Enbensknäböj före och efter uttröttning – ett test för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster?

Enbensknäböj före och efter uttröttning

– ett test för att identifiera löpare med

avvikande rörelsemönster?

Josefin Eriksson

GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN

Självständigt arbete avancerad nivå 48:2013-06-12

Magisterprogrammet i idrottsvetenskap inriktning idrottsmedicin 2012-2013

Handledare: Anna Bjerkefors

Examinator: Mats Börjesson

A single leg squat before and after

fatigue – an approach to identify long

distance runner´s with abnormal

movement patterns?

Josefin Eriksson

THE SWEDISH SCHOOL OF SPORT

AND HEALTH SCIENCE

Master Degree Project 2013

Master in Sport Science 2012-2013

Supervisor: Anna Bjerkefors

Förord

Inledningsvis vill jag tacka alla försökspersoner som ställt upp och gjort mitt projekt möjligt. De har varit intresserade och tillmötesgående och jag är mycket tacksam för att jag har fått möjlighet att utföra mitt projekt på dem. Jag vill även tacka min handledare, Anna Bjerkefors, som jag är evigt tacksam, för sitt värdefulla och personliga engagemang, tålamod,

handledning, synpunkter och tid under hela projektets gång från första början till slut och gjort det hela genomförbart.

Stockholm, Juli 2013 Josefin Eriksson

Sammanfattning

Syfte

Syftet med studien var att bedöma rörelseutförandet under testet enbensknäböj hos en grupp elit/subelit långdistanslöpare och om, och i så fall hur rörelseutförandet påverkas av

uttröttning. Syftet var också att undersöka om det förelåg ett samband mellan subjektiv bedömning vid enbensknäböj och ledvinklar kalkylerade vid tredimensionell (3D) rörelseanalys.

Metod

Tio löpare från löparklubb utförde enbensknäböj. Vid testet poängsattes rörelseutförandet enligt en bedömningsskala samtidigt som 3D kinematisk data inhämtades via datorbaserad 3D rörelseanalys. Tjugosex markörer placerades bilateralt på anatomiska landmärken på bäcken, lår, underben och fot. Därefter sprang försökspersonerna 15 minuter på ett löpband enligt ett utmattningsprotokoll. Direkt efter genomförd löpning utfördes åter igen teströrelsen och bedömdes enligt skala under samtidig 3D-rörelseanalys.

Resultat

I denna studie identifierades att samtliga långdistanslöpare inte kunde utföra ett enbensknäböj med bibehållen stabilitet och utan kompensatoriska rörelser. Däremot identifierades ingen skillnad i rörelseutförande efter ett uttröttningsprotokoll. Resultatet från bedömning enligt en standardiserad skala överenstämde med objektiva resultat från 3D rörelseanalys.

Slutsats

Resultaten från studien visar att enbensknäsböj är ett valid funktionellt test som enkelt kan användas i praktiken för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster. Om testet används i ett preventivt syfte och att en adekvat rehabilitering sätts in vid skador, kan

Abstract

Aim

The aim of this study was to assess the performance during a single leg squat in a group of long distance runners. The aim was also to examine if, and how the performance was affect by a treadmill running fatigue protocol. A futher aim was to investigate whether there was a correlation between subjective assessments, according to a standardized scale, and calculated joint angles measured by 3D motion analysis.

Method

Ten runners from a running club performed a single leg squat as a score based on a rating scale. When testing movement, 3D kinematic data for motion analysis were gathered, using markers placed on anatomical landmarks on the subject. Immediately after scoring and gathering motion analytical data from the single leg squat, the subjects ran 15 minutes on a treadmill according to a fatigue protocol. Directly after the running the subject performed the test movement, with scoring and motions analysis.

Results

None of the subjects were assessed to perform a single leg squat correctly on neither the right nor the left leg without any compensatory movement before or after fatigue running. There was no significant difference in the calculated summarized joint angles of the hip, knee and foot by 3 D motion analysis of the right and left legs respectively before and after running. There was a significant correlation between scoring and summed joint angles for both right and left leg before fatigue.

Conclusion

This study results shows that a single leg squat is a valid functional test that can be easily used in practice to identify runners with abnormal movement patterns. If the test is used in a

preventive manner and that adequate rehabilitation deployed in injuries, probably sports-related injuries in long distance runners may be highlighted in an earlier stage.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 1

1.1 Introduktion ... 1

1.2 Problemformulering ... 4

1.2 Syfte och frågeställningar... 4

2. Metod ... 5 2.1 Val av metod ... 5 2.2 Urval ... 5 2.3 Försökspersoner ... 5 2.4 Etiska aspekter... 6 2.5 Genomförande ... 6 2.6 Enbensknäböj ... 6 2.7 Rörelseanalys ... 8 2.8 Databearbetning ... 9 2.9 Utmattningsprotokoll ... 10

2.10 Validitet och reliabilitet ... 10

2.11 Statistisk ... 11

3. Resultat ... 11

3.1 Bedömning med poängsättning ... 11

3.2 Kalkylerade ledvinklar från 3D rörelseanalys ... 13

3.3 Samband mellan poängsättning och kalkylerade ledvinklar ... 14

3.4 Uttröttningsprotokoll ... 14 4. Diskussion ... 15 4.1 Poängsättning av enbensknäböj ... 15 4.2 Försökspersoner ... 16 4.3 Funktionellt test ... 17 4.5 Rörelseanalys ... 18 4.6 Fatigue ... 18 5. Konklusion ... 20 6. Käll- och litteraturförteckning ... 21

Bilaga 1 Käll- och litteratursökning Bilaga 2 Informationsbrev ett Bilaga 3 Informationsbrev två Bilaga 4 Hälsodeklaration

1

1. Inledning

1.1 Introduktion

Skador är vanligt förekommande inom långdistanslöpning. Skadeincidens på nedre extremitet varierar från 20 till 80 % (Van Gent, Siem, Middelkoop, Van Os, Bierma, Zienstra & Koes 2007). Inom den svenska friidrottseliten har en 1-års skadeprevalens på 43 % rapporterats (Jacobsson, Timpka, Kowalski, Nilsson, Ekberg, Dahlström, Renström 2012). Knäregionen var den vanligaste skadelokalisationen följt av underben, där inflammation och smärta med gradvis insättande av symptom hade högst prevalens (Jacobsson et al. 2012). Hos löpare är vanligt förekommande diagnoser patellofemoralt smärtsyndrom, tractus iliotibialis syndrom, överbelastningsskador i m. gluteus medius samt bursiter kring trochanter major (Taunton, Ryan, Clement, Mckenzie, Lloyd-Smith & Zumbo 2002).

Inom aeroba idrotter som vanligen innebär långvarig träning med ett monotomt inslag, såsom löpstegets cykliska förlopp beror överbelastningsskador på upprepade microtrauman utan en enskild identifierbar händelse (Fuller, Ekstrand, Junge, Andersen, Bahr, Dvorak, Hägglund, McCrory, Meeuwisse 2006). Belastningen i sig innebär inte en fysiologisk tröskel för skada, men vid en alltför stor ackumulering över tid kan det leda till överbelastning (Hohman, Wortler & Imhoff 2004). Om belastningen inte reduceras kan överbelastningsskadan bli irreversibel och orsaka degenerativa förändringar (Bahr 2009).

Träningsmängd och tidigare skador under året är faktorer som predisponerar för ny skada (Jacobsson et al. 2013). Andra faktorer som underlag, skor, för snabb ökning av

träningsmängd och avvikande belastningsmönster kan bidra till löprelaterade skador (Marti, Vader, Minder, Abelin 1998; Lysholm & Wiklander 1987; Hreljac & Ferber 2006). En annan faktor så som trötthet (fatigue) har också visat sig ha betydelse för löprelaterade skador (Hayes, Bowen & Davies 2004; Komi 2000; Skof & Strojnik 2006). Löpning under en längre period leder oundvikligen till fatigue (Denadai, Greco, Tufik & Demello 2007). Hos löpare direkt efter genomfört maratonlopp var förmågan att upprätthålla optimala ledvinklar

påverkad vid löpfasens hälisättning (Nicol & Komi 1991). Även vid högintensiv löpning blir löparens rörelsemönster förändrad redan efter 15 till 20 minuters löpning (Mizrahi, Verbitsky & Isakov 2000). Lång- och medeldistanslöpare tränar ofta under längre duration men det är

2

även av betydelse att träna periodvis under aerob arbetsbelastning vid hög intensitet för att utveckla sin uthållighet och aeroba kapacitet (Billat 2001).

Höftmuskulatur

Löpare med försvagad bål- och höftmuskulatur har uppvisat ett avvikande rörelsemönster vilket påverkar funktionen i nedre extremitet med förhöjd skaderisk hos löpare (Griffin et al 2000; Ireland 2002; Ireland, Willson, Ballantyne & Davis 2003; Heinert, Kernozwk, Greany & Fater. 2008; Fredericson, Cookingham, Chauadhari, Dodell &Oestreicher. 2000; Niemuth, Johnson, Myer & Theiman 2005). En god funktion i höftabduktorer krävs alltså för en optimal funktion i nedre extremitet (Grimaldi 2011). Höftmuskulaturen bidrar bland annat till att stabilisera bål och bäcken samt bidrar till kraftöverföring mellan nedre extremitet, bäcken och rygg (Kibler, Press & Sciascia 2006). Höftens abduktorer och utåtrotatorer arbetar framför allt excentriskt för att kontrollera höftadduktion och inåtrotation under viktbärande aktivitet såsom vid löpning (Souza & Powers 2009).

En okontrollerad höftadduktion och inåtrotation, sekundärt till svaghet i höftmuskulaturen kan resultera i ett ofördelaktigt rörelsemönster genom en ökad dynamisk knävalgusvinkel

(Ireland, 2002; Ireland et al. 2003; Fredericson et al. 2000; Powers 2003). Dynamisk knävalgus beskrivs som ett avvikande mönster, sk malalignment, karakteriserat av

bäckentippning, adduktion och inåtrotation av femur, genu valgum, tibial inåtrotation och överpronation. Det uppstår delvis tillföljd av att muskulaturen inte kan övervinna det yttre vridmomentet som orsakas av gravitationskraften (Powers 2010). Styrkenedsättning i höftmuskulaturen, speciellt höftabduktorer och utåtrotatorer, anses medverka till detta, framför allt under enbenstödfasen (Earl, Hertel & Denegar 2005; Powers, 2003). Detta avvikande rörelsemönster och smärttillstånd i och kring knäleden, såsom knäartros, (Chanf, Hayers, Dunlop, Song, Hurwitz & Cahue 2005) patellofemoralt smärtsyndrom (Ireland et al. 2003; Souza et al, 2009) och tractus iliotibialis syndrom hos långdistanslöpare (Fredericson et al. 2000) har påvisats ha ett samband.

Funktionell bedömning

Vid arbete med idrottare och löpare, både i ett preventivt arbete samt vid rehabilitering, bör ett helhetsperspektiv tas (Grimaldi 2011). Det har föreslagits att funktionella rörelser, som till exempel enbensknäböj, kan användas i ett led i att bedöma om en individ är predispionerad för degenerativa och överbelastningsrelaterade skador (Chmielewski, Hodges, Horodyski,

3

Bishop, Conrad, Tillman 2007; Hewett, Myer, Ford, Heodt, Colosimo, Mclean, Van den Bogert, Patern & Succop 2005; Willson & Davis 2007).

Funktionella kliniska test som används för att identifiera avvikande rörelsemönster av nedre extremitetens funktion bör vara enkla och lätta att genomföra. Testerna bör även vara till hjälp vid diagnostisering (Kivlan & Martin 2012). Vid komplexa funktionella tester kan muskelimbalanser och leddysfunktioner observeras (Carcia, Eggen & Shultz 2005) både i ett skadepreventivt syfte (Nadler, Malanga, Deprince, Stitik & Feinberg 2000) och vid

rehabilitering av löprelaterade överbelastningsskador (Niemuth et al. 2005). Comerford & Mottram (2008) menar att om det finns en rörelseinskränkning i någon av de leder som involveras i en rörelse är det sannolikt att intilliggande leder behöver kompensera med ett ökat rörelseuttag. Vidare menar de att vid analys av riskfaktorer för skada, kan tester som involverar flera leder användas. Om hypo-, hypermobilitet och/eller nedsatt kraft är orsaken måste funktionen i de begränsande strukturerna optimeras. Inspektion av hållning och höftmuskulaturens uppbyggnad samt personens förmåga att upprätthålla ett optimalt

rörelsemönster i frontalplanet under olika typer av funktionella test, t.ex. enbenstest, bör vara en del av bedömningen (Grimaldi 2011).

Enbensknäböj

Knäts och höftens rörlighet under ett enbensknäböj kan avspegla höftmuskulaturens funktion (Willson, Ireland & Davis 2006). Även hur rörelse i bäcken och bål tas ut under testet är en användbar indikator med avseende på höftabduktorenas aktiveringsförmåga (Nakagawa, Moriya, Maciel, Serrao 2012). EMG-studier har visat att vid olika funktionella test (enbensknäböj, squat och step-up) ger enbensknäböj den högsta procentuella graden av aktivering av m. gluteus maximus och m. gluteus medius (Lubahn, Kernozek, Tyson, Mekitcg, Reuterman & Chestnut 2011). I litteraturen finns olika bedömningskriterium framtagna som avser att bedöma rörelseutförandet under enbensknäböj (Crossley, Zhang, Schache, Bryant, Cowan 2011; Chmielewski, Hodges, Horodyski, Bishop, Conrad & Tillman 2007). I testbatteriet ”A nine test screening battery for athletes” är enbensknäböj med som ett av nio funktionella test som bedöms och poängsätts. Testet som helhet har visat på en god inter- och intrareliabilitet (Frohm, Heijne, Kowalski, Svensson & Myklebust 2012). Testet har också visat god validitet hos en population med höftrelaterad dysfunktion (aktiveringsförmåga av m.gluteus medius samt styrka i bål, höftabduktorer- och utåtrotatorer) (Crossley et al. 2011). Enbensknäböj och bedömning av utförandet sker bland annat utifrån hur bäcken, höft,

4

knä och fot har förmåga att upprätthålla ett stabilt rörelsemönster i frontalplan (Crossley et al. 2011; Chmielewski et al. 2007; Frohm et al. 2012). Som tidigare beskrivits ovan, finns det indikationer på att ledpositioner såsom ökad höftadduktion, bäckentippning och

knävalgus/varus, kan vara bidragande faktorer vid uppkomst av överbelastningsskador (Chanf et al. 2005; Ireland et al. 2003; Souza et al, 2009; Fredericson et al. 2000).

1.2 Problemformulering

I dagsläge finns inte, vad vi känner till, några funktionella test som avser att bedöma

höftmuskelfunktionen hos löpare. En önskan vore att, med hjälp av kliniskt användbara tester, kunna identifiera de löpare med ofördelaktig höftmuskelfunktion och rörelsemönster, innan individer utvecklat en eventuell skada. Långdistanslöpare tränar vanligtvis under längre tids duration och stundtals under hög intensitet. Uttröttning är rimligen något som denna

population vanligen kan tänkas hamna i och det bör därmed vara av betydelse att undersöka om utförandet vid ett funktionellt test påverkas av uttröttning. Det kliniskt användbara testet bör även utvärderas mot en ”Golden Standard” modell för att utvärdera om resultatet från den funktionella utvärderingen överensstämmer med en objektiv mätmetod, i detta fall en

tredimensionell rörelseanalys utförd i laboratorium. En hypotes är att ju bättre en person utför ett enbensknäböj (dvs. högpoängsättning med inga kompensatoriska rörelser) desto mindre avvikelser från en stabil ledposition i bäcken, höft, knä och fot kan uppmätas vid datorbaserad 3D-rörelseanalys.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att bedöma rörelseutförandet under testet enbensknäböj hos en grupp elit/subelit långdistanslöpare och utvärdera om och i så fall hur rörelseutförandet påverkas av uttröttning enligt ett uttröttningsprotokoll på löpband. Syftet är också att undersöka om det föreligger ett samband mellan subjektiv bedömning, enligt en standardiserad skala, och ledvinklar kalkylerade vid 3D rörelseanalys.

5

Frågeställningar:

- På vilket sätt påverkas utförandet vid ett enbensknäböj, bedömt och poängsatt enligt en standardiserad skala, före respektive efter uttröttande löpning på löpband?

- Vilka ledvinklar i bäcken, höft, knä och fot erhålls från 3D rörelseanalys vid enbensknäböj före respektive efter löpning, i den fas där knäflexionsvinkeln är som störst?

- Finns det ett samband mellan bedömning med poängsättning och beräknade ledvinklar?

2. Metod

2.1 Val av metod

Detta är en kvantitativ, deskriptiv studie utförd i laboratoriemiljö.

2.2 Urval

Löpare, aktiva i en löparklubb i Stockholm, kontaktades och informerades om studien via ett mail till gruppens medlemmar anslutna till maillista (bilaga 2), via inlägg på klubbens interna sida på Facebook samt genom muntlig information i samband med ett gemensamt

klubbträningstillfälle. Personer intresserade av deltagande i studien tog kontakt med testledaren. Dessa personer fick ytterligare ett informationsbrev (bilaga 3) om de ansågs uppfylla valda inklusionskriterier. Inklusionskriterier till studien var att forskningspersonerna var kvinnlig/manlig aktiv löpare i klubben, var i åldern 20-50 år, löptränade i genomsnitt minst 40 km/vecka under de senaste sex månaderna och inte hade någon pågående sjukdom och/eller skada i nedre extremitet eller rygg som vid testtillfälle hindrade dem från att löpträna.

2.3 Försökspersoner

Tio personer, åtta manliga och två kvinnliga, inkluderades i studien. Medelåldern var 34 år (spridning 25-49 år, standardavvikelse, SD 7,6), medellängden var 1,74 m (1,65-1,86 m, SD 0,065) och medelvikten var 68,1 kg (58-76 kg, SD 6,8). Antal träningstimmar per vecka var i medeltal 9,3 (5-18 t/v, SD 4.3) fördelat på 5,5 träningsdagar/vecka (4-6 d/v, SD 1,0), med en medelveckolöpdistans på 56,5 km/v (40-90 km/v, SD 16,5). Inriktning på tävlingsdistans varierade hos försökspersonerna från 10 – 42 km. Samtliga försökspersoner uppgav att de var

6

friska, rapporterade ingen pågående sjukdom eller skada som hindrade till löpning. Utöver löpträning rapporterade alla försökspersoner även att de var aktiva i andra träningsformer såsom styrketräning, spinning/cykling, yoga, längdskidåkning, simning, tennis och thaiboxning.

Innan studiens genomförande fick försökspersonerna fylla i en hälsodeklaration samt ge sitt skriftliga samtycke kring sitt deltagande i studien (bilaga 4).

2.4 Etiska aspekter

Skriftlig information gavs kring att deltagandet var frivilligt, kunde avbrytas när som helst utan att behöva ange någon orsak samt att uppgifter skulle komma att hanteras konfidentiellt. En hög ansträningsnivå under testtillfället kan upplevas som obehagligt, men

försökspersonerna var mycket vana att vara under denna typ av belastning.

Samtliga försökspersoner skulle vara friska och inte ha någon pågående skada vid test tillfället. Risker med testprocedurerna ansågs ringa.

2.5 Genomförande

Samtliga tester genomfördes på Laboratoriet för Biomekanik och Motorisk kontroll, Gymnastik och Idrottshögskolan, Stockholm, under mars och april 2013. Tester leddes och övervakades av samma testledare. Försökspersonerna utförde teströrelsen, enbensknäböj, som poängsattes utifrån en bedömningsskala (Frohm et al. 2012). Vid teströrelsen inhämtades samtidigt 3-dimentionell kinematisk data, för rörelseanalys, via markörer placerade på anatomiska landmärken på försökspersonen. Direkt efter poängsättning samt inhämtning av rörelsedata från enbensknäböj, sprang försökspersonerna på ett löpband enligt ett

uttröttningsprotokoll (Neeter, Tranberg, Wennerbeck, Zugner, Augustsson, Thomee,

Börjesson, Eriksson, Karlsson 2007). Direkt efter genomförd löpning utförde försökspersonen åter igen teströrelsen som bedömdes på samma sätt, med poängsättning och rörelseanalys.

2.6 Enbensknäböj

Teströrelsen som används i denna studie var ett enbensknäböj. För att standardisera

knäflexionsvinkeln på ”ståbenet” under testet utförde försökspersonen innan testet ett knäböj med önskat rörelseutslag på 60° knäflexion (Chmielewski et al, 2007; Willson & Davis 2008; Crossley, Zhang, Scache, Bryant, Cowan, 2011). Vinkeln mättes med en plastgoniometer. I denna position fästes ett snöre med ett metallföremål på lateralsidan på låret så att

7

metallföremålet precis nuddade golvet då knät nådde denna vinkel (Figur 1) (Stensrud, Myklebust, Kristianlund, Bahr, Krosshaug 2011). Samma procedur genomfördes på andra benet.

Figur 1 Utmätning av 60° knäflexion vid enbensknäböj

Vid ett enbensknäböj instruerades försökspersonerna att inta startpositionen med armar korslagda över bröstet, böja ”icke ståbenet” till 90° knäflexion med höften i 0° flexion (figur 2).

Figur 2 Startposition för enbensknäböj

Försökspersonerna instruerades att utföra enbensknäböj till dess att metallföremålet nuddade golvet. När försöksledaren bedömde att testpersonen var i önskad flexionsvinkel räknade

8

testledaren högt, från ett till tre. Som hjälp använde testledaren ett tidtagarur för att säkerställa tidsintervallet. Efter avslutat tidsintervall fick försökspersonen återgå till startposition, ställa ned ”icke ståbenet” och därefter vila i 10 sekunder innan rörelsen återupprepades. Testet utfördes tre gånger i rad per ben om inget annat angavs. En teströrelse bedömdes ogiltig om försökspersonen inte gjorde teströrelsen enligt instruktioner, t.ex. nuddade golvet med ” icke ståbenet ” under rörelsen, felaktig armplacering och/eller inte nådde förutbestämd knävinkel. Det ben som försökspersonen skulle starta med randomiserades genom att ett mynt singlades innan försöksprotokollet påbörjades. Tiden för vila mellan sidbyte var 30 sekunder.

Vid samtliga tester satt testledaren mitt emot försökspersonen med ett avstånd på 4 meter. Enbensknäböjet poängsattes av testledare, genom att bedöma rörelsen med avseende på position och rörelse, från startposition till slutposition, utifrån en specifik beskriven 4-gradig skala (0-3 poäng) (Frohm et al. 2012). Tre poäng representerade ”korrekt rörelse utan någon kompensatorisk rörelse” vilket innebar att höft, knä och fot var i linje i frontalplanet, bäckenet hölls i horisontal linje och överkroppen bibehölls vertikalt. Två poäng representerade ”korrekt rörelse men förekomst av kompensatorisk rörelse” där höft, knä och fot var i linje i

frontalplanet, men att bäckenet inte var i horisontal linje och överkroppen inte var vertikal. En poäng representerade ”icke korrekt trots kompensatorisk rörelse” vilket innebar att höft, knä och fot inte bibehölls i linje i frontalplanet. Noll poäng erhölls om försökspersonen

rapporterade att smärta förekom.

2.7 Rörelseanalys

3-dimensionell kinematisk data inhämtades under teströrelsen enbensknäböj, under samtidig poängsättning, genom att använda ett optoelektroniskt system (Oqus, Qualisys Medical AB, Sweden) med en insamlingsfrekvens på 150 Hz. Kamerauppsättningen bestod av 12 kameror placerade i en cirkel i laboratoriet på ett avstånd på tre till fyra meter från försökspersonen.

9

Figur 3 Markörplacering

Totalt 26 reflexmarkörer (diameter 12 mm) placerades på försökspersonerna med dubbelhäftande tejp bilateralt över bäcken, lår, underben och fot (figur 3). Markörer placerades av samma testledare vid samtliga mätningar. Innan markörerna placerades på fötterna markerades placeringen med markeringspenna för att sedan fästa markörerna med genomskinlig dubbelhäftande tejp, detta för att sedan ta av markörena i samband med löpningen. Markörena på fötterna återplacerades därefter på fötterna på markerade placeringar.

Insamlingstid för vartdera ben, med tre enbensknäböj, var 70 sekunder. Under

enbensknäböjet, i det läget där knäflexionen bedömdes vara 60° flexion (vid det tillfället då testledare räknat till två) skapades en markering i rörelseanalysfilen, sk trigger event.

2.8 Databearbetning

Samtliga kinematiska beräkningar utfördes i dataprogrammet Visual3D, v4.00.18 (C-Motion, Inc., Germantown, MD, USA). All kinematisk data filtrerades genom ett ”low-pass” filter med en ”cut-off” frekvens på 7 Hz. Segment för bäckenet definierades från markörer placerade på vänster och höger SIPS och vänster och höger SIAS, lårsegmentet definierades genom markörer placerade på mediala och laterala knäleden samt funktionell höftledsmarkör,

underbenssegmentet definierades från mediala och laterala ankelmarkörer och mediala och

laterala knäledsmarkörer. Fotsegmentet definierades med markörer placerade på mediala och laterala ankelleden och metatarsale 1 och 5. Ledvinklar för bäcken, höft, knä och fot

kalkylerades enligt definitioner nedan (tabell 1). För varje enbensknäböj kalkylerades

Markörplacering bilateralt:

Spina iliaca anterior superior (SIAS) Spina iliaca posterior superior (SIPS) Tre markörer på lateralsida lår (kluster)

Laterala/mediala ledspringa mellan femur/tibia Mitten på tibia

Laterla/medilala malleolen Caput metatarsale 1 och 5

10

ledvinklarna vid stillastående position under 500 ms, det vill säga 250 ms före och efter 250 ms trigger eventet markerat i datafilen. Medelvärdet för respektive ledvinkel beräknades från tre utförda godkända enbensknäböj för höger respektive vänster ben, före respektive efter löpningsinterventionen. Samtliga värdena exporterades till dataprogrammet Excel där sammanställning av varje individs medelvärde på valda ledvinklar sammanställdes.

Tabell 1. Ledvinklar Definition av ledvinkel

Bäckentippning Bäcken i förhållande till det globala koordinatet i frontalplan Höftadduktion/abduktion Femur i förhållande mot pelvis i frontalplan

Höftrotation Femur i förhållade mot bäckenet i transversalplan Knäflexion Tibia i förhållande mot femur i sagitalplan

Fotpronation/supination Fot i förhållande mot underben i frontalplan

2.9 Utmattningsprotokoll

Löpprotokollet inleddes med 10 minuters uppvärmning med självvald hastighet. Därefter skedde en succesiv ökning av löpbandets hastighet med 1 km/tim varannan minut. Puls och skattad ansträngning registrerades samtidigt enligt Borgs RPE-skala 6-20 (Rated Perceived Effort) (Borg 1998). Hastighetsökningen avstannades då testpersonen kommit upp till

skattningsnivå 15/ansträngande enligt Borg RPE. Under denna intensitet ombads testpersonen löpa på under 15 minuter (Neeter et al. 2007). Testpersonens puls registrerades med pulsband och pulsklocka (Garmin Forerunner 206).

2.10 Validitet och reliabilitet

Enbensknäböj har visat evidens på validitet med avseende på höftmuskelfunktion i abduktion och kinematisk analys hos friska försökspersoner och har visat på en intrareliabilitet på 0.61-0.81 (Crossley et al. 2011). Sjukgymnasters förmåga att bedöma medial/lateral knästabilitet vid enbensknäböj har visat god reliabilitet (Ageberg, Bennell, Hunt, Simic, Roos, Creaby & 2010).

Borgs RPE skala är ett validerat instrument för att subjektivt bestämma intensitet och fatigue (Steed, Gaesse & Weltman 1994). Blodlaktatansamling är ett mått på trötthet och anses uppnås vid en RPE skattning mellan 13 och 15 (ACSM 2000).

11

2.11 Statistisk

Statistiska beräkningar utfördes i programmet Statistica 11 (StatSoft, USA).

Deskriptiv statistik (medelvärde, spridning och standardavvikelse) användes för beskrivning av försökspersonernas ålder, längd, vikt, träningstid, veckolöpdistans, löphastighet under uttröttningsprotokoll. Varje individ erhöll tre poängsättningar på sitt utförande på tre godkända enbensknäböj på höger respektive vänster ben före och efter uttröttning. Detta resultat redovisas som typvärde.

I den statistiska beräkningen användes medelvärdet av varje individs respektive kalkylerade vinkel från bäcken, höft, knä och fot från 3-D rörelseanalysen från höger och vänster ben samt före och efter löpning. Shapiro Wilk´s W test användes för att kontrollera

normalfördelningen. En tvåvägs-ANOVA för respektive ledvinklar (se nedan) med faktorerna

tid (före och efter) och sida (höger och vänster) genomfördes. 2-vägs ANOVA genomfördes

för samtliga ledvinklar, det vill säga bäckentippning, höftadduktion, inåtrotation i höftleden, knäflexion samt fotledspronation/supination. Chi-square test användes för analys av

poängsättning för höger respektive vänster sida samt före respektive efter löpning. Dessutom beräknades ett ”totalvärde” för respektive försöksperson genom att summera ledvinklarna för bäckentippning, höftadduktion/abduktion, höftrotation samt fotpronation/supination före respektive efter uttröttningsprotokollet. Den kalkylerade summeringen antogs motsvara det totala rörelseutslag som testledaren bedömde under enbensknäböj testet. Absolutvärde användes för att möjliggöra summering.

Spearman Rank Order Correlation användes för korrelationsanalys mellan poängsättning och kinematiska ledvinklar. Signifikantnivån sattes till p≤0.05.

3. Resultat

3.1 Bedömning med poängsättning

Vid poängsättning av utförandet av ett enbensknäböj var det ingen av försökspersonerna som erhöll full poäng på både höger och vänster ben, varken före eller efter uttröttningsprotokollet (Tabell 2). Två personer erhöll full poäng på ett av benen före genomfört

uttröttningsprotokoll, men erhöll en lägre poängsättning vid eftertestet. Ingen försöksperson bedömdes klara ett enbensknäböj utan kompensatorisk rörelse efter uttröttningsprotokollet. En av försökspersonerna bedömdes utföra testet med 1 poäng, dvs. ”rörelsen utfördes inte korrekt

12

trots kompensatorisk rörelse”, på både höger och vänster ben före och efter uttröttningsprotokollet.

Två personer erhöll samma poäng på både höger och vänster ben före respektive efter att ha genomfört uttröttningsprotokollet. Sex personer bedömdes utföra teströrelsen asymmetriskt, det vill säga med olika poäng för höger respektive vänster ben före uttröttning. Efter

uttröttningsprotokollet förelåg poängsidoskillnad mellan höger och vänster ben hos två av försökspersonerna. Efter uttröttningsprotokollet erhöll två personer en lägre poängsättning jämfört med före, medan tre personer erhöll en högre poängsättning på ett av benen, men med förekomst av kompensatorisk rörelse (Tabell 2).

Tabell 2 Sammanställning av poängsättning (typvärde) vid enbensknäböj före och efter

uttröttningsprotokoll (n=10). Försöksperson Poängsättning före uttröttning Poängsättning efter uttröttning

Höger Vänster Höger Vänster

1 2 2 2 2 2 1 1 1 1 3 2 1 2 2 4 2 1 2 2 5 1 2 2 2 6 3 2 2 2 7 2 2 2 1 8 2 1 2 2 9 2 2 1 2 10 1 3 2 2

Det förelåg ingen signifikant skillnad före och efter uttröttning avseende poängsättning. Det förelåg heller ingen signifikant skillnad mellan poängsättning mellan höger respektive vänster sida (Figur 4).

13

Figur 4 Fördelning av poängsättning före och efter uttröttning för höger respektive vänster

ben. Chi-square test visade ingen signifikant skillnad.

3.2 Kalkylerade ledvinklar från 3D rörelseanalys

Vid enbensknäböj till 60° knäflexion genomfördes testet på höger ben (före uttröttning) med höftadduktion, höftinåtrotation, ipsilateral bäckentippning uppåt samt supination i fotleden. Rörelsen utfördes på samma sätt på vänster ben men med utåtrotation i höftleden. Efter uttröttningsprotokollet genomfördes testet med samma rörelsemönster för respektive ben (Tabell 3).

Variansanalysen visade ingen signifikant skillnad mellan kalkylerade ledvinklar före respektive efter löpning enligt uttröttningsprotokollet. Det förelåg heller ingen signifikant skillnad mellan höger respektive vänster sida, före respektive efter löpning.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Höger före Vänster före Höger efter Vänster efter

Ant a l ( n= 1 0 , ty pv ä rde)

Sida och tidpunkt

Poängsättning

Poäng 1 poäng 2 Poäng 3

14

Tabell 3 Medelvärde och standaravvikelse (SD) för kalkylerade ledvinklar från 3D

rörelseanalys, före och efter uttröttningsprotokoll, n=10.

Före uttröttning Efter uttröttning

Ledvinkel vid

enbensknäböj (60° knäflexion) Höger Vänster Höger Vänster

Höftadd (+) / höftabd (-) 12.9 (5.8) 5.2 (13.5) 13.4 (6.5) 7.4(12.2) Höftrotation in (+) / ut (-) 1.2 (6.5) - 1.7 (10.3) 3.3 (8.3) - 2.7 (10) Bäckentippning sup (-) / inf (+) - 2.3 (4.5) - 4.2 (6.9) - 2.5 (4.3) - 3.5 (5.7)

Knäflexion 57.2 (7.6) 56.0 (9.0) 58 (5.6) 56.3 (7.0)

Fotpronation (-)/ supination (+) 3.4 (7.2) 4.6 (3.5) 2.7 (9.7) 2.7 (9.3) Summering av ledvinklar från

bäcken, höft och fot (absolutvärde) 28.3 (10.5) 30.7(14.1) 32.1(13.3) 31.9(14.1)

3.3 Samband mellan poängsättning och kalkylerade ledvinklar

Signifikant korrelation förelåg mellan summering av erhållna ledvinklar

(höftadduktion/abduktion, höftrotation, bäckentippning samt fotrörelse) och poängsättning för höger (-0.64) och vänster (-0.66) ben före uttröttning. Efter uttröttningsprotokollet förelåg ingen signifikant korrelation mellan poängsättning och summerade ledvinklar för höger eller vänster ben.

3.4 Uttröttningsprotokoll

Försökspersonerna sprang 15 minuter på löpbandet enligt uttröttningsprotokollet på en medelhastighet på 13,6 km/h (11-16,5 km/h, SD 1,2), registrerad medelhjärtfrekvens var 161 slag/minut (130-186, SD 11,5). Samtliga försökspersoner skattade minst 15/ansträngande enligt Borgs RPE då uttröttningsprotokollet avslutades (15-17). Samtliga försökspersoner bedömdes vara i ett stadium av fatigue då löpningen avslutades.

15

4. Diskussion

Syftet med denna studie var att bedöma ett enbensknäböj utfört av långdistanslöpare före och efter uttröttande löpning. Testet poängsattes enligt en standardiserad skala (Frohm et al 2012) samtidigt som ledvinklar för bäcken, höft, knä och fot beräknades med 3D rörelseanalys. Resultatet visade att ingen av försökspersonerna klarade av att utföra rörelsen utan kompensatorisk rörelse på båda benen enligt poängsättningen, varken före eller efter uttröttning. Två av försökpersonerna bedömdes kunna utföra rörelsen korrekt utan någon kompensatorisk rörelse på ett av benen före uttröttningsprotokollet. Efter löpning på löpband bedömdes ingen av försökspersonerna kunna utföra rörelsen korrekt utan kompensatorisk rörelse. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan kalkylerade ledvinklar före respektive efter uttröttning, och inte heller någon signifikant asymmetrisk sidoskillnad mellan höger och vänster ben. Det fanns en signifikant korrelation mellan poängsättning och kalkylerade ledvinklar före uttröttning.

4.1 Poängsättning av enbensknäböj

Enbensknäböj har utförts av en grupp individer som löptränar på en relativt hög nivå

(elitmotionärer) som tränar regelbundet under hög belastning. Sannolikt kan det tänkas att det är av betydelse, utifrån skaderisk, att dessa individer utför rörelser med ett optimalt

rörelsemönster. Resultat från denna studie pekar dock på att samtliga tränade

långdistanslöpare inte kunde genomföra ett enbensknäböj korrekt utan genomförde testet med kompensatoriska rörelser. Det kan vidare spekuleras vilken population som i så fall kan utföra teströrelsen helt korrekt. För att få svar på detta krävs att vidare studier utförs där fler antal personer undersöks samt andra populationer studeras.

Flera försökspersoner erhöll samma poäng enligt den standardiserade skalan (Frohm et al. 2012) på utförandet av teströrelsen. Vid poängsättning upplevdes en visuell skillnad avseende utförande och kvalitet mellan individer, mellan individer och före respektive efter uttröttning. Med poängsättning, från 3 till 0, som användes i denna studie (Frohm et al. 2012) var det inte möjligt att fånga denna skillnad då antalet skalsteg på poängsättningen upplevdes vara för få. Ytterligare kriterium eller annan poänggradering skulle kunna tänkas fånga denna skillnad (Crossley et al. 2011; Chmielewski et al. 2007). Poängsättning av teströrelsen enligt de olika standardiserade skalorna tar samtliga hänsyn till hur bäcken, höft, knä och fot rör sig varpå resultat oavsett vilket val av bedömningsinstrument borde ge samma resultat.

16

Vid poängsättningen bedöms enbensknäböjet från startposition till slutposition vilket ger en poängsättning utifrån helheten av rörelseutförandet. Vid 3D rörelseanalysen kalkylerades ledvinklar i den position där knäflexionsvinkeln bedömdes vara 60 . I testet bedöms

individens förmåga att upprätthålla benet i ett stabilt rörelsemönster och eventuell förekomst av knävarus/valgus ingår i bedömningen. Knävarus/valgus är en kombination av ett flertal ledvinklar (Powers 2000). I denna studie beräknades rörelseutslag led för led med 3D för att ge en bedömning av varus/valgusvinkeln. Ett annat sätt hade varit att genomföra en förenklad 1D-rörelseanalys av knävalgus/varusvinkeln med annan markörplacering och beräkningssätt. Nackdelen med metoden är dock att viktig information om helheten på rörelseutförandet förloras.

I bedömningskriterierna för rörelseutförandet av enbensknäböj finns ingen specificering av knäflexionsvinkel, rörelsehastighet och tid mellan repetitionerna (Frohm et al. 2012). I denna studie valde vi att standardisera knäflexionsvinkeln i samband med teströrelsen och även tiden mellan repetitionerna. Önskad knäflexionsvinkel sattes till 60°, som i tidigare studie har motiveras med att det är en flexionsvinkel som avspeglar funktionella rörelser i det dagliga livet och att en djupare vinkel i vissa fall inte kan uppnås av vissa individer (Chmielewski et al. 2007). Metoden som valdes för att standardisera knäflexionsvinkeln till 60° har tidigare använts av Stensrud et al. 2011. Standardiseringen med hjälp av en plastgoniometer, snöre och ett metallföremål var enkel och snabb att utföra. Den uppmätta knäflexionsvinkeln devierade mellan 2 till 4° i genomsnitt för gruppen. För noggrannare mätning kunde förslagsvis en elektrogoniometer användas med feedbacksignal till testledare och eller försöksperson.

I studien publicerad av Frohm et al. (2012) erhöll individen den högsta poängen från de tre utförda rörelserna vid enbensknäböj. I denna studie presenterades istället typvärdet (de mest frekventa) av bedömningen från tre enbensknäböj för respektive ben, före och efter

uttröttning. Valet av metod kan påverka korrelationen mellan poängbedömning och ledvinklar kalkylerade från medelvärdet av tre försök.

4.2 Försökspersoner

Försökspersoner i denna studie var samtliga aktiva i en löparklubb i Stockholm. Tillfrågan om deltagande gjordes till både män och kvinnor, inom olika typer av distansinriktning, nivå, tävlingsbakgrund/erfarenhet samt ålderspann. Denna studie hade en ojämn könsfördelning

17

med åtta män och två kvinnor. Naturligtvis hade det varit önskvärt att ha en jämnare fördelning mellan könen. Med anledning av antal försökspersoner samt den ojämna könsfördelningen kan inga generella slutsatser dras med avseende på skillnader i rörelseutförandet mellan könen. I tidigare studier beskrivs att kvinnor har svagare

höftmuskulatur jämfört med män (Leetun, Ireland, Willson, Ballantyne & Davis 2004) samt har en ökad höftadduktion och inåtrotation vid löpning (Feber,Davis & William 2003; Hewett, Myer, Ford, Heidt, Colosimo, Mclean,Van den Bogert, Paterno, Succop. 2006). Kvinnor med styrkenedsättning i höftabduktorer visade också en högre grad av valgusposition i knäleden under enbensfasen vid löpning på löpband i jämförelse med kvinnor med högre grad av höftstyrka (Heinert, Kernozek, Greany & Fater 2008).

4.3 Funktionellt test

Enbensknäböj valdes som testmetod med anleding av att det används frekvent inom idrott och rehabilitering och avspeglar en rad funktioner i nedre extremitet (Frohm et al. 2012). Under löpsteget enbensstödfas ansåg vi att teströrelsen enbensknäböj till viss del kunde efterlikna den rörelse som förekommer hos löpare.

Studiens syfte var att undersöka om testet enbensknäböj kunde användas som kliniskt test för att identifiera löpare med avvikande rörelsemönster som därmed kan ha indikera en riskfaktor för att utveckla skada. Tester skulle på så vis kunna användas i ett preventivt syfte. Detta innebär att löpare med dysfunktionellt rörelsemönster tidigt kan identifieras innan dess att smärta och funktionsnedsättning uppstår (Arnason, Tenga, Engebretsen & Bahr 2004). Tidigare studier har visat att innan en skada i nedre extremitet har utvecklats förekommer styrkenedsättning i höftabduktorer och utåtrotatorer (Leetun et al. 2004). Smärta är ofta huvudsymptomet vid överbelastningsskador, men den patologiska processen har ofta pågått en period innan smärtsymtomen debuterar (Bahr 2009). Resultaten i denna studie visade att ingen av de testade löparna kunde genomföra testet enbensknäböj korrekt enligt nämnd poänggradering på både höger och vänster ben. Hur detta påverkar eventuell uppkomst av överbelastningsskador vet vi inte men individerna har blivit uppmärksammade och

informerade i ett tidigt stadium. Genom att följa populationens skadeprevalens och incidens över tid kan ytterligare dimensioner ges kring testets användbarhet och förmåga att förutse eventuell uppkomst av skador. Eftersom tidigare studier visat på att en individ med en viss typ av avvikande rörelsemönster, som till viss del bedöms vid testet enbensknäböj, har en ökad risk för att drabbas av t.ex. knäartros, patellofemoral smärta samt iliotibialissyndrom (Chanf

18

et al. 2005; Ireland 2003; Souza et al 2009) bör denna information vara relevant. Vidare bör de personer med lägst poängbedömning undersökas mer specifikt för att identifiera orsaken till det avvikande rörelsemönstret.

4.5 Rörelseanalys

Utöver att bedöma enbensknäböjet med poängsättning utifrån den standardiserade skalan kalkylerades även ledvinklar genom 3D analys. Därmed erhölls både objektiva värden samt subjektiv bedömning. Kinematisk rörelseanalys med optoelektroniska kameror ger mycket noggrann mätdata (± 0.5 mm) i tre dimensioner för utvärdering av individens rörelse. Dock kan analysen ge felaktigt svar om markörerna placeras fel vilket i sin tur påverkar

identifieringen av ledcentrum och därmed beräkningen av ledvinklar (Lamontagne, Kennedy & Beaulé 2009). För att minska dessa felkällor placerades markörerna noggrant av en och samma person och markörer placerades alltid på ren och slät hud. I några fall föll dock markörer av under löpningen på grund av rörelse och eller svettning. Genom att tejpa ordentligt vid varje markör och instruera försökspersonerna om att i möjligaste mån försöka undvika att slå ihop benen undveks problemen. En fläkt placerades också framför löpbandet för att minska svettning. Fotmarkörerna avlägsnades vid löpning, men placeringen

markerades för att lätt och snabbt kunna återplacera markörerna.

Den tid, från dess att löpningen avslutades och till dess att samtliga markörer var placerade, kan ha påverkat resultatet genom att försökspersonen fick möjlighet att återhämta sig. Det hade naturligtvis varit önskvärt att tiden mellan testerna hade förkortats ytterligare. Då försökspersonerna var vana vid träning kan en god återhämtningsförmåga ha betydelse på resultatet. Aktuella ledvinklar beräknades under den ”maximala” delen vid ett enbensknäböj, det vill säga vid 60° knäflexion. Det totala rörelseutslaget från startposition till slutposition beräknades således inte. Om och i så fall hur skillnaden mellan dessa beräkningar kan ha påverkat resultatet vet vi inte, men vi antar att skillnaden är försumbar.

4.6 Fatigue

I litteraturen finns en rad framtagana utmattningsprotokoll med syftet att orsaka fatigue (Derrick, Dereu & Mcleanref 2002; Nicol & Komi 1991). Många av protokollen representerar inte den ”typiska” löpningen som långdistanslöpare utför på reguljär basis. I studien valdes ett löparprotokoll som till viss del kunde efterlikna den mer i vardaglig träning som

19

ansträningsnivå enligt Borg RPE. För att ytterligare säkerställa intensitetsnivå kan även pulsfrekvensen utifrån känd maximal hjärtfrekvens beräknas (85 % av max). För att basera intensitet utifrån puls bör maximal hjärtfrekvens vara känd och bör således ha testats specifikt innan studiens start. Försökspersonerna bedömdes utifrån sin träningsbakgrund ha vana av att träna utifrån skattad ansträngning varpå skattning av ansträngning ansågs vara ett bra mått på intensitet.

Det kan spekuleras i vilken omfattning uttröttning beror på individuella faktorer såsom ålder, kön, träningsbakgrund, anaerob/aerob förmåga, muskelgrupp etc. Erfarna löpare kan tänkas ha utvecklat mer effektiva strategier när de hamnar i stadium av trötthet, både centralt och perifert, i jämförelse med mer ovana löpare eftersom de är mer vana att vara i nivåer av fatigue (Saldanha, Nordlund Ekblom & Thorstensson 2008). Denna studie utfördes på individer som är vana att träna under likande intensitet som uttröttningsprotokollet. Inga skillnader kunde dock påvisas mellan rörelseutförande efter uttröttningsprotokollet jämfört med före vilket kan bero på att durationen på 15 minuter inte var tillräckligt för denna målgrupp.

Om enbart det funktionella testet skulle ha genomförts kunde testerana ha genomförts före och direkt efter ett långdistanspass i utomhusmiljö.

20

5. Konklusion

I denna studie identifierades att samtliga långdistanslöpare inte kunde utföra ett enbensknäböj med bibehållen stabilitet och utan kompensatoriska rörelser. Däremot identifierades ingen skillnad i rörelseutförande efter ett uttröttningsprotokoll. Resultatet från bedömning enligt en standardiserad skala överenstämde med objektiva resultat från 3D rörelseanalys. Om testet enbensknäböj genomförs enligt anvisning kan metoden användas för att identifiera avvikande rörelsemönster hos löpare. Testet bör kompletteras med ytterligare bedömning för

21

6. Käll- och litteraturförteckning

Ageberg E, Bennell KL, Hunt MA, Simic M, Roos Em, Creaby MW. (2010). Validity and inter-rater reliability of medio-lateral knee motion observed during a single-limb mini squat.

BMC Musculoskelet Disorder, vol.16(11):265-273.

Arnason A, Tenga A, Engebretsen L, Bahr R. (2004). A prospective video-based analysis of injury situations in elite male football: football incident analysis. Am J sports Med,

vol.32(6):1459-1465.

Bahr R. (2009). No injuries, but plenty of pain? On the methodology for recording overuse symptoms in sports. Br J Sports Med, vol.43(13):966-972.

Billat LV. (2001). Interval training for performance: a scientific and empirical practice; Special recommendations for middle- and long-distance running. Part I: aerobic interval training Sports Med, vol.31(1):13-31.

Borg G. (1998). Borg’s perceived exertion and pain scales. Human Kinetics, Champaign, s 15

Carcia C, Eggen J, Shultz. (2005). Hip abductor fatigue, frontal landing angle and excursion during a drop jump. J Sports Rehabil, vol. 14(4):321-331.

Chanf A, Hayers K, Dunlop D, Song J, Hurwitz D, Cahue S. (2005). Hip abduction moment and protection against medial tibiofemoral osteoarthritis progression. Arthritis & Rheumatism, vol. 52(11):3515-3519.

Chmielewski TL, Hodges MJ, Horodyski M, Bishop MD, Conrad BP, Tillman SM. (2007). Investigation of clinican agreement in evaluating movement quality during unilateral lower extremity functional tasks: a comparasion of 2 rating methods. J Ortohop Sports Phys Ther, vol.37(3):122-129.

Comerford M, Mottram S. (2008). A new perspective on risk assesment. Physical Therapy in

22

Crossley K, Zhang W, Schache A, Bryant A, Cowan S. (2011). Performance on the Single-leg Squat task indcates Hip Abductor muscle function. Am J Sports Med, vol. 39(4):866-873.

Derrick TR, Dereu D, Mclean SP. (2002). Impacts and kinematics adjustments during an exhaustive run. Med Sci Sports Exerc, vol.34(6):998-1002.

Denadai, Greco, Tufik, De Mello. (2006). Interval training at 95% and 100% of the velocity at VO2 max: effects on aerobic physiological indexes and running performance. Appl Physiol

Nutr Metab, vol.31(6):737-743.

Donahue SW, Sharkey NA. (1999). Strains in the metatarsals during the stance phase of gait: implication of stress fracture. The journal of bone and joint surgery, vol.81(9):1236-1244.

Earl JE, Hertel J, Denegar CR. (2005). Relationships among patterns of dynamic

malalignment, muscle activation, joint motion, and patellofemoral pain syndrome. J Sport

Rehabil, vol.14(3):215–233.

Ehrman J. (2010). ACSM´s resource manual for guidelines for exercise testing and precirption American college of sports medicine /American College of Sports Medicine

Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Fuller CW, Ekstrand J, Junge A, Andersen TE, Bahr R, Dvorak J, Hägglund M, McCrory P, Meeuwisse WH. (2006) Consensus statement on injury definitions and data collection procedures in studies of football (soccer) injuries. Clin J Sport Med, vo1.6(2):97-106.

Feber R, Davis I, William D. (2003). Gender differences in lower extremity mechanics during running. Clinical Biomechanics, vol.18(3):350-357.

Fredericson M, Cookingham CL,Chaudhari AM, Dowdell BC, Oestreicher N, Sahrmann SA. (2000). Hip abductor weakness in distance runners with iliotibial band syndrome. Clin J Sport

Med, vol.10(3):169-175.

Frohm A, Heijne A, Kowalski J, Svensson P, Myklebust G. (2012). A nine-test screening battery for athletes: a reliability study. Scand J Med Sci Sport, vol. 22(3):306-315.

23

Griffin LY, Albohm MJ, Arendt EA, Bahr R, Beynnon BD, Demaio M, Dick RW,

Engebretsen L, Garrett WE Jr, Hannafin JA, Hewett TE, Huston LJ, Ireland ML, Johnson RJ, Lephart S, Mandelbaum BR, Mann BJ, Marks PH, Marshall SW, Myklebust G, Noyes FR, Powers C, Shields C Jr, Shultz SJ, Silvers H, Slauterbeck J, Taylor DC, Teitz CC, Wojtys EM, Yu B. (2006). Understanding preventing noncontact anterior cruciate ligament injuries: a review of the Hunt Valley II meeting. Am J Sports Med, vol.34(9):1512-1532.

Griffin LY, Agel J, Albohm MJ, Arendt EA, Dick RW, Garrett WE, Garrick JG, Hewett TE, Huston L, Ireland ML, Johnson RJ, Kibler WB, Lephart S, Lewis JL, Lindenfeld TN,

Mandelbaum BR, Marchak P, Teitz CC, Wojtys EM. (2000). Noncontact anterior cruciate ligament injuries: risk factors and prevention strategies. J Am Acad Orthop Surg, vol.8 (3):141–150.

Grimaldi A. (2011). Assesing lateral stability of the hip and pelvis. Manual Therapy, vol.16(1):26-32.

Hayes P, Bowen S, Davies E. (2004). The relationship between local muscular endurance and kinematic changes during a run to exhaustion at VO2max. Journal of strength and condition

research, vol.8(4):893-903.

Heinert BL, Kernozek TW, Greany JF, Fater DC. (2008). Hip abductor weakness and lower extremity kinematics during running. J Sport Rehab, vol.17(3):243–256.

Hewett TE, Myer GD, Ford KR, Heidt RS, Colosimo AJ, McLean SG, Van den Bogert AJ, Paterno MV, Succop P. (2006). Biomechanical measure of neuromuskular control and valgus loading of the knee predict anterior cruciate ligament injury risk in female athletes: a

prospective study. Am J Sports Med, vol.33(4):492-501.

Hewett T, Ford K, Myer G, Wanstrath K, Sheper M. (2006). Gender differences in hip adduction motion and torque during a single-leg agility maneuver. J Orthop Res., vol.24(3):416-421.

24

Hohmann E, Wortler K, Imhoff AB. (2004) MR imaging of the hip and knee before and after marathon running. Am J Sports Med, vol.32(1):55-59.

Hreljac A, Ferber R. (2006). A biomecanical perspective of predicting injury risk in running.

Int Sportsmed J, vol.7(2):98-108.

Ireland ML. (2002). The female ACL: Why is it more prone to injury? Orthop Clin North Am, vol.;33(4):637-51.

Ireland ML, Willson JD, Ballantyne BT, Davis IM. (2003). Hip strength in females with and without patellofemoral pain. J Orthop Sports Phys Ther, vol.33(11):671-676.

Jacobs C, Uhl T, Mattacola C, Shapiro R Rayens W. (2007). Hip abductor function and lower extremity landing kinematics: sex differences. J Athl Train, vol. 42(1):76-83.

Jacobsson J, Timpka T, Kowalski J, Nilsson S, Ekberg J, Renström P. (2012). Prevalence of musculoskeletal injuries in swedish elite track and field athletes. Am J Sports Med.

vol.40(1):163-169

Jacobsson J, Timpka T, Kowalski J, Nilsson S, Ekberg J, Dahlström Ö, Renström P. (2013). Injury patterns in Swedish elite athletics: annual incidence, injury types and risk factors. Br J

Sports Med, vol.29 (0):1-13

Kibler WB, Press J, Sciascia A. (2006). The role of core stability in athletic function. Sports

Med, vol.36(3):189-198.

Kivlan B, Martin R.(2012). Functional performance testing of hip in athletes: a systematic review for relability and valdity. Int J Sports Phys Ther, vol.7(4):402-412.

Komi PV. (2000). Stretch-shortening cycle: a powerful model to study normal and fatigue muscle. J Biomech, vol.33(10):1197-206.

Lysholm J, Wiklander J.(1987). Injuries in runners. Am J Sports Med, vol.15 (2):168-70. Xxxxx

25

Leetun DT, Ireland ML, Willson JD, Ballantyne BT, Davis IM. (2004). Core stability measures as risk factors for lower extremity injury in athletes. Med Sci Sports Exerc, vol.36(6):926-934.

Lamontagne M, Kennedy MJ, Beaulé PE. (2009). The effect of cam FAI on hip and pelvic motion during maximum squat. Clin Orthop Relat Res, vol.467(3):645-50.

Lubahn AJ, Kernozek TW, Tyson TL, Merkitch KW, Reutemann P, Chestnut JM. (2011). Hip muscle activation and knee frontal plane motion during weight bearing therapeutic exercises.

Int J Sports Phys Ther., vol .6(2):92-103.

Marti B, Vader J, Minder C, Abelin T. (1988). On the epidemiology of running injuries: the 1984 Bern Grand-Prix study. Am J Sports Med, vol.16(3):285-294.

Nadler SF, Malanga GA, DePrince M, Stitik TP, Feinberg JH. (2000). The relationship between lower extremity injury, low back pain, and hip muscle strength in male and female collegiate athletes. Clin J Sport Med, vol.10(2):89-97.

Nakagawa TH, Moriya ETU, Maciel C, Serrao F. (2012) Trunk, pelvis, hip and knee

kinematics, hip strentgh, and gluteal activation during a single leg squat in females with and without patellofemoralpain syndrom. Journal of Ortohopedic and Sports Physical Therapy, vol 42(6):491-501.

Neeter, Tranberg, Wennerbeck, Zugner, Augustsson, Thomee, Börjesson, Eriksson, Karlsson. (2007). Knee function after anterior cruciate ligament injury - with special reference to muscle power, hop performance and kinematics during high-intensity running. High-intensity treadmill running after anterior cruciate ligament reconstruction, Diss. Sahlgrenska akademin, Göteborg: Univ.

Nicol, P.V. Komi, P. (1991). Fatigue effects of marathon running on neuromuscular

performance changes in muscle force and stiffness characteristics. Scandinavian Journal of

26

Niemuth P, Johnson R, Myers M, Thieman T. (2005). Hip Muscle weakness and overuse Injuries in recreational runners. Clin J Sport Med, vol.15(1):14-21.

Mizrahi J, Verbitsky O, Isakov E. (2000). Fatigue-related loading imbalance on the shank in running: a possible factor in stress fractures. Ann Biomed Eng, vol.28(4):463-9.

Powers C. (2003). The influence of altered lower-extremity kinematics on patellafemoral joint dysfunction: a theoretical perspective. J Orthop Sports Phys Ther, vol.33(11):639-46.

Powers CM. (2010). The influence of abnormal hip mechanics on knee injury: a biomechanical perspective. J. Orthop Sports Phys Ther, vol.40(1):42–51.

Saldanha A, Nordlund Ekblom MM, Thorstensson A. (2008). Central fatigue affects plantar flexor strentgh after prolonged running. Scand J Med Sci Sports, vol.18(3):383-8.

Skof B, Strojnik V. (2006). Neuromuscular fatigue and recovery dynamics following prolonged continuous run at anaerobic threshold. Br J Sports Med, vol.40(3):219-22.

Steed J, Gaesser GA, Weltman A. (1994). Rating of perceived exertion and blood lactate concentration during submaxinal running. Med Sci Sports Exerc, vol.26(6):797-803.

Stensrud S, Myklebust G, Kristianslund E, Bahr R, Krosshaug T. (2011). Correlation between two-dimensional video analysis and subjective assessment in evaluating knee control among elite female team handball players. Br J Sports Med, vol.45(7):589-95.

Souza R, Powers C. (2003). Predictors of Hip Internal Rotation During Runing – an

evaluation of Hip Strength and Femoral Structure in women with and without patellofemoral pain. Am J Sports Med, vol. 37(3):579-587.

Taunton JE, Ryan MB, Clement DB, McKenzie DC, Lloyd-Smith DR, Zumbo BD. (2002). A retrospective case-control analysis of 2002 running injuries. Br J Sports Med, vol.36(1):95– 101.

27

van Gent RN, Siem D, Middelkoop M, van Os AG, Bierma-Zienstra SM, Koes BW. (2007). Incidence and determinants of lower extremity running injuries in long distance runners: a systematic review. Br J Sports Med, vol 41(8):469-480.

Willson JD, Davis IS. (2008). Utility of the frontal plane protection angle in female with patellofemoral pain. J Orthop Sports Phys Ther, vol. 38(10):606-61.

Willson J, Ireland M, Davis I. (2006). Core strentgh and lower extremitety alignment during single leg squats. Medicine and science in Sports and Excercise, vol 38(5):945-52.

Bilaga 1

Litteratursökning

Syfte och frågeställningar:

Syftet med studien är att bedöma rörelseutförandet under testet enbensknäböj hos en grupp elit/subelit långdistanslöpare och hur rörelseutförandet eventuellt påverkas av ett uttröttnings-protokoll på löpband. Syftet är också att undersöka om det föreligger ett samband mellan subjektiv bedömning, enligt en standardiserad skala, och ledvinklar kalkylerade vid 3D rörelseanalys.

Frågeställningar:

- På vilket sätt påverkas bedömningen, med poängsättning enligt en standardiserad skala från testbatteriet ”a nine test screening battery for athletes”, av utförandet på det funktionella testet enbensknäböj före respektive efter uttröttande löpning på löpband?

- Vilka kalkylerade ledvinklar i bäcken, höft, knä och fot erhålls från 3D rörelseanalys vid enbensböj före respektive efter löpning, i den fas där knäflexionsvinkeln är som störst? - Sammanfaller bedömning med poängsättning och rörelsekinematik med varandra?

Vilka sökord har du använt?

Functional, test, measure, assessment, screen, lower extremity, hip

Running injuries, long distance runners and injury, overuse injury and runner Single leg squat, unilateral squat

Fatigue, fatigue protocol and treadmill running Muscle activity and single leg squat

Var har du sökt?

Sökningar som gav relevant resultat

PubMed: ”functional” AND ”test” or ”measure” or ”assessment” or ”screen” and ”lower

extremity” or ”hip”

PubMed: overuse injury and runner Pub Med: Single leg squat,

fatigue protocol and treadmill running

Pub Med: muscle activity and single leg squat

Kommentarer

Relevanta källor har hämtats från artiklars referenslistor samt via ”related articles” i databas.

Bilaga 2

Hej,

Jag heter Josefin Eriksson och jag är sjukgymnast. Jag läser just nu till min magisterexamen inom idrottsvetenskap, vilket jag gör på Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm. Nu under vårterminen håller jag på att göra mitt projekt som ska leda till min magisteruppsats.

Det vanligt förekommande med överbelastningsskador inom löpning. Dessa besvär och skador kan vara sammankopplat med svagheter i bål- och höftmuskulatur. Svagheten kan vara en riskfaktor för skador i t.ex. knä och fötter. När väl skadan blivit ett faktum kan det ta tid innan kroppen är redo för att utsättas för den belastning löpning innebär, varpå det blir ett avbräck i löpträningen. Många löpare har olika riskfaktorer utan att kanske ens veta om dem. Ett första steg kan ju vara att upptäcka dem, men hur?

Det här är något jag har valt att studera närmare på i min uppsats och försöka hitta ett lämpligt och enkelt sätt att utvärdera löpare med. Till detta behöver jag frivilliga försökspersoner som jag kan få testa på. Det kommer innebära tester i form av en teströrelse, en rörelseanalys som kommer ske innan och efter ett pass på löpband. Mätningarna kommer att ske på lab på GIH. För att vara med så krävs det att du löptränar i snitt minst 40 km/v (relativt regelbundet) och att du förnärvarande inte är hindrad i din löpning pga skada.

Jag vore väldigt tacksam och glad om jag skulle kunna få hjälp med detta; Testdagar: måndagen 24 mars eller onsdagen 26 mars

Mätningen kan räknas ta ca 1-1.5 h och sker på då Gymnastik- och Idrottshögskolan. Uppgifter kring era resultat kommer att hanteras konfidentiellt och resultat kommer inte att kopplas ihop till individ.

Hör gärna av er till mig om ni kan tänka er vara med och/eller om ni har frågor och funderingar. Tack på förhand, Vänliga hälsningar Josefin Eriksson Josefin_eriksson_85@hotmail.com 0704268014

Bilaga 3

Information till deltagare i studien:

Bedömning och rörelseanalys av enbensböj före och efter uttröttat tillstånd.

Studien genomförs av Josefin Eriksson, leg. Sjukgymnast och magisterstudent i Idrottsvetenskap inriktning vid Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH), Stockholm. Handledare för studien är Anna Bjerkefors, Medicine doktor vid GIH.

Bakgrund

Löpning är en vanlig träningsform där det är vanligt förekommande med överbelastningsskador såsom löparknä, stressfrakturer och knäskålsrelaterde besvär. Om skadan ignoreras kan detta leda till långvariga skador och besvär. Det finns en rad olika orsaker och riskfaktorer till överbelastningsskador.

En faktor som har visat ha samband med överbelastningsskador är svagheter i höft- och bålmuskulatur. Bål- och höftmuskulatur är med och stabiliserar kring bäcken, knä och fotleder samt är med och påverkar kraftöverföring. Vidare påverkas musklernas arbetsförmåga vid tillstånd av uttröttning vilket är ett tillstånd som kan förekomma hos löpare, framför allt i slutet av ett längre och/eller intensiv pass.

För att uppmärksamma ogynnsamma belastningsmönster behövs kliniskt användbara tester som kan identifiera löpare med bristande höftmuskelfunktion, innan individen eventuellt utvecklar en skada. I dagsläge finns, för kännedom, inte några utvärderade tester som är framtagna att testas på löpare. Vidare är det tänkvärt att dessa test studeras under förhållanden då löparen har utvecklat en trötthet.

Syfte

Då det i dagsläge inte finns några direkt framtagna och studerade test på löpare som även har uppmärksammat muskeltrötthetens effekt på belastningsmönstret, vill jag med följande studie utvärdera ett funktionellt test, enbensböj, utförda före och efter tillstånd av generell uttröttning.

Testet ska bedömmas utifrån en standardiserad skala framtagen ifrån ett testbatteri och genom en rörelseanalys, sk kinematik.

Projektets upplägg

Test kommer att ske på skade-/besvärsfria aktiva löpare och sker under ledning av Josefin Eriksson. Du som deltar i testet kommer att få utföra teströrelse där rörelsens kvalité bedöms samtidigt som markörer som placerats på bäcken, knä och fötter kommer analysera rörelsen. Därefter kommer du att få utföra ett pass på löpband där puls och ansträngning kommer registreras regelbundet, under 15 minuter kommer du springa på cirka 85 % av din maxpuls alt. din skattade ansträngning utifrån en skala. Direkt efter löpningen kommer du ånyo få utföra teströrelsen. Studien och alla tester kommer ske på Gymnastik- och Idrottshögskolan, Stockholm. Samtliga test instrueras och övervakas av en och samma testledare.

Inklusionskriterier är att du är aktiv löpare. Du får inte ha någon skada i ankel, knä, höft eller rygg som gör att du inte kan springa. Du ska heller inte ha någon pågående sjukdom som kan komma att påverka testresultatet. Vid testtillfället kommer du att få fylla i en hälsodeklaration.

Vad innebär medverkan i studien?

Du kommer att kallas till sammanlagt ett testtillfälle, med beräknad tidsåtgång cirka 90 min per tillfälle. Det kommer bjudas på frukt och dryck efter varje testtillfälle. Ta med träningskläder i form av shorts eller korta löpartights, ankelstumpor och linne och löparskor. Deltagandet i studien är på egen risk med vetskapen om att det är helt frivilligt och kan avbrytas när så önskas och utan närmare förklaring.

Alla som deltar i studien kommer att vara anonyma i arbetet. Då materialet är inhämtat kommer det

sammanställas och alla deltagare kommer att få den färdiga studien presenterad i utskrivet pappersexemplar. Viktigt att tänka på:

Du får inte utföra ansträngande och/eller kraftig fysisk aktivitet eller träning samma dag eller dagen före varje testtillfälle. Du får inte inta alkohol samma dag, och bör heller inte inta koffein, nikotin eller en större måltid 2-3 timmar före testerna. I övrigt skall du fortsätta dina vardagsaktiviteter som vanligt. Deltagande i projektet är helt frivilligt och rätten att avbryta medverkan i projektet utan närmare förklaring.

Har du frågor eller funderingar tveka inte att kontakta mig, Josefin, eller min handledare, Anna. Med vänliga hälsningar,

Josefin Eriksson (testledare, leg.sjukgymnast) Anna Bjerkefors (Handledare, Med. dr)

Tel.nr. 0704268014 E-mail: anna.bjerkefors@gih.se

Bilaga 4 Hälsodeklaration Datum: Namn: Födelseår: Vikt: kg Längd: cm Adress: Telefonnummer:

Har Du tidigare haft eller har nu :

JA NEJ VET EJ

- Diabetes?

□

□

□

- Högt blodtryck?

□

□

□

- Lågt blodtryck eller svimningsattacker?

□

□

□

- Hjärtsjukdom?

□

□

□

- Epilepsi eller någonsin haft ett anfall / kramper?

□

□

□

- Någon sjukdom som involverar hjärnan?

□

□

□

- Någon annan neurologisk sjukdom eller skada?

□

□

□

- Astma?

□

□

□

- Lungsjukdom?

□

□

□

- Magsår, mag- eller tarmkatarr?

□

□

□

- Leversjukdomar?

□

□

□

□

□

□

□

□

□

SMÄRTOR / BESVÄR / SKADOR Har Du själv: JA NEJ - Ryggbesvär?

□

□

□

□

□

□

- Huvudvärk (ofta förekommande, långvarig eller migrän)?

□

□

- Bröstsmärta eller obehag i bröstet vid ansträngning?

□

□

- Kraftig ”onormal” andfåddhet vid ansträngning?

□

□

- Känsla av hjärtklappning eller rytmrubbning vid ansträngning?

□

□

- Svimning eller nära svimning vid ansträngning?

□

□

- Yrsel vid ansträngning?

□

□

LÄKEMEDEL

JA NEJ

- Har du fått vaccination nyligen?

□

□

- Äter du smärtstillande pga värken?

□

□

- Använder du sömnmedel?

□

□

- Har du ordinerats mediciner för långtidsbruk?

□

□

- Vilket läkemedel? När?

________________________________________

FYSISKA AKTIVITETER

Hur många dagar per vecka tränar du?

Hur många timmar totalt tränar du per vecka?

Hur många kilometer springer du i snitt per vecka?

__________________________________________________________________________________________ Vilken typ av träning?

Har du undvikit eller avbrutit träning de senaste dagarna pga. skada eller hälsoskäl?

JA NEJ

□

□

Om Ja, ange orsak:

Vilken nivå tävlar du på? Internationell Nationell Region Annat

Om annat, ange vad:

ÖVRIGT

JA NEJ

- Känner du dig fullt frisk?

□

□

- Är du gravid?

□

□

- Röker du?

□

□

- Snusar du?

□

□

Är det något du vill tillägga till denna hälsodeklaration:

__________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________