Linköpings universitet
Institutionen för Kultur och Kommunikation, IKK Socialantropologi D-uppsats HT 2013
Styrd tid är stulen tid,
kontrollerad tid är fri tid:
Om fyra kvinnors syn på tid och hur den används
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att studera fyra kvinnors syn på tid, struktur och kreativitet på servicedesignbyrån Transformator design. Genom intervjuer och deltagande observation undersöker jag hur tid, struktur och kreativitet samspelar för mina informanter, och hur de använder tiden. Slutsatsen av denna studie är i korthet att kontrollen av tid är viktig för upplevelsen av tid. Strukturer, synliga och osynliga, är centrala för att se och förstå tiden och upprätthålla kontrollen av tid. Informanternas strävan är att skapa fylld tid, som är värdefull tid, och genom kontroll av tiden skapa en positiv känsla av att ha tid. Det är då kreativiteten släpps fri.
Nyckelord: Tid, struktur, kreativitet, socialantropologi, service design.
Abstract
The purpose of this thesis is to study four women's view of time, structure and creativity at the service design agency Transformer design. Through interviews and participant observation, I examine how time, structure and creativity interact for them, and how they use time. The conclusion of this study is in brief that the control of time is important to the experience of time. Structure, visible and invisible, is central to see and understand time and maintain control of the time. The informant's aim to create filled time, which is valuable time, and by controlling time they create a positive sense of having time. That's when creativity is released.
Key words: Time, structure, creativity, social anthropology, service design.
Tack
Jag vill tacka Transformator design som välkomnande mig med öppna armar fem kalla februariveckor. Tack Leszek, Martina och Sara som lät mig vara en del av ert team.
Stort tack Björn och Fabian för handledning, smarta kommentarer och trevliga samtal.
Tack Klara, Karin, Sofia och Sanna som lät mig stjäla lite av er tid och lyssna på era berättelser!
Inledning ... 6
Syfte och frågeställning ... 6
Disposition ... 6
Metod ... 7
En vanlig dag på Transformator ... 11
Projekt på Transformator ... 12
Tiden ... 13
Fylld tid är värdefull tid ... 14
Styrd tid och stulen tid ... 15
Tid att vänta, tid att slösa ... 19
Tiden som ram ... 22
Strukturen ... 24
Den synliga strukturen ... 24
Den osynliga strukturen ... 25
Kreativiteten ... 28
Lösa problem eller skapa möjligheter ... 28
Bra idé, sämre resultat, förklara och kommunicera ... 31
Lagom tid, mycket eller lite? ... 33
Sammanfattning ... 36
Bibliografi ... 39
Tryckta källor ... 39
Digitala källor ... 39
Inledning
Dagens samhälle går snabbt framåt, det nästan rusar fram. Det är rappt, snabbt och flyktigt. Vi har lika mycket tid nu som då men ändå upplevs samhället snabbare och som om vi hade brist på tid. Men tid är något som vi definierar och upplever olika. Tid är ingenting som existerar i ett vakuum. Det är heller inte ett självständigt fenomen, istället är det något mycket komplext som ingår i var och ens liv då som nu. Med dessa tankar i huvudet funderar jag på hur tid tolkas och används och hur vi förhåller oss till tiden i vardagslivet och i arbetslivet. Och hur samspelar tid med lika komplexa begrepp som struktur och kreativitet?
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att studera fyra kvinnors syn på tid, struktur och kreativitet på Transformator design. Hur samspelar tid, struktur och kreativitet för mina informanter, och hur använder de tiden?
Disposition
Jag har valt att dela in min uppsats i tre kapitel, och dessa i ett flertal delkapitel. Det första kapitlet behandlar hur Tiden uppfattas av mina informanter. Jag diskuterar tid ur olika perspektiv och hur de upplever styrd respektive stulen tid och hur väntan uppstår och upplevs.
Nästa kapitel handlar om hur mina informanter ser på Strukturen i vardagslivet och i arbetslivet. Vad är synlig respektive osynlig struktur och hur använder mina informanter sig av denna.
Slutligen beskriver jag hur mina informanter ser på Kreativiteten. Vad som är kreativitet och hur den skapas för mina informanter.
Avslutningsvis finns det en Sammanfattning där jag belyser de viktigaste aspekterna av min studie.
Metod
Min uppsats bygger på empiri som jag har samlat på servicedesignbyrån Transformator design i Stockholm. Mitt intresse för hur service design och socialantropologi kan samspela har växt under det senaste året och när jag fick delta i konferensen Service Design in Tourism i Innsbruck1 upptäckte jag att det
är två områden som har mycket att lära av varandra. På denna konferens träffade jag bland annat Martina från Transformator design. Service design är en relativt ny disciplin, speciellt i Sverige. Om man översätter service design till svenska handlar det om tjänstedesign. I boken This is service design thinking förklarar Birgit Mager det på följande sätt.
Service design aims to ensure service interfaces are useful, usable and desirable from the client´s point of view and effective, efficient and distinctive from the supplier´s point of view.(Stickdorn, Schneider 2010, 31)
Transformator design förklarar service design på följande sätt.
Process för att organisera människor, infrastruktur, kommunikation och andra komponenter i en tjänst. Syftet är att skapa tjänster baserat på kundernas behov, så att tjänsterna blir användarvänliga, konkurrenskraftiga och relevanta för kunderna.(URL 1)
För att få möjlighet att studera service design ur ett antropologiskt synsätt kändes det naturligt att göra det i fält, studera fältet service design när det praktiseras i verkliga livet. När det sedan blev dags att skriva magisteruppsats kändes det som ett naturligt val att kontakta servicedesignbyrån Transformator design i Stockholm.
I slutet av februari packade jag mina största resväskor och begav mig till huvudstaden. Dagen därpå var det måndag och jag satte mig på tunnelbanan som skulle ta mig till kontoret. Vid åtta-‐tiden klev jag in på kontoret nervös men väldigt uppspelt. Väl där möttes jag av en kopp kaffe och ett glatt gäng. Strax
1 "Service Design in Tourism 2012" was a research project funded by the European Union under the
CIP Competitiveness and Innovation Framework Programme.
dukades ett digert frukostbord upp och det var dags för måndagsmötet. Måndagsmötet är ett obligatoriskt inslag och där går företaget igenom pågående projekt, säljstatus för nya projekt, eventuella problem, beröm från kunder och positiv feedback och övriga frågor. En timme är avsatt för detta möte och de flesta frågor fick stressas igenom på grund av tidsbristen.
Jag valde att spendera fem veckor hos Transformator design, jag blev en del av ett designteam och tillsammans jobbade vi i två projekt under dessa veckor. Designteamet bestod av tre personer, förutom mig, som respektive kallades design lead, servicedesigner och senior research. Alla team på Transformator design består av tre personer och dessa tre personer jobbar tillsammans i samtliga projekt. En person i varje team agerar projektledare, oftast är det personen med titeln design lead.
Under min första tid på kontoret försökte jag att få en så vid överblick av företaget som möjligt. Jag valde att placera mig vid ett ledigt skrivbord mitt i den stora kontorslokalen. Där såg jag folk komma och gå och stötte naturligt på alla som arbetade på kontoret. Jag kände mig de första dagarna som en ’superminglare’ som hälsade, hejade och försökte prata med alla på kontoret för att så snabbt som möjligt lokalisera och få tillgång till så kallade gate keepers. Gate keepers hjälper dig att förmedla kontakt med fältet och de personer som ingår. Gate keepers eller portvakt som Katrine Fangen kallar dem är viktiga av flera skäl. De förmedlar inte bara inträde till fältet, möten och sammankomster utan fungerar också ofta som viktiga bollplank.(Fangen 2005, 72)
Transformator design har i dagsläget cirka trettio anställda och det är sällan alla sitter vid sina skrivbord. Det är mycket rörelse och teamen arbetar ofta i något av de andra rummen i lokalen eller är ute bland kunder. Jag försökte följa med på så många möten som möjligt och inte bara de som hade att göra med de två projekt som jag deltog i. På detta sätt blev jag välkänd och efter bara någon dag var det naturligt att fråga mig om jag ville följa med när man skulle ut i fält för ett projekt.
Jag märkte redan från början att Transformator design var ett företag där tempot var högt och för att få ut så mycket som möjligt av mina fem veckor där valde jag att lägga upp arbetet på följande sätt. Det kändes nödvändigt för mig att lära mig så mycket jag bara kunde om service design eftersom jag inte har studerat service design speciellt ingående tidigare. Därför valde jag att engagera mig så mycket jag kunde i de två projekten jag blev tilldelad samt följa med på så mycket annat som jag hann och orkade. En anledning var förstås att få möjlighet att observera hur arbetet fungerar på Transformator design men också på grund av att jag vet att jag lär mig bäst när jag själv får testa och pröva. Just detta fick jag göra om och om igen på Transformator design, jag togs emot av glada teammedlemmar som lät mig testa, försöka, prova, göra fel och göra rätt. Det var en fantastisk chans att få lära sig hur arbetet går till på företaget men samtidigt också få möjlighet att praktisera service design. För min uppsats och min empirinsamling var detta oerhört nyttigt. Jag både deltog i det dagliga arbetet och observerade hur detta praktiserades, det var ibland svårt att särskilja dessa två aktiviteter från varandra. När jag deltog i arbetet fick jag automatiskt större inblick i hur saker praktiserades och hanterades på företaget. Rena observationer gjordes exempelvis på måndagsmötet, där jag inte sa så mycket. Deltog gjorde jag fullt ut när jag höll i flera av vad som kallas kundinteraktioner, det vill säga när man möter kunder eller potentiella användare. På grund av att jag aktivt deltog i arbetet upplevdes jag inte som en utomstående forskare och hade därför lättare att få tillträde till olika miljöer och diskussioner. Jag upplevde det också som något positivt att få utföra vad människor talade om och inte enbart observera detta.
Även om jag tidigt hade en tanke om vad jag ville titta på hos Transformator design valde jag på plats att försöka bortse från tidigare funderingar och istället vara öppen för allt som hände. Först efter två veckor bestämde jag slutligen syftet med uppsatsen. På grund av detta valde jag också att förlägga mina formella intervjuer till den femte och sista veckan hos Transformator design. Ett skäl var att jag ville lära känna Transformator design och samla in data genom deltagande observation innan jag började intervjua systematiskt. Detta gjorde jag också för att få gott om tid att lokalisera lämpliga informanter för min studie.
Deltagande observation är alltså grunden för de frågor som jag kom att undersöka i intervjuerna. Min studie bygger både intervjuer och deltagande observationer, vilket jag menar ger den ett annat djup än om jag enbart använt en av metoderna. Som Michael Agar beskriver i boken The professional stranger är observation inte allt utan det är kombinationen mellan observation och intervju som leder till förståelse (Agar, 1996, 157).
Mina informanter blev till sist Klara, Karin, Sanna och Sofia.2 Jag upptäckte att
tid, struktur och kreativitet var viktiga områden för de som arbetar på Transformator design, och att dessa områden tycktes hänga samman för dem. Därför var detta något som jag ville diskutera tillsammans med informanterna. Vissa av företagets uppgifter ansågs mer kreativa än andra, service designerns roll är en sådan, därför valde jag att intervjua Klara och Sofia. För att få en bredare kunskap i hur företagets struktur såg ut och hur denna låg till grund för det dagliga arbetet och för att få en annan vinkel på tid, struktur och kreativitet valde jag att intervjua Karin som på Transformator design kallas för ’balansör’. Karins uppgift på Transformator design är att se till att alla team och dess medarbetare har balans mellan de olika projekten samt att arbetsbelastningen är ’lagom’ hög. Slutligen ville jag få ett perspektiv från en som arbetar inom ett område som inte ansågs fullt så kreativt. Därför intervjuade jag Sanna som arbetar mer administrativt.
Dessa fyra kvinnor intervjuade jag var för sig. Jag hade förberett några teman som jag önskade diskutera, dessa var tid, struktur/planering och kreativitet. Under intervjuerna lät jag informanterna tala fritt kring dessa ämnen och försökte att inte styra samtalet eller ställa direkta och öppna frågor. Tydligen lyckades jag med detta för Karin liknade min intervjuteknik med service designers triggermaterial. Triggermaterial är till för att få informanten att tänka
ett steg längre, att trigga i gång tanken ytterligare. Ett exempel skulle kunna vara att visa en bild på en påhittad produkt eller tjänst för att se om detta är något informanten skulle uppskatta. Triggermaterial är ofta skissartade och lätta att förändra och på det sättet kan de få informanten eller kunden att själva rita dit
eller berätta om egna idéer. Mina informanter deltog alla i varsin intervju på cirka en timma. Intervjuerna spelades in med mina informanters godkännande för att sedan transkriberas och analyseras.
En vanlig dag på Transformator
Kontoret på Götgatan sjuder av liv och rörelse men först efter nio på morgonen då folk droppar in en efter en. Det är ett gäng ovanligt morgontrötta personer alternativt väldigt kvällspigga som arbetar tillsammans. När första kaffekoppen är hämtad från köket och de sedvanliga morgonhälsningarna utbytta drar arbetet igång. Efter några minuter är många av kontorsplatserna tomma igen. Utspridningen sker snabbt och det är sällan det finns ett ledigt rum, detta oberoende tid. I hallen ligger en stor bok uppslagen, denna är till för att boka tre rum plus studion som allrummet längst in i lokalen kallas. Även om det då och då faktiskt finns luckor i denna bok är rummen sällan tomma. Är de obokade verkar regeln först till kvarn vara det som gäller. Eller kanske den som menar sig ha störst behov av rummet. Vem som har störst behov av rummet är svårt att definiera, kundmöten prioriteras alltid men annars är det osäkert vem som har mest rätt att sitta i avskildhet.
Varje team består av tre medlemmar, där en av dem har ansvaret. Denne kallas för design lead och har rollen som projektledare. Teamet arbetar samtidigt i två skilda projekt. Planen är att varje projekt har två arbetsdagar var till sitt förfogande varje vecka, den femte dagen är tänkt för övriga arbetsuppgifter och/eller kompetensutveckling. De två projekten samt den femte dagen är utspridda över veckans alla dagar. Detta innebär att dagarna ofta är upphackade i mindre block. Man arbetar alltså med båda projekten under samma dag.
Även om teamen arbetar med olika projekt finns det gemensamma hållpunkter för alla på kontoret. Ett sådant är måndagsmötet klockan nio då det också bjuds på en frukostbuffé. Lunchen som de allra flesta äter gemensamt i köket, mellan tolv och tretton, är en annan sådan hållpunkt, även om det förekommer att folk är på språng eller har möten inplanerat även då. Sedan finns det möten där vissa
deltar varje vecka, exempelvis sälj/kundmöten.3 Man började också med vad
man kallade ett designmöte under min tid på Transformator design. Designmötet var tänkt att i framtiden hållas varannan vecka om möjligt. Utöver dessa möten fanns det tillfällen då gamla projekt presenterades för övriga kollegor, en så kallad kunskapsöverlämning. Sådana skedde oftast på lunchtid eller på fredagseftermiddagen i samband med kontorets afterwork. Även företagets afterwork kan ses som en gemensam hållpunkt eftersom den återkommer med jämna mellanrum och ordnas på kontoret.
Projekt på Transformator
Ett projekt på Transformator design syftar med deras egna ord till att ”Tillsammans med våra uppdragsgivare gör vi Sverige lite bättre genom att skapa tjänster som kunderna väljer, älskar och rekommenderar”(URL 2). Metoden Action Research som de arbetar efter har de själva utvecklat. Metoden är iterativ4 och
bygger på en nära utveckling tillsammans med slutkunderna. Projekten skiljer sig självklart åt och metoden kan därför variera en del men stommen är densamma. Den variant av Action Research metod som jag kommer beskriva är den som användes i de två projekt som jag deltog i. Jag beskriver dessa projekt kortfattat och nämner inte heller detaljer som rör projektens syfte eller uppdragsgivare.
Efter att projekts syfte bestämts, vilket görs i samarbete mellan uppdragsgivare och kundansvarig på Transformator design startar projektet med en workshop. Denna workshop syftar till att överlämna information från uppdragsgivare till projektgruppen. Det material som samlas in från denna workshop klustras, det vill säga sammanställs efter gemensamma nämnare och teman. Resultatet genomgår analys och idégenerering vilket resulterar i insikter. Dessa resultat eller som det kallas på service design språk ’insikter’ ligger sedan till grund för
3 Sälj-‐kundmöte syftar till att gå igenom företagets inkommande projekt och hur rekryteringen av nya uppdrag ser ut.
Designmötets syfte är att skapa en gemensam timma att bolla kreativa tankar och utbyta erfarenheter mellan dem som
arbetar kreativt på företaget.
4 En iteration består av kundinteraktioner, analys och idégenerering. För att förstå en fråga på djupet upprepas
processen. En fråga anses inte bottnad förrän efter tidigast 3 iterationer. Innan dess är alla resultat
preliminära/indikativa. I iteration 1 får kunderna berätta fritt inom ett givet område. I iteration 2 och 3 får kunderna
det vidare arbetet med projektet. Detta innefattar bland annat kontakter med informanter och möten med uppdragsgivaren. Informanter är de personer som representerar användarna av den tjänst som ska designas och kallas på Transformator design för respondent. De kan till exempel intervjuas, observeras eller delta i workshops. Tillsammans med uppdragsgivaren bestämmer man vilka typer av informanter man vill ha. Det kan exempelvis gälla sådana saker som om informanten är befintlig kund, icke-‐kund, var denne bor och så vidare. En intervju-‐guide tas sedan fram. Intervju-‐guiden är ofta relativt löst sammansatt med ett antal teman som intervjun kommer att kretsa kring. Det finns inga uttalade ja-‐ eller nej-‐frågor utan frågorna ska ställas så öppet att respondenten ska kunna utveckla sitt svar. Vilket troligtvis ligger till grund för den likhet som Karin tyckte sig se mellan min och designs intervjustil. När en första omgång intervjuer är genomförda gör teamet ytterligare en sammanställning. Resultaten klustras på nytt för att leda till ännu en idégenerering. Denna leder i sin tur till en ny intervju-‐guide som används för nya intervjuer. Så fortsätter arbetet i ytterligare två eller tre så kallade loopar. Slutligen sammanställs materialet och presenteras för uppdragsgivaren. Transformator design levererar då vad de kallar en kundsäkrad tjänst.
Tiden
Jag kommer i följande kapitel tala om fylld tid, styrd och stulen tid, hur det är att vänta och hur tiden används som ram. Först diskuterar jag hur fylld tid blir värdefull tid för mina informanter, sedan kommer jag berätta om hur styrd tid och stulen tid fungerar. Styrd och stulen tid påverkas och är beroende av vem som kontrollerar tiden. Här berättar mina informanter hur de upplever stulen och styrd tid och hur och när dessa tider uppstår. Jag kommer även att ta upp hur personlig och gemensam tid spelar in och vikten av kommunikation. Därefter diskuterar jag hur mina informanter ser på väntan och hur de upplever det tidsspannet. De talar om att slösa med tid och det viktiga i att respektera och visa hänsyn till andras tider samt den gemensamma tiden. Slutligen diskuteras tiden som ram och hur mina informanter förhåller sig till detta.
När jag har talat med mina informanter om tid och vad tid är har jag fått fyra olika definitioner men ändå menar jag att själva kärnan i deras resonemang ändå är väldigt lika, om än med variationer. I korthet talade de om tid som ett slags måttenhet, som mäter vad vi människor gör med våra dagar, veckor, år och liv. Men tiden är också för mina informanter det som våra liv består av, inte tiden som måttenhet utan tiden som de fyller med aktiviteter, sysslor och måsten. Detta blir en annan dimension av tid, en tid som mer handlar om innehåll än om måttenhet. Hur de sedan förhåller sina aktiviteter till den tid som styrs av samhället beror på hur de och yttre omständigheter faller samman. Den personliga tiden i relation till den samhälleliga tiden. Den samhälleliga tiden kan ses som allt från officiella kalendrar till den gemensamma tiden på en arbetsplats. Tiden avgörs och beror på vad mina informanter gör med den, hur vi gör det och vilken syn vi har på hur snabbt det bör göras. Tiden i samhället är en kvantitet som mina informanter fyller efter bästa förmåga. Fylld tid visar sig vara värdefull tid.
Fylld tid är värdefull tid
Mina informanter ser tiden som en volym redo att fyllas. Tid i sig ser de bara som en enhet, en enhet som utan innehåll inte gör annat än passerar. De talar om tid utifrån de aktiviteter som de hinner göra och vill göra på den tid de har blivit tilldelade för en arbetsuppgift. Vid första anblick verkar det som tid utan aktiviteter inte riktigt räknas i deras värld, som om tom tid är osynlig. Tid som inte är fylld med något ses som oupplevd tid, eftersom de då inte kan mäta vad de gjort på den tiden. Som Sofia berättar, man reflekterar inte på tiden, istället tänker man på vad man har gjort på den tiden. Eller Karin som säger att tiden inte går att påverka, den går ju ändå. Däremot menar hon att hon kan påverka det hon fyller tiden med. Klara fortsätter på samma tema och berättar att det är förhållandet till tiden som i sin tur skapar tiden.
Fylld tid är värdefull tid enligt mig, sen kan den vara fylld med nästan vad som helst, klippa gräset, äta ute på en restaurang eller bara att gräva en grop. Karin
Jag vill inte slösa bort tid, det vill jag inte göra. Det tycker jag inte att man kan på jobbet, hemma är det väl en annan sak. Men tid är dyrbart, man har ju inte mer än
vad det är. Jag är en trött människa jag behöver sova mycket så jag har ju ännu mindre timmar. Karin
Värdefull tid handlar alltså inte enbart om att fylla den med aktiviteter, utan också på vilket sätt tiden fylls och vilka dessa aktiviteter är. Som Karin berättar kan man fylla tiden med nästan vad som helst, att gräva en grop kan göra tid värdefull. De beskriver också tiden hemma och på arbetet på olika, att slösa tid och alltså inte fylla den menar Karin inte att man kan göra på jobbet. När Klara och Karin diskuterar tid och hur denna uppfattas som värdefull talar de indirekt om kontroll. Kontrollen över att fylla tiden med vad man själv önskar och kontrollen att inte tvingas till att slösa med tid. Denna kontroll handlar om det jag kommer beskriva i nästa kapitel, den styrda tiden.
Styrd tid och stulen tid
Egen tid, tid som du själv äger och bestämmer över är precis som fylld tid värdefull tid för mina informanter. Den egna tiden och värdet i den ligger i kontrollen över att själv få bestämma hur tiden ska fyllas och med vad den ska fyllas. Kontrollen över tiden återkommer ständigt på Transformator design och under mina intervjuer. När de berättar hur andra styr och förändrar tiden talar de sällan om det i positiva ordalag. Klara kopplar ihop tid med respekt. Hon hävdar att om hon låter någon vänta på henne för att hon är sen eller inte redo med sina arbetsuppgifter har hon stulit tid från den personen. Klara förklarar att det med hjälp av kommunikation och respekt, går att frigöra istället för att uppehålla/stjäla andras tid, som hon menar att hon gör om hon inte kommunicerar att hon blir sen. Karin diskuterar i liknande termer och berättar att om hon blir fem minuter försenad till ett möte för tjugo personer har hon stulit hundra minuter totalt av dessa människor. Det är mycket tid att stjäla från folk enbart för att man kommer fem minuter sent förklarar Karin.
Ska jag hålla i ett möte för tjugo personer och jag kommer fem minuter sent då har jag tagit fem minuter gånger tjugo, det är mycket tid som jag har stulit av andra bara för att jag inte accepterar den tid som är bestämd. Karin
Något jag tycker är intressant med dessa tidsstölder som både Klara och Karin berättar om är om det finns någon vinst. Vanligtvis när någon stjäl något får eller tjänar tjuven något på att stjäla. Om tiden är konstant, får verkligen tidstjuven mer tid då? Karin berättar att hon upplever att hon stjäl hundra minuter av de personer som hon ska på möte tillsammans med. Men hon tycks inte uppleva någon vinst av detta, snarare en förlust för att ha berövat andra på tid. Karin berättar också att man kan undvika att stjäla andras tid genom att meddela att man blir sen, vilket ger dem möjlighet att göra något annat medan de väntar. Genom att kommunicera sin försening överlåter man kontrollen till den som väntar och låter dem välja själva vad de vill fylla den tiden med.
Det handlar inte enbart om att respektera varandras tider utan också om att styra tiden. Sanna förklarar att hon upplever tiden som hon får styra själv som en bättre tid. Det finns olika typer av tider fortsätter Sanna, det finns fritid som är tid hon själv styr över och så finns det arbetstid som styrs av hennes arbete. Återigen kommer skillnaden mellan arbetstid och fritid upp. Precis som Karin talar Sanna om hur tiden på arbetet är mer styrd än den tid hon har hemma.
Sofia talar om styrd tid på ett annat sätt när hon berättar att när någon annan styr hennes tid är det inte säkert att de har samma uppfattning av hur lång tid saker tar och då kan det ofta uppstå frustration. Styrd tid handlar inte bara om ifall någon annan har bestämt att en arbetsuppgift ska ta en viss tid. För informanterna handlar styrd tid framförallt om hänsyn till andras tid. De förklarar att det ofta är när hänsynen på gemensamt bestämda tider som känslan av styrd tid uppstår. Klara berättar att det är ofta som mötena startar några minuter försent. Karin beskriver samma sak och förklarar att hon i början tyckte att det var mycket frustrerande att inget satte igång då det var sagt, utan att folk kommer efter en kvart. Att inte respektera varandras tid, att inte komma i tid till gemensamma möten och bestämda träffar, upplever mina informanter som respektlöst. De berättar att det är viktigt att ta hänsyn till varandras gemensamma tid för att på så vis minimera stölderna av tid. Enligt Karin kan man lätt minimera dessa tidsstölder. Som jag skriver ovan menar hon att det egentligen enbart handlar om kommunikation. Att meddela att den
gemensamma tiden är förändrad. Får de bara veta att något är försenat, att mötet är uppskjutet, är tiden inte uppehållen utan plötsligt frigjord och detta innebär att man åter har den egna kontrollen. Karin och Klara talar båda om den gemensamma tiden och hur det ofta är den tiden som blir påverkad i arbetssammanhang. Den gemensamma tiden uppstår när de personliga tiderna möts. Personlig tid är den tid där du själv har kontroll och makt att välja hur du vill spendera din tid. När den personliga tiden förlängs och på så vis inkräktar på den gemensamma tiden uppstår de tidsstölder som mina informanter berättar om. Men med hjälp av kommunikation går detta att avvärja.
Kommunikationen som Klara berättar om kräver inte speciellt mycket framförhållning för att den ska frigöra tid istället för att stjäla och uppehålla. Klara menar att det räcker med ett mejl där det klargörs att mötet flyttas eller ställs in, så länge informationen är förmedlad innan mötet är tänkt att starta. Det är aktiva beslut som gör skillnad berättar Klara. Även om hon förstår att mötet inte kommer starta i tid för att några inte är på plats så skapas det frustration att inte veta säkert. Tas det ett aktivt beslut, exempelvis via mejl, finns det något att förhålla sig till. Kommuniceras det att mötet skjuts upp tio minuter blir det plötsligt ens egen tid fortsätter Klara, tid som hon kan förbruka efter eget intresse. Att leva i ovisshet är onödigt jobbigt och att behöva gå och samla in folk känns som ineffektivt istället för att alla bara kommer när det är bestämt. Att ta aktiva beslut eller att förändra schemat tycker Klara är skönast om någon annan gör. Det finns alltså en viss motvilja att ta kontrollen över andras tid. Som Klara beskriver det tycker hon att det är bättre om någon annan gör det. Kanske beror detta på respekten man har för andras tid. Ingen av mina informanter uppskattade när andra kontrollerar och styr deras tid, kanske är det också därför som de i sin tur inte vill kontrollera sina kollegors tid.
Det är inte bara tiden som inte passas som upplevs som styrd eller stulen. Även under mötena menar Karin att tiden ibland kan kännas ineffektiv. Ineffektiv och effektiv är begrepp som Karin ofta använder när hon talar om tid. Ett möte som ska vara en timma har sällan mer än trettio minuter effektiv arbetstid. Först kommer folk in lite slumpartat den första kvarten och sedan går några andra en
kvart tidigare för att de ska iväg till ett annat möte. Det handlar inte enbart om förseningar i den bemärkelsen att människor inte lyckas komma i tid utan också om att det inte skapas en gemensam tid som används tillsammans. Återigen är det under den gemensamma tiden som problemen uppstår. Som jag diskuterat tidigare är det när den personliga tiden inkräktar på den gemensamma tiden som konflikter eller olustkänslor ofta uppstår enligt mina informanter. Den gemensamma tiden är svår att kontrollera eftersom den beror av och på så många olika tider. Alla som ska delta vid ett möte är beroende av att alla har avsatt lika mycket tid samt att denna tid respekteras. Om den gemensamma tiden inte respekteras sker lätt små tidsstölder som påverkar alla som delar den tiden.
Personlig tid skriver Bodil Jönsson om i sin bok Tio tankar om tid. Hon definierar den personliga tiden som den egna tiden som man själv väljer hur man upplever den i tanken och med sina känslor. Jag menar återigen att det handlar om kontrollen över tid, den personliga tiden har man kontroll över. Den gemensamma tiden som mina informanter har berättat om tycker jag mig likna den tid som Jönsson kallar ’klocktid’. Det är den tid som styrs utifrån och regleras av klockor och gemensamma bestämmelser. Relationen mellan dessa olika tider beskriver Jönsson som spänd och detta finns också tydligt i mina informanters tankar om tid. Den personliga tiden vill de ha kontroll över och den ska enligt mina informanter vara fylld för att vara värdefull. I kontrast ligger den gemensamma tiden eller klocktiden ofta till grund för olika typer av effektiviseringar. Det är alltid klocktiden som vi försöker effektivisera, skriver Bodil Jönsson. Tyvärr blir dessa försök ofta kontraproduktiva.(Jönsson 1999, 29-‐ 31)
När jag talar med mina informanter samt observerar det dagliga arbetet kan jag inte undgå att se strävan att maximera och effektivisera arbetstiden. Vissa personer som kommer en kvart försent eller går innan mötet avslutas kanske göra detta i tron om att det finns minuter att spara och tid att effektivisera. De rusar inte iväg till det egna skrivbordet utan skyndar vidare till nästa möte. Fylld tid är värdefull tid enligt informanterna men det är också en tid som ses som
effektiv och produktiv. Ett exempel som visar på detta ser jag på ett designmöte. Alla är samlade även om det tog några extra minuter innan alla tagit plats. De flesta sitter med mobilen i handen, en kaffe kopp och några av dem med datorn i knäet. Tina som tagit initiativ till mötet börjar berätta om dagens agenda och vad syftet med mötet är. Diskussionen kommer igång och Tina slänger ut frågan om någon skulle kunna anteckna det som sägs. Hon vänder sig mot David som sitter med datorn uppslagen i knäet. David tittar upp och svarar att, nej jag jobbar. Det blir väldigt tydligt här att den enas effektivt utnyttjade tid kan för den andre ses som en stöld av tid eller en ineffektivt utnyttjad tid. Detta exempel visar på hur den gemensamma tiden och den personliga tiden krockar och stjäl tid av varandra.
Tid att vänta, tid att slösa
Fylld tid är värdefull tid och dess motsats tom eller ofylld tid är värdelös och oanvändbar tid enligt de fyra kvinnor jag intervjuat. Denna tomma tid ser mina informanter många gånger som en väntan. Väntan förklarar de är någonting negativt i botten men beroende på hur tiden används och framställs kan den också både bli positiv och i vissa fall även användbar. Väntan kan enligt mina informanter uppfattas både positivt och negativt. Kortfattat går det att säga att den uppfattas som negativ om någon annan skapar denna väntan, alltså om någon annan tagit kontroll över ens tid. Skapar man däremot väntan på egen hand kan den uppfattas som någonting positivt, ett andrum eller en paus att utnyttja.
Sanna förklarar att hon menar att väntan är när hon inte själv utnyttjar tiden som hon skulle önska. Hade hon använt tiden efter eget behag hade hon troligtvis inte kallat det för väntan utan tid som är hennes egen fortsätter hon. När du väntar, väntar du på någonting annat du vill eller måste göra, väntan är en spilltid, förklarar hon. Självklart går det att sysselsätta sig med någonting medan man väntar men den aktiviteten är aldrig högst prioriterad. Väntan är ett tidsspann som styrs av yttre faktorer säger Sanna. Karin diskuterar väntan utifrån ett annat perspektiv och menar att det ibland är hon själv som väljer att vänta. Då skapar hon själv det tidsspann som hon sedan väntar. Karin tar
exemplet när hon ska till läkaren. Då kommer hon gärna några minuter tidigare för att inte storma in med andan i halsen. Redan här går det alltså att se två olika typer av väntan: väntan som styrs av yttre faktorer som Sanna talar om och som hon upplever som en jobbig väntan, medan Karin talar om en väntan hon har skapat själv och därför inte heller upplever som speciellt påfrestande.
Ska jag till läkaren har jag en tid som jag förväntas vara där, där har ju jag valt att vänta för det mår jag bättre av så det finns ju inte så mycket jag kan göra där. Jag kan inte fylla den tiden med så mycket. Karin
Något som alla fyra kvinnorna poängterar är hur jobbigt de tycker det är att vänta när någon annan framkallar denna väntan. De beskriver det på olika sätt men menar samma sak. Ytterligare en sak som de alla poängterar är att det inte går att stå rakt upp och ner att vänta, det vill säga vänta utan att ha något att göra. Karin förklarar att hon inte kan stå rakt upp och ner och vänta på att hennes kollegor ska bli klara, det menar hon att hon inte har tid med. Sanna berättar att när hon själv har valt att vänta då är det helt okej men att stå och vänta på någon annan är inget kul. Sofia menar att hon är dålig på att vänta, hon sysselsätter sig istället förklarar hon. Klara berättar att hon blir irriterad när hennes franska väninna inte kan lära sig att passa tider. Nu för tiden väljer Klara istället att stämma möte på ett ställe där hon kan göra något medan hon väntar på sin väninna, som att dricka en kopp kaffe eller läsa en bok istället för att sitta sysslolös.
Väntan beskrivs inte enbart som ofylld tid utan går också att koppla till den styrda tiden som jag diskuterade i ett tidigare kapitel. Väntan är en komplex tidsenhet. Mina informanter beskriver att den ofta uppstår av att någon annan kontrollerar tiden. Karin berättar att hon inte har tid att vänta på sina kollegor. Hon har inte tid eller en önskan om att fylla sin tid med väntan. Alltså uppfattas väntan oftast av den som väntar som en styrd tidsrymd. Väntan är en tidsenhet som både är något men samtidigt inte är något. Väntan är en aktivitet utan innehåll, väntan är en styrd tid utan kontroll.
Väntan och den negativa upplevelsen kring detta upplevs just så på grund av den kontroll av tiden som andra tillskansar sig över den som behöver vänta. Att vänta på någon annan menar Ehn och Löfgren handlar om att den som väntar känner sig hindrad, och att tid tas ifrån dem. Att någon annan styr tiden åt en upplevs som otillfredsställande och därför sysselsätter sig många med aktiviteter medan de tvingas vänta. Dessa aktiviteter handlar om att skapa kontroll över sin egen tid och försöka återta den.(Ehn Löfgren 2007, 62)
Att vänta utan att göra något verkar vara något obehagligt och negativt. Mina informanter förklarar att den ofrivilliga väntan skapar en negativ tid. När jag frågar vidare kring detta och undrar om de trots allt inte ändå gör någonting när de väntar blir svaret entydigt. Visst gör de saker, Karin sätter igång med nya arbetsuppgifter, Sanna ser det ibland som en oväntad men användbar paus. Klara sätter sig på ett fik och läser en bok och Sanna kanske surfar runt på nätet efter inspiration till nya tankar och idéer. När de svarar ändrar de sig också i fråga om den negativa aspekten av att vänta. Alla fyra förklarar att de visst gör saker när de väntar och ibland kan den väntan vara riktigt positiv.
Det är inte alltid det går att förutse att man kommer att få vänta på en väninna så att man bör ta med sig en bok att läsa under tiden. Det är inte alltid möjligt att sätta igång med nästa aktivitet som står på tur, för den aktiviteten ligger i ett annat tidsblock och styrs kanske och involverar andra personer med andra tider. Att skjuta, förflytta och förändra tider kan ofta vara problematiskt. All tid nu beror på tiden för en stund sedan och kommer påverka tiden som kommer, hur flexibla vi än är.
Kanske är det så att det är rädslan av att inte göra någonting som är skapar det negativa i väntan. Precis som jag resonerade om att fylld tid är värdefull tid tror jag att det kan vara så; att inte göra något kan vara det som ligger till grund för mina informanters rädsla för väntan. Tiden ska vara fylld med uppgifter, styrd av en själv och utan tomma luckor som skapas av andra. Fylld tid är värdefull tid, styrd tid kan vara stulen tid och väntan uppfattas därför kanske som styrd icke-‐ tid.
Tiden som ram
För mina informanter är tid inte bara ett mått, någonting att fylla eller att stjäla, tid är också en ram att rama in livet med. Klara, till exempel, förklarar tiden som en konstruktion för att vi ska kunna mötas. Det är en konstruktion av verkligheten för att göra den mer reell och lätthanterlig. Denna ram används på olika sätt i olika delar av världen, menar Klara och berättar att en av hennes vänner från Frankrike inte ser på tiden på samma sätt som hon gör och därför har de svårt att mötas. Åtminstone om Klara ska slippa vänta. Ramen av tid förändras också i olika delar av vår vardag. På arbetet, förklarar Klara, handlar tiden inte om att mötas; istället handlar tiden på jobbet främst om att effektivt få arbetsuppgifter utförda.
På arbetet handlar tiden om effektivitet och deadlines och inte om att fylla tiden för att skapa värdefull tid, berättar Klara. Hemma kan det finnas tidsluckor som behövs fyllas, i vardagen och i livet i stort vill man fylla tiden för att den ska bli värdefull. Men i arbetslivet är inte uppgiften att själv fylla dagen med aktiviteter utan istället försöka bemästra det man blivit tilldelad, berättar Klara. På arbetet finns det ingen ofylld tid, istället kämpas det med att lyckas utföra de uppgifter man blivit tilldelad inom den ram som en arbetsdag är. Man ska inte bara göra det viktigaste utan gärna göra allt så effektivt som möjligt. Tiden på arbetet är effektiv, förklarar Klara, när det känns som att man arbetar snabbare än tiden. Hon fortsätter och förklarar att den känslan infinner sig när en aktivitet uppskattas att ta exempelvis en timma men utförs på trettio minuter. Då har man jobbat snabbare än tiden enligt Klara. På samma sätt menar Klara att tiden kan upplevas ineffektiv om arbetsuppgiften uppskattas ta kortare tid än vad den visar sig ta.
När man är inne i ett flow känns det som om man arbetar snabbare än tiden, när man har gjort ett antagande att uppgiften ska ta en timma och när det istället tar trettio minuter. Det kan på samma sätt fungera åt andra hållet att någonting ska ta en timma men istället tar två timmar då har man varit ineffektiv kontra tiden. Klara
Måste det finnas tidsramar på arbetsplatsen för att den ska kunna upplevas som effektiv eller ineffektiv, undrar jag. Klara svarar att så nog är fallet. En
