Fritid och fri tid - en studie om hur barn uppplever sin lediga tid

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

Examensarbete

10 poäng

Fritid och fri tid

–

en studie om hur barn upplever sin lediga tid

Leisure And Free-Time

– A Study About Children’s Experience Of Their Spare Time

Slavi Silwer

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Mats Olsson

Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Ann-Christin Eklundh Vårterminen 2006

Malmö högskola Lärarutbildningen Lek Fritid Hälsa SÄL

Lärarexamen med inriktning mot förskola och förskoleklass, 140 poäng. Vårterminen 2006

Silwer, Slavi (2006). Fritid och fri tid – en studie om hur barn upplever sin lediga tid. (Leisure And Free-Time – A Study About Children’s Experience Of Their Spare Time). Malmö högskola, Lärarutbildningen, examensarbete – Lärarutbildningen med inriktning mot förskola och förskoleklass, 140 poäng.

Syftet med mitt arbete är att genom en deskriptiv studie kartlägga vad barn gör på sin fritid som skapar känsla av sammanhang och meningsfullhet och hur de upplever sam-manhang och meningsfullhet under sin fritid.

Studien bygger på en kvalitativt inriktad metod via intervjuer med fem flickor och fem pojkar i ålder 9-10 år. Intervjuguiden har utformats via litteratursökning och egna kun-skaper om barn. Resultatet studeras utifrån Antonovskys teorin om Känsla av samman-hang (KASAM).

Resultatet visar att barnen i denna studie beskriver sin fritid som meningsfull. Fritidssys-selsättningen upplevs positivt och tillfredsställande. Alla barnen i denna studie är engage-rade i föreningslivet och bedriver någon form av organiseengage-rade fritidsaktivteter. De har god självbild och känner sig nöjda med sig själv och sin situation för övrigt. Det sociala nätverket består av vuxna och kamrater t.ex. föräldrarna, skol- och fritidspersonal, före-ningsinstruktörer och klasskamrater. Sammanfattningsvis pekar resultaten av min studie på att barnen upplever sin fritid som begriplig, hanterbar och meningsfull.

Nyckelord: fritidsaktiviteter, fritid, fri tid, KASAM.

Förord

Härmed vill jag framföra ett stort tack till barnen i denna studie som villigt har ställt upp, svarat på mina frågor och låtit mig få djupare inblick i perspektivet ”barn och fritid”. Tack också till min handledare och kursansvarig lärare Mats Olsson för all hjälp och in-spiration.

Malmö i maj 2006

Innehåll

1 Inledning 7 1.1 Avgränsning 7

2 Forskningsbakgrund 8 2.1 Historik 8

2.1.1 Fritiden som idé 8 2.2.2 Barns levnadsvillkor 9

2.2 Forskning 9 2.2.1 Barns fritid 9

2.2.2 Barnens tid med föräldrarna 10

2.2.3 Kamrater 11

2.3 Teori 11 2.3.1 Känsla av sammanhang (KASAM) 11

3 Problembeskrivning 12 3.1 Syfte och frågeställningar 12

4 Metod 13 4.2 Metodval 13 4.2.1 Pilotstudie 13 4.2.2 Barnintervjuer 14 4.3 Etiska hänsyn 14 4.4 Val av undersökningsgrupp 15 4.5 Genomförande 16 4.5.1 Bearbetning och analys av empirin 16

5 Resultat och analys 16 5.1 Vad gör barnen på sin fritid? 17

5.2 Hur upplever barnen sin fritid? 19 5.3 Vad/vem styr barnens fritid? 21 5.4 Vilka vuxenkontakter förekommer under barnens fritid? 23

6 Sammanfattning och diskussion 24

6.1 Sammanfattning 24 6.2 Diskussion 24

6.2.1 Diskussion om vad barnen gör på sin fritid 25 6.2.2 Diskussion om hur barnen upplever sin fritid 26 6.2.3 Diskussion om vad och vem som styr barnens fritid 26

6.2.4 Diskussion om kontakten med vuxna 26

6.3 Diskussion utifrån KASAM-teorin 27

6.4 Metoddiskussion 27 6.5 Sammanfattning och slutdiskussion 28

7 Fortsatt forskning 28

8 Litteratur 29 Bilagor

1

Inledning

Intresset riktas mot hur barn upplever sin egen fritid och mot de (påverknings)processer som äger rum häri, fokuserat på barns självständiga handlande.

Det är viktigt att skolbarnen vid en viss mognad får möjlighet att på egen hand förflytta sig mellan skola och hem liksom mellan hem och fritidsaktivitet. Allt för stora begräns-ningar i rörelseförflyttbegräns-ningar kan utgöra ett hinder för ett barns spontana möten med jämnåriga kamrater och andra människor. Många av dagens barn har inte samma närhet till naturen, lekområde och fritidsaktiviteter som förr (Lagerholm, 2000; Leicht Madsen, 1999). Speciellt gäller detta barn boende i storstadsmiljö. Föräldrarna vågar inte låta bar-nen gå ut och leka själva på grund av den intensiva trafiken, hårdare miljön och/eller att det oftast inte finns lämpliga lekmiljöer vid hemmets närhet. Vissa fritidsaktiviteter finns inte heller i närområdet varför dessa i allt högre grad organiseras och styrs av vuxna (Nilsson & Larsson, 1995).

En viktig fråga i sammanhanget är hur skolbarn som inte vistas på fritidshem upplever sin fritid samt vad de gör på eftermiddagar och den fria tiden för övrigt. En annan fråga är om dagens barn har en sammanhängande tid att ägna sig åt spontana aktiviteter. Kun-skaper om hur barnen upplever sin fritid finns inte så mycket av. Av den orsaken behövs mer kunskaper och forskning om hur dessa barns situation verkligen ser ut och hur deras intressen och fritidsbehov kan tillgodoses. Barn och unga idag ska vara med och påverka, inte minst sin egen fritid.

Detta arbete beskriver vad barnen gör på sin fritid som skapar känsla av sammanhang och meningsfullhet och hur de upplever sammanhang och meningsfullhet under sin fritid. Närmare bestämt när barnen inte är på skolan eller på fritidshemmet. Utmaningen är att förstå barnens upplevelse och inflytande över sin egen fritid. Den empiriska delen be-handlar fritiden som social arena (sysselsättning, avkoppling, relationer) ur barnens per-spektiv. Aktörerna är pojkar och flickor i ålder 9-10 år. Min avsikt med denna studie blir att kartlägga vad barnen gör på sin fritid och hur de upplever sin fritid samt de vuxenkon-takter barnen har under denna tid. Studien riktar sig till alla som har intresse över barns fritid, lek- och närmiljö. Min förhoppning är att kunskapen kan bidra till den idé- och åtgärdsinriktade diskussionen kring barns meningsfulla fritid.

1.1 Avgränsning

När vi talar om barns levnadsvillkor och levnadsvanor är det vanligen från den vuxnes perspektiv. Det viktigaste i alla sammanhang är barnens egna upplevelser om vad de själva upplever och erfar direkt och indirekt, om vad de känner och tänker, vad de trivs med och upplever som meningsfullt, vad som väcker deras nyfikenhet, intressen och ak-tivitet liksom vad de är oroliga eller ängsliga för. Det händer ibland att miljöer vi vuxna uppfattar som bra och trygga upplevs omvänt av barnet. Barnen är inga passiva aktörer. Deras liv består av interaktioner med sin omvärld på olika sätt där de själva ingår. Av denna anledning är det viktigt att beakta barnperspektivet.

Rasmusson (1994) förklarar barnperspektivet dels från vuxnas perspektiv på barn dels barns perspektiv på den egna tillvaron. Vuxna i olika sammanhang medverkar till att ge-stalta och utveckla generella perspektiv som kan påträffas bl.a. inom forskning, lagstift-ning, skola, förskola och fritidshem. För att kunna identifiera och avgränsa barns egna

perspektiv är det nödvändigt att betrakta omvärlden med deras ögon. Barnen förmedlar känslor, uttryck, funderingar, önskemål och erfarenheter till vuxenvärlden där vuxna tol-kar och förklarar barnens utsagor och signaler. Emellertid formas barns och vuxnas per-spektiv utifrån varje enskild individs förutsättningar, erfarenheter, behov och position. Jag är intresserad att ta reda på hur barn upplever sin fritid. Denna studie skildrar endast barnens perspektiv.

2 Forskningsbakgrund

I detta avsnitt redovisas den litteraturgenomgång jag gjort och som anses utgöra relevant fakta i ämnet ”barn och fritid”. Litteraturgenomgången syftar till att ge läsaren tillräcklig kunskap för att förstå studiens problemställning och de resonemang som förs i resultat- och analysdelen. Avsikten är att med hjälp av de valda referenserna ge en kortfattad men tydlig bakgrund till forskningsansatsen. Som förklaringsinstrument och verktyg för min analys ansluter jag mig till KASAM-teorin (Känsla av sammanhang).

2.1 Historik

2.1.1 Fritiden som idé

Fritid har oftast varit ojämnt fördelad mellan kön, ålder och klass. Materiella och struktu-rella förutsättningar för det som idag benämns som fritid finns i industrialismens organi-sations- och produktionsstruktur som utvecklade en uppdelning mellan arbete och fritid. Kravet under 30-talet på lagfäst semester för anställda var en form av utökad fritid. Även främjandet av friluftsliv blev en viktig politisk fråga. Det goda hemmets ideal från bor-gerligheten spreds även till arbetarklassen. Det största ansvaret av det goda hemmets skapande axlades/axlas kvinnan. Arbetet och arbetets värde har haft stor betydelse bland olika politiska ideologier såsom liberalismen och marxismen. Paul Lafargue (Marx svär-son) förespråkade lättjan och lade fram skäl mot tidens arbetsetik. Fackliga, filantropiska, kyrkliga, kommunala organisationer växte fram runt om i Europa och USA för att locka människor till aktiviteter. Utställningen ”Fritiden” i Ystad 1936 ville åskådliggöra själva fritidens idé, både nytta och nöje av lediga stunder. Hemmafruarnas fritid eller avsaknad på denna uppmärksammades också. De flesta arbetande individer vill ha mera fritid, inte enbart som en kvantitativ tid utan även med kvalité dvs. tid för meningsfull sysselsätt-ning, rekreation, vila och social samvaro (Eskilssons, 2000; 2000:1).

Fritiden kopplas också till de övriga villkoren människor lever under, om pengar, arbete eller brist på arbete. Det senaste årtiondets stora arbetslöshetsproblem har gjort att många inte kan få möjlighet att uppleva ”fritid” eftersom arbete och fritid är varandras förutsätt-ningar och motpoler. De flesta av dagens föräldrar arbetar utanför hemmet varmed nya krav ställs på hur hemarbetet organiseras. En annan utveckling som observerats är att barnens fritid avgörs ”allt mer idag av föräldrars engagemang och ekonomi” (Engwall & Söderlind, 2003, sid 194). Under 1990-talets ekonomiska nedskärningar drabbades i för-sta hand barnen hårt avseende deras fritid och möjligheter att använda fritiden på olika sätt t.ex. genom kraftigt minskade resurser till fritidshemmen, fritidsgårdarna, avgiftsbe-läggning i den kommunala musikskolan osv.

2.2.2 Barns levnadsvillkor

Barn växer upp under skilda förhållanden beroende på bl.a. miljön de har runt omkring sig. Deras levnadsvanor är beroende av hur dess familj ser ut, hur de bor, vilket samhälle de lever i, vilka traditioner de har osv. Familjen är barnens fasta punkt i tillvaron. Det sociala arvet får barnen genom uppfostran och miljön de växer upp i. Med detta menar Evenshaug och Hallen (2001) att man för med sig ungefär samma levnadsvanor och vär-deringar in i sitt eget vuxna liv och sitt eget sätt att uppfostra barn.

Det stora flertalet barn lever i en traditionell familj den s.k. kärnfamiljen men ungefär var tionde barn lever med en ensamförälder. Skilsmässorna har blivit fler och fler i takt med tiden (Evenshaug & Hallen, 2001; Lundborg, 1997). Oberoende av hur familjen ser ut är barnen under sin uppväxt beroende av vuxna och då främst av sina föräldrar. Vuxnas ansvar är att tillfredsställa barnens behov av kärlek, omsorg och trygghet. Personalen inom skola och förskola har ett ansvarsfullt arbete eftersom de ofta blir viktiga personer i barnens liv. Barnen behöver vuxna som de kan lita på och som kan ge dem trygghet. Sär-skilt viktigt är det i ett utvecklingssamhälle där det varje dag utvecklas nya lockelser för barn och ungdomar. Det är konstaterat att barn och ungdomar idag har färre vuxenkon-takter än förr (Evenshaug & Hallen, 2001; Hwang & Nilsson, 2003).

Forskarna talar om olika faktorer som är påfrestande för barn i dagens samhälle. Enligt Lundborg (1997) reagerar barn på många olika sätt då de utsätts för stress och inte kan hantera sin situation. De är mycket känsliga vid relationsstörningar och påverkas starkt som t.ex. vid skilsmässor och separationer, föräldrarnas förvärvsarbete eller avsaknad på arbete, ensamhet, isolerad familjesituation eller ensamstående förälder, om bristande skolbarnsomsorg samt socialgrupptillhörighet. Vid skilsmässor kan hända att barnet kommer i kläm medan de vuxna är upptagna av sina problem. Barn klarar av skilsmässa och separation bäst när föräldrarna löser sina problem utan att dra in barnet (a.a.).

Även arbetslösheten påverkar barnens livssituation. Arbetslöshet bidrar också till otrygg-het för både barn och vuxna. Rörligotrygg-heten på arbetsmarknaden påverkar även barnet i de fall familjen måste flytta (Lundborg 1997). En del barn har svårt att anpassa sig i ny mil-jö, få nya kamrater m.m. Föräldrarna å sin sida kan vara upptagna av sina arbeten och utveckling av eget socialt liv.

2.2 Forskning

2.2.1 Barns fritid

Inom forskningen har framför allt ”tid” och ”vardag” studerats ur vuxnas perspektiv. Skolungdomars tid har också utforskats till en del men inte i lika stor utsträckning och om det ändå har skett så har det varit i jämförelse med vuxnas normer eller rådande so-ciokulturella normer (Balldin, 2003).

Forskningen talar också om att dagens barn rör sig allt mindre självständigt, till fots eller på cykel (Mattsson Tillberg, 2003). Utvecklingen antas bero på en alltmer ökad trafik där bilarna driver bort barnen från gatorna och utemiljön. Storstadsmiljön anses vanligen begränsa barnens självtändiga rörlighet medan landsbygden ses med andra ögon. Efter-som många barn verkar ha allt mer organiserade fritidsaktiviteter idag har frågor ställts om bl.a. hur barns vardag ser ut och huruvida barn cyklar mer i städerna eller landsbyg-den samt om dagens barn har mer tid för spontan lek. Enligt Mattsson Tillberg (2003) rör

sig stadsbarn egentligen mer självständigt än barn på landsbygden. Andelen storstadsbarn som tar sig på egen hand till fritidsaktiviteter, kamrater o.s.v. är större än andelen barn på landsbygden. Således är andelen landsbygdsbarn som åker bil till organiserade aktiviteter och kamrater större än andelen stadsbarn. Därtill anges att dagens föräldrar ställer upp i högre grad för sina barn än föregående generation. Den så kallade självständiga utveck-lingen inom den organiserade och vuxenkontrollerade fritidsaktivitetens omfattning har ändå sitt pris. Organiserade aktiviteter styr över barnens möjligheter att själv bestämma över sin disponibla fritid påpekar Mattsson Tillberg (2003).

Övervägande antalet undersökningar visar att fritiden speglar det samhälle vi lever i med förekommande resurser och medel. Barn boende i högstatusområden engagerar sig i hög-re grad åt personliga statusfyllda sporter såsom golf, tennis och segling medan barn bo-ende i så kallade lågstatusområden ägnar sig mer åt fotboll och innebandy (Berggren, 2000). Flertalet forskare refererar till fritidens betydelse för identitetsarbetet. Berggren menar att valet av fritid speglar individens karaktär, sociala ställning, livsföring och livs-villkor. Lundborg (1997) och Nilsson (2000) tillägger att kultur och fritid ger barn möj-ligheter att utveckla talang och intresse. Fritiden är på sätt och viss ett socialt nätverk där barnen utvecklar sina identiteter, kultur och idéer.

Även medie- och underhållningsindustrin påverkar barns fritid i större omfattning idag. Ett stort antal undersökningar visar att barn använder sin fritid åt bl.a. sport, lyssna på musik, se på TV, video, DVD, spela dataspel, sitta framför datorn, umgänge med föräld-rarna och kamraterna eller så gör de inget särskilt alls dvs. de slappar och vilar helt enkelt (Lundborg, 1997; Nilsson, 2000; Nyberg, 2003). Effektiv barn- och kulturpolitik skapar goda förutsättningar för en bra start och framtidstro för barn hävdar Nyberg (2003). Barns fritid styrs i högre grad av politiska beslut och vuxnas förhållningssätt. Kultur är inte enbart musik, film och litteratur utan det handlar om livsstil. Idrottsrörelsen har lyck-ats locka många barn och vuxna på olika sätt. Ungefär 50 procent av Stockholms alla barn i ålder 7–19 år är idag medlemmar i någon slags idrottsförening. Siffrorna i sin hel-het för hela landet ligger kring 5–10 procent högre (Berggren, 2000). Härigenom skapas många aktiviteter och engagemang. Både kulturen och idrotten utgör viktiga arenor i barns liv.

2.2.2 Barnens tid med föräldrarna

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB, 2004) har barns tid med föräldrarna minskat under 1990-talet. Detta gäller överlag barn i alla åldrar men pekar särskilt på de minsta barnen vars tid med föräldrarna reducerats mest. Förändring av barns tid med föräldrarna mellan 1990/91 till 2000/01 visar att barn i ålder 0–17 umgås 0:57 timmar mindre om det är en ensamstående mamma. Där föräldrarna är sammanboende skiljer sig tiden markant mel-lan mamma och pappa. Tiden med mamma för barn i ålder 0-17 år har minskat med 1:04 timmar och med pappa 0:34 timmar. För barn med ensamstående pappor redovisas inga skattningar eftersom grupperna är små och skattningarna osäkra.

En del av minskningen kan bero på 1990-talets barnomsorgsutbyggnad där ett större an-tal barn är på förskolan. Samtidigt har vistelsetiden för barn på förskolan idag blivit läng-re vilket gör att tiden med föräldrarna blir kortaläng-re. Tiden för barn med ensamstående mammor har också minskat vilket antas bero på pappornas större delaktighet i barnens omsorg. Förskolebarn tillbringar mest tid med föräldrarna. År 2000/01 tillbringade barn i ålder 0-5 år nio timmar per dag med sina föräldrar. Idag har denna tid reducerats med 1

timme per dag. Barnen tillbringar mest tid med mamman oavsett om föräldrarna är hel-tidsarbetande eller ej. Vanligtvis sker umgänget barn-föräldrar vid hemsysslor. Näst van-ligaste aktiviteten är vid måltider följt av TV-tittande. Små barns tid med föräldrarna inriktas på barnomsorgen såsom tillsyn och hjälp till barnen, lek och närvaro vid barnens aktivitet. Dessa barn tillbringar dubbelt så mycket tid med mamma som med pappa. Största skillnaden är att barn oftare får tillsyn och hjälp av mamma. När det gäller lek och fritidaktiviteter skiljer sig inte detta mycket mellan mamma och pappa.

De större barnen bedriver sin tid med föräldrarna i form av fri tid t.ex. TV, radio, social samvaro, idrott och friluftsliv. I sexårsåldern förändras tiden med föräldrarna för flickor och pojkar. Flickorna tillbringar i högre utsträckning tid med mamma än pojkarna. I syn-nerhet när mamma sysslar med fritidsaktiviteter men även vid hemarbete. Tiden med pappa skiljer sig inte något nämnvärt avseende flickor och pojkar. För tonåringar kan ses en svag ökning för pojkarnas tid med pappa. Dessa skillnader utmärks inte på samma sätt vad det gäller flickors och pojkars tid med mamma (SCB, 2004).

2.2.3 Kamrater

Barn identifierar sig medvetet med de människor de tycker om och beundrar. Alla i bar-nets omgivning från familjen, kamraterna, fritidshemmets/skolpersonalen osv. ger barnet erfarenheter. Socialisationen är således beroende av känslor och relationer (Evenshaug & Hallen, 2001;Michélsen, 2003).

Perioden från sex till tolv år kallas av psykoanalytiska forskare för ”latensåldern”. Denna period kallas också för ”de sociala åren” (Evenshaug & Hallen, 2001). Då börjar barnen klara sig mer och mer självständigt. De börjar fungera på egen hand i större utsträckning hemma, i skolan och med kamraterna. Speciellt skolkamraterna betyder mycket och är oerhört viktiga. Relationerna dem emellan fördjupas, barnet får ”bästisar”. Tillsammans med kamraterna får barn andra upplevelser där kamratskapet omfattar helt andra reglar än familjens (Evenshaug & Hallen, 2001). Många lektraditioner existerar och förs vidare från generation till generation via barnen t.ex. kurragömma, pjätt, hoppa hage, spela kula m.fl.

2.3 Teori

Nedan redovisas KASAM-teorin vilket är uttryck för känslan av sammanhang (Anto-novsky, 1991; Karlsson, 2004). Denna teori kan knytas an till den problembeskrivning och frågeställningar jag berör (se kap 3) och som kommer att användas i resultatbearbet-ningen längre fram. KASAM-teorin kan anses relevant för denna studie eftersom den ger en tydlig bild om barns upplevelser av sammanhang och meningsfullhet med inriktning på ”fritid”.

2.3.1 Känsla av sammanhang (KASAM)

Genom känslan att kunna överblicka och påverka sin tillvaro kan människan utveckla höga livskvaliteter trots svåra situationer. Antonovsky (1991) fann att människor som klarade sig bra hade en inre känsla som är viktigt för hälsan. Det handlar om hur man upplever det som händer som förnuftsmässigt begripligt, upplevelser inflytande och ser meningsfullhet även vid svårigheter och problem i livet. Upplevelsen av sammanhang är av stor betydelse för hälsotillståndet och omfattas av begreppet Känsla av sammanhang

(KASAM). Antonovsky introducerade begreppet KASAM och han föreslår följande defi-nition (se här även Karlsson, 2004, sid. 425):

Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genom-trängande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar värda investering och engagemang. (Antonovsky, 1991, sid. 41)

Begriplighet behandlar upplevelse och tolkning av inre och yttre stimuli, bl.a. om hur informationen uppfattas, förmedlas och förvärvas. Vidare, i hur stor utsträckning infor-mationen uppfattas som klar och tydlig, fortlöpande och kontinuerlig. Om inforinfor-mationen är välgrundad, strukturerad eller om den är kaotisk, oförklarlig och obegriplig.

Det andra begreppet hanterbarhet handlar om resurstillgång som kan vara användbara för att kunna möta de krav som ställs och om det finns tillräckliga resurser vid behovet då något inträffar. Med det menas tillgängliga resurser som kan användas för att kunna möta krav och förväntningar och i hur stor utsträckning det som sker runt omkring uppfattas som hanterbart.

Det tredje begreppet meningsfullhet syftar till den känslomässiga betydelsen, områden som individen anser vara (mer) värda att satsa på i livet. Meningsfullheten beskriver känslan av livets värde och mening d.v.s. hur det som sker värderas och prioriteras. Det handlar om i hur stor grad människan är beredd att satsa, engagera sig och anstränga sig för att klara av de problem som uppstår under livets gång. Antonovsky menar att männi-skor med stark känsla av meningsfullhet bemöter utmaningar och förändringar i högre grad med större positivitet och öppenhet. Begreppet meningsfullhet ser han som en moti-vationsfaktor (Antonovsky, 1991; Karlsson, 2004).

3 Problembeskrivning

Problemområdet fokuserar kring frågorna om vad barn sysslar med när de inte är på sko-lan eller fritidshemmet. Det finns olika uppfattningar huruvida dagens barn har mycket fritid och fri tid till lek och andra aktiviteter. Det är viktigt att problematisera båda be-greppen liksom frågan om barnen känner sammanhang och meningsfullhet under sin fri-tid.

3.1 Syfte och frågeställningar

– att genom en deskriptiv studie kartlägga vad barnen gör på sin fritid som skapar känsla av sammanhang och meningsfullhet och hur de upplever sammanhang och meningsfull-het under sin fritid.

Med utgångspunkt från ovanstående har jag ställt upp följande frågeställningar: 1. Vad gör barnen på sin fritid?

3. Vad är det som styr barnens fritid? 4. Vem är det som styr barnens fritid

5. Vilka vuxenkontakter förekommer under barnens fritid?

Som stöd för syfte och frågeställningar insamlas data genom intervjuer.

4 Metod

Nedan behandlas studiens uppläggning och genomförande. Ambitionen är att skapa in-blick i hur använda data har anskaffats och förankrats i studien. Genom detta skapas ock-så möjlighet för läsaren att bedöma studiens trovärdighet.

4.2 Metodval

Den kvalitativa forskningsansatsen anses vara mest praktisk vid verbala analysmetoder. Bearbetning av text handlar i högre grad om insikt och förståelse än statistisk analys (Kvale, 1996; Patel & Davidson, 1994). Således fann jag att den kvalitativa inriktningen hade mest data av störst relevans för min problemformulering. En annan möjlig metod som jag funderade på var observationer men avstod eftersom jag upplevde det problema-tiskt att som ensam observatör både iaktta och ta del av det som inträffade runt omkring. Den kvantitativa metoden förkastades p.g.a. att mitt syfte inte var att analysera statistiskt material (Kvale, 1996; Patel & Davidson, 1994).

Kvalitativa strukturerade intervjuer sammankopplas i allmänhet med den kvalitativa me-toden (Patel & Davidson, 1994). Eftersom jag var intresserad av en deskriptiv studie av intervjukaraktär valde jag med stöd av kvalitativa halvstrukturerade frågor att intervjua barn i åldern nio-tio år. Detta medförde att ett antal färdiga frågor skapades som stegvis konstruerade intervjusituationen. Intervjuguiden testades i en pilotstudie. Därefter rätta-des frågorna i intervjuguiden innan intervjuerna inledrätta-des.

4.2.1 Pilotstudie

Pilotstudie är praktiskt användbart för att utforma en tydligare problemformulering, kon-trollera och testa tekniker för datainsamling eller en specifik metod i synnerhet då ett nytt forskningsområde ska studeras (Kvale, 1996; Patel & Davidson, 1994).

Avsikten med min pilotstudie var att få perspektiv och underlag för att kunna utforma tydlig och relevant problemformulering. Pilotstudien genomfördes i en mindre grupp jämförbar den egentliga undersökningsgruppen. Ett flertal färdiga frågor skapades enligt en intervjuguide som testades. I detta sammanhang uppmärksammades frågeformulering-ar och begrepp som vfrågeformulering-ar svårtolkade ur bfrågeformulering-arnens perspektiv. Som exempel kan nämnas frågan ”Har du några ansvarsfulla sysslor/uppgifter som du måste göra i hemmet” som ändrades till ”Berätta något som du måste så att säga ”hjälpa till” med hemma?”. Be-grepp som ”fritidsaktiviteter” och övrigt som ställde krav på förtydligande bestämdes att förklaras närmare under samtalets gång. Därmed inleddes intervjuerna enligt intervjugui-den i intervjugui-denna studie (Bilaga A och B).

4.2.2 Barnintervjuer

Vid den kvalitativa intervjun avhandlas ämnet bestämt av intervjuaren. Syftet är att få så uttömmande svar av den intervjuade som möjligt. Fördelen med kvalitativa intervjuer är att en utsaga kan prövas genom ifrågasättande av svaret eftersom intervjuaren vanligtvis träffar respondenten och genomför intervjun personligen. Nackdelen är att det vid inter-vjuer kan inträffa att respondentens vilja att göra intervjuaren till lags kan tendera till oriktigt informationsgivande. Därmed riskeras tillförlitligheten. Vidare uppstår problem om respondenten vill diskutera frågor av annan karaktär än avsett syfte. Vid intervjuer kan det hända att den som intervjuar medvetet eller omedvetet påverkar respondenten varför man bör vara särskilt uppmärksam på hur frågorna uttrycks t.ex. genom tonfall, kroppsspråk osv. (Patel & Davidsson, 1994).

Om barn inte informeras varför vuxna ställer frågor försöker de själv gissa sig fram till vad som kan vara anledning med utfrågandet. Därtill en annan viktig aspekt att iaktta vid barnintervjuer är att barns berättelse är säkrare vid beskrivningar av ”här och nu” situa-tioner. Dessutom fodrar barnintervjuer tydligare formuleringar och enklare uttryck var-med samtalstekniken bör studerades närmare före den faktiska intervjun (Cederborg, 2000).

Med hänsyn till ovanstående inriktades intervjufrågorna så att barnen skulle kunna skild-ra sin upplevelse om fritiden ur sitt eget perspektiv i vardagen. Via egna inslag, idéer och med hjälp av litteraturen har jag haft möjlighet att skapa mig en bild av de frågor som inriktats kring mitt problemområde. Även en framåtblickade fråga skapades för att stude-ra spegling på dels barns fstude-ramtidsperspektiv dels agestude-rande i nuet när något oplanestude-rat in-träffar eller ett oberoende uppstår. T.ex. satsningar på den egna fritidsaktiviteten, före-ningen eller anskaffande av ett fritidsanläggning. En annan tanke med frågan var att se hur barn tänker och handlar avseende fritiden då de själv har makten att avgöra det som sker på deras fritid.

4.3 Etiska hänsyn

Den inomvetenskapliga forskningsetiken har till uppgift att säkra forskningsresultatens tillförlitlighet t ex att det inte utformas eller förfalskas bevis. Regler formuleras för hur etisk forskning ska utföras, undervisning i forskningsetik samt att forskningsorganisatio-nen ses över för att minska fusk (Alver & Gullveig-Öyen, 1998; Forsman, 1996; Thurén, 1996). Av stor betydelse är att försökspersonerna ger sitt samtycke som grundar sig på tillförlitlig information avseende forskningens syfte och mål (Alver & Gullveig-Öyen, 1998; Patel & Davidsson, 1994; Thurén, 1996).

Jag har valt att genomgående använda mig av fiktiva namn vid beskrivningar och text-återgivning i syfte att inte avslöja vilka barn det rör sig om. För att undvika någon kopp-ling till vem som svarar vad specificeras inte heller personliga uppgifter var för sig. Av samma anledning benämns inte skolans upptagningsområde liksom skolans och stadens namn med deras rätta namn eller presenteras ingående på ett djupare sätt. Skolan är en kommunal grundskola år F-6, belägen i kommun X. Jag har ansträngt mig för att skriva en vetenskaplig uppsats, med de hänsyn till anonymitet som ska vara gällande vid empi-riska undersökningar. Genom detta kan inte enskilda barn på något sätt kopplas till de svar som meddelats.

4.4 Val av undersökningsgrupp

Mitt val av skolbarn ålder 9-10 år beror på att populationen i kommande undersöknings-grupp skulle helst spegla olika alternativ. Främst gäller det alternativen ”fritid vid eller närheten av hemmet eller fritid på fritidshemmet.

Jag gick ut med förfrågan till fem skolor och en skola svarade positivt på min intresseför-frågan varför jag tog kontakt med denna skola. Vid första mötet där informerade jag bar-nen i klasserna (skolår 3-4) om min studie och bad om ett antal frivilliga som kunde tän-ka sig ställa upp för en intervju. Responsen för intervju var större än antalet intervjuper-soner jag hade tänkt intervjua. Sammanlagt var 36 skolbarn intresserade men min avsikt var att intervjua endast tio barn (fem flickor och fem pojkar). Alla barnen skrev sitt namn på papper och la den i respektive flick- och pojklåda. Därefter drog jag fem namn från varje låda. Via brev informerade jag barnens föräldrar om studiens syfte. På detta sätt erhöll jag därefter föräldrarnas skriftliga samtycke om deltagande (Bilaga A)

Genom att utföra intervjuerna bland barn tillhörande en homogen grupp kunde antalet variabler minskas. Undersökningsgruppen är bestående av svensk medelklass och förhål-landevis likartad socioekonomisk och etnisk tillhörighet. Utbildningsnivån och syssel-sättningsgraden är något högre i denna stadsdel än staden som helhet. Underlaget har inhämtats från statistiska uppgifter över de olika stadsdelarna i den sydsvenska stad där studien ägde rum. Tilläggas kan att endast en förälder till en flicka har invandrarbak-grund i andra generation. På invandrarbak-grund av lovad anonymitet kan källan där statistiska uppgif-ter inhämtats inte anges (se kap 5.3). Av samma anledning specificeras inte fakta om t.ex. medelinkomst, utbildningsnivå, förvärvsarbete i förhållande till medel för staden. Dess-utom utgör dessa uppgifter inte något särskilt värde för denna studie. Nämnas kan att barnen i denna studie utgör endast en mycket liten andel av alla barn i skolår 3-4 som går i stadsdelens grundskolor. Svarsfrekvensen är således representativ endast för denna un-dersökningsgrupp. Möjligen kunde svaren ha blivit annorlunda med en annan undersök-ningsgrupp.

Sex barn bor i lägenhet och fyra i eget hus. Nio barn bor i skolans närhet medan ett barn är boende i en annan stadsdel. Barnens föräldrar arbetar under dagtid varav några i hem-met och en del är resande. Sju av tio lever i kärnfamilj och övriga tre i ombildade famil-jer.

Alla barn i denna studie har syskon, äldre, yngre, både och eller halvsyskon. Fördelning enligt tabell 1.

Tabell 1: Barnen och syskon Äldre syskon Jämngamla syskon Yngre syskon Både äldre och yngre halvsyskon Äldre halvsyskon Yngre halvsyskon Antal barn 3 1 1 2 2 1

I studien benämner jag barnen med Isa, Lena, Marie, Ivar, Mats och Tage (nio år) samt Jenny, Nils, Samuel och Sanna (tio år). De barn som fortfarande går på fritidshem är Isa, Lena och Marie.

4.5 Genomförande

Intervjutid och plats bestämdes via personlig kontakt. Vi satt i ett avskilt rum på barnens skola. Jag presenterade studiens syfte och värde för min utbildning samt påpekade att medverkan var helt frivillig och att jag inte skulle avslöja namn eller andra personliga uppgifter. Intervjun inleddes med några bakgrundsfrågor avseende ålder, familjesam-mansättning, boendeform och hur barnen kommer till och från skolan (Bilaga B). Däref-ter blev det inDäref-tervjuer enligt inDäref-tervjuguiden (Bilaga B). Det var lätt att samtala med alla barnen. Några av dem var dock fåordiga vilket jag respekterade. Jag ville inte pressa fram ett svar och ville dessutom undvika att barnet skulle känna sig tvunget att svara. Överlag var alla öppna och spontana i sina svar och ställde motfrågor om något verkade oklart. Vid tveksamheter begärde de förtydligande t.ex. ”menar du när jag är hemma eller ute?” osv. Intervjutiden varade ca 20 - 50 min per respondent beroende på att varje re-spondent svarade med olika djup på varje fråga. Alla intervjuerna spelades in på band-spelare vilket gav mig fria händer och möjlighet att helt koncentrera mig på barnen samt att återlyssna insamlat material senare. Därefter skrevs alla intervjuerna in på datorn. Avseende tekniken visade det sig inte vara helt enkelt att handskas med bandspelaren och avlyssningen därefter. Vid vissa tillfällen var det svårt att uppfatta allt som sades efter-som några pratade lite tyst eller otydligt. Endast vid ett tillfälle förekom störande ljud genom att andra oplanerat kom in i rummet. Det tog ca 17 timmar att skriva ut alla inter-vjuerna.

4.5.1 Bearbetning och analys av empirin

När intervjuerna genomförts granskades innehållet i detsamma. Därefter granskades detta innehåll utifrån den teoretiska grunden som KASAM-teorin (kap 2.3.1) beskriver och som skulle jämföras för att se vilken förståelse som kunde uppbringas genom den.

För att kunna analysera materialet kvalitativt gjordes först en mall av undersöknings-gruppens struktur enligt de uppgifter jag fått i bilaga B. Datorn användes konstant för att klippa och klistra. Genom möjligheten att markera i texten med olika färg systematisera-des stegvis en informationsöverblick. Jag gjorde en sammanställning av samtliga respon-denters svar för att finna faktorer som var gemensamma eller speciella av något slag. Min ambition var att klarlägga variationsspridningen av beskrivningar inom studiegruppen. I sammanställningen utgick jag från intervjuguiden som användes vid intervjuerna (Bilaga B). Efter bearbetningen gjordes en teoretisk applicering på intervjumaterialet för att se vilka bilder som uppkom utifrån dessa. Därmed intogs ett teoretiskt perspektiv stegvis och intervjumaterialet studerades utifrån detta. I resultatet redogörs det som diskuterades intensivast och var mest utpekande avseende frågeställningen.

5 Resultat och analys

Nedan redovisas en sammanställning av intervjuerna. Innehållet disponeras enligt kapitel 3.1 Syfte och frågeställningar där varje delfråga redovisas enskilt. Emellertid gör jag här ett undantag d.v.s. en sammanslagning görs av fråga 3 ”Vad är det som styr barnens fri-tid”? samt fråga 4 ”Vem är det som styr barnens fritid?”. Detta p.g.a. frågornas parallella likriktning. I kapitlen som följer presenteras emellanåt dels direkta utdrag ur intervjuerna dels enstaka citat. Avsikten är att ge stöd och trovärdighet till tolkning av resultatet. I

resultatet involveras även analysen i vilken jag framför mina synpunkter om varför vissa resultat ser ut som de gör, om skillnader/likheter med koppling till KASAM (Antonovs-ky, 1991; Karlsson, 2004).

5.1 Vad gör barnen på sin fritid?

I det följande beskrivs bl.a. hur barnen kommer till och från skolan, vad de gör när de kommer hem, vad som inträffar under barnens fritid. Även relationer och fritidsaktivite-ter berörs i detta avsnitt.

Nio av tio barn anger att de tar sig till och från skolan på egen hand eller tillsammans med någon klasskamrat. Fyra av dessa barn har ibland sällskap med äldre syskon och ibland med en förälder. Barnen berättar att de är försiktiga på gatorna och känner sig säk-ra i sin omgivning. Bilåkning förekommer för två barn. För ett av dessa två barn handlar det om stort avstånd mellan skola och hem. Det andra barnet körs av sin mamma alltid till skolan och ibland hem.

Efter skolans slut går tre av intervjubarnen till fritidshemmet medan resterande sju barn går hem. Fem av dessa sju är enligt barnens uppgifter ibland ensamma hemma en stund. Ibland finns det ett äldre syskon eller en förälder hemma. Två flickor har sina mammor hemma och två pojkar har sina pappor. Även dessa barn kan korta stunder vara ensamma hemma p.g.a. att föräldern utför något slags ärende. Endast ett barn uppger att det alltid är ensamt när det kommer hem. De barn som går på fritidshem äter mellanmål där. De andra barnen äter mellanmål då de kommit hem. Därefter tittar några på TV, spelar spel på datorn, ”chattar” med kamrater eller gör läxor av något slag. Flertalet barn strötittar på TV. Ingen av barnen hänvisar direkt till något speciellt TV- program. De säger att de tittar på olika engelska TV-serier, sport och avseende TV på kvällstid nämns endast pro-grammet ”Simpson”.

Jenny: Om jag är hemma själv brukar jag ta mellanmål och sätter mig ibland vid TV ibland vid

da-torn och ibland gör jag läxorna /.../ Alltså jag chattar på MSN.

Marie: TV brukar jag inte hinna för att jag måste göra läxorna /…/ jag brukar inte göra så mycket

hemma. För kanske ibland, om jag har mycket tid brukar jag spela spel men det är inte alls ofta. Och så pratar jag med mina föräldrar också.

Läxarbetet utövas vanligen på egen hand strax efter mellanmålet och i en del fall efter en avkopplande stund. I mindre omfattning ordnas läxor på kvällstid eller helger samt efter att föräldrarna har kommit hem. Ingen uttrycker att en bestämd tid avsätts för genomgång av läxor med föräldrarna. Enligt barnen förekommer enstaka läxor någon gång i veckan av enkelt slag och ibland även under helger. Barnen ser allvarligt på läxarbetet genom att betona sitt eget ansvarstagande och engagemang i det. Dock uppfattas läxorna inte be-tungande även om de inte alltid känns roliga som barnen uttrycker det. Endast en pojke talar om bokläsning av annat slag än läxor på fritiden.

Mats: Och så brukar vi äta middagen /…/ sen brukar jag gå upp på mitt rum, gör olika saker /…/ läser

en bok /…/ och sen bygger jag /…/ och spelar pingis, jag har pingisbord hemma.

Resterande tid ägnas åt umgänge med kamraterna, fotboll, pingis, dans o.s.v. Majoriteten svarar att de har goda kamratrelationer både vad det gäller skola och fritid. Umgänget med kamrater är viktig dels som delat intresse av lekar, spel, sport och dels i

gemenska-pen ute som inne. Så gott som alla barnen i denna studie träffar kamrater varje eller näs-tan varje dag på sin fritid. Inte mer än ett barn, en pojke säger att han vanligen inte umgås med kamrater på sin fritid.

Slavi: Har du många kamrater, tycker du? Samuel: Här på skolan eller?

Slavi: Nej på din fritid hemma och inte på skolan.

Samuel: Jag brukar aldrig liksom vara ute och leka med mina kompisar. Ibland, fast det är länge sen

nu.

Slavi: Det är inte så att ni träffas regelbundet hemma hos varandra? Samuel: Nej, inte så ofta

Oftast leker flickor med flickor och pojkar med pojkar. Flickorna har en ”bästis” där kon-takten dem emellan är intensiv. De träffas på rasterna på skolan, hemma hos varandra och pratar bl.a. om vardagshändelser, pysslar med småsaker, dansar och prövar på nya saker. Pojkarna spelar dataspel, två åt gången men ibland även fler eller sparkar boll till-sammans. De spelar fotboll i närheten där de bor, ibland också på skolgården. Ibland le-ker flickorna och pojkarna med varandra på/under skoltid och hemmavid. Då spelar bar-nen oftast fotboll, leker kurragömma, pjätt och hittar på andra lekar tillsammans. Flickor-na liksom pojkarFlickor-na säger att fotboll är roligt. Nils t.ex. betoFlickor-nar att flickorFlickor-na är duktiga fotbollspelare.

Slavi: Kamrater – hur ofta träffar du dina kamrater? Nils: Ja det är ofta. Det är jätteofta.

Slavi: Vilka är dina kamrater? Är det kamrater där du bor eller är det kamrater som går i din klass? Nils. Ja i det området där vi bor är jättemånga, Det är liksom många från vår klass som bor i närheten Slavi: Leker du mest med flickor eller pojkar?

Nils: Pojkar, flickor kan jag också leka med, det är kul.

Slavi: Hur många kamrater har du då? Tycker du att du har många eller? Nils: Det är många, ja det är säkert en sju-åtta stycken som jag är med och sånt. Slavi: Men om du leker med flickor vad leker ni då?

Nils: Ja, det är lite olika. Det brukar också vara så att vi leker rätt så mycket samma saker då. För vi

brukar spela fotboll med tjejer också ju. Dom är också jätte duktiga.

Några av barnen berättar att de inte har några kamrater av det motsatta könet där de bor men de träffar andra barn inom familjens vänkrets. Samvaro med familjens släkt och vänner känns trivsamt. Barnen påpekar att umgänge och relation med familjemedlem-marna är viktig. Detta handlar vanligen om gemensamma måltider, hushållsarbete, samtal och samvaro osv. Därutöver sysslar familjen med gemensamt TV-tittande, spelar spel och sportar t.ex. bordtennis och golf. Barnen menar att de hinner med både planerade och oplanerade/fria aktiviteter liksom att ”ingenting göra” lika mycket. Alla barn säger sig vara nöjda med den fritid de har samt hur de använder sin fritid.

Majoriteten av intervjubarnen är engagerade inom olika föreningar. Som exempel nämns atletisk dans, balett, jazzdans, showdans, spela instrument/trumpet, serieteckning, hem-språk, fotboll, simning, friidrott, tennis, badminton, judo, golf och jakt. Barnen har stor kännedom om sina aktiviteter vilka inrutar deras aktivitetsschema. Majoriteten av barnen har oftast en medföljande förälder vid utövandet av fritidsaktiviteter samt vid tävlingar. Endast två barn tar sig på egen hand till och från aktiviteter vilket beror på närhet till ak-tiviteten.

Analys

Huvuddelen av barnen promenerar själv till och från skolan vilket de uppskattar och upp-lever positivt. Tonen barnen anger tyder också på att de trivs med denna funktion och att det känns bra, roligt och ansvarsfullt. Detta speglar känslan av ett självständigt och me-ningsfullt handlande som är dimensioner i KASAM. Barnen är förtrogna med sin närmil-jö och tiden i hemmet då de är ensamma fungerar genom ett självständigt agerande. Därmed speglas en känsla av inflytande och tydlighet i den egna fritiden.

Läxarbetet utförs vanligen direkt efter mellanmålet och på egen hand. Bokläsning berörs i praktiken inte mer än en gång, av en pojke. TV, dator och dataspel upplevs som av-koppling, underhållning och som social funktion där kontakter med kamrater upprätthålls i form av bl.a. ”chatt”. Enligt barnen fungerar kamratrelationerna tillfredsställande. Det finns ett medvetet kamratval som bygger på gemensamma intressen. Intressen som enligt min tolkning känns meningsfulla. Med fokus på KASAM upplevs således tillvaron som begripligt, hanterbart och meningsfull. Flickorna och pojkarna har en gemensam mötes-plats där de sparkar boll tillsammans, leker kurragömma och umgås i all enkelhet. Här speglas eget ansvar, nöje, trivsel, och gemenskap vilket gör att barnen upplever ett enga-gemang i samvaron. I centrum står familjen och umgänget med släkt och familjens vän-ner vilket känns bra. Tiden med familjen nyttjas i form av gemensamma spel, samtal, TV-tittande och avkoppling. Alla barn i denna studie deltar i olika organiserade fritidsak-tiviteter. Dimensionerna i KASAM bedöms främja samspel och stimulera sociala och emotionella kompetenser vilket kan utläsas i barnens berättelser.

5.2 Hur upplever barnen sin fritid?

Här gör jag en sammanställning om vad barnen gör efter skolans slut. Vidare diskuteras om det finns något som barnen ”måste” hjälpa till med där hemma och hur de upplever sin fritid i största allmänhet.

Det är endast Isa, Lena och Marie som går på fritidshem. Tidvis är de på andra aktiviteter vilket innebär att fritidhemsvistelsen visa perioder är kortare eller uteblir helt. Alla säger att de trivs bra på fritidshemmet. Men om Lena hade fått bestämma var hon skulle vara under den skolfria tiden så hade hon i första hand bett en bästa kamrat följa med till stan samtidigt som hon är medveten om att hennes föräldrar inte skulle tillåta detta. Marie går ibland på hemspråksundervisning eller hem till sin pappa eftersom föräldrarna är skilda. Som trivselfaktor på fritidshemmet anger flickorna aktivteter som pyssel, sömnad, ge-menskap och lek. Skolgården upplevs negativt särskilt vintertid då det är kallt ute och soligt och varmt sommartid med avsaknad av en skuggig plats. Samtliga poängterar att det också är skönt att bara vara hemma och vila.

Övriga barn d.v.s. Ivar, Mats, Tage, Jenny, Nils, Sanna och Samuel föredrar att vara i sina hem. De menar att det känns bra att ha denna möjlighet att vara hemma själv och bestämma vad man vill göra. Förutom hemmet säger barnen att de också vill vara hos en kamrat eftersom det är roligt att umgås, prata och spela spel tillsammans i stället för att göra det ensam hemma hos sig själv. Jag frågar bl.a. Sanna varför hon inte är på fritids-hemmet. Då säger Sanna ”jag vet inte, för att jag blev så stor så jag kan vara hemma själv”.

Barnen redogör för olika hemsysslor som de utför eller har ansvar för men inte som ett ”måste göras”. De betraktar ”hemsysslan” som en naturlig del i familjelivet. T.ex. att gå

ut med hunden kan grunda sig på ett eget eller gemensam beslut dvs. familjens, föräld-rarnas. I vissa avseenden utförs en del av hushållsarbetet i gemenskap där föräldrarna ”hjälper till”. Som exempel kan nämnas ”mamma hjälper mig att städa på mitt rum, vi lägger tvätt tillsammans” osv. Barnen är delaktiga i följande hemsysslor:

• Städa sitt rum –sex barn (fyra flickor och två pojkar) • Bädda sängen – tre barn (en flicka och två pojkar) • Duka /duka av – tre barn (en flicka och två pojkar)

• Plocka ur diskmaskinen – två barn (en flicka och en pojke) • Plocka in tvätt –ett barn (en flicka)

• Gå ut med hunden – två barn (två pojkar) • Ge katten mat – ett barn (en flicka)

• Hjälper till med matlagning (laga mat) – ett barn (en pojke) Så här beskriver Mats sitt intresse kring matlagning:

Slavi: Berätta om det är något som du måste hjälpa till med där hemma? Mats: Jo jag städar och ibland gör jag indisk mat.

Slavi: Är du duktig på att laga indisk mat?

Mats: Ja, jag kan bara faktiskt en maträtt. Det är sådan där spaghetti, indiskt, det kan jag bara. Slavi: Vem har lärt dig det?

Mats: Ehh, vi har en sådan där bok där det finns bara indisk mat. Jag brukar göra med spaghetti.

Nedan om Lenas inblandningen i hushållsarbetet: Slavi: Hemma, är där något som du måste hjälpa till med?

Lena: Nja, nej inget som jag måste … om de ber mig så hjälper jag till och dukar Slavi: Men det är inte så att du ska bädda sängen eller städa på ditt rum?

Lena: Oja, jag måste städa mitt rum. Slavi: Hur fungerar det?

Lena: Det är tråkigt, för att jag har rätt stökigt på mitt rum men mamma städar mitt rum när hon är

ledig

Majoriteten svarar samstämmigt att det känns bra och roligt på fritiden. Den upplevs ock-så som tillräcklig och givande. Organiserade aktiviteter upplevs inte som ett hinder för att hinna med skolans arbete och övrigt omkring. Barnen anser att det finns tid och rum för att vara hemma, vila och göra roliga saker. De känner inte krav utifrån eller från föräld-rarnas sida. Några barn säger att de inte gör något speciellt på fritiden, utan då är de bara lediga. Åsikterna sammanfaller med ett ”ja” svar på frågan om det de gör på sin fritid är det de helst vill göra. På samma sätt ges samstämmigt ”nej” då jag frågar om det inte är någon annan som bestämmer vad de ska göra.

Analys

De tre flickor som vistas på fritidshemmet trivs där. Verksamhet och innehållet känns som rolig och givande. Fritidshemmets utemiljön upplevs som trist och torftig under vin-tern och på sommaren alldeles för varm och utan möjlighet till skugga. Övriga sju barn som inte vistas på fritidshem upplever en ”sorts” frihet genom att kunna gå antingen hem till sig själv eller hem till någon kamrat. Barnen i denna grupp anser att de får sina indi-viduella behov tillfredsställda bl.a. genom möjligheten att kunna sysselsätta sig på egen hand, sätta igång med läxarbete tidigare och/eller koppla av i all sin enskildhet. KASAM leder till bl.a. att ta ansvar för sig själv, sitt lärande och sin omgivning.

Vuxenvärldens normer appliceras av barnen som en naturlig del i familjens funktion och existens. De ifrågasätter och reflekterar sitt eget deltagande och ansvar gentemot hemar-bete och engagemang. Ibland säger barnen att ”det måste jag göra” samtidigt som de ut-trycker glädje över att de har fått tilldelat ett visst ansvar som t.ex. vid matlagning, gå ut med hunden osv. Oftast uttrycker barnen att det är mamman som de hjälper med städ-ningen. Enligt vad jag kan se och i jämförelse med begreppet hanterbarhet inom KASAM går tillvaron att förstå och har för barnen som individer en nödvändig struktur.

Barnen är klarsynta i sin återspegling av en positiv känsla i sammanhanget fritid på egna villkor. De är medvetna om hur de vill fördriva sin fritid. Det sker i en jämn inbladning av att ”ha att göra något” och ”inget alls”. Således tillåter barnen sig att varva ner och koppla av samtidigt som de kan vara aktiva. Vidare upplever inte barnen press och stress från föräldrar eller andra i sin omgivning. Ingen åtskillnad framstår mellan flickornas eller pojkarnas uppfattningar och förmedlande av känslan av sammanhanget mellan fritid och ledighet.

5.3 Vad/vem styr barnens fritid?

Nedan skildras om barnen känner inflytande i sin egen fritid och hur de organiserade aktiviteter ser ut samt vem som står bakom dessa val. Därtill en fråga vad barnen skulle ha gjort om de fick oanade ekonomiska resurser att göra vad de ville oavsett kostnad. På frågan om barnen upplever sin fritid och ledighet som t.ex. ”det här är vad jag vill göra” svarar majoriteten ”ja” eller ”ganska ofta”. Svaren motiveras med att de har ett eget ansvarstagande som t.ex. att det egna rummet måste städas ibland men också eftersom mamma tycker det. När barnet anser att det själv bestämmer handlar det oftast om att spela dataspel, titta på TV, leka eller träffa kamrater. Dock menar barnen att häri har även föräldrarna ett finger med i spelet. Barnen respekterar och godtar att föräldrarna också anger sin mening och riktning. Då handlar det bl.a. att träffa släkten, om begräns-ning av tid i samband med dataspel, TV-tittande osv.

Vem väljer då barnens aktiviteter? Enligt vad som framkommer sker det dels ur barnens önskemål dels via föräldrarnas inrådan. Det sker vanligen genom en diskussion föräldrar-barn emellan. Kamraterna har också en viss påverkan. En pojke säger att han spelar trumpet för att kamraten gör det, en flicka serietecknar tillsammans med sin klasskamrat medan andra utgår från föräldrarnas förslag. Det finns också ett klargörande att barnet själv bestämmer i egenskap av egen person liksom i samspel med föräldrarna.

Lena: Pappa tycker att jag ska simma för att han tycker det är bra men egentligen ville jag komma in

på bild och form men så kom jag in på serieteckning. Och dans har jag själv valt och tennis.

Marie: Hemspråk ville min mamma att jag skulle gå på och det vill jag också så där. Men det är

ock-så för det är jobbigt men det är roligt men ändå lite svårt. Ja, baletten jag började när jag var fyra år /…/ Jazzdans, hm, jag ska tänka. Jo jag ville börja med balett men så ville jag ha hipphoppdans och breakdans och så var det jazzdans på samma ställe. /.../ Ja, piano brukar jag hinna, det är också när jag kommer hem. På måndagar brukar jag träna balett men det är lov nu och på lördagar, jag gör det inte på lördagar utan det är så att, det är liksom så extra för jag dansar med dem som är mycket större. Så det är bara min fröken som vill att jag också ska vara med dem som är lite större. Så ibland när jag är trött eftersom det är lördagar så måste jag inte det. Så det är liksom om jag vill ha det.

Slavi: Vem bestämmer vad du ska göra när du är ledig?

Samuel: Det beror på vad jag gör. Data t.ex. bestämmer pappa hur länge vi får spela och sånt. Vi får

inte sitta hur länge vi vill.

Slavi: Så bra. Varför tror du han gör så?

Samuel: För att det inte är bra att sitta vid datorn för mycket. Slavi: Det vet du om, när bestämmer du?

Samuel: När man vill gå ut och leka. Slavi: Det bestämmer du?

Samuel: Ja om jag har gjort läxan och så kan jag leka.

Slavi: När bestämmer mamma då? Pappa datorn, du när du ska ut och leka … Samuel: Mamma bestämmer också hur mycket vi får spela.

Barnens organiserade fritidsaktivteter är knutna till föreningar via medlemskap. Det är vanligen föräldrarna som skjutsar dem där. Föräldrarna följer barnen i stor utsträckning även vid tävlingar. I denna studie visar sig en förälder vara fotbollstränare. Nedan presen-teras en översikt av barnens organiserade fritidsaktiviteter.

Isa: Friidrott, två dagar/vecka Ivar och Tage: Fotboll, två dagar per/vecka Lena: Simmar, två dagar/vecka

Showdans, en dag/vecka Serieteckning, en dag/vecka Marie: Hemspråk, en dag/vecka

Balett, en dag/vecka Jazzdans, en dag/vecka Piano, en dag/vecka Mats och Tage: Trumpeten, en gång/vecka Jenny och Marie: Tennis, en gång/vecka Nils: Judo, fyra dagar/veckan Sanna: Atletisk dans, tre dagar/vecka

Golf, ibland

Samuel: Badminton, en gång/vecka Jakt, med morfar, helger, då och då

Barnen får också ett lockande erbjudande genom att jag ger dem ”en miljon” (naturligtvis i fantasins värld). De får fritt avgöra hur och till vad pengarna skall användas. Barnen har svårt att bestämma sig och ta ställning häri. De är allt för vänliga i sin inställning till om-världen och sin omgivning. Majoriteten av dem delar gärna summan med andra och vill hjälpa dem som är i behov av extra hjälp och stöd. Några anser det vara svårt att tänka och investera omfångsrikt och långsiktigt. Nedan följer några svar:

Isa: Lite hade jag kanske gett till barnen i Afrika, lite till familjen och lite till en resa till Frankrike.

Ivar: Oj, nej det vet jag men jag skulle bli glad om det var på riktigt så klart.

Mats: Skicka det till de fattiga barnen. Därför att jag tycker det är synd om dem. Men jag tycker det

är kul för oss därför att vi har det bra... Jag tycker det är kul att vi har det bra.

Tage: Det vet jag inte (leende). Ja, jag hade nog sparat pengarna tror jag. Jag hade nog sparat rätt så

mycket. Jag vet inte, tills jag blev stor.

Nils: Usch det var en svår fråga. Jag hade kanske velat pröva på, jag hade gärna prövat på någon sport

som ingen annan gör, en speciell sport. Ja lite annorlunda, ja, något kul. Fast de flesta sporterna är inte så himla dyra. En miljon?! Usch! …Ja, jag hade nog gjort något med judo, köpt. För där är jag

mycket av min fritid så jag hade nog köpt in kanske olika grejer och sådant för dem. Och sedan hade jag kanske köpt en fin grej. Sedan hade jag nog sparat tills jag blev stor så jag hade det till nytta, till lägenhet alltihop.

Sanna: Eh …. åka på semester, eh … mmm, jag vet inte. Ett varmt land … mmm… nej, alltså jag vet

inte vad jag hade gjort och så. Det är det jag tänker på alltså.

Analys

Intervjubarnen anser att de bestämmer och styr själv sin fritid i mångt och mycket. Det finns dock en medvetenhet om att de inte helt ensamma har makten att bestämma allt på egen hand. Föräldrarnas åsikter accepteras och förstås. Samtliga barn säger att föräldrar-nas förhållningssätt också har betydelse för deras beslut. Ur KASAM betraktat erfar bar-nen i detta sammanhang begriplighet och hanterbarhet. Med detta menas att de känner inflytande, känner sig bekräftade och upplever att de kan påverka sin situation. På samma sätt speglas hanterbarhet avseende delaktigheten inom föreningslivet där kontakter utväx-las och gemenskap gror.

Ett ekonomiskt oberoende skapas enligt mig då en ”miljon” erbjudes. Många barn vill dela med sig av pengarna. Några blir helt svarslösa inför erbjudandet. De tvekar och kan inte riktigt bestämma sig. En del barn är noggranna i sina val, funderar länge innan de ger ett svar. Några satsar på rekreation i form av en resa. Nödställda och de som har det säm-re ställt prioriteras. Barnen visar medkänsla, empati, driftighet och kunskaper kring sin omvärld vilket skulle kunna förenas med KASAMs tre dimensioner - begriplighet, han-terbarhet och meningsfullhet. Men barnens begriplighet om den stora summan som kan förändra hur mycket som helst för dem satsas i stället på goda relationer med sin omvärld där allt de gör sker med tanke på att ha det bra tillsammans. Begriplighet i detta fall ses inte som resurserna av ekonomiskt stöd utan värderas just i mänskliga resurser, hanter-barhet utifrån påverkningsmöjligheter och meningsfullhet där barnen känner att det de gör har betydelse för dem och deras omgivning.

5.4 Vilka vuxenkontakter förekommer under barnens fritid?

Tre barn har styvpappor medan övriga sju lever med sina biologiska föräldrar. Enligt barnens uppgifter fungerar samvaron med respektive förälder på ett tillfredsställande sätt. Kontakten barn-föräldrar liksom barnens upplevelse av föräldrarnas delaktighet i deras aktiviteter upplevs jämbördig och tryggt. Mamma-pappa funktionen skiljer sig dock åt. I en del sysslor har mamman större utrymme medan i andra är det pappan. Detta uppfattas inte negativt av barnen. När det gäller samvaron med mamman handlar det vanligen om att baka, tvätta, städa, samtala, göra läxor och bilkörning till barnens aktivteter. De övar också på något instrument, pysslar och handlar tillsammans. En flicka säger att hon inte gör något särskilt med mamma men att hon kan berätta saker för henne. Några av barnen anmärker att de gör mest saker med mamma och förklarar att detta beror på att pappan är resande inom arbetet. Pappan är delaktig vid läxor, fotbollsträningar, transporter till olika aktiviteter och promenader. Vid de fall det finns en styvpappa säger dessa barn att denne också är delaktig vid de engagemang barnet har. Vid tävlingar följer oftast båda föräld-rarna. I hemmet och i umgänget med familjen utövas olika aktiviteter bl.a. spela spel, bordtennis, samtalar, tittar på TV, äter, handlar eller umgås med släkt och vänner. Därtill upplever barnen att de har bra vuxenkontakter med dem som verkar inom den organise-rade fritidsverksamheten.

Analys

Vuxenkontakter barnen beskriver inriktas i hög grad kring föräldrarna och deras funktion tillsammans. Barnen avspeglar jämvikt i föräldrarelationen och kontakten dem emellan. Samtal och förtrolighet mellan barn och föräldrar belyses vilket visar på ömhet och när-het. Tillitsfulla relationer skapar trygghet som i sin tur ökar känslan av sammanhang hos barnen. Mammans roll återges i högre grad vid hemsysslorna och engagemanget däri. Samtliga barn i denna studie följs åt av en eller båda föräldrarna till de aktiviteter barnen är organiserade i. Övriga vuxenkontakter i barnens vardag återfinns bl.a. inom fritids-verksamheten och föreningslivet. Via KASAM utvecklas verktyg för att styra sitt liv och hantera relationer med andra vilket ovanstående inbegriper.

6 Sammanfattning och diskussion

Först presenteras en sammanfattning och därefter en diskussion av de resultat som fram-kommit vid intervjuerna med de barn som har deltagit i denna studie. Under den allmän-na diskussionen utgår jag utifrån studiens syfte och resultat där olika perspektiv värderas. Kapitlet avslutas med metod- och slutdiskussion.

6.1 Sammanfattning

Här sammanfattas kort de viktigaste resultaten och om de svar jag fått på ställt syfte och frågeställningar i kapitel 3.1.

Sju av de tio barn studien omfattar går hem efter skolans slut. Övriga tre går på fritids-hem. På eftermiddagarna när barnen har kommit hem från skolan är de oftast ensamma en stund. I första hand inriktas aktiviteterna i hemmet kring mellanmål, TV-tittande, da-taspel och läxarbete. Läxarbetet utförs på egen hand utan föräldrarnas eller någon annan vuxens speciella påtryckning. Endast ett barn nämner bokläsning under fritiden.

Den övriga tiden används med familjen och kamraterna. Utövande av olika fasta fritids-aktivitet anordnade via fritids- och kulturföreningar sker under senare delen av eftermid-dagen/kvällen eller helger. Fritidsaktiviteterna inriktas på bl.a. musik, idrott, dans, teck-ning och hemspråkundervisteck-ning. Barnen är nöjda med valet av aktivitet och alla känner meningsfullhet med utövandet av fritidsaktiviteterna och fritiden i övrigt. I allmänhet är föräldrarna som kör barnen till fritidsaktiviteter. De vuxenkontakter barnen möter i sin vardag avser oftast föräldrarna. Övriga vuxenkontakter förekommer via skola, fritidhem, föreningslivet och på helger vanligen släkten och familjens vänkrets. Att få ett fritt spel-rum och välja fritt kring fritiden trots goda ekonomiska resurser och kostnadsoberoende är svårt och ogripbart för barnen. Det är enbart en pojke som satsar på sitt nuvarande fri-tidsintresse (judo). Övriga förslag inriktas på utlandsresor och stöd till andra nödställda.

6.2 Diskussion

Nedan redovisas resultaten jag fått fram i denna studie och vad de leder till. I diskussio-nen görs en kritisk analys av resultaten utifrån mina egna synpunkter och värderingar kopplat till de teoretiska perspektiv som presenterats i kapitel 2. Jag utgår från syfte och frågeställningar som formulerats i kapitel 3.1. Därefter följer metod- och slutdiskussion.

6.2.1 Diskussion om vad barnen gör på sin fritid

Efter skolans slut går tre flickor på fritidshem medan övriga sju barn går hem. Flickorna som vistas på fritidshemmet äter mellanmål där i samhörighet med andra, i skolans mat-sal medan övriga sju får en mera isolerat måltidssituation. Här kan två perspektiv urskil-jas ur ett socialt samspel. Via sin vistelse på fritidshemmet får flickorna ökade kontakter. Till största del består fritidshemsgruppen av klass- och skolkamrater. Vid mellanmålet sitter barnen i små grupper vanligen tillsammans med en fritidspedagog eller förskollära-re. Härigenom får barnen social träning, man samtalar, väntar på sin tur o.s.v. Den emo-tionella och sociala utvecklingen är avhängighet samspelet och mötet med andra männi-skor menar Evenshaug och Hallen (2001). Det som kan inträffa är att alla barn inte alltid-fungerar i stora grupper eller att utanförskap uppstår. Här har pedagogerna en viktig roll för barnets förhållande till varandra liksom till det enskilda barnets sociala utveckling. För att barn ska känna sig trygga behöver vuxna vara tillsammans med barnen (Evensha-ug & Hallen; 2001; Hwang & Nilsson, 2003).

Övriga sju barn som har gått hem ger uttryck för självständighet vilket Evenshaug och Hallen (2001) anknyter till den period då barnen börjar klara sig mer på egen hand. Bar-nen får härigenom träning i att ta större ansvar för sin tillvaro. Föräldrarna å sin sida ger dem tilltro och den frihet barnen behöver för sin sysselsättning vilket är bra. Gemensamt för alla barnen i denna studie är att de genom sin frigörelse och ökad självständighet lär sig ta ansvar för sig själv, sina handlingar, medmänniskor, hem, skola och fritid.

Barnens eftermiddagsaktiviteter inriktas också på TV, datorn och dataspel. Vad jag kan konstatera är att TV-tittandet dominerar sysselsättningen för de flesta barnen tätt följt av datorn. Detta sammanfaller med de rön andra forskares presenterar (Lundborg, 1997; Nilsson, 2000;Nyberg, 1997). Ingen av barnen namnger ett speciellt TV-program som de tittar på. Barnen säger att de tittar på är engelska filmserier under dagtid och på kvällstid nämns ”Simpson”. Då funderar jag över vad barnen tittar på som de egentligen inte rik-tigt lägger på minnet? Eller kan det vara så att barnen inte vill anförtro detta för mig? Vidare uppmärksammas att majoriteten av barnen i denna studie ägnar sin eftermiddag åt TV tittande utan vuxnas deltagande. Det som i denna studie belyses sparsamt är böcker och tidningar liksom musiklyssnandet. Musiken nämns endast i uttryck som ”spelar ett instrument” i motsats till vad Lundborg (1997) och Nilsson (2000) studier visar. Kan det vara så att TV och dataspel minskar benägenheten att läsa och lyssna på musik?

Läxarbetet utförs vanligen på eftermiddagen och ibland på kvällstid. Mindre vanligt sker läxarbete under helger och under föräldrarnas övervakning. Dock finns det säkert en viss föräldrastyrning i sammanhanget eller kan det vara så att det handlar om lydnad och ly-diga barn?

Kamraterna är viktiga och de träffar varandra ofta på fritiden. Kamratskapet bygger på samhörighet där gemensamma regler skapas (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnen leker och aktiveras med olika lekar t.ex. flickorna mer med socialt umgänge, att vara tillsam-mans med sin ”bästis” och pojkarna mer med datorn och fotbollen. Lek har alltid varit en naturlig del i livet och är beroende av kultur och social miljö. Den liksom fritiden speglar också det samhälle barnen lever i vilket enligt Berggren (2000) påverkas av medel och tillgångar, politiska beslut och ekonomiska resurser.

Samtliga barn har också bestämda organiserade fritidaktiviteter. Jämfört med Mattsson Tillberg (2003) rön om att stadsbarn rör sig mer självständigt än barn på landsbygden

stämmer detta väl överens med barnen i denna studie. Då handlar det om förflyttningar mellan skola och hem, kamrater och under ledig tid. Däremot när det gäller att på egen hand ta sig till fritidsaktiviteter stämmer inte Mattsson Tillbergs yttrande. I samman-hanget uppstår frågan om det ökande skjutsandet av barn verkligen kan förklaras av en otryggare trafikmiljö eller beror detta möjligtvis på bekvämlighet och tidsbrist?

6.2.2 Diskussion om hur barnen upplever sin fritid

Fritiden och ledighet betraktas avkopplande och stimulerande. Barnen känner att de har fri tid att göra olika fritidsaktivteter, umgås med familjen och kamraterna i lagom bland-ning. Barnen upplever att de har tid över för att vila och slappa vilket även Lundborg, (1997) och Nilsson (2000) belyser. Vidare verkar barnen vara målinriktade och aktiva vilket skapar tillfredsställelse och glädje. De trivs och har roligt med möjligheter att in-hämta kraft och styrka d.v.s. få rekreation. Behoven tillfredsställs på olika plan vilket framkommer genom barnens förklaringar - de mår bra, upplever spänning, lär något nytt via sina fritidsaktiviteter, i mötet med omgivningen, kontakt utåt och närmiljön. På så sätt vidgas barnens sociala nätverk varmed sociala behov tillfredsställs. Detta via gemenskap, samspel och trygghet vilket även Lundborg (1997) och Nilsson (2000) belyser. Föräld-rarnas stöd upplevs stärkande och betryggande varmed familjen framstår som den fasta punkten i barnens tillvaro (Evenshaug & Hallen, 2001).

6.2.3 Diskussion om vad och vem som styr barnens fritid

Alla medverkande i studien upplever att de har inflytande över sin fritid och sin fritids-sysselsättning. Organiserade fritidsaktiviteter har valts utifrån barnens eget intresse. Vis-sa aktiviteter uppkommer genom föräldrarnas inrådan andra genom kamraternas påver-kan. Identifikationen framträder tydligt i beskrivningarna barnen gör med inriktning på föräldrarnas karaktär, ställning och livsföring (Berggren, 2000). En del i sammanhanget kan hänvisas till det ”sociala arvet” (Evenshaug & Hallen, 2001). Genom att barnen identifierar sig med sina föräldrar tar de till sig deras uppfattningar om normer och regler, attityder och värderingar. Härigenom utvecklas ett ”samvete” överensstämmande med föräldrarnas uppfattningar. Kamratgruppens inverkan kan förändra identifikationen i en annan riktning d.v.s. barnen kan göra saker som föräldrarna ogillar. I denna studie upp-träder barnen tryggt och självsäkert. Ibland verkar det så som de kan klara av allt på egen hand. Precis som Pippi Långstrump gör i Astrid Lindgrens berättelser. Dock har barnen i denna studie föräldrarna vid sin sida samtidigt som barnen speglar stort inflytande över sin värld. Kan detta ha att göra med fostran, lydnad eller lojalitet eller rent av att barnen är nöjda med sin situation som den är?

6.2.4 Diskussion om kontakten med vuxna

Majoriteten av barnen har föräldrar som är gifta eller sammanboende. Några har skilda föräldrar men lever i ombildade familjer. I de flesta fall har barnen någon att ty sig till om något inträffar. Familjen upplevs som en fast punkt i barnens liv. Tiden tillsammans ägnas åt bl.a. hushållsarbete, familjediskussioner, TV och måltider vilket stämmer väl överens med SCB:s (2004) rapporter. Således gör man saker tillsammans som barnen uppskattar och får positiva upplevelser. Familjens gemensamma fritid upplevs menings-full med lagom portion av rekreation, samhörighet och trygghet och i enighet med vad Eskilsson (2000; 2000:1) förespråkar kring fritidens bruk. Det handlar om nytta och nöje där kvalitet går före kvantitet. SCB:s (2004) rapport visar att dagens barn tillbringar