Barns språkutveckling i förskolan
Children’s Language Development in Preschool
Caroline Edvardsson
Estetisk- filosofiska fakulteten Lärarprogrammet
Avancerad nivå: 15 hp Handledare: Ingmarie Sellin Examinator: Ann-Britt Enochsson Datum: 2012-11-14
Löpnummer:
Abstract
The purpose of my study was to ask the educators at different preschools to give their view of language development, and how that view was expressed at the preschool. I chose to use a quality interview method where I asked open questions to five different educators. The results of my study show that the educators put a lot of emphasis and importance on everyday
communication. It includes everything from situations regarding food issues, handling conflicts, and the free playing time for the children. Books, rhymes, and songs are also important methods that can develop children’s language.
It can be an advantage to separate the children into smaller groups; it gives the educator the opportunity to focus more on the individual level and also the children’s language
development. It is easier for the educator to see each individual child and push them to improve their skills in communication, and that means that they can challenge every child in her/his individual situation. The educator is also of most importance when it comes to reading out loud for the children. It includes getting the children’s attention and it also means the educator have to get involved in using his or her voice.
Key words: Language development, language stimulation, preschool, educator, and children’s
development.
Sammanfattning
Syftet med min studie var att pedagoger från olika förskolor skulle ge sin bild av
språkutveckling och hur den kom till uttryck på förskolan. Jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer som metod, då jag ställde öppna frågor till fem förskollärare. Resultatet från min studie visar att pedagoger menar att den vardagliga kommunikationen på förskolan är betydelsefull. Den innefattar allt från matsituationer, konflikthantering och den fria leken.
Böcker, rim och ramsor är viktiga material som utvecklar barns språk.
Det kan vara en fördel att dela upp barnen i mindre grupper. Då har pedagogen lättare att ge goda förutsättningar för barnens språkutveckling. Eftersom det då blir lättare för pedagogen att se alla barn och på så sätt kunna utmana dem där de befinner sig i sin utveckling.
Pedagogen har en viktig roll när det gäller att få högläsning på förskolan att bli lyckad. Det innebär att pedagogen måste fånga upp vad barnen är intresserade av, vara engagerad och arbeta med sin röst.
Nyckelord: Språkutveckling, språkstimulering, förskola, pedagog, barns lärande.
Förord
Först och främst vill jag börja med att tacka alla pedagoger som ställde upp i intervjuerna, tack vare er så gjorde ni det möjligt för mig att genomföra den här studien.
Jag vill även tacka min handledare Ingmarie Sellin som har varit en bra stöttepelare och som har hjälpt och väglett mig under arbetets gång.
Jag vill även tacka mina föräldrar och mina fina vänner som har stöttat, uppmuntrat och gett mig energi under arbetets gång.
Caroline Edvardsson
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2Frågeställning ... 2
2. Språkutveckling ... 3
2.1 Språket - ett symbolssystem... 3
2.2 Språklig medvetenhet ... 3
2.2.1 Fonologiskt medveten ... 3
2.2.2 Morfologiskt medveten ... 4
2.2.3 Barn möter skriftspråket ... 4
2.2.4 Pedagogens betydelse för barns skriftspråksinlärning... 5
2.2.5 Miljöns betydelse för barns språkutveckling ... 5
2.3 Teorier om barns inlärning ... 5
2.3.1 Behavioristisk teori ... 5
2.3.2 Nativistiska teorin ... 6
2.3.3 Kognitivism och socialkonstruktionism ... 6
2.4 Olika pedagogiska metoder för barns språkutveckling ... 7
2.4.1 Rim och ramsors betydelse för barns språkutveckling. ... 7
2.4.2 Högläsning och böckers betydelse ... 8
2.4.3 Leken som metod i språkutvecklingen ... 9
2.5 Styrdokument och forskning kring barns språkutveckling ... 10
2.5.1 Kommunikativa möten ... 10
2.5.2 Pedagogernas roll utifrån styrdokument ... 11
2.6 Preciserad frågeställning ... 12
3. Metod ... 13
3.1 Urval ... 13
3.2 Genomförande... 13
3.3 Bearbetning ... 14
3.4 Etiska förhållningssätt ... 14
3.5 Studiens trovärdighet ... 15
4. Resultat ... 16
4.1 Språkutveckling en del av förskolans verksamhet ... 16
4.2 Pedagogens bemötande av barns olikheter inom språket ... 18
4.3 Barn möter skrift på förskolan ... 20
4.4 Böcker stimulerar barns fantasi ... 22
4.5 Miljön på förskolan en del i barns språkutveckling. ... 23
5. Avslutande diskussion ... 25
5.1 Metoddiskussion ... 25
5.2 Resultatdiskussion ... 25
5.3 Fortsatta studier ... 29
6. Slutsats ... 30 Referenslista
Bilaga 1 Informationsbrev
Bilaga 2 Intervjuguide
1
1. Inledning
Barnen erövrar omvärlden genom språket. Språket är ett sätt att nyskapa, återskapa och hålla fast vid det betydelsefulla inom den egna kulturen och samhället. Den som inte kan uttrycka tankar och upplevelser i tal och skrift eller kan läsa, är på många sätt utestängd från gemenskapen med andra människor (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006, s. 71).
Citatet ovan fångade mitt intresse och de visar även på hur viktigt det är att stödja barns språkutveckling. Erfarenheter från tidigare verksamhetsförlagd utbildning har visat att det skiljer sig mycket på hur pedagoger i förskolan arbetar och vilken syn de har på
språkutveckling. Min studie är motiverad utifrån läroplanen för förskolan, där det står att vi ska arbeta med barns språkutveckling. ”Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta tillvara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen” (Skolverket, 2010 s. 7). Svensson (2005) menar att förskollärare har en betydelsefull roll i barns utveckling, språket är i stor utsträckning beroende av den miljö som barnen vistas i, miljön ger upphov till samtal och upplevelser att diskutera kring. Jag tycker det finns många olika sätt att uttrycka sig på och tar förskollärare vara på det? Alla barn är olika och vi alla lär och utvecklas på varierande sätt. Barn har olika förutsättningar och kommer från olika hemförhållanden. För att få med alla barn och utmana dem så handlar det om att vara inspirerande och använda sig av ett varierat arbetsätt som fångar barnen.
Förskolan ska vara en plats där man har roligt och inte känner några krav på sig. ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden” (Skolverket, 2010 s. 6).
2
1.1 Syfte
Syftet med min studie är att bidra med kunskap om pedagogers bild av barns språkutveckling och hur den kommer till uttryck på förskolan.
1.2Frågeställning
Vilka tankar har förskollärare om barns språkutveckling och hur kopplar de sina idéer
till den pedagogiska verksamheten?
3
2. Språkutveckling
Här nedan ges en beskrivning över hur forskare definierar språk, samt vad som ligger till grund för att barn lär sig språk. Vidare behandlas språklig medvetenhet, samt fonologisk och morfologisk medvetenhet. I slutet av det här kapitlet presenteras skriftspråket och hur det synliggörs på förskolan.
2.1 Språket - ett symbolssystem
Språket är ett symbolsystem som vi använder oss av för att kommunicera. Med hjälp av vårt språk kan vi göra oss förstådda, ge uttryck för och ta emot känslor och idéer. Det är inte enbart genom ord, som vi använder oss av när vi kommunicerar med andra, utan vårt
kroppspråk och även bildspråk är en viktig aspekt. Här får vi fram vårt känslomässiga uttryck, genom bilder och rörelser. Vi kan genom vårt kroppspråk förstärka ordens innebörd
(Evenshaug & Hallen, 2001). Språket ses som ett abstrakt regelsystem, men trots det så lär sig barnen att uppfatta och använda språket mycket tidigt i livet och på en kort tid. Många barn kan prata långt innan de har lärt sig att gå (a.a.).
2.2 Språklig medvetenhet
Ända sedan början av 1980- talet så har forskare intresserat sig för barns språkutveckling och framförallt barns språkliga medvetenhet. I flera studier så har forskare försökt finna vilken betydelse den språkliga medvetenheten har för barnen när det gäller att lära sig läsa och skriva (Svensson, 2005). Om man beskriver språklig medvetenhet så definieras det som att man funderar över språket. Barnet kan självständigt lägga märke till språkets form och de förstår hur något skrivs eller sägs (a.a.).
Är ett barn språkligt medvetet så kan de skilja språket från situationen (Svensson, 2005). När man pratar om språklig medvetenhet i samband med barns läs- och skrivutveckling så menar man oftast en medvetenhet om de språkliga beståndsdelarna i talet som leder fram till att knäcka den alfabetiska koden (Eriksen Hagtvet, 2006).
Språket består av flera delar, bland annat så består det av fonem och morfem. Det är de språkdelarna som utgör språkets form. Både tal och skriftform kan tränas upp, ett barn som rättar sig självt när det talar är medveten om språkreglerna som råder (Svensson, 2005).
2.2.1 Fonologiskt medveten
Är man fonologiskt medveten så innebär det att man lägger märke till talspråkets ljud och
ljudstruktur. Man förstår att språket har en formaspekt och en innehållsaspekt (Dahlgren,
Gustavsson, Mellgren & Olsson, 2006). Den fonologiska utvecklingen är nära förknippad
4
med barns uttalsutveckling. En viktig del här är att man skiljer på språkljud och bokstäver, eftersom en bokstav kan representera flera olika språkljud som lång och kort vokal (Arnqvist, 1993). En del barn talar orent och uttrycker sig ofta grammatiskt fel, men trots det så kan barnet vara språkligt medveten. Detsamma gäller även om du är fonologiskt medveten så kan du ha svårt att uttrycka dig grammatiskt rätt. Grunden till en god läsförståelse är att man är både fonologiskt medveten samt att man har en syntaktisk förmåga. Har man en syntaktisk förmåga så innebär det att barnet känner till språkets regler och uppbyggnad (Svensson, 2005). De barn som saknar en fonologisk medvetenhet behöver språkstimulerande övningar och för att de ska ge effekt så måste man fånga upp de barn som har svårt med fonem innan problem uppstår (a.a.).
2.2.2 Morfologiskt medveten
Morfologisk medvetenhet innebär att man har en insikt om hur ord bildas och böjs (Eriksen Hagtvet, 2004). Morfem innefattar alltså ordens minsta betydelsebärande delar, när ett barn är morfologiskt medveten så har man en insikt om att även små ord är ord. För att stimulera barns morfologiska medvetenhet så är det bra att leka med ordens olika delar, där man exempelvis ska identifiera stavelser i ord. Det kan man även öva genom att räkna antal ord i meningar (Svensson, 2005). Genom att samtala om språket så blir barnen mer medvetna om att talet kan delas in i meningar, ord och ljud (Eriksen Hagtvet, 2004).
Ett av de viktigaste inslagen i förskolan när det gäller barns språkutveckling, är när pedagoger namnger saker och hjälper barnen att sätta ord på de som sker. Framförallt hos de yngre barnen med en annan kulturell bakgrund (Eriksen Hagtvet, 2006).
2.2.3 Barn möter skriftspråket
Vårt användande av skriftspråk är precis som talspråk en social aktivitet, mellan människor.
När det gäller skriftspråket så äger det rum mellan en förmedlare och en läsare. För att
kommunikationen ska fungera så måste det finnas en tanke bakom hur skrivaren ska förmedla sig till läsaren. Skriftspråket innefattar en formaspekt och en funktionsaspekt. Formaspekten handlar om skriftspråkets tekniska uppbyggnad, funktionsaspekten innefattar hur man genom skriftspråket kommunicerar ett innehåll till någon som befinner sig på en annan plats. Utifrån flera studier så har det visat sig att skrivningen kommer före läsningen (Dahlgren, m.fl. 2006).
Skriften berättar om olika objekt och händelser. När vi nämner talspråket så har de två sidor,
tala och lyssna. På samma sätt kan man konstatera att det skrivna språket är uppdelat i två
aktiviteter att skriva och läsa.
5
På förskolan handlar det om att barnen ska få lova att utforska skrifttecknets egenskaper utan att de känner någon press, det kan ske genom leken och i barnens egen takt. När många barn börjar skriva så handlar de till en början om ”klotter”, bokstavsliknande tecken eller bilder.
Syftet är inte att barnen ska lära sig att skriva och läsa i förskolan utan att de blir medvetna om att deras ”klotter” betyder något och att de ges erfarenhet av skriftlig kommunikation (Eriksen Hagtvet, 2006). En del barn experimenterar och utforskar bokstäverna innan de knäcker den alfabetiska koden. När barnen målar eller ritar så kan man ofta se att de använder sig av olika, tecken, symboler eller bokstäver i sin teckning (a.a.).
2.2.4 Pedagogens betydelse för barns skriftspråksinlärning
Det handlar om att man som lärare är flexibel och anpassar uppgifter till den inlärningsnivå som barnet befinner sig på. Pedagogernas inställning till vilka metoder som ska användas är också viktigt då en metod inte fungerar för alla barn. Alla barn utvecklas och lär sig på olika sätt och då handlar de om att fånga upp och få med alla barn (Alleklev & Lindvall, 2000).
Barns skriftspråkliga utveckling sker oftast genom att de ser och tar efter hur andra barn gör.
Pedagogerna bör aktivt ordna en miljö som inspirerar förskolebarn i alla åldrar till att vilja läsa och skriva (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
2.2.5 Miljöns betydelse för barns språkutveckling
Alla barn lär på olika sätt, de flesta genom att imitera vuxna och upprepa ord de hör i sin omgivning. Språket påverkas av arv och miljö. En miljö där inte någon aktivt kommunicerar med barnet, är en allvarlig riskfaktor. De barn som upplever brister i den tidiga stimuleringen och inte får någon känslomässig uppskattning löper stor risk till att utveckla ett dåligt språk.
En förutsättning för att avancerade språkliga färdigheter ska utvecklas är en stimulerande miljö (Eriksen Hagtvet, 2004). Bordsamtalen i familjen är en viktig plats där barn lär sig språk, de är en plats som ger stimulering och ett brett register på språkliga färdigheter.
Använder man sig av uppföljningsfrågor till barnen så underlättar de kommunikationen.
Aktiva samtal kring matbordet leder till att barnen blir socialiserade till att använda sitt språk (a.a.).
2.3 Teorier om barns inlärning
Här ges en beskrivning och förklaring av olika teorier kring barns inlärning och utveckling av språk.
2.3.1 Behavioristisk teori
John Watson är grundaren till behaviorismen, han valde att se psykologin som en vetenskap
om det mänskliga beteendet.
6
I behaviorismen så ansåg man att yttre stimuli påverkade beteendet, man tog alltså inte hänsyn till psyket. Skinner är ett stort namn inom behaviorismen, han ansåg att vi lärde oss bättre ifall vi fick belöning. När det gäller språkutveckling så skulle det här definieras som att ett barn upprepar ett ord som de hört från en vuxen och då skulle den vuxne i det här fallet berömma och ge en positiv förstärkning (Arnqvist, 1993). Ett annat problem med teorin när det gäller behaviorismen, är att man inte alltid kan hänvisa till miljön och imitationens betydelse för språkutveckling. Många barn har lärt sig cirka 1400 ord när de börjar skolan. Alla dessa ord skulle vara omöjligt för barnen att lära sig enbart genom stimuli och en positiv förstärkning från vuxnas sida (a.a.). En annan problematik av teorin är att barnet här ses som passivt, medan forskning idag visar att barn är kreativa och skapar många egna ord, bildar meningar och böjningar av ord (a.a.).
2.3.2 Nativistiska teorin
Den nativistiska teorin skapades av Noam Chomsky. Han menade att arvet och mognadens roll hade betydelse för språkinlärning. Chomsky ansåg att man föds med en så kallad språklig modul,(LAD). Chomsky menade att alla mänskliga kulturer har ett utvecklat språk. Inga andra arter påstås ha detta. Chomsky hävdade att barn har en likartad språkutveckling, vilket innebär att språket kan vara förprogramerat. Han hade intresse för hur vi uppfattar språkliga satser, men lade ingen större energi på hur språket producerades. Chomsky har fått mycket kritik för sin teori bland annat att språkinlärningen inte sker så fort som han antog (Arnqvist, 1993).
2.3.3 Kognitivism och socialkonstruktionism
Jean Piaget, är en teoretiker som förknippas med kognitivismen. Piaget menar att människan strävar efter att anpassa sig till sin omgivning och det här kallar han för adaption. Adaption delas in i två delar som består av assimilation och ackommodation. Assimilation kännetecknas av att människan anpassar omvärlden till sig själv genom att vi använder vår befintliga
tankevärld. Barns lek är en form av assimilation, där de olika tingen i leken får en annan innebörd. Ackommodation innebär en utgående process, vilket innebär att barn anpassar sig till själv till omgivningen. Leker barnen rollekar som mamma, pappa och barn så måste barnet gå in i mammarollen och förändra sitt sätt att tänka (Arnqvist, 1993).
Enligt Piaget så delas språket in i ett egocentriskt och ett socialiserat språk. Det egocentriska
språket innebär att barnet talar till sig själv och saknar därmed förmåga att sätta sig in i en
lyssnares situation. (a.a.). Piaget ansåg att det egocentriska talet är ett steg mot ett socialt tal,
många barn har svårt att sätt sig in i andras situationer. Piaget menar att ett spädbarn inte kan
skilja på sig själv och sin omgivning, därför ses inte språket som socialt eller kommunikativit
7
hos ett nyfött barn (a.a.). Lev Vygotsky var filosof och hade ett kulturhistoriskt
socialkonstruktionistiskt perspektiv, han intresserade sig för det språkliga samspelet mellan vuxna och barn. Vygotsky ansåg att språket är naturligt och biologiskt. Han intresserade sig för hur talspråket skiljer sig från skriftspråket och betydelsen av läs- och skrivförmågan för den kognitiva utvecklingen (Lindö, 2009). Båda teoretikerna menade att språket har betydelse för barns abstrakta tänkande, barnet är aktivt utforskande, i samspel med andra tar efter språk och kunskap och gör om till sitt eget (Lindö, 2009). Skillnaden mellan teoretikerna är att Piaget menar att barnets språk går från egocentriskt till att bli mer socialt, medan Vygotsky hävdade att barns språk redan vid födseln är socialt. Vygotsky ansåg att barnen tar hjälp av vuxna och föräldrar för att lösa problem (a.a.). För Vygotsky så har miljön en betydande roll för barns utveckling (Arnqvist, 1993).
2.4 Olika pedagogiska metoder för barns språkutveckling
I det här avsnittet kommer jag lyfta fram hur läraren och andra vuxna kan stimulera barns språkutveckling. Vilka metoder man kan använda sig av och hur det kan påverka barns språkutveckling. Böcker, rim, ramsor och lekens betydelse för språket och lärandet i barngruppen behandlas.
2.4.1 Rim och ramsors betydelse för barns språkutveckling.
Enligt Eriksen Hagtvet (2006) är barn i tre till fem års ålder, är mottagliga för
språkstimulering. Rim och ramsor har ett språkstimulerande och förebyggande värde, liksom lekar, rytm och ljud. Olika lekar som handlar om att barnen ska ange stavelser i olika ord genom exempelvis att klappa eller hoppa efter rytmen i ”An-ders”. Alla barn utvecklas olika och barnens medvetenhet kring ljudstrukturen i språket varierar (a.a.). Det viktigaste är att barnen tycker det är kul och att det sker genom ett lustfyllt lärande. Genom rim och ramsor så finns inget krav på barnen att rimmen måste bli riktiga ord. Utan det bästa är att låta barnen njuta av att ”smaka” på språket och låta dem höra hur tokigt det kan bli (Svensson, 2005). En del barn klarar inte av att rimma på nonsensord, vilket innebär ord som inte har någon
betydelse och för en del barn så upplevs de som meningslösa att rimma på då. Det är oftast barn som inte har så hög språklig medvetenhet, de har oftast svårt att förstå det roliga med att leka med orden och språkets form (a.a.).
De flesta barn tycker att rim och ramsor är roligt och det är något som vi vuxna och
pedagoger ska uppmuntra eftersom det kommer att utveckla deras språkliga medvetenhet
(Lindö, 2009). Många barn är i behov av rörelse och fantasi så en viktig strategi är att man
8
arbetar tillsammans med barnen och kommer på olika rörelser till sånger, rim och ramsor.
Denna språkstimulans har en betydelse för barns läs- och skrivutveckling (a.a.).
I flera ramsor finner man en tydlig rytm, den har sin utgångspunkt i ordens stavelser som exempelvis ”ett två tre fy-ra all-a byx-or är-o dy-ra” under tiden som man läser en ramsa för barn och tydligt och markerar takten så kommer ordens stavelser bli mer tydliga (Arnqvist, 1993).
2.4.2 Högläsning och böckers betydelse
Högläsning är viktigt för språkutvecklingen, läsningen bidrar till att barnen får ett större ordförråd. Men det ger även upplevelser av språk som inte är kopplade till en specifik situation. När man läser för barn så är det viktigt att man är insatt i texten och diskuterar bokens innehåll i förhållande till barnens egna upplevelser. Det bidrar till att barnen får upptäcka språkets makt att kunna skapa och utforska olika världar (Svensson, 1998). De föräldrar som visar engagemang och läser för att de tycker att det är roligt, kommer att ge sina barn den bästa stimulansen (a.a.).
Rösten är något utav det viktigaste vi har när vi läser, därför är det viktigt att man arbetar med sitt tonläge i rösten. Genom att sänka och höja rösten samt göra pauser då man läser så låter det som musik i barnens öron. Ju snabbare barnen lär sig ordens melodi desto lättare kommer de sedan att komma ihåg orden (Fox, 2001). Alla barn lever i olika hemförhållanden, så det är då bra om man på förskolan eller i skolan läser så många barnböcker som det går, då alla barn inte får böcker lästa för sig i hemmet. Genom att vi läser för barnen så kommer de att komma i kontakt med det skrivna språket och det kommer leda till att deras fantasi stimuleras
(Svensson, 2005). Böcker är det bästa hjälpmedlet vi har för att ge barnen ett bra ordförråd.
Alla författare har sitt sätt att uttrycka sig på, vilket i sin tur är lärorikt och stimulerande för barnen, då de kommer i kontakt med flera olika uttryckssätt. Det kommer leda till att barnen på sikt kommer få ett mer självständigt förhållande till språket (a.a.).
Det är viktigt att som vuxen eller pedagog inför en högläsning göra sina bokval väl. För om
barnen tidigt får höra många böcker som de inte alls fångas av och kan relatera till så finns
risken att de kan tappa sitt intresse att lyssna på någon som läser eller berättar. Det är genom
barnlitteratur som barnen bland annat utvecklas i att uttrycka sig i tal, bild, drama, rollekar
och lekskrivande (Lindö, 2009). ”Förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn,
förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande” (Skolverket, S. 5. 2010).
9
Storböcker kan bidra till att barn lättare koncentrerar sig eftersom det blir ett gemensamt fokus, och alla barn kan här se och följa med i texten. Storböcker är större böcker med stora bilder och större text. Om den vuxne stannar till då man läser för att ställa frågor kring texten om handlingen och svåra ord och sedan ber barnen återberätta så blir det en träning för barnen när de tar hjälp av språket, bilder och fantasin. Det leder även till skriftspråkliga färdigheter och en trygghet i mötet med nya texter. När man ställer frågor till barnen och låter dem vara aktiva så känner barnen sig sedda och märker att den vuxne visar intresse för barnets tankar och berättande (Eriksen Hagtvet, 2006). Miljön är en viktig del på förskolan och för
läsningen, det handlar om att ha en stimulerande miljö som lockar barn till läsning (Alleklev
& Lindvall, 2000).
2.4.3 Leken som metod i språkutvecklingen
Leken är en stor del i förskolans vardag, men det finns även lekar som har språket i fokus.
Bland annat finns lekar som tränar munmotoriken exempelvis blåsa såpbubblor eller göra grimaser. Genom att man tränar upp munmotoriken så kan barnen känna om de formar ett ljud rätt (Svensson, 2005). Även fingerlekar och ritsagor fångar barns intresse. Vygotsky menar att leken är vår största källa till utveckling av vårt språk, tanke, vilja och känsla. Alla har vi ett språk som kommer till uttryck genom gester och handling. Grunden till en god
språkutveckling är att man kan lyssna. Därför är lyssnarlekar där det handlar om att lista ut vilket föremål som ligger i en viss ask genom att skaka på den och sedan hitta en ask som låter likadant. Där tränar barnen förmåga att urskilja ljud och tränar därigenom sin
fonologiska medvetenhet (Lindö, 2009).
För barn handlar lärandet om en process där barn behöver variation. Men även att de är engagerade och intresserade av innehållet (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006). När barn leker så tränas språket, genom att barn leker med varandra så måste de uttrycka sig så att den andre förstår, barn använder sig av rörelser, gester olika tonfall och röstlägen. Leken ger upphov till fantasi, inlevelse och ett symboliskt tänkande. Leken övar barnen på att samarbeta och kompromissa på så sätt tränar barnen på att sätta sig in i andras situationer.
Turtagning är en del i leken som barnen får öva på, ena stunden är det kompisen som får bestämma sedan är det min tur. Genom turtagning i leken övas barns förmåga att lyssna och ta hänsyn till andra
(a.a.).
När barn leker rollekar så är det symboliska tänkandet centralt, det utvecklar barnen kognitivt.
Leken handlar ofta om en bearbetning och kommunikation av det barnet har upplevt.
10
Exempelvis då barnen leker mamma, pappa, barn så får barnen in tempusanvändningen då det bestämmer vem som gör vad och vad karaktärerna i leken gör. Exempelvis ”jag är mamma och kommer hem från affären” (Lindö, 2009).
Intervjuundersökningen med pedagoger och barn som Johansson och Pramling, Samuelsson har gjort konstaterar de att pedagogerna anser att leken är ett område där läraren ska vara ett stöd i bakgrunden. Leken är en stor del i förskolans vardag, pedagogerna menar att leken är ett sätt att göra barnens lärande roligt och lustfyllt. Barn som intervjuades i studien menar att:
På förskolan så lär vi oss att rita, och göra S och sånt. Vi gör H. (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007, S. 35).
Utifrån intervjun som gjordes med barnen så uppfattade många barn att man kan lära sig en del saker utan att man befinner sig i skolan värld än (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007).
Leken sker utan press, i leken är det tillåtet att göra fel, när barn är inne i sin lek så märker det inte att något är svårt (Eriksen Hagtvet, 2004). Skrivningen kommer oftast in som en del i barns lek då det ritar med kritor på asfalten eller leker affär. De tar då efter vuxna och skriver ner inköpslistor och ger kvitton eller att barn leker att det är på restaurang och ska göra en beställning. För många barn handlar det om lekskrivning i förskoleåldern (Eriksen Hagtvet, 2006).
2.5 Styrdokument och forskning kring barns språkutveckling
I det här kapitlet ges en beskrivning över aktuell forskning kring språket och läsning I slutet av kapitlet så ges en beskrivning av Lpfö 98- reviderad 2010, som är förskolans läroplan där det står vilka mål och riktlinjer som styr förskolan.
2.5.1 Kommunikativa möten
Björklund (2008) har i sin studie undersökt hur barn involveras i berättandet på förskolan. I undersökningen så framgick det att en vuxen ofta uppmanar barnen att berätta saker för
varandra och inte alltid vända sig till en pedagog. Björklund (2008) studerade en barngrupp på förskolan som i det här fallet hade bett om att få kolla i sina pärmar, när barnen fick pärmarna så berättade de en saga genom att peka på bilderna och säga ett fåtal ord.
Utifrån Björklunds (2008) observationer så visade det sig att när en av pedagogerna upprepade det barnen sade och ställde frågor till barnen, så hade det betydelse för barns samvaromönster. Det gav upphov till att pedagogerna fick fler barn delaktiga i berättandet.
Genom att pedagogen visade sig engagerad och ställde frågor så gav det möjlighet för barnen
11
att berätta om vad de faktiskt gör. Det visade sig i observationen att pedagogens roll tycks ha en viktig betydelse i barns berättande, då frågorna har en funktion i berättandet (a.a.). Orden är ett viktigt hjälpmedel som vi har för att kunna kommunicera med varandra. Genom samtal kring ”där och då” istället för att alltid prata om ”här och nu” lyfts samtalet och man kan utveckla sitt tal och tänkande till det som inte är situationsbundet. Vid ett och två års ålder så handlar mycket om situationsbundet tal men när barnen blir äldre så vänds språket till ”där och då” genom högläsning och skriftlig kommunikation. Man tränar på så sätt upp det abstrakta tänkandet hos barnen (Eriksen Hagtvet, 2004).
Björklund (2008) visade i sin studie hur sagoberättandet på förskolan inspirerade barnen till att återberätta sagor. En samling har studerats, där det visa sig att pedagogen hade upprepade gånger berättat om samma saga för barnen. När pedagogen tog fram föremål till gruppen utifrån sagans handling, så fångade de barnens intresse för att berätta om sagan. I studien framgick det att när man använde sig av konkreta föremål i sitt berättande så fångade de fokus hos barnen. Barns bearbetning av en saga underlättade om de fick konkreta föremål till sin hjälp (a.a.). Pojkarnas berättande präglas av turtagande om att ge och ta samt kompromissa för att komma överens. De visa sig i studien att det är svårt att få en sammanhängande berättelse när det blir många barn inblandade i berättandet (a.a.). I Björklunds (2008) undersökning visar det sig att barn inspirerar varandra till att berätta. Studien visar även att barn, som hör och ser andra berätta, försöker få kontakt och bli delaktiga genom att samspela med barn och vuxna med hjälp av bland annat föremål som finns tillgängliga.
2.5.2 Pedagogernas roll utifrån styrdokument
Lpfö 98 reviderad 2010 är Läroplanen för förskolan. I förskolans läroplan finns mål och riktlinjer som förskollärare ska följa i sitt arbete på förskolan. De finns inga mål som barnen måste klara av i förskolan utan alla mål handlar om vad förskolläraren ska ansvara för att sträva efter att uppnå med barnen.
I läroplanen för förskolan står det att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande, förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik. Verksamheten ska anpassas till varje barn i förskolan.
De barn som behöver mer stimulans eller stöd ska få detta med hänsyn och egna behov och förutsättningar, så de kan utvecklas så långt som möjligt (Skolverket, 2010, s. 5.)
I förskolan ska man ta vara på barns intresse och nyfikenhet till att vilja lära, barn ska
uppmuntras och deras lust att lära ska stimuleras. När det gäller språket på förskolan så ska
varje barn få möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera på olika sätt. Barns lek tar
en stor plats i förskolans vardag, där utvecklas barns fantasi och deras sätt att kunna uttrycka
sig samt utveckla ett symboliskt tänkande (Skolverket, 2010).
12
Förskolan skall lägga en stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara på barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Skolverket, 2010, s.
7).
Förskolans uppgift är att sträva efter att varje barn utvecklar ett rikt ordförråd, samt kunna berätta med hjälp av ord och kommunicera med andra. Förskolläraren ska ansvara för att väcka intresse hos barnen när det gäller skriftspråk samt symbolers funktion. Barn ska i förskolan få utveckla sin förståelse för att uttrycka sina tankar på olika sätt. Barnen ska inspireras av bilder, texter och andra medier (Skolverket, 2010).
I skollagen står det att varje barns som har annat modersmål än Svenska ska ges möjlighet att utveckla både sitt modersmål och svenskan. (Skollagen, 2010 paragraf 10).
2.6 Preciserad frågeställning
Hur tänker förskollärare kring barns språkutveckling i det pedagogiska arbetet på
förskolan?
- Vilka strategier använder pedagogerna för att påverka språkutvecklingen så som tal, läsning och skrift?
- Hur förhåller sig pedagoger till barns olikheter när det gäller språkutveckling?
- Vilken betydelse har böcker i förskolan och hur påverkar de barns språkutveckling?
- Vilken betydelse har miljön för barns språkutveckling på förskolan?
13
3. Metod
Jag har valt att genomföra kvalitativa intervjuer, på fem olika förskolor med fem olika pedagoger. För att få ta del av synsätt och arbetssätt med språkutveckling i förskolan.
Kvalitativa intervjuer valdes då Trost (2010) menar att:
Är jag intresserad av att exempelvis förstå människors sätt att resonera eller agera, eller att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster, så är en kvalitativ studie rimlig (Trost, 2010 s.
32).
Kvalitativa intervjuer passar mitt syfte då frågorna ger utrymme för egna svar. Patel och Davidsson (2011) anser att om man gör en intervju med låg standardisering så får den intervjuande mer utrymme för egna tankar och resonemang kring ämnet. Det passar till min frågeställning och mitt syfte eftersom jag vill ta del av pedagogers tankar och arbetssätt med språkutveckling. Intervjuguiden (bilaga 2) utgår från mitt valda problemområde och är indelad i övergripande frågor, som utgår ifrån de preciserade frågeställningarna.
3.1 Urval
Urvalsgruppen i min undersökning består av fem förskollärare på fem olika förskolor.
Förskolorna är belägna i tre olika kommuner i Mellansverige. Urvalet av pedagoger och förskolor, gjordes utifrån att jag ville få del av olika synsätt, arbetssätt, åsikter och skiftande tankar. Tre av förskolorna som valdes ut, kände jag inte till tidigare, varken verksamheten eller pedagogerna. Dessa förskolor valdes ut för att jag inte skulle ha någon relation med pedagogen sedan tidigare så att det inte skulle påverka resultatet av intervjun. Vid de andra två förskolorna är jag bekant med personalen men har ingen insikt i om man arbetar aktivt för att påverka barns språkutveckling. De två förskolorna som jag var bekant med är belägna i en annan kommun. De valdes för att få en större variation på synsätt och arbetsätt.
3.2 Genomförande
De utvalda förskollärarna togs kontakt med via telefon, där jag frågade om de ville delta i min undersökning. Pedagogerna informerades om att intervjuerna kommer ta runt 30 till 40
minuter, utifrån det fick förskollärarna bestämma när intervjun skulle göras. Jag valde att göra enskilda intervjuer istället för att använda mig av gruppintervjuer. Detta valdes på grund av att Trost (2010) anser att
Vid gruppintervjuer så blir det lätt att de språksamma personerna tar över och de tystlåtna kommer inte så lätt till tals. Vilket kan leda till en spänd och dålig atmosfär för en intervju (a.a. s. 67).
I samband med att informationsbrevet (bilaga 1) skickades ut så tillfrågades pedagogerna om
det var möjligt att jag fick lov att spela in samtalen.
14
Alla pedagoger gav sitt medgivande så jag valde att spela in. Då Trost menar att vid
ljudupptagning så kan man koncentrera sig mer på frågorna och svaren och man får ett mer flyt i samtalet eftersom den som intervjuar inte behöver anteckna hela tiden. Vid
ljudinspelning så kan du även gå tillbaka och lyssna flera gånger, på tonfall och ordval (a.a.).
Vid alla intervjuer så satt vi i ett avskilt rum på respektive förskola, där de visste att vi inte skulle bli störda.
3.3 Bearbetning
De inspelade intervjuerna avlyssnades och skrevs ner ordagrant utifrån vad som kom upp i intervjun. De genomlästes sedan flera gånger för att finna mönster, olika synsätt och
strategier. Utifrån frågeställningen så gjordes underrubriker där förskollärarna ger sin syn på språkutveckling och hur de arbetar med förskolebarn som kommit olika långt i sin
språkutveckling. Vidare tar jag upp pedagogers syn på användandet av bokstäver och
skrivning, samt böckernas funktion på förskolan och miljön som en viktig faktor. I resultatet presenteras pedagogernas tankar och efter varje del visas en sammanfattning av som har tagits upp och vad pedagogerna sätter fokus på, samt om det är någon som avviker från de övriga pedagogerna.
3.4 Etiska förhållningssätt
I min studie så har jag förhållit mig till de fyra etiska principerna som är formulerade av vetenskapsrådet. Det fyra olika principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). I god tid innan underökningen skulle äga rum talade jag om mitt syfte och vad det kommer handla om.
Pedagogerna i fråga kontaktades via telefon och där de fick information om vad
undersökningen skulle handla om, sedan skickades ett informationsbrev (bilaga 1) ut där de kunde läsa att jag kommer utgå ifrån ett etiskt förhållningssätt och ta del av de fyra
principerna. Med det anser jag informationskravet är uppfyllt.
Förskollärarna som kontaktades, tillfrågades om de ville ställa upp i undersökningen, där fick de en möjlighet att tacka nej om de inte ville delta. Här uppfyller jag kravet för deltagarnas samtycke. Pedagogerna som intervjuades fick bestämma tid och plats utifrån hur de passade dem bäst att gå ifrån barngruppen. Allt insamlat material har förvarats på ett sådant ställe där ingen utomstående kan ta del av det. När undersökningen görs så är det viktigt att man klargör för de som deltar att allt material som är insamlat ska sedan förstöras vilket innebär att
nyttjandekravet uppfylls. Alla namn i min undersökning är fingerade vilket innebär att det är
15
omöjligt att identifiera en enskild individ i resultat beskrivningen vilket överensstämmer med kravet på konfidentialitet.
3.5 Studiens trovärdighet
Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer vilket kan skapa problem när det gäller att resonera om en studies trovärdighet då Trost (2010) menar att reliabilitet och validitet ursprungligen har använts vid kvantitativa studier. Den metod jag har valt har gett mig möjlighet att uppnå mitt syfte och belysa frågeställningarna i min studie. För att jag som undersöker ska kunna visa andra som tar del av mina resultat att studien är trovärdig så måste jag i slutet ha med en reflektion över mina resultat. I mina intervjuer så har jag försökt att komma åt hur de intervjuade tänker om och arbetar med språkutveckling. När intervjun ägde rum så satt vi ostört på deras arbetsplats. Vilket innebär att pedagogerna borde känna en trygghet i att de var i en miljö som de känner till. Ingen person kom in under någon av intervjuerna och störde. Jag är medveten om att när man har en intervjusituation där man spelar in, så kan det skapas en spänning och intervjupersonerna gärna vill svara så bra som möjligt, vilket kan ge en annorlunda bild av verkligheten.
Jag har använt samma frågor till de som intervjuades, men följdfrågorna har blivit olika eftersom frågorna har varit öppna. Frågorna är förankrade i forskning om barns
språkutveckling. Pedagogerna fick intervjuguiden (bilaga 2) några dagar innan intervjun ägde
rum. Detta kan vara både för och nackdel, fördelen var att nu kunde pedagogerna förbereda
sig och tänka sig in i ämnet och ge konkreta svar. Nackdelen kan vara att de inte nämner allt
utan enbart tar med det som de anser är viktigt för mig att veta.
16
4. Resultat
Nedan redovisas resultatet av de fem genomförda intervjuerna. Här beskrivs pedagogers bilder av språkutveckling på förskolan. Intervjupersonerna har jag valt att kalla för Malin, Anna, Emma, Sofia och Klara. Malin, Sofia och Emma har arbetat som förskollärare i tio år.
Medan Anna har trettio års erfarenhet av arbete inom förskolan. Klara är den som har arbetat längst hon började arbeta som förskollärare för närmare fyrtio år sedan. Samtliga intervjuade har bred erfarenhet av arbete med barn i olika åldrar inom förskolan. Sofia arbetar för
närvarande på en avdelning där det finns många barn med ett annat modersmål än svenska.
4.1 Språkutveckling en del av förskolans verksamhet
Här nedan redovisas pedagogers synsätt på språkutveckling och hur de kommer till uttryck på förskolan. Vad lägger förskollärarna sitt fokus på när det gäller språkutveckling i förskolan.
Alla pedagoger var överens om att språkutveckling innefattar det vardagliga och allt de håller på med i förskolan. Allt ifrån hur man pratar med varandra kring matbordet till att lösa konflikter och den fria leken. Anna poängterade att det handlar om att ge barnen utmaningar i relation till vad barnen klarar av. Med de minsta barnen så kan det handla om att man
utmanar barnen genom att säga ”hämta dina skor” och med de äldre barnen så kan man utveckla språket utifrån vad barnen förstår. Emma pratade precis som Anna om
språkutveckling, Emma poängterade att språkutvecklingen är en del i människans utveckling.
Språket är en viktig del för att utvecklas som människa i samspel med andra. Att kunna kommunicera är viktigt för att kunna förmedla känslor. Språket ligger till grund för mycket betonade Emma.
Sofia är en förskollärare med många års erfarenhet, på hennes arbetsplats så består halva barngruppen av barn som har ett annat modersmål än svenska. Sofia berättade att:
På min arbetsplats så har mellan 50- 60 % ett annat hemspråk än svenska, så här handlar språkutveckling mycket om det vardagliga i förskolan. Vi arbetar mycket med att sätta ord på känslor men även på det vi gör. Vi pratar mycket med barnen, barnen lär sig fantastiskt fort, många barn har nyligen kommit till Sverige och det blir mycket konflikthantering. Vi försöker vara så konkreta som möjligt och visa med hjälp av vårt kroppspråk.
Sofia poängterade att de är viktigt att få med alla barn och att de förstår, de använder sig periodvis av tecken som stöd men framförallt är bilder ett hjälpmedel som används flitigt.
När Emma pratade om sina förskolebarn menade hon att de använde sig av språket mycket för
att lösa konflikter och vill visa för barnen att det är viktigt att man kan prata och säga vad man
tänker. Istället för att rycka något ifrån sin kompis. Emma berättade att:
17
Jag tycker att många föräldrar idag är snabba och ofta stressade, de tar sig inte tid till att låta barnen prova själva eller få uttrycka vad de vill eller menar alla gånger. Men jag tycker
språkutveckling är roligt att arbeta med, det är viktigt att barnen pratar med varandra och att det kan ge uttryck för vad de vill.
Tre av pedagogerna som intervjuades arbetade utifrån ett material som heter ”Språkeri
Språkera” Emma, Anna och Sofia, hade detta materialet på sin förskola. De berättade för mig att Språkeri språkera används oftast till de äldsta barnen som går sista året innan de ska börja i förskoleklass. Materialet innehåller fyra olika nivåer från ett till fyra där ett är lättaste och fyra är det svåraste. Språkeri och språkera innehåller mycket tips och idéer på hur man kan arbeta med språket och få barnen att bli språkligt medvetna i barngruppen. Allt ifrån rim och ramsor till sagor. Sofia menade att:
Språkeri och språkera använder vi under två terminer oftast, då många barn inte har kommit så långt i språket. När många barn hos oss har ett annat hemspråk än svenska, på så sätt så känner vi att vi behöver mycket tid och det handlar om att barnen får ”bada i språket” Vi brukar dela in barnen i två grupper, lite efter hur långt det har kommit i språket för att kunna utmana alla barn.
Anna poängterade att Språkeri, språkera är ett bra arbetsmaterial som de ofta använder sig av när det har samling, de använder sig mycket av rim kort och ordbildningsövningar. Materialet som de använder utifrån språkeri, språkera är mycket uppskattat hos barnen och de flesta gillar att leka med språket. Barn är otroliga på att lyssna och lära sig. Men hos Emma så visar det sig att språkeri, språkera materialet ska vara något spännande som de äldre barnen får arbeta med, därför tas de inte fram tidigare än till barnens sista termin på förskolan.
Sofia berättade att de hade arbetat med ett tema som de valde att kalla för barnens tema. Innan de startade upp sitt tema så intervjuade pedagogerna barnen om vad de var intresserade av.
Utifrån de olika teman som kom upp så fick barnen sedan rösta vilket område det skulle börja med. Det första som gjordes i uppstarten av temat var att göra en tankekarta över vad barnen ville veta mer om och hur de skulle gå tillväga. Tankekartan användes sedan i slutet av temat för att tillsammans med barnen reflektera. Sofia poängterade att den här metoden har varit uppskattad hos barnen, då det blir delaktiga och de arbetar tillsammans med något de är intresserade av.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga pedagoger menar att språkutveckling innefattar
vardagen i förskolan. Flera pedagoger menar att det innebär en del av konflikthantering. Men
språkutveckling handlar om tid och att barnen ska få prova på och utrycka vad de vill bland
annat sätta ord på sina känslor.
18
Sofia utmärkte sig genom att hon poängterade konkret syftet med språkutveckling på
förskolan. För henne innebar det att man är så konkret som möjligt för att få med alla barn och att de förstår. De brukade dela in barnen efter nivå, för att på så sätt stimulera och kunna utmana alla barn. Sofia beskrev ett tema som kallades för barnens tema, här visar det sig att pedagogens roll på hennes förskola handlar om att lyssna och ta åt sig av barnens tankar och låta alla barn bli delaktiga. Flera av pedagogerna sätter fokus på att det är viktigt att barnen ska kunna sätt ord på sina känslor. Det togs upp att språkutveckling är en viktig del i människans utveckling och det är genom språket som man kommer vidare inom andra områden. Ett par pedagoger poängterade att språkutveckling är roligt att arbeta med och barn idag lär sig otroligt fort och de är bra på att lyssna på material som intresserar dem. Strategier som förskollärarna använder i arbetet med att utveckla barns språk är bland annat, ett material som kallas för språkeri språkera. Pedagogerna använder sig av teman, exempelvis barnens tema, där de gör tankekartor. De tar hjälp av bilder och tecken som stöd.
4.2 Pedagogens bemötande av barns olikheter inom språket
Här nedan beskrivs pedagogers syn på barns olikheter inom språket. Hur bemöts det barn som är framåt i språkutvecklingen och visar ett stort intresse för att skriva och läsa. Men även hur man som pedagog bemöter de barn som har svårt med språket och att uttrycka sig och inte visar något intresse för skriftspråk.
Barns olikheter inom språketutveckling
Alla fem pedagoger betonade att det svåra inom förskolan är att utmana alla barn i deras utveckling. Malin poängterade att med de barn som har svårt med språket så används mycket flanosagor, där barnen får höra texten. Men även matsituationen menade Malin är en del som de arbetar med hos de barn som har de svårt. Det handlar om att vara en aktiv lyssnare och att man pratar och läser mycket för barnen. Emma berättade:
En av förskolans stora utmaningar är att se vad var och en behöver, många gånger upplevs det tyvärr som att det blir mer fokus på den som har svårt med språket än den som har väldigt lätt för sig och är framåt.
Hur går man tillväga när man anser att ett barn har svårt med språket?
Fyra av pedagogerna nämnde att när ett barn har svårt med språket, så kan pedagogerna med
föräldrarnas medgivande gå på en ärendekonferense. Där lyfter de sitt ärende tillsammans
med ett resursteam som består av talpedagog, specialpedagog, psykolog och socionom. Här
kan de få hjälp med barn som är i behov av särskilt stöd. Är det så att en talpedagog behövs
kopplas in så brukar talpedagogen ge övningar till barnet att träna på hemma. Emma betonade
19
att de brukar be om att få en kopia av de övningar som ges ut av talpedagogen så att de kan använda dem i förskolan. Men det är ofta svårt att få tid att sätta sig med enskilda barn och öva.
Även Sofia menade att de brukar be om en sammanfattning från talpedagogen men att sitta särskilt med ett barn är svårt, Sofia berättade att:
Jag tycker det fungerar mycket bättre att man delar in barnen efter ålder eller hur långt de har kommit i sin utveckling. Vi kan på så sätt arbeta mer effektivit efter vad barnen behöver.
Anna berättade att det är oerhört viktigt att man bemöter både de barn som kommit långt och de barn som har svårt. Man får inte jämföra barnen utan man måste utgå ifrån var varje enskilt barn och var det befinner sig i sin språkutveckling. Att utmana alla barn kan vara tufft och ge de barnen utmaningar utifrån var de befinner sig. På förskolan där Anna arbetade så nämndes ett material som kallas för ”råttsagan”. Det här materialet hade de fått från en logoped. I råttsagan så finns alla ljuden ifrån vår mun med. När barnet arbetar med råttsagan får de använda alla ljud som kan formas av munnen. Utifrån den här metoden så antecknar pedagogen hur barnen uttalar olika ljud. Anna berättade att:
Vi som förskollärare kan inte veta hur man lär barn säga k exempelvis utan de handlar om att vi måste kunna ta hjälp av andra personer som har den kunskapen. Därför är det en trygghet för oss att ha ett bra samarbete med talpedagog, specialpedagog och logoped.
Utifrån studien så visar de sig att pedagogerna upplever att det är svårare att stimulera och utmana de barn som kommit långt i sin utveckling i förhållande till de som har det svårt.
Malin berättade om en situation som förvånat henne och det var när ett barn tog över en bok under vilan och fortsatte läsa när Malin skulle hjälpa ett annat barn på toaletten. Malin betonade att det är viktigt att man tar vara på vad barnen kan och är intresserade av och på så sätt bygger vidare och utmanar. Klara berättade att de har en tavla med magnetbokstäver, det är ett bra sätt för barnen att träna på ord och meningar. De använde mycket rim och ramsor i samlingen, de har även ett material som kallas för ”språksnabben”. Där de kollar hur barnens språkförståelse är, de tränar även parbildning och kollar deras uttal.
Både Klara och Sofia berättade att de hade börjat använda ipads i barngruppen. Ipads är en
form av en dator fast mycket liten, den kan användas till Powerpoint presentationer, läsplatta
och spelplatta och surfplatta bland annat. Sofia berättade att de laddat ner flera appar till sin
ipad, bland annat flera med språkövningar. De hade en app som heter stavningslek, där har
flera barn lärt sig att ljuda. Flera av pedagogerna nämnde att det handlar om att fortsätta
stimulera barnen. Sofia betonade att det finns många saker man kan göra som utmanar barnen.
20
De barn som gillar att skriva och är framåt kan man utmana genom att be dem skriva saker, vara med och skriva inbjudningar till föräldrar menade Sofia. Det handlar mycket om att man synliggör lärandet för barnen i deras dokumentation.
På Sofias förskola så dokumenterar de mycket tillsammans med barnen. De diskuterar med barnen vilka bilder som ska vara med och varför och vad de ska skriva. På så sätt får barnen träna på sitt berättande om något som de själva har skapat.
Sammanfattning
Sammafattningsvis så kan jag konstatera när de gäller bemötande av barns olikheter så upplever pedagoger idag att de har ett bra stöd ifrån resursteam. Dit kan pedagogerna ringa och rådfråga utan att nämna namn. Men de kan framförallt vända sig dit med föräldrars tillåtelse och få stöd från talpedagog när de gäller språket och sedan få ta del av olika
övningar som talpedagog anser att barnet behöver arbeta med. Flera av de intervjuade nämnde att de brukar be om att få ta del av material och övningar från talpedagogen. Men det finns ändå ingen tid till att sitta ner och träna enskilt med ett barn. Istället poängterade Sofia att de använder sig mycket av mindre grupper där de delar in barnen efter ålder och nivå. På så sätt så kan de möta och utmana alla barn efter vad de behöver. Två av pedagogerna skilde sig ifrån de andra då de nämnde att de har material där de testar barnen. De använder olika övningar för att se hur barnen uttalar ord exempelvis. Pedagogerna lyfte fram att de då kan upptäcka saker de inte lagt märke till innan. Det som var gemensamt för alla pedagoger var att alla ansåg att det är viktigt att man pratar mycket med barnen och sätter ord på allt man gör.
Alla pedagoger poängterade att rim och ramsor har stor inverkan på språket hos barn. Ipad var en ny metod som har börjat komma till användning på två av de fem förskolorna som
intervjuades. Den sågs som ett material som är bra för att utmana barnen med olika övningar.
Det som skiljde sig från Sofia och de andra pedagogerna, var att Sofia gav konkreta förslag på att man dela in barn i mindre grupper, ge barnen uppdrag, be barnen skriva saker åt dem, för att stimulera språkutvecklingen. Medan de andra pedagogerna betonade enbart att de är viktigt att fortsätta stimulera och försöka ta fram material till de barn som är mer framåt.
4.3 Barn möter skrift på förskolan
Här ges en beskrivning av förskollärares syn på bokstäver och skriftspråk i förskolan samt
vilket material de anser ska finnas på förskola respektive skolan.
21
Bokstäver och skriftspråk på förskolan
Klara menar att bokstäver ska finnas på förskolan, eftersom det alltid finns barn som är framåt och är intresserade av det. De ska finnas så man kan visa barnen och hjälpa dem, men det inte är meningen att de ska bedriva någon form av undervisning. Emma framhöll att:
Bokstäver och skrivning ska finnas i förskolan, jag tycker barnen ska utsättas för det och de som är intresserade av det och mogna för det. Jag vill inte bromsa något barn, men samtidigt får de inte känna några krav.
Alla pedagoger som intervjuades var överrens om att de försöker arbeta med att barnen ska kunna skriva sitt namn och kunna och känna igen sin första bokstav i sitt namn. Flera av pedagogerna nämnde att bokstäver finns runt oss hela tiden, Anna menade att de använder sig mycket av text på hyllor, skåp och lådor. Barnen lär sig känna igen ord mycket snabbt. Malin berättade att förr var det mycket symboler överallt, på skåp och barnens hyllor exempelvis men nu används enbart text. För lika väl som barnen kan känna igen en symbol så kan de känna igen ord och bokstäver. Sofia beskrev konkret hur de arbetar med bokstäver på
förskolan. Hon berättade att barnen alltid har tillgång till papper och pennor och hela alfabetet är utskrivet och tillgängligt för barnen. De arbetar för att väcka ett intresse hos barnen och bokstäver ska finnas i miljön som barnen vistas i menar Sofia. Sofia berättade om en dag då de hade tagit med hela barngruppen till stranden och hämtat olika material till förskolan. Där skulle barnen sedan använda sitt material till att bygga sin första bokstav i namnet. Vilket hade varit uppskattat i barngruppen.
Sammanfattning
Flera av pedagogerna la fokus på att bokstäver ska finnas så man kan visa de barn som är
intresserade av det, men det är inte meningen att det får bli något krav på barnen och det ska
inte vara som en undervisning. Tre av pedagogerna betonade att de arbetar medvetet med att
använda sig utav text på skåp, hyllor, och lådor där det står beskrivet vad de innehåller istället
för en symbol av exempelvis en spade. Malin poängterade att barn lika väl lär sig att känna
igen ord och bokstäver som en symbol. Till skillnad från de andra pedagogerna så berättade
Sofia om en situation där barnen fick vara med och skapa med kroppen, de gick ner till en
strand där barnen fick samla sitt egna material som de sedan skulle använda till att skapa sin
bokstav.
22
4.4 Böcker stimulerar barns fantasi
Här nedan ger pedagogerna sin bild av böckernas roll i barns språkutveckling.
Böcker på förskolan
Alla pedagoger pekade på betydelsen av böcker, böcker lockar till läsning och stimulerar barns fantasi. Alla intervjuade poängterade att barnen blir engagerade på olika sätt i böckerna som finns på förskolan. Det här sker genom att man turas om att ta med barnen till biblioteket där barnen får vara med och välja böcker. Emma berättade att de inte arbetar efter någon regelbunden rutin för läsning. På Emmas förskola så varierar man vilan efter maten med att lyssna på sagoband och ibland läsa en bok. Även Klara pratade om samma sak, hon nämnde att man idag läser mer sällan för barnen än vad man gjorde förr. Alla pedagoger berättade att böckerna står så att barnen kan nå dem och därmed alltid är tillgängliga. Tre av pedagogerna nämnde att på äldre- avdelningen med barn från 3-5 år så har man börjat läsa kapitelböcker istället för bilderböcker. Anna berättade att en kapitelbok har stor betydelse för fantasin, en kapitelbok är oftast helt utan bilder och på så sätt får barnen skapa sina egna bilder. Malin pratade inget om kapitelböcker utan hon nämnde att man försöker läsa för barnen så mycket det går och utifrån deras intresse. Sofia berättade så här om böckernas användande på hennes förskola:
Ofta så letar vi böcker efter det tema område som vi arbetar med. Eftersom vi har många flerspråkiga barn så vill vi ha fler flerspråkiga böcker och använda datorn mer, där finns det inspelat på flera språk. Så att vi kan läsa en bok på svenska men även att de kan få höra den på sitt hemspråk och få en djupare koppling. Det är viktigt att prata mycket om bokens innehåll, när vi läser så följer vi med fingret i texten. Vi pratar om bilderna och utmanar barnen genom att ställa frågor som inte är så situationsbundna.
Emma berättade att kapitelböckerna blir valda efter vad pedagogerna känner till och vet att de har läst förut. De finns flera kapitelböcker som de brukar återkomma till. Klara och Malin pratade precis som Emma, de betonade att de negativa är de inte finns tid till att läsa in sig på en bok innan man läser den för barngruppen. Eftersom pedagogerna läser mycket
återkommande böcker så anser de sig kunna texten och inte är i så stort behov av att läsa en bok innan de läser för barnen. Malin poängterade att lästunden efter maten inte alltid lika uppskattad.
Om jag får säga de så tror jag de handlar lite om vem som läser av oss i personalen. Jag
personligen läser väldigt gärna och det tror jag barnen märker på mig att jag gör. Barnen kommer ofta fram till mig och frågar om vi kan sätta oss ner och läsa. Jag tror barnen märker tydligt om du är engagerad och gillar att läsa.
23
Sammanfattning
Sammanfattningsvis så betonade alla pedagoger vikten av böcker och högläsning på
förskolan. Det stimulerar barns språk, fantasi och ger intresse för läsning. Alla de intervjuade framhöll även att det är viktigt att barnen får vara delaktiga i vilka böcker som lånas. Även om alla pedagoger betonade vikten av böcker på förskolan, så fanns inte läsningen som en rutin mer än till vilan. Utifrån undersökningen så visa det sig att högläsningen används enbart till vilan och i enstaka fall då man introducerar ett tema. Vilan sker efter maten och det är ett tillfälle då pedagogerna anser att det ska vara en lugn stund och då varvar man ned med en bok. Alla pedagoger poängterade att läsningen har en stor betydelse på förskolan, men ingen av de fem intervjuade tog sig tid att läsa igenom en bok innan de läser den för barnen. Istället understryker samtliga pedagoger att flera böcker återkommer och kapitel böckerna väljer pedagogerna ut utifrån vad de själva känner till.
4.5 Miljön på förskolan en del i barns språkutveckling.
Här ges en beskrivning av hur den fysiska miljön ser ut på förskolan och hur de påverkar barns språkutveckling.
Miljön
Alla pedagoger var överens om att miljön är en stor del i förskolans verksamhet. I min studie visade det sig att när pedagogerna pratar om miljö så handlade det främst om tillgänglighet.
Fyra av pedagogerna poängterade att allt material på förskolan finns framme och tillgängligt för barnen. Allt material står i barnens nivå så att de kan komma åt. Emma berättade att hos dem så fanns inte allt material framme samtidigt, hon menade att genom att ha framme en del material i taget så hjälper man barnen att välja. Men framförallt så handlar det om att barnen ska lära sig att plocka undan. När man att inte har allt material framme samtidigt så kan man lätt variera sin miljö och barns lek påpekade Emma. Emma uppmärksammade en annan aspekt av tillgänglighet då hon berättade att en del material står så högt upp att barnen inte når. Men det är inget hinder utan barnen vet om var alla saker står och de kan be en vuxen så plockar de ner material. Emma berättade:
Vi försöker regelbundet titta på miljön, vad är barnen intresserade av och vilka behov uttrycker barnen? En del barn behöver ett avskilt rum exempelvis. Så vi försöker göra små förändringar ofta.
Malin tog upp samma sak som Emma, hos Malin fanns inte allt material i barnens nivå,
istället menade Malin att det handlar om att barnen får lösa problem, hur ska man gå tillväga
för att nå? Malin poängterade att vi idag hjälper barnen för mycket och inte låter dem prova
själva. Sofia lyfte fram miljöns betydelse för språket och berättade att miljön är viktig, hon
24
menade att de måste finnas pennor, papper, ateljé, och datorer. Sofia betonade att allt ska finnas framme och tillgängligt eftersom vi alla uttrycker oss på olika sätt. Klara pratade precis som Sofia och menade att det är viktigt att man synliggör barns utveckling och lärande, genom att sätta upp det barnen gör på en vägg så att de själva kan se. Man behöver samtala med barnen och reflektera över vad de lärt sig. Alla pedagoger var överens om att man alltid vill ha fler material eller rum för att kunna utmana och stimulera barnen mer. Emma ansåg att det fattades tekniska utmaningar. En projektor och mer saker som lockar barnen till att
utforska menade Emma fattades i hennes miljö.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att pedagogerna upplevde att miljön var en viktig del i barns språkutveckling. Flera av pedagogerna betonade vikten av en miljö som är tillgänglig för alla, material på barnens nivå. Sofia la fokus på att alla barn har olika sätt att utrycka sig på. Det måste man ta vara på, därför ska pennor, papper, ateljé och datorer finnas tillgängliga för att inte stoppa barnen när de vill uttrycka sig. Två av pedagogerna skiljde sig från de andra, de menade att allt material inte fanns i barnens nivå. De ansåg att det blir en
problemlösning för barnen att komma på hur de ska nå materialet eller som Emma menade att
det är bara att be en vuxen så plockar man ner material åt barnen.
25
