BOBACHTER:
Akademier bakom järnridån
I Svensk Tidskrift nr JO/ 1984 beskrev B OBachter forskningens situation i Sovjetunionen av i dag. I denna artikel redogör han för samspelet politik-forskningsprioritering-nationalism i
Östtyskland och Tjeckoslovakien. Akademikerna i dessafolkdemokratier följer Moskvas intentioner. Systemet har
lett till minskad intellektuell rörlighet och mindre kreativitet.
B O Bachter är en signatur med flerårig erfarenhet och möjligheter att fortlöpande följa forskningen i
Östeuropa.
Med sin bok "Bakom Rysslands Järnri-då" myntade PE Brusewitz 1923 ett be-grepp som aktualiserades efter andra världskrigets slut. Då flyttades järnridån mellan 50 till 100 mil västerut. Nära hälf. ten av Europas då 600 miljoner ställde under kommunistiskt styre. När "folk· demokratier" upprättats "reformera-des'' Östeuropas akademier och under· ställdes Akademia Nauk i Moskva. Län-dernas forskning centraliserades efter stalinistisk förebild. Akademierna ut·
gjorde toppen på forskningspyramidea och försågs med ideologiska sekreterare vilka ansvarade för att Moskvas inten-tioner genomfördes. Detta innebar inte att akademipresidierna blev l 00 procen-tigt Moskva-trogna, men den ideologiska rättningen skedde på bekostnad av inte~ lektuell rörlighet, kreativitet och effekti-vitet.
Hitler torde vara den person som
mer än någon annan bidragit till
emigrationen till USA av
nobel-pristagare.
Kravet på samproduktion i det socia-listiska blocket försvårades av att så
B
vetenskapsmän i de nyupprättade folkre-publikerna behärskade ryska, av att delrådde brist på tryckpapper samt av all kommunikationerna med Moskva
var
dåliga även tekniskt. Det är vid Akade-mia Nauk, Moskva, en omständig proce-dur att få ett vetenskapligt arbete pubJi. cerat. Spionrädslan gör att varje manus måste åtföljas av ett speciellt intyg att innehållet icke avslöjar statshemligheter Eftersom de vetenskapliga tidskrifternainte är effektiva kan det ta månader, ett
år eller mer innan uppsatsen blir tryckt - då är den nya upptäckten kanske re-dan överspelad.
Det kan ha sitt intresse att se hur sam-spelet politik-forskningsprioritering-nationalism gestaltar sig i två sinsemel-lan mycket olika akademier i Central-och Östeuropa.
Die Akademie der Wissenschaften
Vetenskapsakademien i Östberlin intar en central ställning i den socialistiska ge-menskapen och hänvisar stolt till att den grundades 1700 av G W Leibniz under namnet Die Preussische Akademie der Wissenschaften. Akademien tog tidigt internationella kontakter med andra eu-ropeiska lärda sällskap. Den svenska ve-tenskapsakademien erbjöd sig att förläg-ga Berlin-akademiens lärda skrifter och Linne publicerade sig tidigt på tyska. Syrets upptäckare C W Scheele gav en-bart ut ett arbete - och det var på tyska (Von der Luft und dem Feuer). Jöns Ja-cob Berzelius var noga att få ut sina rön på "vetenskapens språk". Samarbetet mellan svenska och tyska naturvetare stärktes alltmer i flera discipliner och tyska förblev det dominerande språket for svenska forskare fram till andra världskrigets slut.
Under Weimarrepubliken under-ställdes Berlinakademien ministern för vetenskap, konst och folkbildning och förlorade därmed sin oberoende ställ-ning. Detta förhållande stadfåstes även under nazitiden, men akademien behöll dock sin position som Tysklands ledande lärda sällskap.
I början av 1930-talet diskuterade
aka-37
demien åtgärder mot Albert Einstein som då var professor och föreståndare för Kaiser-Wilhelm institutet i fysik, Berlin. Einstein protesterade mot de antisemitiska aktionerna, avsade sig sitt tyska medborgarskap och emigrerade till USA. Han ledde därmed en massiv ut-vandring från nazityskland av judiska och oliktänkande vetenskapsmän. Adolf Hitler torde vara den person som mer än någon annan har bidragit till emigra-tionen till Förenta Staterna av nobelpris-värdiga forskare.
De kvarvarande tyska vetenskaps-männen vilka inte stödde nazismen vände politiken ryggen samt "flydde in i sin forskning". Akademien försökte be-hålla sin opolitiska ställning och vägrade t ex så sent som 1941 att efterkomma ett krav från riksministern att invälja namn-givna vetenskapsmän. Akademien bom-bades sönder och höll sitt sista plenar-sammanträde den l mars 1945 då leda-moten D W e s termann i ett skyddsrum inför 11 åhörare föreläste över ämnet "Pluralbildung an afrikanischen Dialek-ten".
Öst-Berlinakademien
Bokstavlingen på ruiner grundades Öst-Berlinakademien sommaren 1946 på be-fälsorder nr 187 från Överkommendan-ten i den Sovjetiska Besättningsstyrkan i Tyskland, Marskalk Sokolowski. Aka-demien valde sin första preses Johannes Stroux (icke-medlem av kommunistpar-tiet) som även blev rektor för Humboldt-universitetet i Östberlin. Ett imponeran-de återuppbyggnadsarbete tog sin bör-jan; år 1948 hade 25 institutioner och laboratorier fårdigställts under
akade-38
miens ledning. Forskningen pnontera-des i Östtyskland och medaljerapnontera-des efter sovjetiskt mönster - tex med "Vater-ländischer Verdienstorden in Gold" eller "Banner der Arbeit". Aktivt deltog poli-tiskt övertygade vetenskapsmän samt kolleger som vänt nazitysktand ryggen. Ett mera spektakulärt tillskott noterades
1959 då kärnfysikern Klaus Fuchs
läm-nade England efter att ha avtjänat 14 års fängelse för spioneri. Fuchs hyllades som hjälte i DDR. Han valdes in i
akade-mien, blev medlem i dess presidium och
är numera en respektabel pensionär i
Dresden.
Andra mindre uppmärksammade fors-kare utvecklade plantgenetiken där de
efter tålmodiga försök visade på fals
a-rierna i den sovjetiske
akademiledamo-ten P O Lysenkos marxistiska biologi-teorier utan att vare sig förlora sina pos-ter i institutionen eller i akademien.
Någon tid innan Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Östtysk-land slöt den svenska vetenskapsakade-mien ett utbytesavtal med Berlin-akade-mien, fö ett av de första som den unga republikens akademi ingick med ett
icke-socialistiskt land. Tyskarna använde
möjligheterna inom avtalet till det ytters-ta och knöt konytters-takter med svenska
insti-tutioner inom teoretisk fysik, atomfysik,
det fasta tillståndets fysik samt geodesi och biokemi.
I den under kriget svårt skadade sta-den Halle, DDR, finns en märklig institu-tion. Det är den 1652 grundade alltyska
akademien die Leopoldinische Deutsche
Akademie der Naturforscher. Här möts tysktalande forskare över de politiska gränserna. De båda tyska statema lik-som Österrike är väl representerade med
framstående vetenskapsmän som leda-möter. Däremot är såväl polis som sä-kerhetstjänst påfallande diskreta.
Bioke-misten Kurt Mothes, uppskattad ut·
ländsk ledamot av the Royal Society London och i Kungl V etenskapssamhä}.
!et, Uppsala, har under sin tid som
preses under åren 1954-74 genom siD internationella prestige i forskarvärldea kunnat behålla Leopoldinas oberoende
Den traditionen har behållits av
nuvaran-de preses, fysikern Heinz Bethge.
Leo-poldina har kommit att bli ett viktigt fo-rum för det allt starkare alltyska samar· betet inom naturvetenskaperna. Ceskos1ovenska Akademie VM
Ä ven om Tjeckoslovakien numera tillhli
Östblocket ligger Prag geografiskt väster om Wien. År 1348 grundades
Karl-uni-versitetet i Prag - det äldsta norr om
Alperna. Det var hit som bl a svenska
studenter fotvandrade innan vi skaffade oss egna universitet och högskolor. Ide. erna i Prag var länge tongivande för Cen-traleuropa och därigenom även för
res-ten av världen. Det var i Prag som dc
etiska grunderna för vår tids vetenskapJi. ga tänkande formulerades. Det gjordes av Jan Hus som valdes till rektor i Praa
år 1409. Hus stod orubbligt för sina ideer
och brändes till döds för dem. En mera
sentida tjeck är Jan Purkyne
(1787-1869) vars outtröttliga upptäckarglädje
avsatt många spår inom fysiologien. Han
har celler i lilla hjärnan uppkallade efter sig liksom det så kallade Purkyne-feno-menet (att vi vid mörkerseende under skymning uppfattar rött-gult mörkare och blått-grönt ljusare än vid dagsljus).
Pragprofessorn Jaroslav Heyrovsky
sinupptäckt och utveckling av
polarigra-fin
,
en elektrokemisk metod som fåttbe-tydande användning inom den kemiska malysen.
Alltsedan 1300-talet var den högre un-dervisningen och forskningen i Prag
öpp-na
för utlänningar. Här verkade dendanske astronomen Tycho Brahe och
bans efterföljare tysken Johannes
Keppler. Kepplers lagar utgjorde en ny grundval för planetteorien och bildar aven plattformen för den celesta
mekani-k
en.
I Prag verkade österrikaren Ernst Mach vars namn för alltid knutits tillmätningen av överljudshastigheten.
Un-der en kortare tid var Albert Einstein
knuten till Praguniversitetet som
profes-sor. Men även andra delar av landet var öppna för utländska forskare - det var
exempelvis i det slovakiska Brno som
österrikaren Gregor Mendel utförde de
forskningsarbeten som gjorde honom till
den moderna ärftlighetslärans
grundläg-gare.
Denna öppna tradition bröts med den
nazistiska ockupationen. När
Tjeckoslo-vakien återupprättades 1945 utvisades 3
miljoner sudettyskar vilket innebar en
allvarlig intellektuell åderlåtning. Det
in-nebar även 1950-talets klassutrensningar
från landets universitet och högskolor.
Det under den habsburgska tiden
grun-dade kungliga Böhmiska vetenskapliga
sällskapet upplöstes och ersattes år 1953
av den tjeckoslovakiska
vetenskapsaka-demien, Ceskoslovenskå Akademie
Ved.
Akademiens konstitution fastslår att
den skall " ... arbeta för att uppbygga
och utveckla den Tjeckoslovakiska
So-cialistiska Republiken till ett socialistiskt
samhälle. Planeringen av vetenskaplig
forskning och alla av Akademiens
aktivi-teter skall baseras på de mål för ekono-misk, kulturell och politisk utveckling av vårt samhälle som upprättats av det tjec-koslovakiska kommunistpartiet ... ".
Den unga akademien fick en flygande
start trots kronisk brist på konvertibel valuta för inköp av utländsk utrustning och instrument. Forskare snabbutbil-dades i Sovjet. På förvånansvärt kort tid hade en åtminstone numerärt stor fors-karkader bildats. Man följde till att bölja med slaviskt Akademia Nauk, Moskva, och fördömde i marxistisk anda "borger-liga" vetenskapsgrenar som genetik och
cybernetik. Biovetenskaperna
priorite-rades liksom vissa forskningsgrenar av fysiken.
Ä ven om själva definitionen av
forska-re kan diskuteras i följande översikt så speglar den situationen i landet strax in-nan Dubcek-våren övergick till kall frost: Antalet yrkesverksamma inom ve-tenskap och forskning var i Tjeckoslova-kien 18,2 per tusen i jämförelse med Sov-jet 26,4, USA 16,2, Storbritannien 12,3
och Sverige 9,0. Antalet forskare med universitetsexamen per 10000 innevåna-re vid samma tid var 31 i
Tjeckoslovaki-en mot Sovjet 45, USA 28,
Storbritanni-en 16 och Sverige 17.
Under 1960-talet hade
akademi
~
bör-jat uppnå en viss politisk självständighet.
Men dess prestige och goda ställning
blev dess olycka. När Sovjetunionen och de andra Warszawapaktländerna inva-derat landet erhöll akademien en ukas, daterad den 21 augusti 1968. Om inne-börden inte varit så tragisk skulle den kunna ha författats av den absurde sol-daten Sjveks andlige fader Jaroslav Ha-sek:
40
"ORDER: Jag, representant för Warszawa-paktens trupper, löjtnanten av första graden, Orlov Yuri Alexandrovitch, beordrar all kanslipersonal samt medlemmar av Presidiet för den tjeckoslovakiska vetenskapsakade-mien att sluta arbeta den 22 augusti 1968 kl 13.00 och utrymma samtliga av akademiens lokaler.
Signatur" Den relativa frihet som trots allt fanns på akademien och dess institutioner för-svann efter 1968. Det nya handplockade presidiet var devot Moskva-troget. Kon-trollen fick under den första tiden en om-fattning som nära nog överträffade Franz Kafkas visioner. Den följande femårspe-rioden 1969-1974 utmärktes av en ojäm-förlig deklinering vad gäller de veten-skapliga publikationernas kvalitet och ett lågvattenmärke vad gäller forskarut-byte såväl med kapitalistländerna som med brodernationerna i östblocket.
Varje utrikesbesök måste planeras
6-12 månader i förväg och godkännas av kommunistpartiet eller dess representan-ter. Alla utländska besök måste rappor-teras, även av privat natur. Varje brev som sänds eller mottages utanför öst-blocket måste underställas censuren. Flera västerländska vetenskapliga tid-skrifter konfiskeras och kan erhållas först efter vederbörlig "granskning".
Innan den tjeckoslovakiska akado-mien och dess institutioner åter ÖPJI' nades efter ockupationen 1968 hade
samtliga anställda avskedats samt åter· anställts på korttidskontrakt. Alla inte~ lektuella granskades av en undersö' ningskommitte som inrättats av kommu-nistpartiet. Flera vetenskapsmän
!Jo.
dömdes som opålitliga Dubcek-anhänga. re och uteslöts ur akademien samt fråJt.
togs sina befattningar. De stämpladet som "icke-vetenskapsmän". Deras bm förbjöds rätt till högre undervisning. Ea lag av den 9 maj 1972 från utbildningsdo-partementet i Prag fastslår att: "Det är icke tillåtet att publicera arbeten av för· fattare vilka är uteslutna ur kommunist-partiet eller avskedats från universitetet på grund av politiska orsaker eller som emigrerat illegalt.''
En av de politiskt tillsatta chefe1111 fällde en replik när han tillträdde som
ny
direktör vid akademiens institution for atomfysik som kommer att överleva
ho-nom. Det var Jaroslaw Prochazka som yttrade: "Jag är beredd att till och med
kasta ut Einstein om hans politiska UPJI' fattning inte var helt i ordning!"
Sedan dess har tjeckisk vetenskap tvingats anpassa sig till de nya riktlinjer· n a.
