Akademin för hälsa, vård och välfärd
ATT VÅRDA KVINNOR VID SENT
AVBRYTANDE AV GRAVIDITET
Kvalitativ intervjustudie om barnmorskors erfarenheter
MALIN ANDERSSON
CAROLINA LINDROOS
Akademi för hälsa, vård och välfärd Examensarbete
15 hp
Barnmorskeprogrammet
Examensarbete inom reproduktiv, perinatal och sexuellhälsa
Handledare: Margareta Widarsson Examinator: Magdalena Mattebo Seminariedatum: 2020-10-29 Betygsdatum: 2020-11-12
SAMMANFATTNING
Bakgrund: I Sverige har kvinnor tillgång till fri abort fram till artonde graviditetsveckan. Om avbrytandet sker vecka 12+0 och upp till vecka 21+6 kallas det för ett sent avbrytande av graviditet. Smärtlindring behövdes för att uppnå en god vård. Tidigare forskning har fokuserat på kvinnors erfarenheter av sent avbrytande av graviditet. Barnmorskor behöver stöd för att förmå stödja och stärka kvinnor i abortprocessen. Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio barnmorskor intervjuades med semistrukturerade frågor, intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tretton subkategorier och fyra kategorier utformades. Barnmorskorna uttryckte önskemål om att uppleva trygghet i den professionella rollen samt ges rätt förutsättningar. Att arbeta med sena avbrytanden var både psykiskt och fysiskt krävande för barnmorskan såväl som för kvinnan. Barnmorskorna upplevde behov av stöd på arbetsplatsen, dels av kollegor och dels i form av utbildning. Slutsats: Vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet var påfrestande men givande. Det saknades tillgång till adekvat smärtlindring. Barnmorskorna behövde stöttning i att stödja och stärka kvinnorna för att uppnå god vårdrelation. Kontinuerlig ventilering med kollegor efterfrågades för att inte ta med arbetet hem.
ABSTRACT
Background: In Sweden, women have access to free abortion until the eighteenth week of pregnancy. If the interruption occurs in week 12+0 and up to week 21+6, it’s called a late termination of pregnancy. Pain relief was needed to achieve good care. Previous research has focused on women's experiences of late termination of pregnancy. Midwives need support to be able to support and strengthen women in the abortion process. Aim: To describe the experiences of midwives caring for women when in the event late termination of pregnancy. Method: A qualitative interview study with an inductive approach. Ten midwives were interviewed with semi-structured questions, the interviews were recorded, transcribed and analyzed using qualitative content analysis. Result: Thirteen subcategories and four categories were designed. The midwives wanted to feel secure in their professional role and have the right conditions. Working with late interruptions was both mentally and physically demanding for the midwife as well as for the woman. The midwives felt the need for support at their workplace, partly by his colleagues and partly in the form of education. Conclusion: Caring for women in the event of late termination of pregnancy was stressful but rewarding. They were missing access to adequate pain relief. The midwives needed support in supporting and strengthening the women to achieve a good care relationship. Continuous venting with colleagues was requested so they did not bring the work home.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
2 BAKGRUND ... 1
2.1 Sent avbrytande av graviditet ... 1
2.1.1 Medicinskt avbrytande av graviditet ... 2
2.1.2 Smärtlindring vid sent avbrytande ... 2
2.1.3 Orsaker till sent avbrytande ... 2
2.1.4 Medicinska komplikationer i samband med sent avbrytande ... 3
2.1.5 Kvinnors erfarenheter av sena avbrytanden ... 3
2.2 Barnmorskors professionella roll ... 3
2.2.1 Kompetensbeskrivning för barnmorskor ... 4
2.2.2 Barnmorskors internationella etiska kod ... 4
2.2.3 Barnmorskors erfarenheter ... 5 2.3 Teoretiskt perspektiv ... 5 2.4 Problemformulering ... 6 3 SYFTE ... 7 4 METOD ... 7 4.1 Design ... 7 4.2 Urval ... 7 4.2.1 Inklusionskriterier ... 7 4.3 Datainsamlingsmetod ... 8 4.4 Genomförande ... 8 4.5 Analysmetod ... 8 4.6 Etiska överväganden ... 9 5 RESULTAT ... 10
5.1 Den professionella rollen ... 10
5.1.3 Att vara närvarande ... 11
5.1.4 Att vara lyhörd ... 12
5.2 Främjande av god vård ... 12
5.2.1 Att ha tid ... 12
5.2.2 Administrering av adekvat smärtlindring ... 13
5.3 Det betydelsefulla mötet ... 14
5.3.1 Mer än barnmorska ... 14 5.3.2 Vikten av information ... 14 5.3.3 Utföra individanpassad vård ... 15 5.3.4 Krishantering ... 15 5.4 Behov av stöd ... 16 5.4.1 Kollegors betydelse ... 16 5.4.2 Behov av ventilering ... 16 5.4.3 Förbättrad inskolning ... 17 6 DISKUSSION ... 17 6.1 Metoddiskussion ... 18 6.2 Resultatdiskussion ... 19 6.3 Etisk diskussion ... 21 7 SLUTSATS ... 22 8 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 22
9 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 22
REFERENSLISTA ... 24
BILAGA A INFORMATIONSBREV TILL AVDELNINGSCHEF BILAGA B INTERVJUGUIDE
BILAGA C SAMTYCKE TILL DELTAGANDE BILAGA D ARTIKELMATRIS
1 INLEDNING
Abortlagen trädde i kraft år 1975 och därmed fick kvinnor rättigheter över sin sexuella och reproduktiva hälsa. I Sverige har kvinnan tillgång till fri abort fram till artonde graviditetsveckan. Författarna har arbetat på gynekologisk avdelning och kommit i kontakt med barnmorskor som upplevt det ensamt och känsloladdat att vårda kvinnor vid sena avbrytanden av graviditet. Det är därför barnmorskors perspektiv vid sent avbrytande av graviditet har väckt författarnas intresse. Forskning kring medicinska aspekter om abort är väl studerat, däremot finns det inte studier i samma utsträckning om barnmorskors upplevelser av att vårda dessa kvinnor. Det kan leda till att barnmorskor glöms bort och den professionella utvecklingen vid sent avbrytande inte går framåt i samma takt som vården av kvinnor.
2 BAKGRUND
Under denna rubrik presenteras sent avbrytande av graviditet, barnmorskors professionella roll, teoretiskt perspektiv och problemformulering.
2.1 Sent avbrytande av graviditet
Lagen om abort i Sverige trädde i kraft år 1975 och kvinnor fick rättigheter över sin reproduktiva hälsa (Hammarstedt m.fl., 2005). Abort innebär avbrytande av graviditet och utförs medicinskt eller kirurgiskt (Gemzell-Danielsson, 2016). En graviditet som avbryts är ett avbrytande oavsett om den induceras eller sker spontant (Odlind m.fl., 2010). I Sverige har alla kvinnor rätt till avbrytande av graviditet. Oavsett om kvinnan inte bor i Sverige eller är medborgare i Sverige har kvinnan rätt till att avbryta sin graviditet enligt Sveriges abortlag. Länder som förbjuder avbrytanden av graviditet orsakar tusentals dödsfall per år eftersom förbudet leder till osäkra och farliga avbrytanden. Kvinnor riskerar långa fängelsestraff om de genomgår avbrytande av graviditet. Runt om i världen genomförs ungefär 20 miljoner osäkra avbrytanden av graviditeter och av dessa dör ungefär 47 000 kvinnor varje år (Amnesty, 2019).
(Lindström m.fl., 2007; Statham m.fl., 2006). I Sverige får kvinnan ta beslutet självständigt upp till 18 veckor. Överskrider det 18 veckor är det upp till Socialstyrelsen att besluta (Mukkavaara m.fl., 2011; Lindström m.fl., 2011).
2.1.1 Medicinskt avbrytande av graviditet
Under 2019 utfördes ungefär 36 000 aborter i Sverige och de senare avbrytanden har varken ökat eller minskat de senaste 20 åren (Socialstyrelsen, 2020). Kvinnor som genomgår avbrytande av graviditet efter vecka 12 genomgår läkemedelsbehandling i två steg. Första dosen är ett läkemedel som motverkar progesteron, det graviditetsbevarande hormonet, vilket gör livmodern mottaglig för nästa läkemedel. En till tre dagar efter får kvinnorna den andra dosen som framkallar eller förstärker sammandragningar i livmodern som i sin tur leder till att graviditeten stöts ut (Socialstyrelsen, 2020). När graviditeten har stötts ut sker en riklig blödning men det är ingen garanti för att aborten har skett. Blödningen kan uppkomma flera dagar efter läkemedelsbehandlingen. Långdragen blödning efter aborten är en nackdel med den medicinska aborten. Blödningen kan pågå ungefär elva till fjorton dagar. Återbesök hos barnmorska eller läkare sker efter två till fyra veckor och syftet med återbesöket är att utesluta fortsatt graviditet (SFOG, 2018).
2.1.2 Smärtlindring vid sent avbrytande
Kvinnor erhåller NSAID och paracetamol som kan kompletteras med morfininjektioner vid sent avbrytande av graviditet. Ibland förekommer även paracervikalblockad (Andersson m.fl., 2014). Barnmorskor försöker se till att kvinnor erhåller adekvat smärtlindring och inte lider av smärta (Andersson m.fl., 2014; Lindström m.fl., 2011). När adekvat smärtlindring inte kan ges upplever barnmorskor sig maktlösa (Andersson m.fl., 2014). Enligt Carlsson (2019) är utvärdering av smärtlindring bristande i svensk sjukvård. Det finns få rekommendationer om smärtlindring och få svenska sjukhus som är konsekventa (Carlsson, 2019).
2.1.3 Orsaker till sent avbrytande
Vanliga orsaker för kvinnor att genomgå sent avbrytande av graviditet är att skjuta upp barnafödandet, parrelaterad oro och att vara ekonomiskt oförberedd (Chae m.fl., 2017; Lee & Ingham, 2010). Andra vanliga orsaker till sent avbrytande av graviditet är antenatala diagnoser samt genetiska abnormaliteter (Cignacco, 2002; Jones m.fl., 2017). Långa väntetider och tveksamhet kan påverka hur sent ett avbrytande av graviditet blir (Lee & Ingham, 2010). Sena avbrytanden efter vecka 18 som kräver Socialstyrelsens tillstånd är relaterade till sociala problem, fosterskador eller kromosomavvikelser (Socialstyrelsen, 2012).
2.1.4 Medicinska komplikationer i samband med sent avbrytande
Vid återbesök är det tre till fyra procent som visar sig ha rester kvar av moderkakan och genomgår skrapning (RFSU, 2020). Uterusperforation är en ovanlig komplikation som kan uppstå vid skrapning (SFOG, 2018). Infektion i livmodern och riklig blödning är komplikationer som kan uppstå i samband med medicinsk abort (RFSU, 2020; SFOG, 2018). I de länder där avbrytande av graviditet är förbjudet vågar inte kvinnor som utfört olagligt avbrytande söka vård om de fått komplikationer efteråt. Det leder till att kvinnor avlider på grund av komplikationer (Amnesty, 2019). Fler risker vid sent avbrytande av graviditet är inkomplett avbrytande, sepsis, blodförlust samt uterusperforation. Det leder till ökat antal inläggningar, operationer och behov av intensivvård. Ur ett samhällsperspektiv leder det till ekonomiska förluster (Benson m.fl., 2012; Vlassoff m.fl., 2012).
2.1.5 Kvinnors erfarenheter av sena avbrytanden
Kvinnor som genomgår sent avbrytande upplever inte endast fysisk smärta utan även psykisk smärta (Jones m.fl., 2017). En del kvinnor känner skam, rädsla, skyldighet och en känsla av att vara värdelös (Graham m.fl., 2009; Mariutti m.fl., 2007; Mukkavaara m.fl., 2011; Nicholson m.fl., 2010). Känslor som glädje, sorg, tomhet, lättnad, skuld och befrielse under abortprocessen är viktiga att inte förtränga (SFOG, 2018). Många kvinnor förväntar sig att bli moraliskt dömda av vårdpersonal och känner ett behov av att rättfärdiga sitt beslut att genomgå sent avbrytande av graviditet (Gallagher m.fl., 2010). Icke dömande vårdpersonal samt erfaren personal har inverkan på kvinnors känsla av säkerhet vid sent avbrytande av graviditet (Andersson m.fl., 2014; Nicholson m.fl., 2010). Kvinnor vill vårdas av barnmorskor som visar medkänsla och förståelse för situationen (Jones m.fl., 2017).
2.2 Barnmorskors professionella roll
Nyckeln till hälsa och respekt för enskild individ, utan diskriminering, är en mänsklig rättighet (Mariutti m.fl., 2007). Barnmorskor ska ha förmåga att visa förståelse och empati för kvinnors och/eller barnens situation och ha avsikt att skydda kvinnornas rättigheter (Cignacco, 2002; Nicholson m.fl., 2010; Svenska Barnmorskeförbundet, 2020). Barnmorskor ska ha förmåga att vårda kvinnor på ett personcentrerat sätt i sexuell och reproduktiv hälsa och kunna lyssna på sina egna tankar och känslor (Cignacco, 2002; Mauri m.fl., 2014). Barnmorskor ska vid sent avbrytande av graviditet ge tydlig information, adekvat smärtlindring och visa empati för att uppnå god vård (Jones m.fl., 2017; Mauri m.fl., 2014; Svenska Barnmorskeförbundet, 2020). Barnmorskor ska bekräfta kvinnors sorg och fokusera på känsloreaktioner som uppstår vid
graviditet oavsett ålder på fostret (Christensen m.fl., 2013). Att informera om vilka val som kvinnor har när de ska bestämma sig för förändring, stödja och stärka kvinnor i besluten ingår i professionens etiska kod (Svenska Barnmorskeförbundet, 2020).
2.2.1 Kompetensbeskrivning för barnmorskor
Yrkestiteln barnmorska får endast användas av den som har legitimation enligt Svenska Barnmorskeförbundet (2018). Barnmorskan arbetar inom perinatal, sexuell och reproduktiv hälsa. En barnmorska arbetar även utifrån människors rättigheter till rättvisa och autonomi samt respekterar de mänskliga rättigheterna. Förhållningssättet hos en barnmorska ska vara normmedvetet och besitta kulturell kompetens. Säker och god vård ska utföras av barnmorskor med hänsyn till prioritering och tillgänglighet fördelas rättvist av tillgångarna. Arbetet ska ske med ett evidensbaserat förhållningssätt genom att barnmorskan deltar i utveckling, utbildning och forskning. Barnmorskan ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande på samhälls-, grupp- och individnivå. Barnmorskan ska stärka patientens egen förmåga att öka sin hälsa och behålla socialt, fysiskt och psykiskt välbefinnande. Barnmorskan ska arbeta förebyggande för att förhindra uppkomst av skador och sjukdomar samt sociala, fysiska eller psykiska problem som kan orsaka ohälsa hos patienten. Genom att förebygga komplikationer innebär det att barnmorskan ska identifiera psykosociala och fysiologiska riskfaktorer och tillstånd. Barnmorskan ska kunna förstå vikten av att agera fort, bedöma åtgärder och vid behov utföra åtgärder. Graviditet, postnatalperiod och förlossning är en av de saker barnmorskor ska kunna handlägga. Barnmorskor ska kunna informera om abortmetoder, ge vård vid inducerad och spontan abort samt identifiera abortkomplikationer (Svenska Barnmorskeförbundet, 2018).
2.2.2 Barnmorskors internationella etiska kod
Barnmorskor har en internationell etisk kod att arbeta utifrån. Syftet med International Confederation of Midwives (ICM) är att förbättra standarden på vård till kvinnor, spädbarn samt familjer över hela världen genom utveckling, utbildning och lämpligt utnyttjande av den professionella barnmorskan. I överensstämmelse med detta syfte anger ICM en kod för att vägleda genom utbildning, praktik och barnmorskors forskning. Denna kod erkänner kvinnor som personer med mänskliga rättigheter, söker rättvisa för alla människor och rättvisa tillgång till hälso- och sjukvård, och bygger på ömsesidigt relationer av respekt, förtroende och värdighet för alla samhällsmedlemmar. Den internationella etiska koden för barnmorskor bygger på kvinnors rättigheter och baseras på ömsesidig respekt samt tillit. Barnmorskor ska ta hänsyn till alla människors eget värde. Koden söker rättvisa för alla och jämlikhet vid tillgång av hälso- och sjukvård. Koden benämner barnmorskors relationer, barnmorskors
arbete, barnmorskors professionella ansvar och främjande av barnmorskors kunskap och praxis (ICM, 2014).
2.2.3 Barnmorskors erfarenheter
Barnmorskor upplevde svårigheter vid att finna balans mellan sina egna känslor och kvinnornas känslor samt svårigheter med att hålla tårarna tillbaka då de skulle vara professionella inför kvinnorna (Mauri m.fl., 2014). Många barnmorskor var mer bekväma med tidigt avbrytande av graviditet än sent avbrytande av graviditet. Detta för att de såg en möjlighet att fostret hade kunnat överleva (Gallagher m.fl., 2010). För majoriteten av diagnostiserade abnormaliteter hos foster fanns ingen behandling och därför blev fostret kandidat för elimination istället för patient. Det bidrog till en etisk konflikt för barnmorskors uppfattning om sin profession där det ingick att rädda liv (Cignacco, 2002). Barnmorskor upplevde stress över att vara icke-dömande inom abortvården (Lipp & Forthergill, 2009). Barnmorskor uppgav vikten av att vara empatisk gentemot kvinnor då ett sent avbrytande liknar mer ett psykologiskt trauma än ett fysiskt trauma (Mauri m.fl., 2014). Barnmorskor upplevde att de stod upp för kvinnors rättigheter genom att stödja och stärka kvinnor i sina beslut samt under det sena avbrytandet av graviditeten (Andersson m.fl., 2014; Cignacco, 2002; Gallagher m.fl., 2010). Kompetens hos barnmorskor upplevdes ge styrka och självförtroende i att vårda kvinnor som genomgår sent avbrytande av graviditet. Det skapade enklare och lugnare kommunikation mellan barnmorskor och kvinnor. Barnmorskor som hade lägre kompetens upplevde att osäkerheten under oväntade situationer fördes över till kvinnorna (Andersson m.fl., 2014; Nicholson m.fl., 2010). Regelbunden reflektion och stöd från kollegor samt chefer saknades enligt barnmorskor. Mentorskap och erfarna kollegor att kunna reflektera kring etiska problem med önskade barnmorskor för att få chans att känna sig säkra i sin professionella roll (Andersson m.fl., 2014; Gallagher m.fl., 2010; Garel m.fl., 2007; Nicholson m.fl., 2010). Färre patienter skulle medföra mer tid för barnmorskor att utöva individanpassad vård (Andersson m.fl., 2014; Nicholson m.fl., 2010).
2.3 Teoretiskt perspektiv
Som barnmorska är det av vikt att vid sent avbrytande finnas där för kvinnor och Berg (2010) beskriver hur barnmorskan kan stödja och stärka kvinnor i den situationen. Författarna anser att stödja och stärka är två grundpelare som kan leda till god vård vid ett sent avbrytande. Det Berg (2010) beskriver är det författarna upplevt som de centrala delarna i ett sent avbrytande för att uppnå bra omhändertagande och minska risken för trauma. Berg (2010) beskriver olika
stöd. Ordet midwife betyder “med kvinnan” och det är med kvinnan som barnmorskan behöver en god vårdrelation. Det centrala i vårdrelationen mellan kvinnan och barnmorskan är att stödja och stärka, det genomsyrar även hälso- och sjukvårdens styrdokument. Med ett stärkande och stödjande förhållningssätt i vårdrelationen mellan barnmorskan och kvinnan kan barnmorskan arbeta för att främja kvinnans tillit till sig själv och därmed uppnå hälsa och välbefinnande hos kvinnan. En vårdrelation som byggs upp av förtroende stärker kvinnan genom självtillit så kvinnan kan hantera den befintliga situationen. En närvarande barnmorska kan stödja och stärka kvinnans förmåga att vara i nuet men samtidigt respektera kvinnans individuella gränser. En central del i den vårdande relationen är att barnmorskan har en helhetssyn på kvinnan, då varje kvinna är unik och har unika behov. Det är av vikt att kvinnan inte objektifieras då det kan medföra att helhetssynen brister. Objektifiering av kvinnan kan leda till att barnmorskan utövar makt, dömer eller har ett kränkande bemötande vilket inte ingår i hälso- och sjukvårdens humanistiska värdegrund (Berg, 2010).
2.4 Problemformulering
Det är 45 år sedan abortlagen trädde i kraft i Sverige. Det forskas flitigt om abortvården och attityder hos barnmorskor gentemot kvinnorna som genomgår sent avbrytande av graviditet. Tidigare studier har visat att kvinnor behöver stöd för sin fysiska och psykiska smärta och att barnmorskor har en stor roll i att hjälpa kvinnor vid sent avbrytande av graviditet. Den professionella roll som barnmorskor har vid sent avbrytande är av vikt för att kvinnor ska känna sig trygga. Balans mellan sina egna känslor och kvinnors känslor är en utmaning för barnmorskor. Majoriteten av tidigare forskning fokuserar på kvinnors erfarenheter och huruvida barnmorskor är för eller emot abort. Studier om barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet förekommer inte i lika stor utsträckning. Barnmorskors erfarenheter av att ha den professionella rollen behöver fortsatt forskning. Om barnmorskors erfarenheter och upplevelser kunde ha haft fått större plats inom forskningsområdet hade kanske abortvården sett annorlunda ut idag. Detta examensarbete skulle kunna bidra med ökad förståelse för barnmorskors roll och vikten av att barnmorskan behöver stöd för att förmå stödja och stärka kvinnor i abortprocessen. Det finns en kunskapslucka för barnmorskors erfarenheter angående avbrytande av graviditet. Författarna vill därför undersöka barnmorskors erfarenheter avseende den professionella rollen vid vårdandet av kvinnor vid sena avbrytanden.
3 SYFTE
Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet.
4 METOD
I metoden beskrivs arbetets design, urval, datainsamlingsmetod, genomförande, analysmetod och etiska överväganden.
4.1 Design
Kvalitativ intervjustudie med induktiv design användes för att beskriva barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet. Kategorier utformades för att sammanfatta det som studerats (Priebe & Landström, 2012).
4.2 Urval
Information och blankett om examensarbetet skickades till avdelningschef på en gynekologisk vårdavdelning i Mellansverige. Godkännande och samtycke från avdelningschefen lämnades till författarna (se bilaga A). Avdelningschefen skickade ut information om studien i veckobrev till personalen på avdelningen. Deltagarna tog kontakt med författarna och bestämde tid för intervju. Intervjuerna påbörjades vecka 37, 2020. Deltagarna som hade erfarenheter av att arbeta med sent avbrytande valdes ut, ett strategiskt urval enligt Henricson & Billhult (2012). Deltagarnas arbetslivserfarenheter var från nyexaminerad juni 2020 till 28 år. Tio barnmorskor intervjuades under en veckas tid.
4.2.1 Inklusionskriterier
Yrkesverksam barnmorska på gynekologisk avdelning med erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet.
4.3 Datainsamlingsmetod
Semistrukturerade intervjuer med intervjuguide (se bilaga B) utfördes vilket enligt Danielsson (2012) innebär att öppna frågor ställs till deltagaren samt att författarna styr genom att ställa följdfrågor allt eftersom intervjun fortlöper. Intervjuguidens ordning kan komma att ändras under intervjuerna (Danielsson, 2012). För att kontrollera att intervjuguiden var av god kvalitet och lätt att förstå utfördes en pilotintervju (Polit & Beck, 2012).
Inga ändringar utfördes
efter pilotintervjun.
Intervjuguiden bestod av två bakgrundsfrågor, en introduktionsfråga, nio nyckelfrågor, samt en avslutningsfråga (se bilaga B). Fråga nio och avslutningsfrågan upplevdes av några deltagare som en svår fråga och författarna fick vid tillfällen förtydliga vad som menades under intervjuerna.4.4 Genomförande
Deltagarna erhöll muntlig och skriftlig information om att deltagandet var frivilligt, att de kunde avbryta när som helst och att all insamlade data behandlades konfidentiellt. Intervjuerna skedde på deltagarnas arbetsplats under arbetstid. En timme avsattes till varje intervju för att deltagarna inte skulle uppleva stress samt för att ha god marginal. Deltagarna erhöll samtyckesblankett (se bilaga C) och efter påskrift påbörjades intervjuerna. Intervjuerna spelades in med författarnas mobiltelefoner. Båda var aktiva under intervjuerna och ställde varannan fråga samt utgick från intervjuguiden (se bilaga B). Intervjuerna varade mellan tolv och nitton minuter. En intervju varade i sju minuter då deltagaren var kortfattad. Transkribering av insamlade data genomfördes fortlöpande efter varje intervju. Författarna transkriberade hälften var. Varje deltagares intervju fick en siffra för att avidentifieras. Det författarna uttryckte skrevs i fetstil och det deltagarna berättade skrevs i icke-fetstil.
4.5 Analysmetod
En kvalitativ innehållsanalys valdes för att beskriva och analysera materialet som transkriberades (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Manifest nivå tillämpades i innehållsanalysen. Med manifest nivå menas att innehållet tolkas sparsamt, håller innehållet nära det som texten beskriver i största möjliga mån och läser inte mellan raderna (Graneheim m.fl., 2017). Intervjuerna som transkriberats lästes flertal gånger. Författarna strök under meningsenheter med en färg för varje intervju. Därefter lades meningsenheterna in i en tabell för att sedan kondensera enheterna. Kondensering innebär att texten kortas ned för att kunna hantera innehållet på ett lättare sätt. Koder valdes ut, detta eftersom meningsenhetens innehåll skulle beskrivas kort (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Koderna bildade
subkategorier. Fyra kategorier delades in i tretton subkategorier. I en kvalitativ innehållsanalys används som sedan bildade kategorier. Kategorier används för att beskriva erfarenheter (Graneheim m.fl., 2017).
Tabell 1. Exempel på innehållsanalysen:
Meningsenhet Kondenserad ME Kod Subkategori Kategori
Jag behöver inte tycka något om det här, det är min strategi. Jag behöver inte tycka någonting… jag bara hjälper dom igenom det här. Och det har hjälpt mig. Att vara neutral.
Behöver inte tycka någonting. Jag hjälper dom, det hjälper mig att vara neutral.
Objektiv Neutralt synsätt Den professionella rollen
Flera gånger har man känt sig jättedum för att man inte hinner med dom på det sättet man vill. Man känner sig splittrad.
Känt sig jättedum. Hinner inte med dom. Splittrad.
Otillräcklig Att ha tid Främjande av god vård
Jag tycker att man får väldigt fina möten med patienten och man känner sig betydelsefull och att man är en viktig del i deras dag här.
Fina möten. Känna sig betydelsefull. Man är viktig.
Viktig roll Mer än barnmorska
Det betydelsefulla mötet
4.6 Etiska överväganden
Vetenskapsrådets fyra etiska krav har tillämpats i examensarbetet; Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Deltagarna i examensarbetet fick upplysning om deltagarnas rättigheter och författarnas skyldigheter. Informationskravet tillämpades genom att lämna ut information om examensarbetet, vart den publiceras och informerar om att de är anonyma. Samtyckeskravet tillämpades genom krav på informerat och skriftligt samtycke, att deltagarna fick avbryta när som helst. Nyttjandekravet tillämpades genom att författarna samlade in data som var relevant för examensarbetets syfte. Data förvarades säkert och var endast tillgängligt för författarna, handledaren och examinatorn. Information om att insamlad data förstörs efter godkänt examensarbete gick ut till deltagarna. Konfidentialitetskravet tillämpades genom att avidentifiera deltagarna.
5 RESULTAT
Barnmorskornas erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande varierade tidsmässigt från att vara nyexaminerad till 28 år. Antalet yrkesverksamma år och antal avbrytanden skiftade från barnmorska till barnmorska. Lärorikt och givande var två ord som frekvent nämndes av barnmorskorna för att sammanfatta erfarenheterna av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet. Barnmorskorna hade ett intresse för abortvården redan under tiden som barnmorskestuderande. Barnmorskans roll är att guida kvinnan genom den dagen då avbrytandet ska ske. Resultatet delas in i tretton subkategorier och fyra kategorier (se tabell 2).
Tabell 2. Översikt av resultatet:
Subkategori Kategori
Neutralt synsätt
Den professionella rollen Att utvecklas i yrket
Att vara närvarande Att vara lyhörd Att ha tid
Främjande av god vård Administrering av adekvat smärtlindring
Mer än barnmorska
Det betydelsefulla mötet Vikten av information Utföra individanpassad vård Krishantering Kollegors betydelse Behov av stöd Behov av ventilering Förbättrad inskolning
5.1 Den professionella rollen
Under denna kategori presenteras subkategorierna: neutralt synsätt, att utvecklas i yrket, att vara närvarande och att vara lyhörd.
5.1.1 Neutralt synsätt
Barnmorskorna betonade ett neutralt synsätt i den professionella rollen. Vidare menade barnmorskorna att egna värderingar skulle läggas åt sidan och åsikter i bemötandet och
handhavandet av kvinnor vid sent avbrytande. Det som var viktigt var att stödja och stärka utan att påverka med egna uppfattningar om situationen. Det barnmorskan upplevde inom sig var tvunget att stanna hos barnmorskan och inte visa det för kvinnan. “Jag behöver inte tycka någonting om det här, det är min strategi […] jag barahjälper som igenom det här, och det har hjälp mig. Att vara neutral.” (Intervju 9). Barnmorskor med längre erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande uttryckte att ha ett neutralt synsätt blev naturligt med tiden. Barnmorskorna fick lägga sina egna känslor åt sidan och stanna i sin professionella roll.
5.1.2 Att utvecklas i yrket
Barnmorskorna hade erfarenheter av att det var ett givande arbete men samtidigt kunde det vara påfrestande för barnmorskorna och inte bara för kvinnan. “… jag tycker att det är otroligt givande att ha dom här.” (Intervju 9). Barnmorskorna med färre erfarenheter uttryckte en osäkerhet i sin professionella roll kring arbetet och vikten av att ha erfarenheter av sena avbrytanden. Det handlade om att kunna känna sig trygg och utvecklas i sin professionella roll som barnmorska. “… jag har vuxit både i min profession som barnmorska och samtidigt som kvinna och därför som mamma.” (Intervju 10). Flera barnmorskor kände att det skedde en personlig utveckling när de jobbade med sena avbrytanden och fick jobba med sig själva, sina värderingar och känslor. “Man blir väldigt ödmjuk inför livet för man vet aldrig vad som händer.” (Intervju 8). Barnmorskorna kände själva att det var ett påfrestande arbete men att de kunde göra det bästa av situationen för kvinnorna. Oavsett hur tufft det var för barnmorskan fick de visa att de fanns där för kvinnorna. “… fysiskt tufft men ändå själsligt tufft.” (Intervju 4). Det var inte ovanligt att barnmorskorna upplevde det jobbigt när kvinnorna genomgick sent avbrytande av graviditet mot sin egen vilja. Det kunde vara allt från påtryckningar från familj eller privata omständigheter som arbetslöshet. Barnmorskorna upplevde det jobbigt med sena avbrytanden när fostret kom ut och ryckte på sig. Barnmorskorna talade om vikten av att finnas där för fostret och inte lägga ner fostret förrän det hade stillat sig. Oavsett yrkesverksamma år upplevde barnmorskorna utveckling i sin professionella roll.
5.1.3 Att vara närvarande
Barnmorskorna uttryckte att närvaro på rummet var viktigt och att det skulle anpassas efter kvinnans behov. “Att man är närvarande, det är A och O” (Intervju 4). Vissa behövde mera närvaro och vissa mindre, det fick barnmorskorna fråga om eller känna in. Barnmorskorna hade erfarenheter i sin professionella roll av att senare aborter krävde mer stöd och närvaro på rummet.
”Ett avbrytande kräver liksom alltid att man finns där och det är ju därför vi är en som är avsatt och har dom här men är det så sent så är det ju ännu mera att man måste vara där hela tiden.” (Intervju 1).
Lugn hos barnmorskan i vårdandet av sent avbrytande gav bra effekt för kvinnan. Det upplevdes föras över till kvinnan som då kände sig lugn i situationen. Att våga fråga och vara närvarande i rummet hos kvinnan upplevdes göra skillnad. Barnmorskorna uttryckte att det var till fördel för kvinnan om endast barnmorskan som var avsatt gick in på rummet och inte övrig personal. ”... dom ska ju inte ha massa personal som går in och ut ...” (Intervju 3). Det var barnmorskornas närvaro som fick kvinnan att känna sig trygg.
5.1.4 Att vara lyhörd
Barnmorskorna uppgav vikten av att vara lyhörd när kvinnor vid sent avbrytande vårdas. Genom att bara finnas där och lyssna var en stor del av vårdandet och den professionella rollen. ”... att alltid oavsett vad vi jobbar med så har vi en mun och två öron, vi ska lyssna mer än vad vi pratar och försöka finnas.” (Intervju 4). Det var en dag för kvinnorna som de aldrig kommer glömma. Oavsett om det fanns PM och riktlinjer på hur barnmorskan skulle jobba kom kvinnans behov först. ”… känna in patienten och våga vara liksom ganska rak och öppen att fråga hur dom vill ha det…” (Intervju 5). Alla kvinnor var unika med olika behov som barnmorskorna skulle vara lyhörda inför. ”... vissa är mer öppna och vissa är mer tillslutna.” (Intervju 4). Enligt flera barnmorskors erfarenheter var att det inte bara kvinnan som behövde lyhördhet, utan även kvinnans partner. Lyhördheten ledde till att nå kvinnan och kvinnans behov. Barnmorskor uttryckte att oavsett tidigare erfarenheter hos kvinnan av sent avbrytande kunde kvinnornas behov skilja sig åt. Alla avbrytanden är olika och barnmorskorna tyckte därför att lyhördheten ledde till att kvinnorna kunde ta sig igenom det.
5.2 Främjande av god vård
Under denna kategori presenteras subkategorierna: att ha tid och administrering av adekvat smärtlindring.
5.2.1 Att ha tid
För att uppnå god vård för kvinnor vid sent avbrytande var tid av betydelse. Barnmorskorna som vårdade kvinnor vid sent avbrytande upplevde tidsbrist. Vid några tillfällen kunde barnmorskan ha hand om två till tre avbrytanden och samtidigt ha hand om jourverksamheten plus avdelningstelefonen. “... det var ju två av dem som aborterade samtidigt. Jag kan ju inte
klona mig.” (Intervju 5). Barnmorskorna ville ägna sin tid till att vara närvarande för kvinnorna vid sent avbrytande och inte samtidigt ha andra arbetsuppgifter.
“Flera gånger har man känt sig jättedum för att man inte hinner med dom på det sättet man vill. Det kan vara så att man har två avbrytanden som tar jättemycket tid. Det är inte helt lätt alla gånger. Man känner sig splittrad.” (Intervju 9).
Barnmorskorna kände sig otillräckliga i sin roll som barnmorska. Barnmorskornas erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande var att tiden inte räckte till för att ge kvinnorna god vård. Barnmorskorna med längre erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande uppgav att det har lagts mer arbetsuppgifter på dem. “Det känns liksom inte etiskt rätt ibland att man ska springa runt och göra massa annat samtidigt som man har hand om dom som ska göraavbrytanden…” (Intervju 3).Förut vårdade barnmorskor endast en kvinna som genomgick sent avbrytande av graviditet och kunde därmed ha tid för kvinnorna. “Man slits ju emellan. Man behöver verkligen vara fokuserad på just de patienterna och det är inte ofta vi bara har ett, det är liksom flera, som igår, då hade vi fyra stycken.” (Intervju 10). Oftast var det en barnmorska per pass som skulle ha hand om alla sena avbrytanden. Det kunde bli jobbigt och en barnmorska uttryckte att “… man känner sig väldigt ensam i den situationen ibland.” (Intervju 9). Barnmorskorna uttryckte brist på personal och att tillgång till fler barnmorskor kunde främjande av god vård för kvinnan blivit bättre. Rollen som barnmorska handlade inte enbart om att ge tabletter och utföra sitt jobb utan att även ha tid för kvinnan.
5.2.2 Administrering av adekvat smärtlindring
Barnmorskorna hade erfarenheter av att tidigare avbrytanden i vecka 12 inte behövde lika mycket smärtlindring som i vecka 21. Det barnmorskorna saknade var adekvat smärtlindring på avdelningen, som till exempel lustgas, för att främja god vård. Barnmorskorna ansåg att lustgas borde finnas på avdelningen då det var effektiv smärtlindring vid sent avbrytande av graviditet. Ibland fick barnmorskorna ta upp kvinnorna på förlossningsavdelningen för att kunna ge lustgas och därmed ha tillgång adekvat smärtlindring. Det var däremot inte alltid en möjlig förutsättning då förlossningsavdelningen kunde vara fullbelagt. Barnmorskorna uppgav att akupunktur kunde leda till adekvat smärtlindring för kvinnan som genomgår sent avbrytande av graviditet. Barnmorskorna uppgav behov av smärtlindring för kvinnorna, “… att man pratar mycket om smärtlindring. Att man är medveten om att det finns.” (Intervju 8). Smärtlindring skulle ges frikostigt och barnmorskan skulle inte vara rädd för att ge för mycket. Gavs det mycket morfin kunde det vara andningsdeprimerande för fostret vilket kunde leda till att det inte kommer ut och gnyr.
“... det gör väldigt ont och det här kan bli ett trauma för livet så jag tänker att då blir man jätterädd kanske sen för att föda barn eller så, så att försöka ändå hjälpa och stötta kvinnan att ta sig igenom, att hon kommer klara det här, stärk kvinnan” (Intervju 4).
Barnmorskornas erfarenheter var att adekvat smärtlindring var främjande för god vård och även en viktig del i arbetet att stödja och stärka kvinnor. Smärtlindring var ett utvecklingsområde som borde fortsätta diskuteras och utvecklas.
5.3 Det betydelsefulla mötet
Under denna kategori presenteras subkategorierna: mer än barnmorska, vikten av information, utföra individanpassad vård och krishantering.
5.3.1 Mer än barnmorska
Barnmorskorna hade erfarenheter av att de hade en viktig roll för kvinnorna i det betydelsefulla mötet. En barnmorska hade fått lära sig ljuga, att bli bra på det och uttryckte “... vit lögn för att skydda kvinnan.” (Intervju 6). Barnmorskorna uppgav att det kändes bra för dem, personligen, när de lämnade kvinnorna nöjda med vårdandet efter ett avbrytande av graviditet. “… med betydelse att få vara med i processen hur de mår och hur de har det liksom vad de är trygga i…” (Intervju 3). Att hjälpa dessa kvinnor gav något tillbaka tyckte barnmorskorna och uttryckte att de flesta kvinnorna var tacksamma efteråt som att kvinnorna inte förväntat sig att få den hjälpen de fick. En barnmorska upplevde sin roll i det betydelsefulla mötet som mer än bara barnmorska, de skyddade kvinnorna. “Man funkar ju lite som kurator och som allt möjligt när man har en abort” (Intervju 5). Barnmorskorna hade koll på kvinnorna och allt runtomkring vid ett sent avbrytande och såg till att allt gick bra i slutändan.
5.3.2 Vikten av information
Det var inte endast kvinnan som genomgick sent avbrytande av graviditet som behövde information, det kunde vara kvinnans partner, familjemedlem eller en vän. Barnmorskorna upplevde att information inte framgick på önskat sätt under det betydelsefulla mötet. Barnmorskorna behövde informera kvinnan och ”… att våga vara där och prata om innan vad som kommer att hända...” (Intervju 8). Barnmorskorna beskrev att fostren kunde gny, i de senare veckorna, när fostren kom ut och ”… det är viktigt att man pratar om det innan.” (Intervju 8). Det var vanligt att kvinnan inte var införstådd i att fostret inte gick att rädda vid sena spontana missfall mellan vecka 20–21+6. Det var samma medicinska procedur i vecka 12
som 21. Informationen som barnmorskorna förmedlade var olika beroende på vilken vecka kvinnan befann sig i. I vecka 21 kunde det likna en mindre förlossning, ”… man får ju förbereda och prata om fostret att det kommer komma ut och du behöver inte titta…” (Intervju 9). I det betydelsefulla mötet mellan barnmorskan och kvinnan inför avbrytandet gjorde de tillsammans upp om hur barnmorskan skulle hantera fostret.
5.3.3 Utföra individanpassad vård
Att som barnmorska kunna möta kvinnan och kvinnans olika behov var en stor del vid sent avbrytande enligt flera barnmorskor. Varje kvinna var unik och varje situation var unik. Vissa kvinnor var mer redo och vissa mindre klara med sitt beslut och efter detta få anpassa hur mycket stöttning som barnmorskan fick ge. I det betydelsefulla mötet med kvinnan ingick det att individanpassa smärtlindring utifrån kvinnans behov. En barnmorska pratade om att se hela kvinnan framför sig. Om det var en kvinna som var lättblödande kunde barnmorskan tänka ”… ska vi ha en eller två infarter…” (Intervju 5). Barnmorskan beskrev varje händelse som en erfarenhet. Om kvinnan hade bakomliggande faktorer skulle barnmorskan ha extra koll på det. Om det var ett avbrytande i vecka 12 fick barnmorskorna tänka mer blödning och i de senare veckorna var det som en liten förlossning. Individanpassa vården efter bakgrund och vecka fick barnmorskorna jobba mycket med. “Många har ju mycket med sig i bagaget också. Diagnoser och mankanske inte mår bra eller att man varit utsatt för något eller som gör att det blir extra jobbigt...” (Intervju 1). I det betydelsefulla mötet var det viktigt att tänka på bemötandet gentemot kvinnan och kvinnans bagage. Barnmorskorna upplevde att avbrytandet gick smidigare om kvinnan kände sig tryggare. Oavsett om det var personal eller någon som kvinnan hade med sig till avdelningen.
5.3.4 Krishantering
Det var lärorikt att ha erfarenheter av att arbete med sena avbrytanden, men något som barnmorskorna tryckte på var att möta kvinnor i kris och att anpassa sig efter hur kvinnorna reagerade på sorg. ”Jag har lärt mig att möta människor i kris.” (Intervju 6). Det var enklare för barnmorskorna att stärka kvinnor som hade valt att genomgå sent avbrytande än kvinnor som var tvungna att genomgå ett sent avbrytande på grund av fosterskador. ”... det är ofta en kris för varje kvinna oavsett om det är självvalt eller om det är avbrytanden för missbildningar…” (Intervju 6). Barnmorskor hjälpte och vägledde kvinnorna igenom sena avbrytanden med målet att kvinnorna inte skulle lämna avdelningen med trauma. ”… försöka få henne lugn, andas, att det kommer gå bra […] och att dom går stärkta ut det här.” (Intervju 4). Barnmorskorna skulle vara flexibla i sig själva och vara inkännande under det
de kunde komma att uppleva. En barnmorska kände sig trygg med att stärka människor i kris men att på grund av erfarenhet kände att det var själva genomförandet av ett sent avbrytande som var det svåra.
5.4 Behov av stöd
Under denna kategori presenteras subkategorierna: kollegornas betydelse, behov av ventilering och förbättrad inskolning.
5.4.1 Kollegors betydelse
Alla barnmorskor var överens om att kollegornas stöd hade stor betydelse i arbetet av att vårda kvinnor vid sent avbrytande. Barnmorskorna pratade mycket med varandra samt hjälpte till och stöttade varandra. Det hade ingen betydelse vad kollegan hade för profession. Barnmorskorna uppgav att det berodde på personalstyrkan, att inte alla var lika villiga till att hjälpa. “Många tror att man bara kan, att man bara ska fixa det här [...] att få det rätta stöd, att få känna sig trygg.” (Intervju 7).Överlag var barnmorskorna nöjda med kollegornas stöd i att vårda kvinnor vid sent avbrytande. En barnmorska uttryckte trygghet i sin roll men att kollegornas stöd var viktigt under barnmorskans tidigare yrkesverksamma år och fortfarande behövde stöd ibland. “... om det känns jobbigt, speciellt vid sena avbrytanden, att man kanske säger ‘kan inte du vara med här inne också, vi gör det tillsammans’ för att det känns mer tryggt så.” (Intervju 8). Något som kunde blivit bättre var att stämma av med varandra efter att ha vårdat kvinnorna som genomgick sent avbrytande. Det kunde vara enkla frågor som “… hur har det gått idag, hur mår du, hur har dagen varit?” (Intervju 4). Barnmorskorna kände trygghet av att få det stöd de var i behov av.
5.4.2 Behov av ventilering
Barnmorskor med färre års erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet lyfte upp frågan om behov av ventilering och stöd. Det behövdes inte vara efter varje arbetspass men åtminstone någon gång ibland. Barnmorskorna upplevde att ingen brydde sig när dem lämnade arbetsplatsen.
”... jag tycker ändå ibland att det är väldigt väldigt jobbigt och när man går ifrån avdelningen på dagen då går jag själv i mina känslor och jag tycker att man ska kanske få iallafall prata av sig innan man går hem.” (Intervju 4).
En barnmorska pratade om att det borde funnits en grupp som fångade upp barnmorskorna som jobbade med sena avbrytanden. En grupp där barnmorskorna kunde få ventilera och i sin tur “... ta hand om personalen som jobbar med de här kvinnorna...” (Intervju 1). En barnmorska pratade om vissa specifika situationer där kvinnan stannade i flera dagar på grund av avbrytandet. Det kunde ta flera dagar och då önskade barnmorskan få ventilera med någon och få stöd. Barnmorskorna försökte stänga av och lämna det men ibland var det jobbigt och situationerna följde med dem hem. “Jag är bara människa.” (Intervju 4). Alla barnmorskor hade specifika situationer som de kommer bära med sig hela livet och som gjorde avtryck på dem.
5.4.3 Förbättrad inskolning
Barnmorskorna efterfrågade förbättrad inskolning och fler kurser. En barnmorska ville gärna få fördjupad kunskap under sin inskolning om smärtlindring för kvinnor som genomgår sent avbrytande av graviditet. Det kunde varit kurser inom akupunktur,”… jag önskar att jag kunde akupunktur och kunde använda det…” (Intervju 5). Det kunde ge stöd i barnmorskans arbete med att smärtlindra kvinnan på ett optimalt sätt. ”… mera introduktion…” (Intervju 7) och förbättrad inskolning efterfrågades av barnmorskor inför att börja vårda sena avbrytanden. En barnmorska lämnades ensam under inskolningen och upplevde det otryggt då barnmorskan inte kände sig trygg i sin roll. ”Kanske handledning någon gång ibland…” (Intervju 9). En barnmorska nämnde att det hade varit lärorikt ”… åka och hälsa på någon annan klinik och se hur dom gör…” (Intervju 9). Kurser inom sena avbrytanden kunde leda till kunskap och därmed ge ökad känsla av stöd för barnmorskorna. En barnmorska målade upp ett drömscenario där barnmorskor och sjuksköterskor skulle vara inskolade för att kunna vårda kvinnor vid sent avbrytande. Barnmorskorna som hade arbetat längre med avbrytanden nämnde att det hade varit på tal att ge sjuksköterskor inskolning för att kunna ge stöd till barnmorskorna. Det hade inte ännu genomförts på avdelningen.
6 DISKUSSION
6.1 Metoddiskussion
Författarna valde att använda sig av en kvalitativ design för att beskriva barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet. Ett mindre antal deltagare med olika erfarenheter används vid kvalitativa studier (Henricson & Billhult, 2012). Författarna hade kunnat välja en kvantitativ ansats med enkäter för att nå ut till en större population men valde intervjuer som datainsamlingsmetod för att få en djupare förståelse. Semi-strukturerade frågor användes för att få djup i frågorna och för att kunna ställa följdfrågor. Rekryteringen som användes var ett strategiskt urval för att säkerhetsställa att deltagarna var lämpade till arbetets syfte. Anledningen till varför även nyexaminerade togs med var för att få fram erfarenheter vid sent avbrytande. Styrkan med det var att data som insamlats blev nyanserad och varierad. Det spelade ingen roll om deltagaren hade haft flera eller få avbrytandet utan författarna ville ha fram erfarenheterna. Det kan även ses som en svaghet då det kunde ha medfört risk för otillräcklig datainsamling. Deltagarna var yrkesverksamma barnmorskor för att öka trovärdigheten.
Det utformades en intervjuguide som testades genom en pilotintervju för att se om frågorna kunde förstås vilket de också gjorde. Författarna hade ingen erfarenhet av att intervjua vilket kan ses som en svaghet då det kan ha påverkat resultatet genom att rätt följdfrågor inte ställdes. Resultatet kunde ha blivit mer djupgående om författarna hade erfarenhet av att intervjua. Pilotintervjun var ett bra tillfälle att träna på att intervjua. Båda var med och deltog på samtliga intervjuer. Det kan ses som en styrka och öka tillförlitligheten. Det var en eller två frågor som deltagarna hade svårt att förstå och då fick frågorna förtydligas under intervjuerna. Att ändra på frågorna under veckan som intervjuerna utfördes var svårt då pålitligheten minskar om forskningsprocessen inte följs metodiskt (Graneheim & Lundman, 2004). Tio barnmorskor intervjuades och efter den tionde ansågs materialet vara mättat. Intervjuerna varade allt från sju minuter till nitton minuter, vilket kan upplevas som alldeles för kort tid. Däremot ansågs frågorna var breda nog för att uppnå datamättnad. Fler följdfrågor kunde ha utnyttjats vid några tillfällen och det kan bero på författarnas bristande intervjuteknik. Författarna var noga med att inte styra deltagarna och det kan ses som en styrka. Utifrån resultatet anses det att mättat material insamlats trots korta intervjutider och att data var tillräckligt omfattande för att få tillförlitlighet.
Transkriberingen skedde fortlöpande efter varje intervju och innehållsanalysen utfördes tillsammans, det kan ses som en styrka, då materialet inte tolkats för mycket. Innehållsanalys användes eftersom det passade till examensarbetet (Graneheim & Lundman, 2004). I resultatet förekommer det citat från deltagarna och det kan vara en styrka då erfarenheterna
synliggörs. Resultatet stärks och överförbarheten underlättas när citat förekommer (Graneheim & Lundman, 2004).
Författarna valde ett sjukhus i Mellansverige på grund av bekvämlighet samt begränsad tidsram. Det kan ses som en svaghet då resultatet inte blir överförbart till andra sjukhus då det kan se annorlunda ut i övriga Sverige då riktlinjer kan variera. Det kunde ha medfört annorlunda resultat om författarna hade intervjuat på flera sjukhus i Sverige. En styrka är att resultatet blev mer trovärdigt då barnmorskorna hade liknande erfarenheter.
6.2 Resultatdiskussion
Resultatet visade hur barnmorskorna lyfte vikten av att se hela kvinnan och kvinnans bakgrund vilket går hand i hand med den etiska koden (ICM, 2014) och vilket även Mariutti m.fl. (2007) betonar. I barnmorskans professionella roll ingick det att ha ett neutralt synsätt, vara lyhörda och närvarande. Barnmorskorna upplevde utveckling i sin professionella roll av att arbeta med sena avbrytanden. Oavsett vad barnmorskan hade för känslor skulle barnmorskorna stödja och stärka kvinnorna i besluten under det sena avbrytandet och det framkommer även av flera forskare (Andersson m.fl., 2014, Cignacco, 2002 & Gallagher m.fl., 2010). Barnmorskorna upplevde inga svårigheter att vara icke-dömande medan Lipp & Forthergill (2009) beskriver att barnmorskor upplever stress över att vara icke-dömande inom abortvården. Barnmorskorna beskrev att det upplevdes svårt i början med sina egna känslor men att det var något barnmorskorna växte ifrån allteftersom de hade arbetat inom abortvården. Författarna tror att den professionella utvecklingen hos en nyexaminerad barnmorska kan effektiviseras genom längre och bättre inskolning av erfaren barnmorska. Det kan leda till ökad trygghet hos barnmorskor vid vård av sent avbrytande. Det kan i sin tur leda till att barnmorskan får bättre möjlighet att stödja och stärka kvinnan vid sent avbrytande genom att ha fått ökad kunskap. För att uppnå god vård behövde barnmorskorna tillräckligt med tid och tillgång till adekvat smärtlindring. Andersson m.fl. (2014) & Lindström m.fl. (2011) uttrycker att smärtlindring är en viktig del i barnmorskans arbete och att om de inte kan ge optimal smärtlindring känner de sig maktlösa och enligt examensarbetets resultat verkade det vara ett fortsatt utvecklingsområde inom abortvården. Smärtlindring var ett återkommande problem som barnmorskorna lyfte fram och upplevde att adekvat smärtlindring inte alltid fanns, till exempel fattades tillgång till lustgas. Barnmorskorna upplevde att lustgas kunde leda till tillgång till adekvat smärtlindring. Barnmorskorna kunde inte alltid få upp kvinnorna till förlossningsavdelningen där lustgas fanns på grund av platsbrist och det medförde känsla av
att kunna stödja och stärka kvinnan. Författarna undrar om tillgång till lustgas funnits kanske det inte hade varit ett dilemma för barnmorskorna och kvinnorna hade fått adekvat smärtlindring administrerad. Författarna förväntade sig inte att smärtlindring skulle lyftas upp i den omfattningen som det gjordes under intervjuerna. Förväntat fokus var på tids- och personalbrist. Författarna trodde inte att smärtlindring var ett utvecklingsområde i den utsträckning som det faktiskt är.
Tid var av vikt för barnmorskorna för att främja god vård för kvinnorna som genomgick sent avbrytande. Andersson m.fl. (2014) & Nicholson m.fl. (2010) ser att färre patienter skulle medföra mer tid för barnmorskor att utöva individanpassad vård och det liknade hur barnmorskorna i examensarbetet beskrev tidsbristen. Tid behövdes för att kunna stödja och stärka kvinnor vid sent avbrytande av graviditet för att optimera vården. Det handlade främst om information och närvaro som inte fick tillräckligt med tid som egentligen krävdes enligt barnmorskorna. Under intervjuerna framkom det att barnmorskorna kände sig otillräckliga eftersom barnmorskorna fick slitas mellan flera kvinnor som genomgick sent avbrytande. Det kunde ske två avbrytanden samtidigt och enligt Svenska Barnmorskeförbundet (2018) ska barnmorskorna utföra säker och god vård vilket författarna upplever brister på grund av tidsbristen. Barnmorskor ska enligt Cignacco (2002) och Mauri m.fl. (2014) ha förmåga att vårda kvinnor på ett individanpassat sätt och samtidigt kunna lyssna till sina egna tankar vilket författarna inte tror är möjligt om det föreligger tidsbrist.
Vidare framkom det att mötet mellan kvinnan och barnmorskan var en central del i arbetet vid sent avbrytande för att kunna stödja och stärka kvinnan vilket Berg (2010) också beskriver tillsammans med att uppnå god vårdrelation. I mötet skulle barnmorskan vara mer än barnmorska och även fungera som kurator vid tillfällen. Barnmorskorna beskrev vikten av information och att individanpassa vården. Barnmorskorna menade att krishantering var en stor del i mötet med kvinnan och det fick barnmorskorna lära sig med tiden. ICM (2014) skriver i internationella etiska koden för barnmorskor att barnmorskorna och kvinnorna ska ha en ömsesidig relation av respekt, förtroende och värdighet. Barnmorskorna upplevde tacksamhet när vårdandet av avbrytandet hade gått bra och när kvinnorna uttryckte tacksamhet mot barnmorskorna. Den ömsesidiga vårdrelationen gav barnmorskorna något tillbaka, inte bara i den professionella rollen, utan som personer. Barnmorskor behöver få möjlighet att stödja och stärka kvinnorna och det tror författarna i sin tur kan leda till en mer individanpassad vård.
Barnmorskorna behövde stöd av sina kollegor och genom att få ventilera och få gå kurser. Vikten av att få ventilera lyfts fram frekvent under intervjuerna och det framkommer även i tidigare studier då det kan leda till att barnmorskorna får en chans att känna sig säkra i sin
professionella roll (Andersson m.fl., 2014; Gallagher m.fl., 2010; Garel m.fl., 2007; Nicholson m.fl., 2010). Kompetensbeskrivningen för barnmorskor, Svenska Barnmorskeförbundet (2018), uppger att barnmorskor ska arbeta med evidensbaserat förhållningssätt genom exempelvis utbildningar. Barnmorskorna som deltog i examensarbetet menade att det saknades tillgång att kunna gå på utbildningar som akupunktur. Författarna undrar huruvida utbildningar inte kan genomföras på grund av personalbrist eller om det fanns andra orsaker. Barnmorskeyrket behöver göras mer attraktivt och det kan leda till att fler sjuksköterskor vidareutbildar sig. Det skulle kunna leda till att abortvården får chans att utvecklas till det bättre då resultatet i examensarbetet lyfter tids- och personalbrist.
Barnmorskorna uttryckte sig flertalet gånger under intervjuerna att stödja och stärka var huvudfokus i vårdandet av kvinnorna vid sena avbrytanden. Barnmorskorna uppgav vikten av att stödja kvinnorna eftersom sena avbrytanden kunde bidra till psykiskt trauma. Författarna upptäckte skillnad mellan Socialstyrelsens (2018) statistik och resultatet då sena avbrytanden hade varken ökat eller minskat under de sen senaste 20 åren men barnmorskorna upplevde att det blivit flera (Socialstyrelsen, 2018). Det tror författarna kan bero på brist på yrkesverksamma barnmorskor och att därför upplevde barnmorskorna att de fått fler avbrytanden att vårda. Det som kom oväntat för författarna var att de erfarna barnmorskorna inte hade samma behov av stöd som barnmorskorna med mindre erfarenheter. Författarna trodde att alla barnmorskor behövde stöd eftersom det många gånger kan vara själsligt tufft.
6.3 Etisk diskussion
De etiska kraven som tillämpades var informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet. Det skapade troligtvis säkerhet för deltagarna i arbetet när författarna tog hänsyn till kraven vilket inte upplevdes svårt att hålla sig till (Vetenskapsrådet, 2002). Författarna anser att de etiska kraven var särskilt viktiga inom området abort vilket examensarbetet handlar om. Det är ett känsligt ämne och känslig information kan riskera läcka ut till allmänheten om inte arbetet hade tagit hänsyn till de fyra etiska kraven.
Då en av författarna har jobbat på avdelningen där deltagarna intervjuats kunde det ha lett till att deltagarna inte vågat öppna upp sig helt. Vidare hade det kunnat leda till dispyter på kommande arbetsplats för författarna om frågor inte ställts på adekvat sätt. Det kan även ha lett till ett mer avslappnat möte och att deltagaren vågat öppna upp sig om sina erfarenheter. Författarna har inte låtit sin egen förförståelse påverka intervjuerna. Ämnet abort är en etisk
har framförts med respekt för deltagarna. Författarna har däremot haft i åtanke att trots framförd respekt under intervjuerna kan deltagarna blivit obekväma. Det kan vara på grund av deltagarnas personliga erfarenheter eller tidigare traumatiska händelser.
7 SLUTSATS
Barnmorskornas erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet var påfrestande men givande. De behövde stöttning i att stödja och stärka kvinnorna för att uppnå god vårdrelation. Barnmorskorna önskade vårda en kvinna i taget vid sent avbrytande för att uppnå välbefinnande hos kvinnan genom att stödja och stärka. Det finns smärtlindring att tillgå men för att utföra god vård behöver det fortsatt utveckling. Kontinuerlig ventilering med kollegor behövs för att barnmorskorna ska kunna lämna sitt arbete utan att ta med sig sina upplevelser hem.
8 KLINISKA IMPLIKATIONER
Examensarbetets resultat kan leda till förbättringsförslag inom abortvården. En abortgrupp där barnmorskor på avdelningen får möjlighet att ventilera några tillfällen per år skulle kunna bidra till förbättring i verksamheten. Examensarbetet kan leda till att ämnet abort lyfts för diskussion i verksamheten och kan ge barnmorskor möjlighet att efterfråga mer stöd. Förslag till kontinuerlig kompetenshöjning bland barnmorskor och få förbättrad inskolning för att öka kunskap inom abortvården och kan leda till att abortvården ständigt utvecklas.
9 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING
Förslag till vidare forskning är att undersöka barnmorskors erfarenheter av att vårda kvinnor vid sent avbrytande av graviditet på flera sjukhus i Sverige och i Norden. Enkätstudie som undersöker barnmorskors stöd till kvinnor vid sent avbrytande och jämför regioner emellan samt undersöker hur det ser ut överlag i Sverige inom abortvården. Det kan ge en övergripande bild över hur barnmorskor i andra regioner får stöd i att stödja och stärka kvinnor vid sena
avbrytanden. Mer forskning inom abortvården skulle kunna leda till att ämnet blir uppmärksammat och omtalat. Det i sin tur kan leda till förbättrad abortvård och öka främjandet av hälsa och välbefinnandet hos kvinnor. Vidare forskning kan leda till att barnmorskor uppmärksammas vilket kan ge ökad förståelse och kunskap om barnmorskeyrkets olika områden.
REFERENSLISTA
Amnesty. (2019, 26 mars). Abort. https://www.amnesty.se/vara-rattighetsfragor/kvinnors- rattigheter/srhr/abort/. Hämtad 2020, 30 september.
Andersson, I., Gemzell-Danielsson, K., & Christensson, K. (2014). Caring for women undergoing second-trimester medical termination of pregnancy. Contraception, 89(5), 460–465.
https://doi.org/10.1016/j.contraception.2014.01.012
Benson, J., Okoh, M., KrennHrubec, K., Lazzarino, MA., & Johnston, HB. (2012). Public hospital costs of treatment of abortion complications in Nigeria. International journal of gynaecology and obstetrics: the official organ of the international federation of Gynaecology and Obstetrics, 118(2), 134-140.
https://doi.org/10.1016/S0020-7292(12)60012-5
Berg, M. (2010). Vårdandets värdegrund vid barnafödande. Berg, M. Lundgren, I. Att stödja och stärka- vårdande vid barnafödande. Studentlitteratur: Lund. ss. 29–41.
Carlsson, T. (2019). Management of physical pain during induced second-trimester medical abortions: a cross-sectional study of methodological quality and recommendations in local clinical practice guidelines at Swedish hospitals. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 33(1), 111–118.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1111/scs.12608
Chae, S., Desai, S., Crowell, M., & Sedgh, G. (2017). Reasons why women have
induced abortions: a synthesis of findings from 14 countries. Contraception, 96(4), 233–241.
https://doi.org/10.1016/j.contraception.2017.06.014
Christensen, A. V., Christiansen, A. H., & Petersson, B. (2013). Faced with a dilemma: Danish midwives' experiences with and attitudes towards late termination of pregnancy. Scandinavian journal of caring sciences, 27(4), 913–920. https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1111/scs.12004
Cignacco, E. (2002). Between professional duty and ethical confusion: midwives and selective termination of pregnancy. Nursing Ethics., 9(2), 179–91; discussion 191. https://doi.org/10.1191/0969733002ne496oa
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från ide till examination inom omvårdnad (s. 163-174). Lund:
Studentlitteratur.
Gallagher, K., Porock, D., & Edgley, A. (2010). The concept of “nursing” in the abortion services. Journal of Advanced Nursing., 66(4), 849–857.
https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2009.05213.x
termination of pregnancy for fetal abnormality. At what psychological and ethical cost? Prenatal Diagnosis., 27(7), 622–628.
https://doi.org/10.1002/pd.1755
Gemzell - Danielsson, K. (2016). Abortvård. I.K. Christensson, A-K. Dykes, H. Lindgren. (Red.), Reproduktiv hälsa: barnmorskans kompetensområde (ss.169–183). Lund: Studentlitteratur.
Graham, R. H., Mason, K., Rankin, J., & Robson, S. C. (2009). The role of feticide in the context of late termination of pregnancy: a qualitative study of health professionals' and parents' views. Prenatal diagnosis, 29(9), 875–881.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1002/pd.2297
Graneheim, U. H., Lindgren, B.-M., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, 29–34. https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1016/j.nedt.2017.06.002
Hammarstedt, M., Jacobsson, L., Wulff, M., & Lalos, A. (2005). Views of midwives and gynecologists on legal abortion--a population-based study. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica, 84(1), 58–64.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1111/j.0001-6349.2005.00695.x
Henricson, M. & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från ide till examination inom omvårdnad (s. 129–137). Lund: Studentlitteratur.
ICM. (2014). International Confederation of Midwives.
http://www.internationalmidwives.org/assets/uploads/documents/CoreDocuments/ Hämtad: 2020, 1 oktober.
Jones, K., Baird, K., & Fenwick, J. (2017). Women's experiences of labour and birth
when having a termination of pregnancy for fetal abnormality in the second trimester of pregnancy: A qualitative meta-synthesis. Midwifery, 50, 42–54.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1016/j.midw.2017.03.014
Lee, E., & Ingham, R. (2010). Why do women present late for induced abortion? Best practice & research. Clinical obstetrics & gynaecology, 24(4), 479-489. https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1016/j.bpobgyn.2010.02.005
Lindström, M., Jacobsson, L., Wulff, M., & Lalos, A. (2007). Midwives' experiences of encountering women seeking an abortion. Journal of psychosomatic obstetrics and gynaecology, 28(4), 231–237.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1080/01674820701343505
Lindström, M., Wulff, M., Dahlgren, L., & Lalos, A. (2011). Experiences of working with induced abortion: focus group discussions with gynaecologists and midwives/nurses. Scandinavian journal of caring sciences, 25(3), 542–548.
Lipp, A., & Fothergill, A. (2009). Nurses in abortion care: identifying and managing stress. Contemporary nurse, 31(2), 108–120.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.5172/conu.673.31.2.108
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ Innehållsanalys. I B. Höglund Nielsen & M. Granskär (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s. 219–233). Lund: Studentlitteratur.
Mariutti, M. G., de Almeida, A. M., & Panobianco, M. S. (2007). Nursing care according to women in abortion situations. Revista latino-americana de enfermagem, 15(1), 20– 26.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1590/s0104-11692007000100004
Mauri, P., Ceriotti, E., Soldi, M., & Guerrini Contini, N. (2015). Italian midwives’ experiences of late termination of pregnancy. A phenomenological-hermeneutic study. Nursing & Health Sciences., 17(2), 243–249.
https://doi.org/10.1111/nhs.12180
Mukkavaara, I., Öhrling, K., & Lindberg, I. (2012). Women's experiences after an induced second trimester abortion. Midwifery, 28(5), e720–e725.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1016/j.midw.2011.07.011
Nicholson, J., Slade, P., & Fletcher, J. (2010). Termination of pregnancy services: experiences of gynaecological nurses. Journal of advanced nursing, 66(10), 2245–2256.
https://doi-org.ep.bib.mdh.se/10.1111/j.1365-2648.2010.05363.x
Odlind, V., Bygdeman, M., & Milson, I. (2010). Familjeplanering: Preventivmetoder, aborter och rådgivning. Lund: Studentlitteratur.
Priebe, G. & Landström, C. (2012). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och
begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från ide till examination inom omvårdnad (s. 31–50). Lund:
Studentlitteratur.
RFSU. (2020). Abort – så går det till.
https://www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-dig-som-undrar/graviditet-och-abort/abort---sa-gar-det-till/. Hämtad 2020, 7 oktober.
Socialstyrelsen. (2012). Aborter 2011.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepointdokument/artikelkatalog/stat istik/2012-11-6.pdf. Hämtad 2020, 7 oktober.
Socialstyrelsen. (2020). Statistik om aborter 2019.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2020-6-6806.pdf. Hämtad 2020, 30 september. Statham, H., Solomou, W., & Green, J. (2006). Late termination of pregnancy: law, policy
and decision making in four English fetal medicine units:. BJOG : an international journal of obstetrics and gynaecology, 113(12), 1402–1411.
