Sida 1 av 43
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Kenny Meijer HOP1
Handledare Antal ord: 13974
Aida Alvinius Beteckning Kurskod
Självständigt ar-bete magisterupp-sats, krigsveten-skap
2O015
GEMENSAMHET I DEN SJÖOPERATIVA HELIKOPTERVERKSAMHETEN
Sammanfattning:
Sverige blev 1 januari år 1998 första landet i världen att organisatoriskt inordna alla militära helikop-tersystem under samma organisationsenhet, helikopterflottiljen. Den sjöoperativa helikopterverksam-heten, som tidigare var förlagd under marinen, genomförs idag som ett samarbete över försvarsgrens-gränserna mellan flygvapnet och marinen.
I den militära kontexten beskrivs förmågan hos olika försvarsgrenar att samarbeta på ett ömsesidigt förstärkande sätt med begreppet gemensamhet (eng: jointness). Med utgångspunkt i teori om gemen-samhet syftar undersökningen till att skapa förståelse för hur den sjöoperativa helikopterverksam-heten påverkats sedan marinflygets avveckling. Följaktligen kan den tydliggöra och belysa fokusområ-den för hur fokusområ-den idag existerande gemensamheten kan förbättras.
Resultatet av undersökningen visar på en påverkan av gemensamheten i den sjöoperativa helikopter-verksamheten inom aspekterna operation, organisation, utbildning och doktrin. Den tidigare gemen-samma utbildningen och organisationstillhörigheten bidrog till att det mellan marinflyget och övriga marinen fanns en gemensam marin kultur gynnsam för samarbetet. Att överbrygga den kulturella di-vergensen idag framstår som en utmaning för att åter nå gemensamhet inom den sjöoperativa helikop-terverksamheten.
Nyckelord:
Sida 2 av 43
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4
1.1 PROBLEMFORMULERING ... 4
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 5
1.3 TIDIGARE FORSKNING ... 6
Organisationsförändringar ... 6
Gemensamhet ... 7
1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 8
1.5 DEFINITION AV BEGREPP ... 9
Gemensamhet (eng: Jointness) ... 9
Interoperabilitet ... 9
1.6 INOM- OCH UTOMVETENSKAPLIG RELEVANS ... 9
1.7 DISPOSITION ... 10
2. TEORI ... 10
2.1 GEMENSAMHET OCH GEMENSAMMA OPERATIONER ... 10
2.2 TEORETISKT RAMVERK... 11 Operation ...12 Organisation ...13 Utbildning ...14 Doktrin ...14 3. METOD ... 16 3.1 STUDIENS UTFORMNING ... 16 3.2 METODVAL ... 17 3.3 TRYCKA KÄLLOR ... 18 3.4 SAMTALSINTERVJUUNDERSÖKNING ... 18 3.5 INTERVJUGUIDE ... 19 3.6 VAL AV RESPONDENTER ... 19 3.7 VALIDITET, RELIABILITET ... 20 3.8 KÄLLKRITIK ... 20 3.9 OPERATIONALISERING AV TEORI ... 22
Sida 3 av 43
4. ANALYS ... 23
4.1 GEMENSAMHET ... 23
4.2 OPERATION ... 24
Permanenta strukturer och Tillfälliga lösningar ...24
Operationsfrekvens...25
Rätt kompetens i ledning ...26
4.3 ORGANISATION ... 27
Sammanhängande gemensam ledningsstruktur ...27
Kompatibla system ...28
4.4 UTBILDNING ... 29
Gemensam utbildning ...29
Gemensamhetsinriktad specifik utbildning ...30
Kultur ...31
4.5 DOKTRIN ... 32
Gemensamma styrande dokument ...32
Samspelande specifika, styrande dokument ...32
Funktion med explicit uppgift att hålla publikationer gemensamma ...33
5. DISKUSSION ... 34
5.1 OPERATION ... 34
5.2 ORGANISATION ... 36
5.3 UTBILDNING ... 37
5.4 DOKTRIN ... 38
5.5 REFLEKTION OCH FORTSATT FORSKNING ... 39
Sida 4 av 43
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Försvarsmaktens sjöoperativa helikoptrar tillhörde under 1980-talet marinen. De var organise-rade under marinflyget och engageorganise-rades det årtiondet i en intensiv ubåtsjaktperiod efter ett antal incidenter där misstänkta ubåtar kränkte den svenska territorialvattengränsen. Det fanns under tidsperioden ett tydligt mål och syfte med den sjöoperativa helikopterverksamheten och den skarpa ubåtsjakten var en nationell angelägenhet. Omständigheterna gjorde marinflyget till en välfungerande enhet som gemensamt med övriga marinen kunde kombinera vapensystem från sjögående- och flygande enheter (Norberg & Liander, 1997, s.54,110).
År 1998 blev Sverige det första landet i världen att organisatoriskt inordna alla militära helikop-tersystem under samma organisationsenhet, helikopterflottiljen. De helikophelikop-tersystem som tidi-gare tillhört marinen, armén och flygvapnet leddes därefter gemensamt från helikopterflottiljen. Det fanns flera syften med denna omorganisation. I en proposition från år 1996 menar Rege-ringen, i likhet med Försvarsmakten, att Försvarsmaktens helikopterresurser bör samordnas inom ett gemensamt program. Genom att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj skulle ett ge-mensamt ledningsorgan underlätta vid insatser under kris och krig. Helikopterflottiljen skulle ef-fektivisera samordning av helikoptertyper, utbildning och beredskap, vilket skulle bidra till att Försvarsmakten i sin helhet bättre kunde lösa sina uppgifter (Prop., 1996/97:4).
I mitten på 2000-talet blev Helikopter 4 föremål för avveckling. För ubåtsjakten och den sjöope-rativa helikopterverksamheten hade Helikopter 4 länge haft en central roll. En prioritering av transportförmåga för markförband medförde att Helikopter 4 innan avveckling modifierades från det sjöoperativa, till att ingå i Nordic Battle Group 2008. Detta innebar synnerliga begränsningar för sjöoperativ helikopterflygtid och nivån på den flygburna ubåtsjakten bedömdes falla under kritisk nivå innan ersättaren, Helikopter 14, skulle nå operativ förmåga (Westin & Broström, 2008, s.211).
Det dröjde fram till mitten på 2010-talet innan den sjöoperativa Helikopter 14F levererades. Helikopter 6, som tillsammans med Helikopter 4 utgjorde de sjöoperativa helikoptersystemen, avvecklades år 2004. Även Helikopter 6 avvecklades innan ersättaren Helikopter 15B kunde överta de sjöoperativa uppgifterna (Annerfalk, 2018, s.160-166).
Den eftersatta sjöoperativa helikopterverksamheten fick under 2010-talet ett nytt uppsving. År 2018 hade 3:e helikopterskvadron i Ronneby fullt fokus på att återta den sjöoperativa förmågan (Annerfalk, 2018, s.141) och idag ser organisationen runt verksamheten annorlunda ut. Fartygen tillhör fortfarande marinen, men de sjöoperativa helikoptrarna tillhör flygvapnet. Från att ha varit
Sida 5 av 43 försvarsgrensegen för marinen, är idag den sjöoperativa helikopterverksamheten ett samarbete över försvarsgrensgränserna.
En organisationsförändring som innebär en omställning för hur organisationen styrs och kon-trolleras kan komma att förändra kulturen (Jacobsen & Thorsvik, 2002). Uppdelningar mellan grupper kan förstärkas i militära organisationsförändringar och det är inte främst hur väl samar-betet fungerar som utvärderas efteråt (Leinonen et al., 2018, s.149). För att uppnå framgång i ett samarbete mellan försvarsgrenar förespråkas en hög gemensamhet (Jackson, 2018). Begreppet gemensamhet överlappar delvis med de effekter som riskerar att drabba organisationer som ge-nomgått förändring. Hur samarbetet med den sjöoperativa helikopterverksamheten fungerar idag råder det olika uppfattningar om och denna undersökning söker svar på hur samarbetet på-verkats sedan marinflygets avveckling.
1.2 Syfte och frågeställning
Västerländsk modern krigföring har idag ett stort fokus på gemensamma operationer. Den bä-rande idén är att effekten av en gemensam operation är större än summan av enskilda (DGO 20, s.38). Den militära sjöoperativa helikopterverksamheten är idag ett sätt att utnyttja delar av två försvarsgrenar mot ett gemensamt mål. Helikoptrarna från flygvapnet kan enligt idén förstärka marinens förmågor. De sjögående enheternas förmågor kan kompletteras med helikopterns och skapa en summa som överstiger plattformarnas enskilda förmågor. Att verka gemensamt med flera vapen, system eller försvarsgrenar genererar synergieffekter. Kring det råder det konsensus. Den amerikanska försvarsmaktsledningen går så långt att de hävdar att ”modern krigföring är gemensam krigföring” och ”när vi betraktar krigets natur i modern tid finner vi den synonym med gemensam krigföring”. För att uppnå gemensamhet måste det ske överbryggning, framförallt mel-lan kulturer, egna särintressen och ledningsstrukturer (Ångström & Widén, 2005, s.147).
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur gemensamheten i den sjöoperativa helikopterverk-samheten påverkats efter marinflygets avveckling. Följaktligen kan den tydliggöra aktuell
gemen-samhet inom avgränsningen och belysa fokusområden för hur den existerande gemengemen-samheten
kan förbättras. Fokus för undersökningen ligger på samarbetet och relationerna mellan marinens och flygvapnets enheter som idag utgör den sjöoperativa helikopterverksamheten. Den centrala forskningsfråga som ställs i undersökningen är:
- Hur har gemensamheten i Försvarsmaktens sjöoperativa helikopterverksamhet påverkats
Sida 6 av 43
1.3 Tidigare forskning
Forskningsöversikten tar inledningsvis upp forskning på organisationsförändringar och hur mili-tära organisationer påverkats i samband med förändringar. Därefter vad tidigare forskning om
gemensamhet visat och hur den mellan försvarsgrenar gått att uppnå.
Organisationsförändringar
Varje organisation befinner sig i ständig utveckling (Ahrenfelt, 1995; Ahrne & Papakostas, 2014). En organisationsförändring innebär att organisationen på något sätt förändras och något nytt medförs. Det kan innebära nya sätt att arbeta, organisera processer eller nya tekniska lösningar. Det kan även vara en omställning för hur organisationen styrs och kontrolleras. Organisationens kultur kan i organisationsförändringen komma att påverkas, det vill säga förändring av normer, seder, bruk och värderingar (Jacobsen & Thorsvik, 2002). Förändringar kan ske olika snabbt och kan drabba antingen hela organisationer eller delar av verksamheten (Ahrne & Papakostas, 2014). En förändring kan vara oplanerad, som en följd av en påfrestande händelse, men är oftast planerad till följd av att ett problem måste lösas (Jacobsen, 2005). Vanligtvis sker organisations-förändringar med anledning av lågkonjunktur, resursbrist eller förändrad omvärldsbild. Alla or-ganisationer genomgår förändringar. Det gäller även militära oror-ganisationer som över tid är för-hållandevis stabila (Andrzejewski, 1954; Holmberg & Alvinius, 2019).
Avveckling till följd av minskat yttre hot är den typen omorganisation som har drabbat militära organisationer mest i västvärlden (Norheim-Martinsen, 2016). Under andra delen av 1900-talet har stora politiska trender; en gradvis utveckling mot industrialisering och välfärdsstater margi-naliserat militärens roll i Europa (Leinonen et al., 2018, s.136). Efter kalla kriget har svenska för-svarsmakten varit föremål för tjugo år av omorganisationer som en del av det förändrade säker-hetspolitiska läget (Bergström et al., 2014, s.385). Organisationsförändringarna i svenska för-svarsmakten har likt andra europeiska försvarsmakter varit långtgående. I en studie på finska försvarsmakten visades hur de organisatoriska förändringar som gjorts förstärkt befintliga soci-ala uppdelningar men att det perspektivet av organisationsförändringen sällan finns med. De ut-värderingar som görs på omorganisationer fokuserar främst på ekonomi och tidsramar. Inte på personalens samspel och roll i den nya organisationen (Leinonen et al., 2018, s.149). I den svenska kontexten menar Holmberg och Alvinius att Försvarsmaktens omorganisationer gett upphov till flertalet utmaningar. De strukturella organisationsförändringar, som medfört nya kontaktytor och uppgifter, har utmanat tidigare hierarkier och skapat friktioner. Detta har visat sig antingen generera stort medhåll eller motstånd bland medarbetare (2019, s.136).
Sida 7 av 43 De organisatoriska förändringar som gjorts i Försvarsmakten kan således misstänkas haft på-verkan på flera områden. Nya sätt att arbeta, förändringar i hur verksamheten styrs och kulturella skiftningar påverkar även militära organisationer. Effektivitetsvinster är av värde för en militär verksamhet men är inte hela svaret på vad som åstadkommits. Hur väl två eller flera organisat-ionsdelar fungerar tillsammans i militär kontext går att tydliggöra genom begreppet
gemensam-het (Jackson, 2018).
Gemensamhet
I en studie från år 2017 fann man kulturen central för samarbetet mellan israeliska flygvapnet och israeliska armén. Ben-Shalomas & Tsurb lyfter fram vikten av en ömsesidig förståelse för de mili-tära kulturerna enheterna emellan. De visade att genom överbryggning av kulturella skillnader, normer och procedurer mellan försvarsgrenar uppnås en ökad gemensamhet och därmed en ökad framgång i gemensamma operationer. Slutsatsen som drogs var att detta arbete måste göras på en organisatorisk nivå (Ben-Shalomas & Tsurb, 2017).
Arpi Dilanian och Matthew Howard tar samma år upp gemensamhet mellan försvarsgrenar i en intervju med Generalmajor Kathleen Gainey. I artikeln som fått namnet Simple is Better in Joint
Operations framhävs istället enkelheten på lägre nivå. Nämligen individnivån.
Problembeskriv-ningen delas med Ben-Shalomas och Tsurb. Däremot menar Gainey att integrationen bör ske på en lägre nivå och således bör ansvaret för gemensamheten flyttas ned på medarbetaren (Dilanian & Howard, 2017, s.46). Mycket av forskningen på gemensamhet inom försvarsmakter överlappar varandra i problemformuleringar. De två ovan nämnda studierna landar dock i olika slutsatser om det organisatoriska och kulturella perspektivet.
I en artikel om gemensamhet av Don M Snider från år 2003 diskuteras utbildningsområdet. Han menar att gemensamhetsutvecklingsarbetet i den amerikanska försvarsmakten bör ha fokus på gemensam utbildning. Det bidrar till en helhetssyn som gynnar samarbetet mellan försvarsgre-narna (2003, s.17). Dennis J. Blasko håller med Snider om att utbildningen är central för uppnå gemensamhet. Han trycker på att det inte räcker med att försvarsgrensintegrera logistik och kom-munikation mellan vapensystem. Utan att det krävs ett mer helomfattande arbete med gemensam utbildning för att förändra den rådande inställningen hos officerare och soldater. Därtill menar Blasko att en gemensam doktrin starkt bidrar till samarbetet över försvarsgrensgränserna (2016, s.686).
Benjamin S Lamberth som undersökt försvarsgrensintegrering av attackflyget från amerikanska flygvapnet och marinen pekar just på en gemensam doktrin. Han hävdar att det sedan 90-talet skett en nästan fullständig integrering av attackflyget från en tidigare låg nivå. Där det förr fanns
Sida 8 av 43 en stor skillnad i procedurer och kultur nåddes det i mitten på 2000-talet en godtagbar gemen-samhetsintegration. Detta möjliggjordes av gemensam doktrin och styrande dokument som kunde ensa procedurer och överbrygga de kulturella skillnaderna (Lamberth, 2008, s.27).
På forskningsområdet sjöoperativ helikopterverksamhet eller marinflyg (eng: Fleet Air Arm) och
gemensamhet (eng: Jointness) finns nästan ingen forskning tillgänglig. I princip alla nationer som
har sjöoperativ helikopterverksamhet har den organisatoriskt inordnad under samma försvars-gren, nämligen marinen.
Storbritannien, som har en gemensam helikopterledning (JHC – Joint Helicopter Command) se-dan år 1999, har valt att behålla delar av sin sjöoperativa helikopterverksamhet under marinens ledning. I ett arbete från år 2008 skriver örlogskapten Louis Wilson-Chalon om den gemensamma helikopterledningen. Han argumenterar för en total integrering av marinflyget i den gemen-samma helikopterledningen. Han gör det dock med emfas på balansen mellan marinflygets exper-tis i arenan och de organisatoriska fördelarna med en gemensam ledning (Chalon, 2008).
1.4 Avgränsningar
Det som undersöks i denna uppsats är gemensamheten mellan två försvarsgrenar, marinen och flygvapnet. Detta efter en omorganisation där en del av organisationen flyttats från en försvars-gren till en annan. I undersökningen är gemensamheten avgränsat till den sjöoperativa
helikop-terverksamheten. De delar av flygvapnet som bedriver den, samt de delar av marinen som är
del-aktiga i den. Undersökningen söker inte svaret på hur gemensamt marinen och flygvapnet är i allmänhet.
Begreppen gemensamhet och interoperabilitet är idag populära i den militära kontexten. Inte minst i den svenska försvarsmakten. I Perspektivstudien från 2018 nämns mycket om gemensam-het men det är främst i avseenden som tekniska system, högre myndiggemensam-hetsnivå, högre chefsnivå och mellanstatligt (Perspektivstudien, 2018). Det som ofta glöms bort är den gemensamhet som blir direkt påverkande vid den faktiska kontaktytan. Den mellan helikopterbesättningar och be-sättningar ombord på fartygen. Den mellan de som har det flygoperationella ansvaret och de som ska använda den flygande resursen. Fokus för undersökningen kommer därför ligga på den per-sonal som bildar kontaktytorna men kommer ta ett större perspektiv då kontexten kräver det. Originaliteten i det som studien undersöker ligger dels i avsaknaden på forskning, omorganisat-ionen och hur den sjöoperativa helikopterverksamheten påverkats efteråt, dels i att den undersö-ker gemensamheten på en lägre nivå där ansvaret för integrationen bör ske (Dilanian & Howard, 2017, s.46).
Sida 9 av 43
1.5 Definition av begrepp
Gemensamhet (eng: Jointness)
Gemensamhet i den militära kontexten beskrivs kortfattat som förmågan hos marinen, armén och
flygvapnet att planera och genomföra operationer på ett ömsesidig förstärkande sätt. Begreppet
kan delas in i två nivåer: Samordning och integration. Samordning är ett första steg att nå gemen-samhet men behåller försvarsgrenens autonomi. Gemengemen-samheten lämnas egentligen åt försvars-grenscheferna att hantera. Vid integration är försvarsgrenarna integrerade och lyder under samma chef. Samordningen kan ses som ett första steg att närma sig integration och gemensam-het. De flesta västerländska försvarsmakter har övergått från att samordna försvarsgrenarna till en ambition om integrering (Mukherjee, 2016, s.6-10).
Det är viktigt att påpeka att gemensamhet mellan försvarsgrenar inte är något oemotsagt posi-tivt. Det finns studier som visar att för hög gemensamhetsintegration kan hämma försvarsgre-narna att utveckla sin specifika kompetens. Det har även gått att visa att en viss form av försvars-grensrivalitet driver militär innovation (Mukherjee, 2016, s.10). Samtidigt som rivaliteten kan driva innovation har en för stark tävlingsinriktning mellan försvarsgrenar visat sig ha negativ på-verkan på resultatet vid en gemensam operation (National Defense Univ. Press, 1991, s.14–15). Med det sagt är det brett erkänt att gemensamhet mellan försvarsgrenar förstärker den militära effektiviteten (Mukherjee, 2016, s.10).
Interoperabilitet
Interoperabilitet är ett mått på förmågan hos olika organisationer eller individer att operera till-sammans för att nå ett gemensamt mål. Begreppet används ibland synonymt med gemensamhet då det också i militär kontext handlar om en samlad ansträngning. När det talas om hur pass sam-arbetsanpassade två olika nationers försvarsmakter är används vanligtvis interoperabilitet som begrepp (Paget, 2016, s.48).
1.6 Inom- och utomvetenskaplig relevans
Forskning på den sjöoperativa helikopterverksamheten, efter avvecklingen av marinflyget med fokus på gemensamhet är inte tidigare gjord. Gemensamhetens påverkan kan vara ett perspektiv att ta med vid beredning av organisatoriska beslut. Utfallet av undersökning kan antingen stärka eller problematisera ställningstaganden för framtida organisationsförändringar. Det samhällsve-tenskapliga och krigsvesamhällsve-tenskapliga bidraget blir en organisationsförändring som sätts i en militär kontext.
Sida 10 av 43 Att ta gemensamhetsperspektivet kan synliggöra en alternativkostnad med omorganisationer som annars riskerar att missas. Om den sedan anses legitim är myndighetens eller statens beslut. Detta skapar utomvetenskaplig relevans för myndigheten Försvarsmakten och kan potentiellt vara av värde för inför framtida förändringar där delar av försvarsgrenar ska omorganiseras.
1.7 Disposition
Det första kapitlet inleddes med en problemformulering och syfte som landade i en central forsk-ningsfråga. Därefter beskrevs för forskningsfrågan närliggande tidigare forskning inom organi-sationsförändringar och gemensamhet.
Kapitel två tar upp den teoretiska grund som undersökningen utgår ifrån. Gemensamhet, gemen-samma operationer i svensk kontext och den teoretiska modellen The Four Apects of Joint. Mo-dellen fördjupas och nyanseras även med hjälp av andra teorier om gemensamhet och bildar ett teoretiskt ramverk.
I tredje kapitlet beskrivs sedan metoden som använts för undersökningen. Valet av responden-ter i samtalsinresponden-tervjuerna och ställningstaganden. Avslutningsvis under tredje kapitlet beskrivs den operationalisering som gjorts inom det teoretiska ramverket.
I kapitel fyra analyseras den insamlade empirin.
I det avslutande kapitlet presenteras det svar som undersökningen funnit på forskningsfrågan i en diskussion om analysen. Det avslutas med en kort reflektion om händelseutvecklingen sen ma-rinflygets avveckling och mynnar ut i ett förslag på fortsatt forskning.
2. Teori
2.1 Gemensamhet och gemensamma operationer
I Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin är gemensamma operationer och system i samver-kan centrala begrepp. För att lyckas med vår militärstrategi ska krigsorganisationen vara effektiv och bygga på ändamålsenlig samverkan och integrering av stridskrafterna. Doktrinen skiljer på tre nivåer av stridskraftsintegrering: Kombinerade vapen, system i samverkan och gemensamma
operationer. De utgör tillsammans den gemensamhet mellan försvarsgrenarna som är
ändamåls-enlig (MSD16, 2016, s.62).
Kombinerade vapen innebär att Försvarsmakten på en grundläggande nivå, med en mångfald av verkansmedel, skapar svårhanterliga hot och lokala dilemman för motståndaren. System i sam-verkan är en fortsättning på kombinerade vapen och innebär exempelvis att sensorer på en platt-form används tillsamman med verkansmedel från en annan. Det ökar räckvidder och sannolikhet
Sida 11 av 43 för att nå verkan och överraskning. Gemensamma operationer sammanfogar marin-, luft-, mark-, informations- och specialoperationer till en helhet för att nå högre målsättningar i ett operations-område (MSD16, s.62).
Jonathan House menar att gemensamhet i allmänna termer syftar till att maximera effekterna och effektiviteten av olika vapensystem, vapenslag eller försvarsgrenar när de används tillsammans. Framförallt möjliggörs detta genom att styrkor hos ett system kan täcka upp för svagheter hos ett annat. Det resulterar i en synergieffekt som inte uppstått om de använts enskilt (Ångström and Widén, 2015, s.94-95). Vidare menar Jonathan House att en gemensam ansträngning skapar större handlingsfrihet för chefen samtidigt som hotbilden för motståndaren blir mer komplex. Komplexiteten ligger i att vår valmöjlighet mellan system skapar osäkerhet för motståndaren som måste försvara sig mot multipla hot. I samma resonemang ökar även den egna möjligheten till försvar - då angrepp kan mötas med flera system (Ångstrom & Widén, 2015, s.94–95).
2.2 Teoretiskt ramverk
Aaron P. Jackson har tagit fram en modell med fyra aspekter som tillsammans utgör gemensam-heten försvarsgrenar emellan. Han menar att det genom de fyra aspekterna Operation,
Organisat-ion, Utbildning och Doktrin går att visa hur pass gemensamma två försvarsgrenar är (Jackson,
2018, s.20-22).
För att söka svaret på frågeställningen - Hur har gemensamheten i Försvarsmaktens sjöoperativa
helikopterverksamhet påverkats sedan marinflygets avveckling? – tas avstamp i Jacksons teori - The Four Aspects of Joint.
Modellen utvecklades på 80-talet med hjälp av historiska observationer av gemensamhet inom västerländska försvarsmakter. Anledningen var att Jackson inte såg tidigare modeller för gemen-samhet som tillräckligt allmängiltiga då de endast berörde delar av det han såg som helheten. Den första versionen utvecklade Jackson som ett analysstöd till den Australiensiska, Kanadensiska och Nya Zeeländska försvarsmakten. Modellen har sedan använts för större jämförelser mellan för-svarsgrenar av bland andra Storbritannien och USA. Den senaste versionen av Jacksons modell fokuserar på gemensamhet inom de ovan nämnda fyra aspekterna och utgåvan kallas The Four
Aspects of Joint - A Model for Comparatively Evaluating the Extent of Jointness in Armed Forces
(Jack-son, 2018).
Det finns kritik mot modellen och dess omfattning. Bland annat att den utelämnar delar av be-tydelse för att se djupet i av aspekterna. Men huvudsakligen stödjer andra teoretiker den i dess
Sida 12 av 43 centrala uppbyggnad (Jackson, 2018, s.30). Michael Codners exempelvis, vars interoperabilitets-modell om gemensamhet har stora likheter med Jacksons. Han utgår dock från ett multinationellt perspektiv vilket gör den mindre applicerbar i denna undersökning. Codner menar att organisat-ion, beteende, teknik och logistik är de fyra dimensioner, som gemensamheten bör ses genom. Som underfaktorer till de fyra dimensionerna finns sedan kultur, doktrin och strategiska koncept (Codner, 2003, s.31). Indelningen blir därmed något annorlunda men innehållet återfinns i båda modellerna. Logistik, exempelvis, som Codner ser som en egen dimension, ser Jackson som en del av aspekten organisation eller operation (Jackson, 2018, s.20-22).
Operation
Med operation, eller den operativa aspekten, avser Jackson den verksamhet som har en direkt koppling till operationer. Aspekten omhändertar gemensamhet i den operativa verksamhet som genomförs med enheter från två eller fler försvarsgrenar. I den svenska terminologin ligger aspekten nära begreppet gemensamma operationer. Som fenomen menar Jackson att gemen-samma operationer inte är något nytt utan har genomförts historiskt under lång tid. Det finns däremot stora skillnader i ledningsstrukturerna idag. Det tidigare, traditionella tillvägagångssät-tet för samarbete mellan försvarsgrenar har varit en form av samordnad jakt på gemensamma målsättningar. Den typen av gemensamma operationer blev begränsade av korta överenskom-melser och tillfälliga lösningar. Den gemensamma operationens lednings- och lydnadsförhållan-den definierades vanligtvis när kampanjen eller operationen påbörjades. Om de definierades överhuvudtaget. Denna oklarhet i operativ struktur vid operationer innebar friktioner och gav upphov till problem. På 2000-talet förändrades detta och västerländska försvarsmakter började etablera permanenta gemensamma operativa organisationer. Det ökade gemensamheten och avvärjde många av de problem som uppkom i samband tillfälliga lösningar på operativa struk-turer (Jackson, 2018, s.19-20). I aspekten operation lyfter därför Jacksons teori fram värdet av just permanenta, gemensamma, operativa strukturer för ökad gemensamhet; samt antalet ge-nomförda operationer eller övningar i den gemensamma strukturen (Jackson, 2018, s.20-21). Framgång i en gemensam operation, menar fler än Jackson, skapas genom att rätt kompetens finns på rätt plats i den operativa strukturen. Främst i den del som planerar och leder genomfö-randet (Vego, 2009, s.99). Rätt kompetens är något som kan skapas av gemensam utbildning – som Jackson omhändertar i en annan aspekt - men för aspekten operation efterfrågas kompeten-sen om försvarsgrenarnas ingående delar och den arena de verkar i (Jackson, 2018, s19-21). Historiskt har viljan till gemensamhet eller gemensamma operationer varit väsentligt lägre un-der tiun-der av fred. Vid tiun-der av konflikt sker en påtaglig ökning av viljan till samarbete mellan för-svarsgrenar. Kontaktytorna hamnar då längre ner i organisationen och det gemensamma arbetet
Sida 13 av 43 tvingas göras på en lägre nivå. På den nivån där det praktiskt behövs samarbetas för att lösa upp-komna problem och friktioner (Beaumont, 1993, s.187). Det ger att Jackson ser implementering av gemensamhet mellan försvarsgrenar som nödvändigt för alla nivåer och inte enbart en sam-ordning mellan försvarsgrenschefer (2018).
Organisation
För att underlätta genomförandet av gemensamma operationer och för att öka operationsfre-kvensen lyfter Jackson fram införandet av permanenta, gemensamma organisations- och led-ningsstrukturer. Han talar då om de delar av organisationen som inte är direkt operativa. Dessa permanenta, gemensamma organisationsstrukturer är något som ökat i västerländska försvars-makter sedan andra delen av 90-talet. Organisationsintegrationen sker vanligtvis genom sam-manslagning av resurser som finns duplicerade i försvarsgrenarna, som exempelvis logistik- och personalresurser. Det som vidare visat sig gynnsamt och blivit vanligt förekommande i väster-ländska försvarsmakter är försvarsgrensintegrerade sektioner på flera ledningsnivåer. Eftersom det bidrar till en mer sammanhängande gemensam ledningsstruktur. Jacksons aspekt om organi-sation tittar därmed på huruvida det förekommer permanenta organiorgani-sationsstrukturer som inte är direkt kopplade till det operativa och att de hänger samman mellan olika nivåer i organisat-ionen (2018, s.20-21).
Jackson väljer i sin teori att förtydliga gränsdragningen mellan det operativa och organisato-riska, då den gränsdragningen ofta kan te sig något luddig. Den operativa aspekten omfattar den organisationsstruktur som är direkt operativ och agerar i, eller har direkt koppling till, genomfö-randefasen av en operation. Den organisatoriska aspekten avgränsas som de delar av organisat-ionen som inte är direkt operativa - exempelvis en effektivisering vid sammanslagning över för-svarsgrenarna, utveckling av gemensam strategisk policy samt förmågeutveckling. Den kan ha bä-ring på framtida operationer men är något som omhändertas i den ordinarie organisationsstruk-turen (Jackson, 2018, s.20). Melissa A. Schilling och Christopher R. Paparone belyser i den organi-satoriska aspekten att unika system inte måste ägas försvarsgrensgemensamt för att anses ge-mensamhetsintegrerade. Det går att nå en gemensamhet ändå om det finns en kompatibilitet mel-lan system. Exempelvis genom att försvarsgrenarnas kommunikationsmedel ”kan tala med varandra” och därmed möjliggöra integration (Jackson, 2018, s.20-21).
Det är anmärkningsvärt att just den organisatoriska aspekten av gemensamhet har attraherat en del kritik, som emellanåt varit rättfärdigad. Kritiken har varit att bildandet av gemensamma organisationsstrukturer inte i första hand haft som intresse att skapa gemensamhet, utan istället att verka kostnadsminimerande (Jackson, 2018).
Sida 14 av 43 Utbildning
Utbildningsaspekten i teorin avser främst integrationen på utbildning. Att utbildningen är gemen-sam över försvarsgrenarna, menar Jackson, är viktig på både högre och på mellannivåer i organi-sationen. På lägre nivåer, som hos soldater och sjömän, ser den till huruvida utbildnings- och öv-ningsmiljön efterliknar eller ligger i linje med vad som kan förväntas i en gemensam operation. Om en officersutbildning är uppdelad i två delar, en gemensam och en försvarsgrenspecifik, är det därför även intressant hur pass gemensamhetsinriktat den försvarsgrensspecifika utbildningen bedrivs (Jackson, 2018, s.21).
Det måste förekomma tjänstspecifik utbildning då all personal inte har samma tjänst eller hand-har samma system. Kopplat till gemensamhet innebär den specifika utbildningen inget problem, menar Steven Paget, då det oberoende av teknologiska barriärer är de mänskliga relationerna officerarna emellan som är intressanta. En gemensam utbildning kan lägga grunden för just de mänskliga relationerna (2016, s.42-50). Han påstår visserligen att gemensamheten eller intero-perabiliteten kan uppnås på fler sätt än gemensam utbildning. Exempelvis genom att standardi-sera områden som taktik, teknik och procedurer (Områden som i sig kan kategoristandardi-seras under Jacksons aspekter: Operationer, Organisation eller Doktrin). Det centrala emellertid, menar Paget, är den kulturella faktorn. Den är minst lika signifikant som andra faktorer – och där har den ge-mensamma bakgrunden och utbildningen en stor roll att spela. Paget citerar Wellington efter sla-get vid Waterloo 1815: “The battle of Waterloo was won on the playing fields of Eton” – där han menade att officerarna hade gått på samma skolor och således skapat en gemensamhet som sedan var avgörande för utfallet (Paget, 2016, s.48).
De efterfrågade mellanmänskliga relationerna kan byggas upp under pågående operationer, men Paget, likt Jackson, tror att en gemensam utbildning är ett bättre sätt att långsiktigt nå ge-mensamhet. Förtroendet och den gemensamma tilliten byggs under fredstid, inte först under stressen vid en pågående konflikt eller operation (Paget, 2016, s.48). Ångström och Widén håller med om detta och menar att det går att reducera de friktioner som uppstår mellan officerare från olika försvarsgrenar med gemensam utbildning och gemensam träning (Ångström & Widén, 2015, s.108).
Doktrin
Jacksons fjärde aspekt av gemensamhet är den doktrinära. Den ser till i vilken utsträckning det existerar gemensamma dokument som styr verksamheten. Aspekten tittar även på huruvida de försvarsgrensspecifika, styrande dokumenten samspelar med varandra. De flesta västerländska försvarsmakter har sedan 90-talet utvecklat gemensamma doktriner för strategisk och operativ nivå, men har fortfarande försvargrensspecifika reglementen på taktisk nivå och lägre. Därför är
Sida 15 av 43 det väsentligt att de specifika, styrande dokumenten samspelar med övriga försvarsgrenars och inte blir motsägelsefulla (Jackson, 2018, s.21).
För att nå gemensamhet i den doktrinära aspekten menar Jackson att de gällande gemensamma och specifika styrdokument som finns omfattar det som krävs och inte blir motsägelsefulla. Det bör därför finnas en organisation eller funktion som har den explicita uppgiften att hålla de sty-rande dokumenten gemensamma och samspelande (Jackson, 2018, s.22).
Figur 1 Modellen The Four Aspects of Joint illustrerat som ett gemensamhetsspektrum. (Jackson, 2018, s22)
Sammantaget är Jacksons modell, relativt andra teorier, närmast heltäckande för att undersöka gemensamheten mellan försvarsgrenar. I det teoretiska ramverket har Jacksons teori komplette-rats med faktorer som i andra teorier setts värdefulla på den nivån som undersöks. Vilka faktorer som valt att undersökas framgår av operationaliseringen, 3.9 Operationalisering av teori.
Sida 16 av 43
3. Metod
Uppsatsens genomförs som en fallstudie av gemensamhetsintegreringen mellan två försvarsgre-nar med en deduktiv, teorikonsumerande, tematisk analys. Den syftar till att försöka förstå hur gemensamheten i Försvarsmaktens sjöoperativa helikopterverksamhet påverkats efter marinfly-gets avveckling. Empirin kommer utgöras av personalens uppfattning om verksamheten och av tryckta källor som doktriner, statliga dokument och historiebeskrivande litteratur. Analysen ut-går tematiskt från Jacksons fyra gemensamhetsaspekter.
3.1 Studiens utformning
När en författare tar beslut om vilka jämförelser hen ska göra i en samhällsvetenskaplig under-sökning kallas det beslut om studiens forskningsdesign. Ordet forskningsdesign används populärt i metoddiskussioner och innebörden av ordet varierar beroende på i vilken sammanhang det åter-finns. Det centrala är inte att någon har rätt eller fel om termen forskningsdesign, utan att läsare förstår vad som åsyftas (Esaiasson et al., 2017, s.87). Det är möjligt att använda sig av olika forsk-ningsdesign för att undersöka samma problem. Det viktiga är att forskningsfrågan går att besvara med den valda designen. Inledningsvis bör författaren reda ut vilken typ av forskningsfråga som ställs i undersökningen. I det skedet bör författaren skilja på om studien har ambitionen att
för-klara eller att beskriva det som undersöks (Esaiasson et al, 2017., s.89). I undersökningen för
denna uppsats ställs frågan: Hur har gemensamheten i Försvarsmaktens sjöoperativa
helikopter-verksamhet påverkats sedan marinflygets avveckling? Den har alltså en ambition att förklara hur
gemensamheten påverkats.
I en förklarande undersökning görs sedan skillnad mellan de som prövar förklaringsfaktorer valda från början (teoriprövande, teorikonsumerande) och de som syftar till att utveckla nya för-klaringar (teoriutvecklande). I denna undersökning finns teorin om gemensamhet från början. Den kan därmed ses som teoriprövande eller teorikonsumerande. Eftersom fallet fortfarande står i centrum - den sjöoperativa helikopterverksamheten – får den anses teorikonsumerande (Esaiasson et al, 2017, s.89). Mellan teoriprövande och teorikonsumerande finns ett designval att göra. Som ofta återkommande i samhällsvetenskapen måste inte designval innebära ett val mellan två ytter-ligheter. Teorin i en undersökning kan vara framträdande - men fortfarande med fallet i centrum och därmed anses mer teorikonsumerande än teoriprövande. Den stora skillnaden ligger i hur generaliserbart resultatet blir. Det vill säga hur resultatet från det undersökta fallet – sjöoperativa
helikopterverksamheten - kan generaliseras till andra fall. I denna undersökning är fallet i centrum
(teorikonsumerande) då den söker, i just det undersökta fallet, en eller flera faktorer som påverkats (Esaiasson et al., 2017, s.89-90).
Sida 17 av 43 Forskningsdesignen eller forskningsstrategin för denna studie är att genom en fallstudie - där den svenska sjöoperativa helikopterverksamheten utgör kontexten - undersöka hur
gemensam-heten påverkats enligt teorin om gemensamhet. När svaret som söks är av förklarande art med
fokus på aktuella händelser lämpar sig en fallstudie. Den möjliggör att mer djupgående fokusera på ett specifikt fall och samtidigt bibehålla det verkliga perspektivet i ett aktuellt skeende (Yin, 2006, s.22-23).
Det går att diskutera huruvida en jämförande studie vore lämplig med hänsyn tagen till forsk-ningsfrågan. Det skulle kunna innebära två analysenheter. Marinflyget på tidigt 90-tal och 3:e he-likopterskvadron idag. Men det riskerar att missa djupet (Hur-et). De bakomliggande mekan-ismerna och personalens upplevelser. En fallstudie innebär dock inte i praktiken att inga jämfö-relser kommer göras. Renodlade fallstudier, helt utan någon form av jämförelse, är utomordent-ligt sällsynta. Det resonmenaget byggs på att slutsatser generellt kräver någon form av jämförelse. För att jämföra krävs minst två analysenheter och rent formellt registreras en ny analysenhet varje gång ett värde sätts på någonting i en undersökning. I den meningen är den principiella skill-naden mellan fallstudier och jämförande studier inte särskilt stor (Yin, 2006, s.23). Detta ger, att även om undersökningen av den sjöoperativa helikopterverksamheten i min uppsats är gjord som en fallstudie - kommer den delvis att ”jämföras” mot teorin i analysen. Det vill säga dagens
sjöope-rativa helikopterverksamhet jämfört med registrerade analysenheter från teorin om hur
försvars-grenar emellan uppnår gemensamhet.
3.2 Metodval
Metoden är det verktyg forskaren använder för att besvara sina forskningsfrågor och därmed skapa kunskap inom ett område eller om ett fenomen (Della Porta & Keating, 2008, s.7). Analysen av undersökningens empiri görs rent praktiskt genom metoden, på ett systematiskt sätt, för att få ett resultat. På det viset bör det praktiska arbetet vägledas av vad som är en försvarbar veten-skaplig hållning (Esaiasson et al., 2017, s.13). Olika metoder ger forskaren olika sätt att samla in och analysera empiriskt material (Yin, 2018, s.5) och det går att bidra till intersubjektiviteten i en studie om metoden med tydlighet beskrivs så det vetenskapliga analysinstrumentet kan särskiljas från forskaren som konstruerat det (Esaiasson et al., 2017, s.25).
Metoden som valts i den här studien är en deduktiv tematisk analys på empiri insamlad från samtalsintervjuer och tryckta källor. Den metoden är välanvänd inom samhällsvetenskapliga äm-nen. Metoden lämpar sig för att undersöka mönster och teman på ett strukturerat sätt (Braun & Clarke, 2006, s.77). Den tematiska ingången i undersökningsmaterialet går genom det teoretiska ramverket, med Aaron P. Jacksons teori om gemensamhet i grunden, uppdelat på fyra teman: op-eration, organisation, utbildning och doktrin. Den är inte teoriprövande i avseendet att den inte
Sida 18 av 43 prövar giltighet hos teorin på ett fall utan den prövar ett fall på befintlig teori. Att teorin finns på plats från början gör att den inte försöker utveckla teori i sin analys av empirin (Esaiasson et al., 2017, s.89).
3.3 Trycka källor
Som nämnt undersöks den sjöoperativa helikopterverksamheten. Den är avgränsad till att om-fatta det som hänt och påverkat gemensamheten efter marinflygets avveckling år 1998. Men för att kunna svara på hur någonting påverkats, krävs en bild av hur det varit. Det empiriska text-materialet kommer därmed omfatta tryckta källor innehållande historiebeskrivningar av För-svarsmaktens helikopterverksamhet från marinflygets tid, till nutid. Det kommer även innefatta styrande dokument som svenska doktriner och reglementen; samt statliga dokument som utred-ningar och propositioner. De tryckta källorna kommer dels användas för att identifiera föränd-ringar som i teoretisk mening påverkat gemensamheten hos den sjöoperativa helikopterverksam-heten. Dels för att följa upp intressanta ingångar som framkommer av samtalsintervjuerna. Av sekretesskäl kommer analysen inte innehålla detaljer ur de styrande dokument som är sekretess-belagda.
3.4 Samtalsintervjuundersökning
Denna undersökning, som har en kvalitativ ansats, har ett empiriskt fokus på samtalsintervjuer. Valet att genomföra samtalsintervjuer med personal i verksamheten gjordes för att komma närmre verkligheten. Det som händer vid de faktiska kontaktytorna som uppstår mellan marinen och 3:e helikopterskvadron vid genomförandet av den sjöoperativa helikopterverksamheten. Där kan samtalsintervjuerna bidra med medarbetarnas syn på hur det i verkligheten går till (Esaias-son et al., 2017, s.268). Vad gäller reliabilitet i samtalsintervjuundersökningar menar Esaias(Esaias-son et al. att den i första hand brister av slump- och slarvfel vid datainsamling och efterföljande bear-betning (2017, s.64). I ett försök att undgå denna felproblematik och skapa högre transparens i undersökningen, genomförs ljudinspelning och transkribering av varje samtalsintervju.
Mitt etiska förhållningssätt har utgått från Vetenskapsrådets syn på God forskningssed (2017). Hanteringen av underlaget har skett i enlighet med kraven på anonymisering och konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2017, s.40). Utöver det så informerades respondenterna grundligt om under-sökningen och dess syfte. De samtyckte till nyttjande och huvuddelen av respondenter påpekade självmant inför samtalsintervjun att anonymisering inte var nödvändig.
Sida 19 av 43
3.5 Intervjuguide
Att utforma en intervjuguide som stöd vid genomförandet av samtalsintervjuer syftar till att strukturera den till innehåll och form (Esaiasson et al., 2017, s.64). Den intervjuguide som togs fram inför samtalsintervjuerna innehåller fyra teman som analysen sedan gjorts genom.
Operat-ion, OrganisatOperat-ion, Utbildning och Doktrin. Under varje tema togs operationella indikatorer fram
från undersökningen teoretiska ramverk. Dessa indikatorer, som i operationaliseringen kallas
på-verkande faktorer har sedan bildat frågeställningar för intervjuguiden. Genom att direkt fråga
ef-ter de påverkande faktorerna skapas validitet i undersökningen då det blir en närmre koppling mellan empiri och teoretisk grund (Ekengren & Hinnfors, 2012, s.75).
I semistrukturerade intervjuer fick respondenterna svara på frågor om de påverkande faktorer som togs fram vid operationaliseringen. Från marinflygets tid, innan avvecklingen, fram till nutid. Intervjuguiden förändrades något i sin utformning efter att teoretisk mättnad bedömdes uppnådd i vissa frågeställningar. De exakta frågor som ställdes vid varje intervju återfinns i transkribering-arna.
3.6 Val av respondenter
Den sjöoperativa helikopterverksamheten i Försvarsmakten får ses som ett nischat fält relativt annan bredare försvarsverksamhet. I valet av respondenter har därför centraliteten varit ett över-ordnat kriterium. För att komma åt relevant information i ett snävt forskningsområde är det vik-tigt med centralt placerade källor. Valet av respondenter med centralitet inom verksamheten bi-drar sen till verklighetsbeskrivningen. Om exempelvis kunskap saknas hos medarbetarna med centrala roller utgör det en del av verkligheten (Esaiasson et al., 2017 s.267).
Det som värderats som centralitet har varit delaktighet i den sjöoperativa
helikopterverksam-heten. Både i den tidigare marinflygorganisationen och i dagens organisation. Respondenterna
arbetar idag som officerare i marinen, på 3:e helikopterskvadrons flygenhet, taktikenhet och i he-likopterflottiljledningen. Samtliga respondenter har erfarenhet och bakgrund i den sjöoperativa helikopterverksamheten innan avvecklingen av marinflyget och är på något sätt delaktiga idag. Alla respondenter är män mellan 45 och 65 år.
Grant McCracken har tre allmänna råd inför valet av respondenter. I första hand bör valet falla på att intervjua främlingar. Finns en personlig relation mellan respondenten och den som genom-för intervjun riskeras delar tas genom-för givet under samtalsintervjun. En personlig relation kan även bidra till att det blir svårt att hålla en vetenskaplig distans. Det andra rådet i valet av respondenter avser antalet respondenter. Det är önskvärt med ett så litet antal som möjligt, men med strävan
Sida 20 av 43 att nå teoretisk mättnad. Det tredje rådet McCracken ger är att man ska undvika att intervjua
sub-jektiva experter. Han menar då att gruppen som helhet inte bör ha en ensidigt vinklad hållning i
ämnet som ska undersökas (Esaiasson et al., 2017 s.268-69). De tre allmänna råden var i denna undersökning endast delvis möjliga att efterleva. På grund av ämnets snäva område gick det inte att intervjua enbart främlingar. Totalt intervjuades sju respondenter. För uppsatsförfattaren var fem av respondenterna kända sedan tidigare. Fyra av respondenterna delar arbetsplats med upp-satsförfattaren. Två av respondenterna får betraktas som främlingar och okända för författaren sedan tidigare. I frågan om subjektiva experter diskuterar jag detta närmre under 3.8 Källkritik, men gruppen som helhet upplevdes inte ha en ensidig vinklad hållning.
3.7 Validitet, reliabilitet
Begreppsvaliditet, intern validitet, extern validitet och reliabilitet är fyra designkriterier för att
sä-kerställa pålitlighet och kvalitet i en undersökning (Yin, 2006, s.54-56). Begreppsvaliditeten i denna undersökning säkerställs genom att metoden som använts och operationaliseringen som gjorts har tydlig koppling till teorin och frågeställningen. Den interna validiteten, som syftar till att motverka falska samband, upprätthålls genom att diskussionen tar upp den empiri som ana-lyserats och diskuterar huruvida det faller inom det teoretiska ramverket. Den externa validiteten säkerställs genom en tydlig avgränsning i fallet, nämligen den sjöoperativa
helikopterverksam-heten (se 1.4 Avgränsningar). Svaret på forskningsfrågan kan sedan bidra som en pusselbit på en
högre abstraktionsnivå i en frågeställning om gemensamheten mellan flygvapnet och marinen. Reliabiliteten, som syftar till att säkerställa transparens i undersökningen så att forskningen ska kunna återupprepas med likvärdigt resultat (Yin, 2006, s.59), uppnås genom en tydlig beskrivning av tillvägagångssätt och transkribering av samtalsintervjuer.
Det är efterfrågat med en reflexiv forskningsmetod där uppsatsförfattaren medvetengör sin egen tolkning av det undersökningen kommer fram till (Ehn & Klein, 1994, s.10). Min roll som yrkes-verksam inom forskningsområdet innebär å ena sidan att jag riskerar förutfattade meningar, å andra sidan medger den en unik insyn i verksamheten som undersöks.
3.8 Källkritik
För att öka trovärdigheten i en studie bör det empiriska materialet källkritiskt granskas. Thurén har tagit fram fyra källkritiska principer som jag applicerat på mitt empiriska material. Äkthet, tidssamband, oberoende, tendensfrihet.
Äktheten innebär att källan faktiskt är den som källan utger sig för att vara och därmed inte antas förfalskad. Tidssambandet avser sambandet i tid mellan händelsen och utsagan om den. Ju längre
Sida 21 av 43 tid som gått däremellan desto mer källkritisk finns det anledning att vara. Oberoendet avser hur oberoende källan står för påverkan eller hur oberoende den varit av en annan källa.
Tendensfri-heten handlar om hur fri källan är från att anlägga en tendens i någon riktning. Finns det anledning
att anta att källan haft egen vinning, ekonomisk eller politisk, av att påstå något som tenderar åt ett visst håll, bör detta uppmärksammas (Thurén, 2013, s.7-8).
Det källmaterial som är utgivet av Försvarsmakten, doktriner, reglementen samt statliga doku-ment får anses vara fastställda, officiella dokudoku-ment. De utgör därmed inte några begränsningar i källkritisk mening (Thurén, 2013, s.7-8). De tryckta källor som kan diskuteras är de historiebe-skrivningar som finns i Marinhelikoptern av Ingemar Norberg och Peter Liander, samt
Helikopter-flottiljen av Anders Annerfalk. De förstnämnda författarna uppfattas ha en något tendensiös bild
av marinflyget. Boken gavs ut år 1997 med avvecklingen nära förestående. Avvecklingen uttrycks som potentiellt förmågesänkande och framtiden inte uppenbart ljus. Det som uttrycks uppfattas dock inte sakna legitimitet och de historiebeskrivande delarna är överensstämmande med andra källor. Boken Helikopterflottiljen skrevs av Anders Annerfalk år 2018 med hjälp av helikopterflot-tiljens informationschef. Den har källhänvisningar till officiella dokument, högt uppsatt personal inom flottiljen och upplevs om tendensiös, åt andra hållet. Det vill säga det sjöoperativa perspek-tivet i verksamheten ses inte som centralt och där finns ingen uppenbar kritik mot hanteringen av förmågan. Å ena sidan är den inte helt oberoende då den tar in tidigare personals syn på hän-delser i organisationen. Bland annat tidigare helikopterflottiljchefer. Å andra sidan hamnar be-skrivningarna därmed väldigt verksamhetsnära. Båda källorna beskriver händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Men då det rör organisatoriska historiebeskrivningar av en myndighet, är det mesta offentliga uppgifter och därmed trovärdiga i stort.
I hanteringen av empirin från samtalsintervjuerna finns det viss anledning att vara källkritisk. Vissa utsagor gäller den verksamhet som genomfördes mer än 20 år tillbaka i tiden. Ju längre tid som gått däremellan desto mer källkritisk finns anledning att vara (Thurén, 2013, s.7). Till sin helhet uppfattas respondenterna minnas marinflygets tid som mindre problematisk. De uttrycker dock inte allting som bättre i den tidigare organisationen. Respondenterna arbetar idag i För-svarsmakten och huvuddelen inom den sjöoperativa helikopterverksamheten. Å ena sidan riske-rar tendensfriheten att påverkas av att respondenterna blir subjektiva experter. Eftersom de flesta drabbades av marinflygets avveckling kan de potentiellt ha anlagt en subjektiv hållning som är kritisk mot dagens ordning. Å andra sidan har respondenterna en lojalitet mot sin arbetsgivare och riskerar att bli tendensiösa i det avseendet. De kan känna sig tvingade att förminska kritik
Sida 22 av 43 eller utelämna detaljer i rädsla att det kan få konsekvenser. Samtalsintervjuerna genomförs där-för anonymiserade så att läsaren inte har möjlighet att koppla uttalanden till person.
3.9 Operationalisering av teori
Begreppet gemensamhet är definierat i första kapitlet, 1.5 Definition av begrepp. För göra ab-strakta begrepp mer observerbara inom ramen för en studie kan de operationaliseras. Vissa be-grepp är lättare att ge en operationell dimension än andra och det beror på vilket samförstånd som råder inom forskningsämnet (David & Sutton, 2011, s.186). Som beskrivet i teorikapitlet kommer Jacksons gemensamhetsmodell vara den huvudsakliga teoretiska ingången i analysen. Jacksons fyra aspekter på gemensamhet, operation, organisation, utbildning och doktrin, utgör de övergripande teman som analyseras. Det finns stort samförstånd inom forskningen på gemen-samhet i den militära kontexten och Jacksons teori avviker inte nämnvärt från övrig forskning i ämnet. Jackson har operationaliserat begreppet genom att skapa fyra aspekter inom vilka det går att observera. Under de finns sedan i Jacksons teori en definition som renderar i indikatorer. Dessa indikatorer går sedan att använda för att observera gemensamhet i sin kontext (David & Sutton, 2011, s.186).
Indikatorerna i operationaliseringsmodellen i denna studie är framtagna ur Jacksons gemen-samhetsmodell, men har även kompletterats från andra teorier om gemensamhet som Vego, Pa-get, Codner (se 2.1 Teoretiskt ramverk). De indikatorer som valts går att återfinna i den generella forskningen om gemensamhet och de bidrar till en mer verksamhetsnära analys i fallet som un-dersöks. I min operationalisering jag valt att kalla indikatorerna för påverkande faktorer.
I temat operation i gemensamhetsteorin framhålls permanenta strukturer och tillfälliga lösningar,
operationsfrekvens samt rätt kompetens i ledning som påverkande faktorer. Under temat
organi-sation har sammanhängande gemensam ledningsstruktur samt kompatibla system som kan ”tala med varandra” identifierats som påverkande. På temat utbildning ses gemensam utbildning,
ge-mensamhetsinriktad specifik utbildning och kultur som påverkande faktorer. Inom temat doktrin
framhålls gemensamma styrande dokument, samspelande specifika styrande dokument samt en
Sida 23 av 43 De fyra teman med underliggande påverkande faktorer bildade sedan frågeställningar för sam-talsintervjuerna och analysområden. Det är med den operationaliseringen som teorin om gemen-samhet, efter analysen av empirin, ska kunna svara på hur gemensamheten påverkats.
4. Analys
4.1 Gemensamhet
Som utgångspunkt går det att förställa sig de fyra aspekterna operation, organisation, utbildning och doktrin på ett spektrum. Vid ena änden råder det total frånvaro av gemensamhet och vid andra änden högsta uppnåeliga gemensamhet, se figur 1. Den högsta uppnåeliga gemensamheten ligger då innan brytpunkten för full integration av försvarsgrenarna. Efter den brytpunkt upphör de enskilda försvarsgrenarna att existera i teoretisk mening och ersätts av en gemensam försvars-gren som ansvarar för operationer (Jackson, 2018, s.21). Med Jacksons resonemang går det att påstå att den sjöoperativa helikopterverksamheten under marinflygets tid var fullt gemensam. Verksamheten var organisatoriskt inordnad under samma försvarsgren. Under de tre första sam-talsintervjuerna lät jag respondenterna uppskatta gemensamheten, inom varje aspekt, enligt Jack-sons tre nivåer: fullt gemensam, delvis gemensam och inte alls gemensam (2018). Respondenterna fick dels uppskatta gemensamheten under marinflygets tid och dels idag. Samtliga respondenter
Sida 24 av 43 uppskattade den sjöoperativa helikopterverksamheten under marinflygets tid som fullt gemen-sam, i alla fyra aspekter.
Utifrån den fullt gemensamma sjöoperativa helikopterverksamheten i marinflyget går det sedan att undersöka vad som påverkat gemensamheten enligt den operationalisering som gjorts.
4.2 Operation
Permanenta strukturer och Tillfälliga lösningar
Påverkansfaktorerna operationsfrekvens och permanenta strukturer interagerar i teorin om ge-mensamhet under aspekten operation. I frånvaro av permanenta strukturer lämnas operations-frekvensen som avgörande för hur ofta de operativa strukturerna används. Om antalet gemen-samma operationer och övningar är mer frekventa, blir den gemengemen-samma strukturen oftare an-vänd och övad (Jackson, 2018, s.20). Tillfälliga lösningar på den operativa strukturen, som var vanligt förekommande historiskt, är de som bör undvikas. Övas det tillräckligt ofta i operativa strukturer eller om en operation pågår under en längre tidsperiod drar strukturen mot den
per-manenta (Jackson, 2018, s.19-20).
Det framgår av samtalsintervjuerna att det i marinflyget fanns en permanent operativ struktur som innebar att marintaktisk chef ansvarade för hela den sjöoperativa helikopterresursen. Den ombesörjdes själv men kunde därmed nyttjas när det fanns behov.
Om marinen idag är i behov av sjöoperativ helikopter, måste den formellt begäras av flygvapnet. Den taktiska kontrollen över helikopterenheten kan först då lämnas över till marinen. Marinens ansvar över helikopterresursen är då enbart taktiskt och omfattar inte delar som basresurser och närskydd. Det måste ombesörjas från eget organisatoriskt håll, vilket personalen menar gör det svårare att bli gemensamt operativa.
”Det enda permanenta med strukturen är att det förutsagts att 3:e helikopterskvadron ska tillföras marintaktisk chef vid operationer. Men det finns ju inte en knapp att trycka på så att allt bara händer. Utan det är något vi bara planerar med att så ska ske.” (Respondent #6)
Beslutet att 3:e helikopterskvadron skall tillföras marinen i operationer är permanent. Utöver det upplevs lösningarna som tillfälliga.
”Det plockas från olika delar av organisation för att fylla raderna vid övning då det fortfa-rande experimenteras med organisationen och dess ansvarsfördelning.” (Respondent #1)
Sida 25 av 43 En form av permanent operativ struktur påstås vara på väg att byggas upp. Den finns inte, men håller på att formas utefter de givna förutsättningarna. Utvecklingen mot gemensamhet upplevs däremot stagnera mellan de operationer som genomförs. Detta tros bero på att det inte är något mer permanent än under just övningar och operationer.
”Övningen vi gör på hösten, börjar vi om i stort sätt på noll och känner oss ganska duktiga när den är slut. Sen när nästa övning kommer på våren börjar vi om igen på noll. Vi kommer aldrig vidare i vår utveckling.” (Respondent #2)
Marinen menar att det blir problem att växla mellan olika verksamhet i den operativa strukturen. Då resurserna ägs av olika försvarsgrenschefer kan inte en av cheferna fatta operativa beslut om att övergå till annan verksamhet för hela strukturen. Detta bidrar till att helikopterresursen inte sällan hålls utanför vissa delar av en operation vid snabba övergångar - även om helikoptern står på ett fartyg och är en del av den operativa strukturen.
”Ett annat hinder som har med det här att göra, i det marina flyter verksamheterna ihop. Man kan gå från det ena till det andra ganska snabbt, man kan till och med göra flera delar samtidigt. Den filosofin och det synsättet finns inte på flygsidan. Där man bara kan göra det ena eller det andra […] Det är enklare som det var förut, för då var flygmaskinerna också en del av marinen och kunde växla utan fördröjning.” (Respondent #5)
Operationsfrekvens
Om den operativa strukturen är permanent skapar det, enligt teorin, värde för gemensamheten. Därmed bibehålls strukturen mellan operationer och möjliggör en långsiktighet. En ökning av ge-mensamheten sker under operationer och övningar när försvarsgrenarna tvingas samarbeta, men avtar där emellan. Om antalet gemensamma operationer och övningar är fler, operationsfrekvens, blir den gemensamma strukturen oftare använd (Jackson, 2018, s.20).
Övningsverksamheten för sjöoperativ helikopter upplevdes fortsatt hög fram till mitten på 2000-talet, några år efter marinflygets formella avveckling. De marina helikopterdivisionerna levde kvar som särstående mot marinen fram till kring år 2005 (Annerfalk, 2018, s.59). Därefter menar personalen att marinflyget suddades ut på riktigt. De gemensamma operationer och öv-ningar som genomförs i nutid mellan marinen och 3:e helikopterskvadron är årliga marinöv-ningar och större funktionsövmarinöv-ningar. Utöver dem förekommer mindre gemensamma samningar mellan marinen och sjöoperativ helikopter. Respondenterna menar att även de mindre
öv-Sida 26 av 43 ningarna går att kategorisera som gemensamma, men i dem deltar endast delar av hela den ope-rativa organisationen. Det framgår att det formellt sätt blivit krångligare att samöva och att samövningar som tidigare varit självklara av det skälet undviks.
”Tidigare var övningsfrekvensen mycket mer uppkomna övningar. Det var ju stora övnings-moment som var förplanerade och ordning och reda på, men det var väldigt, väldigt mycket vardagsträning […] men det blir det inte nu, utan nu är allting förplanerat och det är väldigt petigt och det tar lång tid och såhär. Det e stor brist tycker jag sett till det operativa, att den här vardagsträningen till stor del uteblir.” (Respondent #5)
Den övningsverksamhet som idag bedrivs på 3:e helikopterskvadron uppfattas till största del vara riktat mot marinen. Delvis är övningar i utbildande form, men de är uppbyggda på ett sätt som gynnar gemensamheten. Även om övningar inte genomförs i den kompletta operativa strukturen kan de vara gemensamhetsinriktande och därmed bidra till gemensamheten i stort (Jackson, 2018, s.21).
Den totala operationsfrekvensen, inkluderat den övningsverksamhet som kan ses som gemen-samhetsinriktandet, finns inte redovisad. Det närmsta som går att komma svaret på hur operat-ionsfrekvensen påverkats är respondenternas utsagor, samt hur tillgängligheten på sjöoperativa helikoptrar påverkats. Den lätta sjöoperativa helikoptern, Helikopter 6, som användes i marinfly-get avvecklades år 2004. Fyra år senare kom de första sjöoperativa Helikopter 15B (Annerfalk, 2018, s.166). Den medeltunga sjöoperativa helikoptern, Helikopter 4, avvecklades år 2008 och var åren innan i anspråkstagen för modifiering inför Nordic Battle Group 2008 (Annerfalk, 2018, s.160). Efter år 2005 användes därmed Helikopter 4 minimalt i sjöoperativ verksamhet. Först år 2015 kom de första sjöoperativa Helikopter 14F till 3:e Helikopterskvadron (Annerfalk, 2018, s.165) och nästan ett decennium förlöpte utan en medeltung helikopter i den sjöoperativa verk-samheten.
Tidsglappen mellan de sjöoperativa helikoptrarna blev således fyra, respektive tio år. Det inne-bar i praktiken att operationsfrekvensen var nere på närmast noll. Idag finns nio stycken sjöope-rativa Helikopter 14F och åtta stycken sjöopesjöope-rativa Helikopter 15B. Det går att jämföra med tio stycken sjöoperativa Helikopter 6 och fjorton stycken sjöoperativa Helikopter 4 innan avveckl-ingen (Annerfalk, 2018, s.160-166).
Rätt kompetens i ledning
Att rätt kompetens finns i ledningen för en operation är något både Jackson och Vego menar krävs för att nå gemensamhet. Det gäller den del som planerar och leder genomförandet (Jackson, 2018,
Sida 27 av 43 s.20). Finns inte kompetensen för verksamheten med i ledningsfunktionen riskerar den att be-gränsas.
Den permanenta operativa ledningsstruktur som tidigare utgjordes av marinflygsledningen uppges det inte finnas någon motsvarighet till idag. Helikopterflottiljledningen utgörs främst av personal med bakgrund utanför den sjöoperativa verksamheten. Den personal som satt i marin-flygsledningen hade tidigare tillhört de personalkategorier som genomförde operationerna. Led-ningen var därmed insatt i verksamheten och hade rätt kompetens. Det tros vara anledLed-ningen till att operativa beslut kunde fattas snabbt.
Helikopterflottiljledningen uppfattas idag delvis brista i kompetens för det sjöoperativa. Detta skulle kunna påverka ledtiderna till beslut. Personal på 3:e helikopterskvadron menar att det av samma anledning flyttas ner ansvar från flottiljledningen till skvadronen och får stöd för sin upp-fattning från flottiljledningen som menar att kopplingen till det sjöoperativa nästan uteslutande finns på 3:e helikopterskvadron.
”Så fort man går ovanför 3:e helikopterskvadron i organisationen, finns det inte någon ma-rin kompetens överhuvudtaget. […] Så den är obefintlig i hela helikopterflottiljen ovanför 3:e helikopterskvadron skulle jag vilja säga. Likadant är det ju i Flygstaben. Det finns en-staka som kommer ur marinflygskrået, ytterst få, och de sitter inte alls i de positionerna som har med ledning att göra utan det är administrativa befattningar.” (Respondent #6)
4.3 Organisation
Aspekten organisation belyser den del av organisationen som inte är direkt operativ. Termen ska förstås som permanent gemensam organisation, eller del av organisation som inte är gemensam operativ ledning eller tillfälligt sammansatt gemensam (Jackson, 2018, s.38).
Sammanhängande gemensam ledningsstruktur
Den gemensamma strukturen bör vara sammanhängande från ledning, ned i organisationen och inte enbart utgöras av gemensamma funktioner (Jackson, 2018, s.20-21).
Organisationsförändringen som år 1998 genomfördes då helikopterflottiljen bildades är i Jack-sons mening en gemensamhetsintegration (2018, s.19-21). Den eftersträvade en effektivisering och sammanslagning av helikopterresurser som då fanns duplicerade i de tre försvarsgrenarna; samordningsvinster vad gäller underhåll och nyanskaffning; effektiviseringar inom personalom-rådet och möjligheten att sammanhålla helikopterfrågor i en gemensam ledning (Prop., 1996/97:4). Omorganisationen skapade således en permanent, gemensam organisationsstruktur mellan försvarsgrenarna. Detta är en organisationsförändring som Jackson menar bidrar till en
Sida 28 av 43 ökad gemensamhet (2018, s.39). Den kan i Försvarsmaktens större perspektiv därmed ses som gemensamhetsintegrerande. För den sjöoperativa helikopterverksamheten specifikt däremot, in-nebar organisationsförändringen en form av organisationssegregation, då den sjöoperativa heli-kopterverksamheten delades upp och fick olika försvarsgrenstillhörighet.
Någon permanent, gemensam organisationsstruktur för den sjöoperativa helikopterverksam-heten, mellan marinen och 3:e helikopterskvadron, är idag svår att sätta fingret på. Den uppges främst bestå av ett fåtal bemanningsuppdrag och marina samverkansforum. En sammanhängande gemensam ledningsstruktur, ovanför 3:e helikopterskvadron, upplevs inte finnas. Det sjöopera-tiva inom helikopterflottiljen framstår som isolerat till 3:e helikopterskvadron och likaså kompe-tensen.
”Alla marina frågor får 3:e helikopterskvadron ta. Och det är likadant om helikopterflottiljen får en fråga från marinen. Den går rakt ner […] och det är på grund av inkompetens. Den går raka vägen ner till 3:e helikopterskvadron så får de svara. Det är samma sak med möten. Det är alltid 3:e skvadron som åker, inte någon från staben. Övningsplanering och allting sådant. På det sättet har 3:e skvadron en betydligt högre belastning än övriga helikopter-skvadroner, det är ingen tvekan om det. I och med att de har två taktiska chefer” (Respon-dent #6)
Kompatibla system
Vad gäller påverkansfaktorn Kompatibla system som kan ”tala med varandra” framstår kommuni-kationen mellan försvarsgrenarna som ett generellt problem i sjöoperativa frågor. Mer konkret talar flera respondenter om friktioner i kommunikationen mellan helikoptersystemen och farty-gen.
För det medeltunga helikoptersystemet, Helikopter 14, finns idag ingen användbar datalänk för att kunna dela information med marinens enheter. Den svenska Länk 8000 valdes bort efter att initialt varit planerad vid anskaffning. Helikoptrarna skulle anpassas för internationella insatser och i stället valdes NATOs Länk 11. Det genererade problem nationellt då NATOs datalänk inte används av de svenska fartygen eller några andra försvarsmaktsenheter i sjöoperativ verksamhet (Annerfalk, 2018, s.143). När respondenter jämför med Helikopter 4 som var utrustad med Länk 8000 (Annerfalk, 2018, s.49) och därmed kompatibel med de sjögående enheterna upplevs den skillnaden som stor för den organisatoriska gemensamheten.
”En annan nyckelfaktor till att det fungerade bra då var tillgång till den datalänk som inte finns idag som är nyckeln till framgång för att kunna strida. Framförallt inom ramen för
