Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
mj Eric Elerud-Tryde HOP 19-21
Handledare Antal ord: 17557
Dr. Linda Johansson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete
mastersuppsats, krigsvetenskap
2HO013
KONFLIKTER, INFLYTANDE och FÖRSTÅELSE En begreppsanalys av operationskonst
Sammanfattning:
Utifrån en översikt av den tidigare forskningen konstateras att det finns brister i hur begreppet operationskonst förstås och används. Då begreppet är ett centralt begrepp inom krigföringen får brister kring hur detta förstås en inverkan på förutsättningarna för att utveckla och värdera teorier inom en vetenskaplig kontext. De identifierade bristerna rör operationskonstbegreppets tillskrivna innebörd och attribut såväl som operationskonstens relation till angränsande begrepp.
Denna studie genomför en begreppsanalys av begreppet operationskonst inom en kontext av specialoperationer. Operationskonstbegreppet ges inom denna kontext en vidare innebörd varpå en ökad förståelse från detta perspektiv bedöms kunna bidra till att avhjälpa de identifierade spänningarna inom den allmänvetenskapliga litteraturen. Begreppsanalysen genomförs utifrån John Gerrings meta-teori om kvalitativa begrepp kompletterad med Giovanni Sartoris teori kring begreppsabstraktion.
Studien konkluderar att operationskonstbegreppet har en stor potential att fungera som ett teoretiskt ramverk för krigföring varinom teorier kring strategi och taktik kan inordnas. Vidare konstateras att operationskonstbegreppet, med dess vida innebörd, har fler likheter med Sun Zis och Clausewitzs beskrivningar av krigskonst än vad begreppsnamnet vid en första anblick antyder.
Nyckelord:
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 3
1.1 En inledning till begrepp ... 3
1.3 En introduktion till operationskonstbegreppet i kontexten av specialoperationer ... 3
1.3 Disposition ... 6
2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 7
2.1 Ett historiskt perspektiv ... 8
2.2 Operationskonst inom den vetenskapliga litteraturen ... 10
2.3 Operationskonst inom specialförbandsteorin ... 13
2.3.1 Vad omfattas av begreppet specialoperationer? ... 13
2.3.2 Innebörden av operationskonst inom en kontext av specialoperationer ... 15
3. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 18
3.1 Problemformulering ... 18
3.2 Syfte ... 20
3.3 Frågeställning ... 21
4. METOD ... 22
4.1 En introduktion till begreppsanalys ... 22
4.2 Olika tillvägagångssätt vid genomförandet av begreppsanalys ... 23
4.3 TEORI ... 25
4.3.1 Gerrings meta-teori om kvalitativa begrepp ... 25
4.3.2 Sartoris abstraktionstrappa ... 30
4.4 FORSKNINGSDESIGN ... 31
5. ANALYS OCH RESULTAT ... 33
5.1 Analysfråga – Familjaritet: I vilken grad överensstämmer innebörden av operationskonst med de attributiva ordens vedertagna betydelse? (Ju högre desto bättre) ... 33
5.2 Analysfråga – Resonans: Hur väletablerat är begreppet, det vill säga i vilken omfattning används det inom teorin? (Ju mer desto bättre) ... 35
5.3 Analysfråga – Enkelhet: Hur många attribut tillskrivs begreppet? (Ju färre desto bättre) .... 36
5.4 Analysfråga – Koherens: I vilken grad förekommer attribut med motstridig innebörd? (Ju lägre desto bättre) ... 38
5.5 Analysfråga – Begreppsseparation: Hur många attribut delar begreppet med angränsande begrepp? (Ju färre desto bättre) ... 39
5.6 Analysfråga – Djup: Hur många attribut, inklusive icke-definierande attribut, tillskrivs begreppet? (Ju fler desto bättre) ... 41
5.7 Analysfråga – Teoretisk användbarhet: I vilken grad förmår begreppet att verka som ett teoretiskt ramverk inom en krigsvetenskaplig kontext? (Ju högre desto bättre) ... 41
5.8 Analysfråga – Praktisk användbarhet: I vilken utsträckning kan begreppet anses ha en negativ inverkan på angränsande begrepp? (Ju lägre desto bättre) ... 43
5.9 Sammanfattning av resultat ... 43
6. DISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 45
6.1 Metoddiskussion ... 48
6.1.1 Validitet ... 48
6.1.2 Reliabilitet ... 50
6.2 Slutsatser ... 51
3 1. INLEDNING
1.1 En inledning till begrepp
Ordet begrepp kommer inom ramen för denna uppsats att användas synonymt med ordet koncept, det vill säga en beskrivande term (Howie och Bagnall 2020:721-722). Begreppen vi använder spelar en central roll i hur vi förstår och ger mening till vår omvärld. Förståelsen som vi får utav begrepp har en stor påverkan på hur vi uppträder och kommunicerar (Hannan, Le Mens, Hsu, Kovács, Negro, Pólos, Pontikes och Sharkey 2019:14-15; Margolis och Laurence 2019:1). Om vi använder fel ord eller begrepp blir det svårt för andra att förstå exakt vad vi menar. Det finns även konsekvenser för vårt tänkande om vi saknar ett tydligt språk med väl definierade termer (Sartori 2009:98-102). Innebörden av många begrepp är socialt konstruerade, det medför att förståelsen för ett begrepp kan variera mellan olika grupper av människor. Det finns dock fördelar med en gemensam förståelse. En gemensam förståelse kring begrepp möjliggör kommunikation och samarbeten mellan människor (Hannan et al. 2019:14-15). Klarhet kring begrepp blir särskilt viktigt inom en vetenskaplig kontext (Howie och Bagnall 2020:722; Schiller 2018:248; Risjord 2009:689; Fitzpatrick och McCarthy 2016:3-4; Gerring 1999:360-361; Collier och Gerring 2009:3-6).Det bidrar till att vi kan särskilja begrepp från varandra och det möjliggör en djupare reflektion kring teori. Särskilt angeläget är detta i de fall då det förekommer flera olika begrepp med samma begreppsnamn. Det vill säga, begrepp med samma namn men med olika innebörd. Medvetenhet kring detta är viktigt eftersom det annars blir svårt att jämföra teorier. Vikten av att förstå begreppen vi använder framgår tydligt i Fitzpatrick och McCarthys (2016:3-4) argumentation om att definitionen av centrala begrepp har en betydande inverkan på hur ett fenomen förstås och hanteras i praktiken. En metod som lämpar sig väl för ändamålet att skapa förståelse kring begrepp är begreppsanalys. Ett av begreppsanalysens centrala syften är att klargöra ett begrepps definierande karaktäristik och dess relation till andra begrepp. Analysen bidrar likaså till ett standardiserat språk och en ökad insikt kring hur ett begrepp förstås. En begreppsanalys kan även bidra till att abstrakta fenomen, som annars kan vara svåra att definiera, bättre kan förstås (Schiller 2018:248).
1.3 En introduktion till operationskonstbegreppet i kontexten av specialoperationer
Krigföringen blir allt mer komplex. Det finns många gånger inte en tydlig skiljegräns mellan krig och fred, något som utmanar de folkrättsliga regelverk som styr krigföringen. Samtidigt
4 medför den ökade komplexiteten en högre risk då det har blivit svårare att urskilja vilka handlingsalternativ som leder till ett önskat resultat (Zweibelson, Hedström, Lindström och Pettersson 2017:92). I och med detta kan det argumenteras att operationskonst har fått en större relevans inom den moderna krigföringen. Det blir särskilt tydligt av begreppets definition inom svensk doktrin som beskriver operationskonstens innebörd som ”att välja det militära handlingsalternativ som är mest effektivt för att uppnå det politiska slutläget.” (Försvarsmakten 2020:99). Även i hur begreppet beskrivs inom amerikansk doktrin finns stöd för att begreppet fått en ökad relevans. Här beskrivs operationskonsten spela en viktig roll för att klargöra vad som leder till framgång, vad som uppnår det önskade militära slutläget och de övergripande politiska målsättningarna (Department of Defense 2017:II–3-4). Det blir utifrån dessa beskrivningar tydligt att operationskonsten anses fylla en viktig funktion i krigföringen. Samtidigt riktas kritik mot de militära planeringsverktygens och beslutsmodellernas förmåga att hantera den moderna krigföringens komplexitet (Zweibelson et al. 2017:87). Det är kritik som riktas mot delar av vad amerikansk doktrin beskriver som operationskonstens grundelement (Department of Defense 2017:II–3-4). Detta kan tolkas som att förmågan till operationskonst inte har följt med i samma takt som graden av komplexitet har ökat inom krigföringen.
Förmågan till att genomföra specialoperationer kan, likt förmågan till operationskonst, hävdas ha fått en ökad relevans inom modern krigföring. Därför blir det särskilt intressant att studera hur operationskonsten förstås och används inom ramen för specialoperationer. Den moderna krigföringens ökade komplexitet bidrar ytterligare till den tidlösa utmaningen att förutspå framtida krig och konflikter (McFate 2019:11). En utmaning som försätter politiska och militära beslutsfattare i en svår sits. För att konventionella militära förband ska kunna bli resurseffektiva krävs det att de specialiserar sig mot den hotbild de förväntas möta. Då beslutsfattare oundvikligen kommer att gissa fel i sina antaganden om framtiden kommer det oundvikligen också medföra ett glapp mellan framväxande hotbilder och de konventionella förbandens förmågor. Härvid föreslår Searle (2017:19-20) att förmågan till specialoperationer utgör en försäkring mot felgissningar. Likaså menar Gray (1999:13-14) att specialoperationernas strategiska värde ligger i dess potential att kostnadseffektivt utvidga de tillgängliga handlingsalternativen. Sammantaget gör detta specialförbandens förmåga till
5 operationskonst väldigt intressant att studera då de förväntas möjliggöra ett önskat utfall när de konventionella förbanden misslyckats eller då de ej förmått göra detta.
Operationskonst är ett av krigföringens centrala begrepp. Det står i nära relation till andra centrala begrepp som exempelvis strategi och taktik. Inte minst fångas begreppens relation till varandra i amerikansk såväl som svensk doktrins beskrivningar av operationskonsten som länken mellan taktisk verksamhet och strategins övergripande syften (Försvarsmakten 2020:27; Departement of Defense 2017:I–13). Vart skiljegränsen mellan begreppen går är dock inte helt tydlig vilket gör att det kan argumenteras för att det finns brister i hur begreppet förstås och används. Detta påtalas bland annat av Madden, Hoffman, Johnson, Krawchuk, Nardulli, Peters, Robinson och Doll (2016:34-35) som anser att operationskonsten stundom sammanblandas med vad de menar är skickligt utövad taktik. Det påtalas likaså av Kelly och Brennan (2009:v-viii) som menar operationskonsten felaktigt kommit att inkludera frågor som borde vara förbehållna för strategin.
Clausewitz (2006:92) argumenterade för att det var viktigt att hålla isär begrepp för att kunna förstå dess relation till varandra men det har även betydelse för hur vi förstår något. Vår förståelse är i stor grad avhängt språket vi använder (Sartori 2009:97) och då vår förståelse också ligger till grund för handling blir vår förståelse för krigföringens centrala begrepp särskilt viktig. Det är en förståelse som får stor inverkan på uppfattningen av vilka handlingsalternativ som finns att tillgå (Cleveland, Jensen, Bryant och David 2018:12-13), vilket i slutändan får en inverkan på hur länders försvarsmakter utformas, resurssätts och hur dess personal utbildas. Vikten av att använda ett genomtänkt språkbruk belyses väl i Sartoris påstående om att ”dåligt språk genererar dåligt tänkande; och dåligt tänkande är dåligt för vad än den kunskapssökande gör härnäst” (Sartori 2009:97). Detta blir särskilt viktigt inom en vetenskaplig kontext (Fitzpatrick och McCarthy 2016:4; Risjord 2009:689; Schiller 2018:248) i synnerhet då rör sig om någon form av nyckelbegrepp inom ett område (Gerring 1999:359). Vikten av att tänka kring språket vi använder inom krigföringen ska även ses i ljuset av de ökande antal röster som påtalar ett behov av att tänka kring hur vi tänker om krigföring (Ellis och Black 2018:106-107; Israeli Defense Forces 2015:17; Zweibelson et al. 2017:87; Nahve 2017:33).Detta ligger till grund för denna studies val av en meta-teoretisk ansats, en analys av teori med hjälp av teori, där begreppet operationskonst undersöks genom en begreppsanalys.
6 1.3 Disposition
Kap 2. FORSKNINGSÖVERSIKT – I kapitlet redogörs för de olika sätt operationskonsten beskrivs inom den vetenskapliga litteraturen. Forskningsöversikten är sammanställd och strukturerad utifrån kriterier för begreppsanvändbarhet och begreppskvalitet i syfte att skapa förutsättningar för arbetets begreppsanalys. Hur tidigare forskning strukturerats ska inte misstas för en analys. Begreppsanalys som metod utreder ett begrepps innebörd på ett djupare plan och utifrån fler kriterier vilket beskrivs mer utförligt i kapitel 4.
Kap 3. PROBLEMFORMULERING, SYFTE och FRÅGESTÄLLNING – I kapitlet beskrivs de motsättningar som återfinns i den tidigare forskningen kring operationskonstbegreppet. Motsättningarna återfinns inte lika framträdande inom specialförbandsteorin varpå detta ligger till grund för studiens argumentation för att genomföra en begreppsanalys av operationskonstbegreppet inom specialförbandsteorin.
Kap 4. METOD – I kapitlet beskrivs och diskuteras metoder för genomförandet av begreppsanalys utifrån dess lämplighet i förhållande till studiens syften. Valet av John Gerrings teori som teoretiskt ramverk motiveras vartefter denna teori beskrivs och operationaliseras till åtta analyskriterier. I kapitlet beskrivs även Giovanni Sartoris teori om begreppsabstraktion som kompletterar Gerrings teori i det teoretiska ramverket.
Kap 5. ANALYS OCH RESULTAT – I kapitlet genomförs begreppsanalysen av begreppet operationskonst utifrån hur det beskrivs och används inom specialförbandsteorin.
Kap 6. DISKUSSION OCH SLUTSATSER – I kapitlet diskuteras analysens resultat i relation till studiens problemformulering och tidigare forskning. I kapitlet sker en kritisk reflektion kring valet av empiri, metod och teori i förhållande till studiens validitet och reliabilitet. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av arbetets huvudsakliga slutsatser samt förslag på vidare forskning.
7 2. FORSKNINGSÖVERSIKT
Ord inom ett språk har sällan endast en innebörd. Innebörden kan även skilja sig åt för olika människor och från kontext till kontext. För att förstå ett begrepp blir det således viktigt att inte bara se till hur begreppet definieras utan av att se till hur det används (Wilson 2005:10) och inom vilken kontext det används (Risjord 2009:685). Det blir således aktuellt att även inkludera källor som använder begreppet operationskonst, trots att de inte explicit definierar begreppet. Detta medför dock att mängden källmaterial blir väldigt stort. För att begränsa antalet källor utifrån deras relevans för genomförandet av en begreppsanalys kommer Collier, LaPorte och Seawrights (2012:222) fyra kriterier kring begreppskvalitet och användbarhet att användas som stöd vid urvalet. I forskningsöversikten har därför källor inkluderats utifrån om de i någon mening beskriver (1) operationskonstens inneboende mening, (2) hur relationen mellan begrepp som beskriver operationskonstens inneboende mening ser ut, (3) hur operationskonsten beskrivs i sitt sammanhang och i förhållande till angränsande begrepp och (4) hur operationskonstbegreppet hierarkiskt placeras i förhållande till andra begrepp.
Litteraturen som nyttjas i forskningsöversikten består av historiska verk och vetenskapliga artiklar som genomgått peer-review. Litteraturen som använts har begränsats till litteratur som kunnat återfinnas på antingen svenska eller engelska då det är de språk som författaren behärskar. I avsnittet om operationskonst inom specialförbandsteorin har tre monografier av Petit, Joslyn och Harris inkluderats trots att de inte explicit genomgått peer-review. Detta motiveras dels av den bristande tillgången på litteratur på området och dels av att monografierna direkt avhandlar ämnet i fråga. Då de alla är officiella publikationer från US Army Command and General Staff College bedöms de ha genomgått någon form av akademisk granskning innan de publicerats. Detta underbyggs ytterligare av att åtminstone Joslyn och Harris har citerats av artiklar och doktorsavhandlingar som genomgått peer-review.
Forskningsöversikten inleds med ett historiskt perspektiv på operationskonstens framväxt som framförallt beskrivs i relation till den operativa nivån. Detta perspektiv problematiseras inom den allmänna vetenskapliga litteraturen. Avsnittet beskriver operationskonsten i förhållande till kritiken mot en nivåindelning av krigföringen. Vidare beskrivs operationskonstens relation till andra begrepp, som strategi och taktik, men även begreppets självständiga värde. Avsnittet med den allmänna vetenskapliga litteraturen avslutas med en anknytning till militär designteori
8 som har ansetts ha sina rötter i operationskonsten. I forskningsöversiktens avslutande avsnitt beskrivs operationskonsten inom kontexten av specialoperationer. Här framträder en bild av operationskonsten med en nära relation till strategin. Begreppet ges också en vidare innebörd än i den allmänna vetenskapliga litteraturen. Särskilt framträder ett perspektiv på operationskonsten som ett drivande organ för utveckling av teori samt för att översätta teori till praktisk handling.
2.1 Ett historiskt perspektiv
Om vi inleder med att se något bredare än själva operationskonstbegreppet finner vi att ett konstnärligt perspektiv på krigföringen har funnits länge. I Clausewitzs Om Kriget och Sun Tzus Krigskonsten, två verk som framhålls ha varit särskilt inflytelserika gentemot krigföringens utveckling (Handel 2001:1), återfinns begreppet krigskonst. Sun Zi (2019:67-73) definierar inte begreppet och använder inte heller konstbegreppet mer än ett fåtal gånger. Ändå är krigskonsten den sammanfattande rubriken kring hans tankar kring krigföring. Konstbegreppet används särskilt i kontexten av manövrering på slagfältet och i en diskussion kring befälhavarens överväganden. Den senare kan något förenklat sammanfattas som vikten av befälhavarens förmåga att särskilja på tillfällen då ett beslut som är helt rätt i en kontext även kan vara helt fel i en annan. Clausewitz (2006:111) utvecklar sina tankar i en större omfattning. Han gör distinkt skillnad mellan vetande och förmåga, där vetenskap endast inrymmer kunskap och det senare ses som huvudmålet för konsten. Innebörden av förmåga är enligt Clausewitz inte möjlig att fånga i skrift, det är endast möjligt att beskriva den kunskap som är nödvändig för att skapa förmågan. Krigskonst definieras som ”konsten att i strid utnyttja till buds stående medel” (Clausewitz 2006:87), vilket Clausewitz likställer med begreppet krigföring. Dock gavs det konstnärliga perspektivet en vidare innebörd då det ansågs även innehålla handlingar som var förutsättningsskapande för krigföringen. Krigskonsten delas av Clausewitz (2006:87-88) in i strategi, hur effekten av striden ska nyttjas för att uppnå målsättningarna med kriget, och i taktik, hur de tillgängliga förbanden ska nyttjas i striden.
Sett mer specifikt till operationskonstens framväxt kan det konstateras att det rått en debatt kring dess uppkomst (Showalter 2011:35-36). En majoritet argumenterar dock för att operationskonsten först uppkom kring 1800-talets början då antalet förband och deras volym nått en sådan omfattning att nya perspektiv på krigföringen behövdes (Telp 2005:1; Olsen och
9 van Creveld 2011:1-4; Ångström och Widen 2015:56-57). I det historiska studiet av operationskonst återfinns definitioner av operationskonst som ”[…] gråzonen mellan strategi och taktik” (Olsen och van Creveld 2011:1) och konsten att föra krig på den operativa nivån (Telp 2005:2). Även om dessa språkligen skiljer sig något kan de i praktiken anses innebära samma sak. Telp utgår nämligen från vad han kallar en trenivåmodell där operationskonsten återfinns mellan strategi, konsten att föra krig på den strategiska nivån, och taktik, konsten att föra krig på den taktiska nivån. Olsen och van Creveld (2011:1-4) knyter begreppet till den operativa nivån samt genomförandet av större operationer och kampanjer. Även Telp (2005:2) lägger ett stort fokus på genomförandet av kampanjer, inom avgränsade operationsområden, med syftet att uppnå de strategiska målsättningarna. Han beskriver också att operationskonsten utövas av en konstnär som använder operativa verktyg likt armékårer eller divisionsstridsgrupper.
Ångström och Widen beskriver operationskonsten som ”konsten att översätta taktiska handlingar till en strategisk effekt” (Ångström och Widen 2015:73). Metoden för att göra detta är, likt Olsen, van Creveld och Telp, genom utformningen av operationer. Ångström och Widen (2015:60-73) är dock kritiska till begreppet då de anser att det har en otydlig roll och innebörd. Något som förstärkts när operationskonsten betraktas i relation till den operativa nivån. De argumenterar att en stor del av problemet är att operationskonsten ofta ses utifrån en föreställning om att all militär verksamhet kan toppstyras fullt ut. De menar att operationskonsten även behöver kunna omhänderta en omvänd påverkan där händelseutveckling på taktisk nivå inverkar på hur överliggande nivåers målsättningar utformas. Ångström och Widen lämnar begreppet i vad de medger är ett otillfredsställande teoretiskt tillstånd. De sammanfattar sin beskrivning av operationskonsten med att den anses vara beroende av lednings-, logistik- och underrättelsefunktionerna samt vara nära förknippad med center of gravity-konceptet.
Sammanfattning
Den historiska litteraturen kan, utifrån de fyra kriterierna för begreppskvalitet och användbarhet, sägas i huvudsak ha berört operationskonstens relation till andra begrepp och dess hierarkiska position. Operationskonsten beskrivs främst i förhållande till strategi och taktik, både som begrepp och som krigföringsnivåer. Ångström och Widen introducerar
10 ytterligare relaterade begrepp men ingen av författarna ger någon fördjupad insikt om operationskonsten innebörd eller förhållandet mellan dess inbördes meningar. Värt att påtala är också den likhet som finns mellan Ångströms och Widens beskrivning av operationskonst, att översätta taktiska handlingar till strategisk effekt, och Clausewitz beskrivning av strategi, hur effekten av striden ska nyttjas för att uppnå krigets målsättningar. I båda beskrivningarna är det fråga om att översätta framgångar från en nivå till framgångar på en överordnad nivå.
2.2 Operationskonst inom den vetenskapliga litteraturen
Även om det finns vissa nyansskillnader i den historiska synen så kan den ändå sägas vara förhållandevis homogen avseende operationskonstbegreppets omfattning. Inom den vetenskapliga litteraturen återfinns en mer splittrad syn. Detta beror i mångt och mycket på var forskare positionerar sig inom debatten om hur man ska se på krigföringen och dess nivåer.
Det finns likheter mellan hur forskare, som förespråkar en indelning av krigföringen i olika nivåer, och hur den historiska litteraturen beskriver operationskonst. Storr (2009:35) använder operationskonstbegreppet tillsammans med strategibegreppet och menar att de båda i huvudsak handlar om att sekvensera aktiviteter i tid och att tilldela erforderliga resurser. Jacobs (2005:85-86) fokuserar också på sekvensering inom tid och rum. Han benämner detta för manöverförmåga och anser att det är den utmärkande egenskapen för operationskonsten. Jacobs beskriver operationskonsten inom en kontext av indirekt ledning och som en egen form av krigföring, skild från krigföringen på taktisk nivå. Jacobs är noga med att operationskonsten inte ska sammanblandas med den operativa nivån utan att det är en aktivitet som utövas på den operativa såväl som den militärstrategiska nivån. Härvid syftar operationskonsten till att organisera och integrera större operationer och kampanjer på ett sätt som uppnår de militärstrategiska respektive de politiska målsättningarna. För den högre taktiska nivån beskrivs operationskonsten kunna bidra med en vägledande funktion i form av riktlinjer och uppföljning. Likväl Kelly och Brennan (2009:v-9) sammankopplar operationskonstens innebörd med att ordna taktiska handlingar i tid och rum. De beskriver utövandet av operationskonsten som att bidra till att uppnå de av strategin konstruerade målsättningarna inom en given kampanj. De är dock mycket kritiska till hur begreppet kommit att användas vilket de anser har töjt operationskonstens innebörd långt från dess ursprungliga mening. En bristande förståelse för operationskonsten har medfört begränsningar i krigföringen och
11 förmågan till att hantera komplexa problem. Ytterst är Kelly och Brennan kritiska till att operationskonsten, tillsammans med taktiken, betraktas som fristående komponenter inom krigföringen. De två borde istället ses som delar ingående i strategibegreppet. Kelly och Brennan föreslår att operationskonstbegreppet omvärderas till förmån för ett nytt begrepp, strategikonst, som bättre beskriver innebörden av funktionen det fyller. Härvid skulle strategikonsten innebära ”den kontinuerliga samordningen av nationens samtliga maktverktyg i syfte att skydda och säkerställa de nationella intressena i såväl krig som fred.” (Kelly och Brennan 2009:80). Deras teori stöds av Roxboroughs (2004:521) resonemang om att praktiker såväl som teoretiker bör betrakta kriget som ett kontinuum. Ett kontinuum som löper från den lägsta formen av taktik, exemplifierat av hur en grupp soldater kan slå ut ett fientligt kulsprutenäste, genom den operativa planläggningen av sekvenserade slag och vidare upp till den övergripande utformningen av de strategier som syftar till att vinna kriget. Enligt Roxborough har de olika nivåerna av krigföring uppkommit till följd av intellektuell lättja. Kritiken grundar sig i att krigföringsnivåerna kommit att anses vara representativa för verkligheten istället för att betraktas som förenklade tankemodeller. Vidare riktar Roxborough (2004:526-527), Kelly och Brennan (2009:63-68) kritik mot de perspektiv som särskiljer de militära frågorna från de politiska i tänkandet kring krigföring. Dessa perspektiv anser Roxborough har bidragit till att begränsa vår förståelse för krigets komplexitet.
Milevski (2014:348) argumenterar likt Kelly, Brennan och Roxborough att det finns brister med att dela in krigföringen i nivåer. I sin kritik är Milevski (2014:350-352) i huvudsak kritisk mot att strategibegreppet kommit att delas i två, strategi och säkerhetsstrategi (grand strategy). Han använder emellertid operationskonstbegreppet vid upprepade tillfällen i sin argumentation. Operationskonst presenteras som en förutsättning för utövandet av säkerhetsstrategi. Det omvända, att säkerhetsstrategin krävs för utövandet av operationskonst, sägs inte gälla. Milevski (2014:342-343) anser att hela innebörden av strategibegreppet inryms i begreppen säkerhetsstrategi och operationskonst tillsammans. Detta medför att strategibegreppet tappar sitt värde. Milevski menar att operationskonst är detsamma som militär förträfflighet i samspelet gentemot andra aktörer. En väl utövad operationskonst beskrivs kunna negera en motståndarens strategi. Utmärkande i detta perspektiv är att operationskonsten inte anses förknippad med att omsätta våldshandlingar till politisk vinning. Den militära förträffligheten är oberoende av framgångar på politisk och strategisk nivå.
12 Milevski menar att sambandet mellan operationskonst och säkerhetsstrategi är detsamma som det mellan begreppen strategi och taktik.
Adamsky (2009:2) argumenterar att västerländsk forskning ofta tillämpar ett binärt synsätt där krigsvetenskapliga fenomen antingen anses tillhöra strategi eller taktik, något som gör att operationskonstens roll förbises. Adamsky presenterar ytterligare ett perspektiv på operationskonsten och beskriver denna som en sorts tankesmedja. Operationskonsten utgör i denna mening ett ramverk som bidrar till att utveckla krigföringsprinciper och konkret doktrin. Det bidrar till att de övergripande målsättningarna kan tolkas och översättas till konkret handling. Adamsky menar att operationskonsten bidrar till att befälhavare och underordnade gemensamt utbyter tankar och idéer som tillsammans bygger upp en förståelse för ”den strategiska situationen, det operativa problemet och den taktiska lösningen” (Adamsky 2009:5). Utmärkande för Adamskys (2009:10-11) perspektiv på operationskonst är att han beskriver det som en form av design, till skillnad från taktisk planering som i kontrast kan liknas vid ett ingenjörskap. Kopplingen mellan operationskonsten och design framhålls också av Jackson (2020:30). I Jacksons studie kring det militära designtänkandets framväxt beskrivs operationskonsten av vissa ha betraktats som det tidigaste exemplet på militärt designtänkande. Värt att nämna i sammanhanget är att diskussioner kring hur man bör se på krigföringen, en indelning i olika nivåer samt hantering av komplexitet även förekommer inom designteorin (Zweibelson et al. 2017:86-93; Zweibelson 2016:69-72). Inom designteorin argumenterar Öberg (2018:498) för att självständigt tänkande, kreativitet och konstnärlig förmåga är de ideala egenskaperna för en militär designer. Kopplingen mellan konstnärlig förmåga inom krigföringen till förmågan att bryta sig loss från samtida tankemönster och bidra med innovativa synsätt på krigföring lyfts även fram av Zweibelson (2016:82).
Sammanfattning
En sammanfattning av den allmänna vetenskapliga litteraturen ger vid hand att operationskonsten likt den historiska litteraturen kan anses vara förknippad med genomförandet av operationer och kampanjer. Det beskrivs dock i denna mening även kunna betraktas som en egen form av krigföring som inte är bunden till den operativa nivån. Det presenteras en problematik kring begreppshierarki och begreppens relations till varandra vilket tydligt ses i diskussionen om huruvida operationskonsten ska ingå i strategibegreppet som
13 Kelly och Brennan argumenterar. Eller om strategibegreppet, likt Milevski menar, kan inrymmas i den gemensamma innebörden av operationskonst och säkerhetsstrategi. I den vetenskapliga litteraturen tillskrivs operationskonsten även en innebörd av militär förträfflighet som kan påverka andra aktörer förmågor. Adamsky introducerar ytterligare en innebörd och en koppling till designbegreppet i sin beskrivning av operationskonsten som en tankesmedja. I denna beskrivning framstår operationskonst mer som en intellektuell och förståelseskapande process snarare än organiserandet av militär verksamhet. Detta synsätt blir som tydligast i beskrivningen av operationskonst som design och taktisk planering som ett ingenjörskap.
2.3 Operationskonst inom specialförbandsteorin
Specialförbandsteori används inom detta arbete som ett sammanfattande begrepp för den vetenskapliga litteratur vilken (1) gör en ansats på att definiera begreppet operationskonst inom en kontext av specialförband och/eller specialoperationer; alternativt (2) använder begreppet operationskonst inom en kontext av specialförband och/eller specialoperationer. Avsnittet inleds med en redogörelse för begreppet specialoperationer. Därefter följer en sammanfattning av den tidigare forskningen kring begreppet operationskonst inom specialförbandsteorin.
2.3.1 Vad omfattas av begreppet specialoperationer?
Det saknas konsensus i den vetenskapliga debatten kring vad som konstituerar en specialoperation. Det saknas också enighet kring vilka faktorer som ska ligga till grund för en definition av begreppet. Vissa teoretiker, likt McRaven (1996:2-3), utgår ifrån vem som genomför specialoperationen. McRavens definition bygger på att det är operationer som utförs av personal som besitter särskilt träning och utrustning med tillgång till särskilt understöd. McRaven anser vidare att specialoperationer utmärks av att de har specifika målsättningar knutet till att frita gisslan, förstöra objekt eller eliminera specifika hot. I denna definition anses operationens genomförande vara en förutsättning för uppfyllandet av de militära eller politiska målsättningarna. Även Spulak (2007:13; 2010:55-56) fokuserar på personalen som definierande faktor men han lyfter även fram kreativitet och förmågan till innovation som centrala komponenter i specialoperationer.
14 Andra teoretiker fokuserar på karaktären av operationen och menar att det är denna som avgör om en operation är att betrakta som en specialoperation. Finlan (2019:261) beskriver Tugwell och Charters resonemang om att specialoperationer utmärks av en särskild karaktäristik. De anses vara förknippade med en hög risk, att de utförs med precision i en liten skala och att de kan vara helt dolda eller öppna. Alternativt är specialoperationen utformad för att den ska kunna förnekas, det vill säga att den inte ska kunna attribueras till en bakomliggande stat. Tugwell och Charter menar att det rör sig om oortodoxa operationer som inte nödvändigtvis är förenlig med det som kan anses falla inom ramen för konventionella militära operationer. I denna syn på specialoperationer anses kopplingen till politiska och militära målsättningar fortfarande finnas kvar, de är dock avgränsade till en utrikespolitisk kontext.
Ytterligare ett perspektiv menar att specialoperationer borde definieras utifrån att de är extraordinära och att de syftar till att åstadkomma en specifik effekt. Rubright (2017:7, 25) anser att det extraordinära attributet innebär att de antingen är mycket svåra att utföra, kräver särskilt specialiserade förmågor för att kunna utföras och att operationerna är förknippade med en hög risk utifrån ett politiskt perspektiv.
Till skillnad från övriga i debatten kring vad som utgör en specialoperation intar Searle (2017:15-17) ett omvänt perspektiv. Han väljer istället att definiera specialoperationer utifrån vad de inte är. En specialoperation är enligt Searle en operation som inte faller inom de konventionella militära operationernas ramar. Argumentet för detta perspektiv ligger i att hur en specialoperation ser ut kommer att förändras över tid, något som tidigare varit en specialoperation kan i och med den militära utvecklingen successivt komma att inkluderas i de konventionella förbandens uppgifter. Searle menar därför att en definition av specialoperationer behöver ta höjd för detta.
Inom ramen för detta arbete kommer en bred syn på vad som utgör en specialoperation att användas. Detta för att möjliggöra ett större urval av litteratur i studiet av operationskonstens innebörd. Detta motiveras ytterligare av att de ovanstående perspektiven inte anses stå i direkt konflikt till varandra. Snarare kan de betraktas beskriva olika delar av specialoperationerna och samtidigt vara oeniga kring vad som vara deras mest utmärkande attribut.
15 2.3.2 Innebörden av operationskonst inom en kontext av specialoperationer
Madden et al. (2016:34-35) anser att operationskonstens syfte är tydligt, nämligen att bidra till uppfyllandet av de strategiska målsättningarna. De framför kritik mot definitioner likt de med lydelsen om att ordna taktiska handlingar i tid, rum och syfte som de snarare anser beskriver skickligt utövad taktik istället för operationskonst. Kärnan i operationskonsten beskrivs finnas i förmågan att förstå konflikten samt de inblandade aktörernas intressen, drivkrafter och förmågor. Denna förmåga anses bidra med förståelse för vad som krävs för att nå framgång. Denna förståelse ska inte ses som avgränsad till de aktörer som är direkt inblandade i en konflikt utan även de som i en indirekt mening kan spela en roll. Inte heller är perspektivet avgränsat till det militära, även de politiska, ekonomiska och sociala perspektiven inkluderas. Detta anses särskilt viktigt inom ramen för specialoperationer då de i större grad förlitar sig på samarbeten med tredje part än vad konventionella operationer gör. Specialoperationernas operationskonst anses kunna bidra med en förbättrad lägesuppfattning, inflytande och förmågeuppbyggnad (Madden et al. 2016:61-65). Unikt för specialoperationernas bidrag till operationskonsten anses vara dess förmåga att stärka partners, och samtidigt begränsa motståndarens, förmåga till handling (Madden et al. 2016:xvii). Operationskonsten förutsätter enligt Madden et al. (2016:33-34) en kontinuerlig dialog mellan militära befälhavare och politiska beslutsfattare. Syftet med dialogen är att bygga en gemensam förståelse för situationen. Härvid beskrivs ett dubbelriktat samspel för att åstadkomma en balans mellan målsättningar, metoder och resurser. I samspelet beskrivs politiker både kunna inneha en vägledande roll men också en roll som är mer aktiv. Detta anses vara viktigt då politiker i särskilda nyckelpositioner innehar makt och jurisdiktion att direkt inverka på det militära händelseförloppet bortom vad som är möjligt för militären på egen hand.
Även Ucko och Marks (2018:213-214) argumenterar för vikten av ett starkt band mellan militär och politik. Då detta ofta saknats anses den militära våldsutövningen ha kommit att bli ett självständigt verktyg istället för att bidra till de politiska målsättningarna. De argumenterar för att detta beror på hur modellen mål, medel och metod har tillämpats. De kritiserar modellens användning då de anser att komponenten metod slarvigt har setts som att endast binda samma mål och medel. Därmed förbises metodens självständiga värde. De argumenterar för att detta blir särskilt framträdande i de moderna säkerhetshotens utmaningar då dessa till stor del är sprungna ur att motståndare gjort förändringar kring valet av metod. I Ucko och Marks
16 (2018:207) teori är operationskonst inte avgränsat till våldsutövning eller förbehållit statliga aktörer, även ickevåldsmedel samt icke-statliga aktörer inryms i kontexten. Liknande argument framförs av Joslyn (2015:49) som argumenterar att operationskonstnären inom specialoperationer inte kan betrakta alla problem som rena militära frågor. De behöver beakta den politiska dimensionen och även överväga lösningar bortom bruket av våld. Det blir särskilt tydligt i vad Petit (2012:31-32) omnämner som fas noll, de handlingar som vidtas under tröskeln till krig syftandes till att forma slagfältet, eftersom specialoperationer ofta är nära sammanflätade med diplomatiska angelägenheter av känslig karaktär. Petit (2012:81-83) påtalar att operationskonst främst har studerats i en kontext av medel- och högintensiva konflikter. Han anser att operationskonsten behöver studeras ytterligare under tröskeln för krig.
Inom specialförbandsteorin är det Petit och Harris som tydligast tar sig an att formulera definitioner av operationskonst. Petit (2012:10) beskriver operationskonsten som den länk som kognitivt och rent praktiskt binder samman handlingar på alla nivåer, kampanjer och operationer, med uppfyllandet av de strategiska målsättningarna. Enligt Petit (2012:15-17) är operationskonsten beroende av att det finns en strategi att förhålla sig till. Vidare beskrivs operationskonsten som en produkt av ett designlikt tänkande och något som tar form innan planering kan ta vid. Harris (2013:37-38) argumenterar för att specialoperationen behöver en egen operationskonst. Han föreslår vidare att denna utmärks av tre former av access. Dels fysisk access, förmågan att utlokalisera och bibehålla krigföringsförmåga inom ett område; dels kognitiv access, förmågan att genom offensiv, defensiv och politisk underrättelsetjänst skapa förståelse för den fysiska och mänskliga miljön samt de förekommande hoten; och slutligen moralisk access, förmågan att vinna legitimitet samt till att bygga allianser med lokala aktörer (Harris 2013:40, 46, 50-51). Tillsammans bidrar dessa till att specialoperationen kan skapa ett relativt övertag. Det vill säga förmågan att utöva inflytande i linje den egna nationens intressen samtidigt som motståndarens inflytande begränsas. Utgående från detta resonemang argumenterar Harris (2013:39-40) att strategin har en större inverkan på specialoperationens operationskonst än vad den har för konventionella operationers operationskonst. Gyllensporre (2017:25) framhåller att specialoperationer är att betrakta som en egen konstform men han använder inte explicit operationskonstbegreppet.
17 Till skillnad från Harris anser Joslyn (2015:3-6) inte att specialoperationerna behöver en egen operationskonst. Däremot anses det kunna föreligga behov av egna teorier kring krigföring, en egen terminologi och egna designmetoder. Enligt Joslyn är målet för operationskonstnären att uppnå eller skapa förutsättningar för ett önskat politiskt utfall. Detta sker genom att operationskonstnären anpassar eller utformar konceptuella ramverk som grund för teoriutveckling. Därefter tillämpar de, och skapar vid behov ny, teori i syfte att balansera mål, medel och metod med potentiella risker.
Floyd (2018:18-19) beskriver ett samband mellan operationskonsten och attribution, förmågan att knyta samman händelser med rätt aktörer. Attribution ses som ett av operationskonstens verktyg som kan användas för att uppnå ett övertag inom tidsdimensionen. Floyd skriver i flera kontexter men omnämner särskilt kopplingen till specialoperationer som bland annat utmärks av att de stundom genomförs på ett sätt som syftar till att dölja vilken aktör som ligger bakom (Finlan 2019:261). Floyd (2018:22-23) menar att operationskonstnären nyttjar vilseledning för att vinna fördelar mot en motståndare. Detta sker genom att forma om, och i så fall hur, motståndaren ska uppfatta händelser. Floyd menar att utövandet av operationskonst i denna kontext syftar till att få motståndaren att fatta dåliga beslut alternativt att inte fatta några beslut alls, beroende på vad som är mest önskvärt. Utövandet av operationskonst liknas vid en balansgång. Egna handlingars önskvärda effekter behöver vägas mot motståndarens möjliga handlingsalternativ beroende på hur denne uppfattar situationen. I relationen mellan doktrin och operationskonst uttrycker Floyd kritik. Han anser att den amerikanska doktrinen i allt för stor grad detaljstyr avseende hur något ska genomföras vilket får konsekvenser för operationskonstnärens kreativa tänkande.
Sammanfattning
Innebörden av operationskonst framstår som mer homogen inom specialförbandsteorin. Även om det finns motstridiga perspektiv upplevs det råda enighet om att syftet med operationskonsten är att uppnå eller att bidra till uppfyllandet av strategiska och/eller politiska målsättningar. Begreppet ges också en vidare innebörd än att endast vara relevant inom en kontext av militär våldsanvändning vilket ses beskrivningarna av Petit, Joslyn, Madden, Ucko och Marks. Operationskonsten ges likaså en innebörd av att innehålla en interaktion med omgivande aktörer. Som den beskrivs av Garry, Harris och Madden handlar operationskonsten
18 om att stärka sin egen samt sina partners förmåga och inflytande och samtidigt om att begränsa motsvarande faktorer för motståndaren.
Inom specialförbandsteorin framträder en lite annan bild av operationskonstbegreppets relation till angränsande begrepp. Madden, Ucko och Marks synsätt delar i viss mån perspektiven från Kelly, Brennan och Roxborough. Däremot framstår operationskonstens relation till andra begrepp samt dess hierarkiska ställning som mer sammanflätad i specialförbandsteorin. Detta ses särskilt med strategibegreppet. Även om det kan anses finnas likheter till Milevskis teori om ett samspel mellan de två tycks specialförbandsteorin mer beskriva relationen som en växelverkan mellan två sidor av samma mynt.
Joslyn sticker ut med sitt perspektiv på operationskonsten och tillskriver den innebörden av att vara en drivande kraft för teoriutveckling och en process som omsätter teori till handling. Härvid finns vissa likheter med Adamskys syn på operationskonst som en tankesmedja och med Zweibelsons beskrivning av en konstnär som bryter sig loss från samtida tankemönster.
3. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 3.1 Problemformulering
Utifrån forskningsöversikten kan ett antal problemområden identifieras kring hur operationskonstbegreppet används och förstås. Det mest uppenbara anses vara att operationskonstens syfte beskrivs någorlunda samstämmigt inom såväl den allmänna vetenskapliga litteraturen som inom specialförbandsteorin. Däremot saknas en tydlig beskrivning av operationskonstens innebörd och utmärkande attribut. Härvid finns det en spänning inom den allmänna vetenskapliga litteraturen om operationskonst ska ses som en egen form av krigföring, en slags militär förträfflighet eller som en kognitiv process knutet till att skapa förståelse. Spänningen återfinns inte lika tydligt inom specialförbandsteorin då denna är mer inkluderande genom att fokusera på aktiviteter som knyter an till begreppets syfte. Härvid ges också begreppet en bredare innebörd av att även inkludera ickevåldshandlingar samt verksamhet då det inte råder krig. Alltjämt finns dock spänningen till begreppet i meningen av en kognitiv process kvar. Denna kontrast blir än mer artikulerad inom specialförbandsteorin då operationskonsten av Joslyn tillskrivs innebörden av att vara en slags teoriskapande och teorikonsumerande process som bidrar till att skapa balans mellan mål, metoder och medel.
19 Då operationskonstbegreppets innebörd inte tydligt går att utläsa blir det också svårt att klargöra relationen mellan begreppets inneboende meningar. I den allmänna vetenskapliga litteraturen upplevs operationskonstens inneboende meningar närmast stå i konflikt med varandra. Något som även gäller operationskonstens relation till andra begrepp. Detta blir särskilt framträdande i Kellys, Brennans och Milevskis teorier där operationskonst och strategi framställs som konkurrerande begrepp. Förenklat kan teorierna sägas beskriva en situation där det ena begreppet inte kan inte ges ett självständigt värde utan att det sker på bekostnad av det andra. Detta motsatsförhållande återfinns inte på samma sätt inom specialförbandsteorin, här återfinns istället ett synsätt där begreppens innebörd närmast växer samman. Till följd uppnås en mer homogen syn på operationskonstbegreppet där dess inneboende meningar tydligare samverkar mot ett gemensamt syfte. Det får dock till konsekvens att operationskonstens relation till andra begrepp, framförallt strategin, blir svårare att urskilja.
Knutet till det föregående problemområdet framträder en spänning kring operationskonstens placering inom begreppshierarkin. Även om Madden et al. inom specialförbandsteorin antyder en viss grad av sammanblandning mellan operationskonst och taktik framstår denna spänning vara som starkast i relation till strategibegreppet. Konflikten tycks här vara tydligast inom den allmänna vetenskapliga litteraturen. Kelly och Brennans teori om operationskonst som en komponent inom strategibegreppet är inte förenlig med Milevskis teori om att innebörden av strategibegreppet inryms i den samlade innebörden av operationskonst- och säkerhetsstrategibegreppen. I specialförbandsteorin återfinns vissa likheter till Kellys, Brennans och Milevskis argumentation, däremot ställs dessa inte emot varandra. Diskussionen inom specialförbandsteorin behandlar främst den hierarkiska relationen där politiken är överordnad militären. Knutet till operationskonstbegreppet finns vissa likheter med Kelly och Brennans teori men det anses inneha en mer likvärdig hierarkisk position i förhållande till strategibegreppet. Madden et al. och Joslyns beskrivningar av ett samspel mellan de två utgör ett argument för det senare. Petits och Harris beskrivning av en tydlig inverkan från strategin på operationskonsten antyder snarare det tidigare. Det öppnas även ett ytterligare perspektiv där denna spänning nästintill försvinner vilket är i Adamskys och Joslyns skildringar av operationskonst som en kognitiv process. I dessa synsätt blir operationskonsten något som
20 genomsyrar strategi men inte är hierarkiskt underordnad den. I detta avseende kan operationskonsten snarare anses stå i närmre relation till design-begreppet.
Sammantaget kan det, utifrån den litteratur som sammanställts med stöd av Collier, LaPorte och Seawrights fyra kriterier avseende begreppskvalitet och begrepps användbarhet, hävdas att det finns brister rörande hur operationskonstbegreppet förstås och används. Utifrån problembeskrivningen ovan återfinnas stora spänningar i åtminstone tre av de fyra kriterierna, vilket blir särskilt graverande då det rör sig om ett krigföringens centrala begrepp. Oklarheter kring ett centralt begrepp får stor inverkan på förutsättningarna för att utveckla och värdera teorier inom en vetenskaplig kontext (Howie och Bagnall 2020:722; Schiller 2018:248; Risjord 2009:689-690; Fitzpatrick och McCarthy 2016:3-4; Gerring 1999:360-361).
3.2 Syfte
Detta arbete ämnar genomföra en begreppsanalys av operationskonstbegreppet i syfte att bidra till med en fördjupad förståelse om hur begreppet förstås inom specialförbandsteorin. Ett begrepps kan förstås genom att se till hur det beskrivs i officiella dokument eller hur det används i det dagliga språkbruket samt genom en kombination av de två. Detta arbete fokuserar på den första delen, hur operationskonsten beskrivs i den vetenskapliga litteraturen. Detta fokus motiveras främst av att det saknas enighet inom den vetenskapliga litteraturen kring vad begreppet innebär och hur dess relation till angränsande begrepp ser ut.
Arbetets inomvetenskapliga bidrag utgörs således av en ökad förståelse och klarhet kring operationskonstbegreppet inom en vetenskaplig kontext, i syfte att främja debatten och den fortsatta teoriutvecklingen kring operationskonst. Det motiveras ytterligare av att en förståelse för hur begreppet beskrivs kan anses utgöra en förutsättning för att fullt ut kunna förstå hur begreppet används. Arbetets utomvetenskapliga bidrag blir indirekt då det skapar förutsättningar för fortsatt teoriutveckling som i sig kan bli värdeskapande i en utomvetenskaplig kontext.
Valet av ett särskilt fokus på operationskonst inom specialförbandsteorin motiveras av att dess befintliga teorier kring operationskonst upplevs vara mer inkluderande avseende begreppets omfattning och innebörd. Det motiveras ytterligare av att befintlig specialförbandsteori upplevs
21 omhänderta spänningarna som återfinns inom den allmänna vetenskapliga litteraturen utan att utelämna andemeningen i dess argumentation. Härvid bedöms en djupare insikt om hur operationskonsten förstås inom specialförbandsteorin kunna medföra ett positivt bidrag till hur operationskonstbegreppet kan förstås inom den allmänna vetenskapliga litteraturen.
3.3 Frågeställning
Den centrala frågeställningen detta arbete ämnar besvara är:
22 4. METOD
4.1 En introduktion till begreppsanalys
Ett av begreppsanalysens centrala syften är att klargöra ett begrepps definierande karaktäristik och dess relation till andra begrepp. Analysen bidrar till ett standardiserat språk och en ökad insikt kring hur ett begrepp förstås (Fitzpatrick och McCarthy 2016:3-4). Även abstrakta fenomen som annars kan vara svåra att definiera kan bättre förstås med hjälp av en begreppsanalys (Schiller 2018:248). Det finns något skilda uppfattningar kring vad den huvudsakliga produkten av en begreppsanalys är. Flera framhåller att produkten utgörs av en specifik definition där ett begrepps olika innebörder klarlagts och kategoriserats efter användningsområde (Fitzpatrick och McCarthy 2016:4; Risjord 2009:686; Gerring 1999:363). Andra menar att produkten utgörs av att innehållet i befintliga teorier görs mer explicit (Risjord 2009:689) och att det som studeras tydligare kan urskiljas inom den befintliga kunskapsbasen (Fitzpatrick och McCarthy 2016:5; Laurence och Margolis 2003:254). Det finns även de som anser att begreppsanalysen i sig självt inte bidrar till några fullständiga svar (Laurence och Margolis 2003:278-280; Wilson 2005:48). Trots det anses det finnas ett värde i en ökad medvetenhet kring bristerna i kunskapen kring ett begrepp (Fitzpatrick och McCarthy 2016:4) och för de olika sätt ett begrepp kan förklaras (Wilson 2005:48). Risjord (2009:689) argumenterar för att en ökad förståelse kring ett begrepp i sig självt utgör ett meningsfullt vetenskapligt bidrag. Om begreppsoklarheter lämnas utan åtgärd anses detta kunna begränsa den teoretiska utvecklingen. Gemensamt för de olika perspektiven är att begreppsanalysen anses bidra till en ökad förståelse kring begreppet i fokus. Begreppsanalys, som metod, blir därför väldigt intressant i kontexten av detta arbetes tidigare problematisering av begreppet operationskonst.
Även om det inom vetenskapen råder en enighet kring begreppens centrala roll och deras betydelse så är studiet av begrepp desto mer omtvistat. Detta grundar sig framförallt i varierande synsätt på hur psyket, språk och filosofi generellt bäst kan och bör studeras. Dessa meningsskiljaktigheter får också en inverkan på debatten kring begrepp (Margolis och Laurence 2019:1). Dels råder det delade meningar om vad som språkligt kan definieras som och omfattas av ett begrepp (Margolis och Laurence 2019:1-11; Draper 2014:1207-1208; Laurence och Margolis 2003:254-255).Andra omdebatterade aspekter kring begrepp har varit om de har en generisk struktur och hur en sådan kan se ut, huruvida förståelse för begrepp är
23 medfött eller grundas på erfarenhet samt huruvida begrepp kan existera utan ett språk (Margolis och Laurence 2019:11-12, 22, 29-33). Mest intressant, inom ramen för detta arbetes syften, blir att lyfta fram den pågående debatten kring begreppsanalys som metod. Debatten utmärks av i vilken utsträckning logisk argumentation duger som vetenskaplig bevisföring och hur långtgående slutsatser som kan dras med hjälp av metoden (Margolis och Laurence 2019:38-39). En del i detta är hur man ser på begreppens roll i förhållande till teori, om begrepp är en del av teorin eller en förutsättning för att utveckla teori (Risjord 2009:685).
Inom ramen för detta arbetes syften bedöms inte ovanstående debatter utgöra ett hinder. Detta motiveras i huvudsak av att arbetet inte gör anspråk på att dra några slutsatser som rör debatten kring begrepp i allmänhet utan endast fokuserar på operationskonstbegreppet. Därför blir det främst relevant att kommentera debatten rörande begreppsanalys som metod. De starkaste motargumenten mot den kritik som riktats mot metoden kommer från Gerring (1999:359-366, 387). Han menar att samhällsvetenskapen behöver ett eget sätt att se på begrepp. Då en stor del av diskussionen kring begrepp annars har skett inom en vardaglig eller filosofisk kontext blir kritiken inte alltid relevant i ett samhällsvetenskapligt sammanhang. Många begrepp inom samhällsvetenskapen saknar tydliga definitioner som är stabila över tid. Inom samhällsvetenskapen blir därför begreppsformulering en central process som bidrar till att föra vetenskapen framåt. Begrepp är föremål för en kontinuerlig tolkning och omtolkning varpå de ibland faller ur tiden eller ges nya innebörder samtidigt som nya begrepp växer fram. Gerring (1999:390-392) föreslår därför en pragmatisk syn på samhällsvetenskapliga begrepp. Begreppen kommer inte alltid kunna uppnå perfekta definitioner och det näst bästa blir att uppnå en god förståelse för begreppet och dess brister.
4.2 Olika tillvägagångssätt vid genomförandet av begreppsanalys
I föregående avsnitt klargjordes att det råder en akademisk samsyn kring betydelsen av begrepp. Trots det finns det förhållandevis lite skrivet i metodologisk mening om hur begrepp kan studeras, än mindre som tar höjd för att innebörden hos begrepp kan utvecklas över tid (Howie och Bagnall 2020:720-721). Wilson och Sartori har båda haft en betydande inverkan kring hur begrepp analyseras. Wilson inom vården (Howie och Bagnall 2020:724) ochSartori inom samhällsvetenskapen (Collier och Gerring 2009:1). Av de två kommer Wilson (2005:23-36) närmast i att utveckla en metod då han beskriver vilka steg han anser behöver vidtas för att
24 identifiera kärnan i ett begrepp. Dock ges endast en generell vägledning för hur stegen ska genomföras vilket medfört att metoden har kommit att vidareutvecklats av flera forskare inom vården. Exempel på uppkomna iterationer av metoden återfinns hos Rodgers och Knafl, Morse och Chinn, Kramer samt hos Walker och Avant. Inom vården är det Walker och Avants metod som är den mest vanligt förekommande (Fitzpatrick och McCarthy 2016:4; Risjord 2009:685; Schiller 2018:248-249). Wilsons såväl som Walker & Avants metod bygger i stort på att studera samtliga fall där begreppet förekommer i syfte att kunna beskriva begreppet i förhållandet till identifierade idealfall, motstridiga fall och angränsande fall (Fitzpatrick och McCarthy 2016:4-5; Risjord 2009:686; Nuoponnen 2010:9-11).
Sartoris fokus låg, till skillnad från Wilson, mer på att formulera regler för hur definitioner bör konstrueras. Särskild tonvikt lades på olika innebörder av begreppets möjliga definitioner, dess synonymer och antonymer såväl som på hur tydligt eller enhetligt begreppet uppfattas (Collier och Gerring 2009:4, 132-133). Gerring (1999:358, 388-389) bygger vidare på Sartoris teori men skiljer sig i att han argumenterar för att det är olämpligt att sträva efter att uppfylla ett antal regler. Istället anser Gerring att det är bättre att resonera i termer om en avvägning och strävan efter balans mellan ett antal olika kriterier. Ett bra begrepp uppnår enligt Gerring en balans mellan det som det ämnar beskriva, attributen som används och det ord som namnger begreppet. För att uppnå detta föreslår Gerring (1999:367) en metod som utifrån åtta kriterier bidrar till att konstruera eller rekonstruera begrepp med kvalitet. Gerring är dock noga med att det inom samhällsvetenskapen sällan finns en perfekt lösning och att det istället rör sig om att förhålla sig till ett urval av mer eller mindre godtagbara lösningar. Howie och Bagnalls (2020:719) metod för begreppsevaluering är starkt influerad av Gerring. Metoden syftar dock främst till att värdera hur väl ett begrepp fyller en viss funktion.
För detta arbetes ändamål bedöms Gerrings teori om begreppskvalitet bäst bidra till studiens syfte att bidra till en utökad förståelse för operationskonsten. Detta motiveras av att Gerrings teori är utvecklad med ett tydligt samhällsvetenskapligt fokus varpå det finns en relevant koppling mellan metodens och detta arbetes syften. Det främsta skälet till att inte välja den mest vanligt förekommande metoden inom vården är att det inom samhällsvetenskapen ofta är svårt att uppnå en perfekt definition och lösning. Detta står i kontrast till Walker och Avants teori som stipulerar att en begreppsanalys inte kan anses vara avslutad förrän ett begrepp
25 klarlagts på ett sådant sätt att det är fritt från inre motsägelser och överlappande attribut (Nuoponnen 2010:10). Utifrån arbetets problemformulering bedöms detta bli svårt att uppnå med samma ambition som beskrivs av Walker och Avant. Arbetets strävan är lämpligen i stället, likt Gerring menar, att finna en godtagbar lösning på de spänningar som identifierats kring operationskonstbegreppet. Ännu ett skäl är den kritik som lyfts fram av Risjord (2009:685-687) mot att begreppsanalys i sin tillämpning inom vården stundom ansetts frångå Wilsons grundprinciper vilket fått till följd att flera av metoderna inte anses vara förankrade i en stabil epistemologisk och ontologisk grund. För att motverka en felaktig tillämpning av begreppsanalys menar Risjord (2009:690) att det är viktigt att explicit skilja analyser av begreppsbruk inom teori från det i vardagligt tal. Denna aspekt omhändertas i Gerrings (1999:362) teori. Ytterligare kritik som riktas mot metoden är att många begreppsanalyser inte har redovisat vilka kriterier som har använts vid urvalet av material (Draper 2014:1208). För att säkerställa att denna kritik omhändertas har detta arbete i den inledande delen av kapitel 2. Forskningsöversikt redovisat och motiverat urvalskriterierna för arbetets urval av teorier om operationskonst. Vidare kan kritiken anses vara mindre relevant i förhållande till arbetets fokus på operationskonst inom specialförbandsteorin. Då litteraturen på ämnet har varit begränsad bedöms all identifierad litteratur behöva inkluderas som empiri i begreppsanalysen varpå kritiken om urval av empiri bör kunna anses som omhändertagen.
4.3 TEORI
4.3.1 Gerrings meta-teori om kvalitativa begrepp
I detta avsnitt presenteras inledningsvis de centrala punkterna i Gerrings meta-teori om kvalitativa begrepp. Då Gerrings teori redan utgör ett färdigt analysverktyg kommer operationaliseringen av kriterierna att ske genom att respektive kriterium sammanfattas i form av den centrala fråga det ämnar besvara.
Gerrings (1999:367-368) teori utgår ifrån att ett begrepps kvalitet och användbarhet är beroende av åtta kriterier. Respektive kriterium är inte i sig själv tillräckligt för att för att uppnå begreppskvalitetutan balansen emellan de olika kriterierna är viktig. De åtta kriterierna är familjaritet (familarity), resonans (resonance), enkelhet (parsimony), koherens (coherence), begreppsseparation (differentiation), djup (depth), teoretisk användbarhet (theoretical utility) och praktisk användbarhet (field utility).
26 4.3.1.1 Familjaritet
Ett begrepps familjaritet är beroende av i vilken grad dess definition är intuitivt begriplig och hur förenlig den är med det vardagliga språkbruket inom en given kontext. Hög familjaritet uppnås genom att en definition inkluderar en så stor del som möjligt av innebörden hos de ord som används för att beskriva begreppet. Det är inte avgörande huruvida den fulla innebörden hos de beskrivande orden inryms i begreppsdefinitionen men direkta motsättningar eller stora avvikelser från den gängse betydelsen bör undvikas. I sammanhanget blir det också viktigt att skilja på de beskrivande attribut som fångar begreppets kärna och de beskrivande attribut som är av mer perifer karaktär. Kärnattribut anses vara de av begreppets innebörder som varit stabila över tid, både i ett historiskt hänseende men även utifrån huruvida det rått samsyn kring ett begreppets attribut. Graden av familjaritet kan sägas överensstämma med hur väl begreppet kan beskrivas med hjälp av ord som är allmänt vedertagna i det specifika sammanhanget. Den absolut lägsta graden av familjaritet uppnås då helt nya ord uppfinns för att beskriva begreppet. Det finns då ingen form av känd innebörd som relaterar tillbaka till det vardagliga språkbruket varför detta bör undvikas i största möjliga mån (Gerring 1999:368-370).
Analysfråga – Familjaritet: I vilken grad överensstämmer innebörden av
operationskonst med de attributiva ordens vedertagna betydelse? (Ju högre desto bättre)
4.3.1.2 Resonans
Förmågan att fånga uppmärksamheten och att fastna hos en läsare eller åhörare representerar ett begrepps resonans. Det finns inget recept för hur resonans uppnås utan det är beroende av flera olika faktorer. Faktorer som retoriskt bidrar till att ge ett begrepp ökad genomslagskraft kan potentiellt medföra en ökad resonans. Exempel på detta är ordets rytm, hur det låter, metaforiska anspelningar, kontextrelevanta upprepningar och om det rimmar med angränsande ord. Det kanske tydligaste exemplen på begrepp som eftersträvar en hög resonans är de som faller under kategorin buzzwords. Det är ord som särskilt formulerats för att väcka uppmärksamhet. Även om denna typ av nyuppfunna begrepp riskerar att stå i konflikt med familjaritetskriteriet är det viktigt att komma ihåg att begrepp inte enbart behöver vara tydliga,
27 de syftar även till att utöva ett slags inflytande. Detta inflytande beror på begreppets innebörd såväl som dess resonans (Gerring 1999:370-371).
Analysfråga – Resonans: Hur väletablerat är begreppet, det vill säga i vilken omfattning används det, inom teorin? (Ju mer desto bättre)
4.3.1.3 Enkelhet
Användbara begrepp uppnår enkelhet genom att dess innebörd kan förklaras med hjälp av endast ett fåtal attribut. Ju fler olika definitioner som förekommer och ju fler attribut som behövs för att beskriva ett begrepp desto lägre blir graden av enkelhet. Detta avser inte bara omfattningen på begreppsdefinitionen utan även omfattningen på begreppsnamnet. Gerring exemplifierar detta med begreppet ideologi som har en högre grad av enkelhet än alternativa begreppsnamn som trossystem eller värderingssystem. Enkelhet är önskvärt, i synnerhet för centrala begrepp som används återkommande i tal och skrift. Begrepp med långa namn eller med en omfattande mängd attribut riskerar att bli klumpiga vid dess praktiska tillämpning. Dels ur en praktisk aspekt utifrån hur snabbt de går att skriva eller hur lätta de är att säga, men även huruvida budskapet som förmedlas är beroende av avgränsningar eller ytterligare förtydliganden. Högst grad av enkelhet uppnås när namnet på ett begrepp lyckas fånga hela dess omfattning med ett ord som både är lätt att säga och skriva (Gerring 1999:371-373).
Fråga – Enkelhet: Hur många attribut tillskrivs begreppet? (Ju färre desto bättre) 4.3.1.4 Koherens
Ett begrepps interna koherens är avhängt på hur väl begreppets definierande attribut överensstämmer med det faktiska fenomenet det ämnar beskriva. Gerring ser koherens som det viktigaste kriteriet för begreppskvalitet. Om ett begrepp tillskrivs innebörder som inte är förenliga med, eller i någon form motsäger, varandra bidrar detta till en låg grad av koherens. Omvänt bidrar en definition som tydligt fångar kärnan av ett begrepp, och det fenomen det ämnar beskriva, till en hög grad av koherens. Demokrati används som ett exempel på ett begrepp med hög koherens. Kärnan i demokratibegreppet kan anses vara principen om folkstyre vilket binder samman alla av begreppets utmärkande och relaterade attribut samt användningsområden. I detta hänseende kan en hög grad koherens även sägas ha bidragit till
28 en hög grad av enkelhet. Mer vanligen kan det dock behöva ske en avvägning när ett begrepps olika innebörder grupperas och analyseras för koherens. Härvid kan vissa attribut behöva åsidosättas för att för att uppnå en balans mellan de olika analyskriterierna (Gerring 1999:373-375).
Analysfråga – Koherens: I vilken grad förekommer attribut med motstridig innebörd? (Ju lägre desto bättre)
4.3.1.5 Begreppsseparation
Kriteriet begreppsseparation fokuserar på hur väl ett begrepp kan särskiljas från angränsande begrepp med liknande innebörd. Härvid bidrar tydliga gränser till andra begrepp till en hög begreppsseparation medan överlappande gränser medför en lägre grad. För att uppnå en hög grad av begreppsseparation är det viktigt att det i definitionen framgår vad som utmärker begreppet i fokus från andra synonyma begrepp. Detta kan även uppnås genom att det tydligt framgår vad begreppet inte är. Här finns det ett tydligt samband mellan kriterierna begreppsseparation och koherens då de stärker varandra. Gerring är tydlig med att det inte bara en fråga om att språkligt särskilja vad begreppet innebär utan även i en mer fysisk observerbar mening. Om det inte tydligt går att peka på fenomenet blir det också svårt att särskilja begreppet från andra fenomen. I dessa fall får begreppet en lägre användbarhet till följd av en låg begreppsseparation (Gerring 1999:375-379).
Analysfråga – Begreppsseparation: Hur många attribut delar begreppet med angränsande begrepp? (Ju färre desto bättre)
4.3.1.6 Djup
Ett begrepps djup beror på hur väl det förmår att inkludera flera olika egenskaper för det beskrivna fenomenet inom begreppets avsedda användningsområde. Ju fler attribut, desto högre grad av djup. Ett omfattande begrepp kan sägas ha större tyngd än ett begrepp med få attribut. I detta hänseende räknas även attribut som inte nödvändigtvis har en definierande karaktär i relation till begreppet. Dessa kan istället vara attribut som anses ha ett kontextuellt värde inom begreppets tilltänka användningsområde (Gerring 1999:379-380).
