig senare (genom arbetsgivarens försorg) inom barn- och fritisprogrammet. I vuxen ålder läste hon in en gymnasiekompetens på Kom Vux och studerar nu på termin fem på ett samhällsvetenskapligt program.
4.3 Resultat
4.3.1 Brytpunkter
I våra intervjuer har vi kunnat se att samtliga respondenter genomgått olika brytpunkter som har inneburit att de har brutit upp från sitt arbete och tagit beslutet att börja studera på högskola. Fyra av respondenterna har sagt att de genom att börja studera och skaffa sig ett nytt yrke ville komma ifrån sina tidigare arbeten där de av olika anledningar inte har trivts, en av dessa respondenter poängterar att han aldrig har identifierat sig med detta yrke som han arbetat med i många år och att han hela tiden vetat att han kommer att göra något annat.
… det var tänkt att jag skulle läsa i ganska många år, i alla fall att jag skulle ha nån sorts utbildning, för jag väl aldrig identifierat mig med vården riktigt … (Moppen)
För två av informanterna har brytpunkten varit ofrivillig, de har båda blivit uppsagda från sina arbeten, men säger att de funderat länge innan så skedde på att börja studera.
jag tog chansen när jag ändå, så att säga, var tvungen att göra något annat (Henrik)
Det var ju jag hade jobbat på posten här och jag var sugen på att börja plugga helt enkelt, jag hade pluggat lite innan jag flyttade hit, äm men jag ville jobba lite och sen när jag hade jobbat så var det så tråkigt att jobba så jag började plugga istället. (Kent)
Hos samtliga respondenter kan vi se ett genomgående mönster nämligen att de alla under en längre eller kortare period innan själva uppbrottet från arbetet har funderat på att börja studera, och när de blivit uppsagda eller till sist helt enkelt fått nog av sitt arbete har de sökt in till högskolan. Vidare finns det en tendens hos några av respondenterna att högskolestudier varit något som skulle ha skett för eller senare, frågan har bara varit när, vilket har utlösts av andra omständigheter.
… jag börjar plugga istället för att det kanske var dags också för jag visste att jag inte skulle få något jobb på den här gymnasieekonomutbildningen. Äm, fast den är studieförberedande också och jag hade ju ändå tänkt att plugga vidare. (Staffan) 4.3.2 Drivkrafter
Vad som driver respondenterna är skiftande men det som ett flertal har gemensamt är att de vill förbättra sina framtida möjligheter i arbetslivet.
Det som driver mig är väl just nu att eh. Alltså jag vill ut på arbetsmarknaden. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med. (Staffan)
Andra har det gemensamt att de istället ser bakåt på det som varit som en anledning till att de vill förändra sin arbetssituation, där drivkraften då blir att de inte vill gå tillbaka till det gamla.
Det som också är drivande är att jag helt enkelt inte vill arbeta med barn längre, de sista tjugo åren i arbetslivet vill jag göra något annat som stimulerar mig, det gör inte att byta blöjor. (Carina)
En respondent menar att drivkraften är att komma ifrån det gamla yrket som inte är så stimulerande och komma vidare, och att ha en examen är ett egenvärde i sig.
Hela alltså, komma vidare någonstans, alltså. Kanske också egentligen att ha en examen, känna att man är nånting… (Moppen)
En respondent tar upp framtida familjebildning som något som fungerar som drivkraft.
Och lite det här att jag tänker väldigt mycket framåt sen liksom på familj och så här. (Ida)
Några respondenter tar även upp de ekonomiska förhållandena som en drivkraft.
Sen givetvis, också en viss förhoppning om att, jag har levt med dålig ekonomi, så kanske nån gång kanske få bättre ekonomi med den här utbildningen, det är ju inte ett arbete där man kommer tjäna mycket pengar men det fanns ju lite i bakgrunden också som en driftkraft. (Moppen)
Två respondenter anger att det är att studierna i sig är roliga och utvecklande som är det som driver dem. Vidare anser en respondent att hon drivs av tron att en utbildning ger ökad trygghet.
Och sen vill man ju på nåt sätt ha en, alltså jag vill ha en utbildning. Det känns som om man har, att det är säkrare då, att man har bättre chanser. Inte för att jag vet men jag vet inte, det känns lite så. Att man har bättre chans. (Jacqline)
4.3.3 Om samhällets påverkan
Respondenterna menar överlag att samhället inte direkt har påverkat dem. Men det finns två aspekter av samhället som de tar upp vilka är dagens krav på att man måste utbilda sig och ekonomiska faktorer.
Men samhället framförallt för att få ett jobb ett ordentligt jobb nåt du trivs med så måste du utbilda dig. (Staffan)
En sextiotalist menar att det krävs av dem att de anpassar sig till dagens krav på utbildning i samhället.
Tyvärr finns det inte mycket att välja på om man inte har någon utbildning. Vi sextiotalister får bita i det sura äpplet och studera på gamla dar. (Carina)
Vidare finns det krav från samhällets sida på en utbildning som ger anställningsbarhet
Men jag har inte rättat mig efter samhället. Absolut inte, så det är väl därför jag är arbetslös/skratt/. (Miranda)
Den andra aspekten respondenter tar upp är ekonomin, dels från perspektivet att samhället ger ekonomisk trygghet genom CSN och det faktum att högskoleutbildning är gratis, vilket skapar stora möjligheter att studera, eller som i fallet med en informant som menar att han blivit väl omhändertagen av samhällets skyddsnät när han hade behov av det. Även den motsatta synvinkeln tas upp, att dagens samhälle med det nuvarande politiska styret skrämmer eftersom det skett indragningar i trygghetssystemen och att studier i sig skapar större ekonomisk oro än då man arbetade.
4.3.4 Om arbetsmarknadens påverkan
Våra respondenter säger alla att arbetsmarknaden inte haft någon större påverkan på dem vid deras val av utbildning. Samtliga lyfter istället fram eget intresse av att studera, vissa säger sig studera för att det är roligt att lära nytt hela tiden och läser endast det de själv tycker är intressant, utan tankar på vad arbetsmarknaden efterfrågar.
… men ska jag verkligen välja nånting bara för att de kommer vilja ha det i framtiden, men så bestämde jag mig, att nej, när jag kommer så långt då kanske alltihopa har ändrats så, vem vet hur världen ser ut om fem år liksom, då är det bättre att jag läser nåt som jag tycker är kul och som jag trivs med och sen får vi se vad det blir av det alltså. (Miranda)
Även om samtliga respondenter börjar sina svar med att säga sig inte alls vara påverkade av den framtida arbetsmarknaden så fortsätter alla utom två med att ta upp att de har tittat på den framtida arbetsmarknadsutsikten när det gäller respektive yrke utbildningarna leder fram till.
Åttiotalisten:
Ja, alltså arbetsmarknaden, jag hade ingen aning om hur arbetsmarknaden såg ut för det här yrket när jag började. Och jag har inte haft rätt bra koll i heller under tiden för jag känner att jag tar det när jag är färdig. Utan det var ju mer intresset för som drev mig till detta liksom. Det var ju inte så att jag satt och kolla, för man fick nåt sånt här var det SACO om alla utbildningar och yrken. Man kolla ju ändåoch det stod ändå att det var väl hyfsat bra så det var ju inte så att. Det hade väl kanske avskräckt om det hadestått attdet
eh, det finns hur många som helst ingen får jobb liksom. Då hade man ju inte börjat, det tror jag inte. Men eh, annars jag har inte haft nån koll på det faktiskt. Så det har varit intresset. (Jacqline)
Sextiotalisten:
Arbetsmarknaden har inte påverkat mig alls. Det har den inte. Nej. Utan när jag tog detta beslutet, så tog jag det för min egen skull, inte alls ... när jag stod och valde mellan olika utbildningar så givetvis så titta jag vilket som var mest attraktivt när väl hade läst klart, men så var det så mycket andra saker som spela in också. (Henrik)
Och hos de två respondenter som uppger att de inte alls har tittat på den framtida arbetsmarknaden så är detta något som det ändå har väckts tankar om nu i slutet av deras utbildning.
Men det är först nu i slutet som jag börjar tänka det här finns det jobb. Oj, vad gör jag nu? Men eh, men det är nu, i slutet den rädslan har börjat komma. (Ida)
En respondent har även trots dåliga framtida arbetsprognoser valt att läsa sin utbildning.
… det är ju klart att man har tittat – jag läser ju fortfarande alla såna här prognoser nu, men det är mer så – jaha, nu var jag bland de oattraktiva igen liksom, men vem fan vill bli murare liksom, det är för sent att utbilda sig till snickare/skratt/ och ibland har man ju ångrat sig liksom kanske. (Miranda)
Detta skiljer sig från en annan respondent som istället valt det motsatta tillvägagångssättet. Jag har ju valt bort annat lite pga. att jag har varit rädd att det inte finns jobb. Lite så.
Men det har jag ju. Det är ju som jag har som fritidsintresse då, det här med teater och film och så att det hade egentligen varit min dröm att jobba inom det. Men där känner jag en jättestor rädsla att jag inte skulle kunna försörja mig på det så jag det har jag valt bort och har det bara som ett intresse. (Ida)
4.3.5 Om ålderns påverkan
Vad gäller informanternas ålder vid valet att studera så ser vi att de flesta av respondenterna oavsett generation inte ser sin ålder som ett hinder på arbetsmarknaden efter avslutade studier. Både 60-talisterna och 80-talisterna ser sin ålder på ett positivt sätt.
… åldern har väl spelat in för det att jag vet att jag i stort sett har lättare att få jobb när jag kommer ut sen. (Staffan)
… jag tror också att som kille och i den åldern så kan det ha nackdelar men mest fördelar. I något läge så kommer man att behöva en kille och i den åldern. (Moppen)
En av respondenterna som är 60-talist betonar att åldern snarare är till fördel i hans framtida yrkesprofession där både livserfarenhet och arbetslivserfarenhet väger tungt, en annan också han 60-talist ser att det är först nu som han känner sig redo åldersmässigt att arbeta inom ett yrke som ställer högre krav. Däremot har åldern varit en kanske begränsande faktor vid val av utbildning när det gäller två av 60-talisterna på så sätt att de inte valt en längre högskoleutbildning.
Ja, det har det absolut. Efter att jag läst juridik så sökte jag till juristlinjen och kom in där och då var jag väldigt sådär, och då började jag räkna, hur gammal är jag när jag är färdig advokat? Först hela juristutbildningen och sen fem år som jurist innan jag blir advokat, jag skulle vara 50 nånting då och det känns som – jaså ska man jobba som advokat i tio år och sen så ska man bli pensionär /skratt/ och jag tänkte att, nej, jag är för gammal för det här. (Miranda)
För en annan 60-talist har åldern spelat in på ett annat sätt när det gäller val av utbildning.
Nej, inte alls på längden utan vissa arbeten idag, på arbetsmarknaden, så är man ju då kanske inte så attraktiv om man till exempel, jag läste, funderade på service management och … då blir man civilekonom, men … då spelar åldern in, för då tänkte jag hur attraktiv är man på arbetsmarknaden om man kommer ut 42, 43 år – nyexaminerad civilekonom. (Henrik)
En respondent menar att man vågar eftersom man är ung.
Jag kan väl säga att, nej inte vilken, det har inte påverkat vilken utbildning jag skulle ha läst och sådär men den har väl påverkat just på det sättet jag sa innan att, att eh, man provar helt enkelt. (Kent)
En respondent tar upp tidsåldern och därmed sin generationstillhörighet som en aspekt som har påverkat hennes val att studera.
Ja, det är väl lite det som jag sa precis kanske, att man har växt upp i en tid då det varit mycket prat om att man ska utbilda sig och så. (Jacqline)
4.3.6 Framtiden
Samtliga respondent ser förtröstansfullt på framtiden, samtidigt har de inte så höga krav på vad som komma ska efter studierna. De vill ha ett arbete. Helst inom sitt utbildningsområde. Men de säger också att de inte förväntar sig att få en fast anställning direkt.
… jag försöker se det så att man kan börja nånstans i ett hörn och jobba sig inåt så att säga, inom det yrket som man förhoppningsvis har en examen i. Så att … bara man får in en fot nånstans så att, så är jag nöjd, sen så får man då leta fasta tjänster senare. (Henrik) Några respondenter visar också på en ganska flexibel inställning gällande hur framtiden kommer att gestalta sig.
Jo, det kommer att gå bra /skratt/. Eh, det kommer det nog att göra. Jag har ingen, ingen stolthet i att få nåt bra jobb så där direkt, så jag kan gärna ha massa små extrajobb eller läsa någon kurs till sådär tills jag hittar något roligt som jag vill göra. (Kent)
Däremot ger respondenterna uttryck för att de har förväntningar på att det faktum att de har genomgått en utbildning ska leda till en förbättrad arbetssituation för dem i framtiden.
Eftersom jag har arbetat med barn i över tjugo år så vill jag definitivt arbeta med vuxna …jag vill känna på kvällen att jag gjort ett bra jobb. (Carina)
5. Analys
Det finns många olika anledningar till varför man väljer att börja studera, en av dem är naturligtvis att man vill ha en utbildning, men vilka andra faktorer ligger bakom beslutet att studera? I vår undersökning har respondenterna talat om olika anledningar och drivkrafter. De flesta säger sig inte vara nämnvärt påverkade av varken samhället eller arbetsmarknaden. Istället har de lyft anledningar som ”vill göra något som stimulerar mig”, ”ville läsa något jag tycker är kul och som jag trivs med” och ”jag tog detta beslutet för min egen skull”. Våra respondenter tycks se utbildningen som en slags personligt livsprojekt, ett sätt att komma vidare i (yrkes)livet och som en av dem uttrycker sig ”komma vidare nånstans, kanske också egentligen att ha en examen, känna att man är nånting." Beck (1986) menar att utbildningens organisation respektive betydelse har lösgjorts från varandra och blivit två självständiga enheter. Utbildningen har förlorat sitt ”inneboende efteråt”, sin betydelse för det yrkesliv som väntar efter själva utbildningen. Istället anser Beck att vissa söker nu istället utbildningens mening och mål i själva utbildningen, då utbildningen är avskuren från det mål som den formellt är avsedd för återupptäcker de studerande istället dess eget värde för att finna och utveckla sig själv (Beck 1986, s 245 ).
Vi ser i vår undersökning att flera av våra respondenter ser utbildning som en framtida trygghetsförsäkring. Några av respondenterna lyfter detta specifikt medan andra är mer svepande i detta avseende, samtliga tycks ändå vara mer eller mindre medvetna om att en högre utbildning i sig representerar större chanser på arbetsmarknaden och i förlängningen ger en trygghet både ekonomiskt och socialt. Beck (1986) menar att med utbildning kommer också kravet att man som individ noggrant väljer och planerar sin utbildning för att förbättra sina framtida möjligheter till arbete (Beck 1986, s 132). En av respondenterna tar upp frågan om en ekonomisk trygghet under själva studietiden genom det faktum att högskoleutbildningen är kostnadsfri samt möjligheten till försörjning genom studiemedel från CSN. Utan denna trygghet hade utbildningen kanske inte varit genomförbar. Enligt Beck (1986) är människor beroende av marknaden inom olika livsområden och mer eller mindre utlämnade till en utvändig styrning och standardisering t ex via utbildningssystemet, arbetspolitiska system och socialförsäkringssystem (Beck 1986, s 123). En annan aspekt av den ekonomiska trygghetskänslan är den motsatta då en av respondenterna menar att i dagens samhälle med det nuvarande politiska styret skrämmer då det skett stora indragningar i trygghetssystemet och att studier i sig skapar större ekonomisk oro än förvärvsarbete. En
kvinnlig respondent nämner att tanken på framtida familjebildning har varit en av drivkrafterna till att studera. Detta tyder på att hon ser utbildningen som en förutsättning för att få en bättre anställning och ekonomi som i sin tur gör en framtida familjebildning möjlig. Samma respondent har aktivt valt bort en utbildning med konstnärlig inriktning då hon ansåg att arbetsmarknaden inom detta yrke kändes alldeles för osäker och otrygg
Generellt har vi inte sett några större skillnader mellan våra respondenter oavsett om de är sextiotalister eller åttiotalister. Oavsett ålder tycks alla vara medvetna om att utbildningen är viktig som någon slags säkerhet för framtiden. Att åttiotalister skulle ha andra värderingar och en annan inställning till samhälle och arbetsmarknad är inte något vi kan se i vår undersökning. Enligt Fürth, Holmberg, Larsson och Raaterova (2002) ska åttiotalister ha andra värderingar eftersom de har växt upp i en annan tidsanda. Dessutom så är de värderingar en individ har svåra att ändra på (Fürth mfl 2002, s 16f). Även om sextiotalister har vuxit upp i ett annat samhälle och med en arbetsmarknad som hade andra förutsättningar så ger de idag uttryck för liknade inställning till studier och arbetsmarknad som åttiotalisterna i vår undersökning. Om detta beror på en krass anpassning till dagens arbetsmarknad för att överhuvudtaget överleva eller en revidering av deras mentala tankekartor vet vi inte. Beck (1986) menar att den del av livet som människan kan påverka själv genom sina beslut och är tvingad till att utforma själv växer. Individualiseringen av olika förlopp i livet innebär att livet blir självreflexivt, vilket innebär att det socialt förutbestämda levnadsförloppet förvandlas till ett liv man själv skapar. Om man inte lyckas idag så är det ett personligt misslyckande till skillnad mot förr då ödet var inblandat (Beck 1986, s 213). Informanternas syn på utbildning som en investering som ska ge ökad trygghet och förbättrade livschanser kan tyda på Becks resonemang istället för en revidering av värderingar.
De skillnader som vi har sett hos respondenterna gällande generationstillhörighet ligger istället i deras utbildningsbakgrund. De yngre, åttiotalisterna, har samtliga genomgången gymnasieutbildning i ”rätt tid”, tre av dem har läst en teoretisk högskoleförberedande gymnasieutbildning, medan två av sextiotalisterna har genomgått gymnasieutbildningen senare i livet via studier på Komvux. Detta visar på de förändringar som skett i samhället med den förlängda utbildningstiden och de ökade kraven på utbildning Enligt Stanfors (2007) har gymnasiet blivit en mer eller mindre obligatorisk förlängning av grundskolan i och med att nästan alla elever fortsätter till gymnasiestudier (Stanfors 2007, s 43f). De möjligheter som fanns på arbetsmarknaden då de två sextiotalisterna hoppade av sin gymnasieutbildning skiljer
sig markant från dagens situation. Men denna förändring är något som respondenterna verkar vara medvetna om och anpassar sig efter. Att utbildningskraven har höjs i samhället kan innebära att åttiotalisterna är mer formade i att man måste läsa vidare, det är mer självklart i dag. En av våra respondenter säger ”att man har växt upp i en tid då det varit mycket prat om att man ska utbilda sig och så”. Samtidigt så har sextiotalisterna i vår undersökning anpassat sig till dagens normer, eller som en informant uttrycker det ”tyvärr finns det inte mycket att välja på om man inte har någon utbildning". Vi sextiotalister får bita i det sura äpplet och studera på gamla dar”.
Våra respondenter säger alla att arbetsmarknaden inte haft någon större påverkan på dem vid deras val av utbildning. Samtliga lyfter istället fram eget intresse av att studera, vissa säger sig studera för att det är roligt att lära nytt hela tiden och läser endast det de själv tycker är intressant, utan tankar på vad arbetsmarknaden efterfrågar. Trots att samtliga våra respondenter säger sig inte vara påverkade av den framtida arbetsmarknaden tycker vi ändå oss se en påverkan eftersom alla utom två ändå har tittat på den framtida arbetsmarknaden när det gäller respektive yrke utbildningen leder fram till. Det vi finner intressant i respondenternas utsaga är hur de alla framställer sina val som frigjorda från all eventuell påverkan av samhälle och arbetsmarknad. De ser det som att de gör fria val obundna av kontexten omkring dem, eller i alla fall är det så de vill framställa det i första hand. I sina svar så utgår de bara från sig själva och sina egna önskningar. Giddens (1997) menar att även om det finns en rad valmöjligheter så betyder inte att alla val är öppna för alla individer eller att vi fattar våra beslut i full insikt om raden av tänkbara alternativ. Ett av senmodernitetens villkor är att vi har inget annat val än att välja. Människor granskar ständigt omständigheterna för sina handlingar och en sådan granskning har alltid diskursiva drag. Om aktörerna blir tillfrågade kan de alltså ge diskursiva tolkningar av sina handlingars karaktär och varför de utför dem. Val individen måste göra i det senmoderna samhället är inte bara beslut om hur man ska handla men också vem man vill vara (Giddens 1997, s 47ff). Våra respondenter väljer att återberätta varför de gör sina val utifrån att det inte är en reaktion på yttre omständigheter utan endast handlar om inre drivkrafter. Detta överensstämmer med Manpower undersökningen Student (2007) som kom fram till att 76 procent av studenterna väjer utbildning utifrån ett personligt intresse och inte påverkas av yttre faktorer som arbetsmarknaden eller studie- och yrkesvägledare i någon större grad. Frågan är då varför respondenterna väljer att konstruera sina berättelser på detta viss. Tyder det på att de inte vill se sig som styrda av ett samhälle eller en arbetsmarknad utan som fria agenter som själv kan
styra över sina val och sitt öde? Och inte bara det, utan också som frigjorda från det faktum att de måste välja. Detta skulle i så fall kunna vara en påverkan av senmodernitetens individualisering där ansvaret för individens självförverkligande ligger på individen själv och samhället anses erbjuda obegränsade möjligheter.
Samtliga respondenter i vår undersökning ser positivt på framtiden. De vill alla ut på arbetsmarknaden och få ett arbete helst inom sitt utbildningsområde. Samtidigt ser vi att de är väldigt medvetna om vilka spelregler som gäller. De talar i termer av ”vill gärna jobba inom” ”hoppas hitta ett jobb inom sitt yrkesområde” osv. men säger samtidigt att de inte förväntar sig att få en fast anställning direkt. En respondent säger sig vara öppen för att prova olika typer av tjänster inom sitt yrkesområde och har ingenting emot att börja med ett vikariat. Han säger sig vidare ha en avslappnad och öppen attityd mot arbetsmarknaden. En annan är villig att i början leta efter alla typer av jobb och är till och med beredd på att flytta till annan ort. Ytterliggare en säger sig vara nöjd med att få in en fot någonstans för att senare söka fasta tjänster.
Vad gäller arbetsmarknadsflexibiliteten handlar det om att arbetstagarna förväntas vara flexibla i förhållande till sin anställning. Furåker (2002) menar med begreppet flexibilitet att om arbetsgivarna ska ha flexibilitet måste de anställda vara flexibla. Vidare finns det idag en mängd olika anställningsformer på arbetsmarknaden (Furåker 2002, s 73f). Enligt Håkansson (2002) föredrar arbetstagarna fasta jobb medan arbetsgivarna framhåller fördelarna med tidsbegränsade jobb. Ett vanligt argument från arbetsgivarens sida är att tidsbegränsade anställningar ökar flexibiliteten på arbetsplatsen vilket gynnar tillväxten, effektiviteten och lönsamheten (Håkansson 2002, s 301f).
Generellt sett tycks våra respondenter ha en ganska flexibel inställning gällande inträdet på arbetsmarknaden vilket tyder på att de är väl medvetna om de framtida villkor, krav och möjligheter som råder i arbetslivet. Det som förenar våra respondenter i deras utsagor om hur de ser på framtiden är att utbildningen ska leda till något bättre. Det är den förväntningen de har på den utbildning de har investerat i.
6. Diskussion
I följande parti återvänder vi till de frågeställningar som denna uppsats utgår ifrån och lyfter fram svaren vi har fått på dessa. Vi har disponerat diskussionen utifrån våra tre fråge-ställningar för att tydliggöra för läsaren vilka våra slutsatser är. Vår första frågeställning är vad driver individen att välja en högskoleutbildning? Den andra frågeställningen är hur har det senmoderna samhället och arbetsmarknaden påverkat individernas val att studera? Och den sista är på vilket sätt syns det skillnader mellan sextiotalister och åttiotalister när det gäller studier och arbetsmarknad?
När det gäller vad som driver individen till att studera finns det skiftande förklaringar hos våra informanter. Det som vi ser att flertalet har gemensamt är att de vill förbättra sina framtida möjligheter i arbetslivet. Ekonomi tycks inte vara en drivkraft för alla, även om flertalet av informanterna hoppas på en bättre ekonomisk situation efter år av studier och mindre välbetalda arbeten. En annan drivkraft som några av respondenterna har nämnt är rädslan för att misslyckas och behöva återgå till sitt gamla arbete som man en gång har lämnat. Den egna personliga utvecklingen tycks också vara en stark drivkraft, som en av respondenterna uttrycker det ”jag ville komma vidare, kanske också att ha en examen, känna att man är nånting”. Viljan att lära nytt och trivas med sin utbildning, att utbildningen ska vara rolig och stimulerande och så småningom leda till ett stimulerande arbete. Som en av våra respondenter uttrycker sig ”jag vill känna på kvällen att jag gjort ett bra jobb”. En av de kvinnliga respondenterna nämner framtida familjebildning som en av drivkrafterna och menar att med en bra utbildning ger ökad trygghet i form av ett bättre och mer välbetalt arbete.
När det gäller samhällets påverkan har samtliga respondenter i vår undersökning sagt sig inte vara påverkade av samhället. De lyfter istället fram betydelsen av det egna valet som de gjort för sin egen skull. Det vi kan utläsa av respondenternas berättelser är att det finns vissa aspekter av samhället som direkt eller indirekt påverkat deras beslut att börja studera. En av dem är samhällets krav på att man måste utbilda sig för att förbättra sin anställningsbarhet. Det är vad som krävs av samhället idag. En annan är ekonomiska faktorer i termer av att samhället ger en ekonomisk trygghet under studietiden i form av studiemedel via CSN samt att högskoleutbildning är kostnadsfri vilket är en förutsättning för många att kunna studera.
