Har du tid med mig?
Sambandet mellan ungdomars antisociala beteende och deras relation till föräldrarna.
Institutionen för pedagogik/IKM Louise Bjerkeman
Pedagogik med inriktning mot Lina Sundqvist
Ungdoms- och missbrukarvård mars 2006
MBC 233 C- uppsats Handledare:
Marie Joelsdotter Hallbäck
ABSTRACT
Växjö universitet
Institutionen för pedagogik
Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård, C- uppsats 10 p
Titel Har du tid med mig? Sambandet mellan ungdomars antisociala beteende och deras relation till föräldrarna.
Engelsk titel Do you have time for me? The connection between antisocial behavior of the youth and the relationship to their parents.
Författare Louise Bjerkeman och Lina Sundqvist
Handledare Marie Joelsdotter Hallbäck
Datum Mars 2006
Antal sidor 25
Nyckelord antisocialt beteende, ungdomar, föräldrar, relationer
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats var att belysa ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och om det finns ett samband med antisocialt beteende. Genom att studera litteratur gällande ämnet försökte vi få en förståelse för vad som kan vara bidragande faktorer för utvecklingen av ett antisocialt beteende. Frågeställningarna var: Finns det samband mellan ungdomars upplevelse av relationen till sina föräldrar och antisocialt beteende hos ungdomarna? samt finns det samband mellan tiden ungdomarna spenderar med sina föräldrar och hur relationen mellan föräldrarna och ungdomarna ser ut? Den metod som använts utgick ifrån att ungdomar från fyra klasser i årskurs nio besvarade en enkät. Enligt resultatet har ungdomar som i högre grad visar tecken på antisocialt beteende en sämre relation till sina föräldrar samt att tiden ungdomarna och föräldrarna spenderar tillsammans är av betydelse. Slutsatsen är att ungdomarnas relation till föräldrarna är av stor betydelse för hur de utvecklas som individer.
FÖRORD
Vi vill tacka våra respondenter som deltagit i denna undersökning samt den lärare och rektor som varit ansvariga för att vi fått komma till skolorna. Med ert deltagande så har denna undersökning blivit intressant och givande för oss som behandlingspedagoger. Vi vill även tacka vår handledare Marie Joelsdotter Hallbäck för den feedback och uppmuntran du gett oss under skrivandets gång.
Växjö Mars 2006-03-13
Louise Bjerkeman & Lina Sundqvist
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
2. BAKGRUND 1
2.1 Riskfaktorer för ett antisocialt beteende 2
2.1.1 Biologiska faktorer 2
2.1.2 Tidig närmiljö 2
2.1.3 Senare miljöpåverkan 3
2.1.4 Psykisk sjukdom/avvikelse 3 2.2 Den goda föräldrarollen 4 2.2.1 Barns trygghet och tillit till föräldrarna 4 2.2.2 Att skapa förtroende i relationen till sina barn 5
2.2.3 Familjestruktur 6
2.2.4 Barndomen och den sociala moderniseringen 6
3. SYFTE 7
4. PROBLEMFORMULERING 7
5. HYPOTES 7
6. METOD 8
6.1 Motivering till valet av forskningstradition och metod 8
6.2 Testinstrument 8
6.3 Deltagare 9
6.4 Tillvägagångssätt 10
7. RESULTAT 13
8. DISKUSSION 17
8.1 Resultatdiskussion 17
8.2 Metoddiskussion 22
9. REFERENSLISTA 24
BILAGOR
Bilaga 1 Medverkan i C-uppsats
Bilaga 2 Missiv
Bilaga 3 Enkät
1. INLEDNING
Denna studie belyser ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och om det finns ett samband med uppvisande tecken på antisocialt beteende. Enligt Nationalencyklopedin (2005) är antisocial:
frånvaro av skuldkänslor, obenägenhet att underordna sig samhällets regelsystem, brist på planering, svårighet att leva sig in i andras situation och att lära av egna misstag. Störningen visar sig redan i tidiga år genom skolk, snatteri, slagsmål, vandalisering och missbruk av droger.
Problemet med den sociala anpassningen i samhället fortsätter i vuxen ålder och anledningen till detta beteende spåras i normlöshet och kontaktbrist under tidig barndom (www.ne.se, 2005) . Enligt Barnombudsmannen (2004) uppger barnen att samhället är mer stressat och att föräldrarna ägnar för mycket tid åt arbete och för lite tid åt dem. Detta kan i sin tur påverka barnens tid med föräldrarna och deras relation. I behandlingspedagogiskt perspektiv är det viktigt att ha kännedom om klienters uppväxtförhållanden och relation till föräldrarna. Detta för att få en djupare förståelse om anledningar till antisocialt beteende och hur man på bästa sätt kan hjälpa klienten att komma ifrån detta beteende. Genom att tidigt upptäcka ungdomar som har problem kan man sätta in tidiga insatser för att förhindra fortsatt antisocialt beteende.
I dagens samhälle får man en uppfattning av media att brottsligheten ökar och att den sjunker i åldrarna. En rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) (1998:2) visar att brottsligheten har ökat från 800 000–1 200 000 brott/år under åren 1983-1997 och statistik från 1997 visar på att bland misstänkta personer för brott var 15-17 år överrepresenterade.
Den här studien utgår ifrån riskfaktorer för ett antisocialt beteende. Forskare beskriver uppsättningen riskfaktor på olika sätt vilket vi sammanfattat till fyra kategorier som är strukturerade efter människans steg i livet. Dessa är biologiska faktorer, tidig närmiljö, senare miljöpåverkan och psykisk sjukdom/avvikelse. I bakgrunden beskrivs först riskfaktorerna för antisocialt beteende och sist beskrivs föräldrarnas roll då dessa personer är viktigast under de första levnadsåren. Ekbom, Engström och Göransson (2002) menar att det är då grunden för tillit till andra, självkänsla och kärlek skapas. Relationen mellan barn och föräldrar är avgörande för hur barnet kommer att utvecklas. Barn i psykosociala riskmiljöer och som har föräldrar med en bristande föräldrakapacitet är de som ofta blir antisociala (Ekbom, Engström
& Göransson, 2002).
2. BAKGRUND
I detta stycke redovisas fyra övergripande riskfaktorer för utvecklingen av ett antisocialt beteende som är; biologiska faktorer, tidig närmiljö, senare miljöpåverkan och beteendeproblem. Lichtenstein (2001) menar att det inte finns någon gen för en kriminell utveckling men däremot har den sociala situationen stor betydelse där det handlar om miljö, föräldrarnas beteendemönster och social position. Då författarna menar att det finns många olika faktorer som kan bidra till ett antisocialt beteende är det ändå flera faktor som tidigt har stor påverkan på barnets utveckling vilket är olika familjefaktorer. Detta beskriver också Simourd och Andrews (refererad i Andreassen, 2003) i en metaanalys som visar att familjefaktorer kan ha en indirekt betydelse för utveckling av beteendeproblem genom att
tidiga, dåliga familjeuppfostringsmetoder följs av dåliga prestationer i skolan vilket kan leda till dåliga kamratrelationer. Barn med aggressivt beteende kan i sin tur söka sig till andra barn och ungdomar med beteendeproblem vilket kan bidra till kontakter med en avvikande kamratgrupp och slutligen allvarliga beteendeproblem och kriminalitet (Simourd & Andrews, refererad i Andreassen, 2003). Scholte och Van der Ploeg (refererad i Andrassen, 2003) beskriver de viktigaste riskfaktorerna i primärfamiljen som förstör en sund utveckling vilka är; allvarliga föräldrakonflikter, konflikter mellan föräldrar och barn, dålig kommunikation mellan föräldrar och barn, osäker anknytning, dålig vägledning icke-responsiv, icke- demokratisk samt eftergiven barnuppfostringsmetod (Andreassen, 2003). Sist i detta kapitel beskrivs den goda föräldrarelationen som kan fungera som en skyddande faktor i riskabla uppväxtmiljöer vilket Giddens (1991) skriver om. Författaren menar att för att ett barn ska känna trygghet i livet är det viktigt att föräldrarna under de första levnadsåren visar tillit, kärlek och uppmärksamhet till barnet, detta medför att barnet under årens gång blir emotionellt stabilt.
2.1 Riskfaktorer för ett antisocialt beteende
2.1.1 Biologiska faktorer
Genom forskning har man kommit fram till att både hormonella faktorer och funktioner i det autonoma respektive centrala nervsystemet bidrar till förutsättningar för att utveckla impulsivitet, aggressivitet och andra beteendestörningar. Detta leder i sin tur till ökad risk för kriminell utveckling. Det har även visat sig att för tidig födsel och skador som kan uppkomma under graviditeten (om exempelvis modern missbrukar) kan medföra biologiska skador på barnet och detta ökar risken för att barnet ska utveckla beteendestörningar (BRÅ, 2001:15).
Plomin (refererad i Lichtenstein, 2001) berättar om en longitudinell studie av alla tvillingar födda i Sverige maj 1985 - december 1986 där det har getts starka bevis för att genetiska faktorer är viktiga, men även samma studier visar att miljön är betydelsefull. Många gener tillsammans formar en egenskap i samspel med påverkan utifrån. Om en handling kommer att utföras eller inte beror på den sociala situationen så som t.ex. miljön och beteendemönster.
Det finns ingen gen för kriminalitet, men gener påverkar däremot benägenhet för emotioner och tankeprocesser vilket därmed ökar sannolikheten för ett antisocialt beteende (Plomin refererad i Lichtenstein, 2001). Författarna skriver om forskning som visar på arvets betydelse för en kriminell utveckling men påpekar även att det är ett samspel mellan flera faktorer så som t.ex. tidig närmiljö.
2.1.2 Tidig närmiljö
Sroufe m.fl. (refererad i Wahlsten Sundelin, 1991) skriver att miljöfaktorerna är viktigare än de ärftliga faktorerna för barnets utveckling. Sarnecki (refererad i Berglund, 1998) har dragit slutsatsen att de unga inte alltid tar över föräldrarnas problemprofil när det gäller t.ex.
missbruk eller kriminalitet. Berglund (1998) skriver dock att det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas och ungdomarnas problem och att de är relaterade till varandra. Dahlin och Cederblad (refererad i Armelius, Bengtzon, Rydelius, Sarnecki & Söderholm Carpelan 1996) skriver om de olika riskfaktorer som kan relateras till föräldrarna och bidra till att barnet blir utsatt för en riskabel uppväxtmiljö. Riskfaktorerna är enligt Rutter (refererad i Wahlsten Sundelin, 1991) svår äktenskaplig slitning, låg social status, trängsel och stora familjer, kriminella föräldrar och/eller kontakt med myndigheter. Detta beskriver även BRÅ- rapporten (2005:4) då de gjort en studie på elever i årskurs nio mellan åren 1995-2003 som visar på att kriminalitet har samband med olika strukturella bakgrundsfaktorer som t.ex.
familjestruktur, etnicitet och föräldrarnas socioekonomiska klass. Resultatet i studien visade
facklärda, bor i lägenhet, har invandrarbakgrund och splittrad familj. Wahlsten Sundelin (1991) beskriver en annan riskfaktor då hon refererar till Rutter och Quinton som gjort en undersökning där man studerat risken för psykisk störning hos barnet då någon eller båda föräldrarna hade psykisk sjukdom. Författaren skriver vidare att undersökningen visade att dubbelt så många barn till psykiskt störda föräldrar (jämfört med kontrollgruppen) hade bestående emotionella störningar och/eller beteendestörningar. Undersökningen visade även att helheten av psykosocial problematik var mer avgörande för barnets utveckling än sjukdomstillståndet (Rutter & Quinton refererad i Wahlsten Sundelin, 1991).
Enligt Rutter m.fl. (refererad i Berglund, 1998) är det miljön och livsstilen i sin helhet som på ett avgörande sätt påverkar barnen. Det handlar om hur barnen hanterar svårigheter och möjligheter. Bowlby (1994) skriver om negativa barndomsupplevelser och att det har minst två slags verkningar på barnet. Det gör att individen blir mer sårbar för senare negativa upplevelser och så blir det mer sannolikt att individen råkar ut för fler negativa händelser senare i livet. BRÅ- rapporten (2001:15) menar att när barnet senare som självständig individ börjar konfronteras med samhället kan dessa egenskaper och beteendemönster utlösa allvarliga riskfaktorer för en asocial utveckling. Sarnecki (2001) uppger att inlärningen av det avvikande beteendet sker i kamratkretsen (senare miljöpåverkan), där även de positiva attityderna och värderingarna till brottsligheten ibland lärs in.
2.1.3 Senare miljöpåverkan
Rich Harris (refererad i Erling & Hwang, 2001) har forskat i frågan om föräldrarna har långsiktig påverkan när det gäller utvecklingen av sina barns och ungdomars personligheter eller om kamraterna har den största betydelsen. Hon kom fram till att föräldrarna inte har så stor påverkan som man tidigare trott. Författaren påpekar istället att det är jämnåriga kamrater som formar barns och ungdomars beteende och personlighet. Föräldrarnas roll är att lära barnen regler i hemmet och jämnåriga lär barnen och ungdomarna vilka beteende och värderingar som fungerar i samhället i övrigt. Kamraterna har den stora betydelsen när det gäller barnens utveckling. Berglund (1998) skriver att det finns mycket som tyder på att kamraternas inflytande har blivit allt viktigare. Man kan beskriva tonårstiden som en
”gängålder”, det är då kamraterna övertar en del av familjens roll som förebild och inspirationskälla. Många forskare har betonat kamrater och allmän påverkan på avvikande beteende, kriminalitet, våld och missbruk men det är få som har undersökt den positiva inverkan kamraterna kan ha på processerna. Tillsammans med kamratvärlden ingår familje-, skol- och andra sociala världar i den ”klimat- påverkan” som ständigt står i relation med individens självbild och individens upplevda handlingsutrymme.
2.1.4 Psykisk sjukdom/avvikelse
Jonsson (1978) uppger att både Kinberg och Sjöbring var intresserade av tesen att psykisk sjukdom eller avvikelse leder till kriminalitet och beteendeproblem. Detta skulle i regel bero på att sjukdomen eller avvikelsen medför en minskad motståndskraft hos personen mot miljöns påfrestningar runtomkring. Enligt psykoanalysens teorier handlar brottslighet om bristande förmåga hos individen att kontrollera egna impulser kommande inifrån. Enligt denna teori handlar det inte om minskad motståndskraft mot yttre påfrestningar senare i livet utan om bristande kontroll av biologiska impulser. Det är en brist som redan i spädbarnsålder blivit inbyggd i personligheten p.g.a. dålig känslokontakt mellan mor och barn. Detta leder till en bestående störning av de s.k. ego- funktionerna även kallat jag- svaghet. Enligt BRÅ- rapport (2001:15) kan man redan tidigt i åldrarna se om barn uppvisar aggressivitet, är utåtagerande och bråkiga vilket kan vara symptom av ADHD/DAMP. Man talar även om
uppmärksamhetsstörningar/hyperaktivitet vilket innebär att barnen har problem med att koncentrera sig, sitta stilla och/eller är rastlösa osv (BRÅ- rapport, 2001:15).
2.2 Den goda föräldrarollen
Forskare är överens om att biologiska faktorer, tidig närmiljö och senare miljöpåverkan har betydelse för ett antisocialt beteende, något som är återkommande hos författarna är föräldrarnas betydelse för barnets utveckling. I följande stycken belyses faktorer som är avgörande för hur föräldrarna påverkar sina barn, om föräldrarna ger barnet trygghet kan det ge en grund för tillit och förtroende. Då det finns en god föräldrakapacitet och en fungerande familjestruktur är detta positivt för barnets uppväxt. Även tiden tillsammans är viktig för att föräldrarna ska kunna påverka sina barn. Samhällets förändrade arbetssituation innebär att föräldrarna jobbar mer och har högre krav på sig från arbetet. Detta medför att föräldrarna har mindre tid för sina barn samtidigt som tiden för värme, kärlek och gränssättning minskas, vilket påverkar relationen mellan föräldrarna och barnen.
Enligt vetenskapliga studier av Farrington, Barnes och Lambert m.fl. i BRÅ- rapport (2003:6) finns det ett samband mellan barn och ungdomars upplevelser i familjen och deras inblandning i kriminella aktiviteter. Tre sidor är viktiga för familjelivet vilka är följande:
familjestrukturen, familjerelationer och föräldrarnas roll som förebilder (BRÅ- rapport, 2003:6). Det har visat sig att växer man upp med en förälder kan det påverka barns beteende och utveckling. Men det gäller endast under vissa förutsättningar. Växer man upp med ett bra föräldraskap så fungerar det som en skyddande faktor Griffin m.fl. (refererad i BRÅ-rapport, 2003:6).
2.2.1 Barns trygghet och tillit till föräldrarna
Giddens (1991) beskriver möjliga faktorer som kan skapa trygghet och tillit för barnet tidigt i livet. Den så kallade grundläggande tilliten som byggs upp av den kärleksfulla uppmärksamheten från föräldrarna som finns med tidigt i ens liv är en förutsättning för själuppfattningen hos andra personer och objekt. Vanor och rutiner är tidigt en väsentlig del för barnet och föräldrarna, då de på så vis skapar en tillit till varandra. Då barnet känner tillit för föräldrarna ser författaren det som ett skydd för kommande hot och faror, man kan skärma av risker och faror och på så vis behålla hoppet och modet. Giddens (1991) menar att barn som får rutiner tidigt i livet lär sig inte bara att anpassa sig till omvärlden, de kan också lättare ta till sig och acceptera den yttre världens realitet. Han menar också att detta är nödvändigt för en trygg mänsklig tillvaro, vilket också är en början till självuppfattning. Barn som inte tidigt i livet fått en tillräckligt grundläggande tillit kan känna att omvärlden har en skuggliknande tillvaro eller att de själva har oförmåga att skapa en självkänsla i vardagslivet. Författaren skriver att ångest är ett känslotillstånd som kan komma medvetet eller omedvetet och detta förknippas med människans trygghetssystem, man måste särskilja det från rädsla som är ett hot från ett konkret objekt. Vidare skriver författaren att känna trygghet med föräldrarna är viktigt tidigt i ett barns liv. Detta har man sett genom barns känslighet då föräldrar visar om de gillar barnet eller inte. Barnet upplever en ångest om det är ogillat och självkänslan blir påverkad negativt. Anledningen till ångest tidigt i ett barns liv är rädslan för att separeras från omsorgspersonen, oftast mamman. Att inte kunna känna tillit till föräldrarna gör att trygghetssystemet blir negativt påverkat, barnet känner sig övergivet. I de fall då barn känner tillit och kärlek skapas också hopp och mod.
Även Bowlby (1994) skriver om tillit och trygghet i relationen till föräldrarna. Han beskriver det som att barns relation till sina föräldrar kan ses som ett beroende som delvis är ett programmerat system av beteendemönster. Detta beteende organiseras med åren för att sedan bara bli aktiverat vid vissa tillfällen som t.ex. vid smärta, trötthet eller andra upplevelser som kan ses som skrämmande. Hos vissa barn räcker det att de bara hör föräldern medan det i andra fall krävs närhet. Vilken sorts känsla barnet får beror på förälderns och barnets relation.
Är den god känner barnet glädje och trygghet, om den är hotad känner denne ängslan, vrede eller svartsjuka. Om relationen bryts känner barnet sorg och depression. Hur ett barn hanterar bindningsbeteendet beror mycket på hur han/hon haft det i familjen som han/hon växt upp i Bowlby (1994).
Bowlby (1994) beskriver föräldrars beteendemönster som förändras med tiden som barnet blir äldre och hur de visar sin omsorg är betydande för barnets utveckling. Om föräldrarna är känsliga på en lagom nivå samt är lyhörda får de snabbt en naturlig relation till barnet och detta blir belåtet och samarbetsvilligt. Barn är förprogrammerade till att vara samarbetsvilliga och om de blir det beror på hur de behandlas. Föräldrars roll är att skapa en trygg tillflykt för barnet, en trygg bas som författaren uttrycker det. Ifrån denna bas ska barnet ge sig ut i världen och alltid kunna återvända och då bli välkomnat, få fysisk och emotionell näring samt få tröst och stöd då det behövs. Föräldrarna ska finnas till hands då det behövs men inte ingripa om det inte är nödvändigt. De barn och ungdomar som visar sig vara mest stabila emotionellt och använder sina möjligheter bäst är de som har föräldrar som alltid uppmuntrar till självständighet och finns till hands samt ger barnet gensvar när det ber om det. Barn som har föräldrar som är lyhörda på deras signaler och tröstar dem med kroppskontakt har en spontan och riktig reaktion på andra människors bekymmer (Bowlby, 1994). Wahlsten Sundelin (1991) redovisar en internationell studie där man följt upp en grupp mödrar och deras barn från moderns graviditet till att barnet nått skolålder. Resultatet visade att de barn som var nära och trygga anknutna till sin mamma påverkades positivt av kontakten med modern. Barn som däremot var ängsligt anknutna och undvikande drog sig bort ifrån modern och gick istället lättare till främlingar. Barnen som var ängsligt anknutna på ett ambivalent sätt sökte ofta kontakt genom strid och hade svårt att bli nöjda. Det visade sig även att barn till de psykologiskt otillgängliga mödrarna utvecklade de flesta psykopatiska drag.
Barn kräver uppmärksamhet från andra personer, främst föräldrarna, både positiv (beröm) och negativ (kritik). Om barn inte får någon uppmärksamhet kämpar de för att få negativ uppmärksamhet eftersom det är bättre än att inte få någon alls. Barn uppfyller föräldrars förväntningar, både positiva och negativa. Om barn får höra mycket negativa saker om sig kan de börja tro på bilden av sig själv. Därför bör föräldrar ge positiva bilder till barnen för att de ska få det lättare att klara av olika situationer i livet och ge dem självförtroende. Genom att ge barn disciplin utan våld gör att man lär dem att dåligt uppförande har följder, föräldrarna ska ändå visa att de älskar dem och tror på att barnet uppför sig bättre nästa gång. Föräldrar bör acceptera barns beteendemönster men också hjälpa dem att hantera beteendet då det blir dåligt (Webster-Stratton, 2004).
2.2.2 Att skapa förtroende i relationen till sina barn
Sarnecki (2001) skriver att den mest effektiva formen av föräldrakontroll över barn inte är att föräldrarna ger order och ser till att dessa efterlevs utan istället ett demokratiskt samspel som handlar om att barnet och föräldrarna utbyter tankar samt känner förtroende för varandra. Det demokratiska samspelet tycks i de flesta fall vara mer effektfullt. ”Graden av kontroll som utövas gentemot en individ är relaterad till i vilken mån denna individ påverkar sin sociala omgivning” är Sarneckis (2001 sid. 2479) tes. Vidare beskriver författaren att vid stark
kontroll är normbrott sällsynta, men utan normbrott är samhällsutvecklingen knappast möjlig.
Stattin (2001) skriver om liknande resultat som Sarnecki, han beskriver att föräldrarna ska skaffa sig kunskap om vad barnen gör utanför hemmet. De ska skapa sig insyn i vad barnen gör på fritiden och övervaka deras beteende. Undersökningen visar att den insikt föräldrarna har i barnens aktiviteter kommer mycket från barnet självt. Barnet berättar för föräldrarna vad han/hon gör på fritiden, var de befinner sig och vilka kamrater han/hon umgås med.
Undersökningen visar att den värme som föräldrarna visar gentemot barnet är en viktig faktor som förklarar varför barnet berättar om sig själv och sitt liv utanför hemmet Stattin (2001).
2.2.3 Familjestruktur
Sarnecki (2001) skriver att möjligheten till kontroll har minskat jämfört med för 100- 200 år sedan och ett av skälen till detta är arbetslivets förändrade organisation. Vuxnas förvärvsarbete och barntillsyn har numera separerats. Idag finns de vuxna större delen av dagen på en helt annan plats än de unga. Sarnecki (2001) menar att en patriarkalisk familj av det gamla slaget i ett samhälle med en gammaldags formell kontroll kan vara ett alldeles utmärkt instrument för grundlig kontroll av barns beteende. Enligt Magnùsson & Plantin (2004) har det svenska familjelivet genomgått stora förändringar de senaste decennierna i både innehåll och form. Den traditionella kärnfamiljen, äktenskap mellan man och kvinna har sedan slutet av 1960- talet utmanats av många nya familjeformer. Efter efterkrigstiden har skilsmässorna ökat markant och i mitten av 1990- talet registrerades ca 22 000 skilsmässor/år.
Följden av skilsmässorna är att fler barn växer upp i familjer med en ensamstående förälder eller i så kallade ”ombildade familjer” vilket innebär att föräldrarna har barn boende hos sig sedan tidigare familjebildningar (Magnùsson & Plantin, 2004).
2.2.4 Barndomen och den sociala moderniseringen
Basunprojektet innefattade 122 femåringar och deras familjer i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och syftet med forskningen var att beskriva och analysera hur det är att växa upp i det moderna Norden under 1990-talet. Enligt Basunprojektet visade det sig ofta att föräldrarna anlitar tidsmaximeringsstrategier där de omedvetet eller medvetet planerar deras handlingsmönster i deras vardag. Enligt forskningen visade det sig att många föräldrar delar upp arbetet med barnen mellan sig för att få tiden att räcka till. Detta innebär att man inte deltar tillsammans i barnens omsorg. Basun- projektet visade att i endast var fjärde familj är barnen regelbundet tillsammans med båda sina föräldrar på morgonen innan dagis/jobbet. I de flesta testfamiljerna var det endast mamman som gjorde morgonsysslorna med barnen (Kristjansson, 2001).
Kristjansson (2001) belyser även den allt vanligare stafettpinnen som innebär att föräldrarna löser av varandra. Den ena föräldern har redan hunnit åka till jobbet när barnen vaknar, vilket innebär att modern eller fadern sköter morgonsysslorna ensamma. Men det visade sig även i undersökningen att i vissa fall gick barnen upp tidigt ihop med den ena föräldern för att barnen hade starkast band till den föräldern. Det visade sig även att det sällan var båda föräldrarna som hämtade barnen ifrån dagis vilket ansågs som slöseri med dyrbar tid och energi. En annan tidsmaximeringsstrategi är att ställa höga krav på barnen att vara självhjälpta vilket medför att barnen inte i onödan tar upp föräldrarnas tid. Författaren beskriver den sociala moderniseringen som att det gäller tiden och människors förhållningssätt till den.
Författaren refererar till Frykman och Löfgren, Lundmark, Whitrow då de beskriver den moderna människan som är besatt av tiden, känslan av att det aldrig finns tid nog, att man vill vinna kontroll över och maximera tiden.
Kristjansson (2001) beskriver det moderna vardagslivet som utspelar sig på olika arenor som t.ex. hemmet, på föräldrarnas respektive arbetsplats och i barnens skola och detta medför att tiden blir en knapp resurs och det gäller att vinna kontroll över tiden för att kunna försöka maximera den. Om man inte maximerar tiden kan det göra att vardagslivet går överstyr och att man inte hinner till avtalade möten eller att barnen kommer vid fel tidpunkt till sina utomfamiljära omsorgsmiljöer. Det visade sig att pendlandet mellan vardagsarenorna var tids och energikrävande för Basun- familjerna eftersom det tog i genomsnitt 50 minuter per dag då de skulle hämta och lämna barnen på diverse aktiviteter. Många barn konfronterades i tidig ålder med många krav som har med tiden och knappa tidsramar att göra, vilket i sin tur påverkar barnen om att anpassa sina aktiviteter och biologiska rytmer till föräldrarnas och samhällets tempo. I olika övergångar mellan byte av vardagsarenor eller när de förväntas sluta med en aktivitet eller påbörja en annan märks tidens närvaro i barnens vardag. Detta visade sig i Basun- materialet utgöra en mycket vanlig konfliktkälla mellan de vuxna och barnen.
Barnen vill göra saker och ting i sin rytm medans de vuxna vill göra i sin rytm.
Sammanfattningsvis konstaterades att många Basun- föräldrar är upptagna av vardagstidens problematik. Detta visade sig från föräldrarna att de försöker maximera den vardagstid de och familjen har till förfogande (Kristjansson, 2001).
3. SYFTE
Syftet med denna studie är att belysa ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och att undersöka om det finns ett samband med ifall ungdomarna i högre eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende. Det vi anser är en god relation mellan föräldrar och barn samt som kan minska risken för en utveckling av antisocialt beteende är då det finns tillit i relationen, föräldrars påverkan på ungdomen, att föräldrarna spenderar tid tillsammans med barnet, att föräldrarna ger värme/kärlek och att föräldrarna sätter gränser. Antisocial definierar vi och litteraturen som ett beteende vilket visar sig tidigt i åldrarna och kan vara skolk, snatteri, slagsmål, vandalisering samt missbruk av droger.
4. PROBLEMFORMULERING Vi har följande problemformulering i fokus:
Finns det samband mellan ungdomars upplevelse av relationen till sina föräldrar och antisocialt beteende hos ungdomar?
Finns det samband mellan tiden ungdomarna spenderar med sina föräldrar och hur relationen mellan föräldrarna och ungdomarna ser ut?
5. HYPOTESER
Ungdomar som spenderar mycket tid tillsammans med föräldrarna uppvisar en bättre relation till föräldrarna. Ungdomar som har en god relation till föräldrarna visar mindre antisocialt beteende.
6. METOD
6.1 Motivering till valet av forskningstradition och metod
I detta kapitel kommer studiens upplägg beskrivas samt tillvägagångssättet vid insamling och analys av data. Utifrån problemområdet som handlar om ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och om det finns ett samband mellan detta och antisocialt beteende valdes en kvantitativ metod där positivismen var inspirationskällan. Detta för att kunna studera den sociala verkligheten hos en mängd respondenter och för att kunna mäta skillnader och likheter samt se samband mellan variablerna. För att kunna studera kopplingarna mellan olika variabler och kunna skapa variation i fallen krävs en standardiserad och systematisk metod för bedömning (Bryman, 2002), därför användes SPSS som är ett dataprogram för statistisk analys. Bryman (2002) beskriver kvantifiering som används vid tvärsnittsdesign då forskaren är intresserad av variationerna och att upptäcka mönster när det gäller olika samband inom exempelvis familjer, organisationer, individer och nationer. Genom att man studerar mer än ett fall kan man skapa denna variation. Enligt författaren använder man sig av sex olika steg i den deduktiva processen i en kvantitativ metod vilket också har varit utgångspunkten i denna undersökning. Först samlades material in för att forma en hypotes kring ämnet och efter det valdes datainsamlingsmetoden utifrån teorin och hypoteserna. Efter datainsamlingen sammanfattades ett resultat utifrån enkätsvaren där även hypoteser blev bekräftade och avfärdade. Sist i processen skrevs diskussionen där resultatet redovisades och i diskussionen beskrevs även konsekvenserna av metodvalet.
För att få möjligheten att samla in information om ett större antal variabler och för att kunna studera skillnaderna av intressanta variabler gjordes en vad Bryman (2002) förklarar vara en tvärsnittsdesign (surveyundersökning). För att studien ska fungera som planerat kräver urvalsproceduren många fall. Man gör studien vid en speciell tidpunkt då man låter en individ fylla i en enkät (Bryman 2002). Detta efterföljdes då tiden och platsen för enkätundersökningen var bestämd sen tidigare. Ur ett etiskt perspektiv fann vi den kvantitativa metoden vara bättre än den kvalitativa då vi berörde ett känsligt område för deltagarna.
6.2 Testinstrument
Datainsamlingen genomfördes med enkäter som hade givna svarsalternativ. Enligt Bryman (2002) läses och besvaras frågorna i enkäten enskilt av respondenterna. Det är viktigt att enkäterna är lättförståeliga samt lätta att besvara, detta gör man lättast genom slutna frågor.
Då detta efterföljs minskar risken för missförstånd och bortfall av respondenter (Bryman, 2002). Vi resonerade efter Brymans tankar om utformning av enkäten, dels för att vi visste att antalet deltagare var relativt lågt samt att en noggrann genomarbetad enkät kunde minska antalet bortfall. För att inte deltagarna skulle tappa intresset för enkäten utformades frågorna lättförståeligt och antalet frågor var begränsade, detta med tanke på att vi inte visste om enkäten skulle genomföras i början, mitten eller slutet av en lektion vilket skulle kunna påverka ungdomarnas stress. Enkäten utformades utifrån frågor om antisocialt beteende vilket berör:
• Skolk
• snatteri
• slagsmål
• vandalisering
• missbruk av droger
Fortsättningsvis formulerades enkäten utifrån de kriterier vi anser vara en god relation mellan barn och föräldrar vilka är:
• tillit i relationen
• föräldrars påverkan på ungdomen
• tiden de spenderar tillsammans
• värme/kärlek
• gränssättning
Dessa frågor gjorde att ett samband skulle kunna ses mellan ungdomars relation till föräldrarna och ifall de i högre eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende.
Patel och Davidsson (2003) beskriver validitet och reliabilitet vilket är två begrepp som är viktiga i kvantitativa undersökningar. Med validitet menas att man undersöker det man avser att undersöka. Genom en logisk analys av innehållet i instrumentet kan man se så att innehållsvaliditeten stämmer överens med det man ska undersöka. Genom den passande litteraturen för området formuleras frågor för enkät, intervju eller observationsformulär som ska mätas för att få passande information (Patel & Davidsson, 2003). Validiteten och ytvaliditeten tycks ha uppfyllts i denna studie då enkäten utformades utifrån litteraturen som noggrant valts ut för det studerade området. Bryman (2002) beskriver ytvaliditet enligt följande: då en forskare utvecklar ett nytt mått som ska undersökas måste det visas att ytvaliditeten är tillräckligt hög, att måttet speglar innehållet i det begrepp som ska undersökas.
Genom att fråga andra personer om måttet enligt deras åsikt fångar begreppet kan man avgöra ytvaliditeten. Med andra ord kan man be experter inom ett visst område att avgöra om måttet utifrån första intrycket verkar spegla begreppet som ska undersökas (Bryman, 2002). Detta gjordes då vi frågade handledaren om innehållet i enkäten fångade upp studiens frågor som vi ville ha svar på. Eftersom diskussion fördes med en kunnig inom området på att utforma enkäter besvarades de frågor som studien utgick ifrån.
Patel och Davidsson (2003) skriver att reliabilitet visar på att undersökningen görs på ett tillförlitligt sätt och motstår slumpen av olika slag. Resultatet är både sant och fel, felen kan bero på sådant som man inte har kontroll över. Då man har ett instrument som är reliabelt har
”felvärdet” minskat. För att uppnå reliabilitet vid enkätundersökningar är det viktigt att frågorna ställs så att de uppfattas på rätt sätt och att enkäten har tydliga instruktioner. För att kontrollera reliabiliteten och validiteten testar man enkäten på en grupp som motsvarar den man ska undersöka (Patel & Davidsson, 2003). Detta tycks ha uppnåtts då det gjordes en pilotstudie på fem ungdomar som var i åldrarna 15-17 år, detta för att testa reliabiliteten då ungdomarna noga fick studera frågorna och kommentera om det fanns svårförståeliga frågor eller ord. Thuren (1991) skriver att det måste vara representativt utvalda personer för att tillfälligheten inte ska påverka det slutliga resultatet. Materialet ska kunna användas av olika forskare på samma personer och komma fram till samma resultat.
6.3 Deltagare
Då beslut togs om valet av forskningstradition kontaktades två skolor i olika kommuner. Med anledning av tidsbrist och ekonomiska skäl valdes skolor i södra Sverige. Detta medför att skolorna inte är slumpmässigt utvalda eller att urvalet är representativt. På den ena skolan ombads vi kontakta en lärare som är ansvarig för ett lärarlag samt årskurs nio på skolan. På den andra skolan tog rektorn själv beslutet om att vi fick göra undersökningen samt vilka klasser som skulle delta i enkätundersökningen.
Eftersom det inte fanns möjlighet att göra en studie på hela populationen gjordes ett urval på årskurs nior, detta för att komma undan samtyckeskravet från vårdnadshavaren som gäller då eleverna är under 15 år. Vetenskapsrådet (2002) beskriver samtyckeskravet som innebär att deltagaren själv har rätt att avgöra om denne vill delta, i de fall då omyndiga önskas delta måste godkännande av målsman göras. Har man en utförlig information som medföljer i enkätformulär krävs inte samtycke i förhand (Vetenskapsrådet, 2002). Anledningen till att undersökningarna gjordes på högstadieklasser är för att vi tror det skett en gruppering av ungdomarna på gymnasiet beroende på vilket program de går, vilket kunde ha gjort att undersökningen inte blivit reliabel. Då vi inte visste exakt hur stora klasserna var och hur många som skulle delta beslutades att göra undersökningen på fyra klasser för att vara säkra på att antalet respondenter skulle vara tillräckligt om bortfall skulle förekomma samt för att få ett större urval. Totalt deltog 86 tjejer och killar i undersökningen och 12 bortfall förekom.
Det fanns ingen avsikt att studera vare sig genusskillnader eller geografiska skillnader hos deltagarna, detta bidrog till att det inte var svårt att finna respondenter då vi endast önskade årskurs nio som deltagare i studien. Det är svårt att generalisera det vi kommit fram till på grund av det begränsade urvalet av elever som deltagit i underökningen, däremot kan vi få ett antagande till varför det kanske är så hos just de ungdomar vi studerat. Då man gör sitt urval är det av stor vikt att inte ha någon personlig relation till dem som ska delta i studien för att det sedan kanske kommer att påverka resultatet. För att undvika detta gjorde vi undersökningarna på skolor där vi inte har någon relation till vare sig lärare eller elever, detta för att följa Vetenskapsrådets (2002) samtyckeskrav.
6.4 Tillvägagångssätt
Efter valet av metod valdes två kommuner ut som vi sedan kontaktade. Vid första kontakten med personalen på skolorna presenterades syftet med studien och vilka sorts frågor enkäterna skulle innehålla. Båda skolorna som kontaktades var positiva och intresserade av studien, vi kom då också överens om datum och tid då enkätundersökningen skulle äga rum på respektive skola. Efter telefonsamtalen skickades brev ut till skolorna om ”Medverkan i C- uppsats” (se bilaga 1), där beskrevs kortfattat ämnet som undersöks, vilka vi är samt vilka handledare och examinatorer vi har på kursen. Detta för att tydliggöra vilka respondenterna ska vända sig till om det uppkommer några frågor eller problem.
För att följa Vetenskapsrådets (2002) etiska principer gällande informationskravet och nyttjandekravet formulerades missivet till ett mer lättförståeligt försättsblad, detta för att underlätta läsningen för respondenterna som troligen inte är vana vid ett akademiskt språk. I försättsbladet beskrevs de etiska aspekterna och vad enkäten handlade om samt vilka vi är som gör undersökningen (se bilaga 2). Vi beskrev även att det är frivilligt att delta i enkäten och att eleverna kommer att vara anonyma. Informationskravet beskrivs av Vetenskapsrådet (2002) att forskaren ska informera undersökningsdeltagaren om forskningsuppgiftens syfte.
Forskaren ska även informera uppgiftslämnaren om deras uppgift i deltagandet och vilka villkor som gäller. Deltagarna ska informeras om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. För att underlätta kontakten med ansvarig forskare ska informationskravet innehålla den projektansvariges namn och institutionsanknytning. I detta skede ska man i stora drag beskriva hur forskningen kommer att genomföras (Vetenskapsrådet, 2002). Samtyckeskravet tycks även det ha uppnåtts då frivilligheten påpekats vid den muntliga presentationen i lärosalarna samt att vi gick ut ur lärosalen då enkätundersökningen genomfördes. Vetenskapsrådet (2002) beskriver samtyckeskravet som att forskaren inte får göra påtryckningar eller påverka undersökningsdeltagaren i sitt beslut av att delta eller avbryta medverkan. Då enkätundersökningen genomfördes på skolorna var ansvariga lärare kvar i klassrummet.
När det gäller konfidentialitetskravet som handlar om offentlighet och sekretess tycker vi oss ha uppfyllt de kraven då eleverna är helt anonyma. Enkäterna förvaras oåtkomligt för utomstående personer och resultatet har avrapporterats så att ingen enskild individ kan identifieras. Under träffarna med klasserna påpekades sekretess och att enkätsvaren endast kommer att användas till vårt ändamål. Vetenskapsrådet (2002) beskriver konfidentialitetskravet följande: forskaren måste förvara personuppgifter på ett sätt så att ingen annan kan ta del av materialet. Enskilda personer ska inte kunna identifieras av utomstående, detta gör man genom att anteckna, lagra och avrapportera så att det blir omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna (Vetenskapsrådet, 2002).
Då enkätundersökningen genomförts kodades svaren, därefter sammanställdes en matris.
Detta för att ha möjligheten att bearbeta svaren med hjälp av dataprogrammet SPSS samt för att se om vår hypotes falsifieras eller verifieras. För att kunna se samband mellan ifall ungdomarna i högre eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende och den goda relationen till föräldrarna slogs frågor för varje variabel samman. Utifrån antisocialt beteende slogs sex frågor ihop vilka handlade om:
• snattning
• vandalisering
• slagsmål
• alkoholvanor
• narkotikabruk (innehåll följdfråga)
• skolkning.
Frågorna hade antingen fyra eller två svarsalternativ där Sidan: 11
värdet för den sammanslagna variabeln kan variera mellan 6 och 20. Minimumvärdet i undersökningen blev sju och maximum blev 16. För att kunna göra chi-två dikotomiserades frågorna hur ofta de dricker sig berusade på alkohol och frågan om skolk. Detta gjordes för att för att för få respondenter och i vissa fall ingen svarat på vissa svarsalternativ. Två
variabelvärden gjordes ifall ungdomarna i högre grad eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende. De respondenter som hade Sidan: 11
en poäng under medianvärdet 14 bedömdes i högre grad visa tecken på antisocialt beteende, de som hade över 15 visade i lägre grad tecken på antisocialt beteende.
Sju stycken frågor slogs samman gällande den goda relationen mellan ungdomarna och föräldrarna vilka var:
• om ungdomarna kunde prata med sina föräldrar
• om ungdomarna ser föräldrarna som förebilder
• om de har rutiner för mat-, sov- och tider då ungdomarna ska vara hemma
• föräldrarnas engagemang i skolan
• om ungdomarna lyssnar på sina föräldrar då de sätter gränser.
Frågorna hade fyra svarsalternativ alltså kan värdena variera mellan sju och 28. Minimum värdet blev 11 och maximum var 27. För att kunna göra chi-två dikotomiserades frågorna om boendeform, tiden ungdomarna spenderar tillsammans med föräldrarna, samt ungdomars syn på relationen till sina föräldrar. Detta gjordes på grund av att det var för få respondenter och i vissa fall ingen som svarat på svarsalternativen. Två variabelvärden gjordes ifall ungdomarna har en sämre eller bättre relation till sina föräldrar. De respondenter som låg under
medianvärdet 21 ansåg vi ha en sämre relation till sina föräldrar och de respondenter som hade över 22 har en bättre relation till sina föräldrar.
Efter detta gjordes korstabulering och chi-två värdet räknades ut för att se om det fanns signifikanta skillnader mellan de olika variablerna.
7. RESULTAT
Nedan kommer resultatet redovisas med hjälp av text, tabeller och figurer. I texten redovisas frågorna vi jämfört samt chi-två och resultatet. Därefter följs en kort presentation av följande tabell som är angiven i antal. Efter tabellerna redovisas en del av resultatet även i figurer som är angivna i antal eller procent.
Sambandet mellan tiden som ungdomarna spenderar med föräldrarna och relationen till föräldrarna visas med ett stapeldiagram (se figur 1) och chi-två. De sju frågor vi ansåg vara en god relation till föräldrarna slogs samman till en variabel. Chi-två visade att det finns en signifikant skillnad mellan ungdomar som tillbringar tid dagligen med föräldrarna och ungdomar som mer sällan tillbringar tid med föräldrarna. Chi-två= 4.223 och p< 0.004. De ungdomar som tillbringar mindre tid med föräldrarna har i större utsträckning en sämre relation till föräldrarna, 20 ungdomar mot 6 ungdomar. Det visade sig även att 32 ungdomar som dagligen umgås med sina föräldrar anser sig tycka ha en sämre relation till sina föräldrar.
Inget bortfall på denna fråga har noterats.
Mer sällan Dagligen
Hur ofta gör du något tillsammans med dina föräldrar?
0 10 20 30 40
Antal
Hur ser ungdomarnas
relation till föräldrarna ut?
Sämre Bättre
Figur 1 visar i antal hur ungdomars relation till deras föräldrar ser ut och om det finns samband mellan hur ofta ungdomarna gör något tillsammans med sina föräldrar.
På frågan som ungdomarna fick om hur ofta de gör något med sina föräldrar (se tabell 1) svarade 60 av de 86 ungdomarna att de dagligen gör något tillsammans med sina föräldrar, endast två ungdomar uppgav att de mer sällan gör något tillsammans med sina föräldrar. Här förekom inget bortfall.
Tabell 1 visar svarsalternativen på frågan om hur ofta ungdomarna gör något tillsammans med sina föräldrar.
Svarsalternativen är innan frågan dikotomiserades.
Antal
Alternativ Mer sällan 2
Flera
ggr/månaden 3
Flera
ggr/veckan 21
Dagligen
60
Total 86
För att se sambandet mellan hur ofta ungdomarna gör något tillsammans med sina föräldrar och vem/vilka de bor med testades en korstabulering och chi-två. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i hur ofta ungdomar umgås med sina föräldrar beroende på om de bor med mamma och pappa eller med bara mamma/pappa.
Sambandet ifall ungdomarna i högre eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende och hur deras relation till föräldrarna ser ut testades med en korstabulering (se tabell 2) och chi- två. Två olika variabler jämfördes varav den ena variabeln utgick ifrån sex frågor vi ansåg i högre eller lägre grad visa på antisocialt beteende. Den andra variabeln utgick ifrån de sju frågor vi ansåg vara en god relation till föräldrarna. Resultatet visade ingen signifikans, men det finns en stark tendens till antisocialt beteende hos de ungdomar som har en sämre relation till sina föräldrar. Chi-två= 3.761 och p< 0.052. 59,6 % av ungdomarna som anses ha en sämre relation till föräldrarna visar högre grad tecken på antisocialt beteende och 38,2 % av ungdomarna som anses ha en bättre relation till sina föräldrar visar i lägre grad tecken på antisocialt beteende. De ungdomar som inte visar tecken på ett antisocialt beteende har varken sämre eller bättre relation till sina föräldrar. Inget bortfall har förekommit på denna fråga.
Tabell 2 redovisar i hur stor grad ungdomarna visar tecken på antisocialt beteende och hur ungdomars relation till föräldrarna ser ut. Tabellen anger antal som svarat på frågorna.
I hur stor grad visar ungdomarna tecken på
antisocialt beteende?
Lägre grad Högre grad Total
Sämre 21 31 52
Hur ser ungdomars föräldrarelation ut?
Bättre
21 13 34
Sambandet mellan ungdomarnas boendeform och om de visar tecken på antisocialt beteende testades med korstabulering och chi-två (se tabell 3). Det visar ingen signifikant skillnad mellan boendeform och tecken på antisocialt beteende. Chi-två = 0.135 och p< 0.713. Av de ungdomar som bor med mamma eller pappa är det 12 stycken av 22 som i högre grad visar tecken på antisocialt beteende. 32 av 64 ungdomar som bor med både mamma och pappa visar i högre grad tecken på antisocialt beteende. Inget bortfall har förekommit på denna fråga.
Tabell 3 visar vem av föräldrarna ungdomarna bor med och i vilken grad de visar tecken på antisocialt beteende.
I hur stor grad visar ungdomarna tecken på
antisocialt beteende?
Lägre grad Högre grad Total
Mamma eller pappa 10 12 22
Vem av dina föräldrar
bor du med? Mamma och pappa 32 32 64
Total 42 44 86
För att se sambandet mellan ungdomarnas egna syn på deras relation till föräldrarna och vår definition om en god relation till föräldrarna gjordes en korstabulering och chi-två.
Korstabellen och chi-två visar på överrensstämmande mellan ungdomars upplevelse av relationen till sina föräldrar och måtten för en god relation i denna undersökning. Det finns en signifikant skillnad på de ungdomar som upplever sämre och bättre relation till sina föräldrar.
De ungdomar som själva upplever sämre relation till sina föräldrar har i högre grad fått en sämre relation utifrån vår definition på en god relation. De ungdomar som själva upplever bättre relation har i högre grad en bättre relation utifrån studiens frågor om relationen till föräldrarna. Chi-två= 4.935 och p< 0.025. 28 ungdomar som anser sig tycka ha en bättre relation till sina föräldrar har även det enligt frågorna en god relation till sina föräldrar. 31 ungdomar som uppgett sig ha en bättre relation till föräldrarna har en sämre relation till föräldrarna utifrån frågorna en god relation till föräldrarna. 21 ungdomar har enligt oss och dem själva en sämre relation till föräldrarna och 6 ungdomar tycker sig ha en sämre relation till föräldrarna då vi anser dem ha en bättre relation (se tabell 4). Inget bortfall har noterats på denna fråga.
Tabell 4 visar i antal hur ungdomarna själva upplever relationen till sina föräldrar i förhållande till hur vi ser på ungdomarnas relation till sina föräldrar utifrån de frågor som gjorts för en god relation till föräldrarna.
Hur ser ungdomars relation till föräldrarna ut utifrån vår definition på en god relation?
Sämre Bättre Total
Sämre 21 6 27
Ungdomars egna syn på relationen
till föräldrarna Bättre 31 28 59
Total 52 34 86
Ganska dålig Ganska bra Mycket bra
Ungdomarnas upplevelse av relationen till föräldrarna
0 10 20 30 40 50 60
Antal
Figur 2 visar innan dikotomiseringen vad ungdomarna har svarat på frågan om hur de upplever relationen till sina föräldrar.
Sammanfattningsvis visar resultatet på:
• ungdomar som umgås mer sällan med sina föräldrar har oftare sämre relation till sina föräldrar.
• att det inte finns något samband mellan ungdomarnas boendeform och tiden de spenderar tillsammans med sin/sina föräldrar.
• de ungdomar som har en sämre relation till sina föräldrar visar i högre grad tecken på antisocialt beteende.
• att de ungdomar som bor med både mamma och pappa i högre grad visar tecken på antisocialt beteende.
• att det finns en överrensstämmelse mellan ungdomarnas egna syn på relationen till föräldrarna och måtten utifrån vår definition för en god relation. Samtidigt visade det sig att vissa ungdomar som själva anser sig ha en bättre relation till sina föräldrar ansåg vi har en sämre relation till föräldrarna.
8. DISKUSSION
Syftet med denna studie var att se om samband finns mellan ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och ifall de i högre eller lägre grad visar tecken på antisocialt beteende. Vi ville även se om det fanns samband mellan tiden ungdomarna spenderar med sina föräldrar och hur relationen till föräldrarna ser ut. Vi anser att ungdomars relation till föräldrarna är betydelsefull om ifall ungdomarna utvecklar ett antisocialt beteende eller inte och vi anser även att tiden tillsammans med föräldrarna är viktig. Vi har fått en uppfattning om att dagens samhälle är mer stressat och att det ställs högre krav på föräldrarna ifrån arbetsgivare vilket kan bidra till att föräldrarna har mindre tid och ork för sina barn. Utifrån dessa tankar formulerades våra hypoteser som löd enligt följande: Ungdomar som spenderar mycket tid tillsammans med föräldrarna får en bättre relation till föräldrarna. Ungdomar som har en god relation till föräldrarna uppvisar mindre antisocialt beteende. Först i detta stycke kommer resultatdiskussionen där vi redogör för vad resultatet vi kommit fram till säger, vad litteraturen säger om ämnet och sist våra egna synpunkter. I metodavsnittet under tillvägagångssätt har vi redogjort för hur undersökningen genomförts och sist i detta stycke kommer vi att diskutera det positiva och negativa med tillvägagångssättet och forskningstraditionen vi använt oss av.
8.1 Resultatdiskussion
Våra hypoteser är att ungdomar som spenderar mycket tid tillsammans med föräldrarna får en bättre relation till föräldrarna samt att ungdomar som har en god relation till föräldrarna uppvisar mindre antisocialt beteende. För att få en uppfattning om detta kommer resultatet av enkäterna samt litteraturen vi studerat att presenteras nedan.
Vi formulerade en fråga gällande hur ofta ungdomarna gör något tillsammans med sina föräldrar och ifall de har en god relation till sina föräldrar. Resultatet visade att 38,4 % av de ungdomar som tillbringar mindre tid med föräldrarna i större utsträckning har en sämre relation till föräldrarna. Av de ungdomar som angav att de dagligen umgås med sina föräldrar var det 53,3 % som har en sämre relation till föräldrarna. Detta tolkar vi som att även om ungdomarna spenderar tid tillsammans med föräldrarna dagligen så bygger de inte upp en bättre relation. Det kan vara så att de spenderar mycket tid tillsammans men samtidigt är det konflikter mellan barn och förälder och/eller mellan föräldrarna vilket i sin tur påverkar relationen man bygger upp till sina föräldrar. Vi tror inte att man får en lika bra relation till sina föräldrar om man har föräldrar som bråkar mycket inför barnen. Enligt Scholte och Van der Ploeg (refererad i Andreassen, 2003) finns det riskfaktorer för en primärfamilj som förstör en sund utveckling vilka är; allvarliga föräldrakonflikter, konflikter mellan föräldrar och barn, dålig kommunikation mellan föräldrar och barn, osäker anknytning, dålig vägledning, icke- responsiv, icke-demokratisk och eftergiven barnuppfostringsmetod. Bland de ungdomar som deltagit i denna undersökning kan det vara så att de gör saker tillsammans med sina föräldrar men som inte stärker deras relation, det kan vara sådant som t.ex. att titta på tv tillsammans eller att någon av personerna styr mer över situationen då de umgås och det inte finns jämvikt i relationen. Sarnecki (2001) förklarar att föräldrarna inte ska ge order till barnen utan utgå ifrån ett demokratiskt samspel då man utbyter tankar och får förtroende för varandra, på så vis får föräldrarna den bästa kontrollen över sina barn. Enligt Rutter m.fl. (refererad i Berglund, 1998) är det avgörande hur miljön och livsstilen i sin helhet påverkar barnet. Giddens (1991) har tankar om att vanor och rutiner i familjen är en avgörande faktor för hur barnet utvecklas.
En viktig del för barnet och föräldrarna är att de skapar tillit och förtroende till varandra.
Författaren skriver vidare att de barn som inte känner trygghet och tillit i närmiljön upplever ångest, att de är ogillade av föräldrarna och självkänslan blir påverkad negativt.
Sammanfattningsvis betyder det att har man inga rutiner i hemmet är det svårt att bygga upp tillit till varandra och detta i sin tur medför att man senare i livet kan utveckla ett antisocialt beteende då miljön och livsstilen påverkar barnet. Hur man bygger upp relationen till sina föräldrar tror vi också handlar om hur ofta man gör något tillsammans. Enligt Kristjansson (2001) tycker föräldrar att de får planera sin vardag mycket noga för att hinna med allt som ska göras, sysslorna med barnen får delas upp mellan föräldrarna. Vår uppfattning om dagens samhälle är att vardagslivet är mer stressigt, i och med detta kan det påverka att ungdomarna inte får den uppmärksamheten av föräldrarna de kanske önskar. Får man inte den uppmärksamhet man behöver för att bli bekräftad så söker man den utanför hemmet som t.ex.
att hävda sig bland andra ungdomar, dvs. gör något kriminellt för att få bekräftelse av kompisar. Webster- Stratton (2004) beskriver det som att får man ingen uppmärksamhet ifrån föräldern då det handlar om positiv beröm och negativ kritik kämpar de för att få negativ uppmärksamhet efter som det är bättre än inget alls. Efter att resultatet sammanställts gällande frågan om tiden och relationen till föräldrarna kom vi i efterhand på att frågan skulle definieras på ett annat sätt. Vi hade kanske kunnat gå in djupare på tiden tillsammans och vad de exakt gör då de umågs genom att ställa en öppen fråga så att de själva kunnat definiera tiden tillsammans med föräldrarna.
Ungdomarna som deltagit i denna studie är 15 år och enligt Bowlby (1994) så ändras föräldrarnas beteendemönster med tiden som barnet blir äldre, vi tror att ungdomar i denna ålder ofta har skaffat sig ett liv vid sidan om familjen som att umgås med kompisar och ägnar sig åt fritidsaktiviteter. Likadant kan det också vara för föräldrarna, den tid som barnet var litet och behövde mycket passning begränsades tiden för egna intressen utanför familjen och ju äldre barnet blir desto mer kanske föräldrarna känner att de kan ägna mer tid för sig själva.
Med tiden som barnet blir äldre får de också mer ansvar över sitt eget liv. Detta kan vara en av anledningarna till att 20 ungdomar svarat att de tycker sig ha en sämre relation till sina föräldrar och att de umgås mer sällan tillsammans med sina föräldrar.
Antagandet vi kan göra utifrån denna fråga är att det är viktigt som förälder att ta sig tid att umgås med ungdomarna som behöver uppmärksamhet och respons på det de gör som tex.
skola och fritidsaktiviteter, visar föräldrarna intresse för detta så bygger man upp ett förtroende för varandra vilket leder till en bra relation.
Tiden som ungdomarna spenderar tillsammans med sina föräldrar har påverkan för hur deras relation ser ut, för att ha möjlighet att skapa en god relation krävs det att man tillbringar tid tillsammans. Därför har vi jämfört hur ofta ungdomarna gör något tillsammans med sina föräldrar och vilka av föräldrarna ungdomarna bor tillsammans med. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i hur ofta ungdomar umgås med sina föräldrar beroende på om de bor med mamma och pappa eller med bara mamma/pappa. Då ungdomarna i hög grad umgås dagligen med sina föräldrar och bor med både mamma och pappa kan detta ses som att det finns en struktur i familjen, detta är något som BRÅ-rapport (2005:4) menar minskar risken för utveckling av antisocialt beteende. Det vi inte kan veta utifrån dessa två frågor är vad ungdomarna gör då de är tillsammans med sina föräldrar. Berglund (1998) skriver att det finns tydliga samband mellan föräldrarnas och ungdomarnas problem samt att de är relaterade till varandra, vi tror därför att det i vissa fall finns risk för att den tid de har gemensamt kan ha dåligt inflytande på ungdomen.
Enligt Magnusson och Plantin (2004) har skilsmässorna ökat markant sedan efter krigstiden, då vi inte har någon liknande studie att jämföra med är det svårt utifrån vårt resultat att säga om det är en ökning eller inte men resultatet visade ungefär på vad vi själva hade trott gällande om ungdomarna bor tillsammans med båda sina föräldrar. Trots att Kristjansson (2001) förklarat att föräldrar har det stressigt och får planera sin tid väl så tycker ungdomarna i denna studie att de dagligen gör något tillsammans med sina föräldrar. Detta kan bero på att många av föräldrarna bor tillsammans och använder sig av den så kallade stafettpinnen, med det menar Kristjansson (2001) att föräldrarna löser av varandra med olika sysslor för att hinna med vardagen. Ungdomarna i denna studie är 15 år vilket är en ålder då det kan tyckas normalt att de gör mer saker på egen hand som att umgås med kompisar och ägna sig åt fritidsintressen. Resultatet är positivt om man ser till vad litteraturen uppger om just detta område.
Då vi studerade ungdomars relation till sina föräldrar och om de visar samband med ett antisocialt beteende blir vår hypotes verifierad då 59,6 % av ungdomar har en sämre relation till sina föräldrar visar tecken på antisocialt beteende. Av de ungdomar som har en bättre relation till sina föräldrar uppvisar endast 38,2 % ett antisocialt beteende. Forskarna vi har använt oss av i denna studie är överens om att biologiska faktorer, närmiljön och föräldrarna har en viktig betydelse för barnets utveckling men Rich Harris (refererad i Erling & Hwang, 2002) är inte inne på samma linje då hon genom forskning kommit fram till att det är kamraterna som formar barns och ungdomars beteende och personlighet. Vi är samstämmiga med att kompisarna är en påverkande faktor till ungdomarnas utveckling av ett antisocialt beteende men har även en stark tro om hur Bowlby (1994) förklarar barns utveckling. Han menar att det är föräldrarna som bygger en trygg bas för barnet. Får barnet denna trygga bas blir det emotionellt stabilt och använder sina möjligheter på bästa sätt då föräldrarna uppmuntrar till självständighet och finns till hands samt ger barnet gensvar när det ber om det.
Detta kan tolkas som att då barnet får denna trygga bas genom tid de spenderar tillsammans med sina föräldrar blir de starka emotionellt och kan motstå kompisar med sämre inflytande som kan leda till antisocialt beteende. I grunden bygger det på hur ungdomarna har det i hemmiljön och sedan är det kompisarna som är den avgörande faktorn ifall ungdomarna utvecklar ett antisocialt beteende eller inte. Det finns även de ungdomar som kallas för
”maskrosbarn” som själva har föräldrar som missbrukar eller är kriminella men dock klarar sig bra i livet genom att de har andra stödjande vuxna kring sig eller en bra kompis. Så den senare miljöpåverkan som bland annat handlar om kompisarna kan vara både positivt och negativt för en utveckling av antisocialt beteende. Om myndigheterna tidigt upptäcker att ett barn växer upp i riskabel miljö samt agerar efter behoven så tror vi att det kan förhindra utvecklingen av ett antisocialt beteende.
Jonsson (1978) skriver att barn som i tidig ålder haft dålig känslokontakt med mamman kan utveckla jag-svaghet. Detta i sin tur kan leda till svårigheter att kontrollera egna impulser inifrån, enligt psykoanalysen är det dessa impulser som styr vid brottslighet. Av de ungdomar i denna studie som har sämre kontakt med sina föräldrar och uppvisar ett antisocialt beteende kan det finnas de som har en försämrad jag-svaghet. Detta kan vi dock inte veta säkert eftersom vi inte har gått in på djupet i den typen av frågor som berör känslokontakten mellan barn och föräldrar. Det kan även finnas ett samband med hur barnet tidigare i livet haft det gällande rutiner. Barn som inte får rutiner tidigt i livet har svårare för att anpassa sig till omvärlden menar Giddens (1991) de kan också ha svårare för ta till sig och acceptera den yttre världen. Vi tror att det stämmer bra på antisociala ungdomar då de kan ha svårt för att acceptera samhällets regler, de vill själva bestämma hur det ska vara eller vad de ska göra eftersom de har fått göra det i hemmet. De är inte vana att följa regler eller att få konsekvenser
av dåliga handlingar vilket blir en ny ”upplevelse” då rättsystemet följer sina regler om ungdomen gjort något brottsligt.
För att studera skillnader mellan vem/vilka ungdomarna bor tillsammans med och ifall de uppvisar tecken på antisocialt beteende gjordes en korstabulering. Det visade sig att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan dessa variabler. Men enligt BRÅ- rapport (2005:4) visar en studie att de som bor med en av föräldrarna kan löpa större risk för ett antisocialt beteende då splittrade familjer är en riskfaktor. Vi anser att det är en felaktig generalisering att påstå något sådant i denna studie eftersom dessa ungdomar i nästan lika hög grad inte anses ha ett antisocialt beteende. Bowlby (1994) skriver att barn kan känna sorg och depression om relationer bryts men hur de hanterar det beror på hur barnet haft det i familjen under uppväxten, ungdomar som i denna studie bor i en splittrad familj kan lida av detta, kanske främst de som uppger sig ha en sämre relation till sina föräldrar vilket kan leda till antisocialt beteende. Om föräldrarna har nya förhållanden kan även detta påverka relationen till barnet.
Bowlby (1994) skriver att barn kan känna ängslan, vrede eller svartsjuka då relationen är hotad, vilket vi tror att barn kan uppleva det som då en ny man eller kvinna kommer in i familjen och ungdomen kanske får mindre tid med sin förälder. Vi kan inte dra någon av dessa slutsatser då vi inte vet tillräckligt mycket om ungdomens boendesituation eller om exakt hur mycket tid de spenderar tillsammans med föräldrarna, samt kvaliteten av den tiden.
Men vi kan göra ett antagande om att de ungdomar som bor med en av föräldrarna och umgås mer sällan med sin förälder ligger i riskzonen för ett antisocialt beteende.
Majoriteten av ungdomarna uppgav att de hade en ganska bra eller mycket bra relation till sina föräldrar. Detta tyckte vi var positivt men det var inte det svar som vi hade förväntat oss, vi tror att ungdomarna har en god relation till sina föräldrar som de svarat men att det i vissa fall kan vara så att ungdomarna har en kompisrelation till sina föräldrar. Vad vi inte kan veta är hur ärliga ungdomarna varit då de har svarat på frågan om relationen till sina föräldrar. Det kan vara så att de ungdomar som har en sämre relation till föräldrarna inte vågat svara helt ärligt på frågan då det satt fler elever bredvid då enkäten genomfördes. Ungdomarnas ålder kan även det ha påverkat deras svar då de är tonåringar och kan vara i en trotsig ålder mot föräldrarna. För att kringgå denna fråga som kan ha misstolkats har vi själva gjort en bedömning utifrån litteraturen om vilka frågor som ingår i en god relation till föräldrarna.
För att få en förståelse om hur ungdomarna uttrycker relationen till sina föräldrar i förhållande till hur vi tycker att relationen till föräldrarna är gjordes en kontrollfråga som jämförde dessa två variabler. Resultatet visade att 47,5 % av de ungdomar som utrycker sig ha en bättre relation till sina föräldrar även har det enligt våra frågor. De ungdomar som svarat att de tycker sig ha en bättre relation till sina föräldrar än vad vi tycker att de har kan bero på att de inte vet hur en bra relation till sina föräldrar kan vara. Ungdomarna har kanske aldrig upplevt en god relation till sina föräldrar där det getts tillräckligt med tillit, värme/kärlek, tid tillsammans och gränssättning från föräldrarna. Eftersom antisociala ungdomar drar sig till varandra och kanske har någorlunda lika relationer till sina föräldrar kan de inte se skillnader med kompisarnas relation till föräldrarna och deras egna eftersom de troligtvis har en liknande relation. Det kan också vara som vi nämnt tidigare att barnet har en kompisrelation till sina föräldrar istället för att de ser föräldern som en stödjande vuxen, men att barnet är nöjd med denna relation då de inte vet något annat. De ungdomar som deltagit i studien och har en god relation till sina föräldrar enligt både oss och dem själva har i hög grad svarat att de kan prata med sina föräldrar om det mesta, ser föräldrarna som förebilder, har rutiner för mat-, sov- och tider då de ska vara hemma. Dessa faktorer anses ha betydelse för barnets utveckling och kan hindra ett antisocialt beteende då de visar på tillit och trygghet för ungdomen.
