Vild vikings vivre

Vild vikings vivre

Isaksson, Sven

Fornvännen 2003(98):4, s. [271]-288

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2003_271

Ingår i: samla.raa.se

Vild vikings vivre

Om en tidigmedeltida matkultur

Av Sven Isaksson

Isaksson, S. 2003. Vild vikings vivre. Om en tidigmedeltida matkultur. (Vittles for a wild Viking. On an Early Medieval culture of food). Fornvännen 98. Stockholm. With the aim of tracing an Early Medieval culture of food, potsherds from five sites in Uppland and Södermanland, Sweden, were analysed for food residues. The sites are dated to c. AD 400—1000. The results are compared to analyses of grave goods in boat grave cemeteries and mentions of food in Old Norse texts. The result presented is a culture of food within which thoughts and ideas on the choice of food, preparalion techniques and serving were crucial. These food and eating habits may be the origin of the culture of food that emerges in låter Medieval cookery books.

Sven Isaksson, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, SE-106 9/ Stockholm, Sweden

Sven.Isaksson@arklab.su.se

I n k d n i n g

Den medeltida kokkonsten i Europa finns väl dokumenterad i handskrifter med recept från 1200—1400-talen. Studier av dessa texter visar att en utvecklad kokkonst existerade innan den äldsta bevarade skriften nedtecknades. Det fram-går också att d e n n a matkultur inte var direkt sprungen ur de romerska eller bysantinska kö-ken (Davidson 1999, s. 491 fi). En matkultur med rötterna i Europa, från tiden efter romar-rikets fall? Utifrån resultaten av kemiska analy-ser av matrester i krukskärvor funna vid Birka, Valsgärde och Vendel i Uppland samt i Barva sn i Södermanland (fig. 1; Isaksson 2000, Frostne 2002), daterade till ca 400—1000 e.Kr., kommer uttryck för en sådan matkultur att dis-kuteras. Resultaten ställs mot såväl arkeologis-ka fynd som fornnordisarkeologis-ka texter.

Ingångar

Tyngdpunkten kommer att läggas på mat ock ätande som kultur snarare än på vad som

fak-tiskt åts. Montanari (1994, s. 7) proklamerar att människor inom ett begränsat geografiskt område sannolikt åt mer eller mindre samma sak. Det må vara h u r det vill med den saken, men det j a g vill diskutera kär är h u r olika typer av mat och deras användning kan ha nyttjats för att uttrycka samhörighet inom och distans mellan kulturella och sociala grupperingar. Tyngdpunkten kommer att ligga på den g r u p p som bildar en form av elit i detta samhälle, och som flera forskare anser ha etablerat sig om-kring år 500 e.Kr. (Herschend 1992, s. i6a—

163; Hyenstrand 1996, s. 163; Duczko 1997, s. 78; Fabech 1997, s. 147 ff; Hedeager 1997, s. 83 ff; Lindeblad & Nielsen 1997, s. 117).

Den definition på kultur som jag arbetat utifrån innebär att kulturen omfattar all kun-skap, det sätt på vilket människor tillgodogör sig ock det sätt på vilket de använder d e n n a kunskap (Ekn & Löfgren 1989). Ideologi å and-ra sidan är ett system av antaganden om verk-ligketens beskaffenhet, värderingar ock hand-Fomvännen g8 (2003)

Fig. i. Karta över Svealand. Plåt-set omnämnda i texten är marke-rade: i) Vendel, 2) Valsgärde, 3) Fläckebo, 4) Gamla Uppsala, 5) Tuna i Alsike, 6) Sigtuna, 7) Tuna i Badelunda, 8) Birka, 9) Bana. —Map of Svealand. Sites mentio-ned in the text are marked.

lingsnormer (Liedman & Nilsson 1989). För fornnordisk del handlar det framför allt om den religiösa världsåskådningen. Schjödt (1999, s. 195) har skrivit att myten är det medium som manifesterar de ideologiska strukturerna och som ger ideologin ord. Eftersom etablerandet av yngre järnålderns elit har satts i samband med utvecklingen av den fornnordiska religio-nen (Herschend 1992, Fabech 1997, Hede-ager 1997) är spridningen och användningen av d e n n a ideologi central för mina studier av matkulturen. Genom ideologin kunde kunska-per och värderingar förvandlas ock bli mera normativa, vilket innebar att de uppfattades som självklara, naturliga och helt enkelt som sunt förnuft Därför är matkiilturdla teman i mytologin viktiga för analysen. Det kulturella ock ideologiska går i vartannat, ock undersök-ningen kandlar i första kand om att försöka fin-na idéinnehåll manifesterat i materiella sym-boler.

Jag har använt Ortners (1973) begrepp summerande ocb utvecklande nyckdsymboler. Det viktiga här är inte Ortners typologi, som kan tyckas enkel, utan sökandet efter symboler, metaforer och ritualer som har en nyckdkarak-tär, som innehåller centrala teman och bud-skap om ideologi ock kultur, uttryckta genom mat och ätande. En grundläggande fråga har

varit om det ens går att finna summerande sym-boler, rotmetaforer eller nyckelscenarier med kopplingar till det kulinariska.

Texter

Att studera texter har varit ett viktigt steg i ar-betet. Här har jag varit tvungen att lita till andras översättningar då mina kunskaper i forn-nordiska språk är begränsade. Texterna har an-vänts för att formulera frågor, hypoteser och påståenden om den matkultur jag s t u d e r a t Dessa har sedan prövats genom undersökning av arkeologiskt material.

Den äldsta rent kulinariska kandskriften är präntad ca 1300, men urtexten är betydligt äldre (Lagerqvist & Äberg 1984, s. 68; David-son 1999, s. 494; Grewe & Hieatt 2001, s. 4 8 ) . Den är skriven på danska ock tillhör en familj om fyra kandskrifter. Dessa härstammar från en äldre handskrift, troligen tillkommen i Frank-rike (Karker 1963, s. 621 f; Davidson 1999, s. 494; Grewe & Hieatt 2001). Den har därför föga att göra med nordiska förkållanden u n d e r yng-re järnåldern. Däyng-remot kan man finna grund-läggande drag i de medeltida recepten som kan vara spår av en tidigmedeltida matkultur. Dessa drag är dels steken och dels grytan/stuv-ningen av kött och grönsaker blandade.

De texter jag använt är översättningar av

Vild vik ings vivre 273 Fig. 2. Antalet omnämnanden av

de vanligast förekommande mat-kulturella leinana i 18 (streckad linje) ättsagor (Alving 1990a & b). —The number of references to food cultural themes in 18 (dotted line) family sagas.

Bjuden till kung Kom med stort följe Bjuda släktingar Mat ger anseende Bjuda vän till gille Gästfri storman Stjäla mat Bjuda storfolk Belöna med mat God hushållare» Präktigt gille Frikostigt bjudet •10 ' 1 0 - 1 1 ' 1 3 •24 •31 6 12 18 Omnämnanden 24 30 36

Eddorna (Collinder 1958, Bråte 1986, Tball 1995) och en rad ättsagor (Alving 1990a och b ) , Adam av Bremen (Svenberg 1984), samt runinskrifter (Jansson 1964). Arbetssättet är behäftat med källkritiska problem, vilka disku-terats ingående annorstädes (Isaksson 2000, s.

14 ff). Min ståndpunkt är att inget av det som nämns behöver ha hänt för att en passage skall vara intressant. Jag antar att teman som tas u p p speglar berättarens och åhörarnas/läsarnas uppfattning om världen. Ett tema som dyker u p p ofta bör vara centralt.

Det i ättsagorna mest förekommande temat är frikostigheten (lig. 2). På ett revben från 1100-talets Sigtuna beröms kungens gästfrihet med superlativ (Tesch 1990). Men inte bara kungar skulle vara gästfria. Uttrycket återfinns på runstenar i Uppland, Småland och Söderman-land (Backe et al. 1993). Adam av Bremen skri-ver att folket i Norden var myckel gästfria (Sven-berg 1984). I början av eddadikten Havamal (jfr Holtsmark 1961, s. 256 If), ägnas sju verser åt hur en gäst skall bete sig och behandlas. All vara gästfri ankom heller inte endast pä män. I Eyibyggarnas saga, i Alvings (1990a, s. 14) över-sättning, står att läsa: »Vid d e n n a tid kom Geirrid, en syster till Geirröd på Eyr, till Island. Geirröd gav h e n n e bostad i Borgardal, innan-för Alptafjorden. Hon lät bygga sin skåle tvärs över allfarvägen, så att alla måste rida därige-nom. Där stod förjämnan bord med mat på, med lov för vem som ville, att taga för sig.

Ge-nom slik frikostighet vann kon stort anseen-de.» Förutom att texten berättar om en frikos-tig kvinna meddelar den också syftet med fri-kostigheten - alt vinna gott anseende.

Freja är en gudinna av rang jämförbar med Odens, om än ej officiellt. Exempelvis tillfaller hälften av de fallna krigarna Freja, den andra hälften O d e n . Frejas man är Od, som antagits vara densamme som O d e n . Sambandet mellan O d e n / O d och Frigg/Freja är oklart (Clunies Ross 1998, s. 119 f). Ett av Frejas namn är Gefn vilket betyder givmild (Ström 1985,5. 184). Frigg sägs uttryckligen vara gift med Oden, och har officiell status som husfru. Inledningen till sången om Grimner har tolkas som en åthul-ning åt O d e n , där Frigg tillrättavisar om gäst-frihetens lagar (Näsström 2001, s. 143 f). Båda g u d i n n o r n a kan alltså ses som väktare av gäst-friheten.

Det näst vanligaste temat i ättsagorna är del präktiga gillet. Många av de övriga temana (fig. 2) alluderar på festen, i synnerhet vilka man bjuder - storfolk, vänner och släktingar. Att er-bjuda någon alt komma ined så stort följe som gästen önskar är ett uttryck för tillit. Det tredje temat är den gode hnshållaren, en roll som kan spelas av både kvinnor och män. En god man-lig hushållare är Atle: »Atle blev 1111 cn ansedd bonde, hade mycket folk omkring sig och var driftig hushållare» (Grette Asmundssons saga, Alving 1990a, s. 197). Även på runstenarna dy-ker den gode kuskållaren upp. En kvinnlig hus*

24

. I i

Mjöl och malt Vete Ol Mjölk och ost Fär/get Kom Bröd Mjöd Ko Gns/fläsk

Fig. 3. Antalet omnämnanden av olika födoämnen i 18 (streckad linje) ättsagor. —The number of refe-rences to different foodstuffs in 18 (dotted line) fa-mily sagas.

hållare nämns på Hassmyrastenen (Vs 24, Fläcke-bo sn, Västmanland): »Gode Fläcke-bonden Holmgöt lät resa (stenen) efter Odendis, sin hustru. Det kommer icke till Hassmyra en bättre husfru, som råder för gården» (Jansson 1964, s. 72).

Vidare harjag noterat vilken mat som dyker u p p i texterna. I myten finns urkon Audhunib-la, från vars spenar fyra floder av mjölk flödar. Världen skapas av kroppen från en jätte; blod blir hav, kött blir j o r d och ben och tänder blir berg (Gollinder 1958; Bråte ig86;Thall 1995). Så långt i skapelsen finns inte en grönsak nämnd. I Valkall bjuds på fläsk från galten Särimner ock även mjödet kommer från ett djur, geten Heid-11111. Det sägs inget om bröd eller gröt. En enda frukt kar någon som kelst position i myten: Iduns äpplen. Dessa ger åt gudarna evig ungdom, och har satts i samband med liv och fruktbarhet

(Ström 1985, s. 188 f), i synnerhet den kvinn-liga reproduktionsförmågan (Clunies Ross

1998, s. 143, 284). Även i ättsagorna domine-rar animalierna. Den enda anrättningen av ve-getabiliskt ursprung som kommer i närheten av animalierna är öl (fig. 3).

En kraftfull dryck i mytologin är skalde-mjödet som gav odödlig visdom och skaldskap. Det förvarades i kitteln Odrörer, vilket betyder »den som sätter själen i rörelse» (Lönnroth 1996, s. 12 ff). Berättelsen om skaldemjödet är tätt knuten till O d e n . För att erövra mjödet från jättarna förvandlar han sig först till en orm

för att k u n n a ta sig in till de salar där det förva-ras. Där sviker han sedan, som trolös älskare, mjödets väkterska. För att fly med mjödet för-vandlar han sig till en örn (Collinder 1958). All d e n n a hamnskiftning har sammankopplats med en schamanistisk sida hos O d e n , utifrån iakttagelsen att förvandling till djur eller fäglar u n d e r anderesor är vanlig inom eurasisk scha-manism (Ström 1985, s. 114 ff; Price 2002). O d e n är också en visdomsgud, samt hövding-ars och kunghövding-ars beskyddare. Allt detta kan sät-tas samman med kungamyten, där hövdingen skall besitta övernaturliga egenskaper och fjärr-synthet (Herschend 1996,8. 288 ff; 1997,8. 24). Skaldemjödet och kungens övernaturliga för-måga är dock mytiska, och till vardags kan en ambivalens gentemot rusdryckerna anas. I bör-j a n av Havamal ägnas fyra verser (vers 11—14)

åt att varna för överdrivet ölintag, till exempel »Ej är så gott, som gott man säger, öl för män-niskors ätt» (vers 12, Bråte 1986). Med en över-mätta av öl riskerar man att förlorar vett och sans. Verserna 17 och 19 alluderar på samma tema, och början på den senare är en åter-spegling av ambivalensen: »Håll ej på hornet, drick dock hovsamt själv».

Drickande av rusdrycker konstruerar en ideal-värld. Del markerar personlig identitet och gränser mellan tillhörighet och utanförskap, t.ex. genom hur väl man bär sitt drickande el-ler hur generös man är som traktör (Douglas

1987). Det är en vådlig balansgång som även anas i flera ättsagor där många dryckeslag med farlig fylla beskrivs. I konungasagorna sägs vis-sa klingar aldrig smaka starkt medan andra var utpräglade fyllbultar; några sägs ha dött i sam-band ined rus (Lid 1958a, s. 348 f; Wessén 1958, s. 350 f). Det finns beskrivningar av hur den som mäktar med en myckenhet av öl vinner anseen-de, och att den som sviker i dryckenskapen straf-fas socialt (Lid 1958b, s. 329 f). Dryckeslaget är en gemenskap och den som sviker riskerar ute-slutning. Men dryckeslagets kärna är berättan-de och skrytsamt ordbyte, manjämning (Lönn-roth 1997, s. 33), och då går det inte an att tap-pa huvudet.

I det poetiska språkbruket finns kenningarna, de ofta svårtydda omskrivningar som karaktärise-rar skaldekonsten. Jag har studerat kenningar Im ovännen g8 (2003)

Vild vikings vivre 275

Krigare som matare Blod som dryck Rovfåglar som ätare Dräpta som mat Svärd som mun Striden som fest

Vegetabilier

Boplats

Fig. 4. j\ntalet kenningar med anknytning till mat och ätande i databasen www.hi.is/~eybjorn/ugm/ kennings/kennings.html. —The number of ken-nings connected to food and eating in the above-mentioned on-line database.

Fig. 5. Den procentuella fördelningen av antalet krukskärvor med spår av endast vegetabilier, endast animalier och blandat, fördelade pä boplatser re-spektive gravfält. —The percentile distribution of the number of potsherds with traces of vegetables, animals and mixtures of both, from settlements and cemeteries respectivdy.

där kulinariska ting använts för att uttrycka an-n a t Ett vaan-nligt tema är kopplian-ngean-n mellaan-n kött och död. Omskrivningen »atl ge k o r p e n / ör-n e ör-n / v a r g e ör-n föda» för att dö eller döda fiör-nör-ns på flera runstenar ock i skaldekonsten. Detta in-nebär en koppling mellan död i strid, slakt och kött som rovdjurets föda. Exempel är vargens öl för blod, örnars mat för döda kroppar och korpmatare för krigare (www.hi.is/~eybjorn / u g m / k e n n i n g s / k e n n i n g s . h t m l ) . Av de 3692 kenningar som finns med i ovannämnda data-bas kan 204, eller ca 5,5%, kopplas till mat och ätande på ett eller annat sätt (fig. 4 ) . Kopp-lingar mellan kött och död är lätta atl finna. Ett liknande innehål] för vegetabilier är otydligt, men kan finnas i kopplingen mellan Iduns äpplen ock liv ock fruktbarhet.

Eddadikten Rigsbula beskriver att dieten var likartad i olika samhällsskikt och att skillna-derna främst var kvalitativa. Hos träl, b o n d e och hövding bjuds det på kött och bröd, men hos trälen är köttet reducerat till en soppa, hos bonden bjuds på kokt kött och hos hövdingen kokt fläsk och stekta fåglar. Brödet bos trålen är tungt och mörkt medan hövdingens är vitt och fint.

Arkeologiska källor

Keramik har samlats in från två boplatser i Vendel (Vendel 1:1 och Vendel 28), en vid Vals-gärde i Gamla Uppsala sn, Uppland, och en i Barva sn i Södermanland (Isaksson 2000). Till detta kommer material från Björkö i Adelsö sn, Uppland (Frostne 2002). Från samtliga platser utom Björkö togs keramik ur gravar och då i form av gravgåvor eller offer (ej benbehållare). Lipider (fetter och växer) som adsorberats i ke-ramiken under användning extraherades och analyserades. Sammanlagt har 81 krukskärvor genomgått d e n n a analys. Skärvor från kärl läm-pade för förvaring och tillagning av föda val-des. Genom att välja vardagskeramik hoppades jag att undersökningen skulle avspegla

var-dagsmat (Isaksson 2000, s. 51 f).

Resultaten visar att blandningar av vegeta-bilier och animalier, stuvningen/grytan, domi-nerar på boplatserna (fig. 5). Spår av vegetabi-lier har påträffats i 9 2 % av kärlen från boplat-serna och animalier i 6 0 % . f gravsammanhang dominerar istället animalier, påvisat i 91 % mot 4 5 % vegetabilier. Köttet var inte så vanligt till vardags men kade en kulturell ock mytologisk särställning. Kopplingen mellan kött ock grav-gåvor är en koppling till gränslandet mellan här och hinsides. I offret, dödandet, kommer

100

Birka Vendel 28 Barva Vendel 1 1 Valsgärde Medel

Vegetabilier I Animalier I Blanda!

Fig. 6. Den procentuella fördelningen av antalet krukskärvor med spår av endasl vegetabilier, endast animalier och blandat, fördelade pä de i undersök-ningen ingående boplatserna. —The percenlile dis-tribution of the number of potsherds with traces of vegetables, animals and mixtnres, from the different sludied settlements respecdvely.

Birka Vendel 1:1 Vendel 28 Valsgärde Barva Medel Birka 0 , 0 30,0 40,2 60,1 3.8 16,1 Vendel 1:1 0 , 0 37.6 63,1 26,5 14,0 Vendel 0 , 0 9 5 .6 39.8 3 4 4 28 Valsgärde 0 , 0 58,4 61,3 Barva 0 , 0 12,8

Tabell 1. Den kvalitativa skillnaden (intryckt som euklidiskt avstånd) mellan de distributioner för kärlan-vändning som redovisas i fig. 6. — The qualitative difference (Euclidean distance) between the distribution of vessel use presented in fig. 6.

det hinsides närmare, och i biotet har det i gry-tan kokande köttet en central plats (Dillman

1997; Herschend 1997). Drobin (1986, s. 18) har skrivit angående människooffrets offer-symbolik: »Det handlar om att söka spränga till-varons gränser och bli delaktig i dödens myste-rium, genom kultinenighetens identifikation ined människooffret blir detta ett medium för dödens gränsöverskridande.»

Genom ett x2-test är det möjligt att påvisa signifikanta skillnader mellan boplatserna (xa = 16,92, df=8, p=o,031). Det fanns inte mer ani-mal ieprodukter till vardags på stormannagår-darna Valsgärde och Vendel 1:1 (fig. 6). Genom atl beräkna det euklidiska avståndet, baserat på fördelningarna i fig. 6, erhålls ett mått på den kvalitativa skillnaden boplatserna emellan (jfr Isaksson 2000; Liden et al. 2001). De två bo-platser som liknar varandra mest är Birka och Barva (euklidiskt avstånd 3,8, tab. 1), som ock-så är geografiskt närbelägna. Dessa två

boplat-ser och storgården Vendel 1:1 ligger medeldis-tributionen n ä r m a s t Det finns inget samband mellan den kvalitativa skillnaden (euklidiskt avstånd) och det geografiska avståndet mellan boplatserna (r = -0,28, r2 = 0,08, p = 0,43). Skillnaderna kan därför inte enbart vara ut-tryck för en regionalitet i matkulturen. De två boplatser som avviker mest från medddistribu-tionen är Valsgärde ock Vendel 28.

För att komina åt de matkulturella och ideo-logiska uttrycken sökte jag ett material där före-ställningar och mytologi kan länkas komma till uttryck. Begravningen, och då i synnerket eli-tens, var ingen privat a n g d ä g e n k e t , utan ett tillfälle när idéer om verkligketens beskaffen-het och värderingar kom till tals. Det är en ri-tual som väcker starka känslor och som kring-gärdas av förhållningsregler och föreställningar. Därför valde jag att gå igenom köksutensilier-na i båtgravfälten. För att få ett representativt material valdes gravfält med fler än fyra båtgra-Fornvännen g8 (2003)

Vild vikings vivre 2 7 7

65

60

55

50

45

40

35

# 30

« 25

1 20

t 15

£ 10

5

0

Ii \ • 9

A ? 1 1 « •' M t1- 1 J < i ' • M 1 t i / I 1 ; , t 1 i 1 1 : I I

i A

v*i

' \ h

1

1/1

M v ;/ k<

\..*

1 K i/i* ,-• .'/ 0, ! '„' c A I A

v

jf 1 \ i * 9 ' fj ö \ \ i hf.-ti ils. . A A^ / : ^ V ' i > ''• 1 / \ V f li v 0 --o jn \ d / \ \ <> V x '•"'• v / \ 0 — 0 ^ ö — 0

-\ 0; -\V -\

/ A A / T

\ x • ' '•• / \ / \ /

Glasbägar

e

Glasskå

l

Gryt

a

Skärdin

g

Grytgaffe

l

Lerkär

l

Stekspet

t

Dryckeshor

n

Eldboc

k

Stekpann

a

Träföremå

l

Bronsfat/skå

l

Nö

t

Få

r

Svi

n

Gå

s

Ank

a

Orr

e

An

d

D 0 ; \ •' " " * » \*. .

Tjäde

r

Gädd

a

Hasselnö

t

- 0 - Alsike n Badelunda 0 Valsgärde — A - Vendel

Fig. 7. Förekomsten (% av antalet gravar pä respektive gravfält) av gravgåvor med kulinarisk anknytning på fyra båtgravfält. — T h e occurrence (in % of the total n u m b e r of graves at each cemetery) of culinary grave goods at four boat grave cemeteries.

Tabell 2. Den kvalitativa skillnaden (uttryckt som euklidiskt avstånd) mellan båtgravfälten vad gäller sam-mansättningen av kulinariska gravgåvor såsom redovisas i fig. 7. — T h e qualitative difference (Euclidean di-stance) between the distribution of culinary grave goods al lhe boat grave cemeteries presented in fig. 7.

Alsike Badelunda Valsgärde Vendel Alsike 0 , 0 1,83 1,69 1,65 Badelunda 0,0 2,04 2,04 Valsgärde 0 , 0 1,16 Vendel 0 , 0 Fornvännen g8 (2003)

0)T= ro OJ-QJ-CC c - * ro.-cs„-ro^oi= c w ro w a

IFllÉlUi

5

^ (Or- O Q m

8<3

O •ro,^ (u ro I Före 750 e Kr Efter 750 e Kr

Fig. 8. Förekomsten (% av antalet gravar pä respektive gravfält) av gravgävor med kulinarisk anknytning pä fyra båtgravfält fördelade pä gravar daterade före respektive efter ca 750 e.Kr. — The occurrence (in % of the total number of graves at each cemetery) of culinary grave goods at four boal grave cemeteries, dated be-fore and after c. AD 750 respectivdy.

var: Tuna i Alsike sn (n=i 2), Tuna i Badelunda sn (n=8). Valsgärde (11=15) ock Vendel ( n = i 2 ) . I tidigare studier kar jag endast använt de gra-var som publicerats på ett likvärdigt sätt (Isaks-son 2000; kidén et al. 2001), vilket medförde att de vikingatida gravarna i Valsgärde föll ifrån, f d e n n a artikel har även dessa tagits med (Dyfverman 1929; Fridell 1930; Odencrants 1933; Schönbäck & Tkunmark-Nylén 2002). Den relativa förekomsten av kulinariska grav-gåvor beräknades för vart och ett av gravfalten

(fig. 7). För att kunna analysera den kvalitativa skillnaden normaliserades distributionerna till 1, och det euklidiska avståndet mellan gravfäl-ten beräknades (tab. 2). Resultatet visar tydligt två grupperingar, med Vendd/Valsgärde (euk-lidiskt avstånd 1,1 B) å ena sidan ock Alsike/ Badelunda (euklidiskt avstånd 1,23) å den

and-ra. Skillnaderna ligger i fler dryckeskärl, gryt-tillbehör, stekspett och stiirre djur i V e n d e l / Valsgärde och en dominans av keramik i Alsike/ Badelunda (fig. 7).

Eftersom det finns kronologiska skillnader mellan gravfalten undersöktes förändringar över tiden (fig. 8). De flesta föremålen minskar över tiden, utom keramiken och bronsfat/skå-lar som ökar. Då gravarna i Alsike och Bade-lunda uteslutande hör h e m m a i den senare pe-rioden gjordes en ny jämförelse vid vilken alla gravar äldre än ca 750 e.Kr. uteslöts. Bland de yngre gravarna avviker Vendel med mer gryt-tillbehör från Alsike/Badekmda (fig. g, tab. 3), medan Valsgärde är mer likt Badelunda. Lik-heten ligger i den rikliga förekomsten av kera-mik.

Vild vikings vivre 279 ^ i 5

O

w Ä T3 ro a _

ro*--^cS°:roF^

co

O

Ö 3 Ö - a j t o w Q CO I - O

m

ro X Alsike Badelunda Valsgärde, etter 750 e Kr Vendel, efter 750 e Kr

Fig. g. Förekomsten (% av antalet gravar på respektive gravfält) av gravgåvor med kulinarisk anknytning på fyra båtgravfält, endasl beaktande gravar daterade till efter ca 750 e.Kr. — The occurrence (in % of the total number of graves at each cemetery) of culinary grave goods in graves dated after c. AD 750 AD on four boal-grave cemeteries.

Tabell 5. Den kvalitativa skillnaden (uttryckt som euklidiskt avstånd) mellan båtgravfälten vad gäller sam-mansättningen av kulinariska gravgåvor i båtgravar yngre än ca 750 e.Kr. såsom redovisas i fig. 9. — The qualitative difference (Euclidean distance) between the distribution of culinary grave goods al lhe boa! grave cemeteries, in boat graves dated after c. 750 AD, presented in fig. 9.

Alsike Badelunda Valsgärde Vendel Alsike 0 , 0 1,23 1,48 1,81 Badelunda 0 , 0 1,32 1,68 Valsgärde

0,0

1,44 Vendel 0 , 0 Fornvännen g8 (2011j |

En tidigmedeltida matkultur

Det mest markanta resultatet av analysen av li-pidrester i krukskärvorna är skillnaden mellan boplatser och gravfält. På boplatserna domine-rar vegetabilier och på gravfälten animalier. I litteraturen förekommer kenningar på temat kött ock död, och de djur som dyker u p p är varg, korp och örn, alla associerade med Oden, även kallad Spjutguden. O d e n kan även be-traktas som en dödsgud (Ström 1985; Ba?ksted

1990; Clunies Ross 1998). I Havamal berättas att O d e n för att få reda på hemligheten med 1 linorna offrar sig åt sig själv (Bråte 198(5). Han hängs från ett träd och spetsas på ett spjut, sålunda given åt O d e n . Här finns en möjlig as-sociation mellan spjutet och spetsandet av kött på spett. En annan association mellan delta redskap och döden är direktkontakten med el-den. Det spettstekta köttet röner samma öde som den döde på gravbålet. Döden och dö-dandet som ett sätt att spränga tillvarons grän-ser hänger samman med den förmåga som till-skrivs eliten i hövdingamyten (Herschend 1997, s. 24). Denna övernaturliga förmåga kan kny-tas till sejden, den typ av magi som Oden be-härskar (Solli 1999; Ström 1985, s. 223; Clunies Ross 1998, s. 252; Price 2002). O m dessa asso-ciationer uppfattades på detta sätt och köttet spetsat på spettet, behandlat som de döda, var åt O d e n givet, kan det förklara den materiella kopplingen mellan hövdingen och spettet som syns i gravmaterialet i och med att de dyker upp i rika gravar (Bogh-Andersen 1999). I fig. 10 presenteras spettet som en summerande sym-bol. j\ssociationerna är knutna till ett speciellt kulturellt sammankang - gästabudet - ett till-fälle då del var möjligt atl publikt återskapa det kulturella innehållet. Spettstekningen blir en diakritisk gästabudsaktivitet, för att använda Dieders (199(1) terminologi. Den signalerar till-hörighet lill den grupp som får njuta det spett-stekta, utestängande De Andra.

Spettets gradvisa för.svinnande över tid ur båtgravarna kan vara uttryck för flera proces-ser. En sådan är plagiat, ett efterapande av eli-tens vanor bland De Andra, med devalvering av det kulturella innehållet som följd. Delta är in-te den mest troliga förklaringen dä sin-tekspetin-ten även fortsättningsvis dyker u p p i rika

samman-hang (Bogh-Andersen 1999). Förkärleken för spettstekt kött lever vidare hos den medeltida eliten (Montanari 1994; Davidson 1999,5.492). Ett alternativ är att spettstekt kött betraktas som ett kulturellt vapen. Det svingas av eliten i dess kamp för socialt och kulturellt utrymme i etableringsskedet, för spridandet och användan-det av ideologin, ock dess eggskärpa är användan-det my-tiska innehållet. Som sådant behövs det expli-cit endast i ett etableringsskede.

Grytan har helt andra associationsmönster, med kopplingar till temat med den gäsdrie hövdingen och till biotet. I båda fallen handlar det om individens roll som ledare gentemot ett kollektiv. Precis som stekspetten var kokkärlen av metall förbehållna de välbesuttna (Olsson

1963, s. 624 f; Roesdahl & Wilson 1992, s. 244; Ö d m a n 1992, s. 141), även om de u n d e r me-deltiden fick en allmän spridning (Davidson

199g, s. 492). I synnerhet när det gäller biotet återfinns köttets association med gränslandet mellan här och hinsides (fig. 11; jfr Dillman 1997; Herschend 1997, s. 61 ff). Intressant är att detta uttryck lever kvar i båtgravarnas in-ventarium i Vendel och Valsgärde, och skiljer Vendel/Valsgärde från Alsike/Baddunda. Gry-tan hör till den gästabudsaktivitet som Dietler (1996) kallar beskyddarrollen (the patron role), en formaliserad användning av gästfrihet i syf-te att underhålla och legitimera ojämlika rela-tioner. Både gästabudsaktiviteten och det mer sakrala biotet är sega strukturer, vilket kan för-klara att de överlever i båtgravarna i Vendel och Valsgärde.

I bjärt kontrast till allt detta kött i dödens gränsland står dominansen av vegetabilier på boplatsen, i levande livet. Depositioner av säd i bus, u n d e r golv ock härdar, har tolkats som spår av ritualer kopplade till tankar om frukt-barhet, välstånd och återkiddse (Viklund 199S, s. 153 ff), Bröd som gravgåvor kar tolkats på lik-nande sätt (Hansson 1997,5. 58 0- Denna kopp-ling till graven kan tyckas motsägelsefull, men idéinnehållet ligger här istället i växtlivets på-nyttfödelse, återuppväckandet av de döda, i dö-den som en del av livscykeln snarare än som gränsöverskridande mysterium (jfr Hansson & Bergström 2002, s. 53 f). Byggnadsoffer i form av miniatyrskäror (Arrhenius 1961, s. 150;

Vild vikings vivre 281 O <p-lär och Hinside 'jAttspettai}0 " Q ( K o t t o (Freja/Frej 0 O Fruktbarhet

i

K

) °

Njord » • u _ ^ ^ V ~ > Källan

• <

X

_l

o , ? , 0 ° o

H.

/

- v - - " ^ Balen 0

r-

n

'

Vatten

*A\°

jb>

u

0

Ä°°

m

Hövdingen

r

1

^-^

Här och Hinsides

~^~^rr"^

Blotfesten )

Fig. 10. Kognitiv associationsmodell över speltet som summerande symbol. Hela systemet av idéer och meningar (tankebubblor) är kondenserade i den summerande symbolen (speltet), som på detta sätt vädjar till känslan och laddas med närmast sakra-la stämningar. — A cognitive associative model of the roasting spit as a summarising symbol. The who-le syswho-lem of ideas and sentiments is condensed in the summarising symbol, ihrough which it appeals to fe-elings and is charged with well-nigh sacred moods.

Fig. 11. Kognitiv associalionsmodell över grytan som summerande symbol i samband med biotet som ri-tuell måltid. På liknande sätt som för spettet (fig. 10), är systemet av idéer och meningar (tanke-bubblor) kondenserade i den summerande symbo-len (grylan), med en likartad vädjan lill känslan och den sakrala sinnesstämningen. — A cognitive asso-ciation model of the cauldron as a summarising sym-bol in connection with the ritual feast. As for the ro-asting spit (fig. 10), the whole system of ideas and sentiments is condensed in the summarising symbol, through which il appeals lo feelings and is charged wilh well-nigh sacred moods.

son 1992, s. 13 ff, 25; Paulsson 1993) kan ha deponerats med en önskan om fruktbarhet för husets invånare. Kopplingen mellan dessa be-grepp och vegetabilier fanns även i myten, med [duns äpplen. Kontrasterar man dessa iaktta-gelser kan följande opposition sättas upp:

Kött & d ö d — Vegetabilier & liv-Innebörden kan vara enkel och associerad med matens skiftande egenskaper efter passa-gen av den kulturella gränsen mellan råvara och matvara. En slaktad ko ger varken mjölk el-ler kalvar, den är död. Ett skördat sädeskorn kan sås igen och ge avkomma, det lever.

Lerkärlen som gravgåvor i båtgravarna upp-visar den motsatta kronologiska tendensen mot stekspetten, d.v.s. att de blir vanligare med tiden. Här skiljer sig Vendel från Valsgärde, där Vendel är mer konservativt och Valsgärde följer

den allmänna trenden. Welinder (1993) har sett alt kvinnor får lerkärl som gravgåva, men inte män (endast benbekållare), på ett folk-vandringstida gravfält i Västmanland. Han tol-kar detta som tecken på kvinnan i rollen som hushållare, och menar att detta är en symbolik som håller i sig in i vikingatid. I båtgravarna finns keramikkärl både hos män och kvinnor, och fördelningen mellan könen är j ä m n (Isaksson 2000, s. 54). Keramikkärlen i båtgra-varna kan kanske representera den gode hus-hållaren i allmänket, oavsett kön.

Mycket tyder på atl god hushållning (i den vidare bemärkelse som anges i citatet om Atle ovan) var något allmänt, inte speciellt knutet till eliten. I Vendel finns spår av att hushålla-rens kontroll här sträckte sig över liera hushall då den fattiga boplatsen Vendel 28 uppvisar en större andel animalier i krukskärvorna och lig-ger topografiskt bättre till för bete. Jag tolkar

detta som att Vendel 28 är en funktionsgärd, kopplad till storgården (Vendel 1:1), med djurhushållning som sin funktion. I Valsgärde finns en överrepresentation av köttrika delar i benmaterialet, vilket visar att slakten ägt rum någon annanstans och de fina bitarna förts till storgården (Bäckström 1997). Det som utmär-ker hövdingens och härskarinnans roll som goda hushållare är att den sträckte sig över flera hus-håll (Isaksson 2000, s. 53 f).

Könsattribuering av föremål är problema-tiskt. Det är enklare att knyta föremål till akti-viteter än till kön (jfr Stine 1992). Men om man attribuerar pärlor och dräktprydnader funna på boplatsen i Vendel som kvinnliga, så är de rums-ligt knutna till bostads- och kokhus (se nedan)

(Isaksson 1997, s. 21; 2000, s. 54; Isaksson et al. 2001, s. 1 9 0 . Därmed syns den manlige hus-hållaren inte på boplatsen, men väl i gravarna. Denna diskrepans kan ha många orsaker. Men medan gravgåvorna är noga utvalda så har de små smyckena på boplatsen hamnat där de tap-pats. Skillnaden kan därför avspegla vikten av att upprätthålla den kulturella bilden av den gode manlige kuskållaren i gravmaterialet, me-dan den praktiska sime-dan, nödvändigketen för gården, upprätthölls av den goda kvinnliga hus-hållaren, så som det avspeglas i de tappade dräkt-prydnaderna.

Samhället var väl utan tvekan patriarkalt, men det går att ana en mer aktiv roll för Damen i den framväxande eliten än tidigare. Ett tema liknande det som fynden i Vendel tycks åter-spegla finner man på Hassmyrastenen. Holm-göt titulerar sig själv den Gode Bonden, då han uttrycker sin saknad efter sin Goda Husfru Odendis. Visst är detta ett uttryck för stor kär-leksfylld saknad, men är samtidigt ett faststäl-lande av Holmgöts egen status som god bonde, Odendis frånfälle till trots. Kanske finns kär en kärna av beroende, utöver den rent känslo-mässiga saknaden.

(.lasbägarna och dryckeshornen försvinner 111 båtgravarnas inventarium med tiden. Deras symbolik skulle kunna stå att finna i hövding-ens funktion som officiant för den rituella mål-tiden. Även skålandet var en central del av bio-tet (Dillman 1997; Lid 1958c, s. 322 f). Dryckes-kärlen skulle kunna spegla ledarens officiella

liv. Men som vi sett kan grytan kopplas till den gästfrie hövdingen, och de två fyndkategorier-na dryckeskärl och grytor uppvisar helt olika kronologiska beteenden. Dryckeskärlen kan ha använts för olika drycker, men i samman-hanget är rusdrycker mest intressanta. O m man tar fasta på kopplingen mellan rusdrycker och kungamyt så kan dryckeskärlen ges en lik-n a lik-n d e ilik-nlik-nebörd av kulturellt vapelik-n som delik-n som presenterats för stekspettet.

Någon rotmetafor inom den kulinariska sfä-ren har jag inte funnit. Däremot uppvisar Rovdjuret kvalitéer som kan kvalificera det som rotmetafor hos eliten, där kopplingar till mat ock ätande står att finna (fig. 12; Isaksson 2000,

s-57)-Då känner jag mig säkrare i att kalla gästfri-keten för ett kulturellt nyckelscenario. Läm-ningar av detta scenario är grytor ock gryttill-behör i gravarna vid Valsgärde och Vendel. På boplatserna vid dessa gravfält har separata byggnader för matlagning, kokhus (jfr Stigum 1958, s. 555 ff), påträffats. I Valsgärde är det ett grophus med ugn (Norr & Sundkvist 1997) och i Vendel ett stolphus med härd (Isaksson 1998). Kokhusets koppling till gäsdriheten hänger samman med gillesalens funktion. Denna hall är avsedd för samkväm och inte mat-lagning, varför maten måste tillagas på annan plats (Herschend 1993; Lönnroth 1997, s. 33; Isaksson 1998, s. 51 f). Som kulturellt nyckel-scenario formulerar gästfriheten uppfattning-en om framgång. Gästfrihetuppfattning-en är uppfattning-en strategi för att u p p n å gott anseende, grunden för inflytan-de och makt då inflytan-dessa båda ting hänger på per-sonliga relationer, och bortom döden ett gott eftermäle. Scenariot anger således livsmål och sätt att u p p n å dessa, alla de ingredienser som krävs av ett nyckelscenario (fig. 13).

De kronologiska förändringarna i gravfyn-den indikerar en dynamisk matkultur. Flera forskare har gjort analogier mellan d e n n a mat-kultur och såväl senmedeltida (Harrison 2001) som folkliga historiska matvanor (Genrup

1983, 1988). Detta är att säga att den förin-dustriella inatkiilturen var oföränderlig, någol som inte ens stämmer för den historiska perio-den (Gustafsson et al. 1987). Den yngre järn-ålderns matkultur kan inte ka varil statisk

Vild vik i ngs vivre 283 Hövdingen ornamentik

( « - /

_Strategi Gästfrihet _{' \}

TC

Gryta Kokhus Gott anseende Runsten

Fig. 12. Kognitiv associationsmodell av en utvecklan-de rotmetafor. Rotmetaforen (rovdjuret) används som måttstock och uttrycksmedel i en rad skiftande sammanhang (tankebubblor). —A cognitive associ-ation model of an elaborating root metaphor. The root metaphor (the beasl of prey) provides catego-ries, measures and means of expression for the sur-rounding concepts.

Hg. 13. Kognitiv associalionsmodell av ell utveck-lande nyckelscenario. Nyckelsccnariot illustrerar den goda resan genom livet, från vänster lill höger i modellen. —A cognitive association model ol an evolving key scenario. The key scenario illustrates the good journey ihrough life, from left to right in the model.

tersom intrycken i gravgåvorna förändras. Likväl finner vi huvudelementen i den medel-tida kokkonsten, det spetlstekta köttet och stuvningen/grytan, i det studerade materialet. Detta ger stöd åt påståendet att den medeltida matkulturen kade sina rötter lokalt ock i d e n yngre järnåldern. Dominansen av sammansat-ta anrättningar ger stöd åt att en utvecklad kok-konst existerade före de äldsta kulinariska skrifternas tid (jfr Isaksson 2002, s. 74 i ) . Det kan tyckas motsägelsefullt all tala om en dyna-misk malkiillur när de grundläggande elemen-ten är lika över tiden, men detta är atl förutsät-ta att form och innehåll är samma sak.

Av de två boplatser som avviker från medel-distributionen i tab. 1 har Vendel 28 redan dis-kuterats (Isaksson 2000, Paper VII, s. 23). Den andra, Valsgärde, avviker med en stor domi-nans av vegetabilier. Detta kan ges liera alter-nativa tolkningar. Resultatet kan vara en fråga om representativitet, då det inte var möjligt att få prover med god spridning inom d e n n a bo-llhus. Hela 50% av dem härrör från ett och sam-ma huskomplex. O m d e n n a byggnad hade en

speciell funktion kopplad till hantering av ve-getabilier så skulle det ha en stark inverkan på resultatet. Vidare kommer drygt 6 0 % av pro-verna från stolphål och inte kulturlager. O m dessa depositioner är avsiktliga bebyggdseof-fer kan samma koppling lill en önskan 0111 fmkibarhet och välstånd som diskuterats för depositioner av säd vara relevant även för valet av kärl. Till sist kan distributionen verkligen re-flektera vardagsmaten i Valsgärde, vilket öpp-nar för flera tolkningar. Brandel (1982) pro-klamerar all valet mellan cerealier ocb kött be-ror på antalet människor som skall utfodras. Centralt placerat på Uppsalaslätten, nära cent-ret i Gamla 1'ppsala, kan Valsgärde ba haft ett högre tryck på försörjningen. Annars kan valet av löda hav-ilat på ideologisk grund, med kopp-ling till fruktbarhet och välstånd, Ortnamn med anknytning till Frej/Freja är frekventa i de cen-trala svealandskapen, och i västnordisk tradition är Frej svearnas speciella ollci gud (Ström 1985, s. 176). O m så är fallet kan man här ha ödmju-ka! sig så pass inför d e n n a gudom att det på-verkal vardagsmaten.

Vegetabilier Animalier ^ e n e r g i (kcal) Vikt 1 150 1 0 0 Energifördelning (%) (g) Födoämne Vikt 2 Grönsaker 16,5 Cerealier 133,5 Kött 93 Smör 7 Rekommenderad energifördelning (%)

(g) Kolhydrat (kcal) Fett (kcal) 5,16 3 9 • 0 , 0 0 , 1 2 396-3 59 50-(io 0,74 3 5 d 72,4 49.5 158,0 23 25-35 Protein (kcal) °-79 48,8 72,2 0,17 1 2 2 , 0 18 10-15

Tabell 4. Beräkning av den energifördelning som medddistributionen i fig. (i kan representera. Vikt 1 kom-mer av förhållandet animalier: vegetabilier, ca 1:1,5 (6°% resp. 92%). Andelen grönsaker i vegetabiliema är baserad på andelen prov med vegetabilier i vilka spår av klorofyll påträffats (11%). Övriga vegetabilier sattes till cerealier. Andelen smör i animalierna baserades på andelen prov med animalier i vilka spår av mjölkfet-ter påvisats (7%). Energiinnehållet (kcal) i respektive födoämne, frän kolhydrat, fett respektive protein, be-räknades utifrån uppgifter i Statens Livsmedelsverks l.ivsmedelstabdler (1988). I tabellerna valdes för grönsaker "grönsaksblandning, soppgrönsaker", för cerealier valdes korn (Hordeum vulgäre) eftersom det-ta var det vanligaste sädesslaget i östra Mellansverige under yngre järnåldern, och för kön valdes biandfärs. Den rekommenderade energifördelningen gäller vuxna och barn över tre är och är hämtad ur Bruce (1981). — A calculation of the energy distribution thal lhe mean distribution in fig. (i might represent.

Materialet från Björkö (Frostne 2001) är Iran den så kallade Garnisonen och från ett långhus invid stadsvallen. De hör därför inte direkt samman med staden. Fynden i långhu-set var av exklusiv karaktär, vilket indikerar hög status (Holmquist Olausson 1993,s. 1 iS). Mate-rialet från Garnisonen kommer från en hall-byggnad, en närbelägen smedja saml en ännu ej närmare karakteriserad byggnad. Fyndma-terialet uppvisar militära drag, vilket återspeg-lar platsens vikt i Birkas försvar (Holmquist Olausson & Kitzler Ahfiddt 2002; Holmquist Olausson 2001, s. 9 ff). I analysen av krukskär-vorna uppvisar detta material två u p p e n b a r a drag. Dels är distributionen mycket lik den i Barva och dels är den nära medeldistributio-nen lör hela undersökningen. Den sistnämnda observationen gör gällande att vardagsmaten på dessa platser pä Björkö, trots deras speciella karaktär, var lik den generella vardagsmatens sammansättning. Möjligen kan en kvalitativ skillnad föreligga, då artfördelningen i benma-terialet från garnisonen har en något större an-del nötkreatur jämfört med stadslagren i Birkas

Svarta Jord (Wigh 2001a. s. 551: sooib, s, 101 t).

Även storgården i Vendel ligger nära

medel-distributionen. Rent intuitivt känns en kost med förhållandet 1:1,5 mellan animalier (60%) och vegetabilier (92%) rätt välbalanserad. Alt i arkeo-logiska sammanhang räkna kalorier är väl nå-got som många anser hör forskningshistorien

(läs New Archaeology) till. Men för all lä en av idé om vilken kost medeldistributionen kan re-presentera vill jag ändå göra ett försök. Jag blundar och hoppar.

Beräkningarna i tab. 4 är baserade på mänga antaganden för vilka jag i bästa fall inte har några belägg alls och i värsta fall kan anta att de är falska. Exempel är antagandet om att energi-innehållet i m o d e r n mat är densamma som i den forntida ock att energibehovet för en mo-dern vuxen människa är det samma som för en forntida. Blundar man för detta så gär det att argumentera för att kosten som medeldistribu-tionen representerar var väl sammansatt.

Att distributionerna (fig. (i) är så lika i Birka och Barva kan lolkas som ett uttryck för regio-nalitet i matkulturen. Boplatsen vid Barva har dateringar från äldre järnåldern och in i 1 1 oo-talet, med tyngdpunkt i yngre järnålder. Såväl stolphus som grophus har påträffats, och fyn-den visar att både järnsmide och arbele med Fomvånrun 98 (20031

Vild vikings vivre 285 kopparlegeringar förekommit (Vinberg, manus).

En gemensam n ä m n a r e för Barva och Birka är Mälaren (Frostne 2002, s. 28). Närheten till fis-kevatten kan vara en gemensam sak, även om delta inslag inte explicit undersökts. Eventuell fisk återfinns nu i gruppen animalier. Men om fisken varit av stor betydelse, och om den tilla-gats på ett speciellt sätt i förhållande till vege-tabilierna, så kan detta påverka förhållandet mellan kategorierna vegetabilier, animalier och blandat. Analyser av människoben från ett antal gravar kring Mälaren antyder även att in-sjöfisk har varit en viktig proteinkälla (Arvids-son 1999).

En annan idé bygger på att Birka inte har varit självförsörjande och därför fått en stor del av födan utifrån (Broberg 1990; Wigh 2001a, s. 55 f). Det har talats om produktionsgårdar i Birkas omland. O m så varit fallet är det inte konstigt med en snarlik sammansättning kos födan i Birka, även hos eliten, och på en samti-da gård i detta omland. Både Holmqvist (1987) och Arrhenius (2002) har, utifrån olika perspektiv, föreslagit att de såkallade Tuna-går-darna varit involverade i Birkas försörjning. Ytterligare en möjlighet är att det handlar om en rent kulturell yttring. Detta är möjligt om man sätter likheten mellan Birka och Barva i samband med att köksutensilierna i båtgravar-na grupperar Tubåtgravar-na i Alsike och Tubåtgravar-na i Bade-lunda tillsammans, skilda från Vendel och Vals-gärde (fig. 7, tab. 2). De skulle då ses som en kulturgrtipp belägen i nära anslutning till Mälaren. Återigen är det Mälaren, men här i rollen som kommunikationsled, där tankar och idéer farit fram över vågorna. Den stora bristen med d e n n a sammanlänkning är att in-gen av de undersökta boplatserna har någon direkt koppling till båtgravfälten i Alsike eller Badelunda. De nyligen påbörjade undersök-ningarna av boplatslänmingar vid Tuna i Al-sike, inom ramen för det av Vetenskapsrådet fi-nansierade projektet Kring Hus och Härd, kommer därför att bli viktiga. Undersökning-arna har hittills givit spår av bebyggelse i form av kulturlager och stolphål. Fynd i lager och an-läggningar ger bebyggelsen en preliminär da-tering i huvudsak till sen vikingatid och tidig medeltid. Bland annat har en osammansatt

dub-belkam påträffats som har en snarlik, om än ej identisk, parallell i Grav VIII på det intilliggan-de båtgravfältet, och ett litet ringspänne. En hel del kcramikskärvor har också påträffats, vil-ka kommer att analyseras. Att på detta sätt komplettera analysen med material från en bo-plats med båtgravfält, vars gravgods avviker malkiilturellt från Vendel och Valsgärde, och med en geografisk placering mer lik Birkas och Barvas blir ovärderligt för en mer fullständig förståelse för den yngre järnålderns matkultur och dess regionalitet.

Referenser

Alving, H. (övers.) 1990a. Isländska sagor 1. Eyr-byggarnas saga. I.axdalingarnas saga. Gisle Surs-sons saga. Grette AsmundsSurs-sons (den starkes) saga. Solna.

- (övers.) 1990b. Isländska sagor 2. Egil Skalla-grimssons Saga. Gunnlaug Ormstungas Saga. Hravnkel Freygodes Saga. Hönsa-Tores Saga. Viga-Glums Saga. De Sammansvurnas Saga. Småsagor. Solna.

Arrhenius, B. 1961. Vikingatida miniatyrer, lin 7. Uppsala.

- 2002. Die ländlichen Siedlungen im Umfeld von Birka. Haithabu und die friihe Stadtentwicklung im nördlichen Europa. Schriften des Archäologischen kandesmuseums 8. Neumunster.

Arvidsson, M. 1999. Kön, släktskap och diet: Mole-kylära analyser av individer på båtgravfältet i luna i Alsike. CD-uppsatser i laborativ arkeologi i)8/()(). Del 1. Arkeologiska Forskningslaboralo-riet, Stockholms universitet

Backe, M., Edengren, B. 8c Herschend, F. 1993. Bones ihrown into a waler-hole. Sources and Re-sources. Studies in Honour of Birgit Arrhenius. PACT ;<8. Rixensart.

Ba-ksted, A. 1984. Nordiska gudar 01 h hjältar. Petersen (övers.). Eskilstuna.

Bråte, E. (övers.) 1986. Eddan. De nordiska guda- och hjältesångerna. Uddevalla.

Braudd, F. 1982. Vardagslivets strukturer: det möjligas gränser. Civilisationer och kapitalism 1400—1800, Band 1. Slockholm.

Broberg, A. 1990. Bönder och samhälle i statsbild-ningstid. Upplands Fornminnesförenings Tidskrift 52. Uppsala.

Bruce, A. 1981. Svenska näringsrekommendationer. Sta-tens livsmedelsverks meddelanden. Uppsala. Bäckström, Y 1997. Osteologisk analys av

benmate-rialel från Valsgärde. ,S7V Svealand i Vendel- mb Vikingatid. Riijijiortjrån utgrävningarna i \ iilsgiinle. -Andersen, S. 1999. Vendel- och vikingalida

stek-s/ull. ej blott för kökel, ell reilskii/i med unoi jiini Homeros'lid. Lund.

Clunies Ross, M. 1998. Hedniska ekon. Myt och sam-hälle i fornnordisk litteratur. (Sv. övers.) Gråbo. Collinder, B. (övers.) 1958. Snorres EAila. Oskarshamn. Davidsson, A. 1999. The Oxford Companion to Food.

Oxford.

Dieller, M. 1996. Feasts and commensal politics in the political economy. Food, power and status in Prehistoric Europé. Weissener & Schiefenhövd (red.). Food and the status quest. An interdisciplina-ry perspective. t ixford.

Dillman, F.-X. 1997. De rituella gästabuden i forn-skandinavisk religion. Hultgård, A. (red.). Upp-salakullen och Adam av Bremen. Nora.

Donglas, M., (red.) 1987. Constructive drinking. Per-spectives on drink from anthropology. Cambridge University Press.

Drobin, U. 198(1. Mjödet och offersymboliken i forn-nordisk religion. Drobin, U. (red.). Studier i reli-gionshistoria tillägnade Ake Hiillkranlz, professor emeritus den 1 juli 1986. Löberöd.

Duczko, W. 1997 Gamla Uppsala - svearnas makt-centrum i äldre och nyare forskning. Callmer.J. & Rosengren, E. (red.) »...gick Grendel all söka del höga huset... » Arkeologiska källor lill aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnåbier. Hal-lands Länsmuseers Skriftserie 9 / GOTARC C, Arkeologiska Skrifter 17. Halmstad.

Dyfverman, M. 1929. Bätgraven nr 2 vid Valsgärde, Gamla Uppsala. Rig 1 2. Stockholm.

Ehn, B. 8c Löfgren, O. 1989. Kulturanalys. Stockholm. Fabech, C. 1997. Slöinge i perspektiv, Callmer, ] & Rosengren, E. (red.) »...gick Grendel att söka det höga huset...» Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Hal-lands Länsmuseers Skriftserie 9 / GOTARC C, Arkeologiska Skrifter 17. Halmstad.

Fridell, A. 1930. Den första bätgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken. Fornvännen 25. Frostne, J. 2002. Krukskärvorna från Birka berättar.

En GC-MS och FTIR analys av krukskärvor från främst Birkas garnison. C/D-uppsats i Laboraliv Arkeohgi 0 1 / 0 2 . Arkeologiska Forskningslabora-toriet, Stockholms universitet.

G e n r u p , K 1983. Vikingatidens mat och dryck. Visby. - 1988. Mat som kullur. Etnologiska kosthållsstudier. Nordskandinavi.sk etnologi 5. Etnologiska Insti-tutionen. Umeå.

Grewe, R. 8c Hieatt, C B . 2 0 0 1 . Eiliellus de arte coqui-naria: an early northern ttmkiry Ixiok. Medieval and Renaissance Texts and Studies 222. Tempe, Aiizona. Hansson, A.-M. 1997. On plant jood in the

Scandi-navian peninsula in early medieval limes. Theses and papers in archaeology 8:5. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Hansson, A.-M. 8c Bergström, L. 2002.

Archaeo-bolany in prehistoric graves - concepts and methods. JONAS 13. Arkeologiska

Forskningsla-boratoriet, Stockholms universitet.

Harrison, D. 2 0 0 1 . När brödet blev kött. Pofnilär Historia 2001:2. Lund.

Hedeager, L. 1997. Skuggor ur en annan verklighet. Fornnordiska myter. Stockholm.

Herschend, F. 1992. Beowulfand St. Sabas. T h e ten-sion between the individual and the collective in the Germanic society a r o u n d 500 AD. Tor 24. Uppsala.

- 1993. T h e origin of the hall in southern Seandinavia. Vor 25. Uppsala.

- 1996. A note on the Late Iron Age kingship mythology. Tor 28. Uppsala.

- 1997. Eivel i hatlen. Tre fallstudier i den yngre jäi nåldems aristokrati. OPIA 14. Uppsala.

Holmquist, L. 1987. Bosättningen på Björkö i Mälaren. Eaborativ Arkeohgi 2. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Holmquist Olausson, L. 1993. Aspects on Birka.

Investigations and surveys Kjyö—iigSg. Theses and papers in archaeology 8:3. Arkeologiska Forsk-ningslaboratoriet, Stockholms universitet. - 2 0 0 1 . Birkas befästningsverk - resultat från de

senaste årens utgrävningar. Olausson, M. (red.). Bir-kas krigare. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

Holmquist Olausson, L. & Kitzler Ahfddt, L. 2002. Krigamas hus. Arkeologisk undersökning av ell hall-hus i Birkas Garnison. Borgar och Befästningsverk i Mellansverige 400—1100 e.Kr. Rapport 4. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stock-holms universitet.

Holtsmark, A. 1961. Havamal. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medellid 6. Malmö.

Hyenstrand, A. 1996. Lejonet, draken inb korset. Sverige 500 — 1000. Lund.

Isaksson, A.-M. 1992. Miniatyrskänn från yngre järnål-dern i Mälardalen - föremål med magisk kraft ? C-uppsats. Arkeologiska institutionen, Stockholms universitet.

Isaksson, S. 1997. Arkeologiska boplatsundersök-ningar vid Vendels kyrka 1996. Arrhenius & Eriksson (red.). SIV Svealand i Vendel- och Vi-kingatid. Rapport från utgrävningarna i Vendel. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stock-holms universitet.

1998. A kitchen entrance to the aristocracy -analysis of lipid b i o m a r k e n in cultural layers. Eaborativ Arkeohgi 10—11. Arkeologiska Forsk-ningslaboratoriet, Stockholms universitet. - 2000. Food and rank in Early Medieval time. Theses

and papers in scientific archaeology 3. A r k e o logiska Forskningslaboratoriet, Stockholms uni-versitet.

- 2002. Vikingarnas måltider. Mältitisnkiulemiens Årsbok 2002. Kommunikativa målliderlll. Måltids-akademien. Orythyttan.

Vild vikings vivre 2 8 7 Isaksson, S.; Arrhenius, B. & Karlsson, O, 2001.

Långhus på liden. Arkeologiska boplatsunder-sökningar vid Vendel kyrka 1994—1998 och 2000—2001. Opublicerad rapport. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Jansson, S.B.F. 1964. Västmanlands runinskrifter.

Sveriges Runinskrifter band 13. KVHAA. Stock-holm.

Karker, A. 1963. Kogeb0ger. Kulturhistoriskt kxikon för nordisk medeltid 8. Malmö.

Lagerqvist, L.O. & Äberg, N. 1984. Mal och dryck i forntid och medeltid. Stockholm.

Lid, N. 1958a. Drukkenskap. Kulturhistoriskt kxikon för nordisk medellid 3. Malmö.

- 1958b. Drikkeseder. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltia'3. Malmö.

- 1958c. Drikkeoffer. Kulturhistorisk! lexikon för nor-disk medeltid 3. Malmö.

Liden, K.; Isaksson, S. Se Gölherström, A. 2 0 0 1 . Regionality in the boal-grave cemeteries in ihe lake Mälaren valley. Kingdoms and Regionality. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stock-holms universitet.

Liedman, S.-E. & Nilsson, I. 1989. Om ideologi och ide-ologianalys. Institutionen för idé och lärdom-shistoria, Göteborgs universitet.

Lindeblad, K. & Nielsen, A.-L. 1997. Centralplatser i Norrköpingsbygden - förändringar i tid och 1 nm 200—1200 e.Kr. C a l l m e r . J . 8c Rosengren, E. (red.) »...gick Grendel alt söka det höga huset...-Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skan-dinavien under yngre järnålder. Hallands Läns-museers Skriftserie 9 / GOTARC C, Arkeo-logiska Skrifter 1 7. Halmstad.

Lönnroth, L. 1996. Skaldemjödet i berget. Essayn em fornisländsk ordkonst och dess iitniirivändning i

nu-tiden. Stockholm.

- 1997- Hövdingahallen i fornnordisk myt och sa-ga. Callmer.J. & Rosengren, E. (red.) »...gick Grendel att söka del höga huset... » Arkeologiska käl-lor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Hallands Länsmuseers Skriftserie 9 / GOTARC C, Arkeologiska Skrifter 17. Halm-stad.

Montanari. M. 1994. The culture of food. Oxford. Norr, S. 8c Sundkvist, A. 1997.

Boplatsundersök-ningarna i Valsgärde 1994-1996. SIV Svealand i Vendel- och Vikingatid. Rapport från utgrävningarna i Valsgärde. Uppsala.

Näsström, B.-M. 2 0 0 1 . Fornskandinavisk religion. En grundbok. Lund.

Odencrants, R. 1933- Bålgraven nr 4 vid Valsgärde. Upplands fornminnesförenings lidskrift 43 Uppsala. Olsson, A. 1963. Kokning. Kullurhi.stori.sk! lexikon för

nordisk medellid 8. Malmö.

Ormer, S. 1973. O n key symbols. American Anlhro-pologist 75. Washington, D.C.

Paulsson, T. 1993. Huset och lyckan. F,n studie i hgg-nadsoffer från nordisk järnålder och medellid. C-upp-sats. Arkeologiska institutionen, Lunds universi-tet.

Price, N.S. 2002. The Viking way. Religion and war in l.ale Iron Age Seandinavia. Aun 3 1 . Uppsala. Roesdahl, E. & Wilson, D.M. (red.). 1992. From

Viking to Crusader. Seandinavia and Europé 8 0 0 -1200. Nordiska ministerrådet 8c Europarådet. Schjödt.J.P. 1999. Krigeren i förkristen nordisk

my-te og ideologi. Drobin, U. (red.). Religion och samhälk i åel förkristna Norden. Elt symposium. Odense.

Schönbäck, B. 8c Thunmark-Nylén, L. 2002. De vi-kingalida båtgravarna vid Valsgärde - relativ kro-nologi. Fornvännen 97.

Solli, B. 1999. Odin the queer? O m det skeive i nor-ren mytologi. Universitetets Oldsaksamlings Årbok 1 9 9 7 / 1 9 9 8 . Oslo.

Statens Livsmedelsverk. 1988. Livsmedelstabeller. Stockholm.

Stigum, H. 1958 Eldhus. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 3. Malmö.

Stine, L.F. 1992. Social differentiation down on the farm. Claasen, C. (red.). Exphringgender Ihrough archaeology. Selected papers jrom the i()()i Bonne con-ference. Monogi aphs in world archaeology 1 1. Madison, Wisconsin.

Ström, F. 1985. Nordisk hedendom. Ero och sed i förkris-ten lid. y.et upplagan (1 :a upplagan 1961). Arlöv. Svenbcrg, E. (övers.) 1984. Adam av Bremen:

Historien om Hain/nirgsli/lel oeh dess biskopar. Stockholm.

Tesch, S. 1990. Makt och människor i Kungens Sigtuna. Sigtunagrävningarna 1988—1990. Sigluna. Thall, E. (övers.). 1995. Eddan. Nordiska fomsånger.

Stockholm.

Welinder, S. 1993. Pots, females and food. Current Swedish Archaeology 1. Stockholm.

Wessén, E. 1958. Drukkenskap. Sverige. Kulturhis-toriskt kxikon för nordisk medeltid 3. Malmö. Wigh, B. 2001a. Djurbenen från garnisonen på

Borgberget Birkas Krigare. (Hansson, M. (red.). Birkas krigare. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

- 2001b. Animal husbandry in Ihe Viking Age town of Birka and ils hinterland. Excavations in Ihe Bloek Earth lygo-grj. Riksantikvarieämbetet Stockholm. Vikhmd, K. 1998. Cereals, weeds and crop processing in

Iron Age Sweden. Methodological and interpretative aspects of archaeobolanical evidence. Arkeologiska institutionen, Umeå universitet.

O d m a n , A. 1992. House and h o m e . Roesdahl, E. & Wilson, D.M. (red.). From Viking lo Crusader. Seandinavia and Europé 800—1 200. Nordiska mi-nisterrådet & Europarådet.

Summary

With the aim of studying an Early Medieval cul-im c of food, potsherds from five settlement si-tes (four of them with finds available from ad-jacent cemeteries) situated in Uppland and Södermanland, Sweden, and dated to c. AD 4 0 0

-1000, have been analysed for food remains. Also, grave goods of culinary nature from boat graves in the cemeteries at Vendel, Valsgärdc. Tuna in Msike and Tuna in Badelunda bave been studied. The results are studied in the light of a simple analysis of Old Norse texts.

In the potsherds from the settlements, tra-ces of composite dishes of meat and vegetables dominated, which indicates that an elaborate cuisine existed prior to the writing of the oldest preserved Medieval cookery books. These mix-tures of meat and vegetables are the forerun-ners of the one-pot stew which, together with skewered meat, forms the basis of the cuisine described in these cookery books. In total, tra-ces of vegetable foods were found in 9 2 % and traces of animal foods in 6 0 % of the settlement potsherds. These proportions may be inferred to represent a quite good diet. Differences between the sampled sites are discussed in the

paper. In the potsherds from the cemeteries, traces of vegetable foods were found in 4 5 % and traces of animal foods in 91 %. This discre-pancy between everyday and ritual food is con-nected to the dominance of animal foods in Old Norse mythology. Meat was culturally char-ged and of great social and religions, rather than actual dietary, importance.

O n e result from the analysis of grave goods in the boat grave cemeteries was the detection of significant changes through time. This shows that the culture of food was not static. By merg-ing the results from tke different approaches in this study it is possible to sketch a culture of food in which thoughts and ideas on the choi-ce of food, preparation techniques and serving were crucial. Key symbols identified within the culinary realm shows that the culture of food was an important part of the culture as a whole. Connections to ideological expressions in mytho-logy seem to indicate that the culture of food was part of the armoury used by the emerging d i t e in their struggle for cultural and social space.