AUTISM UR ETT
GENUSPERSPEKTIV: Riskerar
flickor att inte passa in i diagnos
mallen?
- En kritisk diskursanalys
MAIJA KÄMÄRÄINEN
Kandidatprogrammet Socialpsykiatri
Malmö Universitet, Fakulteten Hälsa och samhälle SP 163A, 15HP Socialpsykiatri: Examensarbete, VT 2020
AUTISM FROM A GENDER PERSPECTIVE:
Do girls risk not fitting into the diagnosis
model?
- A critical discourse analysis
Kämäräinen, Maija. Autism from a gender perspective: Do girls risk not fitting into the diagnosis model? A critical discourse analysis. Social Psychiatry: Degree Project, 15HP. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, VT 2020.
ABSTRACT
Studies that shown how autism can look different in girls compared to boys, have opened further interest in autism as a phenotype. Where girls with autism have described symptoms as different or hidden, further creates speculation about how girls with autism meet today's diagnostic requirements. Which is linked to how symptoms do not generate the classic image of autism. The historical picture of autism is further questioned as to how research on autism was based on male cases. Despite this, research on girls with autism continues to be marginal or non-existent. The essay is seen from a social psychiatric interest, where the medical perspective is contrasted with subjective meaning, and how the importance of early diagnosis is seen in individual conditions for various support measures and increased quality of life. Where individuals with autism may function in a different way than what is often expected of society. Which means that autism should be understood based on the individual's need for early diagnosis and increased risk of mental illness. The problem thus lands in how the linguistic constructions of the diagnostic
instruments look from a gender perspective. And what consequences the diagnostic instruments have for girls with autism. The thesis theoretical framework is seen from a gender perspective, where critical discourse analysis becomes an important tool for analyzing the linguistic constructions of diagnostic instruments and how text is seen as a carrier for meaning. The focus is on how the diagnostic instruments can be seen in relation to gender and different levels of power. Results that look at how three key aspects were identified. Aspects that highlight increased risk of how girls with autism do not live up to today's diagnostic requirements. The first aspect highlights how the diagnostic instruments contain a form of gender bias, where diagnostic instruments tend to describe autism based on “typically” male traits, thus exclude girls with autism. The second aspect is seen in how the diagnostic instruments do not talk about gender or social learning, where hidden symptoms refer to how girls with autism can hide symptoms behind socially learned behaviors and strategies. Where clinics risk misinterpreting girls with autism into a superficial form of "normality". The last aspect is looked at how gender bias and hidden symptoms together create additional
consequences for girls with autism. Where the linguistic constructions of the
diagnostic instruments can place higher demands on subjective meaning, clinical expertise, and clinical attention. The result thus answered the essay's questions, where a lack of a gender perspective is seen as a contributing factor to girls with autism not fitting into the diagnostic model. Further research is recommended based on the need for a better understanding of autism from a gender perspective and greater interest in the individual's own experiences, which can generate new knowledge about girls with autism.
Keywords: Autism spectrum, girls with autism, gender, symptom differences, critical discourse analysis, clinical autism diagnosis.
AUTISM UR ETT GENUSPERSPEKTIV:
Riskerar flickor att inte passa in i diagnos
mallen?
- En kritisk diskursanalys
Kämäräinen, Maija. Autism ur ett genusperspektiv: Riskerar flickor att inte passa in i
diagnos mallen? En kritisk diskursanalys. Socialpsykiatri: Examensarbete, 15HP. Malmö
Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, VT 2020.
ABSTRAKT
Studier som visat hur autism kan se annorlunda ut hos flickor jämfört med pojkar, har öppnat vidare intresse för autism som fenotyp. Där flickor med autism beskrivit symtom som annorlunda eller dolda skapar vidare spekulationer för hur flickor med autism möter dagens diagnostiska krav. Vilket kopplats till hur symptom inte genererar den klassiska bilden av autism. Den historiska bilden av autism ifrågasätts vidare till hur forskning om autism utgått från manliga fall. Trots detta fortsätter forskningen kring flickor med autism att ses som marginell eller icke existerande. Uppsatsen ses ur ett socialpsykiatriskt intresse, där det medicinska perspektivet sätts i kontrast till subjektiv mening, samt hur vikten av tidig diagnostisering ses till individuella förutsättningar för olika stödinsatser och ökad livskvalité. Där individer med autism kan fungerar på ett annat sätt, än vad som ofta förväntas av samhället. Vilket innebär att autism bör förstås utifrån individens behov av tidig diagnostisering och ökad risk för psykisk ohälsa. Problemformuleringen landar därmed i hur
diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner ser ut ur ett genusperspektiv. Samt vilka konsekvenser diagnosinstrumenten kan innebära för flickor med autism. Uppsatsen teoretiska ramverk ses utifrån ett genusperspektiv, där kritisk
diskursanalys blir ett viktigt verktyg för att analysera diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner och hur text ses som bärare för mening. Fokus ligger på hur
diagnosinstrumenten kan ses i relation till genus och olika nivåer av makt. Resultat som ses till hur tre centrala aspekter identifierades. Aspekter som belyser ökad risk för hur flickor med autism inte lever upp till dagens diagnostiska krav. Den första aspekten synliggör hur diagnosinstrumenten innehåller en form av gender bias, där diagnosinstrument tenderar att beskriva autism utifrån ”typiskt” manliga drag och på så vis exkluderar flickor med autism. Den andra aspekten ses till hur
diagnosinstrumenten inte talar om genus eller socialinlärning, där dolda symptom syftar till hur flickor med autism kan dölja symptom bakom socialt inlärda beteenden och strategier. Där kliniker riskerar att misstolka flickor med autism till en ytlig form av ”normalitet”. Den sista aspekten ses till hur gender bias och dolda symptom tillsammans skapar ytterligare konsekvenser för flickor med autism. Där
diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner kan ställa högre krav på subjektiv mening, klinisk expertis och kliniskt gehör. Resultatet besvarade på så vis uppsatsens frågeställningar, där ett uteblivet genusperspektiv ses som bidragande faktor till att flickor med autism inte passar in i den diagnostiska mallen.
Vidare forskning rekommenderas utifrån behov av en bättre förståelse för autism, ur ett genusperspektiv och större intresse för individens egna upplevelser, som kan generera ny kunskap om flickor med autism.
Nyckelord: Autismspektrum, flickor med autism, genus, skillnader symptom, kritisk diskursanalys, klinisk autism diagnostisering.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING……….……….5
1.1 Syfte och frågeställningar………..6
2. BAKGRUND………..………...6
2.1 Begreppsförklaring………6
2.2 Autism………...6
2.3 Klinisk bedömning och diagnostisering…………...……….9
3. TIDIGARE FORSKNING………...10
3.1 Den historiska bilden av autism………….…...………...….………...10
3.2 Genus som en social konstruktion ……….………..12
4. TEORI………..13 4.1 Genusvetenskap………...13 4.2 Hirdmans genusteori………14 4.3 Hirdmans förklaringsmodell………15 5. METOD………....17 5.1 Kritisk diskursanalys………....17 5.2 Makt……….………....18 5.3 Etiska reflektioner………....19 6. MATERIAL………..20
6.1 Insamling och urval...………...20
6.2 Bearbetning och analys………....22
7. RESULTATDISKUSSION……….22 7.1 Gender bias………...22 7.2 Dolda symptom……….………...29 7.3 Konsekvenser….………..35 7.4 Slutsats……….39 8. METODDISKUSSION…….………..…....40 8.1 Studiens tillförlitlighet………...41
8.2 Behov av vidare forskning….………...42
8.3 Slutdiskussion………...43
1. INLEDNING
”På ytan är ingenting hos mig anmärkningsvärt konstigt, ingenting uppenbart autistiskt. Men det är just det: bara på ytan. Mina skenbara framsteg och sociala
färdigheter har aldrig förankrats i mina känslor, i mig” (Liman 2017, s.16).
Citatet är taget ur Konsten att fejka arabiska (2017), där Liman speglar livet innan en autism diagnos som en ständig känsla av att vara annorlunda och att aldrig passa in i samhället. Där sociala svårigheter kan bli en ständig kamp för de som saknar samma förutsättningar som andra. Liman synliggör vikten av ökad kunskap om flickor med autism och tidig diagnostisering när hon beskriver känslan av att få sin diagnos som att hon ”äntligen kunde börja leva” (Liman 2017).
Skillnaden mellan pojkar och flickor med autism har väckt ett visst forsknings intresse, men samtidigt öppnar det för nya frågor. Där studier beskriver flickors autism som maskerade eller dolda, samt hur alternativa symptom missas (Hull m.fl. 2020). Forskning belyser vidare en autistisk fenotyp, där symptom kan se annorlunda ut hos flickor jämfört med pojkar. Den historiska bilden av autism förklaras till hur autism ses som vanligare hos pojkar, där flickor med autism inte genererar en direkt koppling till den klassiska bilden av autism. Flickors underrepresentation beskrivs till hur flickor med autism inte lever upp till diagnoskriterierna och hur forskning
kritiseras av att vara baserad på pojkar med autism (Kopp & Gillberg 1992). Trots kritik ses forskningsfältet kring flickor med autism som marginell eller icke existerande (Hull m.fl. 2020). Intresset ses utifrån en kunskapslucka för
diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner ur ett makt- och genusperspektiv. Uppsatsens problemformulering landar i hur diagnosinstrumenten beskriver autism utifrån termer av genus, där diagnosinstrumenten granskas utifrån språkliga
konstruktioner och olika nivåer av makt. Intresset ligger på diskurs som bärare för mening, samt vilka konsekvenser diagnosinstrumenten kan innebära för flickor med autism (Bergström & Borèus 2018). Makt ses som centralt för uppsatsens teoretiska ramverk då genus alltid berör områden för olika maktstrukturer som normer och sociala koncept som manligt respektive kvinnligt (Hirdman 2003). Uppsatsen ses vidare ur ett socialpsykiatriskt intresse, där vikten ligger på individens egen subjektiva förståelse av sina behov och svårigheter. Socialpsykiatri ses till ett multidisciplinärt område med influenser från både fenomenologi och filosofi. Där vikten av tidig diagnostisering ses i relation till ökade möjligheter för individens livskvalité. Där kontextuella sammanhang ses utifrån en bättre förståelse för hur olika faktorer och perspektiv genererar en bättre helhets bild (Englander & Ingvarsdotter 2017). Genusperspektivet ses likt ett verktyg för att bättre förstå diagnosinstrumenten utifrån större kontext gällande genusrelaterade skillnader och genus som en social konstruktion (Hirdman 2003). Där vikten ses till hur autism diagnostisering utgör grunden för de stöd- och hjälpinsatser som erbjuds enligt svensk lagstiftning (Socialstyrelsen 2019). Tidig diagnostisering blir på så vis avgörande för individens ökade livskvalité, där utebliven diagnos ofta innebär ökade påfrestningar för individer med autism (Sörngård 2018). Förhoppningarna är att uppsatsen bidrar till ökad kunskap av diagnosinstrumenten ur ett genusperspektiv, där ny kunskap kan genererar en bättre förståelse och ökade möjligheter för flickor med autism.
1.1 Syfte och Frågeställningar
Centralt ses intresset utifrån uppsatsens teoretiska ramverk, där syftet är att kritiskt granska dagens diagnosinstrument ur ett genusperspektiv. Kritisk diskursanalys ses likt ett verktyg för att analysera diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner i förhållande till genus och olika nivåer av makt (Hirdman 2003; Bergström & Borèus 2018). Vidare intresse ses till vilka konsekvenser diagnosinstrumenten kan innebära för flickor med autism. Tre frågeställningar skapades utifrån uppsatsens syfte som vidare ses till hur uppsatsen strukturerades upp och väglett arbetet.
• Hur talar diagnosinstrumenten om autism, ur ett genusperspektiv? • Vad talas det inte om, ur ett genusperspektiv?
• Vilka konsekvenser kan diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner innebära för flickor med autism?
2. BAKGRUND
Begreppsförklaring ses till syfte att bibehålla uppsatsens transparens genom att förtydliga hur olika begrepp används utifrån uppsatsens syfte, samt hur begrepp används synonymt eller likt ett mer heltäckande begrepp. Autism beskrivs utifrån utveckling, forskning, kärnsymptom, samsjuklighet, prognos och behandling. Klinisk bedömning och diagnostisering ses vidare till hur diagnosinstrument som används vid klinisk autism diagnostisering är centralt för uppsatsens syfte.
2.1 Begreppsförklaring
Med begreppet autismspektrumsyndrom menas att autism idag innefattar flera olika autistiska syndrom. Där andra atypiska autismsyndrom och tidigare benämningar som Aspergers syndrom inte längre ses som ett separat syndrom, utan inkluderas i dagens autismspektrumsyndrom (Socialstyrelsen 2019). Trots detta används begreppet autism i uppsatsen likt ett heltäckande begrepp, som syftar till att täcka alla innefattande syndrom. Detta ses främst till hur begreppet autism underlättar läsningen, samt för att undvika användningen av flera olika begrepp samtidigt. Där syftet är att minimera missförstånd om hur fokus skulle ligga på ett specifikt syndrom. Vidare ses ordval flickor/kvinnor och pojkar/män till hur dessa används synonymt, där ordval bör förstås utifrån hur de inte nödvändigtvis syftar till en specifik ålder. Där det sågs tämligen svårt att dra en specifik åldersgräns i vidare diskussioner kring olika autistiska symptom. Detta uppmärksammas främst för att undvika omedvetna associationer eller relation mellan symptom och en specifik ålder. Relevans till specifik ålder görs med andra ord i uppsatsen enbart när detta uttryckligen påpekas. Autism diagnostisering ses vidare till en omfattande process, som innefattar en mängd olika diagnosmanualer, bedömnings formulär och
screeningtest. Begreppet diagnosinstrument används därmed i uppsatsen som ett heltäckande begrepp och syftar till uppsatsens empiri. Diagnosinstrumenten talas även i termer av diskursiva konstruktioner för att belysa fokus på de språkliga konstruktioner som texten utgörs av, där syftet är att belysa text som bärare för mening (Bergström & Borèus 2018).
2.2 Autism
Autism ses idag till ett samlingsnamn för flera olika svårigheter och
svårighetsgrader, där flera olika tillstånd ses inom autismspektrumet. Trots autism ses till variationer av symptom, ses gemensamma svårigheter för socialt samspel, verbal och icke-verbal kommunikation, begränsade intressen, motoriska svårigheter, samt repetitiva och stereotypiska beteenden. Autism klassas till en neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning vilket innebär olika utvecklings svårigheter och begräsningar (BUP 2015).
Utveckling och forskning
Autism visar sig ofta tidigt i livet, vanligt är även att individer med autism har avvikelser som berör begåvningsnivån, språkstörningar och specifika
inlärningssvårigheter. Barn med autism uppmärksammas ofta vid problem med försenad språkutveckling, där talet ofta är försenat, samt brister i socialt samspel. Symptom som kan yttra sig genom kontaktlöshet och ointresse för sin omgivning, där barnet gärna inte aktivt tar kontakt med andra barn. Barnet kan även upplevas likt svårigheter med ögonkontakt, samt hur leken kan kännas fantasilös och enformig. Specifika symptom vid lek ter sig ofta svåra eller ointressanta, där intresset istället ses till lek av mindre sociala inslag. Intressen kan även ofta ses som begränsade, fixerade eller stereotypiska, där motstånd till det som är nytt kan uppmärksammas. Tonåren ses även till ökade tendenser av depression och suicidalt beteende, då tonåren ofta innebär andra sociala regler och rutiner. Vilket kan innebära ökade problem för individer med autism (Knorring 2012). Även om forskningen de senaste trettio åren inneburit ökad kunskap och förståelse kring autism, ses forskningen fortfarande oeniga kring dess bakomliggande orsaker. Trots forskare är överens om att autism kopplas till genetiskt arv och olika biologiska avvikelser i hjärnan, är det fortfarande oklart exakt vilka genetiska och biologiska funktioner som kan ligga till grund. Då tidigare forskning såg ärftlighet som bidragande faktor till autism, belyser senare forskning miljöfaktorer som en möjlig inverkan. Därmed bör autism ses utifrån ett samspel av både arv och miljö. Det biologiska synsättet dominerar dock fortfarande inom forskningen, där specifika svårigheter förklaras utifrån biologiska processer som påverkar hjärnans kognitiva funktioner (Feinstein 2010). Länge har autism associerats till pojkar, där tillståndet även ansetts som sällsynt hos flickor. Dock uppmärksammades autism i relation till kön redan under 1940-talet, då två oberoende läkare Hans Asperger och Leo Kanner, belyste hur symptom kunde yttra sig annorlunda hos flickor. Dagens forskning kring autism och könsskillnader ses som begränsad, där diagnoskriterierna utformats av studier på pojkar med autism (Sörngård 2018; Andersson m.fl 2013). Även dagens forskning har uppmärksammat autism som vanligare hos pojkar än flickor, men där forskningen brister i någon direkt orsak till flickors underrepresentation (Feinstein 2010).
Kärnsymptom
Autism kan förklaras utifrån olika kärnsymptom, där svårigheter ses till två
huvudområden, där första området berör svårigheter med social kommunikation och
socialt samspel. Svårigheter som ofta ses till ömsesidig kommunikation, där sociala
relationer bör undersökas utifrån förmågan att vårda och bibehålla relationerna. Den andre berör svårigheter med rutiner, repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter, där svårigheter ofta kan uppstå mellan förändring och behovet av att hålla fast vid gamla rutiner (Sörngård 2018). Autism är en diagnos med stora variationer, som innebär att symptom kan variera kraftigt. Symptom kan med andra ord yttra sig olika beroende från individ till individ. Där alla har olika förmågor och svårigheter, som trots gemensamma drag bör ses ur ett individ perspektiv. Andra gemensamma svårigheter vid autism är känslighet för olika sinnesintryck som lukt, ljud och ljus. Även specifika svårigheter för automatiserade kognitiva funktioner är vanligt vid autism och syftar till hur neurotypiska (individer utan autism) tänker och handlar automatiskt. Medan olika tankeprocesser istället kräver en medveten ansträngning för individer med autism. Där en medveten ansträngning ofta innebär att annars enkla vardags moment försvåras och ofta kan leda till energiförlust och påfrestningar. Där
många vardagsmoment kan kräva ständig uppmärksamhet och eftertanke. Vid autism ses även bristande sociala färdigheter till vanligt vid autism, vilket innebär att
individer med autism inte alltid förstår samhällets sociala regler och icke-verbala signaler. Svårigheter med icke-verbala signaler kan innebära bristande förståelse för kommunikation som inte består av ord, utan av signaler som tonläge, gester och ögonkontakt. Bristande förståelse som när det är någons tur att tala och innebörden av hälsningsfraser som kan leda till missförstånd, då det ofta uppfattas som socialt opassande beteenden. Där social kompetens och kommunikativa färdigheter ses till förutsättningar för ömsesidigt samspel, vilket innebär att relationer påverkas av svårigheter med att förstå, samt tolka sociala regler och normer. Samhället ses vidare till formats utifrån majoritetens behov, vilket ofta innebär att individer med autism kan ha svårt att passa in i ett samhälle som har andra krav och förväntningar på social kompetens och flexibilitet. Andra svårigheter vid autism är ofta obehag eller starka reaktioner på ljud, ljus, beröring och smärta. Dessa kan ofta upplevas extremt intensiva och kan även leda till ångest, aggression, tvång eller passivitet (Sörngård 2018; Knorring 2012). Autism innebär en försvagad central koherens, där sättet att bearbeta information i vanliga fall innebär att man utgår från en helhet som sedan skapar ett sammanhang. Individer med autism däremot, utgår istället från
detaljorienterad information, likt sekvenser av detaljer som succesivt bygger upp en helhetsbild. Individer med autism har med andra ord inte en automatiserad
informationsbearbetning. Något som inte enbart blir väldigt omständligt då det ofta tar längre tid, utan även kan bli extremt energikrävande då tankeprocessen inte är automatiserad. Vilket innebär att individer med autism inte automatiskt ser sammanhang, som även skapar svårigheter med att generalisera. En nedsatt generaliseringsförmåga som innebär att individer med autism inte alltid förstår innebörden av språk och sociala situationer. Samt hur detta innebär att nya
situationer inte alltid kopplas till liknande situationer, utan istället upplevs som helt nya (Sörngård 2018). Motoriska svårigheter är även vanligt vid autism, vilket ibland medför att individer med autism kan upplevas som ”klumpig” eller repetitiva i sina rörelser. Där olika koncentrations problem kan ses som vanligt vid autism (Knorring 2012).
Samjuklighet och behandling
Autism innebära ofta påfrestningar, där energiförlust och depression ses till hur autism är ett livslångt tillstånd och hur individer ofta fungerar på ett annorlunda sätt än vad som oftast förväntas av samhället. Vilket kan leda till att många med autism ofta präglas av känslor som utanförskap och saknar gemenskap med andra (Sörngård 2018). Då människan lever i en social värld, blir sociala förmågor något som
förväntas av samhället, som gör det lättare att förstå och fungera med andra. Sociala förmågor som även blivit ett sätt för samhället att bedöma individers duglighet och framgång, där det som betraktas som ”normalt” baseras utifrån samhällets normer och attityder. Där social förmåga ses som en grunden för att samspela med andra människor och hur bristande förmåga därmed ses som avvikande. Där de som inte passar in ofta kan bli offer för utanförskap och bristande självförtroende. Sociala förmågor bör även förstås utifrån socialt inlärda beteenden, där barn tidigt lär sig samhällets normer, samt att härma de beteenden som eftertraktas (Patrick 2013).
Samjuklighet ses vidare till hur individer med autism ofta kan utveckla problem med ångest, depression och andra problem som ätstörningar, asocialt beteende,
sömnproblem och tvångsmässiga beteenden. Andra syndrom som dyslexi, specifik språkstörning, affektutbrott, missbruk, Tics och Tourettes kan även vara vanligt hos individer med autism, där en autism utredning ofta kan sluta med mer än en diagnos
(Knorring 2012). Vid behandling sker en kartläggning av individens problematik och vardag för att finna anpassningar som kan underlätta individens vardag. Majoriteten av behandlingsmetoderna innebär pedagogiska stöd insatser och beteendeterapi, som inriktar sig på färdighetsträning för socialt samspel och kommunikativa hjälpmedel. I dagsläget saknas det läkemedel som är specifikt inriktad på autism, där medicinering istället förekommer i samband med samsjuklighet (SBU 2013). Behandling med farmaka är inte ovanligt, men blir alltså enbart aktuell vid lindring av symptom som sömnbesvär, ångest och depression. Där farmaka har en väldigt begränsad betydelse för själva funktionsnedsättningen. Autism beskrivs därmed som kroniskt, men där olika insatser i form av träning och habilitering kan underlätta individens vardag. Tidiga insatser visar på positiv effekt och kan därmed förbättra prognosen påtagligt. En autismdiagnos innebär även andra positiva effekter, som lagligt skydd i form av rätt till delaktighet och olika anpassningar i arbete, bostad och socialt stöd för att individen ska ha en meningsfull vardag. (Lindqvist m.fl. 2014; Knorring 2012). Laglig rätt till stöd enligt LSS (lagen om särskilt stöd och service) sker dock enbart efter autismdiagnos, som står till grund för beslut om olika stödinsatser. Det krävs alltså underlag i form av utvärdering och diagnostisering för att individen ska få tillgång till de olika hjälpinsatser som erbjuds (Linderot 2013).
2.3 Klinisk bedömning och diagnostisering
DSM-5 och ICD-10 kan ses likt universella diagnostiseringsverktyg, där diagnoskriterier används vid klassificering av autism inom psykiatrin. En av de största revideringarna gällande autismdiagnostisering var förslaget att ta bort
diagnosen Aspergers syndrom, som tidigare setts som ett separat syndrom, men idag klassas inom autismspektrumet. Tanken bakom, var att eliminera de problem som tidigare fanns kring att identifiera autism som en distinkt störning. Där autism idag istället representerar ett breddare område med olika svårighetsgrader inom
autismspektrumet (Feinstein 2010).
Vid misstanke av autism görs en autismutredning av legitimerad psykolog, läkare, och andra professioner som specialpedagog eller logoped. Oftast är det barn och ungdomar som utreds, men även autismutredning av vuxna förekommer. Då autism innebär olika problemområden krävs en omfattande utredning för att ge en
genomgriplig bild av individens problematik och svårighetsgrad. De områden som bland annat är av intresse ses till olika förmågor för problemlösning och sociala svårigheter. I Sverige sker klinisk bedömning, samt diagnostisering av autism utifrån diagnosmanualerna DSM-5 och, eller ICD-10. Trots att manualerna skiljer sig åt till viss del, har de även tydliga gemensamma drag. Där båda kräver att individen uppvisat problematik eller begränsningar inom ett antal områden för socialt samspel, beteendemönster, intressen och kommunikation. Fokus ligger på beteendemässiga symptom, där observationer blir centralt då det inte finns några biologiska tester för autism. Utredning utgår ifrån flera informationskällor som bland annat anhöriga, lärare, läkare och vårdpersonal för att bidra till ökad kunskap kring problematiken. Vidare diagnosinstrument som används vid autismutredning ses till olika
skattningsformulär, diagnoskriterier, utredningsmetoder och observationer. Utredningen görs tillsammans med individen, där syfte är att undersöka hur individen löser olika uppgifter. Samt vilken utvecklingsnivå individen befinner sig på, där olika beteenden och sociala svårigheter uppmärksammas. Bedömningen ser till olika tidsperspektiv, där både anhöriga och individen intervjuas för att ge en bredare bild av den tidiga barndomen. Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering finns det idag inga studier som utvärderat hela den diagnostiska
av de diagnostiska instrumenten som används i Sverige. Slutsatserna sågs till sex olika punkter för flera behov av förbättring. Enligt utvärderingen drogs slutsatsen att diagnosinstrumenten bör undersökas vidare, då vetenskapliga underlag ansågs otillräckliga. Även aspekter kring delaktighet sågs till behov av förbättring, där individens egen vård och subjektiv upplevelse bör efterfrågas i större utsträckning. Vidare vittnar både individer med autism och anhöriga om upplevelser av social isolering och stigmatisering, där anhöriga beskrivit mötet med vård och skola som otillräcklig. Där bristande kunskap och resurser inneburit känslor av maktlöshet. Vidare lyfter Socialstyrelsen områden som bör förbättras avsevärt, där tyngd läggs på tidig diagnostisering och insatser för att motverka stigma och underlätta vardagen för individer med autism (Socialstyrelsen 2019).
3. TIDIGARE FORSKNING
Tidigare forskning belyser aktuell kunskap kring autism i relation till genus. Samtlig forskning nämner en överrepresentation av manliga fall, som ses till relevans för uppsatsens syfte och frågeställningar. Två olika perspektiv av aktuell forskning inom autismområdet presenteras, där det första belyser överrepresentationen av manliga fall till den historiska bilden av autism som belyser genusrelaterade skillnader. Det andra beskriver hur bristande forskning om flickor med autism kopplas till bristande förståelse av genus som social konstruktion i relation till normer och socialt inlärda beteenden.
3.1 Den historiska bilden av autism
Samtlig forskning belyser hur den historiska bilden av pojkar med autism har format dagens diagnostiska kriterier, samt hur den historiska bilden lever kvar. Där
underrepresentationen av kvinnliga fall förklaras till hur forskning övervägande baserats utifrån pojkar med autism. Vilket belyser en bristande kunskap om autism i relation till genusrelaterade skillnader.
Enligt Kopp och Gillberg har ett flertal forsknings studier indikerat på hur autism, som fenotyp kan se annorlunda ut hos flickor, jämfört med pojkar. Författarna förklarar hur den historiska bilden ses som vanligare hos pojkar med autism. Där fasta rutiner, intensiva intressen och fixering bättre matchar ”typiskt” manliga karaktäristiskt drag. Författarna nämner även hur olika teorier ofta ser autism till en extrem variant av den manliga hjärnan, vilket innebär att autistiska beteenden ses utifrån manliga beteenden och egenskaper. Vidare nämner författarna hur flickor med autism ofta har drag som är mindre uppenbara, samt ofta kan uppvisa annan problematik som inte genererar den typiska bilden av autism. Enligt författarna ses underrapporteringen av flickor med autism inte till utebliven grundproblematik, utan till olika faktorer som försvårar för flickor att leva upp till diagnoskriteriernas krav. Annan problematik kan även dra fokus bort från tankar på autism, där författarna beskriver en ökad risk för utebliven autism diagnos, som ses till att flickor inte passar in i kriterierna, utan istället faller på gränsen. Varför flickor är underrapporterade kopplar författarna till två hypoteser, den första är hur autistiska kärnproblem faktiskt kan vara mer vanligt hos flickor än man tidigare trott, men istället är mindre tydliga och uppenbara. Den andra förklaras till hur den historiska bilden av autism, tidigt skapat en form av manlig prototyp för autism, som gör att flickor med autism inte matchar diagnoskriterierna. Författarna undersökte hypoteserna utifrån sex fall av flickor i åldrarna 6–10 år. Där alla, någon gång passat in i ramen för
diagnoskriterierna vid autism, men där den kliniska bilden ändå inte lett till någon autism diagnos före 6 års ålder. Detta trots alla flickor uppvisat någon form av
motoriska förseningar, avvikelser i utvecklingen, samt sociala och kommunikativa svårigheter innan 2 års åldern. Resultat som visade hur alla flickor inte nödvändigtvis passade in under den kliniska bilden av autism, ändå fanns tydliga tecken på hur de passade in under autismliknande tillstånd. Där alla flickor träffat olika specialister inom autismområdet, men aldrig fått någon diagnos. Resultaten belyser på så vis hur flickor med autism ses till behov för djupare undersökningar. Där autistisk fenotyp kan se väldigt annorlunda ut hos flickor med autism jämfört med pojkar, trots det i dagsläget inte finns några starka empiriska bevis. Där författarna ser ett ökat behov för vidare forskning kring autistiskt symptom, då dessa kan se annorlunda ut hos flickor med autism (Kopp & Gillberg 1992).
Hiller förklara vidare hur autism hos flickor ses som både mindre vanlig, samt till senare diagnostisering. Där författarna undersökt hur autism hos flickor, kontra pojkar kan ses inom ramen för diagnoskriterier för DSM-5. Studien använde sig av kliniska manualer och rapporter från skolor, för att undersöka könsskillnader i samband av olika beteendemönster. Undersökningen utgick från 69 flickor och 69 pojkar, där alla diagnostiserats med högfungerande autism. Resultat som inte sågs till några specifika könsskillnader i kriterierna för DSM- 5, men istället till flera
skillnader för hur pojkar och flickor mötte kriterierna. Där flickor med autism sågs till bättre på både icke-verbal och verbal kommunikation, samt hur de bättre kunde upprätthålla och initiera en ömsesidig konversation. Dock brast de i kriterier gällande förmåga att upprätthålla nära relationer. Resultatet visade även, hur flickor inte hade lika många begränsade intressen som pojkar. Där 89 % av pojkarna hade mer
begränsade och fixerade intressen, jämfört med flickors 58%. Vidare sågs intressen ofta annorlunda ut hos flickor, där pojkar sågs till mer fixerade objekt som tv-apparater och videospel. Jämfört med flickors intressen, som sågs till mer slumpmässiga objekt, som kunde inkludera allt från djur till stenar och böcker. Lärares rapporter visade även betydligt färre orosmoment för flickor med autism, än pojkar i samband med sociala färdigheter. Resultat visar hur olika områden kan innebära att autism blir svårare att identifiera hos flickor. Där flickor med autism verkar ligga på någon form av ytlig nivå av ”normalitet”, som skiljer sig från den klassiska bilden av autism. Resultat som ger en inblick i varför det kan vara svårare att identifiera flickor med autism, då flickor verkar ha en större kognitiv förmåga än vad som annars förväntas av den klassiska beskrivningen av autism (Hiller m.fl. 2014).
Enligt Taylor och Matson ses överrepresentationen av manliga fall till en manlig
dominans. Där författarna undersökt en omfattande mängd forskningslitteratur, för
att försöka belysa könsrelaterade skillnader vid autism.Nuvarande forskning som diskuterades utifrån historisk bakgrund, prevalens, utvärderingsfrågor och symptom i samband med könsskillnader. En djupgående granskning, av litteraturbaserad
karaktär och etiologi, som tog fokus på könsskillnader i relation till autismområdet. Där syftet var att införskaffa en översyn av autismforskningen och underlätta
rekommendationer för vidare forskning. Resultat som belyste hur genus, i relation till olika faktorer vid autism diagnostisering sågs likt en form av ”gender bias”. Där diagnoskriterierna sågs till utgångspunkter för ett manligt perspektiv av autism, som sågs till en bidragande faktor av att flickor med autism inte lever upp till
diagnoskriterierna. Där kriterierna och bedömningsinstrument ses som ett problem, då dessa byggts på forskning utifrån manliga fall av autism. Bortfallet av flickor med autism förklaras som oroande, där resultatet belyser behov av att utvärdera
könsskillnader som frekvent nämns i forskningslitteraturen. Ytterligare problem inkludera förändringar över tid, i samband med diagnostiska kriterier, ålder och olika
utvecklingsstadier. Där gender bias ses till hur autism bör förstås utifrån konsekvenser för könsrelaterade skillnader, i samband med diagnostisering, symptomyttringar och socialinlärning. Då ny forskning behöver uppmärksamma könsrelaterade skillnader för symptom, samt hur dessa tolkas, manifesteras och förändras med ålder. Där författarna belyser vikten av vidare forskning, där klinisk bedömning måste förbättras för att inte missa flickor med autism (Taylor & Matson 2011).
3.2 Genus som en social konstruktion
Samtlig forskning belyser bristande kunskap om autism i förståelse för genus som en social konstruktion. Där tidigare forskning belyser hur autism kan ses i relation till hur normer och socialinlärning kan forma olika beteenden. Vilket kan generera ökad kunskap om flickor med autism och hur könsskillnader kan ses till alternativa symptom yttringar.
Enligt Hull ses överrepresentationen av manliga fall till olika teorier, där den första ses till hur kvinnor kan ha en skyddande effekt, som minskar sannolikheten för att kvinnor får autism. Den andra teorin ses till hur kvinnor är underdiagnostiserade på grund av att kvinnor uttrycker autistiska symptom på ett annat sätt, som inte matchar de aktuella diagnoskriterierna. Studien undersöker teorierna utifrån bevis för en kvinnlig fenotyp av autism och särskilda komponenter som kan tänkas kamouflera vissa autistiska egenskaper och beteenden. Vidare undersöks egenskaperna utifrån inverkan av ålder och kön. Resultat som förklaras till hur kvinnor utrycker sin autism på ett annat sätt. Där studien har fokus på hur man kan se på diagnostisering i
relation till skillnader av genus, där vidare intresse ses till sociala koncept som manligt och kvinnligt. Där sociala aspekter belyser hur kvinnor med autism verkar kunna kamouflera sina autistiska svårigheter. Att kvinnor med autism är
underrepresenterade förklaras i resultatet till hur kvinnors symptomyttringar kan ses som mer subtila och därmed inte fångas upp av diagnoskriterierna. Resultat som belyser behov för ökad forskning av kvinnor med autism, med fokus på sociala föreställningar och socialinlärning (Hull m.fl. 2020).
Halladay belyser behov av vidare forskning om autism och genusrelaterade skillnader, då flickor med autism kan ha mindre synliga symptom. Studien utgick från ett möte med nära 60 klienter, forskare, anhöriga och individer med
självidentifierade autism. Målet med studien var att finna forskningsprioriteringar gällande autism i termer av symptom och genusrelaterade skillnader. Studien tog fokus på frågor kring autism och könsrelaterade skillnader, där symptom hos kvinnor beskrevs som mindre uppenbara, speciellt hos yngre barn. Där resultatet visade hur symptom hos kvinnor kunde ses till hur skillnader inte verkade uppenbarar sig förrän i senare åldersutveckling. Resultatet visade även hur autistiska symptom av sociala och kommunikativa svårigheter, skiljer sig åt mellan pojkar och flickor med autism, samt mellan olika utvecklingsstadier. Författarna belyser vikten av en tidig
diagnostisering, samt hur tidig diagnostisering av flickor med autism kan kräva en noggrannare undersökning. Vilket gör forskning kring könsskillnader väsentligt för att förstå flickor med autism. Behov som ses utifrån kraven på diagnostisering och beviljade stöd- och hjälp insatser. Vidare forskning rekommenderades för att förstå autism utifrån könsskillnader, symptom och åldersvariationer (Halladay m.fl. 2015).
Enligt Postava och Young ses olika teorier inom forskningsfältet till försök att förklara könsrelaterade och diagnostiska avvikelser gällande autism. Där bland annat feministiska epidemiologer förespråkar vikten av att undersöka specifika
mekanismer av skillnader mellan män och kvinnor, som kan ses i termer av genus. Författarna nämner bristande teorier som både inkluderar könsbaserad biologi och komplexa biosociala interaktioner, samt hur inga systematiska undersökningar gällande autism och genus har gjorts. Vilket enligt författarna belyser hur teorier kring könsroller och autism har försummats. Författarna ställer sig frågan hur vidare sociala processer kan grundas utifrån uppfattningar om manligt kontra kvinnligt. Studien tar särskilt fokus på sociala och fysiska interaktioner i den tidiga
utvecklingen, som en möjlig hypotes för att förklara överrepresentationen av manliga fall. Där författarna istället förespråkar en förkroppsligande modell, som interagerar biologisk sårbarhet för autism med genus som biosociala relationer. För att bygga en sådan modell måste forskningen först införskaffa en helhetssyn av epistemologi för autism, med fokus på genusrelaterade skillnader. Resultat som belyser hur
genusrelaterade skillnader och autistiska symptom har ignorerats, eller i alla fall marginaliserats. Studien belyser vidare hur det finns uppenbara skillnader, som beror på sociala faktorer som normer, samt hur man sett på autism utifrån ett manligt perspektiv av beteendemönster och inlärning. Tolkning av symptom kopplas vidare till snäva kriterier inom psykiatrin, som kan leda till utebliven diagnos. Författarna belyser fynden för generella skillnader mellan kön, men där klinisk bedömning av autism går efter givna kriterier som utformats efter ontologiska strukturer, utan hänsyn till tolkning av större kontext för genusrelaterade skillnader. Resultatet som belyser behov för vidare forskning av autism ur ett genusperspektiv. Författarna argumenterar för en ny modell även inom ett biologiskt perspektiv, då det kan
demonstrera konkreta mekanismer som bidrar till mer kunskap om autism. En modell som innehåller mer specifika forskningsfrågor och strategier, som även kan få
bredare användning av könsrelaterade skillnader vid andra diagnoser och hälsotillstånd (Postava & Young 2012).
4. TEORI
Uppsatsens teoretiska ramverk ses utifrån genusvetenskap som kunskapssyn och forskningsfält, där Hirdmans genusteori ses till uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Centralt ses Hirdmans genusteori till hur genus som en social konstruktion innebär behov för vidare analys, samt hur genus alltid berör olika nivåer av makt (Hirdman 2003). Där diagnosinstrumenten granskas utifrån hur diskursiva maktkonstruktioner och sociala strukturer kan förstås till termer av genus.
4.1 Genusvetenskap
Genus som begrepp berör mer än bara kön ur ett biologiskt perspektiv, där genus istället förstås till ett flertal sociala aspekter. Genus analyseras därmed utifrån sociala koncept som kvinnligt respektive manligt, där olika strukturer kan synliggöra
samhällets tendens att kategorisera kön. Genusordningar som genomsyrar flera olika nivåer av samhället, där genusordningar ses till könsbundna normer som styr hur vi tänker i termer av genus (Hirdman 2003). Specifika tankefigurer kring könsroller kopplas till olika beteenden och egenskaper, vilket gör genusvetenskap till ett sätt att analysera och kritiskt granska diagnosinstrumenten i förhållande till olika nivåer av diskursiv makt. Där makt ses till hur diskursen framställer olika genusordningar, samt hur makt ses till det som ges ett större utrymme. Där genus alltid berör centrala aspekter som makt, vilket kräver att diskurs granskas utifrån ett makt- och
genusperspektiv (Andersson m.fl. 2011; Lykke 2011). Genusvetenskap förstås utifrån ett brett och tvärvetenskapligt område med inspiration från bland annat sociologi, psykologi och filosofi. Gemensamma drag innebär huvudsakligen fokus på genus ur ett samhällsperspektiv, där olika typer av maktförhållanden ses till centrala intresse
för vidare diskursiva analyser. Genusvetenskap syftar med andra ord på att belysa, samt problematisera olika aspekter kring genus. Målet är att införskaffa kunskap för att få en fördjupad förståelse för hur man teoretiserar genus. Där genusvetenskap fungerar likt ett verktyg för att kritiskt granska de processer som skapar och upprätthåller de genusordningar som existerar i samhället. Forskare inom genusområdet ser betydelsen av genus från de minsta aspekter av vardagen, till samhället som stort. Där genus bör ses utifrån ett historiskt perspektiv, då en central tanke inom genusvetenskap är att olika dimensioner av makt kan ses till en historisk bakgrund. Samt hur historien fortsätter påverka mänskliga förställningar kring genus (Lykke 2011). Genus förklaras som en social konstruktion, där köns uttryck ses till olika strukturer som förklara hur olika könsidentiteter både konstrueras och
definieras utifrån sociala och kulturella föreställningar (Andersson m.fl. 2011). Genus som därmed bör diskutera kön både ur ett biologiskt och ett sociokulturellt perspektiv. Genusvetenskap berör centrala aspekter som normkritik, kulturella och sociala konstruktioner och strukturer. Där genusordningar förstås till hur de skapar tankefigurer för hur människan beaktar och resonerar kring koncept som manligt och kvinnligt, som generera förklaringar till hur stereotypiska idéer kring kön
upprätthålls (Lykke 2011). Sociala fenomen som normer ses även som skapta av människan och blir på så vis innehåll för mänskliga attityder och uppfattningar för de genusordningar som existera i samhället. Normer som ses till sociala processer och blir på så vis en utgångspunkt för hur mänsklig världsuppfattning skapas och
upprätthålls. Kunskap skapas med andra ord i sociala sammanhang, där människans världsbild byggs utifrån vissa antaganden. Vilket innebär att kunskap inte kan
betraktas som en direkt objektiv sanning (Gilje & Grimen 2007; Bergström & Boréus 2018).
4.2 Hirdmans genusteori
Uppsatsens teoretiska utgångspunkt ses till Hirdmans genusteori, där maktaspekter blir centralt för vidare analys. Genus berör områden som könsbundna normer och olika förutsättningar som existerar i samhället (Hirdman 2003). Hirdman ansågs bäst lämpad för uppsatsens syfte, där språkliga konstruktioner granskas i relation till diskursiv makt och sociala relationer. Samt hur genus som social konstruktion alltid berör olika nivåer av makt (Hirdman 1988; Borèus & Bergström 2018).
Genusbegreppet
Hirdman introducerade genusbegreppet i Sverige som en förklaring till hur manligt respektive kvinnligt kan ses till sociala konstruktioner. Genusbegreppet förklaras som en utveckling av begreppen könsroll och socialt kön, där Hirdmans
genusbegrepp istället omfattar en mer komplex förståelse av hur samhället skapar och tänker kring konceptet som manligt kontra kvinnligt. Även om tankefiguren kring män och kvinnor ses som ständig föränderlig, är den alltid utifrån den mån att den biologiska skillnaden utnyttjas. Vilket fortsätter att både skapa och omskapa sociala föreställningar kring genus som existerar i samhället (Hirdman 1988). Genusbegreppet skiljer på kön som biologiska termer och genus som sociokulturella aspekter, där genusbegreppet används för att tala om mer än bara det biologiska könet. Vilket gör att genusbegreppet underlättar för diskursiva analyser, då genus förstås till ett verktyg för att nå förståelse för hur samhället och vetenskapen talar kring konceptet kön (Hirdman 2003). Hirdman menar att genus bör diskuteras i termer för diskursiv analys, samt hur genus förstås utifrån sitt sociala sammanhang. Diskursiva strukturer ses till hur kön beskrivs i olika diskurser, som synliggör hur samhällets kategorisering av kön skapar olika könsidentiteter och genusordningar. Kunskap ses vidare som ständigt påverkad av historiska, sociala och kulturella
aspekter, vilket innebär att mänskliga föreställningar om sociala fenomen alltid är i ständig rörelse och därmed föränderliga. Konceptet som manligt och kvinnligt ses på så vis formad utifrån sociala processer, där diskursivt handlande blir av intresse för analys. Genus bör med andra ord analyseras utifrån en social kunskapsproduktion, där genusordningar blir en teoretisk utgångspunkt för att belysa genus som en social produkt. Samt hur dessa bör studeras utifrån diskursiva strukturer, i förhållande till diskursiv makt. Makt blir på så vis centralt, där genusskillnader berör områden som normer och stereotypiska föreställningar i termer av skilda positioner och
förutsättningar i samhället. Sociala aspekter som normer ses vidare till kontextuella sammanhang för olika nivåer av makt och ordningar i relation till genus (Hirdman 2003).
4.3 Hirdmans förklaringsmodell
Enligt Hirdmans förklaringsmodell ses konceptet man och kvinna till liknelsen medelklass och underklass. Genussystemet ses utifrån två principer för hur män och kvinnor hålls isär, samt hur det manliga värderas högre än det kvinnliga. Den historiska föreställningen av mannen beskrivs vidare likt en norm, där kvinnan ses som avvikande och underordnade. Vilket Hirdman förklarar till hur det finns en existerande hierarki kring mannen, som kan liknas en manlig dominans. Könens idéhistoria ses vidare till ett resultat för hur kön görs, där stereotypiska
föreställningar kring hon och han är skapta av människan. Samt hur dessa tankar och idéer ordnar konceptet kön och bildar det Hirdman kallar genusordningen (Hirdman 2003). Mannen ses vidare till det ”normala” och är ständigt överordnat kvinnan. Där kvinnan blir beroende av mannen, som hon ständigt jämförs med. Hirdmans tre formler (A-B, A-a, A-icke A) illustrerar hur kvinnan är underordnad mannen. Där
enkönsmodellen förklarar hur mannen betecknas som A och kvinnan som B, vilket
belyser hur mannen och kvinnan särskiljs. Den andra tvåkönsmodellen betecknas A-a illustrerar hur mannen ses som fulländad och kvinnan som ofullständig. Där mannen ses som produktiv och kvinnan som svagare och mannens motsats. Samt hur kvinnan ses utifrån sitt biologiska öde för passivitet och reproduktion. Den tredje modellen betecknas A-icke A, vilket är grundformen för de andra två formlerna. Denna illustrerar hur kvinnan alltid är en ”icke-man”, där kvinnan snararare blir ett objekt än något icke-närvarande (Andersson m.fl. 2011). Hirdmans förklaringsmodell presenteras vidare i separata underrubriker för att förtydliga olika begrepp.
Genuskontraktet
Hirdmans teori bygger på idén om hur människan skapat osynliga regler och normer kring kön, som påverkar mänskliga föreställningar kring manligt och kvinnligt. Vad som anses vara idealtyp för man respektive kvinna ses till hur könsbundna
tankefigurer skapats utifrån samhällets normer. Båda könen interagerar med varandra, där genus ses utifrån en social ordning som bibehålls i genuskontraktet. Genuskontraktet ses till hur samhällets alla medborgare är med och systematiskt ordnar kön. Där olika maktstrukturer ses till mänskliga föreställningar och
förväntningar på olika beteenden och egenskaper, vilket både bibehåller och skapar specifika könsroller och könsidentiteter (Hirdman 2003).
Alla är med och skapar genusordningen
Normer ses till en mänsklig produkt och olika nivåer av makt, där normer ses likt samhällets sätt att förmedla budskap och regler kring olika könsroller.
Föreställningar som upprätthålls av rådande normer i samhället, oavsett det ses till medvetna eller omedvetna processer som skapar tankefigurer kring olika könsroller. Normer ses till både icke-språkliga och språkliga maktstrukturer. Normer både
reproduceras och bibehålls genom att förmedla önskvärda, respektive icke-önskvärda beteenden för samhällets genusordningar som konstituerar sociala koncept som han och hon. Där könsbundna normer bibehåller uppdelningen av genusordningen, samt hur normer speglar samhällets syn på man kontra kvinna. Vidare kopplas makt till hur mannen ses som norm och kvinnan dess motsats, där könsbundna normer ofta upplevs som fullt normala, likt en sanning som oftast sker på ett omedvetet plan. Genusordningen blir på så vis ett sätt för samhället att kategorisera kön, vilket styr föreställningar för hur något är eller bör vara i termer av genus och genusrelaterade skillnader. Genusordningen bibehålls genom genuskontraktet, där alla människor är med och formar tankefigurer kring män kontra kvinnor, samt hur människan fostras in i ramen för olika genuskonstruktioner. Där genus alltid berör olika maktstrukturer, som ses centrala för hur sociala konstruktioner ligger till grund för de
genusstrukturer som existerar i samhället (Hirdman 2003).
Det manliga värderas högre än det kvinnliga
Mannen ses till högre status än kvinnan, vilket innebär att det män gör tendera att ges ett högre värde av samhället. Mannen gynnas genom att ges ett större utrymme, vilket förstås utifrån ett större maktperspektiv, där mannen blir likt en norm.
Kvinnans plats i samhället och kvinnans karaktärsdrag ges ett mindre värde, där hon ständigt jämförs med mannen. Vilket ses till hur kvinnan genom historien beskrivs likt en sämre variant än mannen och kan spåras ända tillbaka till 400-talet f.Kr. Idéhistoria belyser på så vis hur motsatser kring manligt och kvinnligt byggts upp och reproducerats genom tiderna (Hirdman 2003). Enligt Hirdman ses
genuskonstruktioner högst närvarande även i dagens 2000-tal, då kvinnan fortfarande framställs som åtskild från mannen. Även om tonläget förändrats något genom tiderna, så fortsätter det historiska perspektivet på kön att leva kvar (Hirdman 1988). Hirdman ger ett exempel som ses till den darwinistiska utvecklingsläran fortfarande hänger kvar, där kvinnan beskrivs utifrån hur kvinnokroppen blir likt ett objekt, med ett enda syfte att föda. Hirdman menar dock att den historiska synen på mannen förföljer även honom, skillnaden är att mannen har en större dominans och mer positiv klang än kvinnan. En bild som upprätthålls genom att kvinnan ständigt görs älskvärd, passiv och känslig, medan mannen görs kompetent, produktiv och stark (Hirdman 2003).
Kvinnor och män hålls isär
Då kvinnor och män ses till varandras motsatser, innebär manligt respektive kvinnligt ett åtskiljande utifrån sociala processer och föreställningar. Detta innebär att mänsklig handling representerar uppdelningen för hur kvinnor kontra män behandlas olika (Hirdman 2003). Hirdman menar att bakom föreställningarna kring kvinnan, existerar det självklara manliga privilegiet som en form av överordning. Där stereotypiskt tänkande upprätthålls genom att genuskontraktet blivit likt en tabu att bryta. Samt hur grundegenskaper för könsbundna normer förmedlar vad det innebär att vara man kontra kvinna blivit lika naturligt som luften vi andas. Makt bli på så vis alltid central, där makt är ständigt närvarande i isärhållandet av man och kvinna. Samt hur mannen ses till positiva attribut som förstånd, styrka och kontroll och kvinnans attribut istället ses till negativa attribut som mjuk, känslosam och svag. Det är i detta isärhållande som genusordningar och genuskontraktet skapar starka
genusladdningar, där maktaspekter ständigt bör analyseras, belysas och kritiseras.
Genus som en social konstruktion innebär att genus både skapas och bibehålls av
människan, där normer och stereotyper blir ett sätt för samhället att kategorisera och separera på män och kvinnor (Andersson m.fl. 2011; Hirdman 1988).
5. METOD
Metod ses till uppsatsens syfte och tillvägagångsätt, där kritisk diskursanalys ses inom ramen för kvalitativ ansatts, där båda har liknande förhållningsätt till text. Kritisk diskursanalys ses vidare till intresse för diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner, där diskurs som social praktik synliggör makt som ständigt
närvarande. Diagnosinstrumenten ses utifrån centrala aspekter för makt och genus. Där text inte enbart ses utifrån det som uttryckligen sägs, utan till dess förmåga att påverka människans sociala verklighet (Bergström & Borèus 2018). Då uppsatsen ses till nivå för kandidatuppsats, lyfts även forsknings etiska principer enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2002).
5.1 Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys ses främst till behovet att förstå diskursens språkliga konstruktioner utifrån olika maktstrukturer som döljer sig i texten, samt hur
diskursen själv ses som en social praktik. Diskursens språkliga struktur påverkar och ordnar människans sociala värld, där diskurs både kan gynna och missgynna
specifika grupper och individer. Där text inte ses som format i ett socialt vakuum, utan utifrån sociala och komplexa processer. Diskurs som social praktik innebär att diskursen skapar betydelse för mänskliga relationer, sociala identiteter, grupper, kulturer och normer. Där diskurs ses till textens egentliga mening och inte enbart till det som uttryckligen sägs, utan även i termer av icke-språkliga aspekter (Ahrne & Svensson 2015). Vidare ses kritisk diskursanalys till dess användbarhet för att synliggöra olika nivåer av makt i förhållande till sociala konstruktioner ur ett genusperspektiv. Där kritisk diskursanalys belyser hur diskurs skiljer sig från
konceptet text i den mening att det innefattar både text som språklig konstruktion och sociala processer. Diskurs förstås utifrån dess bidrag för mänskligt kunskapssystem genom dess sätt att framställa olika sociala fenomen som genus. Fokus ligger även på hur specifika ordval, strukturer och meningsbyggnader ses till termer för de idéer och föreställningar som skapas (Bergström & Borèus 2018). Kritisk diskursanalys blir på så vis intressant för att förstå diagnosinstrumentens språkliga konstruktion i relation till hur samhällets normer kan spegla genusrelaterade skillnader, som i sin tur påverkar tolkningen av autism.
Inom kritisk diskursanalys ses diskurs till intresset för relationen mellan diskurs och samhällsvetenskapliga fenomen, som blir ett sätt att synliggöra hur språkets
konstruktioner får betydelse för mänsklig förståelse. Där diskurs som social praktik ses till förmågan att påverka och reproducera kunskap som påverkar människans kunskapssystem och olika föreställningar. Maktstrukturer till hur normer skapar specifik kunskap som kan reproduceras i olika diskurser, där kritisk diskursanalys sker genom olika tekniker för att blottlägga textens egentliga mening och
maktstrukturer. Där olika språkanvändningar ses till metaforer, bildspråk, ordval, tematisering och meningsbyggnader. Kritisk diskursanalys blir ett redskap för att avslöja makt på olika nivåer och hur diskurs förstås som en social praktik. Vilket innebär att diskursen påverkar hur vi uppfattar och tolkar text som ses till en mänsklig produkt. Diskursen har med andra ord en förmåga att påverka mänskliga föreställningar kring olika grupper, kulturer och individer som blottläggs genom att analysera hur diskursen beskriver olika sociala fenomen och blir en social praxis. Där språket ses som centralt för vad språket syftar till genom att granska hur
värdeladdade ord används för att beskriva olika sociala fenomen. Analys sker på olika nivåer för att förstå kontextuella sammanhang, som därmed inte enbart blir av intresse för det som skrivs, utan även utifrån det sammanhang det producerats i (Bergström & Borèus 2018). Då kritisk diskursanalys inte ser text till en
slumpmässig samling ord, utan som rationellt organiserad förstås ordval till hur de blir bärare för budskap. Texten ges med andra ord en mening, där diskursiva strukturer förstås till den kunskap som skapas kring olika grupper och identiteter. Vilket gör makt till ett centralt koncept inom kritisk diskursanalys, där makt förstås utifrån det som ges ett större utrymme, samt det som exkluderas eller ges ett mindre utrymme. Makt berör även det som beskrivs som mindre värt, hur vissa grupper och identiteter eftersträvas, vilket allt annat jämförs med. Diskurs som mänsklig handling ses till hur diskurs blir innehåll för agenters mening. Där makt synliggörs i hur olika fenomen framställs och påverkar mottagarens tolkning, oavsett om det sker på en medveten eller omedveten plan. Hur diskurs påverkar mottagaren ses till hur specifika eller isärhållande termer används regelbundet för att konstituera eller kategorisera människor. Där diskurs även kan skapa konsekvenser för hur
mottagaren drar slutsatser och distinktioner kring liknande fenomen och på så vis skapar ett specifikt kunskapssystem. Olika nivåer av makt illustreras genom att diskursen bibehåller och reproducerar mänskliga föreställningar kring specifika fenomen. Makt ses till hur diskurs kan framställa olika grupper som mindre värda, där läsaren blir mottagare för en specifik kunskaps syn som även kan påverka
framtida associationer. Diskursiva strukturer blir av intresse då kategorisering inte är givet av naturen, utan där diskurs blir ett sätt att ordnar människor, som i sin tur påverka mottagarens sociala verklighet. Vilket innebär att sanning inte heller kan ses som objektiv, där kritisk diskursanalys blir av intresse för det som inte sägs då det som exkluderas kan synliggöra dold makt. Där även de snävaste former av diskurs innehåller budskap kring hur sociala fenomen kan förstås till olika maktstrukturer (Bergström & Borèus 2018).
5.2 Makt
Kritisk diskursanalys, som är en inriktning inom kritisk teori belyser hur konceptet
makt är centralt för vidare analys av relationen mellan diskurs och olika
samhällsfenomen. Konceptet makt ses i uppsatsen utifrån två större namn inom kritisk diskursanalys, som även blev inspiration för uppsatsens tematisering. Där lingvisten Fairclough, som ses till inriktningens skapare först belyser makt i den verkliga domänen. Samt hur filosofen Foucault vidare introducerar tankar kring olika former av makt och hur makt ses som ständigt närvarande (Bergström & Borèus 2018).
Fairclough
Fairclough ses till idéer om makt i den verkliga domänen och dold makt, samt hur makt gör tre saker med människan. Fairclough kopplas till uppsatsens syfte att analysera diagnosinstrumentens språkliga konstruktion i förhållande till genus och hur makt kan påverka människans sociala verklighet (Bergström & Borèus 2018). Fairclough menar att oavsett hur vi förstår makt, måste den som analyserar makt betrakta sociala relationer och dess specifika struktur i den verkliga domänen. Där alla former av språkbruk ses som en kommunikativ händelse utifrån tre dimensioner för text, diskursiv praktik och social praktik. Där text innebär alla former av språk, samt hur diskursiv praktik förstås utifrån hur diskurs både blir en produktion och konsumtion. Diskurs som en social praktik ses till hur diskursen både påverkar och påverkas av relationen mellan samhälle och människa och därmed ses likt en
mänsklig handling (Bergström & Borèus 2018).För att förstå olika maktförhållanden belyser Fairclough diskurs utifrån hur den gör tre saker med människan och
samhället som stort. Den första ses till hur diskurs som ideationell funktion innebär att diskurs förmedlar någon form av föreställning om hur något är eller borde vara.
Den andra är hur diskurs har en relationell funktion, vilket innebär att den samtidigt
är knuten till olika interpersonella aspekter som skapar bestämda relationer mellan olika grupper. Så skapas också den tredje funktionen, där diskurs konstruerar olika identiteter genom dess förmåga att kategorisera människor. Fairclough menar dock att alla sociala praktiker inte nödvändigtvis bara behöver vara diskursiva, utan syftar till hur de både formar och reproducerar kunskap, sociala relationer och identiteter. Utgångspunkten är hur språket alltid ses som en del av sociala praktiker, samt hur alla former av språk ses till en kommunikativ händelse. Där makt i den verkliga domänen ses till hur sociala identiteter förklarar hur olika sociala koncept som man, kvinna, lärare och arbetare formas inom en specifik kontext. Vilket innebär att sociala identiteter är föränderliga, där föreställningarna kring specifika identiteter påverkas av det sammanhang de produceras i. Vilket även synliggör dold makt, där identiteter och grupper inte är givna av naturen, utan ses till hur sociala fenomen framställs i ett positivt eller negativt ljus som kan synliggöra dold makt (Bergström & Borèus 2018).
Foucaults
Foucault syn på makt som ständigt närvarande kopplas till uppsatsens syfte för hur makt kan ses till hur diagnosinstrumenten begreppsliggjort autism. Samt hur diskursiva strukturer kan ses utifrån olika nivåer av makt i relation till sociala fenomen som genus (Bergström & Borèus 2018).
Foucaults teori förklaras till hur konceptet makt inte handlar om makt över andra, utan istället till makt som utspridd, föränderlig och ständigt närvarande. Diskurs ses med andra ord inte enbart utifrån en språklig praktik, utan även hur det inte enbart berör regler för hur man talar om något, där intresset även ses till hur
språkanvändningen förstås utifrån sitt sociala sammanhang. Där olika makttekniker kan avslöjas genom att studera icke-språkliga praktiker, samt hur diskurs som social praktik ses till de reaktioner och föreställningar den skapar. Foucault illustrerar makt som ständigt närvarande genom sin tolkning av vansinnet, där den historiska bilden inte enbart studeras utifrån språkliga praktiker, utan även utifrån hur den historiska epoken skapar specifika föreställningar kring vansinnet. Sociala fenomen som studeras måste med andra ord ses i relation till det sammanhang fenomenet befinner sig i. Där innebörden är föränderliga beroende på vilket sammanhang det tolkas till. Foucault analyserar på så vis inte bara de språkliga praktikerna, utan även dess innebörd inom den historisk epoken. Maktförhållanden som existerade inom mentalsjukhusen speglas därmed i diskursen, där analys av konceptet vansinne blir bärare för budskap som förmedlar hur något är eller bör vara. Vidare belyser detta hur specifika föreställningar skapas och reproduceras i diskurser, oberoende om detta sker genom medvetna eller omedvetna processer, där diskurser inte bara speglar idén kring det sociala fenomenet som beskrivs, utan även hur dessa bibehålls av den språkliga praktiken. Makt blir ständigt närvarande då diskurs bör förstås utifrån hur makt opererar genom kunskap, samt hur människans sätt att kategorisera individer och grupper berör olika nivåer av makt. Kritisk diskursanalys belyser vikten för hur diskursiva ordningar kan synliggöra frågor om exploatering, förtryck och
maktojämlikheter (Bergström & Borèus 2018).
5.3 Etiska reflektioner
Forskning ses till en viktig del för samhällets utveckling, vilket också ställer krav på den forskning som bedrivs. Forsknings etiska principer lyfts enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, där forskning bör innehålla väsentliga frågor, inte göra skada och bör hålla en hög kvalité som innebär att forskningen kan generera ökad
kunskap. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning innebär de studier som inkluderar människor, där denna typ av forskning måste skydda individerna från otillbörlig insyn, kränkning, samt psykisk eller fysisk skada. Där individskyddskravet blir utgångspunkten för forsknings etiska överväganden (Vetenskapsrådet 2002). Då uppsatsen inte baserats på forskning i form av mänsklig interaktion, intervjuer eller observationer har individskyddskravet övervägts utifrån hur jag som skribent talar om autism och genus. Där etiska reflektionerna ses till vikten att undvika skada, samt hur uppsatsens värde kan bidra till ökad kunskap.
Att inte göra skada sågs till de individer som området berör, där reflektioner togs utifrån hänsyn till hur uppsatsen kan tolkas ur ett individperspektiv. Där kontunerliga reflektioner kring arbetsprocessen ses till hur forskaren bör vara medveten om hur forskning kan påverka mottagaren (Helgesson 2015; Hallerstedt 2006). Reflektioner som sågs till ämnets känslighet för hur individer och autism diagnostisering
framställs i uppsatsen. Reflektioner som innebär att jag som skribent beaktar och undviker termer som riskerar att osynliggöra individen, eller framställer individ och diagnos som en och samma. Vilket görs genom att använda termer och formuleringar som istället lyfter individen och tydliggör hur individen inte är sin diagnos.
Genus ses vidare till hur det kan tolkas till en känslig diskussion för vissa individer och grupper, vilket innebär att några aspekter tydliggöras från min sida. Först hur genusbegreppet används för att belysa vikten av ett genusperspektiv, utifrån syfte att granska diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner. Samt hur genus förstås som en social konstruktion, där vikten även ses till individuella skillnader. Syftet ses med andra ord till hur uppsatsen kan synliggöra en eventuell kunskapslucka kring genus och autism. Samt hur könsbundna normer och stereotypiska föreställningar kring genus skapar olika förväntningar och krav, som ses till hur olika maktförhållanden fortfarande existerar i samhället (Hirdman 2003). Vidare synliggörs hur uppsatsen
inte innebär att det existerar självklara skillnader mellan män och kvinnor. Inte heller
finns det någon avsikt att minimera vidare diskussioner kring diagnostisering och individens rättighet att få vara den man är, oavsett diagnos eller biologiskt kön. Koncept som ”normal” respektive ”onormal” undviks därmed till största mån. Där utebliven diskussion inte bör tolkas till bristande signifikans, utan istället till en nödvändig avgränsning med förståelsen för en sådan diskussions magnitud. Vidare reflektioner ses till forskningsområdet och dess eventuella värde för framtida studier (Helgesson 2015). Där uppsatsen ses till värde för vidare forskningsintresse av autism ur ett genusperspektiv. Ett forskningsintresse som inte enbart ses till fokus på diagnosinstrumentens språkliga konstruktioner, utan även till subjektiv upplevelse av autism. Vilket innebär att ökad forskning om flickor med autism bör ses till ett större intresse för individuella skillnader och erfarenheter. Där kvalitativa studier ses till förmågan att belysa individens egen förståelse av sina svårigheter och behov.
6. MATERIAL
Material ses till hur arbetsprocessen blev likt en stegvis process, där uppsatsens syfte lede fram till olika moment för insamling och urval. Bearbetning och analys ses till hur uppsatsen strukturerades upp, samt hur tematisering underlättade att besvara uppsatsens frågeställningar.
6.1 Insamling och urval
Material ses till hur aktuella diagnosmanualler och bedömningsformulär som används vid klinisk autism diagnostisering, styrde insamling och urvalsprocess.
