Att tolka styrdokument - en fråga om utbildning och yrkesroll? En studie i hur sex pedagoger resonerar kring förändringarna i läroplanen för förskolan, Lpfö98/10

Malmö högskola

Barn unga samhälle

Examensarbete

Att tolka styrdokument - en fråga om

utbildning och yrkesroll?

– En studie i hur sex pedagoger resonerar kring förändringarna i

läroplanen för förskolan, Lpfö98/10

To interpret governing documents – a matter of education and professional

role?

- A study of how six educators reason about changes in the curriculum for preschool, Lpfö98/10

Kerstin Andersson

Helén Hansen

Lärarexamen 210 hp Examinator: Annika Månsson

Barn och ungdomsvetenskap

2011-11-02 Handledare: Lotta Nyrén

Examinator: Annika Månsson

Abstract

I samband med att förskolan blev en del av skollagen gjordes en revidering av Lpfö98. Förändringar och förtydliganden i Lpfö98/10 är grunden till vår studie. Vårt syfte var att synliggöra pedagogers resonemang kring Lpfö98/10 samt huruvida yrkesrollen har en del i förståelsen av läroplanen. Studien grundar sig på forskning kring styrdokument och intervjuer gjorda på pedagoger i förskolan. I resultatet framkom det bland annat att läroplanen har blivit tydligare men att ansvarsbegreppet kan tolkas på olika sätt. En av de viktiga slutsatserna var att de olika tolkningarna ständigt bör diskuteras i arbetslagen för att ett gott samarbete ska råda.

Nyckelord: Ansvarsbegrepp, förskola, pedagoger, profession, reviderad läroplan, samverkan med skolan, tolkningar, tydlighet

Förord

Arbetet med denna studie har varit lärorikt och intressant. Vi har båda varit delaktiga i insamling av forskningslitteratur och empiri där vi har bearbetat materialet både enskilt och tillsammans. Sammanställningen av studien har vi gjort gemensamt. Tack alla ni informanter som delat med er av era tankar kring förändringarna i läroplanen. Ni har bidragit till att vi har fått inspiration och underlag till vår studie. Även ett stort tack till Lotta Nyrén som har handlett oss hela vägen genom arbetet. Vi vill också tacka Ystad kommun, Backa förskola samt våra kollegor för att vi har blivit stöttade under vår utbildning och framförallt till skrivandet av denna uppsats. Tack till våra kära, Anders, Fia, Sebastian och Albin samt Ellinor, Josefin, Rasmus, Margit och Börje för att ni har haft förståelse för vårt arbete kring denna uppsats. Att vara fru, mamma, dotter, syster, väninna, kollega och utöver detta även student har inte alla gånger varit så lätt, men roligt.

Ystad okt 2011 Kerstin Andersson Helén Hansen

Innehållsförteckning

1. Inledning 7

1.1 Syfte och frågeställningar 7

2. Forskningsöversikt och styrdokument 9

2.1 Aktörer i läroplanstexterna 9

2.2 Synen på barn och kunskap 10

2.3 Professioner och professionalitet inom förskolan 12

2.4 Nationella utvärderingar av Lpfö98 13

2.4.1 Förskola i brytningstid 13

2.4.2 Tio år efter förskolereformen 14

2.5 Bakgrund till den reviderade läroplanen 15

3 Metod 17

3.1 Metodval 17

3.2 Urval 17

3.3 Genomförande 18

3.4 Etiska övervägande 18

4. Resultat och analys 20

4.1 Olika sätt att tala kring ansvar och dess innebörd 20

4.1.1”Förskolläraren banar vägen” 20

4.1.2Ansvarsbegreppet som grund för konflikter i arbetslaget 22 4.1.3 ”Förskolechefen kommer inte undan längre” 25

4.2 En ökad tydlighet – mindre flum 27

4.3 Ökad konsensus i förskola – skola 28

5. Diskussion 30

5.1 Metoddiskussion 30

5.2 Resultatdiskussion 31

Inledning

Under vår verksamma tid som barnskötare har vi arbetat under olika styrdokument. Vi har upplevt att dessa inte haft så stor inverkan på arbetet i verksamheten. Barnskötare och förskollärare har arbetat i arbetslag där frågan om ansvar inte varit så tydlig. Ansvarsfördelningen har sett olika ut beroende på var pedagogerna har arbetat och hur man har tolkat styrdokumenten. 1998 fick förskolan sin första läroplan, Läroplan för förskolan (Skolverket, 2009), som angav mål och riktlinjer för den pedagogiska verksamheten. Den uttryckte krav och förväntningar på både verksamheten, barnen och föräldrarna. Det var inte längre bara råd och rekommendationer kring hur verksamheten skulle bedrivas utan vi fick mål att sträva mot. För tre år sedan inledde vi vår förskollärarutbildning vilket gjorde att vi fick ett annat förhållningssätt till styrdokumenten. Vi upplevde att läroplanen blev en ledsagare i arbetet med barnen. De tydliga målen och riktlinjerna gjorde att aktiviteterna med barnen kunde hänvisas till läroplanen och på så vis kände vi oss starkare i vår roll som pedagoger. När Lpfö98/10 skulle införas väcktes vårt intresse för hur pedagoger resonerar kring denna revidering. Revideringen har inneburit att det har gjorts förtydliganden och kompletteringar i läroplanen. Tanken var att revideringen i sig skulle generera en kvalitetsutveckling i förskolan och det uttrycktes med att det i målen angavs en förväntad kvalitetsutveckling. Alla som arbetar i förskolan ska följa förskolans läroplan. Effekterna av revideringen tycker vi är intressanta att följa och det finns många tankar ute i verksamheterna kring detta. Vissa pedagoger upplever att det inte är så stor skillnad medan andra menar att det skett förändringar i arbetssätt och ansvarsfördelning. Det finns olika sätt att tala om revideringens införande och olika tolkningar kring vad det handlar om. På något sätt måste alla pedagoger inom förskolan reflektera kring ”det nya” och hur det ska förstås.

1.1 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte med undersökningen är att synliggöra hur förskolans pedagoger och förskolechefer resonerar kring sitt uppdrag så som det uttrycks i Lpfö98/10 (Skolverket 2010). Vi är intresserade av att undersöka hur diskussionerna och tankarna går kring implementeringen av

den reviderade läroplanen. Vad är det personalen ser som de största förändringarna och hur tror de att verksamheten kommer att påverkas? Förskollärare, barnskötare och förskolechefer som jobbar ute i verksamheterna har olika utbildningar vilket kan ha betydelse för hur man resonerar. Syftet blir därför också att synliggöra huruvida yrkesrollen har en del i förståelsen av revideringen. Utifrån ovanstående resonemang blir våra frågeställningar följande:

 Hur resonerar förskollärare, barnskötare och förskolechefer kring förändringarna i läroplanen för förskolan, Lpfö98/10?

 Kan vi se några likheter och/eller skillnader i deras sätt att resonera – Kan detta i så fall kopplas till informanternas respektive profession?

2. Forskningsöversikt och styrdokument

Detta avsnitt ger läsaren inblick i vilka dokument som har haft betydelse för förskolan som verksamhet från 1800-talet och framåt. Förändringar av barn- och kunskapssynen över tid beskrivs fram till dagens reviderade läroplan. Denna forskning är relevant för vår studie eftersom den visade på tidigare styrdokumentens betydelse för förskolan. Forskning kring begreppet profession och dess betydelse inom förskolan presenteras för att göra läsaren insatt i vad som menas med profession i denna studie. Även två nationella utvärderingar av Lpfö98 finns med där det belystes hur förskolan har utvecklats efter införandet av läroplanen. Avslutningsvis beskrivs bakgrunden till läroplanens revidering, detta för att läsaren ska få djupare förståelse för studiens problemområde.

2.1 Aktörer i läroplanstexterna

På 1800-talet ansågs Forsell, Dahlgren samt Fröbel vara viktiga personer inom läroplanstexterna. Forsell var bland annat med och författade läroböcker för småbarnsskolan och Dahlgren hade störst betydelse för utvecklingen av småbarnsskolerörelsen. Som vägledning i dessa skolor hade lärarna Forsells handbok och en översättning av Fröbels skrifter. Vid 1900-talets början var förskoletexterna huvudsakligen skrivna av kvinnor, bland annat systrarna Moberg. De var drivande i utformningen av barnträdgårdarna som leddes av lärarinnor som blivit utbildade av Fröbels idéer och var till för att stimulera barnen. Under 1930-talet var det barnavårdsnämnden som blev ny tillsynsmyndighet och man började prata om ett enhetligt system inom förskolan (Vallberg & Roth 2002:29,83).

Runt 1950-talet var det fortfarande tidskriften barnträdgården som fungerade som styrdokument men i Barnstugeutredningen (SOU 1972:26, 1972:27, 1974:42) blev det anvisningar från socialstyrelsen som fungerade som ett centralt styrdokument. Socialstyrelsen tog fram arbetsplan för förskolan (1975-1979) som var böcker skrivna i sex delar. Dessa fungerade som pedagogisk vägledning för personalen. Enligt Vallberg och Roth (2002:90)

hade de ett psykologiskt perspektiv som bland annat innehöll mognadsteorier från Gesell, Piaget och Eriksson.

På 1980-talet när det fortfarande var socialstyrelsen som gav ut råd och anvisningar för förskolan lade regeringen fram propositionen Förskola för alla barn (prop. 1985/86:209). Följden av denna blev att Pedagogiskt program för förskolan (1986) utarbetades. Detta program var upplagt som ett ramprogram med mål och inriktning, syn på barns utveckling samt principer för innehåll och arbetssätt i förskolans verksamhet.

Under slutet av 1990-talet etablerades Skolverket till huvudman för utbildningsväsendet. Då var det barnomsorgens utbildningspolitiska betydelse som betonades i verksamheterna. Under denna period ändrades verksamhetens namn från daghem, barnomsorg och barnavård till det övergripande begreppet förskola. Enhetlighet eftersträvades och begreppet skola avsåg alla verksamhetsformer. Teoretiker som återfanns i denna period var en kulturhistorisk blandning av Fröbel, Piaget, Vygotskij, Sommer och Säljö med flera (Vallberg & Roth 2002:121,160).

1998 kom Lpfö98 som var ett historiskt dokument då det var första gången som Sverige införde en läroplan för förskolan. I läroplanen formulerades mål att sträva mot. Wiklund och Jancke (1998) menar att läroplanen gjorde att förskolan blev betydelsefull i utbildningssystemet. 2010 reviderades Lpfö98 vilket vi beskriver och förklarar närmare längre fram i texten.

2.2 Synen på barn och kunskap

Syftet med småbarnsskolorna på 1800-talet var att ge omvårdnad och ”passande” uppfostran. I undervisningen skedde en kristlig uppfostran där barnen i huvudsak lärde sig kristendom, läsning, skrivning och räkning. Därför var oftast lärarinnan en person som gav barnen moralisk omvårdnad med en kärleksfull och kristlig hand. Det var framförallt moraliska, sociala och pedagogiska mål som styrde småbarnsskolorna. Verksamheterna var främst till för fattiga barn i städerna vars föräldrar var tvungna att arbeta. I slutet av 1800-talet förändrades kunskapssynen mot medelklassens värderingar. Då var det hemmet, modern och barnet som blev viktiga värderingar, vilka utgjorde grunden för kommande förändringar i verksamheterna (Vallberg & Roth 2002:29). När utbildningen av barnträdgårdsledarinnor startade i början av

1900-talet skulle de utbildas till goda mödrar som vårdade, utvecklade och ledde barnet. Under denna period var det hemmet som var förebild och leken var betydelsefull för verksamheterna. Innehållet i verksamheterna var praktiska, skapande och husliga sysslor där natur, matematik och bygglek, samt saga, sång- och fingerlekar ingick (Vallberg & Roth 2002:60).

När socialstyrelsen blev huvudman på 1940- talet byttes barnträdgårdslärarinnornas och småbarnsledarinnornas titlar ut mot förskollärare. Barnskötare började också förekomma i olika beskrivningar i verksamheten. Barnskötarnas uppgifter var inriktade på omsorg, medan förskollärarna hade ansvar för de pedagogiska uppgifterna (Enö 2005:24). Verksamheterna var indelade i förskola eller daghem. Enligt Riddersporre och Persson (2010:66) var förskolan en benämning på en institution som var öppen tre timmar om dagen och tog emot barn från tre till sju år för att barnen skulle få lek, sysselsättning och fostran. Barnens mödrar var då hemarbetande. Daghemmen däremot var en institution för barn mellan sex månader och sju år där bägge föräldrarna arbetade och öppethållandet var tolv timmar om dagen. Skillnaden mellan dessa två verksamheter var att förskolan var pedagogiskt inriktad medan daghemmen var mer socialt inriktade. Vallberg och Roth (2002) menar att från 1950- talet och framåt skedde en utveckling i daghemmen så att barn i olika utvecklingsstadier kunde arbeta på ett utforskande, experimenterande och målinriktat sätt. Förskolepedagogikens innehåll rörde sig dels om rutinfostran där samspel och rutiner ansågs ge tillfälle till självständighetsträning, men även samhällsorientering, naturorientering samt kultur och konstnärliga aktiviteter innefattades. Barnstugeverksamheten utvecklade under denna period även ett innehåll utan samverkan med skolan. Visserligen var samverkan mer framträdande än tidigare men den var inte direkt någon jämförelse av innehållet. Problemet med att få en helhet och kontinuitet i läroplanerna kvarstod (Vallberg & Roth 2002:90 ff).

Under 1990-talet förändrades synen på barn och kunskap och den första läroplanen för förskolan infördes. Barnet betonades som en kompetent medborgare med demokratiska rättigheter och med möjligheter till inflytande över innehåll och arbetssätt. Läroplanen skulle vara ett självklart underlag där pedagogerna gav barnen stöd i deras livslånga lärande och en grund för vidare utbildning. Barnets eget perspektiv efterfrågades till skillnad från tidigare vuxnas barnperspektiv. Läroplanen var formulerad så att större ansvar lades på barnet att i samspel med sin omgivning utveckla kunskap och ta ansvar för sitt livslånga lärande (Vallberg & Roth 2002:120). I förskolans läroplan framträdde bilden av ett barn med

erfarenheter, kunnande, egna teorier och tänkande. Det var ett rikt barn som kom till förskolan, inte ett oskrivet blad (Jonstoij 2000:22). Den pedagogiska verksamheten skulle anpassas till alla barn i förskolan. Läroplanen beskrev betydelsen av att varje barn verkligen blev sett och bemött var de än befann sig. Det var ett seende som ställde krav på pedagogen (Jonstoij 2000:50).

2.3 Profession och professionalitet i förskolan

Begreppet profession associeras ofta med hög utbildning, status, hierarkier, prestation, kompetens och arbetsfördelning. Att sträva efter profession handlar för det mesta om maktkamp och ett behov hos överordnade grupper att privilegiera kunskaper och färdigheter. Dessutom relateras professionen till yrken och utbildningar. Att vara professionell definieras också som att etablera sig i den offentliga sfären. Att inte vara professionell blir följaktligen att befinna sig i den privata sfären (Enö 2005:17). Enö menar också att utbildningssystemets hierarkiska strukturer inverkar på verksamheters inre hierarkier. Dessa hierarkier visar sig bland annat i att barnskötarna upplever att de inte har samma symboliska och kulturella värde som förskollärarna. Barnskötarna i Enös avhandling betonar däremot att hierarkierna inte förekommer inom förskolan, utan att det är i olika sammanhang utanför förskolan som barnskötarna osynliggörs som yrkeskategori. Några deltagare reagerade på att omsorgen inte längre är lika accepterad som pedagogiken och att det finns ett motstånd till detta. Det fanns hos deltagarna en oro att förskolan genom de nya direktiven (Skolverket 2009) skulle bli alltför lik skolan. De negativa reaktionerna på begreppet professionalitet kan vara uttryck för ett motstånd till en diskurs om professionalisering som är relaterad till maktstrukturer. Att vara professionell sätts i samband med att vara pedagogisk, perfekt och effektiv. Dessa begrepp kopplas till den offentliga sfären. Att vara omsorgs- och kärleksfull sätts i samband med den privata sfären och kärleksyttringar tolkas som bristande professionalitet (Enö 2005:212). Forslund och Jacobsen menar att profession bland annat handlar om etik där man som pedagog ska förhålla sig och agera gentemot andra människor i yrkesutövningen. De menar att inslag av motsatta värderingar inte behöver påverka arbetet negativt. Det kan istället stimulera tänkandet, inspirera till erfarenhetsutbyten och bidra till utveckling av arbetslaget (2010:60). Forslund och Jacobsen menar också att profession kan delas in i olika kriterier. Det gäller att kunna utföra yrkets speciella arbetsuppgifter och då krävs det en aktiv handling av yrkesutövaren för att få kontinuerlig utveckling av sin kompetens. Det har också betydelse hur

stor ambition man har för att klara av sina arbetsuppgifter och hur viktigt man tycker det är att göra bra ifrån sig. Det handlar även om att veta hur man lämpligast rent konkret går tillväga för att klara av en uppgift. Professionalitet handlar om etik och motivation, att dela med sig av de professionella kunskaper som man förvärvat till sina medarbetare, men också att kunna ta del av andras erfarenheter och kunskaper (2010:17). Forslund och Jacobsen menar att profession också har och göra med vilken teorigrund man har. Dessa teorier utgör de strukturer som den professionelle använder för att förklara och förstå situationer och processer som pedagogerna har som uppgift att arbeta efter (2010:33). De hade i sin studie en fråga om vilka främjanden pedagogerna möter i vardagen för att utföra ett gott professionellt arbete. Här framgick det att en ledare förväntas ta ett övergripande ansvar för verksamheten och vara engagerad och drivande för att den ska fungera och utvecklas. Den starkaste faktorn är att ledaren tillsammans med medarbetarna kan göra analyser av vad som är viktigt och hur de tillsammans kan formulera och genomföra målsättningarna för verksamheten. Forslund och Jacobsen anser att en ledare bör möta och se sina medarbetare i deras arbete i verksamheten för att kunna bidra till pedagogernas professionella utveckling. Här finns också möjlighet till uppmuntrande stöd och återkoppling på sitt eget arbete (2010:144). Riddersporre säger att en ledare ska ge sina medarbetare redskap och stöd för att lyckas i sitt arbete. Hon säger också att den mer målorienterade läroplanen i förskolan ställer krav på yrkesmässig pedagogisk kompetens hos personalen. Eftersom läroplanen inte talar om hur målen ska nås, ligger ansvaret hos kunniga medarbetare och deras ledning. Därför menar hon att den viktigaste resursen i förskolan är de som arbetar där, både medarbetare och chefer, och den kompetens de har (2010:211 ff).

2.4 Nationella utvärderingar av Lpfö 98

I denna del presenteras två nationella utvärderingar av förskolan gjorda av Skolverket. Dels

Förskola i brytningstid – Nationell utvärdering av förskolan som gjordes sex år efter

införandet av Lpfö98. Därefter, Tio år efter förskolereformen, en rapport som tillkom för att studera förskolereformens genomslag.

2.4.1 Förskola i brytningstid

Sex år efter införandet av Lpfö98 gjorde skolverket den första nationella utvärderingen av förskolans läroplan. Syftet med utvärderingen var att belysa hur förskolan utvecklats efter

reformen, men även att granska verksamhetens kvalitet och hur väl uppdraget genomförts. En fråga som ställdes vid fallstudierna i denna rapport var vilka som var de viktigaste förändringarna som förskolan genomgått de senaste fem åren. Här framkom det att införandet av läroplanen var en viktig förändring som gav ett tydligare krav, tydligare uppdrag samt ett nytänkande hos pedagogerna. Pedagogerna i intervjuerna ansåg att det fanns en ökad medvetenhet hos personalen, en större flexibilitet och en ny syn på barn. De sa att de mer såg barnens möjligheter och hur de kunde utveckla dem. Förskolans roll i samhället var också en stor förändring där pedagogerna ansåg att uppdraget var tydligare och där det ställdes högre krav på dem. Läroplanen hade blivit en starkare styrning genom att den hade bindande föreskrifter. Förskolans status hade också ökat och den hade fått en funktion som förberedelse för skolan. Några av de intervjuade pedagogerna påstod att läroplanen gjorde att folk förstod att förskolan bedrev mer än barnpassning. Ytterligare en förändring som berördes var frågan om ansvar. De intervjuade tyckte att arbetslagen delade mycket på ansvaret för arbetet men det fanns även exempel där de tyckte att uppdelning skedde utifrån utbildning, där förskolläraren tog större ansvar för planering, utvärdering, dokumentation, föräldrakontakter m.m. Det var även vanligt att man delade upp olika ansvarsområden utifrån kompetens eller intresse. I intervjuerna framkom också att det inte var ovanligt att ledningsansvariga och förskolechefer argumenterade för att förskollärarna, på grund av längre utbildning, egentligen borde ges större pedagogiskt ansvar. De poängterade även att förskolechefens ansvar inte var reglerat, varken i skollag eller läroplan. Förskolecheferna hade emellertid som pedagogiska ledare en nyckelroll när det gällde att skapa utrymme för att läroplansmålen genomfördes. Det diskuterades också vilken betydelse läroplanen haft för förskolans verksamhet. De flesta tyckte att läroplanen hade störst betydelse som ett stöd för personalen i det pedagogiska arbetet samt för att höja förskolans status. Läroplanen bidrog till diskussioner kring det pedagogiska arbetet och var som ett stöd när målen skulle brytas ner till konkreta aktiviteter. Många ansåg att de fått en bekräftelse på ett visst arbetssätt som funnits redan innan läroplanen kom. Detta sätt att se på läroplanen menade skolverket var att en utveckling var på gång eller att det satte ord på det arbete som redan bedrevs i förskolan (Skolverket 2004).

2.4.2 Tio år efter förskolereformen

Tio år efter införandet av Lpfö98 gjorde Skolverket (2008) en andra utvärdering som resulterade i en rapport, Tio år efter förskolereformen. Syftet med utvärderingen i denna

rapport var att följa upp den tidigare nationella utvärderingen samt att studera förskolereformens genomslag. En av frågorna i fallstudierna i rapporten var hur pedagoger såg på förskolans uppdrag samt hur de arbetade i relation till målen. I fallstudierna framkom att i stort sett samtliga intervjuade inte såg några svårigheter när det handlade om att förena omsorg, fostran och lärande, utan menade att de hänger ihop och förutsätter varandra. Det kom även fram att det blivit mer fokus på barns lärande och många lyfte fram den pedagogiska dokumentationens betydelse för att synliggöra hur barn lär i olika situationer. I Lpfö98 stod att förskolan ska anpassa verksamheten till att barn har olika förutsättningar, intressen och behov. De flesta av de intervjuade tyckte att de levde upp till detta medan några ansåg att det var svårigheter, bland annat på grund av stora barngrupper. Något som också kom fram var att läroplanen inte var så tydlig, utan gav utrymme för olika tolkningar. De uttryckte detta med att när det fanns en läroplan att luta sig emot så blev det betydligt lättare när man skulle beskriva uppdraget för andra. Dessutom menade de att fokus hade flyttats mycket mer till vad de skulle göra, men att det ändå fanns stor frihet att utforma verksamheten och få användning av sin kreativitet och sina idéer, men inom läroplanens ramar. Flertalet av de intervjuade menade att läroplanen ”fanns i bakhuvudet” hela tiden när de planerade, diskuterade och utvärderade. Läroplanen hade haft betydelse för att medvetandegöra personalen om sitt uppdrag (2008:48,89).

2.5 Bakgrund till Lpfö98/10

Bakgrunden till den reviderade läroplanen är att regeringen i december 2009 lade fram en remiss angående den nya skollagen. En av de stora förändringarna i lagen innebar att förskolan skulle bli en egen skolform. Detta kommenterades av Lärarförbundets ordförande Eva- Lis Sirén i tidningen Förskolan (Cervin 2010) med att förskolans pedagogik nu ges viktiga erkännande i skollagsförslaget. Hon menade att förskolan definitivt får ett lyft och att det är en stor seger att förskolan blir en egen skolform. Det är juridiskt viktigt att förskolan ingår i lagtexter som handlar om skolsystemet och dessutom ansåg hon att det är en statushöjning för förskolan. Det finns inte någon risk att förskolan ”skolifieras” med skolans pedagogik. Tvärtom menade hon att begreppet undervisning breddas i skollagen och innefattar även lärande genom lek (Cervin 2010:14). Den nya skollagen beslutades av riksdagen i juni 2010 och ska börja tillämpas från och med den 1 juli 2011.

Samtidigt som skollagen ändrades fick statens skolverk regeringens uppdrag att föreslå förtydligande och kompletteringar av vissa mål i läroplanen för förskolan. I revideringen förtydligades därför valda delar för att på ett bättre sätt ta till vara barns lust att lära. Förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära hade inte utnyttjas fullt ut tidigare menade de. Förskolan bör i högre utsträckning ge tidig pedagogisk stimulans utifrån det enskilda barnets erfarenheter, intressen, behov och förutsättningar. Ett förstärkt pedagogiskt arbete kan också förbereda barn för deras framtida skolgång och livslånga lärande. Förskolans läroplan behövdes därför förtydligas när det gällde vissa mål, personalens ansvar samt verksamhetens uppföljning och utvärdering. Ett förstärkt pedagogiskt uppdrag i förskolan kräver dessutom en förstärkt pedagogisk kompetens hos förskollärare, barnskötare och den pedagogiska ledningen i förskolan. Därför har skolverket belyst behovet av fortbildning och kompetensutveckling för förskolans personal. Skolverket genomförde också insatser för att implementera förskolans läroplan och den nya skollagen (Utbildningsdepartementet 2010:3 ff).

I avsnittet om forskningsöversikt och styrdokument har vi lyft fram forskning kring hur tidigare styrdokument har påverkat de verksamheter som funnits vid olika tidpunkter, men även hur synen på barn och kunskap har följt de olika styrdokumenten och deras förändringar. Vi har även beskrivet begreppet profession och dess betydelse för förskolan. Bakgrunden till Lpfö98/10 avslutar denna del för att läsaren ska ledas vidare i studien.

3. Metod

Under metoddelen tar vi upp vilka metoder vi använt oss av för att få empiri till studien. Vi beskriver även hur vi valt ut informanterna till intervjuerna och hur de har genomförts. Etiska överväganden tas upp för att beskriva hur vi skyddar informanternas anonymitet.

3.1 Metodval

För att ta reda på hur pedagoger och förskolechefer resonerar kring Lpfö98/10 som började gälla den 1 juli 2011 använde vi oss av kvalitativa metoder. En kvalitativ metod är när frågeställningen gör att man förstår eller hittar ett mönster (Trost 2010:32). Avsikten var inte att de intervjuade skulle ge någon förklaring på varför de svarade som de gjorde utan vi skulle försöka förstå informanternas sätt att tänka. I de kvalitativa metoderna användes ostrukturerade intervjuer. Detta innebar att vi utgick från en intervjuguide. Intervjuguiden var en lista med stödord som användes som hjälp under intervjun. Den användes som en checklista för att se till att alla ämnen berördes innan intervjun avslutades. Larsen (2009:84) menar att guiden måste vara kopplad till frågeställningen så att svaren ger tillräcklig information för att kunna dra slutsatser. Detta var den lämpligaste metoden för oss för att ta reda på hur personerna tänkte kring sitt uppdrag som är beskrivet i läroplanen. För att vara förberedda på dessa intervjuer och intervjusvar har vi inom området läst om tidigare forskning kring läroplaner och styrdokument. Patel och Davidson (2009:79) anser att det är en fördel om man inför en intervju har förkunskaper inom det område som ska studeras.

3.2 Urval

Vi har intervjuat pedagoger i förskolan från tre olika yrkeskategorier, nämligen förskollärare, barnskötare och förskolechefer. Det är lämpligt att intervjua personer med så olika erfarenhetsbakgrund som möjligt eftersom det ökar chansen att finna de viktigaste uppfattningarna och varianter av dem (Johansson & Svedner 2010:39). Härmed ansåg vi att vi

fick spridning och variation på de intervjuade för att kunna få fram skillnader i tolkningarna. Vår tanke var att välja ut pedagoger från den förskola där vi arbetade och förskolechefer från den enhet som förskolan tillhörde. Förfrågan om deltagande gjordes till alla i form av en intresseanmälan i pappersform. Där klargjorde vi bland annat varför vi gjorde intervjun, vilket syfte den hade, anonymitet samt senaste anmälningsdag. Efter inkomna intresseanmälningar skulle vi ha valt ut pedagoger där alla yrkeskategorierna var representerade. Efter sista anmälningsdag hade vi dock endast fått in två intresserade. Därför lämnade vi ut ännu en intresseanmälan. Efter denna fick vi in det antalet vi hade planerat vilket gjorde att vi inte kunde göra ett urval bland de intresserade. Detta kan ha påverkat vårt resultat vilket vi utvecklar i diskussionsdelen. Intervjudeltagarna bestod av två förskollärare, två barnskötare och två förskolechefer. När vi redogjorde och analyserade resultatdelen namngav vi de intervjuade med fingerade namn. Förskollärarna heter Fanny och Frida, barnskötarna heter Bea och Bodil och förskolecheferna heter Carola och Cilla. Detta för att läsaren ska förstå vilken yrkeskategori de citerade tillhör. De intervjuades yrkeskategori har betydelse för att vi ska få svar på våra frågeställningar.

3.3 Genomförande

För att få svar på frågeställningarna valde vi att göra intervjuer som spelades in på diktafon och som därefter transkriberades från tal till text. Att spela in intervjuerna är en bra metod för att få med hela svaret, vilket det finns risk att man inte får om man antecknar samtidigt som den intervjuade svarar (Stukát 2010:40). Vid intervjutillfällena deltog vi båda för att kunna komplettera, stötta varandra och få med så mycket som möjligt i svaren. Stukát (2010) menar att två personer kan upptäcka mer än vad en person gör och man kan också komma överrens om att ha olika fokus under intervjun (2010:41). De transkriberade intervjusvaren presenterades och analyserades i en innehållsanalys. Detta är en metod där syftet är att identifiera mönster, samband och gemensamma drag eller skillnader (Larsen 2009:101).

3.4 Etiska övervägande

Via en intresseanmälan informerades de tillfrågade om studiens syfte, tillvägagångssätt och hur resultatet skulle användas, vilket framgår av bilaga 1. Detta överensstämmer med de forskningsetiska principerna som står i HSFR etikregler (u.å:7). Genom denna

intresseanmälan ville vi få personer som hade intresse av att delta i undersökningen. I intresseanmälan stod tydligt beskrivit att allt som kommer fram i intervjun behandlas med anonymitet, det vill säga att personen som deltar ska vara införstådd med att alla uppgifter behandlas konfidentiellt. Det ska vara praktiskt omöjligt att identifiera informanten (u.å:12). Därför delade vi ut intresseanmälan i ett slutet och personligt ställt kuvert och att anmälan skulle lämnas per telefon eller e-mail. För att styrka informanternas anonymitet citerades de med fingerade namn. Innan intervjun startade upplystes informanterna om att de när som helst kunde avbryta intervjun eftersom de som medverkar i en undersökning ska ha rätt att bestämma om hur länge och på vilka villkor de deltar (u.å:10).

4. Resultat och analys

Efter att ha bearbetat empirin utifrån våra frågeställningar har tre områden utkristalliserat sig varav ett är större än de andra. Det största området handlade om ansvar och de andra två fokuserade mer på tydlighet och samarbete med skolan. Våra frågeställningar är: Hur

resonerarförskollärare, barnskötare och förskollechefer kring förändringarna i läroplanen för förskolan, Lpfö98/10? Kan vi se några likheter och/eller skillnader i deras sätt att resonera – Kan detta i så fall kopplas till informanternas respektive profession? Vi närmade

oss därför våra frågeställningar via dessa områden.

4.1 Olika sätt att tala kring ansvar och dess innebörd

I Lpfö98/10 är riktlinjerna under varje mål uttryckta som förskolläraren ansvarar för och

arbetslaget ska. I vår studie har vi sett att pedagoger kan tala olika om ansvar, vem som har

ansvar för vad och vad ansvar egentligen betyder.

4.1.1 ”Förskolläraren banar vägen”

Som förskolechef påpekar Cilla att det är förskolläraren som har ansvar för att läroplanen följs:

Där står klart och tydligt förskollärarens ansvar efter varje område och då utrycker de det som förskolläraren ansvarar för, och för mig betyder det att förskolläraren är den som ska se till att detta blir gjort, men hon behöver inte själv göra det. Så det är tydligare, mycket tydligare än tidigare. Jag tror att det är bra för den pedagogiska verksamheten att förskolläraren vet det – Det är mitt ansvar att se till att detta blir gjort.

Carola utrycker också tydligt att förskolläraren har ett ansvar för att saker och ting blir gjorda enligt läroplanen. Men hon pratar också om att var och en i arbetslaget har ett eget ansvar för att se till att man får de kunskaper man behöver för att klara av att följa läroplanen. Även hon som förskolechef har ett ansvar för att arbetslaget får möjligheter till att uppfylla strävansmålen i läroplanen:

Det ligger på dig som förskollärare att bana vägen. Du kan inte som förskollärare förvänta dig att barnskötaren ska ha samma kunskaper som du har. Det handlar om att du måste vara den drivande du måste vara den som ser till att saker och ting görs. Hamnar man i en sådan situation där man jobbar ensam förskollärare med två barnskötare, som är hårdnackade, de tänker – det här med dokumentation det får faktiskt förskolläraren göra, för det tänker inte jag befatta mig med, för det har inte jag fått någon utbildning i och så vidare. Kör då förskolläraren fast måste hon koppla in mig, som förskolechef. Då får jag reda ut vad som är vad, vad som gör att det finns en broms i arbetslaget. Sen får jag, behöver man någon form av fortbildning för att dokumentera, behöver du bla bla, ja vad har du gjort själv för att tillskaffa dig kunskap för att möta det här. Det handlar om ett eget ansvar. Om inte jag kan dokumentera då måste jag rimligtvis själv söka efter, hur gör man.[…] Det står väldigt tydligt här vad jag ska göra som förskolechef. Sen har jag andra uppgifter utöver, jag har möten och så vidare, så är det fortfarande det här jag ska göra. Det är det här jag ska bygga verksamheten på, det är jag som ska vara drivande, jag ska ge möjligheterna för att arbetslagen ska kunna uppfylla de strävande mål som finns i läroplanen. Det är min uppgift. Jag ska bereda plats för det så att säga.

Frida menar att det står tydligare nu vad förskolläraren ska göra, tidigare stod det bara om arbetslaget. Hon svarade också på frågan om hur det känns att ha fått ansvar för att saker sker på förskolan:

Det står väldigt tydligt vad förskolläraren ska göra och det gjorde det inte förut. Det stod vad arbetslaget skulle göra men nu är det väldigt tydligt vad förskolläraren ska göra. Det tror jag står där för att förskolläraren har en annan bakgrund än vad barnskötaren har. Vi har mer ”kött på benen” teoretiskt, inte alltid praktiskt. Därför är de bra att vi förskollärare har ansvar för att barnen får detta till sig. Sedan kan det ändå vara så att barnskötaren arbetar mycket enligt läroplanen i alla fall. Jag tror att de har tänkt så att förskolläraren ska ha ansvar för att det blir gjort även om de inte alltid måste göra allt själv. […] Det tycker jag bara känns bra. Jag har läst av en anledning och jag vill gärna ha det ansvaret också. Men jag vill inte ha det själv, utan jag vill gärna dela med mig också till arbetslaget så att vi gör det tillsammans. Ansvaret ligger på mig men att vi hjälps åt.

Fanny diskuterar kring ansvarsbegreppet och vad det egentligen kan få för konsekvenser för förskolläraren:

Är det ansvar som medför konsekvenser enligt juridiskt ansvar eller är det ansvar som medför att jag ska som förskollärare ha någon slags kvalitetslista där jag bockar av, att nu är alla utvecklingssamtalen gjorda och genomförda och nu är alla aktiviteter genomförda enligt läroplanen? Vad innebär ansvar? Det har jag inte fått någon tydlig tolkning på ännu, varken från skolverket eller från kommunen. Är det juridiskt ansvar så blir det konsekvenser och då blir det straffpåföljder. Ska det prövas då det vet inte jag. ……kan Skolverket gå in och säga att ni har visat att ni har gjort dessa aktiviteter, men ni har inte uppfyllt målet i läroplanen? Kan jag då som förskollärare vara ansvarig och få en prick, eller bli fråntagen min yrkestitel eller bli uppsagd? Hur mycket ansvar innebär ansvar? Kan en förälder komma och säga att vi ser att ni har brustit här i vårt barns utveckling?

Fanny pratar om att konsekvenserna av att det står ansvar i Lpfö98/10 är otydligt. Är det juridiskt ansvar eller är det ett ansvar där jag som förskollärare ska ”kolla av” eller se till så att alla gör sitt? Just ordet ansvar är något som kan tolkas olika. Forslund och Jacobsen (2010) menar att synonymer till ordet ansvar är exempelvis förpliktelse eller åtagande, medan grundbetydelsen kan vara svaromål inför rätta. Ordet ansvar betyder alltså en försäkran eller förklaring som är riktad mot en anklagelse. Kan vi då bakom detta ord ana ett regelsystem som kan ställa människor till svars mot bakgrund av lagar och förordningar och fria eller fälla dem? Forslund och Jacobsen menar att även om ordet endast undantagsvis har en så tvingande betydelse idag, pratar vi om olika yrkesgruppers eller privatpersoners ”ansvarsområden” (2010:181). Både Cilla och Carola säger att det är förskolläraren som har ansvaret men att de som förskolechefer ska ge möjligheter till att strävansmålen uppfylls. I propositionen om en ny skollag framgick det att regeringen ansåg att undervisning i förskolan skulle ske under ledning av förskollärare. Det innebar att förskolläraren skulle leda de målstyrda processerna så att det pedagogiska arbetet utfördes enligt läroplanens mål. Detta är ett av skälen till att ansvaret har förtydligats i läroplanen. Enligt Läroplanen har alla som arbetar i förskolan ett viktigt uppdrag, men ett förstärkt pedagogiskt uppdrag kräver en förändrad reglering av personalens ansvar (Utbildningsdepartementet, 2010:21). Utifrån denna förändring utrycker Cilla att det är förskolläraren som ansvarar för och ser till att läroplanen följs, det är hennes ansvar, och att det är bra för den pedagogiska verksamheten. Hon uttrycker att förskollärarens ansvar gör att pedagogiken höjs i förskolan. Frida som är förskollärare säger att deras uppdrag är tydligare och att det tyder på att förskolläraren har mer ansvar därför att de har mer teori i sin utbildning. Forslund och Jacobsen anser att profession har och göra med vilken teorigrund man har. De menar att teorier utgör de strukturer som den professionelle använder för att förklara och förstå situationer och processer som pedagogerna har som uppgift att arbeta efter (2010:33).

4.1.2 Ansvarsbegreppet som grund för konflikter i arbetslaget

Studien visade att vem som har ansvar för vad, enligt Lpfö98/10, kan tolkas på olika sätt. Bodil säger att förskolläraren har huvudansvaret men hon pratar också om att alla måste sträva mot de mål som finns i Lpfö98/10. Arbetslagets ansvar är viktigt och hon säger att det står tydligare i Lpfö98/10 än den förra:

Förskolläraren ska ha huvudansvaret men alla i arbetslaget måste sträva efter att jobba mot de mål som krävs av oss. Vi är alla pedagoger och det sitter inte i yrkesrollen utan det sitter i kompetensen. Jag jobbar efter läroplanen fast jag är barnskötare. Vill man inte det så ska man inte vara i förskolan. Det är tydligare i denna läroplanen när det handlar om att arbetslaget ska. Vissa saker är tydligare men inte allt. Vi har ju också en skollag som vi måste anpassa oss efter. Vi har även våra styrdokument. Det finns egentligen ingenting att diskutera.

Frida tror att man måste diskutera hur var och en tolkar ansvaret som står i läroplanen i sitt arbetslag för att man ska få en gemensam syn på hur uppdraget ska följas:

Ja det kan lätt bli så att det lämpas över på förskolläraren att de ska göra det. Jag tror det är en tolkningsfråga. Men i ett arbetslag där man kan kommunicera om saker och ting så tror jag inte att det kommer att bli några problem. Vi måste kunna diskutera om hur det menas när det står så här… är det bara vi förskollärare som ska göra det här eller vi ska hjälpas åt och hur ska vi göra det för att det ska bli bra. Vi kan ha olika åsikter om läroplanen men man måste ha en gemensam syn på den annars blir det vi och dem. Det inte det som är meningen utan det handlar om ansvarsfrågan. Vi är ju där för barnens skull så vi måste kunna samarbeta och kunna enas om saker som rör barnen. Jag tycker det är jätteviktigt att diskutera läroplanen i arbetslaget. Man kan ha olika syn på hur man ska nå saker och ting men själva grundtankarna ska ändå dra åt samma håll.

Bea säger att hon inte känner sig delaktig i läroplanen, det står inte så mycket om vad barnskötaren ska göra. Hon tycker att förskolläraren har för stor del i läroplanen. Hon tycker även att förskolläraren ansvarar för inte går att misstolka men att det som står under

arbetslaget ska kan tolkas på olika sätt. Hon tror att det lätt kan bli dispyter i arbetslaget om

vem som ska göra vad:

När det står: Arbetslaget ska… så tycker jag att det handlar om förskollärare. Det är min tolkning. Det står arbetslaget men för mig är det förskollärare. Jag känner mig inte delaktig som barnskötare. Jag tycker att det är fel. Förskolläraren får gärna ta allt ansvar men då är ju inte vi barnskötare lika delaktiga. Då blir det så uppdelat, du gör det och jag gör det.[…] I den nya tycker jag att står mycket om förskollärare och det står nästan ingenting om barnskötare. Så stod det inte i den gamla, det är så tydligt i denna med förskollärarens ansvar. Jag tyder det som att förskolläraren ska göra en massa saker, riktlinjer för dem. De har ju visserligen mer pedagogik i sin utbildning men jag tror inte att det går att genomföra det som står här. Det står ju t.ex. att förskolläraren ska ha alla utvecklingssamtal, hur skulle det funka på vår avdelning? Vi har en förskollärare på halvtid, det går inte. Då får man ju omorganisera hela förskolan. De ska ju ha hand om alla inskolningarna också, det går ju inte.[…] Det som står om förskollärare kan man ju inte misstolka. Det står ju så tydligt. Men det som står att arbetslaget ska… kan man ju tolka på olika sätt. I verksamheten kan det ju visa sig genom att det blir lite dispyter mellan personalen. T.ex.: nu har hon bajsat på sig och det får du ta nu. Men jag ska ju gå på rast (typ). Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Jag tycker att det har gått tillbaka lite som det var innan att förskolläraren ska ha hand om det pedagogiska. Barnskötarna ska ta det praktiska, så var det ju förr.

Carola beskriver förskollärarens ansvar som att det är hon som måste bana vägen, det är hon som ska vara den drivande. Hon menar att förskolläraren kan upplevas som en arbetsledare i arbetslaget och få kritik från barnskötarna:

Ja, där du jobbar i mixade grupper med barnskötare och förskollärare där måste förskolläraren bana vägen. Du kan inte som förskollärare förvänta dig att barnskötaren ska ha samma kunskaper som du har. Det handlar om att du måste vara den drivande, du måste vara den som ser till att saker och ting görs och våga sticka ut näsan. Om du är ensam förskollärare på en avdelning med två barnskötare, plötsligt så ska du bli lite arbetsledare och styra, där kan du få på skallen ordentligt. Du kan ju sticka läroplanen under näsan hur många gånger som helst om det finns medarbetare som inte har lust att ta till sig det. […] Det kan skapa enorma konflikter i ett arbetslag. I och för sig tycker jag att konflikter är nödvändiga, det är en del av en förändringsprocess. En konflikt är den snabbaste vägen till förändring, då måste du göra något åt det. Men jag tror att man måste skilja på äpplen och päron. Vi är inte på den här arbetsplatsen av sociala skäl, vi är här för att arbeta och göra ett bra jobb, vi är här för att driva en verksamhet som är professionell. Vi är inte här för att du och jag ska sitta här och umgås och fika, utan vi har ett uppdrag som vi ska göra.

Just tolkningen av vad de olika yrkeskategorierna har ansvar för uttrycks på olika sätt. I läroplanens promemoria står att vissa riktlinjer tydligt riktas till förskolläraren som därmed får det pedagogiska ansvaret för barnens utveckling och lärande. Det framgår även att såväl förskollärare som barnskötare och andra i arbetslaget ska tillsammans utforma och genomföra det pedagogiska arbetet mot målen i läroplanen. Alla ska bidra till att förskolans uppdrag följs (Utbildningsdepartementet 2010:21). Bodil säger att alla är pedagoger och alla måste jobba efter läroplanen oavsett om man vill eller inte. Hon beskriver att det som står i arbetslaget ska gäller alla, visserligen ligger huvudansvaret på förskolläraren men alla ska utföra samma arbete. Hon utrycker det som att det inte sitter i yrkesrollen utan i kompetensen. Bea däremot tycker att arbetslaget ska är svårtolkat. Hon tycker inte att hennes roll som barnskötare finns med i läroplanen och att förskolläraren ska göra det teoretiska och barnskötarna det praktiska. Beas resonemang stämmer överens med Enö:s undersökning (2005:212) där barnskötarna upplever att deras symboliska och kulturella kapital inte har samma värde som förskollärarnas. Frida som är förskollärare tror att ansvaret är en tolkningsfråga som kan ge förskolläraren ansvar för allt om man inte för kontinuerliga diskussioner i arbetslaget kring ansvarsfördelningen. Då tror hon inte det behöver bli något problem. Forslund och Jacobsen (2010:51) menar att det har stor betydelse om personalen ges tillfälle att diskutera och reflektera över målens innebörd i vardagen. De ansåg att den tid som man tar till att tydliggöra verksamhetens mål och hur dessa kan gestaltas i praktiken får man igen som bättre måluppfyllelse. De menade också att etik var en viktig faktor i professionen, att dela med sig

av de professionella kunskaper som man förvärvat till sina medarbetare, men också att kunna ta del av andras erfarenheter och kunskaper (Forslund & Jacobsen 2010:17). Carola som är förskolechef tolkar förskollärarens ansvar som mycket tydligt. Hon tycker inte det går att misstolka vem som ska göra vad. Hon tror att tolkningen av ansvar kan skapa konflikter i arbetslaget men att det inte behöver vara negativt utan kan göra att arbetet i verksamheten utvecklas. Forslund och Jacobsen menar att profession handlar om etik där man som pedagog ska förhålla sig och agera gentemot andra människor i yrkesutövningen. De menar att inslag av motsatta värderingar inte behöver påverka arbetet negativt. Det kan istället stimulera tänkandet, inspirera till erfarenhetsutbyte och bidra till utveckling av arbetslaget (2010:60).

4.1.3 ”Förskolechefen kommer inte undan längre”

Gemensamt för de intervjuade var att de tyckte det var bra att förskolechefens ansvar har tillkommit i Lpfö98/10. Bodil utryckte sig med att cheferna inte kan komma undan:

Jag tycker att det är bra att det står för hon eller han har ju det övergripande ansvaret. Då kommer de ju inte undan på något sätt. Vi har ju skyldigheter att följa förskolans uppdrag och det har ju de också. De har ju också det övergripande över oss pedagoger. Att det står i läroplanen är väl bra för hon måste följa det lika bra som vi. Eftersom det står där kan ju vi trycka på om de inte följer den eller om de inte uppmuntrar oss, kompetensutvecklar oss. Annars följer de ju inte förskolans uppdrag.

Fanny pratade om att förskolechefen får större krav på sig, i och med att hennes ansvar tillkommit i Lpfö98/10, och hon tror det kommer att visa sig på olika sätt i framtiden, både i organisationen och på avdelningarna:

Där blir ett ännu större ansvar. Att vara ännu mer insatt i det vardagliga arbetet för att kunna se att förskolan följer läroplanen? Här står att förskolechefen ska. Det ställs större krav på förskolechefen idag med denna formulering. Då ställs det större krav att en förskolechef är mer insatt i hur arbetet fungerar på förskolan som hon är chef för. […]Vår kommun har tittat på det matematiska med antal personal per förskolechef och förändrat det till att få ner antal anställda som en förskolechef har ansvar för, bara det kan ju underlätta, Så man får greppbara områden eller enheter för en förskolechef att ha ansvar för. Sen vet jag att kommunen har organiserat sig så att förskolecheferna ska ha mer gemensamma träffar i kommunen och då kan de stärka varandra i sin roll som förskolechef, i sitt uppdrag. […]Förskolechefen kan vara mer synlig i verksamheten och ställa krav på sin chef i sin tur. Att för att kunna uppfylla läroplanens tankar, då behöver förskolechefen ha stöd att få hjälp att ta hand om fakturor och ekonomifrågor, så att hon kan vara mer tillgänglig och ute i verksamheten, så hon kan se var hon behöver sätta in insatser i form av samtalsstöd, fortbildningsinsatser, kompetensutveckling.

Även förskolecheferna talade om sitt eget ansvar. Carola säger att Lpfö98/10 utrycker mycket tydligare att arbetet som görs på förskolan är viktigt och att hennes ansvar är viktigt för pedagogerna. Hon tror också att hennes ansvar kommer att höja kvalitén på förskolan:

I den gamla stod det inte ”förskolechefen ska” på samma sätt som i den här: Så den var mycket mer diffus, den var mera tolka den som du tycker. Jag kan tycka att denna är ett steg i en riktning där man faktiskt lyfter fram vikten av arbetet som görs på förskolan och också vikten av att jag gör mitt. Bereder de möjligheter som behövs för att förskollärarna ute på avdelningarna ska kunna göra sitt jobb. […]Jag tror att pedagogerna tycker det är bra. Därför att är man lite osäker på vad man ska göra, vad uppdraget är, då kan det lätt bli så att – Ja ha, jag ska minsann göra någonting men förskolechefen står det minsann inget om. Men det gör det faktiskt här. Det här visar även att förskolechefen har ett uppdrag som är nedskrivet, det här ska du göra för att den här ska överhuvudtaget fungera. Det är jag som ger förutsättningarna.[…] Men jag tror att det finns de som tänker att det är skönt att det står här. För om inte jag gör det jag ska så kan man också som förskollärare påpeka det för mig. -Här står det faktiskt, och jag tycker inte att det har hållits. Om man har ett uppdrag som man ska sträva mot då måste man också ha förutsättningar och har man inte förutsättningarna så kan man heller inte göra vad man ska. Förutsättningarna de ska jag stå för. Det är mitt ansvar att se till att det görs. Kvalitén tror jag kommer att bli mycket, mycket högre.

De intervjuade var överens om att det är bra att förskolechefens ansvar har tillkommit i Lpfö98/10. Till skillnad från den nationella utvärderingen (skolverket 2004:52) där det framkom att förskolechefens ansvar saknades men att de ändå skulle ha det pedagogiska ansvaret för att se till att måluppfyllelsen genomfördes på ett tillfredsställande sätt. Både Bodil och Carola säger att det är viktigt att kunna ha något att peka på när det gäller förskolechefens ansvar. Enligt Skolverket är det förskolechefen som har det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med målen i läroplanen, förskolans kvalitet och uppdraget i dess helhet (2010:20). Bodil säger att det är viktigt att förskolechefen uppmuntrar och kompetensutvecklar sina medarbetare. Riddersporre menar att läroplanen i förskolan ställer krav på att en ledare ska ge sina medarbetare redskap och stöd för att lyckas i sitt arbete (2010:211). Fanny har synpunkter på att förskolechefen måste vara mer insatt i det vardagliga arbetet för att kunna se att förskolan följer läroplanen. Hon menar att detta innebär att förskolechefen måste bli mer synlig och tillgänglig i verksamheten för att kunna se vilka insatser som behövs. Detta överensstämmer med Forslund och Jacobsens resonemang där de menar att en ledare bör möta och se sina medarbetare i deras arbete i verksamheten för att kunna bidra till pedagogernas professionella utveckling (2010:144). Carola menar att det är hon som har det största ansvaret för att bereda förskollärarna möjligheter till att utföra sitt jobb. Forslund och Jacobsen (2010:144) anser också att en ledare förväntas ta ett

övergripande ansvar för verksamheten och vara engagerad och drivande för att den ska fungera och utvecklas.

4.2 En ökad tydlighet – mindre ”flum”

En förändring som de intervjuade såg var att den reviderade läroplanen har blivit tydligare än Lpfö98. Enligt Regeringskansliet (2010:3) behövde förskolans läroplan förtydligas när det gällde vissa mål, personalens ansvar samt verksamhetens uppföljning och utvärdering. På vår första frågeställning om vad de tänker på när de hör ”Den reviderade läroplanen” svarade övervägande av informanterna att den är tydligare formulerad än den föregående. Frida menade att det står mer klart och tydligt och mer lättfattligt för alla hur deras uppdrag enligt Lpfö98/10 är formulerat. Hon sa att det är lättare att ta till denna läroplan i sitt dagliga arbete, både när de ska planera men även i samband med dokumentationer med barnen:

Det är lite omskrivningar från den förra som gör den lättare att tolka. Den har helt enkelt blivit tydligare vad vi ska fokusera på, vad man ska uppnå och vad man ska sträva efter. Det är lättare att knyta an till läroplanen och till de olika målen. Det är enklare att hitta något som passar klockrent. Jag kan tänka att om man arbetar utifrån den reviderade läroplanen så kanske det blir tydligare för barnen också. Det handlar om olika fokusområden, att det inte blir olika från dag till dag utan att det är mer planerade aktiviteter. Att det är aktiviteter som är knutna till målen, att man kan härröra de till läroplanen. Nu gör vi detta för att… Det är inga lösryckta saker.

Carola tänker tillbaka på hur det var på åttiotalet då hon arbetade som barnskötare på en förskoleavdelning utan läroplan:

Om man backar tillbaka till 80 talet, då var det mycket flummigare, då var alla en ända grå massa, alla gjorde samma och man hasa runt och alla tog dagen som den kom. Det var inte alls den här strukturen som man har idag. Så förskolan har ju verkligen förändrats. Då tror jag att den här läroplanen har haft en stor del i att man har blivit professionellare .

Fanny har fler tankar som handlar om lek och hur vi kan använda läroplanens tydlighet i de dagliga aktiviteterna:

Vi kan fortsätta att bara leka med play-doh lera som vi har gjort i många år, men man kan få in varför man ska ha play-doh leran kvar med hjälp av läroplanen. Det finns argument för att leka med play doh lera. Det kan man få fortsätta med men man kan göra det utifrån läroplanen nu för tiden. Det kan man göra med att utveckla sin förmåga att skapa med olika material, då passar den aktiviteten in där.

Alla kan läsa den. Alla kan förstå den. Även om det är mycket som står så är det inget svårt. Har jag någon vikarie och jag ber dem att titta i den så ska de kunna förstå den. Så tydligt var det inte i den andra. T.ex. när det handlar om förskolans uppdrag, det står exakt hur du ska bära dig åt. Vad du ska tänka på när du jobbar i förskolan.

Oavsett yrkesprofession var informanterna överrens om att den reviderade läroplanen är tydligare, sakligare och lättare att ta till i sitt dagliga arbete. Samtliga pedagoger var glada och positiva till den reviderade läroplanen och såg den som ett utvecklande verktyg i verksamheten. För att ta till vara på barns lust att lära och förstärka det pedagogiska uppdraget var förtydligande och kompletteringar en av orsakerna till att läroplanen reviderades (Utbildningsdepartementet 2010:3). Frida talar om att Lpfö98/10 är lättare att tolka och har blivit tydligare på vad pedagoger verksamma i förskolan ska fokusera, uppnå och sträva efter. Detta är en skillnad från vad som kom fram i den nationella utvärderingen av Lpfö98 där de ansåg att läroplanen inte var så tydlig, utan gav utrymme för olika tolkningar (2008:89). Fanny talar om att det står tydligt i den reviderade läroplanen varför man gör aktiviteterna. Exempel på hennes resonemang kan man se i läroplanen under målet kring utveckling och lärande där det står att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin […] förmåga att leka och lära[…] bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Utbildningsdepartementet 2010:9-10). Bodil resonerar om att den reviderade läroplanen är lättare för alla att ta till sig och förstå. Tydligheten var också ett av syftena då Skolverket fick i uppdrag av regeringen 2009 att förtydliga mål och komplettera Lpfö98 (Utbildningsdepartementet 2010:3).

4.3 Ökad konsensus i förskola - skola

Flera av de tillfrågade resonerade kring förskolans samarbete med skolan som en av förändringarna i läroplanen. Frida hade redan märkt av samarbetet:

En samverkan med skolan är tydligare nu med denna läroplan. Att knyta vidare upp mot skolan. Det är tydligare att vi ska bygga broar mellan förskolan och skolan, bron är öppen i bägge ändar. Det är bra för barnen att det är överbyggande. Att vi rustar barnen för det som kommer sen i skolan, även om vi gör det vi gör just nu eftersom de befinner sig här. Men de ska också vidare och då måste man hjälpa dem med det.

Förskolan får en högre status som verksamhetsform och som skolform. Och att det ännu mer betonar hur viktig förskoletiden är för barnen, för vuxenlivet. Att förskolan påbörjar ett arbete tidigt som sen lägger grunden för när man börjar förskoleklass, årskurs ett och framåt.

Carola hade andra tankar kring samarbetet med skolan:

Det är förskolans uppgift att se till att man har ett aktivt samarbete med skolan som är nästa instans för barnen att gå till. För där tycker jag att det varit lite si och så. Överlämnar det gör man men jag efterlyser ett samarbete som pågår under hela läsåret. Det är inte bara en överlämning. Överlämning är inte samarbete för mig. Samarbete för mig är något som pågår under en längre period. Nu står det tydligt att förskolan är ansvarig för att se till att det finns ett bra samarbete men det är inte alltid så lätt att hitta de rätta formerna.

Cilla talar om att det ska finnas ett system för att samverkan mellan förskola-skola ska fungera i enlighet med läroplanen:

När det gäller övergång mellan förskola och förskoleklass står det så tydligt vad förskolläraren ska ansvara för här. Det ska finnas ett bra system för det och det är förskollärarens ansvar och det är förskolechefens också för det står även där.

Frida talar om att formuleringen kring samverkan i läroplanen har tydliggjorts och kommer att bygga broar mellan förskolan och skolan. Hon säger att denna förändring kan göra att barnen förbereds inför skolan på ett annat sätt än tidigare. I Lpfö98/10 står att ”förskollärare ska ansvara för att samverkan sker med personalen i förskoleklass, skola och fritidshem för att stödja barnens övergång till dessa verksamheter” (2010:14). I Fannys resonemang framkommer att hon tycker att förskolans status har höjts i Lpfö98/10. Hon säger att barnens tid i förskolan lägger grunden för kommande skolgång. Detta kommenterade Eva- Lis Sirén i Förskoletidningen (Cervin 2010) på liknande sätt genom att säga att förskolans status har ökat i och med att förskolan har blivit en egen skolform och detta gör att barnen förbereds bättre inför skolstart. Både Carola och Cilla talar om att det är förskolans uppgift att se till att det finns ett aktivt samarbete med skolan. Carola efterlyser ett samarbete som pågår hela året, inte bara när det handlar om överlämning men hon uttrycker att det är inte alltid lätt att hitta de rätta sättet. Enligt Forslund och Jacobsen (2010:144) förväntas det av en ledare att den ska ta ett övergripande ansvar för verksamheten och föra den framåt i utvecklingen.

5. Diskussion

I följande avsnitt diskuterar vi först metoden där vi tar upp områden som fungerat bra och tillvägagångssätt som vi skulle ha kunna gjort annorlunda. Därefter diskuterar vi resultatet från studien och problematiserar delar från forskningsunderlaget samt informanternas uttalanden.

5:1 Metoddiskussion

När vi skulle välja informanter inför vår studie hade vi förhoppningar att få in många intresseanmälningar. Intresset blev dock inte så stort utan efter en påminnelse fick vi in exakt det antal som vi hade tänkt och det är dessa vi har intervjuat. Detta gjorde att vi inte kunde göra något urval utifrån de intresseanmälningar vi fick in. Hade vi fått in fler hade vi slumpmässigt valt ut två pedagoger från varje yrkesgrupp. Eftersom vi skickade ut en påminnelse kan de som anmälde sig känt sig pressade att svara och detta kan ha påverkat resultatet i vår studie. Vid intervjuerna medverkade vi båda två för att komplettera och stötta varandra. Detta bidrog till att vi tyckte att intervjuerna kändes som samtal mellan tre personer. Risken fanns att informanterna kände sig i underläge eftersom vi var två, men de utryckte inte det så efter avslutad intervju. Däremot sa de att intervjuerna kändes avspända och intressanta. Empirin från intervjuerna var omfattande och därför fick vi göra urval på vad vi skulle fokusera på i studien. I samtal med varandra valde vi ut områden som informanterna diskuterade mest och som vi tyckte var intressanta. Hade vi valt andra områden hade resultat- och diskussionsdelen sett annorlunda ut. Detta tycker vi tyder på att det finns många tankar och tolkningar kring läroplanen. Att hålla diskussionerna levande på förskolorna anser vi är en självklarhet för att tolkningar och tankar ska kunna mötas. Dessa diskussioner är viktiga för att föra arbetet och utvecklingen framåt samt tydliggöra de olika professionerna. Vi anser även att vår egen profession har tydliggjorts med denna studie. I samtalen med andra pedagoger fick vi bekräftelse på läroplanens ökade betydelse för förskolan idag.

5.2 Resultatdiskussion

Inför denna studie har vi läst och bearbetat olika styrdokument där vi sett att dess kraft och betydelse för arbetet i förskolan har ökat i takt med samhällets utveckling. Vi tror att Lpfö98/10 kommer att ha större betydelse för pedagogernas arbete än vad något annat tidigare styrdokument har haft. Detta grundar vi dels på informanternas diskussioner kring Lpfö98/10:s betydelse och på egna slutsatser kring den. Informanterna hade många intressanta tankar och reflektioner kring den reviderade läroplanens införande. Vi upplevde att det som informanterna resonerade mest kring var ansvarsbegreppet. Att detta var mest intressant att diskutera tror vi kan bero på att det finns en osäkerhet i hur det kan tolkas. Vi tror också att det är ett område som berör och kan framkalla olika känslor kring pedagogernas yrkesroller. I diskussionerna kring ansvar kunde vi se att samtliga informanter ansåg att förskollärarna har mer teori och pedagogisk bakgrund och därför ska ha huvudansvaret. Teoretiska och pedagogiska kunskaper anser vi är betydelsefulla för att teori och praktik ska kunna mötas. Under tiden vi har utbildat oss från barnskötare till förskollärare har vi upplevt att teoretiska kunskaper har gjort att vi bättre kan förstå och förklara praktiken med hjälp av dem. I empirin utrycks från en av barnskötarna att kompetensen inte sitter i yrkesrollen utan att alla är pedagoger. Vi tror att hon menar att kompetensen till stor del kommer av erfarenhet, engagemang och vilja. Visst kan en pedagog bli mer kompetent genom andra sätt än utbildning men professionen fås genom fördjupning och förståelse kring sambandet mellan teori och praktik. Med detta menar vi att pedagoger i förskolan har olika professioner beroende på yrkesroll men så länge vi har barnskötare och förskollärare i förskolan måste vi förhålla oss till detta. Vi ska kunna komplettera varandra och acceptera varandras kompetenser i det pedagogiska arbetet med barnen. Detta anser vi är en förutsättning för ett professionellt arbetssätt i arbetslagen. En av barnskötarna uttryckte att trots förskollärarens huvudansvar så är det arbetslaget som ska stå för det största ansvaret att sträva efter målen. Den andra barnskötaren anser vi har svårt att se sin egen roll i arbetslaget så som det är uttryckt i läroplanen. Hon säger att Lpfö98/10 är en tillbakagång när det gäller vem som har ansvar för vad, det vill säga att förskolläraren ska ha hand om det pedagogiska och barnskötaren det praktiska. Informanternas olika sätt att se på läroplanen tror vi kan ha att göra med hur man tolkar begreppet ansvar. Vi tror inte att deras sätt att prata har med professionen att göra utan kan vara hur inläst man är på läroplanen, hur implementeringen på förskolan har gått till eller hur man har diskuterat ansvarsfördelningen i arbetslaget. En annan