Barns språkutveckling i förskolan-erfarenheter av ett observationsmaterial

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

SÄL

Examensarbete

10 poäng

Erfarenheter av ett observationsmaterial

för barn i förskolan

Experiences of an Observation Material for

Childrens Linguistic Development in Pre School

Anita Lindholm

Lärarexamen 140 p

Barndoms- och ungdomsvetenskap Vårterminen 2006

Examinator:Ann-Christin Eklundh Handledare: Mats Olsson

(2)

(3)

Abstract

Lindholm Anita (2006). Erfarenheter av ett observationsmaterial för barn i förskolan (Experiences of an Observation Material for Childrens Linguistic Development in Pre School). Malmö Högskola Lärarutbildningen

Förskola och skola kostar samhället stora summor och det finns en osäkerhet hur resultatet av denna verksamhet ska mätas. Därför har behovet av pedagogiska verktyg och redskap för hur man bl.a. observerar, kartlägger och stimulerar barns språkutveckling ökat.

Huvudsyftet med denna studie är att belysa några pedagogers och föräldrars beskrivning och värdering av TRAS-materialet (Tidig Registrering Av Språkutveckling). På vilka sätt kan observationsmaterialet påverka förskolans verksamhet?

Författaren genomför studien med hjälp av intervju- och enkätundersökning. Studiens teoretiska ram omfattas av förskolans styrdokument och de vetenskapliga teorier som författaren anser har betydelse för förskolans pedagogiska inriktning idag.

Studiens undersökningsgrupp bestod av fem pedagoger på två avdelningar i en förskola och föräldrarna till de barn som är inskrivna där.

Sammanfattningsvis pekar resultaten från intervjuerna och enkätundersökningen på en positiv bild av observationsmaterialet. Resultatet i studien visar att pedagogerna värderar materialet i första hand som ett observationsmaterial och det har inte förändrat deras arbetsmetoder för barns språkutveckling. Däremot visar resultatet att observationsmaterialet har förtydligat och gett dem struktur i arbetet med observationerna samt att de beskriver föräldrarnas delaktighet som viktig i förskolans arbete med barnens språkutveckling.

Resultatet visar också att föräldrarna värderar observationsmaterialet positivt, dock med vissa förbehåll. Föräldrarna har också en god insikt i observationsmaterialets syfte och användning och de beskriver att de känner både samarbete och delaktighet med förskolan.

(4)

Förord

Ett stort tack till de personer som har hjälpt mig göra denna studie möjlig. Först och främst till de pedagoger som tog sig tid att svara på mina frågor, ta emot och samla in enkäter. Dels alla föräldrar som har besvarat min enkät och de som ställt upp på intervjuer. Ni har alla gett mig mycket material att analysera och bearbeta och jag hoppas att mina analyser kan leda till ytterligare diskussion kring barns språkutveckling och olika stödmaterial. Jag vill också tacka min arbetskamrat Tina Grönström som hjälpt och stöttat mig i detta arbete. Ett stort tack till min handledare Mats Olsson som har gett mig huvudbry många gånger men som också fått mig att se med nya ögon på mitt insamlade material. Sist men inte minst vill jag tacka min familj som har orkat med att se mig försjunken i mitt arbete såväl kvällar som helger.

Visby i maj 2006 Anita Lindholm

(5)

(6)

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... 7

2 Bakgrund ... 9

2.1 Samhällsperspektiv... 9

2.1.1 Kritik mot dagens diagnostiska kultur... 10

2.2 Lokalt perspektiv – kort historik ... 11

2.2.1 TRAS-materialet... 12

3 Kunskapsbakgrund ... 14

3.1 Inlärningsteorier kring språk ... 14

3.1.1 Miljörelaterade teorier ... 14

3.1.2 Biologiskt orienterade teorier ... 14

3.1.3 Samspelsteorier – en jämförelse ... 15

3.2 Pedagogiska konsekvenser ... 17

3.2.1 Arbetsmetoder och observationsmetoder ... 18

4 Problemprecisering... 19 5 Metodbeskrivning... 20 5.1 Metodval... 20 5.1.1 Val av teknik... 21 5.2 Undersökningsgrupp... 21 5.3 Genomförande ... 22

5.4 Analysbeskrivning - Diskurs och diskursanalys... 23

5.5 Forskningsetiska överväganden... 24

6 Resultat ... 26

6.1 Hur beskriver och värderar pedagogerna observationsmaterialet?... 26

6.1.1 Har materialet förändrat pedagogernas arbetsmetoder kring barns språkutveckling?... 26

6.1.2 På vilket sätt har materialet förändrat pedagogernas observationsmetoder för barns språkutveckling? ... 27

6.1.3 Har materialet förändrat pedagogernas kompetens kring barns språkutveckling?... 28

6.1.4 Har materialet förändrat samarbetet med föräldrarna?... 29

6.2 Hur beskriver och värderar föräldrarna observationsmaterialet? ... 30

6.2.1 Anser föräldrarna att de fått tillräcklig information om TRAS? ... 30

6.2.2 Är föräldrarna positivt eller negativt inställda till TRAS? ... 31

6.2.3 Anser föräldrarna att de förstår materialets syfte och användning? ... 31

6.2.4 Vilka fördelar och nackdelar anger föräldrarna kring materialet? ... 32

6.2.5 Ger observationsmaterialet möjlighet för föräldrarna att mer aktivt samarbeta med pedagogerna kring deras barns språkutveckling? ... 32

6.3 Slutsatser... 33 6.3.1 Pedagoger ... 33 6.3.2 Föräldrar ... 34 7 Diskussion ... 35 7.1 Syfte... 35 7.2 Metod... 36

7.3 Kritisk granskning av studien ... 37

7.4 Diagnostisering... 37

7.5 Fortsatt forskning... 38 Referenser

(7)

(8)

1 Introduktion

I takt med att allt fler barn vistas i förskolan idag har pedagoger som arbetar i förskolan fått en viktigare roll som samspels- och samtalspartner till barnen. Därför har behovet av pedagogiska verktyg och redskap för hur man observerar, kartlägger och stimulerar barns språkutveckling ökat. En del kommuner utvecklar egna pedagogiska verktyg och redskap, andra kommuner hämtar material från andra håll.

Barns språkutveckling och hur vi i förskolan tillsammans med föräldrarna kan hjälpa barnen att utveckla en kommunikativ kompetens är intressant för mig både på ett personligt som yrkesmässigt plan.

Denna studie belyser några pedagogers beskrivning och värdering av ett observationsmaterial TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) som till en början var ett projekt på två förskoleavdelningar i Gotlands kommun, men som i ett senare skede har permanentats av kommunen till att omfatta alla förskolor och dagbarnvårdare i kommunen.

Observationsmaterial och dess betydelse för förskolans uppdrag är intressant och relevant om man ser till Förskolans läroplan (Lpfö 98) där det uttrycks att förskolan ska sträva efter att varje barn ”utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar” (Lärarförbundet 2004, s. 30). I läroplanen poängteras också att ett nära och förtroendefullt samarbete ska ske med hemmen vilket ger föräldrarna möjlighet till inflytande eftersom de har huvudansvaret för sina barns fostran och utveckling.

I första hand belyser denna studie pedagogernas beskrivning och värdering av observationsmaterialet TRAS? Har observationsmaterialet förändrat pedagogernas arbetsmetoder kring barns språkutveckling? Har materialet utvecklat pedagogernas kompetens kring barns språkutveckling samt har materialet förändrat samarbetet med föräldrarna?

I andra hand belyser denna studie några föräldrars beskrivning och värdering av TRAS-materialet? Hur värderar de TRAS-materialet? Anser de att materialet hjälper dem att

(9)

samarbeta med pedagogerna kring sina barns språkutveckling på förskolan? Vilka fördelar och nackdelar anger föräldrarna kring materialet?

Kartläggning och registrering av språkutveckling kan utgöra ett kontroversiellt inslag i dagens förskola. I Skolverkets allmänna råd från 2005 och kommentarer för kvalitet i förskolan, står det på sidan 41 ”att följa upp barns utveckling är dock inte detsamma som att bedöma barns utveckling och lärande utifrån fastställda kriterier och normer”. Man menar vidare att, det inte är det enskilda barnets resultat som skall utvärderas i förskolan utan det är verksamhetens måluppfyllelse som ska utvärderas.

(10)

2 Bakgrund

2.1 Samhällsperspektiv

I dagens utbildningssystem ligger ansvaret på tre områden stat, kommun och lokal enhet där styrdokument ingår i varje nivå som skollag och läroplan på nationell nivå, skolplan på den kommunala nivån och lokala arbetsplaner på skol- och förskolenivå. Även arbetslag kan ha egna arbetsplaner och egna prioriterade mål utifrån den lokala skolplanens intentioner.

Sedan 1997 har kommunerna en kvalitetsredovisningsskyldighet till Skolverket. Redovisningen är ett resultat av den kontinuerliga uppföljning och utvärdering av verksamhet som föreskrivs genom skollag och läroplaner (Skolverket, 2006-06-02). Skolverket gör utbildningsinspektioner i kommunerna, för att se hur man lyckas att säkra kvalitén i verksamheterna och hur man arbetar för att nå de nationella målen. Utbildningsinspektionens uppdrag är enligt Arne Huseby (2005-01-11) att säkerställa:

• Nationell likvärdighet inom skolsystemet • Laglighet kontrolleras och kvalitet bedöms

• Trender, resultat och utvecklingsbehov på nationell nivå återrapporteras till regeringen

För att underlätta kommunernas arbete har Skolverket utarbetat ett verktyg kallat BRUK som står för bedömning, reflektion, utveckling och kvalitet. Syftet med verktyget är att det ska användas för att granska, bedöma och utveckla kvalitet i förskolans och skolans verksamhet. Verktyget kan användas parallellt med andra kvalitetssystem som kommunerna använder.

Kommunerna använder ofta egna mätinstrument ex. föräldraenkäter som visar hur verksamheterna lyckats med t.ex. föräldrainflytande och utvecklingssamtalen i förskolorna.

(11)

Enligt förskolans läroplan är förskolans mål s.k. strävansmål där verksamhetens kvalitet och resultat ska utvärderas. Pedagogerna har ändå behov av att föra samtal med föräldrarna om de individuella barnens utveckling från kvalificerade underlag och iakttagelser.

2.1.1 Kritik mot dagens diagnostiska kultur

Att behovet av pedagogiska verktyg i dag har ökat för observationer av barns språkutveckling, annan utveckling och lärande hos barnet kritiseras av Elisabeth Nordin-Hultman. I sin avhandling (2004) menar Nordin-Hultman, att på det sätt som vi idag, både inom förskolan och skolan beskriver och diagnosticerar varje barns utveckling, skulle till viss del vara ett resultat av utvecklingssamtalen och individuella utvecklingsplaner, och hon menar vidare att ”dessa breddade bedömningsunderlag kan ses som en del av den ökande diagnostiska kultur som nu omfattar alla barn” (2004, s. 18).

På vilka grunder kritiserar Nordin-Hultman denna ökande diagnostiska kultur? Hon menar att underlagen till utvecklingssamtalen är till viss del anpassade till läroplanen, där avsikten är att bredda bilden av barnet med en helhetssyn. Hon menar vidare, att dessa diagnostiska underlag medför en förändrad barnsyn genom att vi vuxna uppmärksammar barns utveckling utifrån normalitetsbegreppet och detta medför att ”varje pedagogiskt inslag kan samtidigt ha avsiktliga som oavsiktliga effekter” (a.a. s. 199). Det extra stöd barnet får i form av inkludering innefattar samtidigt en exkludering, där normalitetsbegreppet innebär att barn uppfattas av vuxna i relation till hur barn egentligen bör vara, anser Nordin-Hultman.

I dagens förskola med stora barngrupper kan diagnostiska underlag ha stor funktion för pedagogerna när de ska fullgöra sitt uppdrag enligt förskolans läroplan, som beskriver att de ska följa upp barns utveckling och lärande i samråd med föräldrarna. Enkla och tydliga underlag underlättar vardagliga observationer för den enskilde pedagogen. Samtidigt finns det risker med dessa underlag när pedagogerna enligt läroplanen inte ska bedöma det enskilda barnets resultat. Hur ska pedagogerna kunna följa upp det enskilda barnets utveckling om det inte bedömer var barnet står i sin utveckling om man inte har några kriterier eller normer att utgå från i sitt bedömande? Är det så att själva

(12)

ordet bedömning har en negativ innebörd och på det sätt ordet används i läroplanen som gör att pedagoger i förskolan värjer sig mot uttrycket. Frågan är om pedagogerna i förskolan inte riktigt vet hur de ska handskas med problemet, när de säger sig inte vilja bedöma barns utveckling men samtidigt välkomnar diagnostiska underlag?

2.2 Lokalt perspektiv – kort historik

Införandet av ett nytt observationsmaterial om barns språkutveckling på Gotland föregicks av att en av talpedagogerna på kommunens resursavdelning uppmärksammade att i kommunens skolplan uttrycktes det att språket, den språkliga medvetenheten och god läsförmåga utgör prioriterade utvecklingsområden och i effektmålen skall barns språkutveckling följas upp. Hon väckte och uttryckte frågor som ”vem tar ansvar för detta, ska jag göra det eller är det pedagogerna på förskolorna eller rektorernas ansvar, samt när vet vi att det är gjort och hur vet vi att vi gör det”?

Politikerna insåg att detta var problematiskt och gav Barn- och Utbildningsför-valtningen i uppdrag att leta efter ett material som svarade upp mot dessa intentioner och mål. En arbetsgrupp tillsattes och de letade först lokalt, sedan ute i landet. De förstod genom alla sina kontakter att frågan var aktuell även inom andra kommuner. Samma talpedagog letade i april 2004 på nätet efter material om språklig medvetenhet och fick syn på TRAS, Tidig Registrering Av Språkutveckling. Materialet fanns bara på norska, men hon är själv ursprungligen från Norge, så hon hade inga svårigheter att läsa materialet. Hon förstod, säger hon ”att det var precis det här man letade efter”. I arbetsgruppen fanns det skilda meningar om materialet. Det fanns de som tyckte att materialet borde förankras hos pedagogerna först, innan beslutet om TRAS kunde tas, men ingen motsatte sig direkt materialet. Dessutom hittade arbetsgruppen inget annat material som motsvarade skolplanens intentioner och mål. Materialet översattes till svenska av en talpedagog i Norrköping och blev klart i oktober 2004.

Arbetsgruppen presenterade materialet för politikerna och beslut om former som följer upp den lokala skolplanens mål och intentioner togs 2005–02-15 i Barn och Utbildningsnämnden. Som motivering för hur språkutvecklingen ska följas upp,

(13)

föreslog förvaltningschefen att TRAS som observationsmaterial skall användas i förskolorna.

Parallellt med processen att materialet översattes, och granskades i arbetsgruppen samt den tid det tar att ta politiska beslut, bestämde sig talpedagogen som hittat materialet att kontakta en av förskolorna i sitt område för att höra om de var villiga att prova materialet. I samarbete med personal, rektor och föräldrar beslöts det att materialet skulle användas på två av avdelningarna. Talpedagogen ansåg för det första att det var viktigt att få med föräldrarna i processen samt för det andra att de minsta och äldsta barnen inte var ett bra val, därför blev det en tvåårsavdelning och en treårsavdelning som fick förfrågan. Idag har man på dessa avdelningar använt observationsmaterialet i ett år och åtta månader.

2.2.1 TRAS-materialet

TRAS-materialet (Espenakk m.fl., 2004) är ett resultat av ett tvärprofessionellt samarbetsprojekt mellan flera vetenskapliga institutioner i Norge. Materialet bygger på forskning som har visat att det är i de tidiga åldrarna som man lägger grunden för ett bra samspel och en positiv språkutveckling. Fackpersoner som representerar institutionerna arbetar med barn som är försenade i sin språkutvecklig. Fackpersonerna bildade en projektgrupp som genomförde en enkätundersökning vars syfte var att se om det fanns behov av språkobservationsmaterial i förskolan och resultatet visade ett behov hos pedagogerna av ett sådant material.

Materialet består av en handbok, ett observationsschema och en vägledning i hur man använder schemat. Handboken innehåller en teoretisk introduktion till de olika språkområdena i TRAS kombinerat med exempel på hur man kan tolka de olika frågorna eller punkterna i TRAS-schemat samt förslag på språkstimuleringsaktiviteter. Flera av författarna poängterar lekens och rollekens betydelse för en positiv språkutveckling hos barnet samt vikten av pedagogens förhållningssätt till lekens språkutvecklande potential. I vägledningen poängteras vikten av att föräldrarna är delaktiga i arbetet med observationsschemat eftersom de kan tillföra kunskaper om sina barns utveckling och färdigheter. Projektgruppen tillika författarna värderar materialet utifrån dess normativa innehåll d.v.s. de åldersrelaterade antaganden man har om

(14)

språkutveckling. Författarna betraktar barns språkutveckling i observationsschemat som flytande mellan åldrarna med ökad svårighetsgrad i och med ålder. De resonerar kring observationsmaterialets grad av tillförlitlighet, giltighet och hur man säkrat språkobservationerna, så att de utförs likadant vid varje observation. I handboken presenteras också en modell för hur materialet kan implementeras i förskolan.

Observationsschemat som man arbetar med använder sig av följande språkområden: • Samspel, kommunikation och uppmärksamhet som handlar mycket om barns

sociala mognad.

• Språkförståelsen som speglar bl.a. barns semantiska utveckling d.v.s. medvetenheten om språkliga uttryck och hur betydelsen hos olika uttryck förhåller sig till varandra.

• Uttal och språklig medvetenhet berör barnets fonologiska utveckling d.v.s. hur vi förstår och producerar språkljud.

• Ordproduktion och meningsbyggnad som tar upp barns morfologiska utveckling d.v.s. hur vi förstår språkets minsta betydelsebärande enheter och språkets struktur.

Författarna anser att deras material bygger på en konstruktivistisk språksyn som säger att språkinlärning är en kreativ process, där det enskilda barnet på många olika sätt själva konstruerar språket från grunden samt att den centrala aspekten av språket är att kunna förmedla ett innehåll. Barnen betraktas av författarna som en aktiv och kreativ språktillägnare som med bakgrund av egna erfarenheter och i samspel med omgivningen sakta men säkert bygger upp sitt språk.

(15)

3 Kunskapsbakgrund

3.1 Inlärningsteorier kring språk

Språkforskare har under olika tider haft olika syn på hur barn utvecklar språk. Teorierna om hur barn tillägnar sig språket kan delas in i tre huvudgrupper: miljörelaterade teorier, biologiskt orienterade teorier och samspelsteorier, enligt Evenshaug och Hallen (2001).

3.1.1 Miljörelaterade teorier

Behaviorismen är ett exempel på en miljörelaterad teori som förklarar språkutvecklingen utifrån begrepp som förstärkning, imitation eller senare miljöorienterade förklaringar som riktar sig på hur föräldrarna anpassar sitt språk till barnet s.k. babytalk där föräldrarna genom att använda korta meningar, upprepningar, frågor och uppmaningar utvidgar barnets språk (Evenshaug och Hallen, 2001).

Barnssynen i behaviorismen ser barnet som ett tomt kärl, där barnet är mottagare av kunskap som är generell och mätbar, där pedagogens roll är att förmedla fakta (Benn 2004-12-07).

Sammanfattningsvis är behaviorismens syn på hur barn tillägnar sig språket en fråga om inlärt beteende (Arnqvist, 1993). Idag riktas kritik mot denna teori om att barn utvecklar språk enbart genom miljöpåverkan. Som exempel på denna kritik kan nämnas att när vuxna pratar med barn på olika sätt med barn i skilda kulturer utvecklar barnen språket ändå.

3.1.2 Biologiskt orienterade teorier

Den nativistiska teorin, med Noam Chomsky i spetsen betonade arvets och mognadens roll för språkinlärning (Arnqvist, 1993).

(16)

I de biologiskt orienterade teorierna hävdas att barnet är utrustat med genetiskt betingade anlag för språket, en mekanism för språkinlärning den s.k. LAD (Language Arquesition Device) som gör att barnet av egen kraft utvecklar språket om de bara får tillgång till språkliga uttryck. Nyare hjärnforskning visar att språkfunktionen är kopplad till bestämda språkområden i vänster hjärnhalva vilket visat belägg för den biologiskt orienterade teorin (Evenshaug & Hallen, 2001).

3.1.3 Samspelsteorier – en jämförelse

Samspelsteorierna menar att språkutvecklingen är ett resultat av samspel mellan biologiska mognadsprocesser, kognitiv utveckling och språklig stimulans från omgivningen. Betoningen i dessa teorier ligger på betydelsen av det sociala sammanhang där barns språkinlärning sker (Evenshaug och Hallen, 2001).

Båda den konstruktivistiska och den sociokulturella teorin är s.k. samspelsteorier som betonar interaktionen mellan medfödd förmåga och en stimulerande miljö. Den konstruktivistiska teorin lägger tonvikten på arvets betydelse för språkets utveckling, och den sociokulturella teorin betonar vikten av barnets språkliga miljö (Arnqvist, 1993). Jean Piaget (1896-1980) är den mest kände forskaren inom den konstruktivistiska teorin. Lev S Vygotsky (1896-1934) anses vara den sociokulturella teorins fader. Den stora skillnaden mellan teorierna, enligt Arnqvist (1993) är att i Piagets kognitiva teori utgår man från att tänkandet påverkar barnets språkutveckling och Vygotsky menade att språket styrde den kognitiva utvecklingen. Piaget belyser den kognitiva utvecklingen som en kunskapsprocess där barnet genomgår olika stadier som han liknar vid en mental anpassning s.k. adaptationsprocesser och detta sker i ett naturenligt förlopp oavsett omgivning eller kultur. Vygotsky betonar däremot det samspelet och att vi genom detta samspel införlivar kultur och språk och då sker en personlig och intellektuell utveckling. Vygotsky understryker samspelets betydelse i sin teori om den proximala utvecklingszonen (ZPD) som är mellanrummet mellan den faktiska utvecklingsnivån där barnet lär av egen kraft och den potentiella nivån där barnets utveckling sker i samspel och med hjälp av vuxna eller andra mer kompetenta barn (Evenshaug & Hallen, 2001). I den konstruktivistiska teorin skapar pedagogen utmanande situationer som t.ex. problemlösningar för barnet men intar samtidigt en

(17)

passiv roll. I den sociokulturella teorin är pedagogen en mer aktiv samspelare som stöttar barnet genom s.k. scaffolding (Benn 2004-12-07).

Piagets och Vygotskys syn på språk och tänkande är ett område där de har skilda utgångspunkter. Piaget ansåg att språkets utveckling är en spegling av tänkandets utveckling som vi kan se i barns egocentriska tal t.ex. i lekens kollektiva monologer där barn leker bredvid varandra och som Piaget menade utvecklades till att bli mer socialt inriktat allteftersom barnen blev äldre. Vygotsky menade att språket var ett viktigt och mer aktivt redskap för den kognitiva utvecklingen och hans teori är att barnets språk i början är socialt och kommunikativt för att senare utvecklas till ett egocentriskt språk som hjälper barnet att styra sitt tänkande. Han ansåg även att barnets egocentriska språk utvecklades till ett inre tal allt eftersom barnet blir äldre (Arnqvist, 1993).

Vilka kopplingar kan vi se i förskolans läroplan utifrån dessa teorier? Min tolkning är att de finns i uttryck som: samspel, samarbete, utforskande, nyfikenhet samt social och kulturell miljö. Läroplanen anser precis som Vygotsky att förskolan är en social och kulturell miljö som ska stimulera barnen samt att lärarna ska samspela med barnen och uppmuntra till samarbete mellan barn. Samtidigt ska förskolan också uppmuntra barnen att utforska omvärlden, som överensstämmer med Piagets mening. Läroplanen sätter också språket i centrum precis som Piaget och Vygotsky gör, ”Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling” (Lärarförbundet 2004, s. 28).

TRAS-materialets författare beskriver att deras material bygger på en konstruktivistisk syn på språkutveckling där barnen ses som aktiva och kreativa språktillägnare som med egna erfarenheter och i samspel med omgivningen sakta men säkert bygger upp sitt språk. I TRAS-materialets handbok som behandlar barns språkutveckling inom de åtta språkområdena i TRAS-schemat hänvisar författarna både till den konstruktivistiska och sociokulturella teorin.

(18)

3.2 Pedagogiska konsekvenser

Huruvida barns språktillägnande är mest arvs-, miljö- eller samspelsbetonade vet man inte med all säkerhet, men vad man vet idag och är överens om är att språket utvecklas i samverkan med andra färdigheter inom områden som sociala, intellektuella, motoriska och emotionella. Eriksen Hagtvet (2004) menar att det finns empiriskt stöd som gör att vi kan påstå att språket är en produkt av både arv och miljö. Utvecklingen av språket och andra färdigheter samt lärande går hand i hand, menar hon.

Vad man också vet idag genom flera studier är att det är möjligt att träna eller stimulera språkutvecklingen hos förskolebarn, bl.a. Svenssons (1993) studie visar detta. Svenssons longitudinella interventionsstudie som ingick i det s.k. Boknalleprojektet visar att man kan genom direkt planerad påverkan med ett direkt och konkret informationsinnehåll till föräldrar, gav dels ett positivt resultat av barnens språkutveckling och dels ett positivt förhållningssätt och en förändrad attityd hos föräldrarna i fråga om vikten av att barnen har en positiv språkutveckling och hur man som förälder kan stimulera denna.

Flera studier visar också, enligt Myrberg som hävdar i en forskningsöversikt genomförd på uppdrag av Skolverket (2001) att det går att stimulera förskolebarns fonologiska medvetenhet och att man kan förebygga problem med läsförmågan hos skolbarn. Myrberg menar vidare, att brister i den fonologiska medvetenheten inte är den enda faktorn som avgör om barn har svårt med läsinlärningen. I forskningsöversikten sägs det också att det fordras medvetna pedagogiska program i förskolan som förenar glädje med ökad svårighetsgrad och struktur med ökad ålder och färdighet för språkstimulering av den fonologiska medvetenheten. Eriksen Hagtvet (2004), menar att resultaten av långsiktiga språkstimuleringseffekter är svåra att fastställa och värdera när det är svårt att veta vad som beror på tidig respektive sen påverkan.

Enligt Ladberg (1996) visar studier om de yngsta barnen i Sverige att barn lär sig språk först och främst för att kommunicera och att detta behov av kommunikation gör att barnen lär sig språk, ett språk som växer ur den tidiga och nära kontakten med människor de känner sig trygga med. Utifrån dessa studier är min tolkning att

(19)

föräldrarna och pedagogerna i förskolan har stor betydelse för hur barns språk tillägnas, utvecklas och stimuleras.

3.2.1 Arbetsmetoder och observationsmetoder

Hur kan man beskriva skillnaden mellan arbetsmetoder och observationsmetoder i ett språkligt perspektiv i förskolan?

Arbetsmetoder i förskolan är när pedagogerna medvetet planerar och arbetar med olika former av språkstimulerande material. Idag finns en mängd olika material att använda i förskolan, både färdiga språkstimuleringsmaterial och egna lokalt utarbetade material. Syftet med dessa språkstimuleringsmaterial är att pedagogerna i förskolan medvetet ska träna barnet att komma vidare i sin språkutveckling.

Observationsmetodernas syfte är däremot ett sätt att se var i språkutvecklingen ett barn befinner sig och därifrån med eventuell hjälp av förändrade arbetsmetoder hjälpa barnet vidare i sin språkutveckling. En observation i ett språkligt perspektiv kan ske både i vardagliga och i mer planerade situationer. Metoderna kan variera beroende på vilket underlag man använder i förskolan, men det kan också bero på vad det är man specifikt observerar i språket. I TRAS-materialets observationsschema finns för varje språkområde ett antal frågor för varje åldersgrupp d.v.s. två - tre år, tre - fyra år och fyra - fem år med lite flytande gränser men dock med stigande svårighetsgrad i och med ökad ålder. I TRAS-schemats språkområde meningsbyggnad för åldern två - tre år är frågan: använder barnet två –tre ordsmeningar och i tre – fyra år är frågan: kan barnet använda meningar på upp till fyra ord i rätt ordning? En observation för dessa frågor sker oftast genom att pedagogen lyssnar på barnet. Sedan inom andra språkområden måste kanske pedagogen tillrättalägga miljön eller fråga barnet direkt för att veta om det behärskar t.ex. prepositioner eller färgerna, men detta bör ske under lekens former, enligt författarna till TRAS-materialet.

(20)

4 Problemprecisering

Huvudsyftet med denna studie är att belysanågra pedagogers beskrivning och värdering av ett observationsmaterial. I andra hand är syftet att belysa några föräldrars beskrivning och värdering av samma observationsmaterial i förskolebarns språkutveckling. Både pedagogernas och föräldrarnas beskrivning och värdering av observationsmaterialet kommer att presenteras med hjälp av utsagor d.v.s. deras uttalanden.

Min första huvudfråga lyder:

• Hur beskriver och värderar pedagogerna observationsmaterialet?

Mina underfrågor lyder:

• Har materialet förändrat arbetsmetoder kring barns språkutveckling?

• På vilket sätt har materialet förändrat pedagogernas observationsmetoder för barns språkutveckling?

• Har observationsmaterialet förändrat pedagogernas kompetens kring barns språkutveckling?

• Har observationsmaterialet förändrat samarbetet med föräldrarna? Min andra huvudfråga lyder:

• Hur beskriver och värderar föräldrarna observationsmaterialet?

Mina underfrågor lyder:

• Anser föräldrarna att de fått tillräcklig information om TRAS? • Är föräldrarna positivt eller negativt inställda till TRAS?

• Anser föräldrarna att de förstår materialets syfte och användning? • Vilka fördelar och nackdelar anger föräldrarna kring materialet?

• Ger observationsmaterialet möjlighet för föräldrarna att mer aktivt samarbeta med pedagogerna kring deras barns språkutveckling?

(21)

5 Metodbeskrivning

5.1 Metodval

Eftersom min studie präglas av en belysande ansats var valet av kvalitativ metod ett bra alternativ. Enligt Repstad (1999) studeras i en kvalitativ metod en miljö eller en företeelse samt att språket är det centrala uttrycket. Denna studie belyses av respondenternas utsagor d.v.s. uttalanden hos pedagogerna och föräldrarna som beskriver och värderar observationsmaterialet. Detta stämde väl överens med de ambitioner och förhoppningar jag hade med min studie. Vad som ytterligare gav stöd åt mitt val av metod är att den kvalitativa metoden kännetecknas av att man studerar en eller några få miljöer, men att den studeras som en helhet. Helheten i studien består av att i den kvalitativa metoden kan jag fånga både pedagogernas och föräldrarnas beskrivning och värdering av observationsmaterialet. Kvalitativa metoder är också enligt Repstad (a.a.) en bra metod om man vill ha insikter om hur något konkret har utvecklats över tid i en specifik miljö. Jag vill få d.v.s. respondenternas beskrivning och värdering av observationsmaterialet samt vilken inverkan det eventuellt kan ha haft på verksamheten.

Yttterligare en orsak till mitt val av kvalitativ metod var att det finns utrymme för flexibilitet inom ramen för varje intervju och att i de kvalitativa intervjuerna är detta möjligt, enligt Repstad (a.a.). Han menar vidare, att det är en av de stora fördelarna om man har som syfte att fånga respondenternas verklighetsuppfattningar och tänkesätt. Jag har också valt att använda en kvantitativ metod i studien i form av en enkel enkät till föräldrarna som kan sägas vara en s.k. förstudie till de mer kvalitativa intervjuerna med föräldrarna. Trost (1997) menar att man kan använda sig av kvantitativa metoder om man t.ex. som jag vill veta hur många föräldrar som är positivt eller negativt inställda till observationsmaterialet.

(22)

5.1.1 Val av teknik

I ett inledningsskede valde jag att besöka avdelningarna. Jag ville få ett intryck av hur man arbetade på de olika avdelningarna och hur den inre miljön var utformad samt vilka pedagoger som var aktuella för en intervju.

Min motivering till att använda mig av kvalitativa intervjuer var den möjlighet som en kvalitativ intervju ger d.v.s. att inhämta pedagogernas och föräldrarnas individuella beskrivning och värdering av observationsmaterialet

Den bakgrundsinformation jag inhämtat vid besöket på avdelningarna och intervju med talpedagogen gav mig ett intervjuunderlag som jag använde i en provintervju med en arbetskamrat. Denna provintervju anser jag, gav mig träning i att vara flexibel under intervjuerna med respondenterna och hjälp med att utforma de slutliga intervjufrågorna (Bilaga A).

För att få föräldrarnas beskrivning och värdering av TRAS-materialet valde jag att utforma en enkel enkät för att inhämta föräldrarnas erfarenheter av TRAS-materialet. Enkäten utformades med bara några få frågor samt en fråga om de var intresserade av att bli intervjuade (Bilaga B). Motiveringen till detta var att om jag slumpmässigt hade valt ut några är det inte säkert att de utvalda hade velat bli intervjuade. På detta sätt kunde jag säkerställa någon förälder som var positivt inställd till en intervju och på det sättet inhämta med en kvalitativ intervju deras beskrivning och värdering av observationsmaterialet. Enkätundersökningen resulterade i 25 svar av 31 utlämnade. Åtta föräldrar var positivt inställda till en intervju.

5.2 Undersökningsgrupp

Min undersökningsgrupp består i huvudsak av de fem pedagoger som arbetar på de två avdelningarna som varit med från början och genomfört TRAS som utvecklingsprojekt. De fem respondenterna kallar jag pedagoger vare sig de är utbildade barnskötare eller förskollärare. Dessa pedagoger är alla kvinnor och mellan 32 och 53 år. Samtliga pedagoger har arbetat inom barnomsorgen i genomsnitt 23,3 år och på denna förskola i genomsnitt 4,4 år.

(23)

Min andra undersökningsgrupp består av föräldrar till de 32 barn, varav ett tvillingpar på de två avdelningarna.

Förskolan där materialet används har åldershomogena grupper om fem avdelningar. Denna indelning kom till stånd 2003 och föregicks av en process där både personal och föräldrar var involverade. Idag är många nöjda med denna åldersindelning, enligt pedagogerna. Pedagogerna följer med barnen under hela deras förskoletid och flyttar med barnen till en ny avdelning varje höst.

Idag har man 16 barn på varje avdelning. På treårsavdelningen är det nio flickor och sju pojkar och på fyraårsavdelningen är det 13 pojkar och tre flickor. På fyraårsavdelningen finns det två barn med hemspråksundervisning och en hemspråkslärare är anställd 30 timmar/vecka för detta ändamål. Dessutom är ytterligare tre barn flerspråkiga men har ingen hemspråksundervisning. Personalmässigt har man idag på treårsavdelningen tre heltidstjänster och på fyraårsavdelningen två heltidstjänster sam en halvtidstjänst.

5.3 Genomförande

Jag inledde studien med att ta kontakt med rektorn på området som gav mig muntlig tillåtelse att genomföra denna studie på förskolan Svalan. Därefter tog jag muntlig kontakt via telefon med de berörda respondenterna på förskolans två avdelningar och de var tillmötesgående och ville gärna ställa upp.

Jag valde att besöka avdelningarna dels för att skapa en första kontakt, och för att informera pedagogerna hur jag tänkt lägga upp studien. Vid ett av tillfällena hade jag även med mig skriftlig information både till personal (Bilaga C) och föräldrar (Bilaga D).

Vi bestämde också vilka dagar jag skulle komma på besök för att få ytterligare bakgrundsinformation. Jag tillbringade två eftermiddagar på avdelningarna. Vid det tillfället bestämde vi tid och plats för intervjuerna.

Som ett sista led i denna studie valde jag att ge de 31 föräldrarna en enkel enkät med bara tre frågor att besvara där den sista frågan vände sig till föräldrarna med en

(24)

förfrågan om de var villiga att ställa upp på en intervju. Föräldrarna gavs också möjlighet att lämna kommentarer i enkäten. Efter det att jag lämnat ut enkäten väntade jag i 14 dagar, därefter skickade jag ut påminnelser och bad föräldrarna att svara på den. Resultatet av enkäten utmynnade i 25 svar. Utifrån enkäten valde jag sedan ut fyra av åtta föräldrar som ställde sig positiva till en intervju (Bilaga E).

Under alla intervjuerna fick jag tillåtelse av respondenterna att använda bandspelare vilket underlättade för mig och gav mig mer fria händer att vara anpassningsbar i min intervjuteknik. Varje intervju tog cirka fyrtiofem minuter.

5.4 Analysbeskrivning - Diskurs och diskursanalys

Enligt Börjesson (2003, s.185) är en diskurs ”en av forskaren inringad och analyserad samtalsordning i linje med någon typ av perspektiv”. En diskurs kan t.ex. vara på det sätt som pedagogerna i förskolan uttrycker sig om en pedagogisk förskolemiljö. En diskurs kan också vara vilken samhällssyn som råder om pedagogiska förskolemiljöer. Det diskursanalysen frågar efter är inte hur förskolemiljön ser ut, utan hur, när och varför den ser ut som den gör, oftast ur ett socialt, kulturellt och historiskt regelstyrt perspektiv.

Dessa samtalsordningar kan kopplas till ett teoretiskt sammanhang samtidigt som det finns utrymme för ett reflexivt och kreativt förfarande av tolkningarna hos forskaren, menar Börjesson (a.a.). Den tolkning och kategorisering jag gör av pedagogernas utsagor och denna process kan ses godtycklig och i den meningen socialt konstruerad. I ett annat perspektiv kan man säga att språket är en spegling av verkligheten just då som intervjuerna utspelade sig och jag som forskaren är en del av denna verklighet, menar Börjesson (a.a.) och fortsätter med att poängtera att inget material är närmare verkligheten än något annat.

Min motivering till val av diskurs som analysmetod av intervjuerna med pedagogerna som utgör ramen i denna studie, är att i denna analysmetod är det språket och språkets variationer som är den centrala utgångspunkten och språket d.v.s. att man i intervjupersonernas utsagor kan förklara mönster i tänkandet hos dessa personer. Mitt

(25)

syfte med ett diskursanalytiskt synsätt är att utifrån pedagogernas utsagor d.v.s. deras uttalanden försöka belysa variationer i tänkesätt som har gemensamma eller motsägande diskurser om TRAS-materialet. Detta förfaringssätt är för att kunna belysa vilka diskurser som verkar inom gruppen av pedagogerna som arbetar där.

I diskursanalysen finns ingen given mall för utformning av intervjufrågorna som avgör för hur man sen ska analysera resultatet. Däremot ska intervjufrågorna kännas bekanta och ligga nära för både intervjuaren och den svarande och det stämmer överens med vår gemensamma bakgrund. Den förförståelse jag har av TRAS-materialet består i att jag har läst handboken samt att jag deltar i en diskussion på min arbetsplats om hur vi ska arbeta med och förhålla oss till TRAS-materialet. Detta innebar att jag innan studien hade egna tankar om hur pedagogerna hade anammat observationsmaterialet.

Hur pålitliga är då respondenternas utsagor? Som forskare får man utgå från att respondenterna svarar så sanningsenligt som möjligt men jag kan inte garantera att en viss bias d.v.s. skevhet kan uppstå beroende på att det är just jag som frågar och hur mina frågor är ställda till respondenterna.

5.5 Forskningsetiska överväganden

Jag har tagit del av de forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet (1990) tagit fram och jag har beaktat dem när jag gjort intervjuerna och vid enkäthanteringen.

Informationsskyldigheten är också beaktad i studien d.v.s. jag har informerat respondenterna om syftet med deras deltagande och studiens syfte.

Jag har redan vid den första kontakten med respondenterna upplyst dem om att det som sägs under intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt d.v.s. ingen utomstående kommer att ta del av något som sägs så att det går att spåra till en speciell respondent (Trost, 1997). Resultatet redovisas så att ingen av respondenterna går att känna igen. För mig har det varit viktigt att ha en kontinuerlig kontakt med respondenterna. Därför har de erbjudits möjlighet att läsa intervjuutskrifter samt resultatet av analysen.

(26)

Den enkätundersökning och de intervjuer jag gjorde med föräldrar har också behandlats konfidentiellt. Vid varje föräldraintervju fick jag dessutom muntligt löfte om att citera deras uttalanden när jag ansåg det nödvändigt för studien.

(27)

6 Resultat

Utifrån den huvudproblemformulering och de underfrågor jag tidigare uppgett avser jag att besvara dessa i ett diskursanalytiskt perspektiv och styrka det med respondenternas utsagor.

6.1 Hur beskriver och värderar pedagogerna observations-

materialet?

Pedagogernas utsagor bildar rubriken: TRAS som verktyg för observationer

- För mig är TRAS i första hand ett redskap...

- Sen i och med att vi ser det bara som ett verktyg för förskolan.. - Jag tycker det är ett bra pedagogiskt hjälpmedel..

- Jag ser det som ett hjälpmedel för oss, för observationerna. - Jag ser det som ett verktyg att arbeta med...

Min tolkning är att det finns en diskurs där pedagogernas utsagor beskriver och värderar observationsmaterialet enbart som ett hjälpmedel och ett verktyg för observationer. I de följande avsnitten kommer jag att försöka förtydliga vad som ligger bakom dessa utsagor.

6.1.1 Har materialet förändrat pedagogernas arbetsmetoder kring barns

språkutveckling?

- Nej, inte utifrån TRAS utan det är mera utifrån läroplanen eller utifrån att man ska öva barnet i en viss ålder vad dom behöver.

- Nej, inte direkt det kan man inte säga. Möjligen att man planerar lekar för observation eller något annat extra som barnet behöver.

- Nej, det tycker jag inte, därför vi har hela tiden gjort mycket med rim och ramsor och sånger och varit med i rolleken så att språket har alltid varit väldigt viktigt för oss redan innan.

(28)

- Vi har inte planerat verksamheten utifrån TRAS direkt..

- Vi försöker förhålla oss till det barnet, att det ska bli stärkt eller få mera fokus, där tänker jag inte direkt på TRAS.

Min tolkning är att jag inte kan se några utsagor hos pedagogerna om förändrade arbetsmetoder kring barns språkutveckling.

6.1.2 På vilket sätt har materialet förändrat pedagogernas

observationsmetoder för barns språkutveckling?

Den första diskursen i förändrade observationsmetoder och det mönster jag kan se i utsagorna ger jag rubriken:

Det individuella barnets språkutveckling

- Man diskuterar mer med varandra oftare om varje barn. Förr var det oftare dom här problembarnen, nu har man gått igenom alla barn.

- Förr observerade man utifrån en viss svårighet, men nu jobbar vi igenom materialet och tittar på alla barn.

.

- Vi har nog ett större fokus på språket och vi diskuterar alla barn och på hela barnets utveckling.

- TRAS har också gjort att man ser på alla barn och på hela barnets utveckling.

Min tolkning av diskursen om förändrade observationsmetoder är att det finns två variationer inom diskursen. Dels utsagor som stödjer pedagogernas beskrivning av att observationsmaterialet har förändrat observationerna på det sättet att man idag inte observerar utifrån ett speciellt språkproblem hos barnet dels utsagor som beskriver att man idag observerar alla barns språkutveckling.

Den andra diskursen i förändrade observationsmetoder stöds av pedagogernas utsagor och bildar rubriken:

Normalitetstanken i TRAS-materialet

- Rent vardagligt observerande har TRAS gett en mer struktur för då har jag klara och tydliga frågor att titta på som jag ska ha svar omkring.

(29)

- Där tycker jag att TRAS har varit ett tydligt material så att man lätt kan se är det här normalt i utvecklingen eller är det någon bit barnet släpar efter i eller ligger det före sin utveckling.

- Det jag tycker väldigt tydligt med TRAS det är vad barn bör kunna i en viss ålder, sen är det ju inte så där att fyller du fyra så går du direkt till nästa ruta liksom utan det är ju ett flytande material, men det är ändå ett förtydligande.

- Jag tycker att det här TRAS-materialet, den här handboken är en väldigt bra språkutvecklingsbok, man måste ändå göra lite generaliseringar för att kunna ha en kunskap att bygga sitt iakttagande på.

Min tolkning av diskursen visar genom pedagogernas utsagor att de värderar att observationsmaterialet ger dem en känsla av trygghet och normativt observerande av barns språkutveckling. Det finns också en utsaga som styrker variation inom diskursen. Den beskriver faran med diagnostiska material, där normalitetstanken innebär att barns språkutveckling uppfattas av pedagogerna i förhållande till hur barn åldersmässigt ska befinna sig i språkutvecklingen, enligt observationsmaterialet.

- Men i iakttagandet måste man vara ödmjuk för det kan te sig väldigt olika hos olika barn.

6.1.3 Har materialet förändrat pedagogernas kompetens kring barns

språkutveckling?

Vilka utsagor finns kring kompetensförändringar? Min tolkning av pedagogernas utsagor bildar en diskurs med rubriken:

En reflekterande pedagog

- Ser man det utifrån det vi gör i TRAS, har vi kanske fått ett annat perspektiv när man diskuterar utifrån nya frågor.

- I och med TRAS-boken som jag tycker är bra och beskriver bra barns språkutveckling är det klart att det är ett stöd och det har gjort mig mer medveten.

- Jag tror att alla såna här yttre händelser utvecklar oss, därför att vi får ta ställning, titta med nya ögon på det vi redan gjort.

(30)

Min tolkning är att det även här finns variationer inom diskursen:

- Vi har blivit bättre på att utvärdera och se på vad det betyder för varje barn det vi gör. - Det är nog mer att vi bedömer det vi gör.. vi har kunnat se tydligare vad det är vi gör

och hur vi gör

Ytterligare en variation inom denna diskurs:

- ..jag har observerat alla barn varje vecka och skrivit ner och diskuterat med föräldrar så det har jag i mig. Det är ju ingenting av en tradition i förskolan...

Min tolkning är att pedagogernas utsagor beskriver och värderar observationsmaterialet som ett material där man ställs inför nya frågor som fordrar nya svar och ställningstaganden hos pedagogerna och materialet har i och med det utvecklat pedagogernas sätt att reflektera över hur man på bästa sätt ska bemöta det enskilda barnet i sin språkutveckling. Den nedersta utsagan visar på en variation inom diskursen som beskriver att TRAS-materialet inte har tillfört någon kompetensutveckling.

6.1.4 Har materialet förändrat samarbetet med föräldrarna?

Vilka utsagor finns kring dessa samarbetsförändringar? Min tolkning av pedagogernas utsagor bildar rubriken:

Samarbetsprocess

- Vi samarbetar med föräldrarna och diskussionen i sig leder till att vi kan bemöta barnet på ett annat sätt..

- ...när jag använder det så är det ett material där jag tillsammans med föräldrarna ser vad barnet uppnått och inte och vad vi behöver jobba vidare med.

- Jag tycker att TRAS-schemat är bra som vi gör att vi fyller i det tillsammans med föräldrarna, för det dom ser och hur barnet fungerar hemma är lika viktigt, det ät t.o.m. ännu viktigare än det vi ser.

- TRAS är ett material för observationer och vi diskuterar barn och bollar med föräldrarna, det är viktigt att dom har inflytande i den här processen. Det är nog på sättet att arbeta med materialet, vi involverar och pratar mycket med föräldrarna, för dom har ju mycket kunskap och vet mycket om sina barn som vi inte vet.

Min tolkning är att de beskriver och värderar att observationsmaterialet gett dem större möjlighet till samarbete och utbyte med föräldrarna. Genom att involvera föräldrarna i diskussionen kring sina barns språkutveckling på förskolan ger pedagogerna föräldrarna en möjlighet att på ett aktivt sätt delta i processen och delge pedagogerna sin uppfattning om sina barns språkutveckling. Diskursen innehåller dock variationer. De

(31)

två översta utsagorna beskriver att samarbetet med föräldrarna ger dem möjlighet att bemöta barnet på ett bättre sätt i sin språkutveckling och de tre undre utsagorna beskriver vikten av att föräldrarna dela med sig av sin kunskap och att de ska ha inflytande i processen kring sitt barns språkutveckling.

6.2 Hur beskriver och värderar föräldrarna

observationsmaterialet?

6.2.1 Anser föräldrarna att de fått tillräcklig information om TRAS?

Denna underfråga i problempreciseringen fick jag svar på genom enkäten till föräldrarna. Föräldrarna fick också lämna kommentarer i enkäten samt en förfrågan om de ville ställa upp på en intervju. Åtta föräldrar visade sig vara villiga att ställa upp på en intervju.

Tabell 1. Resultat av föräldrarnas svar.

JA NEJ Totalt

Tycker du/ni att ni har fått tillräcklig information om TRAS? 20 4 24

En av föräldrarna har inte svarat på denna fråga i enkäten. Min tolkning av resultatet är att föräldrarna i relativt hög grad beskriver att de har fått information om materialet.

(32)

6.2.2 Är föräldrarna positivt eller negativt inställda till TRAS?

Tabell 2 Resultat av föräldrarnas svar. Är du positivt eller negativt inställd till TRAS?

Positiv Negativ Totalt

24 1 25

Min tolkning av resultatet är att föräldrarna i mycket hög grad värderar TRAS-materialet positivt.

Som en uppföljning av föräldraenkäten intervjuade jag fyra av åtta föräldrar som var villiga att ställa upp för en intervju.

6.2.3 Anser föräldrarna att de förstår materialets syfte och användning?

- Det ska vara som en handledning att man ska se varje barn för sig, dom följer mitt barns språkutveckling.

- Det är väl ändå bra på något sätt att ha ett mätinstrument. Det är väl bra att ha en signal innan man kommer till skolan, då kan man ju tidigt få hjälp.

- Det handlar om barnet som helhet, både dagis och hemmet och det måste bli en slags kompromiss.

- Jag ser det som individuellt inriktat på mitt barn.

- Skulle det vara en lucka då kan man faktiskt se tillbaka och se om det faktiskt har hänt någonting. Man får en insikt i att man tidigt kan hjälpa just mitt barn. Det är så jag har sett på det att det är bra att kunna fånga upp det i tid och få den stimulering, den hjälpen dom behöver.

- Det är så jag har sett på det att det är bra att kunna fånga upp det i tid och få den hjälp dom behöver.

Min tolkning är att föräldrarna beskriver materialet på lite olika sätt. Dels att syftet med materialet är att det tidigt skall visa om det finns språkproblem hos barnet, dels att materialet när det används är syftet att det ska ge en helhetsbild på det individuella barnets språkutveckling

(33)

6.2.4 Vilka fördelar och nackdelar anger föräldrarna kring materialet?

Tabell 3. Sammanställning av föräldrarnas utsagor om fördelar och nackdelar om observationsmaterialet.

FÖRDELAR NACKDELAR

Jag tycker det är jättebra att se vad som hänt i språkutvecklingen.

Jag tycker det är jättebra att se vad som hänt, utvecklingen både prat och socialt. Det är bra att personalen har något att utgå från, tycker jag.

Det kan vara bra att ha det som ett redskap.

Det är för få personal för att se den enskilde individens behov.

Jo, det är ju det här om man ska följa barns utveckling, det kommer och går personal.

Att det kan finnas en risk att det hänger mycket på bedömaren och hänger mycket på kontakten, kommunikationen föräldrar och pedagog.

Det handlar om barnet som helhet, både dagis och hemmet och det måste bli en slags kompromiss.

En del går in och försvarar att mitt barn kan faktiskt.

Min tolkning är att föräldrarna värderar fördelarna i två kategorier. De två översta utsagorna utgår föräldrarna från sin egen synvinkel och i de två undre utsagorna utgår föräldrarna från personalens utgångspunkter.

De utsagor om nackdelar som föräldrarna anger grupperar jag i två kategorier, där föräldrarna anger värdet av det bör finns en kontinuitet och en stabil personalgrupp för att de ska kunna följa det enskilda barnets språkutveckling. Den andra kategorin är värdet av att kontakten och kommunikationen mellan hemmet och förskolan är en avgörande faktor för hur en gemensam helhetsbild kan växa fram av barnets språkutveckling. En kompromiss måste finnas mellan hemmet och förskolans bild av barnets språkutveckling, annars kan föräldrarna inta försvarsställning.

6.2.5 Ger observationsmaterialet möjlighet för föräldrarna att mer aktivt

samarbeta med pedagogerna kring deras barns språkutveckling?

- Hittills tycker jag att när jag har varit där är det roligt att se i och med att det inte är fröken som fyller i utan vi gör det gemensamt. Jag tycker det är intressant man får deras synvinkel och de frågar oss.

(34)

- Det känner man i och med att det inte var ifyllt innan, att vi gjorde det när vi var där så känner man delaktighet. Dom hade stödanteckningar men utvärderingen den gjorde vi tillsammans.

- Det är ju meningen att vi ska göra det här tillsammans och det har vi gjort.

- Vi satte upp riktlinjer för hur han är på dagis och hemma, det gjorde vi gemensamt.

Min tolkning är att föräldrarna beskriver att de känner att de samarbetar och har både delaktighet och inflytande i diskussionen kring sina barns språkutveckling på förskolan.

6.3 Slutsatser

Nedan följer mina slutsatser av den empiri jag inhämtat dels från intervjuerna med pedagogerna och vid intervjuerna och enkäten med föräldrarna.

6.3.1 Pedagoger

De slutsatser jag drar utifrån pedagogernas utsagor om observationsmaterialet är att: • Pedagogerna beskriver observationsmaterialet i första hand som ett verktyg för

observationer.

• Observationsmaterialet har inte förändrat pedagogernas arbetsmetoder för barns språkutveckling. Däremot har observationsmaterialet förändrat observationsmetoderna och gjort det lättare för pedagogerna att observera alla barns språkutveckling och att man idag inte observerar utifrån språkproblem hos enskilda barn.

• Pedagogerna värderar observationsmaterialet utifrån en normativ föreställning som ger dem trygghet och struktur vid observationerna.

• Observationsmaterialet har ställt pedagogerna inför nya frågor om barns språkutveckling och detta har utvecklat ett reflekterande förhållningssätt kring barns språkutveckling.

(35)

• Pedagogerna beskriver och värderar observationsmaterialet på det sätt som man arbetar med materialet, där föräldrarnas erfarenheter av sina barns språkutveckling anses av stor vikt i förskolans arbete med barnens språkutveckling.

6.3.2 Föräldrar

De slutsatser jag dra utifrån föräldrarnas utsagor är: • Föräldrarna värderar materialet positivt.

• Föräldrarna anser sig förstå materialets syfte och användning.

• Föräldrarnas utsagor om observationsmaterialet visar att de känner sig delaktiga i samarbetet kring sina barns språkutveckling, men i deras utsagor om nackdelar med materialet drar jag slutsatsen att det finns en del förbehåll som poängterar personalfrågor och vikten av en positiv kommunikation mellan förskolan och hemmet.

(36)

7 Diskussion

7.1 Syftet

Huvudsyftet med denna studie är att belysa några pedagogers och föräldrars beskrivning och värdering av ett observationsmaterial i barns språkutveckling. I studien har jag preciserat några öppna huvudfrågor och mer specifika underfrågor.

Den första öppna huvudfrågan handlar om hur pedagogerna beskriver och värderar observationsmaterialet. Min tolkning är att de värderar materialet som ett verktyg för observationer och att materialet medfört vissa förändringar i observationsmetoderna. Att förskolans pedagoger med det här observationsmaterialet idag observerar alla barns språkutveckling och att man inte observerar utifrån en viss språksvårighet anser jag vara den stora förändringen.

Däremot har pedagogernas utsagor inte visat på några förändringar i arbetsmetoderna kring barns språkutveckling. I den frågan hade jag faktiskt förväntat mig att det kunde ha funnits några arbetsmetodförändringar. Jag har själv läst och arbetat med materialet och anser att materialet till en viss del inbjuder till tankar om hur man kan stimulera språket och hur man som vuxen ska agera och främst använda sig av leken som språkutvecklande potential på förskolan.

Den andra öppna huvudfrågan belyser föräldrarnas erfarenheter av observationsmaterialet. Föräldrarnas utsagor visar i stort på en positiv bild av observationsmaterialet men frågan är om denna positiva inställning hos föräldrarna beror på att de känner att de har kontroll över situationen kring sina barns språkutveckling på förskolan? En annan möjlig tolkning är att föräldrarna känner delaktighet i TRAS-materialet och dess användning på förskolan och det gör dem positivt inställda.

Syftet med en av underfrågorna har varit att belysa om föräldrarna förstår observationsmaterialets syfte och användning, där föräldrarna utsagor visar att de förstår dess syfte och användning. Detta tyder på att föräldrarna har informerats och involverats

(37)

i arbetet med observationsmaterialet på förskolan. Innan studien trodde jag inte att de skulle ha så stor insikt i observationsmaterialet som de faktiskt har.

Jag anser att respondenternas utsagor till stor del besvarat de underfrågor jag preciserat i problempreciseringen.

7.2 Metod

Jag har upplevt ett positivt bemötande från samtliga respondenter i min studie. Jag har vid alla intervjuer haft möjlighet att använda bandspelare och det har underlättat enormt vid analysbearbetningen av empirin.

Genom intervjuerna fick jag mycket material att analysera och analysbearbetningen av respondenternas utsagor blev av den anledningen en mödosam resa.

Valet av kvalitativ metod framstår så här i efterhand som ett utmärkt alternativ till att belysa pedagogernas och föräldrarnas beskrivning och värdering av TRAS-materialet. Efter många funderingar valde jag diskursanalys som metod av pedagogernas utsagor. Främst av den anledningen att med diskursanalysen kan man förklara mönster och belysa variationer i respondenternas utsagor om observationsmaterialet. Diskursanalysen kan också visa hur ett observationsmaterial av barns språkutveckling är reglerat utifrån de krav eller de diskurser som råder i dagens kommuner när det gäller att följa upp en viss form av verksamhet utifrån ett kvalitetsperspektiv.

Valet av enkät för att inhämta föräldrarnas erfarenheter om observationsmaterialet fick jag efter inrådan av min handledare. Enkäten innehöll endast tre frågor med möjlighet att skriva kommentarer. Jag tror att detta hade betydelse för den höga svarsfrekvens jag fick på enkäten, 25 svar av 31 utlämnade enkäter varav åtta stycken kunde tänka sig en intervju. Till skillnad från intervjuerna ger enkätsvaren inte någon enskild persons uppfattning om TRAS-materialet. I resultatet måste hänsyn tas till de sex föräldrar som valde att inte svara på enkäten och om deras svar eventuellt kunde ha påverkat resultatet av enkäten och kanske också resultatet vid intervjuerna.

(38)

7.3 Kritisk granskning av studien

I efterhand när jag ser på intervjufrågorna och på resultatet tror jag att min förförståelse av observationsmaterialet har varit både till fördel som nackdel i studien. Fördelen var att jag ställde frågor som pedagogerna kände sig bekanta med men samtidigt en nackdel i och med att jag inte ställde frågor som överraskade pedagogerna. Jag har i största möjliga mån försökt ställa intervjufrågorna som jag utformat, men jag kan inte bortse från att pedagogerna kan ha tolkat frågorna på olika sätt. Frågorna skulle naturligtvis ha kunnat formuleras på andra sätt men nu valde jag dessa frågeformuleringar och min slutats är att resultatet visar på den verklighet som utspelade sig under intervjun.

Mina tolkningar och de diskursanalytiska rubriker jag skapat utifrån pedagogernas utsagor kan uppfattas och säkert tolkas på flera sätt och jag kan förstå om pedagogerna kanske inte helt känner igen sig i denna analys.

7.4 Diagnostisering

I ett inledningsskede i studien letade jag efter litteratur om betydelsen av observationer och kartläggning om barns språkutveckling och vad detta kan betyda för barns språkutveckling. Tyvärr existerar ingen sådan litteratur i ämnet. Man kan fråga sig, om man inte känner till vilka långsiktiga effekter observationsmaterial har på barns språkutveckling, varför är de då så flitigt använda och efterfrågade i dagens förskolor? Som vi har sett i studien värderar pedagogerna materialet i fösta hand som ett observationsmaterial, men pedagogernas utsagor visar också att materialet har påverkat pedagogernas observationsmetoder. Observationsmaterialet har involverat föräldrarna kring sina barns språkutveckling vilket gör att de har kontroll över situationen. Materialet har också medfört att pedagogerna observerar alla barns språkutveckling i verksamheten, men utifrån en normativ hållning som Nordin-Hultman (2004) varnar för i sin avhandling. Varför behövs då denna form av material just nu i förskolan? Jag har inte något entydigt svar på detta, men min tolkning är att på det sätt som man i läroplanen tydligt förespråkar en helhetssyn på barnet och den skyldighet pedagogerna i

(39)

förskolan har idag enligt läroplanen, att dokumentera och följa barns utveckling och lärande i samråd med föräldrarna i kombination med den arbetsbelastning man har idag skapas behov av observationsmaterial i förskolan. Observationsmaterialet tror jag också ger pedagogerna en känsla av kontroll över situationen och de upplever att de fullgör det uppdrag de har enligt gällande läroplan.

7.5 Fortsatt forskning

Denna studie belyser pedagogernas och föräldrarnas beskrivning och värdering av observationsmaterialet TRAS på förskolan Svalan. Om man skulle be dem beskriva och värdera samma material, låt oss säga om två år är det inte säkert att resultatet skulle bli detsamma. Det kan tillkomma andra material eller nya forskningsrön som gör att man ifrågasätter det material man använder sig av.

Intressant hade också varit om tiden räckt till att jämföra en annan förskola, dess pedagogers och föräldrars beskrivning och värdering av observationsmaterialet TRAS. Sist men viktigast har kommunen en kvalitetsredovisningsskyldighet till Skolverket och den ska innehålla resultat av kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksamheten där TRAS-materialet är en del av detta kvalitetsarbete. Därför hoppas jag att ansvariga i kommunen inte släpper de intentioner och mål som finns i skolplanen i och med införandet av observationsmaterialet och slår sig till ro med att problemet nu är löst utan verkligen utvärderar och följer upp förskolornas arbete med TRAS-materialet.

(40)

Referenser

Arnqvist, Anders (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur

Benn, Siv (2004-12-07) Sociokulturellt perspektiv. Malmö högskola: föreläsning Börjesson, Mats (2003). Diskurser och konstruktioner. Lund: Studentlitteratur

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001) Barn –och Ungdomspsykologi. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur

Eriksen Hagtvet, Bente (2004). Språkstimulering Tal och skrift i förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur

Espenakk, Unni & Frost, Jörgen & Horn, Erna & Gess Solheim, Ragnar & Hansen, Åse Kari & Klepsvik Färevaag, Margaret & Grove, Hans & Löge, Inger Kristine (2004). TRAS Tidig registrering av språkutveckling. Översättare Anita Ekesund. Herning: Specialpedagogiskt förlag

Huseby, Arne (2005-01-11) Skolverket styrning och tillsyn. Malmö högskola: föreläsning

Kvalitet i förskolan (2005). Allmänna råd och kommentarer. Stockholm: Fritzes Ladberg, Gunilla (1996). Barn med flera språk. Stockholm: Liber utbildning

Lärarförbundet (2004). Lärarens handbok, Skollag, Läroplaner, Yrkesetiska principer, FN: s barnkonvention. Solna: Lärarförbundet

Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber AB

Repstad, Pål (1999). Närhet och Distans – Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Skolverket (2001) Myrberg, Mats. Att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. En forskningsöversikt på uppdrag av Skolverket. Tillgänglig 2005-12-15

(41)

Skolverket (2006). Allmänna råd och kommentarer Kvalitetsredovisning. Tillgänglig 2006-06-02 http://skolverket.se/publikationer?id=1613

Svensson, Ann-Katrin (1993). Tidig språkstimulering av barn. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Trost, Jan (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur Vetenskapsrådet (1990). Forskningsetiska principer inom

(42)

Intervjufrågor till pedagoger

Bilaga A

Arbetat: år På denna förskola: år Anställd som: 1.. Hur går du idag tillväga när du observerar barns språkutveckling?

Tänkt följdfråga: Har detta förändrats efter TRAS införande?

2. Vilka kunskaper anser du att du har idag om barns språk och språkutveckling? Tänkt följdfråga: Vad har TRAS gett dig ifråga om barns språkutveckling?

3. Vad anser du ha gett dig mest i de pedagogiska diskussionerna kring TRAS?

4. Hur tycker du att dessa diskussioner har utvecklat er som personalgrupp?

5. På vilket sätt tycker du att TRAS har påverkat verksamheten?

6. Hur ser du på att man i observationsmaterialet bedömer barns språkutveckling? Tänkt följdfråga: Hur ser du på bedömning av barn i förhållande till läroplanen?

(43)

Bilaga B

HEJ

Jag har några få frågor till er föräldrar som jag hoppas ni är villiga att svara

på. Det handlar om TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) som

personalen på avdelningen arbetar med när det gäller era barns

språkutveckling.

Vill ni veta mera om varför jag frågar er kan ni ringa mig eller fråga på

avdelningen. Det finns även ett anslag om det på anslagstavlan på

avdelningen.

Fyll i genom att ringa in det alternativ som ligger er närmast och lämna

igenklistrat till avdelningen så snart som möjligt.

Tycker du/ni att ni har fått tillräckligt med information om TRAS?

JA NEJ

Är du positivt eller negativt inställd till TRAS?

POSITIV NEGATIV

Har du några kommentarer om TRAS skriv här:

____________________________________________________________

Kan du tänka dig att ställa upp på en intervju, skriv namn och

telefonnummer, så ringer jag upp.

(44)

Bilaga C

Till personalen

Jag heter Anita Lindholm och arbetar på förskolan Torpet i Vibble

samtidigt som jag läser på distans i SÄL-projektet till förskollärare.Jag ska

nu på min sista termin göra ett examensarbete och jag har valt att fokusera

på barns språkutveckling och hur vi inom förskolan arbetar med språket.

Min rektor Stig Nilsson rekommenderade mig att ta kontakt med Aina Blixt

er rektor som har gett mig tillåtelse att göra en studie på er förskola.

Mitt huvudsyfte med studien är att försöka fånga era upplevelser och tankar

om TRAS-materialet.

Jag lovar full anonymitet och en konfidentiell bearbetning av den

information ni ger mig. Det kan bli så att jag i mitt examensarbete kommer

att behöva citera ett uttalande men jag kommer inte att sätta ut några namn,

eller ledtrådar till vem som sagt det.

Under intervjudelen kommer jag att vilja använda mig av bandspelare,

eftersom detta kommer att underlätta mycket för mig i ett senare skede. Om

någon absolut inte vill detta får ni säga till.

Jag hoppas och tror att vårt samarbete kan bli kompetenshöjande och att det

kan hjälpa både er och mig att bli en mer reflekterande pedagog.

Jag är tacksam över att ni vill ta emot mig och dela med er av era

erfarenheter.

Tack på förhand

(45)