UPPLEVDA UTMANINGAR BLAND
FÖRSKOLOR I KARLSKRONA
IDENTIFIERING OCH REKOMMENDERADE
ÅTGÄRDER
SARA BLENNSJÖ
Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
61-90 hp Hälsa och samhälle
Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö
1
UPPLEVDA UTMANINGAR BLAND
FÖRSKOLOR I KARLSKRONA
IDENTIFIERING OCH REKOMMENDERADE
ÅTGÄRDER
SARA BLENNSJÖ
Blennsjö, S. Upplevda utmaningar bland förskolor i Karlskrona – identifiering och rekommenderade åtgärder. Examensarbete i kriminologi, 15 hp. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2016.
Sammanfattning: Denna uppsats skrivs på uppdrag av Polisen och kommunen i
Karlskrona och syftar till att undersöka förskolepersonalens upplevelser om vilka utmaningar som förekommer på förskolor. Uppsatsen avser att identifiera utmaningarna för att sedan diskutera hur de kan komma att påverka ett barns utveckling och beteende. Rekommenderade åtgärder kommer sedan att presenteras, där resultaten från de
identifierande utmaningarna kommer indikera på vad det förebyggande arbetet bör innehålla.
Närmiljön, som bland annat inkluderar faktorer som familjen och förskolan, ses som en av flera viktiga nivåer i ett utvecklingsekologiskt perspektiv som kan komma att
påverka ett barns utveckling och beteende. Ytterligare anses individnivån, som
innefattar ärftliga och genetiska faktorer hos individen, samverka med de faktorer som återfinns i individens närmiljö. Samtliga av dessa faktorer kan ses som riskfaktorer, vilket i uppsatsen benämns som utmaningar. Dessa utmaningar kan i vissa fall även leda till en utveckling av normbrytande beteende i barndomen. Genom kvalitativa intervjuer och en systematisk textkondensering presenterar uppsatsen resultat om att barns och föräldrars neuropsykiatriska- och psykopatologiska åkommor, bristen av stödåtgärder samt avvisande- och okonventionella beteenden från barnets närmiljö kan komma att påverka ett barns utveckling och beteende. Uppsatsen redogör sedan för slutsatser där komponenter från universell-selektiva åtgärdsprogram har valts ut genom informationen om vilka upplevda utmaningarna som förekommer bland förskolorna. Likaså betonar uppsatsen vikten av förskolans roll i det förebyggande arbetet, där förskolan skall ses som en värdefull resurs för att förebygga ogynnsamma utvecklingar och beteenden hos barn samt hjälpa till att stärka föräldrarna i sitt föräldraskap.
Nyckelord: Utmaningar, Förskola, Barn, Utveckling, Beteende, Normbrytande
2
PERCEIVED CHALLENGES AT
PRESCHOOLS IN KARLSKRONA
IDENTIFICATION AND RECOMMENDED ACTIONS
SARA BLENNSJÖ
Blennsjö, S. Perceived challenges at preschools in Karlskrona – identification and recommended actions. Criminology, 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, department of criminology, 2016.
Abstract: This essay is written on behalf of the Police department and county in
Karlskrona. The essay intends to examine preschool staff’s experiences about perceived challenges in preschools at Karlskrona, which could influence a child’s development and behavior. Regarding the challenges that the result will present, the essay also intends to present how prevention against these challenges should function. The environment around the individual, that includes factors such as family and preschool, is seen as one of several important levels in a developing ecological perspective that may affect children’s development and behavior. Also, the individual level that includes hereditary and genetic factors, interact with the elements as found in an individual's immediate environment. Several of these factors can be seen as risk factors, or challenges, and can occur in both the individual and environmental levels. The challenges can also in some cases increase the risk for children to develop
antisocial behavior. Through qualitative interviews and a systematic text condensation, the results in the paper presents that neuropsychiatric- and psychopathological
challenges among children and parents, lack of support, and rejection as well as unconventional behavior from a child's immediate environment can affect children’s development of disadvantageous behavior. The results in the essay also presents conclusions based on the perceived challenges, and recommends components from universal-selective programs as the best long-term prevention against the identified challenges. Also, the essay emphasizes that the prevention should include preschools, and that preschools should be seen as a valuable resource to prevent unfavorable developments and behaviors in children as well as help parents in their parenting.
Keywords: Challenges, Preschool, Children, Development, Behavior, Antisocial
3
FÖRORD
Ett stort tack riktas till Karlskrona kommun och kommunpolischef Anders Wiklander vid Polismyndigheten i Karlskrona för ert engagemang inför uppsatsens påbörjan samt den hjälp ni har tillhandahållit mig med under uppsatsens gång. Ytterligare vill jag tacka den kontaktperson jag har haft inom det centrala skolområdet i Karlskrona som har bistått mig ovärderlig hjälp.
Jag vill även ge ett särskilt tack till de intervjupersoner som generöst delat med sig av sin tid och information kring upplevda utmaningar bland förskolor i det centrala skolområdet i Karlskrona. Ert deltagande har gett en nyanserad bild av de utmaningar som finns och jag är evigt tacksam för er hjälp.
Vidare vill jag tacka min handledare, Karl Kronkvist. Med din goda kompetens har du gett mig kreativa idéer och ovärderlig vägledning under uppsatsens process, utan att vara styrande.
Sara Blennsjö Malmö, juni 2016
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 6
Syfte och frågeställningar ... 6
Förklaringar av begrepp som används i uppsatsen ... 7
Upplevda utmaningar ... 7
Utveckling och beteende ... 7
Normbrytande beteende ... 7
BAKGRUND ... 7
Kriminologi i ett utvecklings- och livsförloppsperspektiv ... 8
Det utvecklingsekologiska perspektivet ... 9
Risk- och skyddsfaktorer inom individ och dess miljö ... 11
Genetik och ärftlighet... 11
Familjens betydelse och föräldrars psykopatologi ... 12
Skola, förskola och närsamhället ... 13
Förebyggande arbete ... 14
METOD ... 14
Material och urval ... 15
Urval av intervjupersoner ... 15
Inklusions- och exklusionskriterier ... 16
Bortfall ... 16
Etiska överväganden ... 17
Uppsatsens eventuella risker och nytta ... 17
Tillvägagångssätt ... 18
Intervjuer ... 18
Transkriberingsguide ... 19
Bearbetning och analys av data ... 19
RESULTAT ... 20
Att få en diagnos ... 21
Barn med diagnoser ... 21
Barn utan diagnoser ... 21
Stödåtgärders funktion ... 22
Behovet av stöd är stort ... 22
Saknaden av fungerade nätverk ... 23
5
Kommunikation och teknologi ... 24
Övergången från en skola till en annan ... 24
Användning av mobiltelefoner skapar utmaningar ... 24
Lärandet kommer i andra hand ... 25
Stort fokus på fostrandet ... 25
Resurskrävande utmaningar ... 25
DISKUSSION ... 26
Resultatdiskussion ... 26
Neuropsykiatriska utmaningar ... 26
Upplevelsen av avvisande- och okonventionella beteenden ... 28
Stödåtgärders påverkan ... 28
Rekommenderade åtgärder ... 30
Kontextuella och praktiska överväganden ... 31
Metoddiskussion ... 32
Reliabilitet och validitet ... 32
Förförståelse ... 33
Metodens praktiska användbarhet och begränsningar ... 33
SLUTSATSER ... 35 Framtida forskning ... 35 REFERENSER ... 37 BILAGA 1 ... 42 BILAGA 2 ... 44 BILAGA 3 ... 45 BILAGA 4 ... 46 BILAGA 5 ... 48
6
INLEDNING
Forskning inom området för barns hälsa och utveckling betonar bland annat att faktorer inom barnets närmiljö, så som familjen och föräldrars uppfostringsmetoder, kan komma att påverka barnets livsutveckling (Andershed & Andershed, 2005). Institutioner som förskola och skola ses även innehålla liknande faktorer som kan ha samma effekt på ett barns utveckling och beteende som familjen (Bronfenbrenner, 1979). Dessa faktorer inkluderar bland annat hur barnets socialisationsprocess i förskolan kan påverka uppkomsten av okonventionella- och normbrytande beteenden (Morizot & Kazemian, 2015). Kriminologin har inriktat sig på utveckling av ogynnsamma utvecklingar i samband med åldern sedan 1800-talet, men med ett fokus på ungdomar (Piquero et al 2007). Genom empiriska fynd har emellertid intresset för ungdomar inom kriminologin utvecklats till att fokusera på hur olika faktorer inom individen och dess närmiljö kan påverka individen redan i barndomen, som i sin tur kan förklara uppkomsten av
normbrytande beteende i ungdomsåren och senare kriminalitet i vuxen ålder (Farrington 2005a; Laub 2011; Loeber & Hay 1994).
Det svenska samhället har likaså genomgått en rad sociala- och ekonomiska
förändringar under de senaste decennierna (Hård af Segerstad et al 2014; Lager et al 2012). Somliga av dessa förändringar anses kunna ha en större inverkan på
familjeförhållanden och förskolan och anses även kunna påverka barns utveckling av psykisk ohälsa och normbrytande beteende (SOU 2010:80; Stadelmann et al 2007; Sylva, 2004). Förskoleverksamheten med dess personal utgör därför en stor del av en ung individs liv och bör ses som en värdefull resurs då förskolan på ett tidigt stadium kan upptäcka faktorer, både hos barn och i barnens närmiljö, som kan komma att påverka dess utveckling och beteende (Andersson, 2006).
Syfte och frågeställningar
Denna uppsats skrivs på uppdrag av Karlskrona kommun och Polisen i Karlskrona. Uppsatsen utgår från initiala uppgifter från uppdragsgivarna om upplevda utmaningar som förekommit på en specifik skola, som är belägen i det centrala skolområdet i Karlskrona. Uppsatsen avser att besvara följande frågeställningar:
Vilka upplevda utmaningar återfinns bland förskolepersonal på förskolor i Karlskrona som kan påverka barns utveckling och beteende?
Hur kan de upplevda utmaningarna i förskolorna förebyggas genom långsiktiga åtgärder?
Genom den första frågeställningen syftar uppsatsen till att identifiera de upplevda utmaningarna i hela skolområdet samt diskutera hur dessa utmaningar kan påverka barns utveckling och beteende. Den andra frågeställningen har till syfte att använda resultaten från den första frågeställningen för att rekommendera långsiktiga åtgärder som kan riktas mot de identifierade utmaningarna.
7
För att bevara frågeställningarna kommer förskolepersonal som inkluderas i det centrala skolområdet i Karlskrona att ligga till grund för insamlingen av materialet. För att stärka att materialet som framkommer är kunskapsbaserat, kommer SARA-modellen1 samt en systematisk textkondensering att användas för att identifiera och analysera de upplevda utmaningarna samt ge rekommendationer på vad som kan förebygga dem.
Förklaringar av begrepp som används i uppsatsen
Uppsatsen kommer behandla begrepp som är vanligt förekommande inom
kriminologisk forskning. För att minimera risken för en reaktiv tolkning av begreppen, syftar följande begreppsförklaring till att beskriva begreppens definition utifrån det sammanhang de befinner sig i under uppsatsen.
Upplevda utmaningar
Uppsatsen utgår från begreppet ”upplevda utmaningar” för att beskriva bakomliggande risk- och skyddsfaktorer som kan påverka ett barns utveckling och beteende.
Bakomliggande faktorer ses i detta fall vara de utmaningar som framkommer från de kvalitativa intervjuerna med förskolepersonal i det centrala skolområdet i Karlskrona.
Utveckling och beteende
Ett barns utveckling kan innefatta ett flertal olika utvecklingsvägar, som kan ses vara både gynnsamma och ogynnsamma för barnet (t.ex. Loeber & Hay, 1994). Uppsatsen utgår emellertid från att somliga utvecklingsvägar och beteenden indikerar på ett
normbrytande beteende, som kan påverka barnets framtida utveckling av
okonventionella åtaganden. Uppsatsen tar dock hänsyn till att utvecklingsvägar inte är stabila över tid utan kan påverkas av flera olika faktorer (Sampson & Laub, 2005).
Normbrytande beteende
Normbrytande beteende är ett vanligt förekommande begrepp inom kriminologisk- och beteendevetenskaplig forskning. Uppsatsen kommer således utgå från definitionen av Andershed & Andershed (2005), där begreppet används för att beskriva beteenden som bryter om de rådande normer och regler som finns i den aktuella miljön som individen befinner sig i. Uppkomsten av normbrytande beteende i barndomen ses också som en indikator på en fortsatt ogynnsam utveckling (Andershed & Andershed, 2005), vilket uppsatsen även avser att behandla.
BAKGRUND
Att studera brottslighet i ett livsförloppsperspektiv anses kunna gynna förklaringen till uppkomsten av kriminellt beteende, bland annat genom att bidra med kunskap som visar att en liten grupp lagöverträdare, så kallade livsstilskriminella, begår en stor del av
1 ”SARA” är akronymen för ”Scanning, Analysis, Response & Asseseement” (Eck & Spelman, 1987).
Metoden ses vara problemlösande och är genom sina fyra steg enkel att förstå och anpassa till praktiken (a.a.).
8
alla brott (Brottsförebyggande rådet [Brå], 2009). Förskoleverksamheten med dess personal utgör därför en viktig del för kriminologin i ett livsförloppsperspektiv, då individens utveckling av okonventionella- och normbrytande beteenden anses bli tydligare under barndomen (Andershed & Andershed 2005; Andersson 2006). Kriminologi i ett utvecklings- och livsförloppsperspektiv
Quetelet var den första forskaren som år 1831 noterade att det fanns ett samband mellan ålder och brott (Piquero et al, 2003). Det var däremot cirka 150 år senare som de första empiriska bevisen framkom om hur de två faktorerna samverkar. Utifrån denna empiri utvecklades begreppet age-crime kurvan, som idag ses förekommande i förklaringen av brottslighet inom det kriminella karriärparadigmet (a.a.). Kurvan användas för att beskriva hur normbrytande- och brottsligt beteende från barndomen ökar under ungdomsåren, för att sedan avta i vuxen ålder. Det finns således en peak (topp) av brottslighet under ungdomsåren, som visuellt ses genom age-crime kurvans klockliknande utformning (a.a.).
Många forskare föreslår emellertid att det finns flera bakomliggande förklaringar, förutom åldern, som är relaterade till denna ökning av brottslighet under ungdomsåren (Loeber & Hay, 1994). Loeber & Hay (1994) beskriver därför tre utvecklingsvägar, som beroende på beteende kan ses vara relaterade till pojkars involvering i brottsligt
beteende över tid. Inom dessa förklaringar fokuserar Loeber & Hay (1994) på händelser och beteenden i barndomen, som kan indikera på en kontinuerlig utveckling av
brottsligt handlande. Pojkar som i barndomen uppvisar aggression, mobbning och fysiskt utåtagerande beteende, som räknas in bland komponenterna inom den tidiga utvecklingsvägen, har större sannolikhet att fortsätta inom de ytterligare två
utvecklingsvägarna som innehåller normbrytande- och brottsligt beteende (Loeber & Hay, 1994). Forskarna poängterar dock att risken för att utveckla grövre beteenden ökar, men att ökningen inte behöver ske trots att individen uppvisar exempelvis aggressivt beteende i barndomen (a.a.). Liknande studier som berör kunskapen om flickors brottslighet är begränsad, men det föreslås att empirin om pojkars beteende i barndomen och deras utveckling även kan appliceras på flickors utveckling av liknande beteenden (Laub, 2011).
Liksom Loeber & Hays (1994) förklaring om en kontinuitet av normbrytande beteende hos pojkar från barndomen till ungdomsåren, återfinns liknande tema i flera andra kriminologiska förklaringar till varför brottslighet ökar under ungdomsåren (Laub, 2011). Flera empiriska fynd antyder på att beteenden och händelser från barndomen kan påverka en individs beteende i ungdomsåren, som kan yttra sig i normbrytande- och brottsligt beteende (Laub, 2011). Upptäckten av denna kontinuitet har därför kommit att påverka det kriminella karriärparadigmet att utvecklas ytterligare (Laub 2011; Loeber 2012).
Genom flera empiriska upptäckter av en viss kontinuitet av beteenden inom individers liv (Laub 2011; Loeber & Hay 1994), har perspektivet ”Developmental and life-course criminology” [DLC] således utvecklats (Farrington, 2005a). DLC bygger på det kriminella karriärparadigmet och integrerar ytterligare tre olika synsätt inom
9
kriminologin; riskfaktorsparadigmet, utvecklingsparadigmet samt
livsförlopps-paradigmet (Laub, 2011). Liksom kriminella karriärlivsförlopps-paradigmet, utgår DLC-perspektivet från att det finns en viss kontinuitet av beteenden i en individs utveckling (Farrington, 2005a). DLC utvecklar dock detta synsätt ytterligare genom att inkludera att en individs beteende kan utvecklas och förändras under en hel livstid (Farrington, 2005a).
Perspektivet skiljer sig således från ett flertal traditionella kriminologiska teorier (a.a.), som förklarar kriminalitet som ett resultat av individuella egenskaper som är stabila över hela individens livstid (Gottfredson & Hirschi, 1990). På grund av perspektivets synsätt på utvecklingen hos individen, tar allt fler kriminologiska teorier detta i beaktningen i undersökandet av individers normbrytande- och brottsliga beteende (Laub, 2011).
Utvecklingen av kriminologin i ett livsförloppsperspektiv har därför utvecklats till att inte bara inkludera individuella attribut, så som ålder och kön, till varför man begår brott (Sampson, 1993). Genom DLC-perspektivets integrering av faktorer på flera olika nivåer, både inom individen och miljön, ses förklaringen till brottslighet och
normbrytande beteende anta nya former (Laub, 2011). Detta är något som Sampson & Laub (1993) lyfter i sin åldersintegrerade informella sociala kontrollteori2, som bland grundar sig på Hirschi (1969) sociala band teori3. Sampson & Laub menar att deras
teori kan förklara förändring i brottslighet över tid; från barndomen, till ungdomsåren och slutligen till vuxenlivet (Laub 2011; Sampson & Laub 2005). Den åldersintegrerade sociala kontrollteorin har på senare tid även reviderats av skaparna, som numera
innehåller ett ytterligare fokus på hur individers olika utvecklingsvägar och vändpunkter kan komma att påverka en individs utveckling av kriminalitet under hela livet (Sampson & Laub, 2005). Kriminologiska teorier som antar ett DLC-perspektiv har därför till syfte att utveckla kunskapen kring hur normbrytande beteende och brottslighet förändras över tid, riskfaktorers påverkan i de olika åldrarna och effekterna av livshändelser (Farrington 2005a; Laub 2011; Sampson & Laub 2005).
Det utvecklingsekologiska perspektivet
Sampson & Laub (1993) och Loeber & Hay (1994) antyder att händelser och
normbrytande beteenden i barndomen kan påverka en individs brottslighet senare i livet. Trots att flera kriminologiska teorier har antagit ett utvecklingsperspektiv i sin
förklaring till brottslighet (Farrington 2005a; Laub 2011), finns det däremot inget enkelt svar på frågan vad som orsakar normbrytande beteende i barndomen (Andershed & Andershed, 2005). Det finns inte heller enbart ett svar på frågan då ett normbrytande beteende inte ses vara orsakat av en enskild faktor eller händelse (Bronfenbrenner, 1979). För att förstå varför en individ utvecklar ett normbrytande beteende i barndomen,
2 Sampson och Laub (1993) anser att brottsligt beteende till viss del är åldersrelaterat, men att
brottslighet även påverkas av livshändelser och individens band till dess miljö. Om individens band till samhället är svaga eller icke-existerande är likaså den informella sociala kontrollen svag, vilket ökar risken för att individen begår brott (Sampson & Laub, 1993).
3 Hirschi (1969) teori bygger på fyra band mellan individen och dess miljö; anknytning, åtaganden,
delaktighet och övertygelse. Dessa band påverkar individen till att inte begå brott. Om ett eller flera av banden är obefintliga eller försvinner, ökar sannolikheten för att individen kommer att begå brottsliga handlingar (Hirschi, 1969).
10
är det därför viktigt att ta till sig den komplexa bakgrunden som ligger till grund för de olika utvecklingsvägar en individ kan ta (Bronfenbrenner, 1979).
Bronfenbrenner (1979) presenterar i sin teori om utvecklingsekologi hur individuella, sociala och miljömässiga faktorer kan påverka och förklara en individs beteende. Bronfenbrenners teori utgår ifrån att dessa förklaringar kan delas in i flera olika ekologiska system, som alla kan påverka utvecklingen av normbrytande beteende i barndomen (Bronfenbrenner, 1979). De ekologiska systemen avser att förklara hur faktorer på individnivå, familjenivå, närsamhällesnivå och samhällsstrukturens nivå kan påverka individens utveckling (a.a.). Trots att alla system har en påverkan på individens utveckling, betonas vikten av att det skall finns ett speciellt samförstånd och ömsesidig tillit mellan familjen (microsystemet) och skolan (mesosystemet), då dessa system med dess faktorer anses ha störst betydelse för ett barns utveckling (a.a.).
Figur 1. Illustration av Urie Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell. Pilarna
indikerar på en påverkan inom och mellan de olika nivåerna i modellen. (Källa: Penn, 2005).
Bronfenbrenner (1979) understryker specifikt att maktbalans, ömsesidighet och positiva känslomässiga relationer är tre hörnstenar som leder till ett främjande samarbete mellan dessa miljöer. Ett barns utveckling skulle därför kunna bli ogynnsam, och öka risken för ett normbrytande beteende, om samarbetet mellan hemmet och skolan fallerar
(Bronfenbrenner, 1979). Det skall enligt Bronfenbrenner (1979) därför ställas lika krav på föräldrarna till barnen på skolorna samt lärarna till barnen, där föräldrar inte skall undergräva personalens yrkesroll och personalen inte skall underskatta föräldrarnas föräldraskap.
11
Ett barns utveckling av normbrytande beteende påverkas således både av flera individuella, miljömässiga och sociala faktorer (Andershed & Andershed 2005; Bronfenbrenner 1979). Det är dock av vikt att påminna om att utvecklingen av
exempelvis ett normbrytande beteende sker i olika riktningar (se figur 1), det vill säga att ett barns beteende i barndomen kan påverka en förälders uppfostringsmetod lika mycket som en förälders uppfostringsmetod kan påverka ett barns beteende
(Bronfenbrenner 1979). Trots att mikrosystemet, som behandlar faktorer hos individen, och mesosystemet, som innehåller faktorer i individens närmsta miljö, ses ha störst påverkan på ett barns utveckling (Andershed & Andershed 2005; Bronfenbrenner 1979) anses även de nivåer som ett barn inte har direkt kontakt med vara av betydelse
(Bronfenbrenner, 1979). Exosystemet samt macrosystemet har således betydande påverkan på ett barns utveckling genom exempelvis ekonomiska- och politiska faktorer som genomsyrar hela samhället och dess institutioner. De system som anses vara utav störst vikt för ett barns utveckling präglas därför indirekt av socialpolitiska, kulturella och ekonomiska faktorer som återfinns i de större och systemen i samhället (a.a.). Risk- och skyddsfaktorer inom individ och dess miljö
Forskningen om faktorer som kan hota individers utveckling ses därför vara utav stort intresse inom kriminologin (Bronfenbrenner 1979; Ferrer-Wreder 2005). Dessa faktorer har i sin tur fått benämningen riskfaktorer (Ferrer-Wreder, 2005), där uppträdandet av flera riskfaktorer samtidigt ses öka risken ytterligare för en ogynnsam utveckling (Farrington, 2005b). Sambandet mellan riskfaktorer och bland annat kriminalitet kan emellertid variera (Brå, 2009), där individer som har en hög ansamling individuella- och miljömässiga riskfaktorer inte alltid utvecklar ett ogynnsamt beteende (Andershed & Andershed, 2005). Forskningen kring riskfaktorer som kan hota utvecklingen hos individen har även bidragit till en större förståelse över skyddsfaktorer som kan ses skydda individen mot en destruktiv utveckling (Catalano et al 1999; Farrington 2005b). Trots att det finns stor kunskap kring vilka faktorer som både ses öka och minska risken för en ogynnsam utveckling, är det svårt att förutse vilka individer som kommer
utveckla normbrytande beteende, som även kan leda kriminalitet i vuxen ålder (Brå, 2009). Forskning har dock konstaterat att de riskfaktorer som kan konstateras i en ung individs liv, kan vara sammanhängande med flera olika utmaningar som individen upplevt under barndomen (a.a.). Flera forskningsfynd indikerar likaså på att barns utveckling av ogynnsamma beteenden främst påverkas av de faktorer som berör
individen och familjen (Andershed & Andershed 2005; Bronfenbrenner 1979). Grundat på detta, kommer följande avsnitt av uppsatsen att behandla ett flertal individ- och miljöfaktorer som alla representerar en eventuell påverkan på utvecklingen av normbrytande beteende hos barn.
Genetik och ärftlighet
En individs uppsättning av gener diskuterats flitigt inom kriminologin, då gener ses kunna påverka en individs utveckling av flera olika beteenden (Passer et al, 2008). Idag anses det vara mer korrekt att yttra sig om att somliga gener i samverkan med
miljöfaktorer kan öka risken för utvecklingen av normbrytande beteende (Andershed & Andershed 2005; Anderson 2006; Bronfenbrenner 1979; Homel 2005; Lilly et al 2011;
12
Passer et al 2008; Schinke et al 2002). Forskare inom området som undersöker beteendegenetik undersöker således hur ärftlighet av gener i samverkan med
miljömässiga faktorer påverkar psykologiska karaktärsdrag hos individen (Passer et al, 2008).
Neuropsykiatriska sjukdomar ses idag vara ett vanligt förekommande fenomen både bland barn och vuxna, där studier tyder på att många av sjukdomarna till stor del är ärftliga (Passer et al, 2008).”Attention-deficit/hyperactivity disorder” (ADHD) är en av de vanligaste neuropsykiatriska sjukdomarna bland barn och uppskattas beröra cirka 10 % av alla barn runt om i världen (Anney et al, 2008). De beteenden som ses vara
förekommande för barn med ADHD är bland annat inlärningssvårigheter, hyperaktivitet och aggressivitet samt upplevda svårigheter med familje- och vänskapsrelationer
(Anney et al 2008; Passer et al 2008). Individer med ADHD har enligt forskning även visat sig ha större samsjuklighet med ett flertal andra psykiska åkommor så som depression, ångestsyndrom, missbruk och depressiva utvecklingsstörningar (Anderson 2006; Anney et al 2008). Ytterligare forskning visar på att uppvisandet av beteenden som är förknippade med ADHD hos barn i förskolan kan predicera utvecklingen av normbrytande beteende (Anderson 2006; Anney et al 2008).
Trots att flera studier visar att ADHD kan beror på ärftlighet (Passer et al 2008) visar forskning att ADHD samt andra neuropsykiatriska sjukdomar även kan påverkas av barnets levnadsförhållanden både innan och efter födseln (Jaffee et al 2012; Passer et al 2008). Rökning under graviditet har exempelvis visat sig kunna påverka barnet i flera aspekter, bland annat genom att försämra fostrets hälsa (Jaffee et al, 2012). En gravid kvinna som röker anses även öka risken för att fostret kommer utveckla ADHD och normbrytande beteende, vilket kan komma att försvåra barnets fortsatta utveckling (a.a.). Det förs dock en diskussion kring om det enbart är rökningen i sig som
missgynnar barnets utveckling, då empiriska fynd indikerar på att det kan finnas andra individuella- och miljömässiga faktorer i en rökande moders liv som påverkar att modern röker, som i sin tur påverkar barnets beteende och utveckling (Bronfenbrenner 1979; Jaffee et al 2012).
Familjens betydelse och föräldrars psykopatologi
Familjen har således en fundamental betydelse för utvecklingen hos en individ
(Evenshaug & Hallen 2001; Hirschi 1969; Jaffee et al 2012). Föräldrars förhållningssätt mot ett barn har sedan en tid tillbaka även verkat som en förklaring till ett barns
utveckling av ett normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2005). Empiri som framkommit under senare tid har dock påvisat att detta samband mycket väl även kan vara det omvända, det vill säga att ett barn kan påverkas av föräldrars
uppfostringsmetod lika mycket som att föräldrars uppfostringsmetod kan påverkas av barnets beteende (Andershed & Andershed 2005; Bronfenbrenner 1979). Ett generellt dysfunktionellt samspel mellan föräldrar och barn, men även mellan föräldrarna till barnet, ses emellertid oberoende av riktningen vara relaterat till utveckling av
13
Dysfunktionalitet inom en familj kan även bero på flera omständigheter, som ett flertal leder till ett bristande föräldraskap (Andershed & Andershed, 2005). Familjen
representerar den länk som finns mellan en individ och samhället och ses som den grundläggande funktionen för utvecklingen av en individs personlighet (Evenshaug & Hallen, 2001). Ett bristfälligt föräldraskap kan således påverka barnets fortsatta utveckling (Giddens & Griffiths, 2007) samt socialisation i samhället (Passer et al, 2008). En förälders välmående och psykopatologi4, som forskare antyder kan påverka ett barns utveckling och beteende, kan således spela en viktig roll i ett föräldraskap (Andershed & Andershed 2005; Jaffee et al 2012). Empiriska fynd har således definierat bland annat depression, missbruk och kriminalitet som tre faktorer hos en förälder som har starkast samband med ett barns utvecklande av normbrytande beteenden (Jaffee et al, 2012).
Föräldrars psykopatologi kan därför påverka att relationen mellan barnet och föräldern missgynnas (Andershed & Andershed, 2005), men även att barnet begränsas i sin socialiseringsprocess och mister förmågan att känna glädje och livskvalité (Focht-Birkerts & Beardslee, 2000). En förälder som lider av depression löper även större risk att använda sig av inkonsekventa och hårda uppfostringsmetoder, som studier har kunna koppla till en betydande faktor för barns utveckling och beteende (a.a.). Vidare
presenterar flera empiriska resultat att föräldrar som inte uppvisar depressiva symptom, men använder sig av hårda och disciplinerande uppfostringsmetoder, även kan vara ogynnsamt för ett barns fortsatta utveckling och beteende (Focht-Birkerts & Beardslee 2000; Widom 1989). Jaffee et al (2012) presenterar liknande resultat i sin studie, samt att depressiva föräldrar tycks ha lättare att fastna i ett missbruk än föräldrar utan depression, som kan vara till följd att försöka hantera en neuropsykiatrisk åkomma. Ett barn som vistas i en miljö med en missbrukande förälder anses kunna påverka barnets fortsatta utveckling och ökar risken för förekomsten av våld inom hemmet (Jaffee et al, 2012). Ett barn som bevittnar eller upplever fysiskt och/eller psykiskt våld inom
hemmet ses därför kunna utsätta barnet för en större risk att utveckla ett normbrytande beteende i barndomen, kriminalitet i vuxen ålder och utövandet av egen
våldsbrottslighet (Widom, 1989).
Skola, förskola och närsamhället
Som tidigare nämnt ses barnets närmiljö, med dess institutioner som skola och förskola, även vara utav intresse i frågan om faktorer som påverkar barns utveckling och
beteende (Bronfenbrenner, 1979). Detta grundas sig delvis på att förskolan är ett av de första banden till samhället som ett barn skapar (Evenshaug & Hallen, 2001). En bristande anknytning till skolan kan därför komma att påverka det sociala band som ett barn har till vänner samt det band som redan existerar till familjen (Hirschi, 1969). Skolor och förskolor ses även kunna påverka ett barns utveckling genom miljön som barnet direkt utsätts för i form av umgänge, socialisering och vänskapsrelationer
(Morizot & Kazemian, 2015). Normbrytande beteende hos ett barn kan därför utvecklas genom att bland annat bli avvisad av andra barn, ju tidigare detta sker har även visat sig leda till en högre risk för att utveckla ytterligare problem (a.a.). Ett barn som blir avvisat av sina kamrater kan således söka sig till andra barn som även dem har blivit avvisade
14
(Morizot & Kazemian, 2015). Avvisningen kan bero på att barnet uppvisat ett okonventionellt beteende, som kan bero på både neuropsykiatriska utmaningar, men som även kan ha påverkats av andra faktorer som förhindrat barnets
socialiseringsprocess (a.a.). Vidare anses uppmuntrandet av normer och värderingar som stödjer ett okonventionellt beteende ta stor plats i den kriminologiska forskningen med teorier som att tal, gester, interaktion och kommunikation med den intima gruppen är grunden till hur normbrytande beteenden överförs från en person till en annan (Shaw & McKay 1942; Sutherland & Cressey 1955). Empiriska resultat indikerar även på att de handlingar som påverkar överförandet av normbrytande beteende kan uppstå i både förskolemiljön som i barnets hemmiljö (Ferrer-Wreder, 2005). Ytterligare föreslår forskning att oavsett vilken miljö associationerna mellan de likasinnade uppstår i, har de en stärkande effekt på utvecklandet av ett normbrytande- och okonventionellt beteende (Akers, 1998).
Förebyggande arbete
Faktorer inom meso- och micronivån anses inom den kriminologiska forskningen ha störst påverkan under en individs barndom (Bronfenbrenner, 1979). Denna forskning återspeglar även det förebyggande arbetet, där skola och familj ses som två centrala aktörer (Ferrer-Wreder, 2005). Socialtjänsten och rättsväsendet, som räknas in i de miljöer barnet har indirekt kontakt med (Bronfenbrenner, 1979), ses likaså ha en betydelsefull del i det förebyggande arbetet mot normbrytande beteende då dessa aktörer har som främsta syfte att integrera individer i samhället och upprätta
rättssäkerhet (Wikström & Torstensson, 1997). Barn- och mödravården samt förskolan är även två värdefulla, om än outnyttjad resurser, i barnets miljö som tidigt kan
upptäcka ogynnsamma beteenden hos barn men också faktorer hos barnets föräldrar som skulle kunna bidra till en ofördelaktig utveckling för barnet (a.a.). Liksom institutioner som omfattas av hälso- och sjukvården, har förskolan inte haft lika stort inflytande i det förebyggande arbetet av bland annat normbrytande beteende som det möjligtvis borde (Homel 2005; Yoshikawa 1995).
Oavsett på vilken nivå det förebyggande arbete utförs på och vilka institutioner som inkluderas, är det utav större vikt att det arbetet som avses att användas är
kunskapsbaserat (Ferrer-Wreder, 2005). SARA-modellen ses därför som ett adekvat redskap att använda, då metoden används för att verka problemlösande och skall ses som ett kompletterande kunskapsbaserat verktyg som kan användas i praktiken av såväl forskare och anställda inom Polisen (Eck & Spelman, 1978).
METOD
SARA-modellen är akronymen för ”Scanning, Analysis, Response & Asseseement” (Eck & Spelman, 1978) och har använts för att underlätta arbetet med uppsatsen. Genom SARA-modellens tre första steg har uppsatsen (i) identifierat återkommande utmaningar bland förskolorna i Karlskrona, (ii) genom analysering av utmaningarna fått en uppfattning till vad som orsakat dem och (iii) givit förslag på åtgärder för att
15
inkluderar att de åtgärder som har implementerats skall utvärderas på ett systematiskt och tillförlitligt sätt, för att på så sätt konfirmera att åtgärderna har uppnått det syfte de hade när de sattes i verkan. Att utvärdera en åtgärd efter att den har implementeras ses även som en central del i ett förebyggande arbete och alltid skall genomföras (Eck & Spelman, 1978).
För att identifiera återkommande utmaningar har uppsatsen använt sig av kvalitativa intervjuer med förskolepersonal som räknas till det centrala skolområdet i Karlskrona. En kvalitativ metod används för att beskriva och analysera kvalitéer eller karaktärsdrag i det som är utav intresse att undersöka (Malterud, 2014). Det finns emellertid en missuppfattning är att en kvalitativ metod inte ger riktiga forskningsresultat (a.a.). Kvalitativa- och kvantitativa forskningsmetoder har därför kommit till att ställas emot varandra. Idag anser dock många forskare att metoderna kompletterar varandra istället för motarbetar varandra och att en studie kan gynnas av en användning av båda metoderna (a.a.).
Då syftet med uppsatsen är att utveckla ny kunskap om vilka utmaningar som föreligger bland förskolorna i det centrala skolområdet i Karlskrona, som upplevs av
förskolepersonalen, anses en kvalitativ metod med semistruktuerade intervjuer vara lämpligast för uppsatsen. Om syftet med uppsatsen hade varit att konfirmera
information som redan finns om utmaningar, hade en kvantitativ metod varit mest fördelaktigt. Oavsett vilken metod som tillämpas är det emellertid utav vikt att
användaren förhåller sig till en viss struktur och systematik för att analysen skall skilja sig från ett ”allmänt tyckande” (Malterud, 2014). Det är därför viktigt att sätta krav på de verktyg som används i framställningen av den empiriska kunskapen i alla typer av studier (a.a.). Det kvalitativa materialet i denna uppsats har således analyserats genom en systematisk textkondensering som har gett författaren en möjlighet till att ge en deskriptiv analys av de upplevda utmaningarna i det centrala skolområdet i Karlskrona. Material och urval
Det kvalitativa materialet består av tre semistruktuerade intervjuer med
förskolepersonal på någon av de 20 förskolor som inkluderas i det centrala skolområdet i Karlskrona, som innefattas av skolor och förskolor belägna i Trossö, Wämö, Sunnadal, Rosenholm och Gullberna. Avgränsningen grundas på de initiala uppgifterna från uppdragsgivarna, där akuta åtgärder tillämpats på upplevda utmaningar vid en specifik skola inom detta område.
Urval av intervjupersoner
Intervjupersonerna i uppsatsen har en direkt koppling till de frågeställningarna som ställs i uppsatsen. Urvalet ses därför vara ett bekvämlighetsurval, där målet är att göra en ingående analys med personer som ses vara relevanta för frågeställningarna i en studie (Bryman, 2011). För att tillfråga förskolepersonal på förskolorna i det undersökta området, användes en kontaktperson som hade tillgång till att via mail nå ut till samtliga skolor i det centrala skolområdet. Ett informationsmail skrevs (se bilaga 1) och
tilldelades kontaktpersonen, som i sin tur fick i uppgift att skicka mailet till 10 av de 20 förskolorna i skolområdet.
16
Valet att initialt skicka ut mailet 10 förskolor grundar sig i att svarsfrekvensens ansågs bli hög. Svarsfrekvensen visade sig dock vara oväntat låg, därför skickades ett
påminnelsemail ut till de första 10 förskolorna. Varje förskola fick även ett
telefonsamtal från författaren till uppsatsen för att intyga om att personalen hade fått ta del av mailet. Svarstiden för att anmäla sig till intervjuerna förlängdes under denna process. Av den förlängda svarstiden genererandes en intervju av de första 10
förskolorna. Efter detta skickades informationsmailet ut till resterade 10 förskolor i det centrala skolområdet. Då ingen av förskolepersonalen på dessa förskolor anmälde sig till en intervju genomfördes samma påminnelseprocess med ett påminnelsemail, samtal till förskolorna samt en förlängd svarstid. Detta resulterade i ytterligare en
intervjuperson. På plats vid ett av intervjutillfällena valde ytterligare en person att delta i en intervju. Detta godkändes då personen uppfyllde de inklusionskriterier som satts för urvalet.
Urvalsprocessen resulterade slutligen i tre stycken kvinnliga intervjupersoner som alla deltog i enskilda kvalitativa intervjuer. Samtliga intervjupersoner inkluderas bland förskolepersonalen inom det centrala skolområdet i Karlskrona, där samtliga har flera års erfarenheter av positioner inom förskolor både innanför och utanför Karlskrona kommun. Det ses inte vara utav intresse att redogöra för ytterligare information om deltagarna eller vilken position inom förskolorna som intervjupersonerna och
kontaktpersonen har. Detta för att upprätta en högre grad av konfidentialitet för samtliga involverade.
Inklusions- och exklusionskriterier
Uppsatsen har endast inkluderat personal som jobbar på förskolor och som kommer i direkt kontakt med barn, föräldrar och annan förskolepersonal. Förskolepersonalen skulle även jobba på någon av de skolor som berör områdena Trossö, Wämö, Sunnadal, Rosenholm och Gullberna, som även utgör det centrala skolområdet i Karlskrona. Indelningen till det centrala skolområdet är utsatt av Karlskrona kommun, vilket även är den referensram som uppsatsen utgått ifrån. Syftet med den kvalitativa metoden i uppsatsen är att förstå och beskriva hur barns utveckling och beteende påverkas av upplevda utmaningar, som inför uppsatsen hade upplevts i det centrala skolområdet. Övriga skolområdet med dess personal har därför inte vara utav intresse att undersöka.
Bortfall
Bortfallet är en felkälla som kan uppstå i samband med att urvalet görs, där bland annat personer som har inkluderats i ett urval kan avstå från att delta i en intervju (Bryman, 2011). Bortfall har uppkommit i denna uppsats på grund av att en del av det tilltänka urvalet valde, på grund av olika omständigheter, att inte delta i en intervju. Bortfallet påverkar uppsatsen i det avseende att det finns få intervjuer att grunda resultaten på och att de slutsatser som ges bör tolkas med en viss försiktighet. Kvalitén på uppsatsen anses emellertid inte påverkats av bortfallet, vilket diskuteras vidare i
17 Etiska överväganden
Uppsatsen grundas på åsikterna som har givits av förskolepersonal på förskolor i Karlskrona. Inför planeringen, genomförandet och analysen av intervjuerna har de allmänna etiska huvudkraven som rekommenderas av Vetenskapsrådet (2002) varit i fokus. Uppsatsens har även genomgått en etisk prövning utförd av Etikrådet vid Malmö Högskola, där uppsatsens innehåll och syfte har blivit granskat och godkänt (för vidare upplysning se HS2016 löp nr 24).
För att kontakta urvalet till uppsatsen, utformades ett informationsmail som varje tilltänkt enhet i urvalet skulle ta del av (se bilaga 1). Vid själva intervjutillfället fick samtliga deltagare ta del av ytterligare ett informationsbrev (se bilaga 2) med liknande information från det första informationsmailet. I informationsbrevets inledning gavs en presentation av uppsatsen författare och vilket lärosäte som författaren studerar vid. Efter detta presenterades syftet med uppsatsen, vilken roll deltagarna hade i uppsatsen samt hur resultaten skulle presenteras. För att säkerhetsställa förskolepersonalens rättigheter under uppsatsprocessen, gavs information om att deras deltagande var frivilligt och att det fanns möjligheter att avbryta sin medverkan under hela uppsatsens gång. Informationsbrevet innehöll även information om att allt som framkom under intervjuerna skulle behandlats med konfidentialitet, att varje deltagares identitet skulle avidentifierats efter genomförd analys och att allt material skulle förvaras inlåst på lösenordskyddade USB-minnen. Informationsbrevet lästes upp muntligt för deltagarna, där varje deltagare enkelt kunde följa med i texten genom att samtidigt läsa på sitt egna tilldelade exempel. Detta gav deltagaren en möjlighet att reda ut oklarheter och ställa frågor.
Uppsatsens eventuella risker och nytta
Valet att endast inkludera förskolepersonal som undersökningsenhet förklarades för deltagarna muntligen och motiverades genom att dessa personer ses ha en stor insyn i både förskolans organisation och barnens liv som ses vara gynnsamt för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Ur både etiska och humanistiska perspektiv ansågs dessa personer inte utsättas för samma risk som exempelvis förskolebarn i en eventuell undersökning. Genom den initiala informationen från uppdragsgivarna framkom det även att hotfulla situationer mot förskolepersonal hade uppstått. Det fanns därför ett visst risktänkande kring urvalets arbetspositioner som togs med i betänkandet till uppsatsen. De initiala uppgifterna om de hotfulla situationerna bidrog till att
förskolepersonalens identiteter samt det material som generats från intervjuerna med förskolepersonalen har behandlats med extra hög konfidentialitet för att säkerhetsställa uppgiftslämnarnas säkerhet. På grund av den analysmetod som använts i uppsatsen, där en avkodning av identiteter skett på ett tidigt stadium, finns det inga skäl för att
resultaten i uppsatsen skall kunna påverka förskolepersonalen negativt.
Ytterligare eftertanke har förts kring hur uppsatsen kommer att publicerats och vad detta kan innebära för de som berörs av uppsatsen. Deltagarna har blivit informerade om att publiceringen av denna uppsats kommer att ske på Malmö högskolas databas, MUEP, vilket innebär att den kommer vara tillgänglig för allmänheten. Deltagarna har även informerats om att uppdragsgivarna kommer att få tillgång till uppsatsen. Att
18
offentligheten har tillgång till uppsatsen ses inte vara problematiskt på grund av den goda hanteringen av känsliga uppgifter som förts under uppsatsen gång. All rådata och övrigt material som innehåller känsliga uppgifter kommer även att raderas efter ett godkännande av uppsatsen, vilket upprätthåller en livslång konfidentialitet för deltagarna.
Vidare kommer publiceringen av denna uppsats ge Karlskrona kommun och Polisen i Karlskrona material om vilka upplevda utmaningar som föreligger bland förskolorna i det centrala skolområdet samt hur de anses kunna förebyggas genom långsiktiga åtgärder. Då resultatet bygger på tre intervjuer, givna av förskolepersonal inom det centrala skolområdet, anse material vara relevant. De rekommendationer som ges i uppsatsen behöver emellertid inte återspegla alla utmaningar som finns inom
skolområdet. Trots detta anses publiceringen av de resultat och rekommendationer som uppsatsen presenterar inte kunna missgynna varken förskolebarn, förskolepersonal, föräldrar till förskolebarn eller andra individer som berörs av uppsatsen.
Tillvägagångssätt
En kvalitativ semistruktuerade intervju skiljer sig ofta från de intervjuer som genomförs i kvantitativ forskning, bland annat genom att den förhåller sig till ett mindre
strukturerad tillvägagångssätt där syftet är att tillåta intervjupersonen att tala relativt fritt (Bryman, 2011). De kvalitativa intervjuerna i denna uppsats har därför haft till syfte att lyfta intervjupersonens egna ståndpunkter, synsätt och uppfattningar. På grund av att en semistruktuerad intervju till viss del är ostrukturerad, är det viktigt att användaren är flexibel under intervjun samt att frågorna som ställs inte är styrande (Bryman, 2011). Det ansågs även under intervjuerna till uppsatsen vara viktigt att ställa lättförståeliga frågor för att minska risken för missförstånd, vilket kan komma att påverka resultatens validitet (Malterud, 2009).
Intervjuer
Materialet till uppsatsen baseras på tre enskilda intervjuer med förskolepersonal. Intervjuerna har utförts på olika platser i Karlskrona, där varje deltagare har haft möjlighet att välja tid och plats för intervjun. Att låta deltagaren till en intervju själv bestämma plats för intervjun ses vara positivt då detta kan få deltagaren att känna sig bekväm i en situation som annars kan bli obekväm (Bryman, 2011). Innan påbörjandet av varje intervju har deltagarna fått ta del av ett informationsbrev (se bilaga 2) och undertecknat ett samtyckeskrav (se bilaga 3). Varje intervju varade runt 60 minuter för att få ett sådant uttömmande och arbetsvänligt material som möjligt. Intervjuerna spelades in på två olika enheter, en mobiltelefon och en dator, för minimera risken för tekniska problem.
Varje enskild intervju som genomfördes förhöll sig till en förberedd intervjuguide. En intervjuguide innehåller relevanta teman som användaren avser att beröra under intervjun (Bryman, 2011). Guiden har inte haft till syfte att vara styrande, utan har enbart använts som hjälpmedel för att hjälpa författaren att förhålla sig till
ämnesområdet, där ett flertal underfrågor fanns tillgängliga för att ingående undersöka hur intervjupersonen upplevde innebörden av de teman som berördes (se bilaga 4).
19
Teman i intervjuguiden hade utarbetats utifrån den befintliga kunskapen som fanns angående vilka utmaningar som initialt beskrevs finnas i den specifika skolan i det centrala skolområdet. De teman som användes grundar sig till viss del även på tidigare forskning om barns beteende och uppfostran samt hur olika faktorer kan påverka barnets utveckling.
Transkriberingsguide
Innan påbörjandet av intervjuerna hade en transkriberingsguide utformats för att systematiskt transkribera intervjuerna på samma sätt (se bilaga 5). För att organisera uppsatsens transkriberingar har McLellan et al (2003) riktlinjer till viss del efterföljts. Transkriberingsguiden innehåller ytterligare riktlinjer som utformats i enlighet med Malterud (2014) förhållningsätt gentemot hur en transkribering skall genomföras. Författaren utformade även egna riktlinjer för att hänvisa till vilka kortkommandon som skulle användas för att hålla isär intervjuaren och intervjupersonens kommentarer. Bearbetning och analys av data
För att analysera vilka utmaningar som förekom inom det centrala skolområdet, som även ligger till grund för de rekommenderade åtgärderna, har en systematisk
textkondensering, modifierad av Malterud (2014) använts. Metoden har många likheter med bland annat Giorgis fenomenologiska analys och ses vara användbar då kvalitativa forskningsmetoder ofta är detaljerade och förespråkar utvecklingen av nya begrepp och beskrivningar (Malterud, 2014). För att påbörja bearbetningen av materialet
transkriberade författaren till uppsatsen intervjuerna själv. Transkriberingen utfördes två veckor efter det att intervjuerna genomförts. Ljudfilerna med intervjuerna
kompletterades med anteckningar som hade förts under intervjuerna där flera stödord hade noterats. Innan påbörjandet av transkriberingen märktes det dokument som skulle innehålla texten från ljudfilerna med ett kodnamn, ett för varje intervju. Detta skall göras för att upprätthålla konfidentialitet över det som transkriberas och underlätta arbetsgången under analysprocessen (McLellan et al, 2003). För att underlätta processen ytterligare användes även en loggbok för att göra det enklare att se tillbaka på vilka val som gjorts under analysprocessen med en motivering till varför de gjorts.
Den systematiska textkondenseringen grundar sig i fyra faser, som alla har betydelse för resultatet (Malterud, 2014). I den första fasen skapade författaren ett helhetsintryck av materialet genom att läsa all transkriberad text. Helhetsintrycket resulterade i sex preliminära teman, varpå ett par teman skiljde sig från de i intervjuguiden. Enligt Malterud (2014) representerar detta helhetsintryck ett första steg mot ett organiserat material och en kreativ analys.
Under analysens andra fas skiljde författaren relevant material från irrelevant material. Detta genom att sortera delar av materialet som kunde tänkas användas för att besvara frågeställningarna i uppsatsen. I detta skede identifierade författaren även
meningsbärande enheter som ansågs höra samman med ett eller flera av de preliminära teman som presenterades under analysens första fas. Det är viktigt att i denna process systematisera och koda de meningsbärande enheterna (Malterud, 2014). För att underlätta arbetsgången hade varje tema därför en färg, de meningsbärande enheterna
20
som ansågs tillhöra ett specifikt tema markerades således med den färg som det specifika temat hade innan enheten placerades in under temat. När de meningsbärande enheterna hade placerats in under ett tema försågs enheterna med en kod för att enklare kunna dela in dem i subgrupper i det tillhörande temat.
I den systematiska textkondenseringens tredje fas gjordes upptäckten att två av de teman som hade skapats, samt de meningsbärande enheterna under dessa teman, kunde placeras in under två andra teman och deras subgrupper. Efter att ha korrigerat
upptäckten, kondenserades innehållet i varje subgrupp under respektive tema. Detta skall enligt Malterud (2014) genomföras för att sedan skapa ett konstgjort citat som skall sammanfatta det konkreta innehållet i subgruppen. Under analysens fjärde fas användes kondensaten för att skapa en sammanfattande analytisk text, där även enskilda citat från materialet användes för att ge en illustrerad bild av sammanfattningen.
Slutligen skapades rubriker till de olika subgrupperna och de fyra teman som
subgrupperna befann sig under. Rubrikerna representerar det viktigaste innehållet under varje tema och subgrupp, som i uppsatsens fall bygger på upplevda utmaningar.
I analysprocessens fjärde fas skall användaren även validera de resultat som
presenterats genom att rekontextualisera texten (Malterud, 2014). Detta genomfördes genom att lyssna igenom varje intervju samt granska transkriberingen av materialet ett flertal gånger för att undersöka om det fanns relevanta delar i materialet hade inte hade presenterats. I denna process var det även viktigt att systematiskt leta efter material som på något sätt var motsägelsefullt gentemot det som presenterades i resultatet. Detta steg skall genomföras med noggrannhet för att resultaten skall vara valida (Malterud, 2014).
RESULTAT
Nedan presenteras det resultat som avser att besvara uppsatsens första frågeställning. Resultatet syftar till att ge en kunskapsbaserad och deskriptiv variation i upplevda utmaningar hos förskolepersonalen som intervjuades till uppsatsen. Detta genom SARA-modellens två första steg ”Scanning” och ”Analysis”, varpå det andra steget inkluderat den systematiska textkondenseringen. I materialet från intervjuerna kunde fyra kategorier urskiljas; ”Att få en diagnos”, ”Stödåtgärders funktion”,
”Kommunikation och telefoner” samt ”Lärandet kommer i andra hand”. I Tabell 1 återfinns en översikt av kategorierna med tillhörande subkategorier.
21
Tabell 1. Översikt på kategorier och subgrupper.
Att få en diagnos
Barn med diagnoser
Alla deltagare upplevde att det idag finns fler barn på deras förskolor med diagnoser och barn som medicineras på grund av sina diagnoser. Detta uppgav dem även gälla barn i lägre åldrar och att många av diagnoserna handlar om neuropsykiatriska
åkommor som ADHD. En deltagare berättade om upplevelser kring hur barnen uppvisar hyperaktiva beteenden som inte går att kontrollera, vilket en deltagare även ansåg påverka föräldrarnas uppfostringsmetoder. Det framkom även under denna intervju att deltagaren upplever att allt fler barn går under utredningar idag än vad de har känt sig vid innan.
”[…] jag vet inte om dessa sjukdomar fanns där förut. Det gjorde dem säkert, eller om de har ökat, men vi ser fler diagnoser idag i alla fall än vad det var förut.”
Två av deltagarna berättade att de barn som får en diagnos erbjuds ett stödsystem som skall underlätta för barnet och barnets föräldrar, där bland annat barn- och
ungdomspsykiatrin är delaktiga. Av materialet framkom det även att ingen av dessa deltagare trodde att en diagnos får barnet att känna sig annorlunda. En deltagare uttryckte att barnen istället får mer balans i sitt liv med hjälp av en diagnos och att en diagnos därför inte blir en negativ upplevelse för barnet utan gynnar både barnet och föräldrarnas välmående.
”Det blir 3 pedagoger istället för 4, de lägger inte märkte till det. Jag tror inte dem har förmågan att tänka att de blir utanför liksom, det blir en mer balans i deras liv istället, inget negativt.”
Barn utan diagnoser
En deltagare berättade att det finns ett stort behov av adekvat hjälp för de barn som inte får en diagnos, men där en möjlig diagnos misstänks finnas. Dessa barn ansågs av deltagarna behöva kämpa lite mer, speciellt de med misstänkta neuropsykiatriska diagnoser. Likaså ansågs barnens beteenden påverka föräldrarnas välmående, där en
Att få en diagnos Stödåtgärders funktion Kommunikation och teknologi Lärandet kommer i andra hand Barn med diagnoser Barn utan diagnoser Behovet av stöd är stort Saknaden av fungerade nätverk Upplevd osäkerhet hos föräldrar Övergången från en skola till en annan Användning av mobiltelefoner skapar utmaningar Stort fokus på fostrandet Resurskrävande utmaningar
22
deltagare berättade att förskolepersonal ibland får utgöra ett extra stöd för föräldrarna som inte klarar av att hantera sina barns beteenden.
”Får inte barn med misstänkt diagnos hjälp i tid så är de någon annanstans när de är 8, 9 och 12.”
Deltagaren uttryckte även en oro över dessa barn, då de kan komma att avvisas och exkluderas från övriga barn. Deltagaren uppvisade även oro över de barn som vistas i samma barngrupp som barnet som misstänks kunna få en diagnos. Detta på grund dessa barn kan ha specialbehov som tar mycket tid och kanske kräver annan kompetens än den som förskolelärarna besitter. Deltagaren ansåg att det i dessa fall ibland kan ta upp tid från de andra barnen i barngruppen, som även är i behov av handledning. I
materialet framkom det att även att alla deltagare var osäkra på framtiden för de barn som hade en misstänkt diagnos och hur deras framtid ser ut om de inte får hjälp i tid. Oron innehöll att barnet har en potentiell risk att utveckla ett mer allvarligt beteende. En deltagare nämnde även att vissa föräldrar till barn där en diagnos misstänktes hade uttryckt samma oro. Ytterligare en deltagare uttryckte hur en diagnos påverkar förskolelärarnas arbete.
”Idag när barnet får en diagnos på förskolan är det enklare att få en resurs för att de skall hjälpa till och handleda det barnet […] får vi resurser är det guld värt.”
Stödåtgärders funktion
Behovet av stöd är stort
I materialet uttryckte alla tre deltagare att det finns utmaningar med att bli förälder idag, där många föräldrar går föräldrakurser innan de är i behov av den hjälp som erbjuds från barnavårdscentralen. De uttryckte trots detta att de ser att det finns ett stort behov av föräldrastöd för föräldrar med barn i olika åldrar, speciellt för dem som har barn i förskoleåldern. Deltagarna berättade om att de upplever att föräldrarna känner en lättnad när det får sådan hjälp, men att det är långt ifrån alla som söker hjälpen.
”Kommunen borde kunna ordna något där det vänder sig till föräldrar med barn 1-3 år och så vidare. Det har funnits något liknade innan men då tror jag att föräldrarna ansåg att det enbart var för de föräldrar som var dåliga eller mot de som hade busiga barn.”
I materialet fanns ett genomgående tema om att deltagarna uppfattar det som att föräldrarna ibland känner sig ensamma i sitt föräldraskap, oavsett om det fanns en annan partner med i bilden eller annat typ av nätverk. En deltagare berättade om att det ibland tar längre tid för vissa föräldrar att acceptera utomstående hjälp, men att de flesta uppskattar den. Två av deltagarna berättade även hur de själva fokuserade på att
uppmärksamma barn som de anser mår dåligt. Detta för att dessa barn samt familjer skulle kunna få den hjälp som de behöver.
”Det behöver inte vara barnet som har problemet, men det kan vara det. Det kan även vara föräldrar som har problemet.”
23
Saknaden av fungerade nätverk
Alla deltagare uttryckte att det är tufft att vara förälder i dagens samhälle. En deltagare poängterade även att föräldrar som är yngre oftast inte har samma nätverk som andra föräldrar. Samma deltagare berättade att yngre föräldrar flyttar oftare och kan i den processen även förlora det nätverk som kan behövas när man uppfostrar ett barn. Alla deltagare uttryckte att det antagligen är mycket svårare att vara förälder om man inte har ett fungerade nätverk kring sig som man kan lära sig utav. En av deltagarna beskrev även händelser på förskolan där en förälders bristande nätverk kan komma att påverka ytterligare barn i samma familj.
”Jag har många exempel på ensamstående mammor […] de har oftast flera barn varav de äldsta som går i gymnasiet och får ta ett stort ansvar […]. Det blir en förflyttning av ansvar som kanske i sin tur påverkar de äldsta barnens syn på sin framtid, till de yngre som tappar sin kontakt med föräldern.”
Att ha konflikter med sitt barn upplevdes även av deltagarna som en utmaning både för förskolelärarna, föräldrarna och barnen. Alla tre deltagare ansåg att det är lättare att hantera dessa konflikter om föräldern själv är stabil och har ett nätverk att luta sig mot för att få värdefulla tips om hur vissa situationer med barnen kan lösas på bästa möjliga sätt. Det fördes resonemang av deltagarna om vikten för föräldrar att utbyta information och att de på så sätt skulle kunna bygga upp ett värdefullt nätverk.
”Det är viktigt att få sitta och prata med andra föräldrar, få lite tips på vägen hur man kan tänka och så vidare.”
Upplevd osäkerhet hos föräldrar
Två av deltagarna nämnde speciellt hur gränssättningen bland föräldrarna ibland tar över uppfostringen. En deltagare berättade att gränserna inte är det viktigaste utan att föräldern skall lägga vikt vid att tillrättavisa sina barn.
”Man skall vara tydlig för barn där vi skall underlätta för att de skall lyckas med saker de gör. Vilket även är det vi fokuserar på i förskolan. Det är viktigt att vara tydlig.”
En deltagare upplevde att föräldrar ibland kan ge sina barn för mycket spelutrymme. Deltagaren ansåg att detta kunde vara ett resultat på en förälder som är osäker i sin föräldraroll, vilket de i sin tur flera ansåg inte är bra för ett barn. En annan deltagare uttryckte att det inte behöver vara så att barnet har svårigheter med något, men föräldrarna oavsett har svårt att axla sin föräldraroll. En osäker förälder ansågs av de flesta deltagare kunna leda till att barnet uppvisade utmaningar för förskolelärarna på förskolan i form av bland annat utåtagerande beteende.
”Vi har ju föräldrar som har svårt att säga till sitt barn inför oss pedagoger, så som att klä på sig eller att barnet säger dumma saker till föräldrarna eller andra barn
24
inför oss […]. Jag vill inte tillrättavisa dig som förälder men tar gärna upp det nästa gång vi ses och förklarar vad jag upplevde var problematiskt.”
Kommunikation och teknologi
Övergången från en skola till en annan
De tre deltagarna uttryckte att de alltid gör allt för att barnen skall ha det bra, och att alla föräldrar även vill att sina barn skall må bra. Två av deltagarna berättade om vikten av informationen som följer med ett barn i övergången från en skola till en annan, eller från förskolan till grundskolan. Dessa deltagare hade starka åsikter om att det är viktigt att skolor får ta del av varandras information i övergången för ett barn som har haft utmaningar i sin tidigare skola. Samma deltagare uttryckte emellertid att det ibland kan uppstå kommunikationsproblem och att det är många fall kan vara svårt att dela
information som är sekretessbelagd. Deltagarna påpekade att detta är något som de ständigt jobbar på att förbättra.
”Jag tror det är oerhört viktigt i övergångarna att man får ta del av varandras information. Det kan förbättras också, vi har jobbat mycket med övergångarna för att informationen skall komma vidare.”
Deltagarna berättade även att det ibland är svårt att lämna över ett barn till en ny skola, speciellt om barnet har haft en resurspedagog. Ibland kan resurspedagogen följa med barnet till den nya skolan, men deltagarna berättade att ett byte av resurspedagog ibland kan vara nyttigt för barnet. I materialet framkom det att alla deltagare tyckte att
övergången från en skola till en annan är väldigt viktig och att den kan komma att påverka barnets motivation och framtida intresse för skolan. Övergången sågs även kunna påverka barnet negativt, om inte rätt hjälp erbjöds.
”Vi fokuserar i alla fall väldigt mycket på att denna övergång skall vara god och att den skall förberedas gott, att föräldrarna är med. Vi ser att detta är en skyddande effekt för barnen.”
Användning av mobiltelefoner skapar utmaningar
Samtliga tre deltagare upplevde att samhället idag kändes mer stressat och att det krävs mer av dagens föräldrar. En deltagare berättade om att föräldrars mobiltelefoner var förbjudna att vara påslagna på deras förskola för att föräldrarna istället skulle fokusera på att möta sitt barn. Samma deltagare visade oro för att mobiltelefoner ofta tar bort det fokus som bör ligga på barnet, men uttryckte även att föräldrarna inte gör detta
medvetet. En deltagare berättade om att barnmorskor slår larm om att mobiltelefoner kommer i vägen redan när barnet är nyfött och där föräldrarna missar att läsa av viktiga signaler om hur barnet mår, vilket enligt deltagaren kunde komma att påverka barnets anknytning till föräldrarna. Deltagarna uppgav även att mobiltelefoner inte var tillåtna för dem själva på deras arbetsplats för att visa att barnen är viktigare än telefonen.
”Det är viktigt att man har ögonkontakt och att det man säger är viktigare än det som händer i telefonen. Jag visar det för föräldrarna mer än jag säger det, för att signalera det lite.”
25 Lärandet kommer i andra hand
Stort fokus på fostrandet
I materialet framkom det att alla tre deltagare ansåg att det förelåg utmaningar med flera fundamentala värdegrunder som behövdes läras ut, både till föräldrar och barnen. En deltagare berättade att barnen ibland inte vet vad som är rätt och fel när det kommer till enkla saker som att man inte får slåss.
”[…] men barnet skall inte ifrågasätta saker som är naturliga, som att man inte får slåss, vilket jag tror kan komma att påverka dem senare.”
En deltagare uttryckte att föräldrarna ibland har svårt att sätta gränser för sina barn och att ordet auktoritet har blivit ett fult ord. Samma deltagare berättade även att föräldrar ofta vill vara kompis med sitt barn istället för en förälder. En annan deltagare uttryckte även att det inte finns samma respekt idag för personal inom förskolor och skolor, men även för andra institutioner i samhället, som det fanns förut. Ytterligare en deltagare poängterade att det är de vuxna i samhället som har skyldigheten att rätta barnen, och att föräldrarna skall rätta sina barn efter vad som är tillåtet och inte tillåtet i samhället. Två deltagare nämnde även att de normer som finns i samhället ibland inte lärs ut till barnen innan de börjar förskolan som de borde. Att ett spädbarn som uppför sig illa är
förståeligt menade en annan deltagare, men när äldre barn gör det så borde föräldrarna vara där för att korrigera deras beteende.
”Jag tror att föräldrarna har svårt att sätta gränser för de tror att de gör sina barn en tjänst att låta dem välja själva […] barnen behöver gränser, om ingen puttar tillbaka barnet så kommer de bara tänja på gränserna tills dem brister.”
Resurskrävande utmaningar
En deltagare berättade att förskolan lägger ner mycket tid och pengar på annat än det som omfattas av läroplanen. Två deltagare uttryckte likaså att det finns många
skillnader bland förskolebarn i deras utvecklig, vilket är normalt. Deltagarna uttryckte emellertid att resurserna går åt annat än det barnen egentligen skall lära sig i skolan som tar fokus från barnens skolgång och deras utveckling.
En deltagare berättade att praktiska och ekonomiska resurser läggs på att fokusera på de grundläggande reglerna eller normerna som skall efterhållas i samhället generellt. En annan deltagare berättade specifikt om att det kan vara problem med att vissa barn inte får leka med varandra för sina föräldrar på grund av kulturella skillnader eller beroende på om barnet är en pojke eller flicka. Deltagaren uttryckte att detta bidrar till att det uppstår onödiga konflikter mellan föräldrar och lärare eller mellan föräldrarna till barnen.
”Det får jag vara tydlig med ibland där vissa inte förstår det. Jag får även förmedla värdegrunder, att flickor får leka med pojkar. Där har vi ett jobb att göra.”
I materialet framkom det att en förskolelärares anmärkning på ett barn kan tas illa vid av en förälder, då barnet ofta ses som en förlängning av föräldern. Två deltagare
