Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng på avancerad nivå
Grundskoleelevers uppfattningar av
Indien och hinduism
Elementary school students views of India and Hinduism
Jesper Henell
Lärarexamen 270 hp Handledare: Ange handledare
Religion och lärande 2011-06-01
Examinator: Bodil Liljefors-Persson
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att genom en fallstudie undersöka hur grundskoleelever uppfattar Indien och hinduism. Detta har undersökts genom en analys av resultatet utifrån postkoloniala teorier om orientalism. Jag har även försökt återknyta detta resultat till hur undervisningen i skolan vad gäller Indien och hinduism ser ut. Mitt urval och tillvägagångssätt består av 10 elevintervjuer och 1 lärarintervju. För att uppnå syftet har jag utgått från ett antal teoretiska utgångspunkter som hör orientalismen till, såsom: Eurocentrism, Den Andre, exotism, Västerlandet och vi-och-dem. Undersökningen visar att informanterna till stor del har en väldigt enkel och onyanserad bild av Indien och hinduism. Till viss del stämmer de
orientalistiska begreppen in på informanternas uppfattning, däremot finns det knappt några spår av nedsättande värderingar som annars genomsyrar ett eurocentriskt synsätt.
Informanternas uppfattning om undersökningsområdet bygger mycket på det som lärts ut i skolan och återspeglar väl det undervisade stoffet.
Nyckelord: eurocentrism, hinduism, Indien, orientalism, postkoloniala teorier, undervisning, ungdomars uppfattning
Innehåll
1. Inledning 4
1.1. Syfte 6
1.2. Frågeställning 7
2. Litteraturgenomgång och teoretiska perspektiv 8
2.1. Globalisering, mångkulturalism och främlingsfientlighet 8
2.2. Postkoloniala perspektiv och teorier 12
2.2.1. Orientalism och Den Andre 13 2.2.2. Orientalism och Indien 16
3. Metod 18
3.1. Kvalitativ undersökning 18
3.1.1. Intervjuer 19
3.2. Tillvägagångssätt 20
3.2.1. Urval 21
4. Informanternas syn på Indien och hinduismen 23
4.1. Orientalism och eurocentrism: Synen på Den Andre 23
4.1.1. Synen på samhället 24 4.1.2. Synen på religionen 26 4.1.3. Synen på hinduer 28
4.2. Undervisning 30
4.2.1. En lärares upplägg av hinduismundervisning 32
5. Slutsatser 35 5.1. Avslutande diskussion 38 6. Referenser 40 6.1. Tryckt litteratur 40 6.2. Internet 41 7. Bilaga 42 7.1. Bilaga: Intervjuguide 42
1. Inledning
I kursplanen för religionskunskap i grundskolan (jag har utgått från Lgr 11 då den kommer vara mer relevant för mig som utexaminerad lärare) uttalar Skolverket vikten av att elever förstår och utvecklar kunskaper om religioner och andra livsåskådningar i det egna samhället och på andra håll i världen. Genom undervisningen ska eleverna bli uppmärksamma på hur människor inom olika religiösa traditioner lever med, och uttrycker, sin religion och tro på olika sätt. Skolverket vill i och med detta minska främlingsfientlighet och öka toleransen mot andra livsåskådningar och sätt att tänka.1 I det globaliserade samhälle som vi nu lever i kan enskilda händelser skapa ramaskri på andra sidan jordklotet, jag tänker ex. på
Muhammedkarikatyrerna eller när amerikanska pastorn Terry Jones brände en koran och skapade genom denna handling upplopp i Afghanistan. I ett så pass sekulariserat samhälle som vi lever i Sverige, åtminstone om man ser till traditionell institutionell religion,2 kan dödshot och våld verka avlägset när det rör sig om religiösa provokationer likt de ovan nämnda. Att kombinera en modern chefsposition eller politiskt ämbete i samhället och samtidigt vara djupt troende och besöka heliga platser kan i vissa kulturer ex. Indien te sig helt naturligt medan offentliga ämbeten och religion inte bör kombineras i andra.3 Att skapa en medvetenhet och tolerans mot andra kulturer och religioner kan därför vara mer angeläget än någonsin att lära ut. I religionskunskapslärarens arbete ligger det även ett ansvar att skapa en nyanserad och inte minst humanitär bild av andra kulturer och religioner som är i minoritet i vårt samhälle. Edward Said myntade begreppet Orientalism 1978 som belyste den syn av överlägsenhet som präglat västvärlden när man studerat kulturer och religioner i Mellanöstern och Asien.4
I början av 2000-talet uppgick, som en följd av migration, andelen utlandsfödda personer och deras barn till drygt 20% av Sveriges befolkning. I takt med denna utveckling har det svenska religiösa landskapet förändrats radikalt. Invandringen och globaliseringen har inte enbart fört hit nya människor och arbetskraft, vi har även fått ta del av all världens religioner som islam, hinduism, buddhism, jainism osv. Idag möter svenskar, åtminstone i de större städerna, nya religiösa traditioners såväl fysiska som ideologiska närvaro. Detta
1http://www.skolverket.se/content/1/c6/02/38/94/Religionskunskap.pdf 2011-04-11 s. 74
2
Andersson, Daniel och Åke Sander(Red.) (2009) Det mångreligiösa Sverige: Ett landskap i förändring. Lund: Studentlitteratur, s.38
3
Andersson och Sander (2009), s. 41
4
behöver i sig inte innebära att gemene man kommer i kontakt med annorlunda religiösa traditioner och religionsutövanden. Få svenskar har antagligen besökt en svensk moské eller en gurudwara och många har förmodligen relativt vaga eller stereotypa idéer om hinduism eller hur det är att leva som östkyrklig eller sikh.5 Delar av syftet med denna uppsats är att ta reda på om detta stämmer vilket i så fall kan ses som problematiskt både utifrån det faktum att utlandsfödda personer och deras barn utgör drygt 20% av Sveriges befolkning, och
förmodligen representerar många av dessa religioner, samt utifrån innehållet i kursplanen i religionskunskap.
Kursplanen Lgr 11 i religionskunskap för grundskolan trycker mycket på att utveckla elevernas förståelse och respekt för att människor har olika sätt att leva och värdera inslag i livet. I den nya kursplanen belyser man även en ny aspekt av religionsämnet, nämligen att eleven ska kritiskt granska källor och samhällsfrågor. Detta uttrycks på följande vis:
Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att kunna tolka kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner. Eleverna ska också ges
möjligheter att utveckla kunskap om hur man kritiskt granskar källor och samhällsfrågor med koppling till religioner och andra livsåskådningar.6
Jag ska visserligen inte gå in specifikt på hur elever förhåller sig till källkritik men däremot handlar en viktig del av uppfattningen om det avlägsna och främmande, som trots allt andra kulturer och religioner utgör, om att ifrågasätta och kritiskt granska den bild som målas upp av bl.a. media. Har samhället i allmänhet och skolan i synnerhet lyckats att tillgodose en nyanserad och ”rättvis” bild av Indien och hur dess kulturyttringar kan se ut eller slåss man som lärare fortfarande mot en exotifierad nidbild om en underlägsen kultur hos eleverna?
Utifrån resultatet av min undersökning om elevernas uppfattning av Indien är det naturligtvis viktigt att förankra detta i undervisningen och vad man som lärare kan tänkas behöva arbeta mer med för att försöka skapa en än mer nyanserad bild av Indien och dess kulturer eller i värsta fall för att uppfylla kursmålen. Oddbjørn Evenshaug och Dag Hallen skriver i sin bok Barn- och ungdomspsykologi om den pedagogiska triangeln.7 De påpekar att det dialogiska förhållandet mellan elev och lärare inbegriper en tredje aspekt, nämligen innehållet i förhållandet. Som lärare och vuxen har man ett ansvar gentemot barn eller elever i
5Andersson och Sander (2009), s. 15-16, 31 6
http://www.skolverket.se/content/1/c6/02/38/94/Religionskunskap.pdf 2011-04-11 s. 74
7
och med att det är läraren som besitter mest kunskap och erfarenhet. Lärare är inte bara verktyg för att förmedla fakta utan förebilder som påverkar elever utifrån sina erfarenheter. För att skapa förtrogenhet i förhållandet mellan elev och lärare är den psykologiska aspekten i yrket viktigare än någonsin då vi hela tiden går ifrån den decentraliserade lärarrollen. Det vill säga att allting inte längre utgår från läraren i undervisningen.8 Eleverna får mer att säga till om vilket även innebär mer ansvar från deras sida. Att ifrågasätta och kritiskt granska det material man kommer över blir desto viktigare färdigheter att behärska från elevens sida när man nu på ett mer enskilt sätt inhämtar kunskap. Det blir även viktigt att behärska detta kritiska förhållningssätt med tanke på att mycket av den information vi kommer över ex. på internet ofta saknar en facklig kritisk korrekturläsning av behörig person. När läraren tar ett steg ner från den auktoritära piedestalen krävs det en annan form av didaktik för att nå ut till eleverna. Det blir tal om en tvåvägskommunikation mellan lärare och elev som krävs för dagens lärare och gör att religionsämnet blir både mer motiverande och spännande att studera.
1.1. Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur grundskoleelever uppfattar Indien och hinduism vilket jag avser analysera genom postkoloniala teorier om orientalism. Jag vill genom detta belysa elevers uppfattning av en, i Sverige relativt liten, invandrargrupp men som globalt sett utgör en betydande del av världens befolkning, och som blir allt mer angeläget att ha
kännedom om i det mångkulturella samhälle vi lever i. Genom denna fallstudie vill jag ta reda på om föreställningar om främlingsfientlighet och exotifierade världsuppfattningar stämmer in på elevernas uppfattningar i det globaliserade samhälle och mångkulturella skola i lever i idag, och som ställer höga krav på visad respekt och tolerans gentemot varandra. Jag vill även återknyta detta resultat till hur undervisningen i skolan vad gäller Indien och hinduism ser ut.
8
1.2. Frågeställning
Hur uppfattar elever i årskurs 9 Indien och hinduism?
o Hur väl stämmer elevernas uppfattning in på de postkoloniala perspektiv som finns representerade i orientalism, såsom: Eurocentrism, Den Andre, exotism, Västerlandet och vi-och-dem?9
Hur ser upplägget av hinduismundervisningen på skolan ut utifrån en lärares perspektiv?
9
2. Litteraturgenomgång och teoretiska perspektiv
Den komplexa process det innebär att komma fram till människors uppfattning om ett
främmande land och dess kultur kräver en rad förtydliganden och konkretiseringar av begrepp som tillsammans utgör en grund för de slutsatser jag sedermera kommer fram till. I följande avsnitt kommer jag att börja med att summera upp forskningen kring begreppen globalisering, mångkulturalism och främlingsfientlighet. Dessa begrepp är relevanta för min uppsats på så sätt att de påverkar hur ungdomar i dagens Sverige kan tänkas resonera och uppfatta andra länder och kulturer. Jag kommer sedan att gå in på de postkoloniala teorier och begrepp jag utgår ifrån vid min analys av undersökningsresultatet, vilka är kopplade till orientalism och synen på Den Andre.
2.1. Globalisering, mångkulturalism och främlingsfientlighet
Under 1990-talet gavs en enorm mängd litteratur i ämnet globalisering ut över den internationella akademiska bokmarknaden. I Sverige har debatten mestadels handlat om världsmarknadens globala expansion. Kulturens globalisering blir ofta ur detta perspektiv en ”coca-colaisering” av världen, dvs. en produkt av den västerländska kulturen. Detta innebär även i förlängningen att globaliseringsdebatten förhåller sig ur ett eurocentriskt perspektiv.10Globaliseringen är en komplex och mångfacetterad process som innehåller en rad olika dimensioner: kulturella, politiska, teknologiska, ekonomiska och ekologiska. Eftersom den här uppsatsen rör religion och kultur kommer jag främst att fokusera på den kulturella aspekten av globalisering. Kulturer har aldrig utgjort några fasta och homogena enheter som enkelt definieras utifrån en enda kärna eller bas. Detta blir än mer tydligt i och med den ökande globaliseringen som medför att vissa kulturella sammanhang som tidigare haft en viss stabilitet nu är i upplösning. Kulturer ersätts av kulturella flöden och identiteter är i
förändring. Till de förändringar som följer med globaliseringen kan det faktum att begrepp som ”kultur”, ”identitet” och ”etnicitet” inte bara fått nya betydelser utan även ofta tillskrivs politiska innebörder. Frågor relaterade till kultur och mångkulturalism är idag väldigt
angelägna frågor världen över. I Sverige, och en rad andra länder, är detta kopplat till två delvis sammanhängande förändringsprocesser: framväxten av å ena sidan vad som brukar
10
Eriksson, Catharina, Maria Eriksson Baaz och Håkan Thörn(red.) (2005) Globaliseringens kulturer: Den
kallas det mångkulturella samhället och å andra sidan nya former av främlingsfientlighet och rasism.11
För svenskar förknippas främlingsfientlighet och rasism kanske inte i första hand med indier, vilket har sin naturliga förklaring i att hinduer i Sverige utgör en relativt liten grupp. Därmed inte sagt att forskningsområdet inte skulle vara angeläget, tvärtom. I det globaliserade och mångkulturella samhälle som vi i Sverige lever i är etniska minoriteter viktiga för att bättre förstå och respektera olika kulturella och religiösa yttringar som detta moderna
samhälle medför. Att hinduer i Sverige utgör en relativt liten grupp bidrar i sin tur till att i viss mån bromsa dynamiken i utvecklingen. För svenska hinduer finns det ex. föga utrymme att ”ta plats” och utåt synliggöra de egna religiösa och kulturella identiteterna så som storslagna tempelbyggnader, omfattande sakraliseringar av landskapet osv. som det förekommer i mer hindutäta länder. När det rör sig om en så liten grupp som hinduer i Sverige trots allt gör, bidrar det naturligtvis till att den offentliga debatten inte fokuserar på Indien och hinduism i samma utsträckning som ex. islam. Upplevelser av marginalisering kan däremot föda frustrationer som leder till radikaliserade uttolkningar av traditionen. En svenskfödd informant som i sin ungdom attraherades av en mer aggressiv form av hindunationalism berättar: 12
Stoltheten över det egna arvet stod i skarp kontrast med vardagen i Sverige, där så kallade ”utlänningar” många gånger möts av negativa vibrationer och inte sällan tillmälen av svenskar …som ”svartskalle” eller ”stick hem till Kina”. Sett i backspegeln var därför mitt engagemang i hinduismen och den indiska identiteten i början en reaktion på ett utanförskap som påtvingades av omgivningen. Jag var svensk – kanske mer ”svensk” än de flesta svenskar – men tilläts inte att vara det enbart på grund av mitt utseende.13
Utifrån det här uttalandet blir det tydligt att de förändringsprocesser som sker i det moderna mångkulturella samhället med nya former av främlingsfientlighet och rasism, föder ett ökat etniskt engagemang och en radikaliserad tolkning av den egna religionen hos den utsatte.
Religion är ett väldigt heterogent begrepp som ständigt utvecklas och anpassar sig till sin omgivning, detsamma gäller även hinduism. Globalisering och migrationer manar fram
11Eriksson, Eriksson Baaz och Thörn(2005), s.14-15 12
Andersson och Sander (2009), s. 207
13
definitioner och avgränsningar av de egna religiösa identiteterna i möte och konfrontationen med andra i en pluralistisk miljö. Detta kan gå i ett par olika riktningar. För det första kan det förstärka behoven av uppsummeringar och förenhetliganden, för det andra kan det gå i motsatt riktning genom uppblomstringen av regionala och subreligiösa traditioner, liksom framväxten av kreativa nytolkningar av nedärvda traditioner. I Sverige har mångfalden av hinduiska traditioner i flera avseenden återskapats och mångdubblats, snarare än
homogeniserats. I en diasporasituation sker överföringen av den religiösa traditionen inte lika spontant som då denna finns inbäddad i den omgivande kulturen och samhällslivet.
Minoriteten tvingas att reflektera över sin egna religiösa identitet och inte minst att förklara den för sin omgivning.14 På grund av den relativt lilla grupp som indiska hinduer utgör i det svenska samhället blir omgivningen inte bekant med hinduism och Indien i samma
utsträckning som ex. islam, vilket naturligtvis påverkar undersökningsresultatet för den här uppsatsen.
En uppsummering eller standardisering av religionen kan fylla flera olika funktioner. Det blir ett sätt att definiera den egna religiösa traditionen, både för sig själv och föra andra, och vidareföra den till nya generationer. Standardiseringar tjänar slutligen syftet att skapa enhet i mångfalden av hinduiska identiteter. Detta är inte begränsat till diasporahinduer utan försiggår även i den moderna Indien, och drivs på av ledande organisationer som önskar skapa hinduisk enhet på ett globalt plan15. Karakteristiskt för utvecklingen inom svensk diasporahinduism är att andra/tredjegenerationen i större utsträckningen ställer krav på och aktivt söker ”förklaringar” till rituella förehavanden och andra traditionselement. Sådana rationaliserande förklaringar erbjuds i stor utsträckning av den globaliserade och
neovedantiskt präglade hinduism som förmedlas via bl.a. internet. I den processen ingår att ”ta det bästa från båda världar”, dels den indisk/asiatiska och den svensk/västerländska, inte att slaviskt följa någotdera.16
Mångkulturalism har funnits sedan 1960- talet, både som forskningsfält och utbildningsmodell. I Europa har mångkulturalismen fått genomslagskraft genom efterkrigstidens migration. Debatten har mestadels handlat om etniskt marginaliserade gruppers politiska och kulturella representation och deras ifrågasättande av de normsättande gruppernas kulturella bestämmanderätt. Ser man till Sverige och svensk skolpolitik kan man
14
Andersson och Sander (2009), s. 210-212, Jacobsen, Knut (1997), Hinduism i diaspora: Religios endring og
norsk kontekst. Kirke & kultur(1997), Vol. 102, No. 4/5, Oslo: Universitetsforlaget, s. 446-448
15
Jacobsen (1997), s. 446-448
16
säga att mångkulturalism före mitten av 1970-talet präglades väldigt mycket av
assimilationspolitik, dvs. att fösa in invandrade individer i en s.k. etnisk svensk kulturell sfär. 1975 slopade riksdagen den tidigare assimilationspolitiken och ville i större utsträckning främja upprätthållandet av en etnisk tillhörighet som skilde sig från den svenska
befolkningsmajoritetens. Under mitten av 80-talet förklarade riksdagen att interkulturellt lärande17 skulle genomsyra det svenska utbildningsväsendet. Vanja Lozic refererar i sin avhandling I historiekanons skugga: Historieämnet och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella samhälle till lärarutbildarna Christine E. Slater och Peter L. McLaren som anser att kritikpräglad och mångkulturell pedagogik handlar om att ifrågasätta till synes självklara perspektiv, rutinmässiga betraktelsesätt, dominerande utgångspunkter, binära oppositioner(ex. Bra/dåligt) och de sätt vi konstruerar och presenterar oss själva på. Idag handlar debatten mycket om egna friskolor för minoriteter och frågan om
hemspråksundervisning inom den svenska enhetsskolans ram. Många verksamma inom etnoreligiösa skolor vill få sin kulturella ”särart” eftersom det styrande majoritetssamhället inte kan försvara marginaliserade gruppers intressen. Andra menar på att dessa etnoreligiösa skolor skapar isolering och segregation.18
I den moderna debatten kring orientalism och mångreligiositet har det även diskuterats och forskats kring huruvida det finns en enhetlig kärna i vad som benämns hinduism. Richard King argumenterar, i boken Orientalism and Religion: Postcolonial theory, India and `The mystic east´, för hur det innan 1800-1900-talet inte fanns någon homogen kärna i den hinduism som de europeiska orientalisterna beskrev. Indien bestod snarare av flera olika hinduismer som inte kunde kategoriseras så enkelt som det framstod. Numera finns det dock, enligt King, en betydligt mer enhetlig kärna inom hinduismen men det är fortfarande inte en helt oproblematisk benämning. Utvecklingen mot en betydligt mer enhetlig hinduism bör ses i ljuset av den porträttering av Indien som skedde under 1800- och 1900-talet av de europeiska orientalisterna, vars romantiserade och mytologiserade framställning som tillsammans med den indiska nationalismen samverkat till den numera mer homogena hinduismen.19
17
Interkulturell utbildning handlar om behovet av strukturella förändringar som syftar till att anpassa ett utbildningssystem till ett så kallat mångkulturellt samhälle.
18
Lozic, Vanja (2010), I historiekanons skugga: Historieämnet och identifikationsformering i 2000-talets
mångkulturella samhälle. Malmö: Malmö Högskola, s. 33-42
19
King, Richard (1999), Orientalism and Religion: Postcolonial theory, India and `The mystic east´. London: Routhledge, s. 109-110
Avbildningen och uppfattningen av det främmande, som ex. Indien, följer ständigt de strömmar och föreställningar som samhället i stort förväntar sig. Peter Marshall uttrycker denna porträttering på följande vis:
As Europeans have always tended to do, they created Hinduism in their own image. Their study of Hinduism confirmed their beliefs and Hindus emerged from their work as adhering to something akin to undogmatic Protestantism. Later generations of Europeans, interested themselves in mysticism, were able to portray the Hindus as mystics.20
2.2. Postkoloniala perspektiv och teorier
För att få en djupare kunskap och förståelse för min undersökning relaterar jag resultatet mot teorier som har sin utgångspunkt i postkoloniala perspektiv. Detta är även ett sätt att
strukturera upp materialet och därmed också konkretisera innehållet i min analys.21 I dagens samhälliga debatt pratas det ofta om att vi lever i en postmodern tid vilken även fått diverse alternativa benämningar som ex. postkolonialism. Tidsperioder som vi i väst använder mer frekvent som efterkrigstid och postkolonialism är betydligt mer främmande för människor i andra världsdelar. Dessa begrepp används relativt konsekvent och ofta
förmodligen utan reflektion över att de faktiskt innehåller värderingar och sociala
konstruktioner.22 Ania Loomba diskuterar exempelvis att när man hårddrar det foucauldianska tankesättet att kunskap aldrig är oskyldig eller objektiv utan alltid djupt förbunden den
styrande regimens uppfattning av kunskap och därmed ett sätt att legitimera sin makt, kommer man in på teorier om hur de akademiska vetenskaperna i väst stödde och närde orientalismen och den syn begreppet bär med sig.23 Även om merparten av människorna i väst idag är relativt medvetna om de övergrepp och felaktigheter som kolonialismen förde med sig mot de koloniserade länderna återstår en del av problemet. Problematiken ligger inte i
förnekelsen av detta utan i det sätt att tänka som kolonialismen och dess påverkan förde med
20
Marshall, Peter (1970), The british discovery of hinduism in the eighteenth century. Cambridge: Cambridge University Press, s. 43-44, citat ur King (1999), s. 92
21
Holme, Idar Magne och Bernt Krohn Solvang (1997), Forskningsmetodik: Om kvalitativa och kvantitativa
metoder. Lund: Studentlitteratur, s. 51
22
Breckenridge, Carol A. och Peter van der Veer(editors) (1993), Orientalism and the postcolonial
predicament: Perspectives on South Asia. Pennsylvania: University of Pennsylvania, s. 1-3
23
Loomba, Ania (2005), Kolonialism/postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält. Hägersten: TankeKraft Förlag, s. 54
sig. Det vill säga att bara för att vi är medvetna om kolonialismen betyder det inte att vi helt kan bryta från dess diskurs. Våra metoder och teorier måste ses utifrån det historiska klimat som formade dem.24 Hur pass djupt detta koloniala arv och tänkande ligger rotat, hos både akademiker och gemene man, har här i väst har debatterats flitigt och det enda säkra man kan säga är att det finns någon sorts påverkan. Exempel på detta är Jukka Jouhki som i sin artikel Orientalism and India tar upp hur synen på Orienten reflekteras i den västerländska
populärkulturen genom reseguider, populärhistoria, filmer, pilgrimsfärder osv. Saker som naturligtvis påverkar den bild som människor i väst får av bl.a. Indien.25
2.2.1. Orientalism och Den Andre
Orienten26 är ett mycket mångfacetterat begrepp som har fungerat som en motbild eller motidé till Europa, där Västerlandet hela tiden är överlägset öst. Detta förhållningssätt Europa, och till viss del även USA, har gentemot Orienten ledde fram till att Edward Said myntade begreppet Orientalism 1978 då han gav ut boken med samma namn.27 När Said belyste detta förhållningssätt utlöste han en våg av åsikter om ämnet som blivit livligt diskuterat och vidareutvecklat sedan dess. Även om många akademiker riktat kritik och utvecklat Saids tankar är det oundvikligt, när man talar om orientalism, att inte ta upp och utgå ifrån Saids verk.
Orientalism inbegriper flera olika aspekter men som, enligt Said, hänger samman. Said har delat in orientalism i tre olika beteckningar varav den akademiska är den som är lättast att ta till sig. Alla som undervisar om, studerar om, eller bedriver forskning kring Orienten, antingen i specifik form eller mer allmänt, är orientalist och det han eller hon håller på med kallas orientalism. Idag föredrar visserligen specialisterna att benämna sitt område
orientaliska studier eller områdesstudier före orientalism, både för att den sistnämnda termen är vag och allmän men också för att det numera ofta förknippas med artonhundratalets och det tidiga nittonhundratalets överlägsna koloniala attityd. En viktig aspekt att komma ihåg oavsett vad man benämner området är att även om orientalismen inte lever exakt som den gjorde förr
24
Breckenridge och van der Veer (1993), s. 1-3
25
Jouhki, Jukka (2006), Orientalism and India. J@rgonia, s. 5
26
Min uppfattning av Orienten är hårddraget, i enlighet med Said, länderna och kulturerna öster om Medelhavet. Jag avser i denna uppsats att avgränsa mig till uppfattningen av Indien men då Said inte i första hand enbart förhåller sig till Indien har jag, i detta avsnitt, valt att diskutera utifrån begreppet Orienten för att inte förändra Saids innebörd.
27
finns den ändå kvar i det akademiska livet genom dess doktriner och teser om Orienten och orientalismen.
I anslutning till den akademiska traditionen finns även en mer allmän innebörd hos ordet orientalism. Den är ett sätt att tänka som grundar sig på en ontologisk uppdelning mellan Orienten och Västerlandet. I detta fält har ett stort antal skribenter, däribland poeter, filosofer, romanförfattare, politiska teoretiker, imperiernas administratörer osv., godtagit denna grundläggande skillnad mellan öst och väst och gjort den till utgångspunkt för omfattande teorier, epos, romaner, seder, öde osv. I den här typen av orientalism återfinns storheter som Victor Hugo, Dante och Karl Marx.
Den tredje formen av orientalism är betydligt mer väldefinierad, både materiellt och historiskt. Om man tar slutet av sjuttonhundratalet som en ungefärlig utgångspunkt kan orientalismen diskuteras och analyseras som en samlad institution som användes för att hantera Orienten. Hantera genom att göra yttranden om den, auktorisera synpunkter på den, beskriva den, undervisa om den, kolonisera den, härska över den osv. Kort sagt orientalismen som ett sätt för Västerlandet att dominera, omstrukturera och utöva myndighet över Orienten.
Said tar sin utgångspunkt i identifikationen och analysen av orientalismen i Michel Foucaults begrepp diskurs och tankar om det direkta förhållandet mellan kunskap och makt. Said anser att om man inte undersöker orientalismen som en diskurs är det omöjligt att förstå den enormt systematiska disciplin med vilken den europeiska kulturen lyckades styra, och till och med producera, Orienten politiskt, sociologiskt, militärt, ideologiskt, vetenskapligt och konstärligt under perioden efter upplysningen. Därtill menar Said även att orientalismen hade en så auktoritativ ställning att ingen som skrev, tänkte eller utförde någon handling med anknytning till Orienten kunde göra det utan att ta hänsyn till de begränsningar för tänkandet och handlandet som orientalismen medförde. Från en europeisk synvinkel finns det därmed en oundviklig exotism av Orienten. Det som anses främmande blir föremål för en stereotyp nidbild vilken ständigt återförmedlas och påverkar därigenom uppfattningen av det främmande objektet hos gemene man.28
Debatten kring begreppet orientalism har ständigt utvecklat och gett nya perspektiv till hur man kan förhålla sig till både begreppet som sådant och Orienten. Tidigare nämnda Richard King tar upp en del av den kritik som riktats mot Said. King talar exempelvis om hur Said undviker problem relaterade till sin egen föreställningsvärld genom att inte diskutera en alternativ uppfattning av Orienten. Said använder orientalism uteslutande ur ett negativt
28
perspektiv och tar inte med i beaktningen den positiva antikoloniala sidan som begreppet burit med sig för delar av Orienten.29 Jag utvecklar och konkretiserar detta i kommande avsnittet Orientalism och Indien. Said har även en tendens att homogenisera Västerlandet och dra länderna över en kam. Den enda reflektion Said har angående detta är att amerikaner inte har samma förhållningssätt till Orienten som framförallt fransmän och engelsmän har, men som till stor del även delas av tyskar, spanjorer, portugiser, italienare, schweizare och ryssar.30 King refererar till Sheldon Pollock som framförallt har pekat på den starka tradition av studier om Orienten i Tyskland, trots att de aldrig varit någon stor kolonialmakt i öst. Som ex. tas den tyska orientaliska analysen av de indiska vedaskrifterna upp som blev upphov till den
Indoeuropeiska myten om en ren arisk ras. Saids uppfattning om att orientalism alltid genomsyras av en imperial agenda motsätts då dels av Tyskland som aldrig hade en östlig koloni att kontrollera men också av Japan, som utsatts för en orientalistisk diskurs trots att de aldrig varit koloniserade av väst.31
Annan kritik som lyfts fram är att Said i vissa avseenden inte är konsekvent i sin
uttalade foucauldianska förhållningssätt. Said utgår alltså från Foucaults tankar om att det inte finns en autentisk kärna i de historiska skeenden vi studerar, endast representationer av det genom spår människan lämnat efter sig. Said uppvisar en ambivalens rörande sin syn på Orienten då han emellanåt förhåller sig till den som just en representation medan vid andra tillfällen hänvisar till den autentiska Orienten. Detta blir problematiskt då man som forskare inte är konsekvent i de teorier man utgår från.32
När man talar om Orienten kommer man oundvikligen även in på begreppet Den Andre. På ett sätt kan man nämligen beskriva Orienten som en medtävlande i det kulturella området och den ofta återkommande bilden av Det Annorlunda. Därtill har Orienten bidragit till att definiera Europa(eller Västerlandet) genom att fungera just som en motbild, motidé, motsatta personlighet osv. Den Andre är en idé som står för det främmande. Den europeiske
västerlänningen och orientalen liknas ofta vid binära motsatser.
För Said är Västerlandet, och Orienten för den delen, inte döda naturföreteelser. De kan ses som geografiska och historiska enheter och idéer med varsin egen historia och
29 King (1999), s. 85-86 30Said (1997), s. 3 31 King (1999), s. 85-86 32 King (1999), s. 82-84
tanketradition, eget bildspråk, och egen vokabulär som har gett den deras respektive realitet och närvaro.33
Inom orientalismen finns ett inbyggt vi-och-dem förhållningssätt vilket syftar till att det finns medfödda skillnader i européernas resp. orientalernas naturer. Vi är si och de är så. Under det sena artonhundratalet var rasteorier på modet i Europa, som en unik blandning av vetenskap, politik och kultur vars drivkraft bestod av att upphöja Europa eller en europeisk ras överhöghet jämfört med de icke-europeiska delarna av mänskligheten. I Saids redogörelse för detta förhållningssätt citerar han William Robertson Smith(1846-1894):
En arabisk resenär är helt annorlunda än vi. Den ansträngningen det innebär att förflytta sig från en plats till en annan är rena plågan för honom, han har inget nöje av att anstränga sigSaids anm. vilket vi har och klagar över svält och utmattning så mycket han orkarSaids anm. vilket vi inte gör. Man kan aldrig övertyga en oriental om att man när man kommit ner från kamelen kan önska göra något annat än att omedelbart sätta sig på en matta och ta paus(isterih) och röka och dricka. Dessutom gör naturen inte något större intryck på arabenSaids anm. vilket den gör på oss.34
2.2.2 Orientalism och Indien
Idag har Orienten kommit att bli en allmän beteckning på det som är avlägset och exotiskt och inbegripa stora delar av Asien, och inte endast som en beteckning på den islamiska Orienten. Said påpekar att skillnaden mellan den islamiska Orienten och många andra kulturer i Asien ligger i den hotbild som fanns mot Västerlandet. Islam, araberna och osmanerna fanns i det kollektiva kulturminnet genom avlägsna händelser som Konstantinopels fall, korstågen och erövringen av Sicilien och Spanien. Bilden av Indien var en helt annan. Alltsedan
portugiserna och sedermera engelsmännen lade grunden för europeisk kolonisering av Indien, fram till mitten av 1700-talet, var handelsverksamheten den huvudsakliga kraften i
engelsmännens ockupationspolitik. Indien i sig självt utgjorde aldrig något hot, utan det var snarare p.g.a. att den inhemska staten föll samman och på sätt öppnade upp landet för en regelrätt europeisk politisk dominans som man från europeiskt håll kunde behandla den
33
Jouhki (2006), s. 2, Said (1997), s. 3-7
34
indiska Orienten med en herrefolksaktig överlägsenhet och aldrig med den känsla av hotande fara som man hade för just islam.35
Said tar upp två tidiga orientalister som i stor utsträckning har kommit att påverka Västerlandets uppfattning av Indien och hinduism. Den första är Abraham-Hyacinthe Anquetil-Duperon(1731-1805) som reste österut med förhoppning om att bevisa att det verkligen funnits ett primitivt utvalt folk och att Bibelns genealogier var sanna. Han lyckades aldrig med detta men har ändå varit med att påverka den efterföljande forskningen om Indien, bl.a. genom sina översättningar av heliga skrifter. Den som följde Anquetils arbete var
William Jones(1746-1794). Där Anquetils öppnade vida vyer fick Jones dem att krympa genom kodifiering, tabellering och jämförelser. Jones ambition gick ut på att driva ihop, hägna in och tämja Orienten och därmed göra den till en provins för den europeiska lärdomen. Jones studerade bl.a. hinduernas och muhammedanernas lagar, Asiens poesi och bästa sättet att styra Bengalen. Det är genom dessa arbeten som Jones lagt grunden för mycket av den orientaliska uppfattningen som sedermera kom att definiera Västerlandets uppfattning av Indien och hinduismen.36
Orientalismen och Indien har i vissa avseenden tagit hand om och stärkt varandra. Delar av kritiken mot Said har varit att han lägger för mycket tyngd på urinvånarnas passivitet gentemot sina kolonisatörer. I viss man kan man tala om att ursprungsbefolkning i bl.a. Indien har utnyttjat, manipulerat och konstruerat sin egen positiva reaktion på kolonisationen genom orientalismens föreställningar. Mer konkret har detta tagit sig uttryck genom exempelvis när reformatoriska sikher på 1920-talet accepterade orientalistiska stereotyper av sikher och använde dessa för att skapa en massrörelse mot de brittiska kolonisatörerna. Liknande resonemang kan appliceras på hinduismen och dess förgrundsgestalter som Dayananda Saraswati, Swami Vivekananda och Mohandas Gandhi, som närde den orientaliska
uppfattningen om Indiens spiritualism m.m. för att skapa en antikolonial hindunationalism.37
35Said (1997), s. 76-77 36 Said (1997), s. 76-79 37 Jouhki (2006), s. 6-8, King (1999), s. 85-86
3. Metod
3.1. Kvalitativ undersökning
Jag vill med min undersökning komma åt en djupare förståelse för informantens uppfattning av Indien och hinduism. Syftet med undersökningen är att jag genom analysen ska kunna få till stånd en så autentisk återgivning som möjligt av personernas upplevelser och uppriktiga syn på undersökningsområdet. Kvalitativa data och metoder har sin styrka i att de visar på totalsituationen. En sådan helhetsbild ökar förståelsen för sociala sammanhang ger mig en ökad förståelse för informantens uppfattning om Indien och hinduism.38 Denna metod innebär även att det inte finns några förutbestämda eller ”sanna” svar utan det handlar om att
informanten uttrycker sig med sina egna ord och formuleringar, vilket är svårt att komma åt med en kvantitativ metod.39 Dock hade jag med fördel kunnat komma fram till statistiska generaliseringar på en strukturell nivå med en kvantitativ metod, vilket naturligtvis också hade varit önskvärt för att kunna dra mer allmängiltiga slutsatser som jag skulle kunna ha nytta av som blivande lärare. Det krävs dock en mer djupgående metod än den kvantitativa för att över huvudtaget kunna skapa sig en förståelse för elevernas uppfattning om ämnet och därefter kunna göra en analys.40 Att få fram användbar information om ett så pass komplext ämne som hinduism ur ett postkolonialt perspektiv är ett väldigt delikat arbete där jag som forskare måste vara medveten om problematiken med att ställa ledande frågor och hela tiden förhålla mig öppen för informantens svar och vilka nya vändningar undersökningen kan ta. Jag återkommer mer utförligt till detta i nästa avsnitt om intervjuer.
Idar Magne Holme och Bernt Krohn Solvang anser i boken Forskningsmetodik: Om kvalitativa och kvantitativa metoder att en teori är ett bra hjälpmedel för att komma fram till vetenskaplig kunskap. Holme och Krohn Solvang definition av en teori är: ”Teorier är för oss mer eller mindre komplexa uppfattningar som finns utvecklade rörande sammanhang och förhållanden mellan företeelser och som vi önskar att pröva mot den konkreta
samhällssituationen.” Det blir alltså ett sätt för forskaren att förstå verkligheten samt att utveckla och pröva teorier som kan hjälpa oss i denna process.41 I enlighet med Holme och Krohn Solvang utgår jag ifrån teorier, vilket då är postkoloniala perspektiv. De postkoloniala
38Holme och Krohn Solvang (1997), s. 79-80, 92-94 39
Patel, Runa och Bo Davidson (2003), Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera
en undersökning. Lund: Studentlitteratur, s. 77-78
40
Holme och Krohn Solvang (1997), s. 92-94
41
teorierna ska tillsammans med dess begrepp som eurocentrism, Den Andre, exotism osv. ha för avsikt att skapa ett teoretiskt ramverk att utgå ifrån vid analysen av
undersökningsresultatet. Jag har utgått från ett deduktivt arbetssätt vilket har för avsikt att stärka objektiviteten i undersökningen genom att utgå från en redan befintlig teori. Utifrån allmänna principer och befintliga teorier kan jag genom detta arbetssätt dra slutsatser om informanternas uppfattningar om Indien och hinduism. Forskningsprocessen blir då mindre färgad av mina subjektiva uppfattningar. En viktig aspekt som jag har varit medveten om är att den valda teorin vinklar och påverkar mitt resultat i den mån att jag kan ha förbisett andra intressanta vinklar av undersökningen.42
När det är fråga om kvalitativ samhällsforskning och metod innebär det att forskaren försöker överskrida det subjekt-objekt-förhållande som utmärker naturvetenskaperna. Det uppstår en större närhet mellan mig som forskare och den undersökta eleven, vilket i sig själv kan utgöra ett problem. När jag intervjuar en elev förhåller jag mig mer eller mindre aktiv och bör vara medveten om hur detta kan påverka elevens beteende och svar. Eleven kan bete sig på ett sätt som de tror att jag förväntar mig och därmed inte uppträda eller uttala sig på ett sätt som de annars skulle ha gjort. Detta är naturligtvis omöjligt att komma ifrån men däremot har jag varit väl medveten om att sådana situationer kan uppstå.43
3.1.1. Intervjuer
Ett angeläget problem som Gunilla Davidsson och Bo Wärneryd tar upp i boken att fråga: Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter är att det konkreta arbetet med att formulera frågor ofta börjar alltför tidigt vilket kan innebära att viktiga delar i problemställningen glöms bort. Detta upptäckts senare vid analysen av den insamlade informationen och det är då ofta för sent för att komplettera undersökningen.44 Att vara medveten om problemet och aktivt regelbundet återkoppla intervjufrågorna till
frågeställningen minskar risken för att hamna i en situation med bristande
informationsinsamling vid analysen. Ytterliggare en aspekt att förhålla sig öppen gentemot är att en intervju kan ta olika riktningar beroende på hur den intervjuade personens svarar. Fördelen med en kvalitativ metod som intervjuer är flexibiliteten. Jag har kunnat anpassa
42
Patel och Davidsson (2003), s. 23-24
43
Holme och Krohn Solvang (1997), s. 92-94
44
Wärneryd, Bo mfl. (1993), att fråga: Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Örebro: Statistiska centralbyrån, s. 22-23
upplägget i mina intervjuer under själva genomförandet av undersökningen. Om jag upptäckte genom en elevs svar att jag missat en aspekt av min problemformulering i intervjufrågorna kunde jag ändra alt. lägga till denna i mitt intervjuschema. Även ändra om ordning och struktur på frågorna utifrån hur jag uppfattar den intervjuade personen. Detta kan dock både fungera som en styrka respektive en svaghet. Styrkan ligger i, som jag skrev, att jag kan anpassa och förbättra min undersökningen allteftersom jag upptäckter nya vinklar och ökar min egen erfarenhet om undersökningsområdet. Svagheten ligger i att om jag upptäcker dessa nya vinklar för sent och endast ställer nyformulerade frågor till en viss andel av mina
informanter blir min informationsinsamling okonsekvent och bristfällig, vilket gör att komparativiteten i undersökningen riskeras. Detta är, som så mycket annat, en balansgång man som forskare måste vara medveten om och förhålla sig aktivt till.45
3.2. Tillvägagångssätt
Utifrån uppsatsens omfång och behovet av överblick av information, har valet av antalet informanter begränsats till 10 elever och 1 lärare. Efter att jag fastställt min intervjuguide lärde jag mig frågorna utantill för att intervjuerna skulle flyta på så naturligt som möjligt, både för min egen skull och för att undvika att intervjun skulle kännas stel och formell. Jag inledde med att berätta om mig själv och syftet med den här uppsatsen för att få informanten att känna sig trygg och inte känna sig orolig över att hennes/hans svar kommer att läsas av en mängd personer. Detta för att skapa en öppnare samtalsmiljö.
Jag har utgått från elevernas uppfattning om undervisning i religion samt det religionsmedvetande som förmedlas utanför skolans ramar exempelvis via medier, social interaktion, familjerelationer. Rent konkret har jag genomfört intervjuerna utan att på något sätt låtit de intervjuade läsa in sig eller delat ut några artiklar och dylikt om ämnet. Jag har heller inte förannonserat vad intervjuerna handlar mer än precis innan genomförandet då informanterna blivit tillfrågade om att medverka. Detta tillvägagångssätt är valt för att öka chansen för att komma åt informanternas oreviderade och subjektiva uppfattning om ämnet. Då undersökningen inte syftar till att komma åt någon form av standardisering är det viktigt att informanterna ges utrymme att uttrycka sig med egna ord. Jag har valt att ställa
intervjufrågorna i den ordning som faller sig bäst i de enskilda fallen, dvs. en låg grad av
45
strukturering.46 Innan jag började med mitt resultat skrev jag ner alla intervjuerna ordagrant utifrån de ljudinspelningar jag gjorde med eleverna47, för att på så sätt tillgodogöra mig dess innehåll på ett lättare och bättre sätt vilket även har fördelar vad gäller att jämföra och analysera informanternas utsagor.
3.2.1. Urval
Själva undersökningen kommer att äga rum på en grundskola i en mindre by inåt landet. Jag har inte för avsikt att undersöka vad personer med etnisk koppling till undersökningsområdet, dvs. Indien, har för bild av hinduism och Indien eller vad de anser om bilden som målas upp i media, undervisning osv. Min avsikt med uppsatsen är att få en bild av hur elever som varken har besökt eller har någon etnisk koppling till Indien har för uppfattning om landet och
hinduism. För att begränsa mitt urval har jag valt att intervjua personer med svensk bakgrund, dvs. personer vars familj varit svenska medborgare flera generationer bakåt. Detta homogena urval vad gäller etnicitet är gjort för att begränsa och skapa legitimitet i analysen av
undersökningen och därmed inte behöva inkludera olika kulturers identitet och inverkan på personens uppfattning av undersökningsområdet.48 En möjlig och intressant fortsättning på detta examensarbete skulle kunna vara att jämföra uppfattningen av Indien och hinduism hos personer med ”svensk” och exempelvis iransk bakgrund.
Homogeniteten i urvalet av informanter vad gäller deras etniska bakgrund innebar att jag hade större utrymme för heterogenitet inom den utvalda gruppen elever. För att få en god spridning på informanternas uppfattningar har jag utgått från rekommendationer, vilket även underlättar om man som forskare inte på förhand har någon djupare kännedom om de
personer som är aktuella för undersökningen. Jag har bett den ansvariga läraren i SO-ämnena välja ut 5 elever ur vardera två niondeklasser som min undersökning är begränsad till.
Fördelarna med mitt val att låta den berörda läraren göra urvalet är gjort för att undvika att intervjua elever som inte uttrycker sig i mer än enstaka ord vilket gör att resultatet blir
betydligt svårare att analysera och kan leda till att jag måste tolka vad eleven menar, vilket jag försöker undvika. Nackdelen å andra sidan är att jag endast undersöker elever som den
46
Patel och Davidsson (2003), s. 78-79
47
Intervjuerna är transkriberade dvs. jag har återgett elevernas talspråk i mina citat. Ljudinspelningarna förvaras hos författaren.
48
Hartman, Jan (2004), Vetenskapligt tänkande: Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur, s. 286
berörda läraren anser vara verbala och missar på så sätt de något mer tystlåtna eleverna vars åsikter skulle kunna vara lika berikande för mitt forskningsområde som de mer verbala elevernas.49
Utifrån detta metodval är min åsikt att jag ska kunna komma åt en realistisk bild av informanternas uppfattning och åsikter om Indien och hinduism. I analysprocessen söker jag urbena strukturer och essensen i informanternas uppfattningar. Den fenomenologiska
utgångspunkten som jag utgår från baseras på grundtagandet att det finns något gemensamt i de uppfattningar som görs av olika personer från den här urvalsgruppen.50 Därmed möjliggörs generaliseringar även vid tillämpningen av en kvalitativ arbetsmetod.
Jag har anonymiserat mina informanter genom att ge dem pseudonymer så att ingen skulle känna att jag utlämnade hon/han i min uppsats. Även som en del i att få informanterna att känna sig trygga och inte hålla inne med ett svar p.g.a. att de trodde att man skulle kunna spåra det till en specifik person. informanterna går i två olika niondeklasser där urvalet är 5 från varje klass och könsfördelningen är jämt fördelat mellan pojkar och flickor. Mina informanter har för tillfället samma lärare i religion, men informanterna Bibbi, Bernhard, Gramse, Nanna och Torulf har under årskurs 7 och 8 haft en annan lärare. Det skulle vara intressant att ta reda på om elevernas uppfattning om undersökningsområdet skiljde sig åt utifrån vilken lärare som undervisat men jag hade förmodligen behövt utöka antalet intervjuer och det hade även varit svårt att dra några konkreta slutsatser då de haft samma lärare under delar av sin skolgång. Vad gäller läraren jag intervjuat är det en behörig SO-lärare med religionsutbildning som har mångårig erfarenhet av yrket.
49
Holme och Krohn Solvang (1997), s. 100-104
50
4. Informanternas syn på Indien och hinduism
Jag kommer i detta avsnitt att redogöra för elevernas uppfattning om Indien och hinduism, och analysera deras uppfattningar till postkoloniala teorier och begrepp som jag redogjort för i kapitel 2. De huvudsakliga begrepp jag utgått från i min analys är eurocentrism, Den Andre, exotism, Västerlandet och vi-och-dem. Jag avser alltså i detta kapitel även att analysera resultatet och väva in slutsatser om hur eleverna uppfattar forskningsområdet, för att på så sätt göra en lättillgänglig och nyanserad presentation av resultatet. Utifrån det material jag har samlat in i form av elevintervjuerna har jag delat in resultatet rörande Indien och hinduism i underrubrikerna Synen på samhället, Synen på religionen och Synen på hinduer.
Då ingen av informanterna har besökt Indien bygger hela deras uppfattning om landet och hinduismen på det de har fått lära sig i skolan och tagit del av via massmedia så som TV, internet, tidningar osv. Detta är viktigt då jag är ute efter att ta reda på hur informanternas uppfattning av Indien och hinduism ser ut utan att de själva har upplevt kulturen på plats, dvs. vad de har fått för bild från just undervisning, massmedia osv. Detta för att ta reda på om de överlägsna generaliseringarna av Orienten och Indien som Edward Said karaktäriserar som orientalism genomsyrar samhället och präglar utbildningen, nyhetsrapportering osv. i Sverige idag.
För att konkretisera elevernas uppfattning av Indien och hinduism har jag även använt mig av Richard King som har ställt upp ett antal moderna myter om hinduismen som
uppkommit som en effekt av den orientalism som varit gällande i väst.51 Jag utformade vissa av mina intervjufrågor på så sätt att de skulle kunna generera ett svar från informanterna som skulle kunna ge mig en uppfattning angående huruvida de faktiskt har denna mytologiska uppfattning.
4.1. Orientalism och eurocentrism: Synen på Den Andre
Den begreppsapparat som hör orientalism till, och som jag använder mig av i min analys, genomsyrar många delar av samhället och flyter i mångt om mycket ihop med varandra. Det är därför svårt att helt och hållet skilja dessa åt men jag har i följande avsnitt försökt reda ut i
51
vilken del av samhället som informanternas uttalanden rör sig för att på bättre sätt belysa de olika delarna av informanternas uppfattning av Indien och hinduism.
4.1.1. Synen på samhället
Indien och hinduism är naturligtvis något som känns främmande och komplicerat för eleverna vilket påverkade svaren i den mån att de ofta blev relativt korta och inte så utbroderade. Under intervjuerna återkom vissa ledord i beskrivningen av Indien och hinduism, däribland färgglatt, fattigt och fridfullt eller lugnt. När jag bad informanterna berätta om det första de tänker på när du hör Indien svarade hälften av dem färgglatt eller människor med färgglada kläder. En del var även mer precisa och pratade om de orangea kläderna eller ”gula
dräkterna” som förknippas med ”de där munkarna”. Gramse kommer in på hur byggnader och kläder ser ut när han ska berätta om sin bild av Indien och hinduism:
…Inte som dem vi har i Sverige, dem har ju lite annan form och så. Väldigt färggrant.
Om du skulle beskriva bilden du har av hinduism istället?: Då får jag upp de där
munkarna i orangea kläder.
Gramse jämför här byggnaderna i Indien med våra svenska och kommer bl.a. fram till skillnaden vad gäller färger. Man kan fråga sig varför uppfattningen om det färgglada, som många av informanterna tycks dela med Gramse, är så starkt förknippat med Indien. Av de informanter som gör denna koppling till Indien är det endast Gramse som tar upp
byggnaderna och huruvida dessa skulle vara färgglada. Jag tror snarare att denna uppfattning hänger samman med brahminerna i de orangea kläderna, som även Gramse tar upp. Rent klädmässigt är det flera av de intervjuade som talar om just färgglada tyger som indierna sveper om sig. När jag frågar om Varifrån de fått bilden av Indien och hinduism samt om den skiljer sig från det de fått lära sig skolan? vittnar bl.a. Bibbis svar om varifrån detta kan tänkas härstamma från:
…För om du kollar i skolan kan det sitta en gubbe som bara sitter vid en flod och glor, för att han försöker uppnå meningen med livet. Sen har jag hört andra som
varit i Indien som har sett såna personen också. De finns både i skolan och i verkligheten vilket gör att det stämmer. Det är samma bild.
Bibbi tar visserligen inte upp de färgglada kläderna eller tygerna specifikt, så jag låter det vara osagt om det är en brahmin hon menar, men hon kommer däremot in på en annan aspekt av informanternas svar som återkom frekvent, nämligen det fridfulla eller lugna. Många av informanterna använder just ordet fridfullt eller lugnt i sin beskrivning av Indien och
hinduism. Exempelvis säger Hubbe: ”Jag tror att en hindu är rätt så lugn.”. Bibbi säger i sitt citat att hon fått sin uppfattning både från skolan och från människor utanför som berättat om landet. Detta stärker dessutom tanken om att orientalism återfinns i hela samhället, inte endast på enskilda institutioner som ex. skolan.52
Bilden av det Indien som Peter Marshall(se citat under forskningsläget) talar om när han säger att väst försöker återspegla sig själv i sin presentation av Indien och att man
nuförtiden intresserar sig för det mystika och därmed vill beskriva Indien därefter,53 stämmer väl in på Bibbis iakttagelse av hindun som bara sitter och glor och att uppnå meningen med livet. Ytterliggare svar med mystiska inslag på frågan om vad informanten tänker på när hon/han hör ordet hinduism, är Nanna som kommer in på bilden av en helig person som bara sitter och ägnar sig åt meditation: ”Alltså såna typ guru. Nä, men såna människor som typ sitter och mediterar och sånt. Det är typ första bilden jag får.” Nanna talar visserligen inte om att uppnå någon högre mening med livet men att säga att det finns vissa mystiska och fridfulla inslag i detta uttalande anser jag inte är att övertolka svaret.
Det tredje adjektivet som ofta återkom i informanternas uppfattning av Indien var fattigdom. Exempelvis beskriver informanten Rita sin bild av Indien på följande sätt: ”Ja, eh fattigt. Alltså så så att dem bor i plåtskjul och sånt. Där finns ju fina delar också, men…ja”. Även om många tar upp fattigdomen är det ingen av informanterna som lägger någon värdering i begreppet, ex. att indierna skulle vara äckliga eller de får skylla sig själva osv. Enda gången en nedsättande värdering av Indien och hinduismen uppkommer i
informanternas svar är i Torulfs uttalande angående hinduer:
De kristna tänker mer på att klä sig fint ofta, som när de ska till kyrkan till exempel. Ja, alltid fina kläder. Men eh såna indier kan man se går, springa runt med bara shorts och så massa halsband och flip-flops.
52Said (1997), s. 3-6 53
Torulf utgör undantaget i undersökningen då han faktiskt ger uttryck för dessa nedsättande värderingar av Indien och hinduismen i förhållande till Europa och kristendomen. Vad som utgör fina kläder skiljer sig åt från olika kulturer och ligger dessutom till viss del i
betraktarens öga. Utan att ha belägg tror jag att en ansenlig mängd av jordens befolkning skulle anse att Indiens svepande tyger är minst lika fina som ex. en västerländsk kostym. Nu hänvisar Torulf snarare till indier som går runt i ”bara shorts och så massa halsband och flip-flops.”, vilket dock måste ses som en nedvärderande beskrivning jämfört med de kristna som alltid har fina kläder. Dessutom stämmer detta antagande med största sannolikhet inte. Om Torulf skulle åka ner till ex. Sunny Beach en sommar, är min uppfattning att han förmodligen hade blivit förvånad över hur många européer som med stor sannolikhet stämmer bättre in på hans beskrivning av indier än av kristna.
4.1.2. Synen på religionen
Det går att koppla mycket av informanternas tankar till ett eurocentriskt förhållningssätt. Det är uppenbart att många av dem utgår från västerländska eller kristna förhållningssätt och förklarar hinduismen utifrån dessa vilket kan ge en skev bild då man inte helt oproblematiskt kan överföra förhållningssätt och begrepp mellan religioner. Det är trots allt på det sättet som orientalism uppstått från första början. Ett konkret exempel på detta är Bernhards uttalande om hur en hindu uttrycker sin tro: ”Jag vet inte riktigt hur en hindu är. De ber väl varje dag och går väl till sin slags kyrka...” Det blir tydliga referenser till kristendomen då Bernhard använder begrepp som bön och kyrka. Problemet ligger inte i att förstå vad han menar men vid användandet av sådana begrepp följer även rad associationer som hör kristendomen till. Exempelvis kan kopplingen till den kristna bönen innebära en kristifierad bild av hinduns religionsutövande.54
När vi gick vidare i intervjun och talade om gudsbegreppet inom hinduismen och vad de associerade till detta blir det tydligt att mer eller mindre alla informanterna utgår från ett västerländskt monoteistiskt perspektiv. Bibbi exemplifierar tydligt detta när hon berättar:
Det är väl många gudar där har jag för mig. Nä, jag tycker det är lite rörigt. Att de har så många, jag bara, kan man inte hålla sig till en. Jag blir lite förvirrad av det.
54
Det är precis som islam, de har bara Allah. Och vi har ju bara Gud och Jesus, som är Guds favoritbarn eller vi är ju alla guds barn men inom hinduismen är det lite rörigt för där är så många och så konstiga namn. Plötsligt är det en tjej och en kille så då är det svårt att hänga med.
Hur tror du att en hindu förhåller sig till alla dessa gudar då?: Ja, det är väl kul
för dem. Jag har inget emot det, man får tro vad man vill. Men jag föreslår att man tror på sig själv. Jag tycker inte att bara för att man dödat en fluga ska du inte behöva vara en dålig person.
Bibbis uttalande vittnar om ett tydligt avstamp i den västerländska föreställningen om en gud. Hon är van vid att förhålla sig till föreställningen om en gud som är bestående och inte ändrar fysisk form eller namn. När hon stöter på en religion med flera gudar upplever hon det som konstigt och rörigt, hon ställer sig även frågan om man inte bara kan hålla sig till en. På min följdfråga gör hon dock klart att hon inte värderar polyteismen som lägre i förhållande till en monoteistisk gudssyn. Inom ett regelrätt eurocentristiskt synsätt finns det ett inbyggt dömande av de andra kulturerna som ses som lägre i förhållande till väst,55 vilket Bibbi inte visar några tecken på att hålla med om. Hon hinner däremot fastslå sin egen ateistiska syn och dra alla hinduer över en kam i sin referens till ahimsa, tanken om att inte tillfoga något levande väsen skada.56 Man kan även se tydliga tendenser av eurocentrism i Torulfs uttalande om
hinduismens gudar:
…alltså det är lättare för dem för de kan följa fler gudar och vi kan bara följa en. Vad Gud säger till oss ska vi typ göra, alltså om man tänker att man är kristen. Demmin anm. hinduer kan ju välja eller vad man ska säga, egentligen. Vilken gud de vill följa, som de gillar och så.
Torulf förenklar kraftigt hinduismens gudsbegrepp i och med detta uttalande. Hinduismen och dess gudar liknas vid ett religiöst smörgåsbord där man som hindu helt enkelt kan välja den gud som passar en bäst och välja bort det man inte gillar.57
55Said (1997), s. 6 56
Andersson och Sander (2009), s. 161
57
4.1.3. Synen på hinduer
Som jag varit inne på tidigare är informanternas kännedom om Indien och hinduismen relativt låg, så för att komma åt huruvida deras uppfattningar tar sin utgångspunkt i orientalismens grunder har jag som en motvikt till de lite mer vida och öppna frågorna försökt specificera andra med utgångspunkt i dem moderna myter som King kategoriserat. Enligt King råder det en mytbildning kring själva benämningen hinduism och följaktligen hinduer. Att vi i väst ser på dessa benämningar som något uråldrigt och ursprungligt. I själva verket är det britterna som gjort denna benämning vedertagen från tiden då de koloniserade Indien, detta för att helt enkelt ha en samlad benämning på ursprungsbefolkningen i Indien. Ordet Hindoo är från början från persiskan som gjort en egen variant av sanskrit ordet sindhu vilket refererar till Indusfloden och människorna som levde i den regionen. Man har hittat hinduiska källor med benämningen från så tidigt som 1500-talet men då härstammar det alltså från persiskan för att hålla isär ursprungsbefolkningen(al-hind) från utlänningar(mleccha). Följaktligen har
innebörden inte med religion att göra utan ett uttryck som benämner en folkgrupp från ett specifikt geografiskt område.58
Jag utformade en av mina frågor för att ta reda på vad informanterna kopplade till ordet hindu, en folkgrupp eller religionsutövande. Resultatet blev tämligen jämt då sex av de tio tillfrågade kopplade hinduer till folkgruppen snarare än religionsutövare. Slutsatsen man kan dra av att nästan hälften av informanterna förknippar ordet till religionsaspekten är långt ifrån självklar. Att den ursprungliga benämningen hindu(hindoo) syftar till en folkgrupp från ett specifikt område står klart. Även att britterna västerniserade detta och försköt innebörden till att inbegripa de religiösa yttringarna som fanns i Indien, vilket i allra högsta grad resulterar i att benämningen hindu blir en del av orientalismen. Komplexiteten uppstår då man idag inte kan dra slutsatsen att de informanterna som kopplade hindu till en religionsutövande är ett offer för orientalismen, åtminstone inte i den mån att de har en förvrängd bild av Indien och hinduismen. Indien och hinduism har nu länge levt parallellt med orientalismen och den bild som förmedlats i väst vilket resulterat i att vissa delar av hinduismen har anpassats och tagit upp vissa delar av den västerländska bilden av Indien som grundats i orientalism. Exempelvis är benämningen hindu inte längre så uppdelad att man kan göra denna distinktion mellan folkgruppen och religionsutövanden.59 Slutsatsen blir följaktligen att informanterna inte förmedlar en missvisande bild av hinduerna genom att förknippa dem med religionsutövande
58
King (1999), s. 98-101
59
men anledningen till att de gör denna association grundar sig definitivt i den västerländska orientalismen.
Då flera av informanterna hade svårt att visualisera en hindu frågade jag istället om de trodde att det finns några skillnader på en hindu och en kristen, både till utseende och till personlighet? och i så fall vilka. Jag är väl medveten om att detta är en ledande fråga i den mån att jag faktiskt ber informanterna jämföra en kristen och en hindu vilket ökar tendensen för att det ska bli ett svar i linje med Den Andre, men jag fattade detta beslut p.g.a. den fåordighet som ofta uppstod vilket detta skulle kunna vara en hjälp mot då det gav frågan en annan utgångspunkt.
Resultatet blev förhållandevis blandat men en övervägande del gav ändå ett svar som var i linje med den fredfulla och vänliga hindun. I följande exempel ger Bibbi uttryck för den vänliga hindun:
…En från hinduismen skulle förmodligen haft en prick i pannan, tror jag. Som avgör kastet. Och förmodligen varit mycket vänligare mot allihopa medan en kristen person, om den ser en ungdom klä sig väldigt eh… oprytt eller vad jag ska säga, så kan den sjunka i den kristna personens ögon direkt. De är mycket mer dömande.
Bibbi fångar här två stereotyper. För det första den om den dömande kristendomen kopplat till synden och för det andra den om den vänliga, och möjligtvis fredfulla, hindun. Det Bibbi gör i detta uttalande är göra hindun till den gode medan den kristna blir den onde. Jämförelsevis med orientalismens ursprungliga innebörd som applicerades på muslimer vilka fick den negativa stämpeln genom benämningar som omoderna, stillastående osv. i kontrast till den moderna och progressiva västerländska människan,60 är hinduerna i detta fall i motsatt förhållande.
Som jag var inne på tidigare gav informanterna även exempel på en uppfattning som går rakt emot innebörden av Den Andre. Nanna säger exempelvis så här angående en kristen och en hindus personligheter:
Nej, de följer ju sitt och vi följer ju vårt. Alltså det är ju bara liksom det man tror på och det man tror. Men det tycker jag inte skiljer en så mycket som person utan
60
man får ju tro på det man vill och följa det man vill, men det är inte en stor skillnad mellan personligheter.
Nanna säger visserligen att hinduerna följer sin tro och kristna sin, men att det å andra sidan inte har något att göra med hur man är som person. Det vill säga även om Nanna inte har någon djupare kunskap om Indien och hinduismen kan hon ändå med en säkerhet säga att våra personligheter inte påverkas av detta förhållningssätt till olika trosuppfattningar eller etnicitet. Varken den ena eller den andra är mer utvecklad eller stillastående än den andra. Det vi-och-dem tänkandet som hänger samman med synen på Den Andre stämmer med andra ord inte alls in på Nannas uppfattning. Denna reflektion är det cirka hälften av informanterna som på ett eller annat sätt ger uttryck för i sina svar, vilket jag anser går emot vissa aspekter om en omedveten orientalism i Västerlandet.
I motsats till det mer nyanserade svar jag precis exemplifierade fanns det även exempel på raka motsatsen. På följdfrågan Vad du får upp för bild när du hör hinduism? Svarar Torulf: ”De är konstiga, speciella” andra exempel på en stereotyp nidbild av hindun är Georgettes uttalande: ”Fint land men en konstig kultur. Galna tycker jag. Det är rätta ordet: Galen!”. Båda dessa informanter använder ord som konstig, galen och speciella i sina beskrivningar av hinduismens kulter alt. om hinduerna själva. Det är uppenbart att sådana resonemang har ett tydligt eurocentriskt perspektiv där Den Andre kommer till uttryck genom att informanterna utgår från oss här i Europa när de ska beskriva hinduismen och hinduerna, och kommer följaktligen fram till att hinduerna är just konstiga, galna och speciella.61 Det är dock inte säkert att informanterna lägger någon värdering i dessa beskrivningar som tyder på ett överlägset förhållningssätt från deras sida.
4.2. Undervisningen
Uppfattningen angående religionsämnet skiljer sig åt mellan informanterna. Några är väldigt intresserade och läser på hemma på egen hand medan andra anser att det är bland det
tråkigaste som finns. De informanter som haft olika lärare i ämnet tar även upp vissa skillnader i undervisningen. Bernhard säger följande om undervisningen:
61
Helt okej faktiskt. Vi har fått en ny religionslärare nu i 9:an. Det verkar inte vara så svårt att lära sig nu. Nu verkar det nästan lite roligt för vi får lära oss hur de har det och att deras dagar är rätt så jobbiga. Dem ska be typ 4 gånger om dagen och så. Vi har ju det lite lugnare.
Bernhard tillhör de som inte är särskilt intresserad av religionsämnet men nämner å andra sidan att det ”nästan” verkar lite roligt nu när de fått ny lärare och lära sig hur människor med andra religioner har det. Generellt sätt hade informanterna inte särskilt mycket att påpeka angående om de saknade något i undervisningen men Gramse tar upp just detta med hur människor lever och utövar sin religiositet idag:
Ja, det är väl hur de har det nu. Det kan vara lite mer om… vi får lära oss väldigt mycket om deras historia men man lär sig inte hur de lever för tillfälligt. Det är ju knappast så att de lever på samma sätt som de gjorde då när de hade buddha och så. De har säkert datorer och allt sånt. Det hade varit kul att se hur de kombinerar religionen med nutid. Det hade varit roligt.
Just att förankra undervisningen i dagens samhälle och göra den angelägen för eleverna bidrar med stor sannolikhet till att öka intresset för religionsämnet.62 Som jag skrev i min inledning ställer eleverna helt andra krav på undervisningen än vad de gjorde för inte alltför många år sedan. Man kan som lärare inte längre ställa sig framme vid katedern och hålla en timmes föreläsning för elever i den svenska grundskolan. Det handlar nu om en
tvåvägskommunikation mellan lärare och elever där man som lärare måste motivera eleverna i sin undervisning för att skapa ett intresse.63
Även om majoriteten av informanterna fått sin uppfattning om Indien och hinduismen från skolan har de ändå tagit del av diverse nyhetsreportage, filmer, reklam för resor osv. som förmedlar någon slags bild av området. För att få en uppfattning om informanterna
problematiserar eller reflekterar över om den framställning som görs i media skiljer sig från den de fått i skolan, frågade jag dem om de tyckte dessa två framställningar stämde överens. Åtta av de tio informanterna tyckte att bilden som skolan och massmedia förmedlar stämde överens. Valdemar tillhör undantaget då han anser följande:
62
Egidius, Henry (2009), Pedagogik för 2000-talet. Stockholm: Bokförlaget Natur och Natur, s. 167-170
63
