Kognitiva hjälpmedel - arbetsterapeuters
erfarenheter av introduktion, utvärdering och
effekter
En kvalitativ intervjustudie
Cognitive assistive devices - Occupational
therapist’s experiences of introduction,
evaluation and effects
A qualitative interview study
Författare: Linda Mattsson och Carolin Öberg Roos
Termin 5 2021
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde:Arbetsterapi Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet. Handledare: Nina Buer, universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Marie Holmefur, universitetslektor, Örebro universitet
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskaper
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Svensk titel: Kognitiva hjälpmedel - arbetsterapeuters erfarenheter av introduktion,
utvärdering och effekter- En kvalitativ intervjustudie
Engelsk titel: Cognitive assistive devices - Occupational therapist’s experiences of
introduction, eveluation and effects - A qualitative interview study
Författare: Linda Mattsson och Carolin Öberg Roos
Datum: 20210430
Antal ord: 7 946
Sammanfattning
Bakgrund: Nedsatt kognition innebär problematik gällande minne, inlärning,
problemlösning, perception, uppmärksamhet, verbal förmåga, tänkande, beslutsfattande och semantik. Orsaken till nedsatt kognition kan vara olika sjukdomstillstånd såsom demens eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Vid nedsatt kognition kan aktiviteter utföras utan en tydlig eller logisk plan vilket kan påverka vardagslivet negativt. Stöd finns i kognitiva hjälpmedel såsom låg- eller högteknologiska kalendrar som exempelvis fungerar som ett externt minne. Dessa förskrivs och introduceras av arbetsterapeuter som arbetar
klientcentrerat och med ett holistiskt synsätt inför val och anpassning av hjälpmedel. Syfte: Beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att introducera och utvärdera kognitiva hjälpmedel och dess effekt hos vuxna med nedsatt kognition. Metod: Uppsatsen genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där sju arbetsterapeuter deltog, vilka hade erfarenhet av att arbeta med vuxna personer med nedsatt kognition och kognitiva hjälpmedel. Analysen genomfördes utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetsterapeuters erfarenhet visar att
kognitiva hjälpmedel ofta underlättar vardagen för vuxna personer med nedsatt kognition genom att bland annat strukturera upp vardagen. Det framkommer att personens inre förmågor såsom insikt, motivation, vanor och intressen är avgörande för en positiv eller negativ utgång när ett hjälpmedel introduceras.
Sökord: Arbetsterapi, Kognitiva hjälpmedel, Kognitiv dysfunktion, Självuppfattning, Kalendrar
Innehållsförteckning Sammanfattning 1 1. Inledning 3 2. Bakgrund 3 2.2.1 Kognition 3 2.2.2 Kognitiva hjälpmedel 4 2.2.3 Arbetsterapeutiska insatser 5 2.2.4 Problemformulering 6 3. Syfte 6 4. Metod 6 4.1 Procedur 6 4.2 Urval 7 4.3 Datainsamling 7 4.4 Dataanalys 8 4.5 Etiska överväganden 8 5. Resultat 8
5.2 Effekter av kognitiva hjälpmedel 9
5.3 Patientens inre faktorers betydelse för kognitiva hjälpmedel 10
6. Diskussion 11
6.2 Metoddiskussion 11
6.3 Resultatdiskussion 14
7. Slutsats & vidare forskning 17
Referenslista 18
1. Inledning
Nedsatt kognition är någonting författarna till denna uppsats har personlig erfarenhet av, både genom arbetslivserfarenhet men nu även genom utbildningen. Utbildningen har gett oss en teoretisk kunskap men även en praktisk sådan genom vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU). VFU:n har gett oss ytterligare erfarenhet av hur nedsatt kognition påverkar vuxna personer, från 18 år och uppåt, och deras vardag. Vardagsstruktur kan påverkas negativt och upplevas ostrukturerad som i sin tur kan resultera i en oro, frustration och otrygghet för personen och hens sociala miljö. VFU:n har också gett oss kunskap i hur en arbetsterapeut arbetar med kognitiva hjälpmedel och strategier för att stötta dessa personer i deras vardag. Forskning visar att det är vanligt att många personer får nedsatt kognition av exempelvis demenssjukdomar (1). En orsak är att vi människor blir äldre och drabbas av degenerativa sjukdomar (1). Vi finner ämnet intressant då vi upplevt hur kognitiva hjälpmedel kan underlätta och många gånger förändra personers liv och därför söker ytterligare kunskap genom denna uppsats för att belysa arbetsterapeuters erfarenhet av kognitiva hjälpmedel.
2 Bakgrund
2.2.1 Kognition
Kognition innefattar minne, inlärning, problemlösning, perception, uppmärksamhet, verbal förmåga, tänkande, beslutsfattande och semantik. Dessakomponenter är väsentliga när
människan inhämtar och bearbetar olika sinnesintryck, utför handlingar och problemlösningar (2,3). Kognition gör att vi kan uppfatta och tolka saker, vi kan kommunicera och komma ihåg och även anpassa oss utefter de olika situationer som uppstår i vardagen. Detta bidrar till att vardagen blir mer välfungerande gällande exempelvis jobb, relationer och aktiviteter. För att möjliggöra detta krävs det att vi kan hantera den information som tas in, bearbeta den och på så vis få idéer, kunna planera logiskt och hålla en röd tråd i allt vi gör (4). Orsaken till nedsatt kognition kan bero på flera olika sjukdomstillstånd som exempelvispsykiatriska och
neurologiska diagnoser, trauma mot huvudet, demenssjukdom, stroke eller intellektuell funktionsnedsättning (IF) (2). Sjukdomar som drabbar hjärnan och kognitionen är vanliga; forskare menar att 20-30% i åldrarna 16-64 år i Sverige har någon form av nedsatt kognition (5).
Hjärnan är indelad i lober och uppbyggd av grå och vit substans där det ständigt skickas impulser mellan miljarder nervceller som får oss att reagera och agera. När hjärnan påverkas av någon sjukdom tyder personens symtom på var i hjärnans struktur påverkan sker. Vid demenssjukdom skadas nervcellerna och om det sker i hjäss- och tinningloberna påverkar det minnet och förmågan att tänka och planera (6). En studie (7,8) visar att hjärnans strukturer, till viss del, är mindre hos personer med ADHD och därför fungerar annorlunda. Exempelvis Amygdalan som sitter i tinningen är delvis ansvarig för att framkalla känslor som, hos personer med ADHD, förenas med hyperaktivitet. Accumbenskärnan, som är en del av det limbiska systemet, reglerar belöningssystemet och därför ger personer med ADHD ett klenare belöningssystem vilket kan bidra till att uthållighet och motivation i en aktivitet kan vara svag (7,8).
Vanligt förekommande vid nedsatt kognition är att aktiviteter utförs utan en tydlig plan, vilket kan resultera i att aktiviteten utförs ologiskt utan logiska prioriteringar och värderingar av delaktiviteterna. Detta kan orsaka negativa effekter på vardagslivet såsom att middagen alltid blir försenad då de olika delaktiviteterna utförs i en ologisk ordning. Resultatet av aktiviteten kan då bli annorlunda mot vad som var ämnat eller att aktiviteten inte utförs alls. Även sociala kontakter kan påverkas då konflikter kan uppstå i samband med att ständigt vara försenad till olika möten (2,4).
Exekutiv förmåga är en betydande del av människans kognition och består av tre viktiga beståndsdelar: arbetsminne, kognitiv flexibilitet och hämning. Arbetsminnet innebär att kvarhålla och bearbeta information vilket behövs när vi exempelvis städar. Vad är gjort och vad finns kvar att göra? Kognitiv flexibilitet kan ses som kreativitet då det kräver att skifta fokus, som när vi lagar mat och samtidigt följer instruktioner via surfplattan. Hämningen kommer väl till hands då vi exempelvis ska utföra aktiviteten veckohandling och har en stram budget att förhålla oss till.Hämningsfunktionen kan då hindra oss från att spontanhandla saker som vi vill ha men som vi inte behöver, hålla oss till handlingslistan och endast köpa de varor som är nödvändiga när vi utför aktiviteten (9).
Mänsklig aktivitet kan delas upp i vardagsaktivitet, fritid och att vara produktiv i både betalda och obetalda aktiviteter. Dessa är göromål vi oftast ägnar våra dagar åt för att uppnå hälsa och välmående. För att genomföra mänsklig aktivitet behöver människan, enligt Kielhofner (10), tre delar som tillsammans bildar en helhet och han beskriver dessa som vanebildning, utförandekapacitet och viljekraft. Vanebildningen ser till personens sedan tidigare invanda rutiner och vanor i aktiviteten, utförandekapaciteten visar på de mentala och fysiska resurserna personer besitter medan viljekraften syftar till motivationen personen har till att utföra en aktivitet. Enligt Björkdahl (4) har personens insikt om den egna förmågan stor betydelse för hens motivation och förståelse för att använda sig av hjälpmedel.
2.2.2 Kognitiva hjälpmedel
Kognitiva hjälpmedel förskrivs av en arbetsterapeut till personer med nedsatt kognition och delas in i två grupper; lågteknologiska, där hjälpmedel såsom almanacka, bildstöd och schema ingår, och högteknologiska där exempelvis handdator/surfplatta, applikationer till smarta telefoner och klockor ingår. Högteknologiska hjälpmedel såsom exempelvis
Timstock, Memodayplanner, Handi och Handikalender, kan underlätta vardagen genom att påminna eller larma på olika sätt genom exempelvis blinkningar, symboler eller vibrationer beroende på personens förmåga och behov, vilket lågteknologiska hjälpmedel inte kan göra (11). Användandet av kalendrar fungerar som ett externt minne där personen har möjlighet till att se vad som har hänt och vad som kommer att hända (12).
Utvecklingen av kognitiva hjälpmedel dröjde då kunskap och förståelse för personer med bland annat NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) och demenssjukdom var bristfällig och diagnostiseringen av dem inleddes så sent som på 70-talet. Diagnostiseringarna
resulterade i bredare kunskap som ledde till utvecklingen av kognitiva hjälpmedel på 90-talet. Innan 70-talet var insikten låg gällande personer både med psykisk funktionsnedsättning och med nedsatt kognition och att de kunde bli hjälpta av kognitiva hjälpmedel. Många av dessa personer levde då, beroende av andra, ofta på institution. Institutionerna lades ned i och med psykiatrireformen 1995 och syftet med den var att personerna skulle bli mer integrerade och delaktiga i samhället för att öka livskvalitén (13). Reformen innebar att personerna plötsligt fick leva kravfyllda liv utifrån samhällets syn på kognitiv norm.Detta ledde till ökad medvetenhet kring nedsatt kognition och stöttning kring det. Olika projekt startades för att sprida kunskap om nedsatt kognition och utvecklingen av det första kognitiva hjälpmedlet initierades. På 90-talet kom Kvarturet som säljs än idag och har legat till grund för
produktutveckling. Kvarturet visualiserar tid i kombination med bildstöd, vilket är ett bra komplement till personer som har problem med tidsuppfattning och därmed kan leva ett mer självständigt liv (14).
2.2.3 Arbetsterapeutiska insatser
Arbetsterapeutiska insatser i arbetet med personer med nedsatt kognition sker genom ett klientcentrerat och holistiskt synsätt. Holistiskt synsätt innebär att människan ses som en helhet, där fokus ligger både på det fysiska, psykiska och det själsliga (10). En del i arbetsterapeuters arbete handlar om att få en förståelse för klienten och hens viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet för att sedan själv kunna representera klienten gällande hens viljor och önskemål (10). Arbetsterapeutens uppdrag är att ha ett klientcentrerat
arbetssätt och att anpassa behandlingen utifrån patientens individuella behov, vilket innebär att ständigt se situationen genom klientens ögon och utifrån hens synvinkel. Fokus ligger på att skapa en terapeutisk relation till varje klient där arbetsterapeuten bland annat har
förståelse för klientens erfarenheter och hens egen upplevelse av den egna aktivitetsförmågan för att optimera kommande insatser (10).
Insatser som är vanliga inom arbetsterapi är att ge stöd till personer för att klara sin vardag. Detta kan göras genom att använda kognitiva hjälpmedel med påminnelser och checklistor när personen ska lämna hemmet där många delmoment ingår, såsom att stänga av spisen, släcka lampor och ta med nycklarna. Forskning visar att det finns en stor trygghetskänsla i enbart vetskapen om att det lämnade hemmet är nedsläckt och låst, vilket bidrar till markant stressminskning (15). En arbetsterapeutisk insats kan vara att jobba med påminnelser av olika slag. Exempelvis fick deltagarna, med nedsatt kognition, i en studie tillfälligt bo i en lägenhet utrustad med olika påminnelselarm där larmen bland annat påminde om att stänga av tv:n, kylskåpsdörren och altandörren. Studien visade dock att endast tre av 14 deltagare lärde sig att självständigt hantera de olika hjälpmedlen (16). Kognitiva hjälpmedel som bidrar till att personen får kontroll över sin vardag resulterar ofta i att personen blir mer självständig, får ökat självförtroende och får en känsla av delaktighet. En studie visar att personer som har kommunikationssvårigheter kan få ökad kommunikationsförmåga, självständighet och
delaktighet men även känslan av trygghet och säkerhet i interaktion med andra genom att lära sig skicka sms med bilder eller via talsyntes istället för med text (17).
Larm som endast bestod av ljudsignaler upplevdes, i en studie, vara svåra för deltagarna att identifiera. En orsak kan vara att många larm låter lika vilket kan medföra svårigheter att urskilja vad som är vad, exempelvis om det är dörrklockan som ringer eller om det är kylskåpsdörren som larmar (16). En studie visar att personer med nedsatt kognition kan komma att uppleva ökad livskvalité och egenmakt vid användandet av individanpassade hjälpmedel för att möjliggöra att bo kvar i det egna hemmet (18).
Tidshjälpmedel och elektroniska kalendrar kan för personer med nedsatt kognition ge struktur och en tydligare överblick över vardagen (11). Studier visar att personer med nedsatt
kognition har stora möjligheter till att få ökad känsla av delaktighet och självständighet i användandet av kognitiva hjälpmedel såsom Handikalender och Timstock (19). Ett
högteknologiskt hjälpmedel såsom en Handikalender kan samla olika påminnelser och larm på ett och samma ställe för att underlätta vardagen (16). Tekniska hjälpmedel bidrar till att personen får kontroll över sin vardag vilket ofta resulterar i att hen blir mer självständig och därmed får ökat självförtroende och känsla av delaktighet (4). Faktorer som bidrar till om personen blir behjälpt av kalendern eller inte kan exempelvis vara att personen känner igen kalendern, att det inte är någonting som, för hen, är helt eller delvis nytt. Träningen i att använda en kalender involverar kognitiv ansträngning och kan vara känslomässigt utmanande då denna uppgift kräver praktisk, kognitiv och emotionell ansträngning (12).
Trygghet, personlig utveckling, mobilitet och oberoende kan främjas för personer med nedsatt kognition av kognitiva hjälpmedel. Ska det fungera väl är det av stor vikt att människor får ett individuellt utformat stöd som är nödvändigt vid implementering av hjälpmedlet (20). Stöttning i användandet av kalender och påminnelser kan ses som en bagatell men det framgick av intervjuerna i en studie att det var viktigt att stödja någon med demens för att behålla sin dagliga rutin (12). Forskning visar att planerings- och
tidshjälpmedel, som att personen kan visualisera tiden och samtidigt ser hur tiden sammanfaller med klockslagen på hens dagschema, främjar aktivitetsutförande,
självständighet och minskar stress (15). Genom smarta telefoner och klockor går det att ladda ner anpassade program och applikationer som utgår från vad personen behöver ha individuellt anpassad stöttning i (11). Till exempel kan betalningsmomentet i affären vara ett
stressmoment för många med nedsatt kognition. En arbetsterapeutisk insats kan då vara att instruera personen i användandet av olika funktioner i mobiltelefonen. Funktionerna kan gälla olika typer av betalningsmetoder som att visualisera vilka sedlar och mynt som ska användas vid ett specifikt belopp eller beskriva användandet av betalkort steg för steg (15).
2.2.4 Problemformulering
Kognitiva hjälpmedel finns tillgängligt för alla i Sverige som har behov av dem (21). Olika faktorer kan påverka vilket hjälpmedel personen får, exempelvis var i landet personen bor eller arbetsterapeutens kunskap och intressen om hjälpmedlet. Majoriteten av arbetsterapeuter kommer arbeta med människor med nedsatt kognition och det är av vikt att
arbetsterapeuternas lärdomar delas sinsemellan då alla erfarenheter är unika gällande både person och situation (22). Dessa olika erfarenheter kan ge en annan arbetsterapeut en ny synvinkel på en liknande situation vilket bidrar till att utveckla arbetsterapeutiska arbetssätt (11). Utvecklingen av kognitiva hjälpmedel går snabbt framåt (11) och arbetsterapeuters ansvar och skyldighet är, enligt den etiska koden att hålla sig à jour och omvärldsbevaka vilket ökar möjligheten till att hitta de hjälpmedel som bäst främjar personens självständighet och delaktighet i vardagen (20). I författarnas litteraturgenomgång av relevanta artiklarvar det svårt att finna artiklar som belyste arbetsterapeuternas erfarenheter av kognitiva
hjälpmedel och dess effekter, därav anser författarna att det finns en kunskapslucka där just arbetsterapeuters perspektiv och erfarenheter blir belysta gällande kognitiva hjälpmedel.
3. Syfte
Syftet är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att introducera och utvärdera kognitiva hjälpmedel och dess effekt hos vuxna med nedsatt kognition.
4. Metod
Kvalitativ metod medinduktivansats användes vid datainsamlingen för attbeskriva
arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel och dess effekt riktat till vuxna med nedsatt kognition. Kvalitativ metod innebär att resultatet består av beskrivande data där personers egna berättelser presenteras, varifrån dem, kategorier växer fram (23). Med induktiv ansats menas att materialet är baserat på informanternas erfarenheter som sedan tolkas och analyseras för att finna ett mönster (24). Semistrukturerade kvalitativa intervjuer användes där informanterna fritt, dock under viss struktur, kunde berätta om sina erfarenheter (25). Författarna ställde även öppna följdfrågor då mer detaljerade svar eller ytterligare förståelse söktes.
4.2 Procedur
Semistrukturerade intervjuer genomfördes då syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att, genom informanternas ögon och upplevelser, söka förståelse och se betydelsen av deras
erfarenheter gällande kognitiva hjälpmedel (23). Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide där frågorna utformats utifrån uppsatsens syfte. Avsikten med en intervjuguide är att vägleda författarna till att samla in relevant och liknande data från samtliga informanter (22). Intervjuguiden innehöll bland annat bakgrundsfrågor om arbetsterapeutens
yrkeserfarenhet och erfarenhet av kognitiva hjälpmedel (bilaga 1). 4.3 Urval
Inklusionskriterier var att informanterna skulle vara verksamma arbetsterapeuter med erfarenhet av att arbeta med personer med nedsatt kognition och även ha erfarenhet av kognitiva hjälpmedel. Det var inte relevant att sätta upp några exklusionskriterier då alla typer av erfarenheter söktes. Kristensson (22) menar att ett varierat urval är önskvärt i en intervjustudie, därför tillfrågade författarna arbetsterapeuter med olika yrkeserfarenheter, både kvinnor och män, i olika verksamheter och i två olika län. Tretton medvetet valda arbetsterapeuter i Mellansverige kontaktades via mejl innehållande ett informationsbrev som bland annat efterfrågade ett deltagande samt tidsförslag och föredraget digitalt mötesforum för intervjun samt ett samtyckesbrev. Mejladresserna till informanterna hittades genom VFU-torget samt författarnas privata mejl då flera av informanterna varit handledare under tidigare VFU. Fem tillfrågade tackade nej omedelbart. Ett avsiktligt urval användes då det syftar till att medvetet handplocka informanter som anses ha erfarenhet av betydelse utifrån valt syfte. Även ett snöbollsurval användes då författarna blev, av tre redan tillfrågade,
rekommenderade att kontakta två kollegor till dem då dessa ansågs, utifrån syftet, ha relevant erfarenhet. Snöbollsurval syftar till att ytterligare informanter tillkommer till urvalet genom rekommendationer av de redan tillfrågade(22). Sammanlagt tillfrågades 15 möjliga
informanter varav 13 var medvetet valda av författarna då tidigare kontakt haft genom exempelvis VFU och två tillkom genom rekommendation. Slutligen resulterade urvalet i sammanlagt sju kvinnliga informanter med erfarenhet av förskrivning av kognitiva
hjälpmedel till vuxna. Yrkeserfarenheten varierade från 4-22 år. Organisationerna varierar men samtliga informanter har en inriktning på att arbeta med förskrivning av kognitiva hjälpmedel till vuxna personer med nedsatt kognition, främst på grund av NPF, demens och stroke, både boendes i egen bostad samt på särskilt boende.Informanterna skrev på och mejlade samtyckesblankett och även meddelade tidsförslag och var de ville att intervjuerna skulle genomföras. Intervjuerna skedde via digitala mötesforum och spelades in via
programmets inspelningsfunktion samt mobiltelefon för att sedan transkriberas, vilket innebär att ordagrant överföra den inspelade intervjun till text (26). Som Kristensson (22) beskriver ska även känsloyttringar inkluderas i transkriberingen. För att illustrera resultatet numreras alla arbetsterapeuter och deras citat från 1-7.
4.4 Datainsamling
Intervjuerna, som båda författarna konsekvent deltog i, inleddes med en presentation av författarna och information omsyftet vilket, enligt Kristensson (22), är av stor vikt. Därefter ställde båda författarna växelvis frågor utifrån intervjuguiden till informanterna. Intervjuerna analyserades löpande och efter varje avslutad intervju diskuterades tankar och känslor som uppstått hos författarna för att sedan reflektera över vad som sagts. Som Kristensson (22) beskriver, är det fördelaktigt om författarna reflekterar över intervjun för att utveckla den egna förmågan som intervjuare. Intervjuerna varade mellan 15-40 minuter och spelades in. Datainsamlingen avslutades när, enligt författarna, ingen uppenbar ny väsentlig information inkom från intervjuerna.
4.5 Dataanalys
Analysen genomfördes utifrån kvalitativ innehållsanalys som Lundman & Graneheim (24) beskriver. Analysprocessen inleddes genom att författarna läste intervjuerna var för sig ett flertal gånger samtidigt som egna tankar och känslor skrevs ned och sedan samtalades kring. Detta för att analysera på en latent nivå och därmeduppnå förståelse och se helheten av varje intervju (27), därefter diskuterades tankegångarna tillsammans. Vidare urskilde författarna enligt Lundman & Graneheim (24) meningsbärande enheter i texten som relaterade till syftet och färgmarkerade dessa. De meningsbärande enheterna kodades, vilket innebär att
författarna skriver en kort sammanfattande text av meningsenheterna som sedan diskuterades för att säkerställa att koderna var relevanta sammanfattningar av innehållet. Vidare söktes efter gemensamma likheter i koderna för att identifiera och skapa kategorier som var för sig representerar kodernas innebörd, se exempel på kondensering iTabell 1. Författarna läste sedan återigen igenom texterna, koderna och kategorierna för att göra justeringar i koder och kategorier för att uppnå ettslutresultat som fångade upp utsagorna. Analysen resulterade i två kategorier: Effekter av kognitiva hjälpmedel och Patientens inre faktorers betydelse för kognitiva hjälpmedel.
Tabell 1: Utdrag ur analysprocessen Meningsbärande
enhet
Kondensering Kod Kategori
“Ibland på vintertid när det är mörkt ute kan patienterna vara hjälpta av att se att det är natt
fortfarande och inte morgon…”# 3
Patienten ser om det är dag eller natt med hjälp av tidshjälpmedel. Tidshjälpmedel i vardagen Effekter av kognitiva hjälpmedel. 4.6 Etiska överväganden
Informanterna har mottagit informationsbrev som utformats enligt de forskningsetiska reglerna (28). Även samtyckesblankett bifogades som godkänts av informanterna och författarnas handledare (28). Informanterna fick även, innan intervjun, muntlig information angående rättighet att avbryta medverkan om så önskas (22). Författarna har även under arbetets gång rättat sig efter de etiska principerna: Autonomiprincipen som innebär att ge förståelig information för att främja självbestämmande, godhetsprincipen som innebär att göra gott och att inte skada och rättviseprincipen som innebär att alla individer ska behandlas lika dock med rum för anpassning efter individ (23).
5. Resultat
Analysen av den data som insamlats har resulterat i två kategorier: “effekter av kognitiva hjälpmedel”och “patientens inre faktorers betydelse för kognitiva hjälpmedel”. Dessa skildrar denna studies intervjuade arbetsterapeuters erfarenhet av kognitiva hjälpmedel.
5.2 Effekter av kognitiva hjälpmedel
Denna kategori beskriver arbetsterapeuternas erfarenheter av de effekter patienter upplevs få av kognitiva hjälpmedel gällande vardagsstruktur samt hur de uppmärksammar det specifika hos varje individ för att optimera anpassning av hjälpmedlet.
Informanternas erfarenhet av kognitiva hjälpmedel visade i många fall på positiva effekter. De berättade att patienterna upplevde trygghet och minskad oro efter introducering av kognitiva hjälpmedel som strukturerade upp vardagen för patienterna:
...ger henne en trygghet att veta att hon komma ihåg barnens saker som är viktiga...så för henne var ju det den största tryggheten...att veta att hon kan vara lugn och trygg i att hon får påminnelser och inte glömmer bort det… #5
Memodayplanner med bildstöd och visuell tid bidrog till att patienterna blev mer
självständiga och upplevdes mindre oroliga när de, genom bilderna och visualiserad tid, fick information om vilka aktiviteter som skulle ske samt när de skulle ske. En informant
berättade om en patient som ville promenera dagligen men som inte längre kunde hantera trafiken på ett säkert sätt. Patientens boendepersonal kunde dock inte promenera tillsammans med hen förrän på eftermiddagen. Patienten styrdes av impulsivitet och gick till en början ut själv när hen fick lust vilket skapade oro för både patient, personal och anhöriga.
Memodayplanner med bildschema för dagen kunde hjälpa patienten visualisera att
promenaden skulle ske på eftermiddagen och kunde då känna trygghet i att promenaden med säkerhet skulle bli av. Från första dagen med sin Memodayplanner följde patienten sitt bildschema och gick inte längre ut på promenad på egen hand. Bildschemat skapade en tydlighet och trygghet för patienten och hen blev överlag mer lugn och harmonisk av det. Tidshjälpmedel berättade två informanter om. De pratade om lugnet som infann sig hos patienterna vid användandet av dem där de visuellt kunde se tid på dygnet, om det var dag eller natt, vilket bidrog till att de fick rätt tidsuppfattning och därmed en bättre dygnsrytm. Samtliga informanter pratade väl om kalendrar, analoga såväl som teknologiska, då
patienterna behöver stöd i att ha koll på tider, komma ihåg planerade aktiviteter men också att veta vad som faktiskt gjorts och då kunna se tillbaka för att påminnas. Samtliga informanter nämnde även att när patienten inte kände trygghet i sin vardagsstruktur och inte kunde visualisera sin tid, kunde det resultera i stress och oro:
...det kan handla om att man inte har koll på tiden, vilket kan visa sig att man blir orolig, rädd för att inte passa tiden. Oro är ett stort symtom. Vilket kan visa sig på olika sätt...genom ångest och utåtagerande, gör sig själv illa, självskadebeteende, arg upprörd, eller att man blir euforisk...men grunden är oro som skapar de olika beteendena… #2
Applikationer i mobiltelefonen pratade flera informanter om hur de främjar självständighet och trygghet. De upplevs vara de vanligaste hjälpmedlen som många personer med nedsatt kognition är hjälpta av idag, men även personer utan nedsatt kognition. Informanterna pratade exempelvis om applikationen Handikalender som ett förskrivbart förenklat pedagogiskt planeringsverktyg som bland annat hjälper patienter att planera vardagen och initierar till aktivitet. Flera informanter berättade om hur dagens smarta mobiltelefoner har många förinställda applikationer som underlättat vardagen med exempelvis kalendrar, larm, anteckningar och GPS. Två informanter nämnde specifika affärers applikationer som underlättar vardagen. Personen kan exempelvis skapa en inköpslista som följer butikens ordning och struktur som i sig skapar en trygghet hos personen som då bara behöver följa sin lista. Informanterna nämnde även stigma som kan uppstå i användandet av hjälpmedel. Då
applikationerna är i en mobiltelefon, som de flesta av oss redan har idag, är en applikation inget som sticker ut i mängden och därför kan orsaka ett stigma. De pratade även om fördelarna med att patienterna redan innan haft en viss vana av mobiltelefonen och att det därför ställs mindre krav på dem och därmed minskar stress vid introducering. En informant berättade om en patient som hade svårt att komma ihåg när hen skulle ta sina mediciner. Ett larm ställdes in på patientens mobiltelefon som döptes till “mediciner”, vilket fungerade väl för patienten. Informanten berättade att mobiltelefonen är någonting patienten redan hade vana av att använda och att det är bättre att utnyttja någonting patienten är van vid och redan har i sin vardag istället för att introducera något nytt:
...snart kommer 60-talisterna, de kommer redan ha vant sig vid att använda sina
mobiltelefoner i mycket högre grad och då tänker jag att vi arbetsterapeuter kommer få en väldig fördel där…#4
5.3 Patientens inre faktorers betydelse för kognitiva hjälpmedel
Denna kategori beskriver arbetsterapeuternas erfarenheter av vikten av patientens insikt gällande den egna förmågan och dess inverkan på motivationen samt uppmärksamma det specifika intresset hos varje individ för att optimera framgång med hjälpmedlet. Här beskrivs även vikten av ett socialt stöd vid introducering och vidare upprätthållning av hjälpmedlet. Erfarenhet och intresse hos patienten, berättade informanterna att de alltid utgår ifrån vid introducering av ett högteknologiskt hjälpmedel. Detta för att de som redan hade ett intresse och erfarenhet av teknik upplevdes ha lättare att lära sig använda hjälpmedel då både vilja och motivation fanns. Saknade personen erfarenhet eller intresse för teknik upplevde
informanterna att patienten lättare tappade motivation. Samtliga informanter betonade vikten av att se patienterna utifrån ett holistiskt synsätt. Därmed identifieras patientens behov och förutsättningar och den information som inkommer om patienten tas tillvara på för en optimal anpassning av hjälpmedlet. Detta kan vara avgörande och ge stora positiva resultat:
...då satte vi upp en Memodayplanner i köket men då blev han helt fokuserad på aktiviteten han tyckte var rolig, som då kanske hände på eftermiddagen, så då gjorde han inget annat än att tjata om den där aktiviteten…men nu har de placerat den på ett annat ställe och det har fungerat jättebra... #7
Förskrivbara hjälpmedel anser informanterna inte alltid är vad som är bäst lämpat för
patienten, utan att börja i det enkla för att sedan utvidga och avancera kan likväl vara vad som är mest gynnsamt. Exempelvis kan en enkel väggkalender i pappersformat, istället för en Handikalender, för många vara det bästa alternativet då patienten redan har en viss vana och inte behöver lära sig något nytt. Alla informanter påpekade det väsentliga med motivation och hur den kan vara avgörande för patientens framgångar gällande kognitiva hjälpmedel. De menade även att patientens insikt hade en betydande roll för ett lyckat resultat då den
påverkar personens syn på den egna förmågan och om hjälpmedlet därför blir framgångsrikt eller ej. Som en informant berättar om hur patienternas brist på insikt kan uttrycka sig:
...man kan tycka att man gör saker man inte gör...att man gör saker fantastiskt fast det inte är så fantastiskt… # 7
Insiktsnivån kan vara en av orsakerna till varför patienter ibland inte anammar hjälpmedlet, vilket kan uppstå vid en demenssjukdom och tillhörande insiktsproblematik. Patientens ålder kan även den spela roll gällande insikt. Patienten kan anse att ett hjälpmedel inte än är nödvändigt på grund av den upplevda unga åldern, vilket kan vara avgörande för om
hjälpmedlet introduceras i tid eller för sent. Vad som också kan påverka introduceringen är att patienterna har ett ointresse av hjälpmedlet som i sin tur påverkar patientens motivation negativt och att hjälpmedlet då, till stor del, bidrar till stress och irritation:
... Man kanske börjar med att lägga in aktiviteter och så började det plinga och så stänger man av det och så blir man mer störd av det för man har inte riktigt bekantat sig med hjälpmedlet så det blir lite stressande snarare… #6
Insiktsbrist, som flera informanter pratade om, kan innebära stor påfrestning för personer i patientens omgivning. Patienten kan delvis, på grund av avsaknad av insikt, inte förstå varför hen ska ha hjälpmedlet och delvis för att hens motivation ofta brister. Anhöriga får då ta ett stort ansvar gällande stöttning i användandet av hjälpmedlet. I vissa fall där inget eller lite socialt stöd finns, upplevs hjälpmedlet vara svårt att upprätthålla då patienter med bristande intresse för hjälpmedlet, ofta själva inte klarar av hjälpmedlet gällande både initiativtagande och hanteringen av det:
...ibland kan det vara bra att patienten får stöd att använda hjälpmedlet av någon annan som finns i vardagen. Ibland kan det vara någon anhörig, närstående eller att man har insatser från boendestödjare, att det hålls lite levande när det inte finns någon övrig kontakt med mig, att det hålls levande om man inte själv är intresserad. Då brukar det funka ändå... #1
Social miljö påverkar patientens motivation till att använda hjälpmedel enligt flera
informanter. De berättade att anhöriga eller personal spelar en stor och viktig roll för många patienter med nedsatt kognition, dels för att de skapar struktur och trygghet men även för att de stöttar patienterna i användandet av hjälpmedlet. Flera informanter nämnde personalen i sig som ett viktigt hjälpmedel då de erfaras vara patienternas påminnelse men också en stor del i skapandet av patienternas vardagsstruktur.
6. Diskussion
Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att introducera och utvärdera kognitiva hjälpmedel och dess effekt riktade till vuxna med nedsatt kognition. 6.2 Metoddiskussion
Datainsamlingsmetod bestämdes utifrån en diskussion mellan författarna om vilken metod som passade bäst utifrån syftet, en enkätstudie eller intervjustudie. Fördelen med en
intervjustudie jämfört med en enkätstudie är att spontana öppna följdfrågor kan ställas samt att det alltid finns en möjlighet till att förklara frågan ytterligare om den missuppfattas (22). Däremot hade fler informanter kunnat nås vid utförandet av en enkätstudie men vad som avgjorde valet av metod var att svaren i en enkätstudie förmodades bli ytliga och mindre detaljrika vilket resulterar i en lägre trovärdighet.
Trovärdiga forskningsresultat ska granskas i relation till den metod som använts. För att främja trovärdigheten inom kvalitativ forskning används begreppen giltighet, tillförlitlighet, delaktighet och överförbarhet (24).
Trovärdigheten stärktes genom att söka ett varierat urval, både män och kvinnor i olika åldrar och med varierad kompetens och yrkeserfarenhet. Slutligen bestod urvalet av enbart
kvinnliga arbetsterapeuter från två län. Arbetsterapeuternas erfarenhet varierade gällande kognitiva hjälpmedel och att arbeta med vuxna personer med nedsatt kognition. Fyra av de sjuarbetsterapeuterna arbetade främst med personer med NPF-diagnos varav två även arbetade med personer med kognitiv nedsättning orsakat av andra faktorer. Tre
arbetsterapeuter arbetade främst med personer med demenssjukdom och personer som drabbats av stroke. Urvalet resulterade slutligen i sju arbetsterapeuter med bred och varierad kunskap som av författarna ansågs vara betydelsefulla för uppsatsens syfte vilket stärkte giltigheten (24).Vad författarna vidare anser kunnat stärka trovärdigheten var att urvalet ytterligare kunde breddats och varierats såsom Kristensson beskriver (22): det geografiska området kunde utökats och fler arbetsterapeuter kunde tillfrågas med jämnare könsfördelning. Författarna hade även kunnat söka bredare genom exempelvis verksamhetschefer eller
arbetsterapeuternas Facebookgrupp, för att finna arbetsterapeuter med specifika eller ovanliga erfarenheter av kognitiva hjälpmedel och effekterna av dem. Ett bredare urval med fler
arbetsterapeuter med eventuellt annan och mer unik erfarenhet hade kunnat ge ettannat resultat vilket i sin tur hade kunnat resultera i en annan slutsats. Som Kristensson (22) menar bör författarna ta hänsyn till tidsaspekten, vilket författarna kanske gjorde i högre grad än nödvändigt vilket kan ha bidragit till att motivationen till att söka ett bredare urval påverkats negativt. Författarna anser att om tidigare erfarenhet av att utföra intervjustudier funnits hade arbetsgången sett annorlunda ut då tidsaspekten kanske inte stressat upp författarna och att då mer tid lagts på att bredda urvalet från start.
Intervjuguidens struktur byggdes upp utifrån valt syfte där två centrala begrepp cirkulerat, “upplevelse” och “erfarenhet”. Författarna diskuterade sinsemellan vilket av begreppen som passade bäst för studiens syfte. När intervjuguiden utformades utgick författarna från
upplevelse, vilket är begreppet som användes i intervjuerna som sedan i uppsatsen ändrades till erfarenhet. Beslutet togs då författarna fick en annan inblick i begreppens betydelse i litteraturen där upplevelse, av Kielhofner (10), beskrivs som spontana känslomässiga
erfarenheter. Erfarenhet definieras bland annat som en repetitiv praktisk utövning (29), vilket stämde bättre överens med syftet gällande vad intervjuerna skulle innehålla, en kunskap som tillkommit av arbetsterapeuternas erfarna situationer. Eventuella konsekvenser av det valda begreppet kan ha resulterat i att arbetsterapeuterna svarade mer känslostyrt än med svar grundade i erfarenhetsbaserad kunskap.
Oväntat många av de tillfrågade tackade nej till att delta i studien, bland annat på grund av begränsad erfarenhet eller tidsbrist. Initialt tänkte författarna, såsom Kristensson (22) beskriver, kontakta verksamhetscheferna för att få ett godkännande av arbetsterapeutens medverkan. Verksamhetscheferna kunde då skicka ut förfrågan till de arbetsterapeuter med relevant erfarenhet, alternativt tilldela medverkan i intervjustudien som en arbetsuppgift. Författarna ansåg dock att arbetsterapeuterna själva kunde avgöra om de ansåg sitt medverkande vara bidragande eller ej och cheferna behövde ej kontaktas då de enda som skulle intervjuas var arbetsterapeuter och inga patienter. Författarna anser dock idag att om verksamhetscheferna hade kontaktats i första hand kunde urvalets bredd gynnats.
Båda författarna saknade erfarenhet av intervjuteknik. Genom att fördjupa sig i
intervjumetodik tillskansade de sig en teoretisk grund. Dock saknades fortfarande en praktisk kunskap som fick växa fram vid varje intervjutillfälle, därav kan kvalitén på författarnas intervjuteknik i den första intervjun skilja sig från de efterkommande. Dock anses resultatet inte ha påverkats av detta då författarna konsekvent följde intervjuguiden. Författarna valde att utföra samtliga intervjuer tillsammans samt att växelvis ställa frågorna. Detta för att stötta och känna trygghet i varandra. En viktig aspekt att ha i åtanke när en intervju genomförs är att personen som blir intervjuad ska känna sig hörd, trygg och att hens erfarenhet är
bidragande och därför känner en trygghet i att ge mer ingående svar (23). Författarna anser att valet att vara två intervjuare gjorde att arbetsterapeuten kände sig mer sedd och uppskattad som bidrog till att hen upplevde en känsla av trygghet och att vara betydelsefull för denna
uppsats och därför lämnade detaljrika svar. Hade urvalet varit större hade författarna utfört första intervjun som en pilotintervju och därav kunnat förbättra intervjutekniken men även för att testa kvalitén på frågorna om de gav tillräckligt uttömmande svar eller om intervjuguiden behövde omstruktureras. Kristensson (22) beskriver att utförandet av en pilotintervju även främjar distansering till författarnas förförståelse. Avsaknaden av erfarenhet gjorde även att författarna beslutade sig för att ha semistrukturerade intervjuer då en öppen intervjuform kräver mer skicklighet och en strukturerad intervju inte blir lika detaljrik (22). På grund av rådande pandemi utfördes intervjuerna genom digitala mötesforum som kan ha påverkat kvalitén på intervjuerna, då en icke-digital intervju eventuellt kunde vara tydligare gällande kroppsspråk och mimik som kunnat avläsas mer konkret. Författarna hade exempelvis lättare kunnat uppfatta när arbetsterapeuten pratat klart, eller om hen bara pausade i berättelsen. Den bristande erfarenheten av att intervjua resulterade i att två frågor ibland ställdes samtidigt eller att slutna följdfrågor ställdes. Detta ledde till bristfälliga svar då arbetsterapeuten inte fick samma möjlighet, som när öppna frågor ställdes, till att ge ett detaljrikt och uttömmande svar.
Videofunktionen fungerade inte under första intervjun vilket försvårade interagerandet mellan författarna och arbetsterapeuten. Kroppsspråk eller mimik kunde då inte avläsas, vilket också gjorde det svårt att uppfatta när den andre pratat klart. Vad som också
försvårades var att bekräfta arbetsterapeuten i hens svar och att motivera hen till att utveckla sina svar genom att, som Forsberg et al. (25) beskriver, exempelvis ge bekräftande
nickningar. Kärnan i uppsatsen är arbetsterapeuternas ord och tankar men författarnas delaktighet bidrar också till resultatet i och med den interaktionen som sker mellan författare och arbetsterapeut (30). Delaktigheten ökade vid de tillfällen då videofunktionen fungerade. Samtidigt som delaktigheten är essentiell i en kvalitativ studie, bör delaktigheten även övergå till distansering som kan underlättas av att använda en intervjuguide, detta för att vara
åskådare utan större förförståelse och därmed inte lägga in egna värderingar i arbetsterapeuternas berättelser (31).
Analysen av intervjuerna skedde löpande då författarna diskuterade datan efter varje avslutad intervju och transkribering. Detta då författarna upplevde att det var mer fördelaktigt att diskutera när intervjun var färsk i minnet vilket bekräftas av Kristensson (22) som även menar att reflektion efter en nyligen avslutad intervju bidrar till att förbättra intervjutekniken. Etiska principer var något författarna rättade sig efter genom hela arbetsgången. Genom att författarna gav arbetsterapeuterna förståelig information i form av ett informationsbrev, en medgivandeblankett samt muntlig information i början av varje intervju, vilket främjar självbestämmande som därmed uppfyller autonomiprincipen (23). Författarna utformade även, innan studien påbörjades, en tidsplan att förhålla sig till. Detta bidrog till en effektiv arbetsgång samt att arbetsterapeuterna blev informerade om att all insamlad data skulle bli konfidentiell och att alla arbetsterapeuter skulle avidentifieras, vilket uppfyller
godhetsprincipen (23). Genom att alla arbetsterapeuter behandlades lika, oavsett tidigare relation, men att utrymme även fanns för anpassning efter individ då frågor ibland behövdes omformuleras vid de tillfällen som frågor missförstods, vilket uppfyller rättviseprincipen (23). Författarna tänker att genom att följa principerna har de intervjuade arbetsterapeuternas förtroende för författarna i denna studie stärkts. Detta bidrar till ett optimerat ett samarbete med arbetsterapeuterna som i sin tur kan ha resulterat i spontana icke konstruerade svar. Två författare har läst intervjuerna och analyserat, vilket ökar tillförlitligheten då resultatet inte baseras på och påverkas av endast en persons tolkningar och förförståelse. Genom att
reflektera och diskutera olika tolkningar och abstraktionsnivåer har det resulterat i logiska koder och kategorier. Författarna skapar förutsättningar för läsaren att överföra resultatet till andra sammanhang genom att noggrant beskriva urvalet, deltagarna, datainsamlingen och analysen, men det är läsaren som avgör resultatets överförbarhet (24).
6.3 Resultatdiskussion
Analysen resulterade i att de intervjuade arbetsterapeuternas erfarenheter visar på att kognitiva hjälpmedel kan underlätta vardagen för vuxna personer med nedsatt kognition genom att skapa struktur. En mer strukturerad vardag visar på positiva effekter hos vuxna personer med nedsatt kognition; såsom minskad stress och oro samt ökad självständighet. Både låg- och högteknologiska hjälpmedel används och arbetsterapeuterna betonar vikten av att se till individen och vad som, för hen, är mest optimalt. Vilket hjälpmedel som väljs ut beror på exempelvis intresse, tidigare vana, motivation och insikt om den egna förmågan. Två kategorier skapades under analysen av intervjuerna: effekter av kognitiva hjälpmedel samt patientens inre faktorers betydelse för kognitiva hjälpmedel.
“Kognitiva hjälpmedel” som helhet valde författarna att utgå ifrån för att kunna inkludera alla typer av hjälpmedel, från lågteknologiska såsom bildstöd, till högteknologiska såsom
Handikalender, och därmed få ett bredare och mer innehållsrikt resultat. Det framkom från alla arbetsterapeuter att det är viktigt att börja med de enkla för att sedan gå vidare med mer avancerade hjälpmedel om så behövs. Flera pratade om vikten av att använda sig av saker som redan finns i hemmet då det redan kan finnas en vana av att använda föremålet. Det kan handla om att använda äggklockan för att veta hur lång tid det är kvar på en aktivitet eller att använda papper och penna för att skriva listor om vad som ska göras. De berättar även att varuhandeln kan ha passande kompenserande produkter såsom whiteboardtavlor eller hörselkåpor och att detinte behöver vara förskrivbara hjälpmedel som är det bästa alternativet. Det framkom även att arbetsterapeuterna många gånger förespråkar att
patienterna ska använda sig av olika inre strategier för att på så vis klara av vardagen; såsom att skapa välfungerande rutiner eller att stänga av störande stimuli såsom radion. Tankar som uppkommer hos författarna är om ansvarskänslan gällande uppföljning och utvärdering är konsekvent. När arbetsterapeuten förskriver ett hjälpmedel, känner hen då ett större ansvar för uppföljning och utvärdering när hjälpmedlet är till låns och eventuellt är dyrt, jämfört med när en rekommendation getts till patienten att köpa en timer?
Hjälpmedel som strukturerar vardagen såsom analoga och digitala kalendrar, tidshjälpmedel och scheman med bild/text-stöd ofta är till stor hjälp för personer med nedsatt kognition visar denna studie. Detta bekräftas även av andra studier där tidshantering och
organisationsförmågan förbättrades med hjälp av kognitiva hjälpmedel (32). En annan studie visar att personer kan, genom en Handi, få påminnelser om vad som ska göras och därmed skapa framförhållning och ökad självständighet och självkänsla. En deltagare i en studie föredrog att få påminnelser från sin mamma medans andra tycker anhöriga blir tjatiga när de påminner om alla aktiviteter i både dåtid såväl som framtid (33), vilket författarna anser bekräftas av denna uppsats resultat då flera av arbetsterapeuterna påpekar vikten av att se till individens specifika behov.
Dåtiden och att ha tydlig tillgång till vad som hänt i form av bilder eller text anses vara av stor vikt, likväl som att kunna se vad som ska ske. Denna uppsats visar att hjälpmedel för att kunna se tillbaka och se vad som faktiskt hänt och med vilka personer inger en
trygghetskänsla hos patienter. Exempelvis kan en demenssjuk person ha känslan av att inte fått besök av anhöriga på länge, fast hen i själva verket haft sin familj på besök för en
halvtimme sen. Personen kan då se i sin kalender eller dagsschema när hen haft besök och av vilka, som för en stund kan lugna och minska oron hen känner. Vanligt förekommande vid flera demensdiagnoser är att korttidsminnet påverkas tidigt i sjukdomen och att personen inte kommer ihåg om hen ätit lunch men klart och tydligt kan berätta vad som hände på en resa när personen var ung (6). Flera arbetsterapeuter berättade om vikten av att introducera ett hjälpmedel i rätt tid. Personen kan då lära känna hjälpmedlet, självständigt eller med stöd av den sociala miljön, och få en vana att använda det så tidigt som möjligt som kan underlätta i ett senare skede när behovet av kognitiv hjälp ökar.
Miljön spelar en viktig roll, bådeden fysiska och sociala, och ingår i patientens helhet. Den sociala miljön kan exempelvis bestå av en partner som i många fall kan bli den ansvarige för att hjälpmedlet används på ett korrekt sätt som också behöver tas i beaktande vid val och anpassning av kognitiva hjälpmedel. En studie visar att stöd av anhöriga är väsentligt gällande att upprätthålla användandet av hjälpmedlet men även för en korrekt användning. Vad som var problematiskt för de anhöriga, som ofta innebar frustration, var att hjälpmedlet krävde många delmoment såsom uppdatering och uppladdning, vilket kunde leda till att hjälpmedlet istället blev en belastning (34). Författarna till denna uppsats anser att anhöriga kan stå i vägen för patientens utveckling då de ibland inte arbetar med “händerna på ryggen” och hjälper till i situationer där det inte behövs, dock i all välmening. När anhöriga hjälper till för mycket och därmed förhindrar personen att utföra sina aktiviteter på egen hand och hitta sin individuella strategi, blir de anhörigas hjälp istället negativt för patienten då hen inte får möjlighet till optimal utveckling.
Oro erfaras, enligt flera av denna uppsats intervjuade arbetsterapeuter, ofta vara resultatet av nedsatt kognition. I denna uppsats berättade en av arbetsterapeuterna att patienterna ofta upplevdes oroliga och ångestfyllda över att exempelvis inte passa tiden till aktiviteter. Oron kunde resultera i både självskadebeteende och utåtagerande beteende men även en euforisk känsla, dock upplevdes grunden till agerandet och känslorna vara oro hos patienterna. En studie visar på förbättringar på deltagarnas hälsa då en känsla av kontroll uppstått efter introducering av kognitiva hjälpmedel där en deltagare exempelvis berättar om en minskad stress och magvärk. I samma studie berättar en deltagare att hen, på grund av hjälpmedlet, gör färre aktiviteter och därför ökat hens delaktighet och främjat en hälsosam aktivitetsbalans (33). Författarna till denna uppsats tänker att en hälsosam aktivitetsbalans bidrar till att personer kan lägga sin tid och energi på de aktiviteter som är mest meningsfulla och som ger energi, till skillnad från en icke meningsfull aktivitet som istället tar energi.
Dilemman för en arbetsterapeut vid introduceringen av ett hjälpmedel hos en person med bristande insikt och medvetenhet, kan vara förnekelsen av nedsättningen, som ibland är en försvarsmekanism vilket kan innebära att personen blir negativt inställd och ibland fientlig. Detta är främst förekommande hos personer som innan sin sjukdom hade ett stort
kontrollbehov (35). Introduceringar, menar Tsertsidis (36), skulle underlättas och bli mer effektiva genom att följa tre steg:
● Utbilda vårdpersonal för att identifiera behovet av att använda teknologiska
hjälpmedel och även vilket slags hjälpmedel som är bäst lämpat. Patienten bör även öva på att använda hjälpmedlet för att minska en eventuell rädsla för teknologi. ● Vid diagnos av exempelvis demens bör information snarast ges till patienten om vilka
olika teknologiska hjälpmedel som finns tillgängliga för att introducera och möjliggöra en vana i användandet i ett tidigt stadium.
● Det är av stor vikt att samverkan finns mellan olika verksamheter. Exempelvis ska patienten, vid en demensdiagnos, snarast få remiss till minnesmottagning eller annan relevant verksamhet för intervention i ett tidigt stadium.
Författarna till denna uppsats anser att, vad som även borde ingå i dessa tre steg, även anhöriga ska inkluderas i processen där patienten utbildas, då diagnoser som innefattar nedsatt insikt anses vara en anhörigsjukdom. Detta bekräftas i en studie där anhöriga erfaras vara ansvariga för att påminna personen med nedsatt kognition (34). Författarna tänker att inkluderingen är av stor vikt då patienten kan undanhålla vad som upplevs vara tecken på nedsatt kognition men även anhöriga kan negligera upptäckta tecken som i sin tur fördröjer interventioner. Detta bekräftas av en studie där en deltagare berättar att hen såg tecken som tydde på nedsatt kognition men att hen, på grund av insiktsnivån, inte ville acceptera dem (37).
Insiktsnivån kan även innebära att personer inte anser sig att “vara där” än, att hen inte är tillräckligt gammal eller inte har tillräckligt stora problem och att ett hjälpmedel skulle stigmatisera personen som normavvikande med en uppenbar funktionsnedsättning (11). Idag är det många som får vardagligt stöd och struktur med hjälp av en vanlig mobiltelefon. Som två arbetsterapeuter berättar, installerar patienter applikationer såsom Handikalender för specifika problem, vilket gör att hen inte sticker ut i samhället. Vad författarna anser kunna bli problematiskt är att patienten får ett stort eget ansvar gällande att hitta rätt applikation då de är lättillgängliga och att det finns många att välja mellan. Tillgängligheten kan göra patienten ivrig på att hitta fler applikationer som kompenserar för andra problem. Dock kan en arbetsterapeut inte alltid, på grund av verksamhetens befintliga resurser, stötta valen i den mån det skulle behövas för att se på både situation och person med ett holistiskt synsätt. Vilken applikation har de egenskaper som passar den specifika individen och hens behov? Holistiskt synsätt menar flera arbetsterapeuter i denna studie är essentiellt för att se patienters olika egenskaper och därmed kunna anpassa hjälpmedel utefter den specifika individen och situationen. Med en holistisk infallsvinkel ser arbetsterapeuten patienternas styrkor såväl som svagheter men också patientens agerande och hur hen är medveten om den egna förmågan (4). Författarna tänker att en bra terapeutisk relation är avgörande för att ha trygga dialoger med patienten och hens sociala miljö. Detta för att utforska vem som kommer sköta
användandet av hjälpmedlet samt identifiera ett eventuelltstigmasom kan uppstå kring det. Författarna kan dock se dilemmat bakom att alltid se på patienten med ett holistiskt synsätt. Då arbetsterapeuten besitter kunskaper och erfarenheter av kognitiva hjälpmedel kan hen ha en förförståelse om vad som kunde vara hjälpsamt för just denna patient. Arbetsterapeuten kan då förbise patientens insiktsbild och intressen och därmed missa vad patienten egentligen vill ha, är i behov av och är motiverad till att göra. Boman (11) menar att nedsatt insikt medför mindre motivation och vilja till att använda hjälpmedlet, vilket bekräftas av en arbetsterapeut som berättar att hens erfarenhet är att patienten bör ha motivation under en längre period för att kunna bli korrekt instruerad och nyttja hjälpmedlet som tänkt. Sammanfattningsvis ser författarna att teknikkunskapen varierar hos de intervjuade
arbetsterapeuterna. En arbetsterapeut berättade om svårigheter att hänga med i utvecklingen när det går lång tid mellan förskrivningstillfällena. Författarna tänker att bristen på
kontinuerlig erfarenhet gällande teknik kan resultera i att arbetsterapeuterna inte håller sig uppdaterade och att de inte är medvetna om den utveckling som skett och vilka nya
hjälpmedel som finns. Patienten kanske då blir rekommenderat ett hjälpmedel som, för hen, inte är det optimala. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det arbetsterapeuternas skyldighet att introducera hjälpmedel, både konsumentprodukter och förskrivningsbara, på ett korrekt sätt vilket kräver att de följer med i hjälpmedelsutvecklingen (11).
på att de bidrar till förbättrad hälsa såsom minskad oro, stress och ökad självkänsla. Vad som verkar vara det främst förekommande dilemmat vid introducering av kognitiva hjälpmedel är patientens bristande insikt gällande den egna förmågan. Arbetsterapeuterna berättar att insiktsnivån i största grad påverkar patientens motivation och intresse för att “ta till sig” hjälpmedlet då hen inte anser sig behöva det.
7. Slutsats & vidare forskning
I denna intervjustudie har flertalet intervjuade arbetsterapeuter identifierat att oro och stress ofta är resultatet av nedsatt kognition. De har även identifierat vad som kan minska stress och oro och bygga upp en trygghet; individuellt anpassade kognitiva hjälpmedel och nyckelordet här är “individuellt”. Samtliga arbetsterapeuter pratade om vikten av att se till individen och hens specifika behov, att se personen som en helhet och därmed avgöra vad som passar bäst; att börja i det enkla för att sedan avancera. Eller att, på grund av intresse, börja med ett högteknologiskt hjälpmedel. Slutsatsen är dock att alla är olika med individuella behov, även personer med samma kognitiva nedsättning. Detta betyder att; vad som fungerar för en person, behöver inte fungerar för en annan person. För vidare forskning föreslår författarna fler intervjuer med arbetsterapeuter men även andra yrkesgrupper med ytterligare erfarenhet gällande specifikt nedsatt insikt hos vuxna personer med nedsatt kognition. Detta för att ta tillvara på andra professioners kunskaper och erfarenheter gällande strategier, utbildningar, tillvägagångssätt och hur tidiga tecken vid nedsatt kognition kan upptäckas och identifieras. Författarna tror att arbetsterapeuter skulle gynnas av mer utbildning i exempelvis
samtalsmetodik för att på bästa sätt nå fram till en patient gällande insikten om den egna förmågan.
Referenslista
1. Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom [Internet]. Socialstyrelsen. [citerad 26 mars 2021]. Tillgänglig vid: https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/riktlinjer-och-utvarderingar/demens/
2. Allgulander C. Klinisk psykiatri. 3:e uppl. Lund: Studentlitteratur; 2014.
3. Lundin L, Möller N. Kognitiva funktionsstörningar. I: Psykiska funktionshinder stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 99–162.
4. Björkdahl A. Kognitiv rehabilitering: teoretisk grund och praktisk tillämpning. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2015. 170 s.
5. Arbetsmiljön och hjärnans kognitiva funktioner - Arbetsmiljöverket [Internet]. [citerad 26 mars 2021]. Tillgänglig vid: https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/arbetsmiljon-och-hjarnans-kognitiva-funktioner/
6. Demenscentrum | [Internet]. [citerad 30 mars 2021]. Tillgänglig vid: https://demenscentrum.se/
7. Hoogman M, Bralten J, Hibar DP, Mennes M, Zwiers MP, Schweren L, m.fl. Subcortical brain volume differences of participants with ADHD across the lifespan: an ENIGMA collaboration. Lancet Psychiatry. april 2017;4(4):310–9.
8. Mellgren Z, Lennart Lundin, redaktörer. Psykiska funktionshinder stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. 260 s. 9. Pascale Toglia J, M. Golisz K, Goverover Y. Cognition, Perception, and Occupational
Performance. I: Willard & Spackman’s occupational therapy. Thirteenth edition. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2019. s. 901–41.
10. Kielhofner G. Model of Human Occupation: teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur; 2012.
11. Boman I-L. Tekniska hjälpmedel för kognition. I: Kognitiv rehabilitering: teoretisk grund och praktisk tillämpning. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2015. s. 103–13.
12. Evans N, Collier L. An exploration of the experience of using calendar reminders for people with dementia and family carers. Dementia. 01 juli 2019;18(5):1912–33.
13. Psykiatrireformen Motion - Riksdagen [Internet]. [citerad 26 mars 2021]. Tillgänglig vid: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/motion/psykiatrireformen_GM02So349 14. Uppdraget slutfört - Hjälpmedelsinstitutets historia [Internet]. MFD. [citerad 05 mars
2021]. Tillgänglig vid: https://www.mfd.se/vart-uppdrag/publikationer/rapport/uppdraget-slutfort---hjalpmedelsinstitutets-historia/
15. Lindqvist E, Malinowsky C. Att ha kognitiva funktionsnedsättningar i dagens teknikfyllda vardag. I: Vardagsteknik och äldre personer. Lund: Studentlitteratur; 2015. s. 93–118. 16. Boman I-L, Stenvall CL, Hemmingsson H, Bartfai A. A training apartment with a set of
electronic memory aids for patients with cognitive problems. Scand J Occup Ther. 25 februari 2010;17(2):140–8.
17. Buchholz M, Müller I, Ferm U. Text messaging with pictures and speech synthesis for adolescents and adults with cognitive and communicative disabilities-Professionals’ views about satisfaction and participation. Technol Disabil. 14 mars 2013;
18. Molin G, Pettersson C, Jonsson O, Keijer U. Living at home with acquired cognitive impairment - can assistive technology help? Technol Disabil. maj 2007;19(2/3):91–101. 19. Magnusson B. Hjälpmedel. I: Lennart Lundin, redaktör. Psykiska funktionshinder stöd
och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 241–54.
20. Larsson Ranada Å. Vardagsteknik och äldre personer. Lund: Studentlitteratur; 2015. 21. Samhällets stödinsatser - Socialstyrelsen [Internet]. [citerad 26 mars 2021]. Tillgänglig
vid: https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/sallsynta-halsotillstand/samhallets-stod/
22. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.
23. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber; 2011.
24. Lundman B, Hällgren Graneheim U. Kvalitativ innehållsanalys. I: Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 2017. s. 219–34.
25. Forsberg C, Wengström Y. Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & kultur; 2016.
26. Börjesson M, Palmblad E. Konstruktionism och diskursanalys. I: Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 2017. s. 205–18.
27. Dahlborg-Lyckhage F. Att analysera berättelser (narrativer). I: Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur; 2017. s. 171–81.
28. Eriksson S. Forskning på människor - CODEX regler och riktlinjer för forskning -
Uppsala universitet [Internet]. Uppsala universitet; [citerad 25 februari 2021]. Tillgänglig vid: https://codex.uu.se/forskning-pa-manniskor/
29. erfarenhet - Uppslagsverk - NE.se [Internet]. [citerad 08 april 2021]. Tillgänglig vid: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/erfarenhet
30. Jonsson H, Nyman A, Josephsson S. Narrativ Analys. I: Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 2017. s. 235–48.
31. Lundman B, Hällgren Granheim U. Kvalitativ innehållsanalys. I: Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 187–201.
32. Holmefur M, Lidström-Holmqvist K, Roshanay AH, Arvidsson P, White S, Janeslätt G. Pilot Study of Let’s Get Organized: A Group Intervention for Improving Time
Management. Am J Occup Ther. 01 september 2019;73(5):7305205020p1–10. 33. Wennberg B, Kjellberg A. Participation when using cognitive assistive devices – from
the perspective of people with intellectual disabilities. Occup Ther Int. 2010;17(4):168– 76.
34. Holthe T, Jentoft R, Arntzen C, Thorsen K. Benefits and burdens: family caregivers’ experiences of assistive technology (AT) in everyday life with persons with young-onset dementia (YOD). Disabil Rehabil Assist Technol. november 2018;13(8):754–62.
35. Schell BAB, Gillen G, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. Thirteenth edition. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2019. 1242 s.
36. Tsertsidis A. Challenges in the provision of digital technologies to elderly with dementia to support ageing in place: a case study of a Swedish municipality. Disabil Rehabil Assist Technol. 08 januari 2020;1–11.
37. Perry-Young L, Owen G, Kelly S, Owens C. How people come to recognise a problem and seek medical help for a person showing early signs of dementia: A systematic review and meta-ethnography. Dementia. 01 januari 2018;17(1):34–60.
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor:
Hur länge har du arbetat som legitimerad arbetsterapeut?
Hur länge har du arbetat med förskrivning av kognitiva hjälpmedel? Hur länge har du arbetat med personer med nedsatt kognitiva förmågor? -har du jobbat i fler verksamheter?
Frågor:
Hur upplever du att nedsatt kognition kan ta sig uttryck i en persons vardag? -vad är främst förekommande?
Hur kommer du fram till vilket hjälpmedel som passar personen bäst? -vilka hjälpmedel är vanligast?
-är klienten alltid delaktig i att sätta upp målen eller finns undantag? etiska dilemman?
Kan du ge något exempel på där utfallet av de kognitiva hjälpmedlen har varit väldigt positivt för en klienten?
- har du något mer exempel?
Kan du ge något exempel på där utfallet av kognitiva hjälpmedel varit negativt för en klient? - har du något mer exempel?
Vid utvärdering av hjälpmedlet, på vilka sätt ser du förändring hos klienten? Om någon lämnar tillbaka hjälpmedlet, vad brukar orsaken till det vara? Finns det något hjälpmedel som upplevs svårare att implementera? Avslutningsvis:
Finns det något mer du vill tillägga, någonting som du tycker känns viktigt att nämna gällande kognitiva hjälpmedel som underlättar ditt arbete?
Kan vi återkomma till dig vid ett senare tillfälle om frågor eller oklarheter dyker upp?
